Boskapshäng....

Lite risig hårdag :)

Stalltjänst. Ja nu är det dags att få vår yngsta lilla fröken tam och ridduglig. En vän till familjen kom inom och skulle hjälpa oss med det.
Träns och sadel på i all hast, allt gick toppenbra, kanske nästan lite väl bra. Räkmackor är alltid lite luriga, de hände så sällan att man kan glida på en sådan så misstänksamheten är stor från min sida :)

Efter avslutad uppfostring blev det smarriga kakor till kaffet. Vi surrade och blurrade om det mesta. Mollie var i högform och busade med hundarna så dom visste knappt vilket som var bak och fram.

Jag fick ett ledsamt samtal och information om att min gamla jobbarkompis förlorat kampen mot cancern. Henne som jag för lite sen var och hälsade på och hade en mycket trevlig stund hos. Usch vad sorgligt det är.
Den som kommer på botmedlet mot den sjukdommen, den personen kommer nog att för alltid bli i hågkommen och få en given plats i historieböckerna.
Märkligt, livet stannar för en del och för oss andra går det bara vidare ett tag till. Den känslan blir allt märkligare för mej.

Eftermiddagen for vi för att hämta lite torkatgräs till hästarna, vi lastade släpen full med hö och sen var vi tvungna att titta till kalvarna lite, myset var lite skraj till att börja med men hon tuffade till sej. Vi kikade även på ungdjuren och diskuterade om horn och inte horn. En mysig stund bland koläddor och spillmjölk.
Tanken var sen en långrunda i löpaskorna med min vän, jag har känt ett stort behov av att få blurra av mej lite, men lite trubbel på hennes hemmafront gjorde att jag fick springa själv och istället för att prata om livet så lyssnade jag på Banditrock, det fick duga liksom. Rundan kortades ner, men jag dundrade upp för mördabacken. Behövligt.

Jockarp.

Årsmöte....

Åter en bra och givande dag på konferensen, dock är jag skeptisk till att det alltid under fackmöten har en tendens att balla ut vad det gäller partihörighet.
Alltid ska det kastas skit på det borgliga blocket, alltid är det deras fel att samhället idag ser ut som det gör. Jag bli så trött.
I min värld spelar partihörighet noll roll i sammanhanget facklig organisation. Facket för mej handlar om en förening som kämpar för arbetarnas rätt i företagen, en förening som stämmer av och för dom anställdas talan. Att få dom anställda eniga och dra åt samma mål.
Vad har parti tillhörighet med detta att göra?

Jag funderade på vägen hem om det skulle varit möjligt att vara politiskt aktiv i det borgliga blocket och samtidigt sitta med i en fackligstyrelse. I min värld skulle det gå utan problem, men det är i min värld det :)
Kanske att man skulle ställa frågan någongång och se vad svaret blir.

När jag hämtade mitt mys så var det dags för mellis, Mollie var så upp i varv av den anledningen. Hon är sällan på dagis under mellanmåls tiden, så det är stort för henne.
Givetvis blev vi erbjudna att stanna över just denna stund, vilket vi även tackad ja till. Korv med bröd slank ner och även en bit äppel. Mollie såg nöjd ut och jag uppskattade stunden jag med.
Det är väldigt trevligt på dagiset och dom har det verkligen toppen, nästan så jag bli lite avis.

Jag fick ett mail från Rfsl och deras ordförande, det är planerat ett riksdagsseminarium i frågan Föräldrarskapspresumtion/Moderskapspresumtion i juni månad. Eftersom jag fick lite småpinnar kastade i hjulen och mina planer för sommaren grusades rejält så är jag ledig från jobbet sex veckor i sommar utan något bestämt, så givetvis ska jag till regeringen och prata lite :)

Jodå det är ett tempo som inte är av denna värld just nu. Kvällen bestod av årsmöte med föreningen levande landsbygd. Fullt ös och god fika. Några nya ansikten blev invalda vilket jag såg som mycket trevligt.
Vi öste vidare efter årsmötet med ett konstituerande möte och förbereda inför valborgsfirandet och dans på logen.
Jag hann även med att Twittra mitt 4000e tweet. Mycket på spisen alltså :)

Vi kallar det fruktstund ;)

Jockarp.

Karismatisk....

Gårdagens konferens var givande, vissa människor får man upp ögonen för, dom väcker ett intresse, jag gillar när det sker. Det händer inte så ofta längre, men i går skedde det alltså.

När det händer saker som man inte tro ska ske så tänds det en gnista i mej.
Jag fick en förfrågan på Facebook av en person som jag såg som mycket intressant. Fb för mej är ett ställe där det handlar om att ha kontakt med människor som finns nära, men även ytliga bekanta eller nya bekantskaper.
Jag känner inte längre något behov av att sålla bland min "vänner" Jag rensar alltså aldrig på min vänlista. Det är inte viktigt.
Men jag fick alltså en förfrågan från en person som var väldigt långt i från mej som jag möjligen kunde tro.
Förfrågan kom från min ex fru fars sambo. I min värld spelar det inte så stor roll, är någon nyfiken på mej så ska jag göra allt för att nyfikenheten ska stillas.
Men visst var jag frågande.
Efter att jag bekräftat hennes fråga fick jag ett mail där jag mellan raderna förstod att hon inte levde med ex fruns far längre, jag kan ha missförstått men jag tvivlar på det. Hon sa sej kunna tänka sej att skriva en bok. Givetvis blev jag nyfiken.
Vad hade hänt? Så ett mail skrevs.
Hur svaret blir får framtiden utvisa.

Tillbaka till konferensen, det är avtalstider, löneförhandlingar med mera. Detta var saker som vi under gårdagen dryftade, intressant så klart. Lite grupparbete som även det var mycket givande, hjärnstormningen var i full gång. Kul.

Jag hämtade mitt lilla mys på vägen hem, hon hade haft en fin dag på skalbaggen, när jag kom satt hon och en liten kille uppkrupen i frökens famn och läste en bok. Jag älskar att se henne så tillfreds. Jag älskar klart hennes armar runt min nacke ännu mer när hon kastar sej i min famn när jag ger mej tillkänna.
När hon säger mamma så smälter jag.
Inget annat betyder då något och jag njuter av den känslan.

Vi hann inte mer än ut ur bilen förrän hon hoppade på sin cykel och sen bar det iväg, hon är verkligen lycklig när hon trampar vägen fram. Målet var kusinernas place, vi blev bjudna på middag och myset åt med god aptit. Det är tufft att cykla ;)

Jag fick här om dagen höra att jag var karismatisk, detta ord har nu följt med mej sen dess. Jag har funderat på vad det verkligen betyder och om jag är det.
Kvällsaktiviteten i form av googling av detta ord.
Betydelsen är "Personlig utstrålning" (Charm) Okej jag gillar att vara karismatisk. Det är ett fint ord.

Mollie campade i sin säng, kvällsmacka intogs under täcket i spjälisen.
Hepp det var den dagen det.

Jockarp.

Det finns en mening med allt....

Så även i detta, jag har dock lite svårt att se det nu, tyvärr.

Vilken pingla ;)

Det retar mej att en persons ord kan stoppa mina utmaningar och min framfart i livet.
Att utan bevis och att helt bara gå på en viss persons ord om att jag ansers vara farlig. Att utan att ha träffat mej men ändå lägga en skuld på mej som senare bevisligen också visade sej inte stämma.
Just nu är jag måttligt sur på åklagarmyndigheten och polisväsendet.
Att utan att jag begått något brott ändå ha ett svärtat brottsregister som också i detta fallet nu ligger mej till last.
Det inte okej.

Nej, men vad kan jag göra, ingenting.
Nu var det inget livsavgörande som jag blev stoppad i från, men än dock. Och en befogad frågan jag ställer mej är, hur skulle det varit om jag skulle söka ett nytt jobb, skulle det även då ligga mej till last?
Kan detta verkligen vara rätt?
Jag blev friad i en rättegång ändå finns jag med i brottsregister, ett register som det enbart både stå något i om man gjort något brott. Jag har inte gjort något brott.
Okej jag är något bitter.

Jaha! där rök dom kläderna...

En vän messade och skrev, "bara till att gå vidare" och nog är det så.
Nya utmaningar väntar och det var väl lika bra att sätta fart :) Målarpenslen och rollern togs fram, hej och hå det är inte lätt med ett mys som vill hjälpa till. Mycket färg går till spillo. Men jag anser det som viktigt att vi gör saker tillsammans och då inte bara saker som vi under gårdags förmiddagen pysslade med.
För dagen började med lekparkshäng, det var härligt men fortfarande lite småkyligt. Tanken var sen att vi skulle till bibblan, men den öppnar inte förrän vid tio så det fick bli lite caféhäng. Mysigt så där lite på tu man hand.
Vi hängde sen på dörren när bibblan öppnade och vi fick ännu en gång hem en hel hög med böcker. Härligt.
Det blev ju även en hel del socialiserande i stan, så är det ju alltid. Vi springer på kändisar hela tiden. Lite skvaller och diskussioner om den tänkta parken på stortorget var ämnen som vi bland annat luftad.

Muskelfibrerna skulle egentligen vila men jag var småsur efter det inträffade under förmiddagen så i dojorna och upp på berget bar det. Jag gillar nämligen inte att vara sur. Speciellt inte efter anledningar som jag inte kan göra något åt.
Fibrerna piskades och det krävs nog ett par dagas läkning för att dom ska återhämta sej. Humöret blev iallafall betydligt bättre så jag kände att det var värt det.
De jag kom fram till under löparundan var att jag var tuff men att alla andra inte är det.
God insikt ;)

Tadaaa. Nya kläder :)

Nu ska jag på kurs. Livet går vidare så de så :)

Jockarp.

Hjälmtvång...

Idag åkte hjälmen på.

Ibland tror jag att jag orkar mer än jag gör, efter ett tolvtimmars nattpass lät jag bli att lämna myset på skalbaggen och lät henne istället vara hemma med mej. Jag kröp försiktigt ner hos henne när hon sov, klockan var då sex på morgonen, tjugo i sju vaknade myset och ville upp och äta frukost. Sömnig var ju bara förnamnet jag bar.
Seg som kåda tog vi oss till en idrottsplats för att se på Molllies kusins första match i fotboll för året, det var kyligt och det kom till och med lite snö. Första halvlek såg vi sen åkte vi hemåt igen.
Vi fortsatte givetvis även med vår nya hobby. Vi håller på att cykla genom livet, nu även med hjälm till skyddsombudests stora glädje :)

Det som fick mej att vända kådan till min vanliga dagsform var två timmars middagsvila ihop med min dotter. Jag var sen åter på banan och eftermiddagen bjöd på en tuff runda på berget i en brant lutning kilometer efter kilometer. Precis vad jag behövde för dagen. Det var fortfarande snö och is på sina ställen, men nu ser man att det är nära. Det är ljuvligt att få känna barr och mossa under fötterna när man springer på stigarna. Gud ska veta att jag ska springa på varje millimeter på vårt fantastiska berg under våren och sommaren. Jag mår så grymt bra efter en mil i löparskorna.
På tal om löparskor så tog jag mina gamla ur garderoben. Jag har besvärats med blåsor under fötterna efter mina nyinköpta juveler och då speciellt efter långpassen. Så lite variation kan nog vara på sin plats.

Lite vila :)

Kvällen var helt förträfflig den med, en vän och hennes dotter kom för att spela bingo. Vi poppad lite corn och när jag gjorde en koll i skafferier hittade jag en paket chokladpudding. Så klart att det blev pudding gjord. Den åts sen ihop med glass. All in på de söndagsmyset alltså.
Barnen lekte ganska bra, lite gnäll om mitt och ditt var det men det blir bättre och bättre som väl är.
Vi mammor hade en behaglig afton och surrade om det mesta som sker i livet.
Så trots lite risigt med sömn blev det en kanondag.
Dom dagarna radas nu upp en efter en och jag måste få vara ärlig att säga att det minsann är på tiden och att jag är värd det :)
Jag var i helvete och vände och jag har nu lämnat en bit kvar där. Gott.

Idag ska jag försöka styra upp sommarfrisyren, klipptid är ett måste och det gäller båda fröknarna Vilhelmsson. Klipp, klipp, klipp.

Ta den om du kan :)

Jockarp.

Gillar :)

Veckohandlingen utfördes 08,00 på ICA jag dundergillar att butiken öppnat klockan sju och har öppet till till 22. Vi är flexibla i vår kommun. Återigen träffade jag på människor som undrade om loppet och vad som hänt med mej medans jag gjorde dessa utmaningar.
Jag har blivit äldre och jag vill ha roligt svarade jag ;)

Dags för nya skor, ja inte på mej då men på hästen, en verkning och en skoning i ett rått och kyligt stall. Jag kom på att jag ogillar den biten skarpt med hästar, det är det absolut tråkigaste som finns att ha hovslagaren, ja veterinären är kanske snäppet värre då. Men hua vad trist det är.
Mollie flög runt på sin trehjuling och hästarna var måttligt roade av just den biten. Men dom får vänja sej, myset är aktivt och den biten gillar jag skarpt.
Tänk om man fått en dotter som satt i ett hörn och förblev sittandes där. Jag tror jag skulle blivit tokig.

Vi lurade middag ihop, för mej väntade ett tolvtimmars pass på bruket så lite vila kunde vara på sin plats, två timmar slog vi till med. Härligt.
Efter den härliga vilan hoppade vi på cykeln och cyklade byn runt. Det gick kanon och Mollie fick upp en grym fart på vägen hem, jag hann knappt ifatt. Cykelhjälm lär i framtiden få bli en vana för lilla fröken rallyKalle :)
Vi träffade på lite bybor och vädret var ett populärt samtalsämne, alla har längtat till denna kommande ljuvliga tid vi har framför oss.
Innan hemfärd i raketfart tog vi en fika på altanen hos kusinerna, det var lite småkyligt men det åts med god aptit så värmen hölls uppe. Lite studs på mattan är ju ett måste. och även lite bus och målning i lekstugan hör till. Mollie njuter när hon blir omhändertagen av sina kusiner. Hon har det allt bra. Och det ska hon ju ha :)

Jockarp.

Kompishäng...

Tjoho :)

Jämnvikt :)

Stora delar av förmiddagen hängde vi på den nya lekplatsen på ljungaviken med våra vänner. Småtjejerna lekte fint ihop, ju oftare dom ses ju roligare har dom. Mammorna med ;)
Det blåste snålt och solen var blygsam, men vi stod ändå ut ett par timmar innan det bar hemåt.
Mollie var helt slut och det ballade än en gång ut i bilen, nu åkte telefonen fram så hon fick spela lite spel. Jag orkar inte hur mycket som helst, det har liksom blivit en ful vana nu och det är inte bra. Bilutballning ogillas skarpt.
Hem och få lite lunch i oss och sen var det godnatt och de skedde omgående. Pang sa de sen sov hon :)

Lite fika såklart :)

Jag hittade ett brev i lådan där det på utsidan stod lite kryptiskt "Ett brev kommer lastat" Nyfikenheten var givetvis superstor innan jag lyckat sprätta upp det.
Snigelpost är det mysigaste som finns när innehållet är behagligt och trevligt, så var fallet med detta brev.
Ett kort och en cd-skiva gick att finna i kuvertet. Skivan innehöll väldigt trevliga bilder. Bilder tagna med en bra kamera är alltid lite roligare än dom bilder jag själv lyckas få ner. Det fick mej åter att fundera över om det inte snart är dags att investera i en bättre kamera. Kanske jag skulle satsa på en som är konstruerad av Viktor Hasselblad, de vore väl coolt. Framtiden får utvisa hur det blir med den saken.



Efter avslutad middagssömn drog myset Vilhelmsson iväg mot mormor och morfars hus på sin trehjuling, fatta vilken idyll.
Jag såg hela bilden framför mej. Att när det är sommar och sol, brunbrända ben, småbyxor och linne, myset på cykel och min hand i en annan kvinnas hand. Vi fnittrar och ser den lilla socker söta Mollie cykla på sin gnisslande cykel med ett leende på läpparna.
Uppvaket på denna dagdröm kom när Mollie körde ner i en djup vattenpöl så de stänkte iskallt vatten på mina ben. Hum det är inte sommar, inte än. Men drömma lite skadar ju inte.

Lite knuff i rätt riktning :)

Medans myset hängde hos mormor och morfar tog jag mej till grannbyn och min löparkompis. Vi skulle springa en sväng ihop, vi behövde surra av oss lite efter allt som händer i våra liv.
Rundan slutade på 11 km, vi båda tyckte att det kändes segt trots att vi hade så mycket roligt att prata om. Men vissa dagar är kroppen lite motsträvig så är det bara. Väl hemma var vi iallafall nöjda och det är ju det som är huvudsaken.

Lite fredagsmys i soffan och sen blev det tidigt godnatt.
Det var åter en bra dag i mitt liv. Lättlevt.

Kan själv...

Jockarp.

Båtflytt....

En macka innan jobbet :)

09.00 Myset åker till skalbaggen, lite flörtande för att få henne på glatt humör innan jag lämnar.
Hem i full fart, en spännande och rolig förmiddag väntades vilket det även blev.
En tur till bruket och för dagen skulle jag inte jobba vilket gjorde att jag tog den stora ingången. Jag jobbar sällan på dagtid sen jag fick Mollie, vilket gör att jag ser inte så mycket människor som jag gjorde förr.
Jag hann knappt innanför grindarna förren de ropades på mej.
- Hej där! hur gick resan och var du nöjd med tiden.
Klart jag var nöjd både med loppet och resan.
Jag träffade på flera personer som vill höra om resan och om vår utmaning, om hur det kändes att springa i kanske världens coolaste stad bland skyskrapor och gula taxibilar. Jag försökte förklara men jag kände att det lät löjligt, det var omöjligt, man måste uppleva det. Grymt.

Hum hur ska vi göra?

 

Vi sågar...

Och bär.

När jag skulle hämta myset så ringde telefonen, informativt fick jag reda på att jag har en ny läsare på bloggen ;) (Alltid kul)
När jag surrade i luren så surnade myset till och när det var dags för lastning i bilen  kom ännu ett psykbryt. Gaaah Jag får snart tuppjuck på dessa bryt.
De vänder som väl är nästan lika fort, hemma i palatset fixade jag en macka som vi tog med oss, vi hade ett litet uppdrag för dagen.
Det är snart dags för sjösättning av liten båt och den behövdes flyttas från A-B. Det blev en intressant och en långdragen process. Men rolig.

Nu så, nu lyfter vi :)

Och så lite bus :)

På kvällen blev vi bjudna på mat hos kusinerna, även bad i badkar ingick och det busades på för fullt.
Trötta efter dagens utmaningar tog vi oss sen hem på fyrahjul i ett tempo som bylingen inte skulle gillat.
Livet på landet :)

Jockarp.

Jag växer....

Det är nog där jag bor :)

Återigen har jag utmanat mej själv, jag gör saker som vissa skulle fäkta med armarna åt och skrika.
-ALDRIG i helvetet att jag skulle göra något sånt, du är fan inte klok. Har du tänkt genom detta? och så vidare och så vidare..
I detta läget väljer jag att lyssna på människor som säger.
- Du gör helt rätt, fatta vad bra detta kan bli, du är en tuffing Leonora. Du gör sånt jag aldrig skulle våga.
Dom sistnämnda raderna behöver jag för att jag ska våga tro på mej själv och samla kraft och dom förstnämnda behöver jag nog dom med, kanske för att hålla mej nere på jorden, att få mej att tänka en gång till.
På denna utmaningen har jag tänkt många gånger och jag har vänt och vridit på den men ändå har jag kommit fram till att det är bra för mej det är en god utmaningar och jag väljer att se den som en Win-Win situation.
Kanske om några år att jag kan luta mej tillbaka i den där gungstolen som jag längtar efter. Men än är jag inte redo, jag är inte mogen att slå mej till ro. Jag har mer på min repertoar och jag har faktiskt vansinnigt roligt just nu. Och efter avslutat jobb igår fick jag med beröm godkänt.
Jag är bra!

Mollie var på skalbaggen och igår sa hon.
-Hejdå mamma, nu ska du åka hem.
Det är det bästa som finns när lämningen går så bra. Jag blev uppåt hela dagen av de inträffade, de får gärna hålla i sej.

Jag hittade mina gamla bokmärken och jag var ju bara tvungen att visa dom för Mollie. Hon förstod inte riktigt hur ömtåliga dom är och efter en stund med att säga, akta, akta, försiktigt där, så kom jag på mej själv med att ställa frågan.
-Hur viktiga är dom för mej?
Ska dom fortsatta att ligga undangömda i ett skåp eller ska Mollie få sitta och pilla på dom och säga,
-Den är fin mamma.
Ja, med risk för att ett eller annat bokmärke kommer att hamna i soporna så får det bli de sistnämnda, min dotter ska få titta på märkena och pilla på dom. Sån är jag.

Nu ska jag klä mej i lite tjusiga kläder och lite senare bär det iväg mot bruket för nya utmaningar, lite reklam om mitt kanonjobb skadar ju aldrig :)

Hum vad ska jag sätta den?

Jockarp.

Okänt vatten....

Här sitter vi och kollar på andra som jobbar :)

Min tjuriga lilla dotter var som bortblåst, nu var hon ljuvlig, glad och kärleksfull mot sin mamma. Följden av det blev att livet blev med ens lättare att leva.
Vi hade en supermysig dag i solen, vi planterade lite, körde skottkärra, räfsade, lekte sandlådan. Vi strosade ner på vesan och kikade lite, jorden börja bli mjuk och torkar mer för varje dag som går. Vårbruket lär snart vara i full gång. Härligt att åter få känna doften av gris och hönsskit som sprids på åkrarna.
Mollie sov ute i vagnen, vilket inte hör till vanligheten längre, detta gav mej tid till att röja undan lite på altanen, vilken den var i stort behov av. Hej då snö, is och gamla löv. Skönt att få bort det och kunna ta nya tag.

Sandlådedags :)

Och nu var det dags, efter två veckors avhållsamhet skulle en provtur tas. Löpardojorna har stått och retats med mej, men på grund av min lilla förkylning har jag stålsatt mej. Jag tvivlade på att jag skulle orka springa, de var ju så längesen, skulle jag komma ihåg det?
Jodå, det gick och det gick i ett rasligt tempo. uppför i fyra kilometer och den totala längden var nio. Det känns kanon att vara tillbaka på banan igen ;) Det är så lite som behövs, några små endorfiner sen är man solstrålen igen. Lättlevt.

Fullt lass :)

Jag fick ett trevligt samtal under gårdagen, ett samtal jag väntat på. Det blev ett glatt samtal men det innefattade även en frågan om kontaktmöjligheter till min ex fru. Hon skulle informeras om vissa saker, vilket jag såg som väldigt märkligt.
Det var hon som valde att lämna mej så varför hon skulle ha någon som helst rätt till att få veta något om mej och mitt liv ser jag som väldigt konstigt. Men jag hade ingen information att ge, inte mer än hennes personnummer. Resten fick dom lösa själva.
För mej var det ett glatt samtal ja, jag fick små fjärilar i magen och log hela kvällen. Jag har skrivit på ett kontrakt vilket gör att jag inte får skriva om det här på bloggen. Men det spelar mindre roll. Det är snart ute och det ska bli fruktansvärt spännande och se vad denna vägen kommer att leda mej.
Jag är ännu en gång ute på okänt vatten, men jag vet vilken styrka jag besitter, det gäller bara att tro på sej själv och sålla bland människor som försöker att bryta ner mej.
Jag hoppas min familj och mina vänner är med mej på detta tåget och denna nya spännande resan. Lite stöttning och kloka ord kanske kommer att behövas i framtiden. Men jag litar på min omgivning och jag vet vilka som är vilka i min umgängeskrets.

Kastrullorkestern :)

Jockarp.

Bryt ihop.....

Morfar-Räddaren....

Trevligheter avlöstet med psykbryt.
Ja gårdagen var en dag som enbart skulle gå i mysets tecken, det skulle göras saker som hon gillar, som jag trodde hon uppskatta mer än jag.
Ibland blir allt rätt så fel.
Jag och en vän tog våra små till biografen i stan, Mollie pratade glatt om utfyktsmålet hela morgonen och hon såg fram emot att få äta popcorn och se på film. Det märktes att hon njöt när vi äntligen satt i salongen.
Filmen var urkass, vilket fick mej att funderar över vem det är som bestämmer vilka filmer som ska visas och varför knattefilmerna måste vara så färglösa. Mollie klagade förvisso inte vilket var bra.
klagade gjorde hon däremot när hon skulle in i bilen efter avslutad film. Psykbryt ett var ett faktum,  Jag blev förbannad när hon öppnade bildörren under färd och beteende sej allmänt lumpet mot sin mamma.
Jag lyckades ignorera henne och för att inte balla ut totalt höjdes ljudet på stereon. Ett vansinigt skrikande och ett fäktande med armarna och benen höll i sej ända hem till borgen och vidare tills morfar kom och tröstade henne.  Jag andades och räknade väldigt långt. Jag kände mej förlorad, här gör man roliga saker men får bara skit tillbaka. Trist.
Hon var trött okej, för hon somnade omgående när jag fick henne i säng.

Jag tog en paus från min mammaroll och gick och satte mej på altanen med en kopp kaffe och bara njöt av vårsolen, jag hade nog behövt en cigg med med tanke på humöret som lilla fröken visade när middagsluren var över. Nu röker jag inte men jag fick än en gång bita ihop tänderna för att själv inte få ett bryt.
Det första hon gjorde när hon vaknade var att lipa.

De lugnade sej och hon blev som den ängel hon oftast är, min vän som även var biosälskapet kom och vi åkte vidare på en påskfest. Detta var en trevlig tillställning innehållande påskbuffé, efterrätt, ansiktsmålning, skattjakt, trollkarl och sång. Allt var helt underbart och en frid la sej över myset. Fram tills det var dags att köra hem. Hej Psykbryt två, detta var inte så stort och jobbigt som nummer ett, men ändå, det var minst ett för mycket.
Jag kände ett enormt sug efter att få hoppa i mina löparskor och bara piska kroppen så svetten pumpat ur varje lite por. Men jag motstod frestelsen och avslutade istället kvällen i lugn och ro läsande ett tiotal böcker för min lilla dotter.
Måtte det dröja länge till nästa bryt, för just nu är jag väldigt svag.
Glad är jag iallfall att dammsugaren är lagad.

Lite påskmat :)

Jockarp.

På G...

Ett litet mys på väg ;)

För en gång skull var jag glad över att klockan snurrats fram en timme. Det känns onekligen lite trevligare att kliva upp sju i stället för sex en ledig dag. Våra rutiner har börjat bli riktiga rutiner nu. Godnatt mellan 19,30-20,30 uppstigning cirka sex. Detta är ganska bra tycker jag, nattningen vid en vettig tid gör att jag faktiskt får en stund själv nästan varje kväll, effektiviteten dom timmarna är fruktat hög. Jag hinner allt och lite till.
Med fyra nätter i kroppen hade jag vissa problem med att somna. Tankarna snurrade i höghastighetsfart men jag välkomnar det emellanåt, tid för reflektion. Det behöver nog alla människor, hur och när det sker är nog olika, min sker då oftast innan läggdags. Jag kom fram till att jag längtade till i morgon, då jag ska få besked om en sak, en kanske kommande utmaning, en kanske kommande ny framtid. Jag väntar på beslutet, ett ja eller ett nej. Om de skulle bli ja så blir det full satsning om det blir ett nej då läggs det bakom och jag får gå vidare mot nya mål, ja så enkelt är det ;)

Mysets och min dag bestod av utomhuslek hela dagen, det var på tok för fint väder för att vara inne. De var minsann så fint så dagen den 31/3-13 klassas som den första ordentliga altanhängadagen. Fetgilla på de, eller som Fylking skulle sagt. Äntligen.
Jag passade på att tvätta bilen, vilket jag förmodligen inte alls var ensam om under gårdagen, det var helt enkelt en perfekt syssla.

Min löparvän med son kom, en välbehövlig promenad innefattande mördabacken togs. Underbart att äntligen komma igång igen, svetten öste av mej, det var nu fjorton dagar sen vi sprang loppet i New york och mina löparskor har inte tagit ett steg sen dess.
Vila är bra och en liten liten förkylning har hållt mej ifrån skorna. Men nu svettades jag förmodligen ut dom sista små förkylningsbacillerna. Så dojorna ska snart få börja slita igen, härligt.

Efter promenaden blev det klart kaffe i soffan och surr och blurr om det mesta, vi hade helt klart varit i från varandra för länge.
Bingolotto var sen tanken, men med två barn som sovit sej genom vår promenad vilket då resulterade i piggelin och piggelinus så lär det behövas en rättning av lotterna på nätet. Det duttades hej vilt på allt och alla.
När Mollie sen stuppade i säng lite väl sent så var hon helt grön om munnen.
Hej duttpenna ;)

Mmm, smarrigt värre ;)

Jockarp.

Godisgris...

Tre i rad ;)

Jag lämnade ett gråtande barn och stängde dörren, den känslan vänjer jag mej aldrig vid. Jag vet att det går över innan jag lämnat kvarteret men likväl bränner det till i hjärtat.
Sömn ett par timmar och sen tillbaka. Givetvis hade det gått kanon på skalbaggen, pulkabacken hade intagits av myset och hennes fröken.
Jag konstaterade att tvättställen på barnens toalett hade bytts ut, nu var dom i höjd så dom passade dom små. Ingen hejd på vilka investeringar som görs på skalbaggen :)
Påskmiddagen stod på bordet när vi kom till mormor och morfar, smarrigt värre. Mollie åt sparsamt vilket hon även gjort på dagis, vissa dagar är ätdagar andra inte, gårdagen var inte.

Jag fick ett glatt samtal av min kära vän och löpakollega, vi har inte hunnits ses sen vi kom hem från resan men nu ska det till att ske. Hon berättade att hon funderade på nya utmaningar, en utmaning som funnit i min hjärna ett tag men hon har varit mer än ovillig till att hänga på. Jag känner inte för att göra den själv så jag har sett tiden ann och levt på hoppet att hon skulle komma på andra tankar, detta verkar nu ha skett till min stora glädje. Jag är likadan själv, vissa saker måste mogna och vissa saker tar längre tid än andra till att mogna.
Men hur som helst så verkar det som att jag fortsättningsvis också kommer att hålla mej i god form :)

Mollie och jag hann även med en sväng till Ekohallen. Vi behövde lite bra att ha saker, priset på dom där bra att ha grejerna slutade på 1800 spänn, glups.
Klart som tusan att har man ett barn så ska det skämmas bort. Jag hoppas på att det ska bli sommar även i år så lilla fröken fick en ny fotboll. Nya målarfärger behövdes och efter ett tags letande så hittade fyra nya fingerfärgsburka. Lycka.
Vi hittade en ny trevlig film med några små figurer som heter Boblins, jag tror att det kan bli en ny favorit. Lite paus från Dora kan ju aldrig vara fel.
En överfull godispåse följde med hem till borgen, visst det kanske inte är livsnödvändigt att ha en stor spann med lösgodis hemma, men vissa dagar känns det så rätt.
Jo, blommor i mängder köpte vi med, det behövs pimpas lite extra ibland och det var ett tag sen jag köpte blommor. En stor bukett tulpaner pryder nu salsbordet i det Jockarpska palatset.
Jag konstaterade ännu en gång att vi har ett väldigt vackert och fint hem.

Ny favorit?

Jockarp.

Hälften gör hela....

Var jag nöjd efter mitt medarbetarsamtal på bruket så är det ingenting mot hur nöjd jag var när jag än en gång fick löfte om att min tjänst fortsätter i samma fina anda. Alltså min 50% tjänst är nu förlängd året ut. Jag kan inte beskriva hur grymt skönt det var när jag fick det beskedet.
Jag hinner med att jobba dom % utan problem. Jag vet att hur det än blir så kommer mitt privatliv bli väldigt intensivt framöver. Det finns så mycket innehåll i just den delen av mitt liv just nu.
Halvtiden kom därför helt perfekt. Min chef frågade mej om hur jag tänkt mej året 2014, jag flinade lite och sa.
- Eh vi försöker väl fortsätta i samma anda.
Men det är framtid, just nu är jag här och ska njuta och försöka ha det väldigt väldigt bra.

Att prata väder det har nog människor gjort i alla tider, speciellt när det varit lite märkligt och det får man väl lov att säga att det är nu. Snö igen, det sägs att vid samma tid förra året var det 20 grader varmt, vad mer kan jag säga än att det vädret hade passat mej betydligt bättre :) Som väl är så är det ju en av dom saker vi inte kan göra något åt. Så det är bara att skotta och se glad ut.

Myset hämtades hem från skalbaggen vid tvåtiden och sen var det lite fix på gården. Havrelådan skulle fyllas på, medans jag pillade med de så hoppad Mollie i snön gnagandes på en morot.
Mys med hundarna och sen blev det ingång och lite städande. Den stora toaletten städades, myset hjälpte till, eller ska jag säga stjälpte till. Vatten i hela badrummet  så tillslut blev hon förvisade ner bland skummet i ett ljummet bad istället.
Fredags mys i bara mässingen och en burk majs i handen satte vi oss och tittade på Dora.
Hon har varit mycket på dagis denna veckan, så jag hoppas det lugnar sej något, jag saknar ju att bara hänga med min lilla tjej.

Idag får det minsann bli en lite shoppingtur. Jag ska köpa mej ett superstort påskägg överfullt med godsaker. Bara för att jag kan liksom :)
Fortsatt glad påsk.

Jockarp.

Glad Påsk...

Mollie fick ett påskägg av mormor, i ägget var det en marsipankyckling. Kycklingtårta som nu myset valde att kalla den för. Den var god informerade hon mej om. Jag kände en längtan till påskägg jag med, att få ett ägg av någon som betyder väldigt mycket för en. En vacker dag kanske de blir verklighet igen. Nu fick jag glädja mej åt min lönespecifikation i stället :) Glad påsk liksom.

Vi gick på kusinkalas vilket var mysigt, Mollie envisades med att ha sommarkläder på sej, inga skor och solhatt. Lagom roligt för den ansvarsfulla mamman som ansåg att lilla dottern borde ha vinterkängor och overall på sej. Temperaturen låg på noll, jag ansåg mej alltså ha helt rätt i vad de gäller klädvalet.

Lax i stora lass, både jag och Mollie åt som om det var vår sista måltid, detta fick mej att fundera på Jesus ännu en gång, inte kanske på själva honom utan mest på varför vi firar påsk. Är det någon som tänker på varför vi gör det. Tänker på golgatan, hängandet på korset, död och uppståndelse. Vad handlar påsken om egentligen?
För många är det nog en tid när helgdagarna hopar sej, ett par flera röda dagar, det är fest, sprit o galaj.
Så är inte påsken för mej.

Bruket tuffar vidare, fabriken rullar på som vilken dag som helst och jag är en del av det rullandet.
Jag var på medarbetarsamtal men min chef. Alltid intressant.
Jag är ärlig och jag hoppas att även han var det när han berättade vad han ansåg om mej. Fina ord om att jag var bra för gruppen, positiv, rak och en sällan skådad öppen människa. Att jag vågar utmana mej själv sågs som en mycket god egenskap. Att kunna säga allvarliga och tuffa saker, ta strid men ändå ha ett leende på läpparna.
Han frågade vad jag hade för mål och ambitioner inom företaget, även där svarade jag ärligt. Jag har inga mål och ambitioner just nu. Jag vill vara på jobbet med mina jobbarkompisar jag vill utföra ett gott arbete och ha roligt. Mer behövs inte just nu. Min familj är viktigast. Mollie är viktigast. Jag har så många utmaningar på det privata planet just nu som kommer att ta tid och kraft, det finns alltså inte tid att utmanas inom området, bruket.
Det har inte prio ett liksom. Men jag informerade honom om att den tiden kommer. Men just nu har jag fullt upp och vill bara vila i min roll som driftsoperatör. Han sa sej glädjande nog förstå mej.
Än en gång ser jag vilken tur jag haft som blev anställde på just den firman.

Jockarp.

Brottsregistret?

Mys i vårsolen :)

Ett samtal under förmiddagen på telefonen väckte mej. Personen i andra ändan presenterade sej och ville att jag skulle svara på lite frågor. Inga problem, Väckt från min välbehövliga prinsesssömn, trots de få timmarna kände jag mej allert.
De slog mej efter samtalet att jag på något sätt blivit tilldelad världens bästa morgonhumör. Hur kan man bli glad och ganska pigg på bara ett par sekunder. Eh det är väl bara att tacka och ta emot :)
Rösten berättade att mitt brev från polisen hade sprätts upp och att det i det gick att läsa att jag hade haft ett besöksförbud. Ingen hemlighet alls.
Men jag kan nu i efterhand tycka att det är väldigt märkligt att det finns med i mitt brottsregister. Det finns ju inget bevis på att jag skulle vara en person som behöver ha ett besöksförbud pålagat, det är ju bara antagande och hur det då kan ligga mej till last i mitt register ser jag som märkligt. Det stod nämligen inget om att jag varit anklagad för ringa misshandel och att det följdes upp av en rättegång där domen blev friande. Det hade jag mer förstått att det ordats om. Ja ibland undrar man ju.

Och lite bus såklart :)

Nog om det.
Myset skulle hämtas från dagis. Där lyste flitens lampa. Ett litet armband som mamman skulle få höll på att ta form.
Det är ljuvligt att se henne sitta i fröken knä och sätta pärlor på ett band. Hon är nöjd, jag med ;)
Den lilla socker söta fröken Vilhelmsson var om det är möjligt än mer sötare när jag såg hennes små runda kinder som för dagen målats röda för att fira in påsken.
Påskharen hade varit på besök och alla barnen hade målats. Fjäderlek där fjädrar hällts ut i rummet och barnen fått blåsa på dom. Kreativiteten på skalbaggen är det inte fel på.

Hem och en pannkaka slank ner i all hast. Väskan packades med kaffe och mot bäcken vi gick. Det var en kylig dag men där solen stack fram och där det var lä var det helt underbart att vara.
Vi fiskade lite löv innan kaffesuget blev för stort.

Hoppsan :)

En fin dag trots på tok för lite sömn.

Jockarp.

Röda ögon...

Mys på tåget :)

Gårdagen var tuff, tidig uppstigning för mej och myset, redan lite efter fyra ringde klockan.
Vi hade ett uppdrag att utföra.
på tåget i Hässleholm innan sex och i huvudstaden rullade vi in lite innan tio.
Taxin uteblev, i stället kom det två trevliga damer och hämtade upp oss. Förmiddagen hade för dom inneburit en jakt efter en barnstol till Mollie att ha i bilen.
Artighetsfraserna klardes av sen bar det i väg. Sjukt mycket trafik i stan och varje rödljus var just det, rött. Jag berättade för damerna att i den staden jag kommer i från så har vi bara ett enda rödljus. Dom trodde knappt sina öron.
På plats blev jag grillad av två personer, intressant, jag gillar det, det är en spänning i att berätta om sej själv och hitta liknelser i andra människors liv.
Även mitt brev från polisen lämnas över. Jag var så nyfiken på vad de stod i det så jag höll på att spricka ;)
Vidare var det en psykolog som skulle kolla läget, vi kom gemensamt överens om att jag var fullt frisk, att jag hade gjort ett bra jobb och det ihop med min familj och mina vänner. Vilket är viktigt att komma ihåg
Mollie målade och tittade på Hallo Kitty och nalle puh film under mina möten. Hon skötte sej som vanligt ypperligt bra.
Vi blev bjudna på lunch och sen var det lite bilder som skulle tas. Hektiskt. I bilen och vidare till nästa möte. Detta på Fort Knox, ;-) säkerheten var stor, vilket jag tyckte var märkligt. Men tydligen är det så på vissa ställen. Ovant.
Även detta var ett intressant möte och till en viss del stillades min nyfikenhet. Men inte helt. Dom skulle fråga mej men jag kan inte låta bli att själv ställa en och annan fråga. I dialoger är det ju ta och ge som gäller.

Tåget hem och mitt mys somnade en timme, jag roade mej med att spela harpan, snacka om lättroad. Hemma vid åtta i palatset efter en minsta sagt trevlig och givande dag.
Mollie i säng och jag for till bruket.
Fullt ös på dagen och det gillas.

Jockarp.