Städhjälp jo tjena...

Vi hinner med en hel del när vi sätter fart. Bibblan har vi återigen hängt på och eftersom jag nu satt punkt för min bok så känner jag ett sug av att börja läsa igen. Jag har en hel hög som väntar på mej men jag hittade en goding när jag var i stan som jag blev väldans glad över. Titeln är. "Vid Vesans vatten". Den är skriven om mina hoods. De ska bli mycket spännande att få läsa den.
Mollie hittade en bok som även jag blev överförtjust och intresserad av. Titeln på den var "Malins mamma gifter sig med Lisa". Jag kan ju inte annat än att njuta av min dotters bokval :)

Vi cyklar mycket vilket är trevligt, lite öm blir man i vissa otränade delar av kroppen, men det blir väl bättre hoppas jag.
Vi har målat och vissa gånger önskar jag att fan skulle ta den som kom på målafärg till barn. I andra andetaget flinar jag åt mina tankar och tycker att det verkar vara mycket stimulerande för små barn att sitta och måla. Men jag längtar dock till myset kan plocka fram och greja med sakerna och sen återställa hemmet i utpunktsläget. Vi är inte riktigt där än.

Löprunda på en mil satt där den skulle i benen, jag hade ett gott ös och vädret var helt perfekt. Lite ljuvmusik i öronen och tankar som flög omkring i olika riktningar men som slutligen mynnade ut i ett leende, jag var den leende löparen under gårdagens runda. Jag mår så grymt bra just nu, jag tror jag stannar här ett tag och bara är. Går det tro?

Sanering av borgen har jag återigen fått roa mej med, det tråkiga lakansbytet fick jag göra och än en gång konstaterad jag att man ska vara två som hjälps åt. Mollie kom förvisso in på brekas och sa att hon skulle hjälpa till, men av det var det mest ord, handlingen såg jag inte mycket av. Hur som helst så är det väldigt liggvänligt just nu. Lakan som torkat i sommarvind är det bästa som finns :)

Jockarp.

Göteborg var det jag...

Nu drar vi ;)

Det sägs att västkusten är en regnig del av vårt land och nog utlovades det regn alltid. Det skulle regna länge, ofta och mycket under vår vistelse. Men av det såg vi glädjande nog inget av.
Som det så check heter, vi hade i alla fall tur med vädret. Det var minsann inte bara vädret som var trevligt. Hela Göteborg var trevligt. Plånboken luftades och det shoppades. Myset fick nya fin färger och lite pärlor som hon kan göra halsband av. Mamman köpte ursnygga brallor, hon kunde helt enkelt inte låta bli ;)
Vi hängde i slottsskogen, det var ett trevligt inslag och lite lugnare än mitt i smeten. Skönt och roligt för dom något småtrötta barnen.
Det är minsann jobbigt att bo på hotell, men lite lyxigt så där mitt i veckan. Kidsen höll på att röja sönder hotellrummet likt dom coola snubbarna i hårdrocksbanden. Sängen hoppades det i så fjädrarna höll på att flyga ut, kramdjuren kastades och det tjoades och stimmades, det var konstigt att klagomålen inte ramlade in på rum 138 :)
Under tiden jag njöt av livet i Göteborg fick jag information om att min bok nått boktryckeriet. Helsjuk känsla. Nu kan jag inte ändra något, den sista punkten är satt. Hua, jag är lite skraj....

Litet mys...

När barnen lagt sej för kvällen satte sej mammorna med en godispåse och tittade på teve. För mej som sällan tittat på teve blev det ett mysigt och annorlunda slut på dagen. Jag kom fram till att jag uppskattar att titta på teve ihop med andra.



Lite mys innan sänggång...

Givetvis var vi ju på Liseberg det är ju lika självklart på nått vis som att alla turister som kommer till Sölvesborg även tar en sväng ut till Jockarp och tittar på allt undervackert som finns där :) Undervackert är ett ord som mitt lilla mys har lagt till i mitt ordförråd, jag gillar det.
Vi åkte karusell åt popcorn, glass, korv, pannkakor. Ja matintaget har inte varit sparsamt på något sätt under vår tripp.
Vi åkte i sagolandet och jag som trodde att det var "kärlekstunneln". Herregud jag är ju så pinsam ibland, hehe. Mysigt var det i alla fall.
Små trevliga båtar åktes det i och i kaninlandet spejades det efter kaniner.
Barnen var upp och ner. Mest upp som väl var, men ett par utbrott av de bägge fröknarna blev det och i dessa lägen är det guld värt att vara två vuxna som har koll och som faktiskt har förståelse för att det som sker det sker. Med sammarbete lyckades vi vända det tjuriga till glädje och lycka.

Vad det gäller lycka så må jag bli väldigt lycklig framöver, det var nämligen så att en fågel sket på mej i Göteborg och jag hann inte mer än hem förrän jag blev träffad ännu en gång. Det sägs ju att det betyder tur att få fågelskit på sej. Hoppas att det stämmer.

Att man alltid ska behöva styra med säkerheten. Bälte på. 

Sådär ja, kirrat och klart :)

Skepp o skoj :)

Ännu en helt förträfflig och rolig utflykt i solens tecken, tack alla inblandade ;)

Detta måste vara det roligaste jobbet som finns :)

Jockarp.

Semester kaa....

Ja nu är det så att jag fått alla måtten på min bok, hur stor och hur tung den kommer att bli. Jag var bara tvungen att välta runt i bokhylla på jakt efter en bok med exakt samma mått. Jag hittade en efter lite sökande.
Omslaget fick ändras lite och boken breddades från 15mm till 18mm. Ean-koden minskades så att den inte ska ta fokus från baksidetexten. Det är mycket små detaljer man ska ta hänsyn till för att få det så bra det bara går.
När jag i eftermiddag glider runt på Liseberg och åker karusell och äter karamell så kommer min bok att levereras till boktryckeriet. Detta är så sjukt stort, spännande och helt overkligt så det är nog tur att jag befinner mej i Göteborg och inte i Sölvesborg.

På min tid hade man ridbyxor på sej ;)

Sista jobbedagen eller natten är nu över och jag ska ha något så lyxigt som semester, det är ett ord som smakar hallonglass i min mun det. Semester, semester semester ;) Jag skulle kunna säga det hur många gånger som helst. Tre veckor med mitt mys och almanackan ekar tomt. Känner jag mej rätt varar det dock inte allt för länge innan den är på gränsen till att sprängas, almanackan alltså.

Semestern började med några fina pass. Cykel 1,5 mil Jockarp-skalbaggen tur och retur, motvind in till stan och myset i barnstolen på vägen hem. Det gick trögt, men det gick.
Jag tvättade bilen och dammsög hela huset sen var det dags för lite aktiviteter med myset. Vi drog ut på Lister till ponnytämjaren och dom små små söta ponnysarna. Den första som fångades in och tränsades dög inte till lilla fröken så vi fick vacker byta och ta en annan liten shettis. Vi fikade sen vid hagen vid öppna fält och betande ungdjur. Idyll.
När fikan var slut tog myset och mormor bilen tillbaka till Jockarp, jag hoppade i löpskorna och sprang de 11 km hem. Det var segt på slutet och värmen var tuff, men hem kom jag.
Uppfräschningen har nog aldrig varit skönare. (möjligen efter att jag fött barn)

Middagen lagades och avnjöts och myset tog en liten glasspinne till efterätt.
En fin första dag på semester, fler kommer :)

Jockarp.

Lättlevt....

Uppstigning och påhoppning av cykel innan klockan slagit 08.00. Siktet var inställt på stan och närmare bestämt till vårdcentralen.
Det var dags för en liten behövlig spruta, det var så längesen jag fick en spruta så jag såg minsann framemot att få känna den stickande och spända känslan som bruka uppstå.
Myset hade inga som helst problem med att få en nål i armen, hon stelnade till något men inte alls som det var när hon var liten, då skrek hon som en gast.
Det var faktiskt en riktigt trevlig upplevelse och det var sjukt mycket folk på centralen, fatta, det är ju där man ska vara jue ;)
Därifrån till lekplatsen bar det i alla fall, det var inte en människa där vilket kändes lyxigt. Ví hade alla gungorna för oss själva, men säg den glädjen som vara. 46 stycken försteklickare kom och lugnet byttes ut mot kaos på en hundradels sekund.
Dessa försteklickare skulle åka med bussen en kvart senare mot Nogesund och vidare till Hanö fick jag reda på. Trevligt, jag vill med gå i skolan ;)

Mys med "Mormor och morfar" dom fick nytt vatten och jag gnuggade "Mormor" med diskborsten på halsen, detta uppskattades väldigt. Myset sov en timmes middag vilket även jag hade behövt, nattarbete väntade ju.

Myset klev upp och vi käkade lunch vidare packades väskan och mot stranden det bar.
När jag satt med hink och spade vid strandkanten och grävde med min lilla dotter kunde jag inte på något sätt i världen få bort tanken i mitt huvud om att jag har världens bästa liv.
När våra vänner sen kom och delade resten av eftermiddagen med oss och vi satt på en filt och njöt av livet, var jag bara tvungen att virra till det ögonblicket lite.
Min tanke, känsla och det min mun sa var att det var just en sådan bild jag vill ha på näthinnan dagar som är mörka, jobbiga och svåra. Jag vill ta fram bilden av att se min dotter leka med sina vänner, bilden av ett grön blått hav där små fina vågor rullar in, jag vill ta fram bilden av barnskratt och sand mellan tårna. Jag vill ta fram bilden av vänskap, lycka och kärlek.
Underbara dagar.

Jockarp.

Hejdå boken.....

Barnarbete :)

Förmiddag som hundvakt då passades det på att klippa gräset. Myset skulle ha sin lilla klänning på sej, jag var inte riktigt nöjd med det eftersom viss olja, bensin och annat klädovänliga vätskor finns på gräsklippare med omnejd.
Hon åkte en sväng men hoppade sen av, jag tycker det är lite obehagligt att ha henne springandes på gräset när jag klipper, det är så lätt hänt att man kör på nån liten sten som flyger i väg och träffa olyckligt någonstans.
Ett spontanbesök från ponnytämjaren och givetvis kaffe på altanen, jag gillar dessa besök. Dom spontana alltså :) Och ponnytämjaren med så klart.

Hundbrottning :)

Jag la sista lilla touchen på boken, det var några kolon och punkter som jag ville ha dit. Nu har jag lämnat den ifrån mej, nu ligger den inte på mitt bord längre. Nu ska den åka sin sista resa från fil till färdig bok. Jag kan inte göra mer nu, jag var mogen att lämna den (tror jag)

Vilken resa. Och då menar jag inte bara resan som är innehållet i boken, nej nu tänker jag närmast på den resan jag gjort med boken. Det är inte enkelt att skriva en bok, jag vet.
Jag hade en berättelse och ändå har jag lagt flera hundra timmar på att få den läsbar. Alla kan skriva en bok, frågan är om man gör det.
Jag har gjort det och jag har gjort det på mitt sätt. En bok på 235 sidor där varje litet kommatecken, där varje lite bokstav är skrivet av mej.
Jag är så sjukt imponerad och stolt över mej själv.

Tvivel, givetvis har det funnits tvivel med på denna resan, flera gånger till och med. Sist var det ett stort tvivel det var en riktig smäll på näsan. Jag var nästan färdig till att ge upp, samtidigt är det inte min stil. Leonora Vilhelmsson är inte den typen av människa som ger upp.
Och när jag frågade mej frågan om pistolen, ni minns kanske. Frågan var.
-Har du en pistol riktad mot huvudet.
- Är du tvingad under hot att skriva en bok?
Svaret blev givetvis.
-NEJ.
Då var det enkelt att fortsätta. Fortsätta för att jag ville det.

Drickapaus...

Det känns lite tomt nu, jag har haft boken hängandes med mej varje kväll, även om jag så klart inte jobbat med den varje kväll så har den varit en del av mitt liv.
Men nu börjar det en ny resa, nu börjar en mycket spännande resa. Resan att ge ut och sälja en bok. Denna resan har jag sett fram emot och drömt om i över ett år. Så nog är jag redo alltid :)
Jag står snart med 1000 ex av boken som heter Under regnbågen -i skuggan av lagen- i mina händer. Sug på den alltså. Det är stort.
Medans jag satte det sista med boken så var mormor och myset iväg och köpte nya klänningar. Två nya urtjusiga blev det.
Och dom skulle användas på direkten.

Äppeldags för "Mormor"

Kvällen blev lugn, jag brassade favvorätten. Helstekt kyckling och potatis. Lingonsylt på mysets order. Det blev en kalas kväll.


Jockarp.

Surr och blurr...

Sista morgon på väldigt länge som jag ska kliva upp i den okristliga tiden 04,45. Faktum är att jag har bara en natt inplanerad dom närmaste tre veckorna och den ska jag angripa redan på tisdag. Sen väntar något så trevligt som semester.
Dom tolv timmarna på jobbet flöt på bra. En pensionär var ute och hälsade på vilket var ett mycket trevligt inslag. Budapestrullen slank ner i en hast och samtalen avlöste varandra.
Vi hade även det årliga lönesamtalet med chefen. Det är egentligen ett helt meningslöst möte för det är helt opåverkningsbart.
Vi har ett system som gör att vi får olika poäng mellan 1-4 varje poäng är värt olika. Ettan är värd 5 spänn tvåan är värd 20 och så vidare. Det handlar helt om hur chefen uppfattar den anställde. Jag fick en höjning men jag var ändå väldigt skeptisk till det hela och jag kunde inte låta bli att ge chefen lite att fundera på.
Eftersom chefen inte har något negativt att säga vare sej om min kompetens i arbetet eller min sociala kompetens, så frågade jag.
-Vad kan jag förändra så jag höjer mina poäng och därmed lönen? Du har inte haft några klagomål och jag har inte fått till mej något som du tycker jag kan förändra och förbättra. Alltså borde jag rimligtvis ha full pott på poängbedömningen.
Tysthet till svar följde, min chef hade stora problem med att försvara och förklara sin bedömning, jag flinade bara lite när jag såg att jag satt honom på pottkanten ;)
Vidare satte jag och en medarbetare upp lappen med poängen på kylskåpet så att alla som vill och är nyfikna ska få ta del av vår löneökning. Vi gillar öppenheten. Folk har en tendens att vara sjukt nyfikna när det gäller pengar så vi försöker med detta stilla den lite, så jobbar vi.

Efter tolv timmar tog jag en löparunda med min vän, vi behövde det båda två, men kanske framför allt hon. Det var en lätt runda för mej men en tuff för henne, hon pratade i 12 km och det är tufft att prata och springa. Förr var det ombytta roller, då när vi gick med barnvagnarna i mördabacken och hon alltid frågade mej om hur det var och om jag hört något om mitt ex. Hon gjorde det alltid i början av backen för hon visste att jag inte kunde vara tyst, så resultatet blev att jag stånkade på och pratade hela vägen upp, nu var det alltså ombytta roller ;)
Vi sprang över bron, inom stan vi stannade till och drack vid Ask och Embla, vi tog det alltså i sakta mak, men det hade hänt så mycket i våra liv på ett par veckor.
Jag fick ett fint armband av min käre vän, det var hennes bror som gjort det till mej. Ett armband av fallskärmslina. Cool som tusan. Så klart blev jag super glad över det.

Min lilla klänningsklädda dotter hade haft en bra dag utan mej och hon var inte jätteintresserad av att följa med mej hem när jag skulle hämta hennes hos mormor och morfar. Efter en stund fick jag henne äntligen med hem och vi satte oss soffan. Jag sa till henne att jag älskade henne varpå hon säger till mej.
- Jag älskar dej med mamma.
Smältfaktorn på den raden är stor. En bra dag trots för lite mystid.

Jockarp.

Jobb och färgfunderingar....

Jag och en vän pratade om färger häromdagen. Jag väckte tanken och funderingar kring hur det hade sett ut om allt det gröna i naturen inte vore grönt. Det hade varit konstigt om allt vore rosa, eller gult. Ja, först gick tankarna så men hade det varit så att löven på träden alltid varit rosa så hade man ju knappast tyckt att det vore märkligt, eller?
Då hade ju det varit det normala.
När jag funderat över detta lite tyckte jag att det var märkligt att jag överhuvudtaget kunde tänka en sån tanke, till vilken mening liksom? Varför kommer vissa funderingar och tankar och virrar till mitt huvud, tankar och funderingar som tycks helt meningslösa. Är dom det eller? Finns det en mening med allt tro, ja, jag är ju numera villig att tro att så är fallet. Nyfikenheten är stor till vad som är meningen med denna fundering dock ;)

Jobb, jobb och jobb. Jag är inte van vid heltidsarbete det är en sak som är säker. Att gå upp tidigt jobba 12 timmar sen hem och ta hand om ett litet trött mys som varit på dagis stora delar av dagen, det är tufft. Myset hade haft det bra men hon hade inte sovit på hela dagen, detta gjorde det lite gnälligt. Jag brydde mej inte för hon var så saknad så saknad. Jag var så glad av att se henne så det spelade ingen roll om hon var en butterfia.
Jag var hemma från jobbet 18,00 och 19,10 sov min dotter efter högläsning i en pytteliten bok. Vi är trötta både lilla fröken och jag, men semestern är på ingång så det är bara att hålla ut.

Det här med klänning har myset snöat in på alldeles. Hon har några stycken men några är från förra säsongen där av i minsta laget.
En investering till garderoben är helt klart nödvändig känner jag då jag nu varje kväll måste tvätta hennes ny införskaffade sommarklänning.
Men innan det blir tid till shopping så tar vi en hel söndag på bruket.

Min fina arbetsplats ;)

Jockarp.

Eld och vatten....

Jag ser väldigt pigg och fräsch ut när jag tittar mej i spegeln klockan kvart i fem på morgonen, men jag känner mej helt annorlunda.
I dom lägena fattar jag inte att vissa människor alltid kliver upp vid den tiden, en del kliver upp tidigare och tar en löprunda de fattar jag än mindre, respekt åt dom. Jag känner mej som ett vrak även om min utsida säger annat, givetvis är jag glad över att det är på det viset.
Instämpling på bruket och det blev en dag fylld med spänning. Brand nummer två denna veckan, den förra missade jag på grund av min Stockholmsresa. Båda två släcktes och ombesörjdes så katastrofer uteblev. Skönt och bra jobbat av mina kollegor.
Vi hade lite haveri och annat besvär och detta i en tropisk värme, ohja, nog var man het alltid ;)
Lite nya idéer om vårt styrsystem luftades, vilket skulle leda till en förbättring, vi fick med oss personal på tåget som hade möjlighet att förändra och då även förbättra situationen för oss. Dialoger och samtal är viktiga. Öppnar man munnen har man en chans att förändra och förbättra. Gilla på det.

Jag hämtade mitt lilla mys och vi åkte hem, tanken var att vi skulle ut på rocken en sväng även under gårdagen men efter moget övervägande och lyssnande av kroppens signaler togs beslutet att stanna hemma. Jag var sliten.
Myset roade sej med att bada, först med sin lilla hund Sigge i en liten pool, men vi tröttnade och drog till kusinerna och där var det stora bassängen som gällde. Hon låg i och plaskade tills hon var blå runt munnen och skinnet såg ut som om det mer skulle passat på en kyckling. Hon var helt knottrig.

Efter en gemensam middag tog vi oss hem och sandlådan fick ett litet besök, nagelklippningen styrdes upp utomhus i gräset och med en liten tablettask som efterrätt. Det var superduper mysigt att halvligga i gräset och se solen sjunka längre och längre ner.
Lilla fröken slocknade snabbt efter bara en enda lite saga. Den handlade om Romeo och Thomas, ett par får som varit och klippt sin ull. En mycket intressant berättelse.
Jag fick lite utan tid från myset då jag satt ensam i soffan och njöt av mitt fina hem och huvudet fylldes med tankar om att jag har det allt förbannat bra :)

Jockarp.

Mys och bus....

En dag i mysets tecken. Morgonpromenad till kusinerna, en andra frukost intogs. Kaffe till mej och oboy till myset, det har hon aldrig fått hemma i palatset men jag antar hon druckit det innan någonstans för hon hade full koll på vad det var.
Studsande på mattan givetvis, hon var söt som socker när hon klädd i sin nya fina klänning hoppade för glatta livet.
Vi gick hem packade väskan och hoppade upp på cykeln, in till stan bar det. Vi mötte upp våra vänner sen blev det bus i lekparken och på torget. En glass till barnen och en räkmacka till mej piffade vi till nationaldagen med. Vilket lyxliv.
När jag stod i lekparken kunde jag inte låta bli att tänka på vilka kontraster jag har i mitt liv. Häromdagen var jag på Rosenbad och pratade med bestämmarna i vårt land och dagen efter stod jag och gungade högre och högre fart på mitt mys när hon gungade. Visst är det väl märkligt.

Vi cyklade hem nöjda av stads luften och myset var sömnig så vi fick lura middag en timme. Sen blev det häng i sandlådan för hela slanten.

Myset grävde och jag satt och brunade mej i en brassestol. Jesus vad lättlevt livet kan vara ibland. Men jag såg dessa timmar som förberedelse inför den kommande helgen på bruket. Det blir tuffa timmar, jag är ovan vid heltidsarbete nu, det är inte min grej längre.

Våra vänner vi härjat med under förmiddagen kom och efter lite häng i trädgården lastade vi in oss i bilen för färd ut till rocken.
Vi strosade runt på området och sög in festivalstämningen. Barnen åt glupskt i sej korv och mos och vi mammor tog thaimat, smarrigt värre. Vi satte oss på en filt och åt vår mat, att titta på förbipasserande människor är en sällsynt trevlig aktivitet. Barnen busade och fullehundarna vinglade förbi.
Jag tänker på glädjen med festivaler men jag tänker även på ledsamheterna, allt detta fylle. Vuxna människor som beter sej som svin. Hua jag har själv varit ett partydjur, men det finns inte på kartan att jag nånsin skulle kunna få i ett återfall i att springa packad på en festival. Ärligt talat tycker jag att det är vidrigt att se vuxna människor som är föräldrar, mor-farföräldrar springa runt kanonfulla. Det är inte okej. Och nej jag är inte präktig. Jag är bara en ansvarsfull mamma.

Jockarp.

Riksgatan 1....

Hehe....

Tuff tuff tåget till Stockholm, jag kom i god tid så jag gick en vända till slottet och parkerade mej på en parkbänk. Det kom en snubbe och satte sej jämte mej, han var svett efter en löprunda. Vi började samtala om löpning, han berättade att han sprang en sväng på lunchen och att han jobbade i regeringsbyggnaden med lagar, fatta vad sjukt va ;) Det var ju anledningen till att jag var i huvudstaden.
Han var även domare i domstolar vilket vi pratade en del om. Jag berättade sen klart för snubben att jag skulle hälsa på, på hans arbetsplats och vi började diskutera lagar och brist på dom. Mycket intressant må jag säga. Jag fick avbryta samtalet för min tid rann i väg. jag hade ett möte inbokat.

Det jag var med om under gårdagen trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om.
Först och främst att jag blev inbjuden till Rosenbad bara det var ju sjukt stort för mej. Jag fick en besöksbricka som jag snodde med mej hem som ett minne, hihi jag kunde inte låta bli.
Jag var nervös inför mötet och jag brukar inte vara så nervös, men jag tror att anledningen till min nervositet bottnade i att jag var dåligt informerad och förberedd på vad som komma skulle. Jag vill helst vara väldigt väl förberedd när jag ska göra något.

Jag möttes upp av RFSLs ordförande, en kvinna som verkade ha full koll på det mesta, jag blev grymt imponerad av hur insatt hon var i alla frågor som gäller oss med lite "onormal" sexuell läggning.
Det känns verkligen som det är rätt kvinna på rätt plats.
Vi hälsade glatt på varandra och vi tycket att det var roligt att äntligen ses.
Själva seminariet gick till som följer. Ovanstående kvinna började prata om vad anledningen var att vi var samlade i salen. Sen lämnades ordet över till mej och jag fick berätta min historia. En gripande berättelse fick jag till mej och visst är det väl så. Jag tycket om när jag ser att människor lyssnar på mej och när man ser att dom vaknar upp och är nyfikna. Dessa personer kändes nyfikna.
Det var en annan person som också berättade sin historia för att öppna upp i ett försök att få bestämmarna med på båten.
Det gick bra för oss, alla i rummet var rörande överens om att något måste göras för att skydda barnen och för att alla människor ska gå under samma lag.
Efter ett par timmars sammanträde, avslutade vi och det minglades. En man vid namn Fredrick Federley kom fram till mej och skakade hand med mej, han tackade för mailet jag sänt honom för snart tre år sedan. Han tyckte att det var ett mycket välskrivet och gripande brev, att han minns det väl.
Tydligen var det många av dessa politiker som la märke till mej, när jag skrivit breven, många hade kommenterat det då fick jag reda på under gårdagen, det var ju roligt.
Men när Fredrik pratade om brevet sa jag till honom att jag fortfarande väntade på hans svar ;) då var det inte lika kul, hihi. Lite får man ju knäppa dom på näsan när man har möjlighet. Annars tycker jag att det var lättsamt och trevligt. Alla var sakliga och uppförde sej hövligt.

Jag pratade givetvis också om min bok. Jag tar alla chanser.
Och nu är det klappat och klart. Jag har en sammarbetspartner under priden som gör att det nu blir boksläpp i Stockholm. Jag har varit lite orolig över just den biten eftersom jag har Mollie med mej och inte själv kan stå i ett tält hela veckan.
Men nu blir det alltså release på pridepark. Det ska bli sjukt roligt.
Jag var så väldigt glad när jag lämnade Rosenbad i går, att tåget sen visade sej vara en timme försenat spelade mej mindre roll. Det var ett lyckat seminarie och viktiga kontakter knöts.

Så här såg det tyvärr ut när jag kom hem.

Idag ska jag enbart njuta av min ljuvliga dotter och det vackra vädret. Okej liten Sweden rock får det väl bli med ;)

Jockarp.

Ready or not here i come....

Gårdagen flöt på fint. Jag Myset och mormor drog till Kristianstad på morgonen, vi började på lekplatsen till mysets stora glädje.
Jag skulle kolla på ett par nya solbrillor som är polaroida. Fint ska det va minsann ;)
Jag gick till glojärnsaffären och Mollie och mormor drog till cafét.
Efter lite diskussioner om glasögonen och kostnaderna om dom så gick jag därifrån tomhänt. Brukets rekvisition gällde förvisso där men dom var inte på det klara med hur mycket dom fick kosta. Så med löfte om återkoppling lommade jag mot cafét jag med. Myset hade ätit en kaka och var nöjd, så ut därifrån och vidare mot butiken polarn och pyret.
Mollie hoppade in och sa att hon skulle köpa kläder, jag ville att hon skulle bli lite sommarfin och föreslog klänningar. Nepp det skulle hon inte ha. Inte just då i alla fall.
Hon lekte lite med leksakerna medans jag styrde upp lite presenter till några små nytillskott här på vår jord.
Huxflux skulle myset Vilhelmsson ha en klänning.
Ut ur affären gick vi med, en klänning, en kjol ett par tröjor och några nya paket sockar. Prislappen var inte så barmhärtig men mormor tog den utan vidare diskussion. Tack för det.

Mot skalbaggen i klädd en ny fin sommarklänning, hon somnade i bilen och sov tio minuter, men hon hoppade ändå glatt ur bilen när vi kom fram. Hon var god vid lämningen även igår, skönt. Jag hoppade i löparskorna och sprang hem från skalbaggen, turen slutade på 7,5 kilometer, lite lagom sådär i sommargasset.

Jobbet en sväng och med tanke på alla rockare som intagit vår lilla stad var jag ganska nöjd att jag kom i tid till bruket. Det blir förmodligen tufft i helgen, men samtidigt är det sjukt kul att så många tusen människor kommer till vår lilla del av världen.

Idag är så den stora dagen inne för flatan från Jockarp.
Jag är redo för Rosenbad, men är Rosenbad redo för mej?


Jockarp.

Lite pirrig...

Näsvisa fröknar ;)

Jag börjar bli lite spänd för min utfärd till huvudstaden, konstigt vore väl annars. Jag har lite dåligt med information om hur upplägget ser ut men samtidigt är jag ju väldigt säker på mej själv. Det är betydligt enklare att prata om en sak man själv upplevt och kan relatera till än något inlärt. Och jag kan ju i detta ämnet.

Vad det gäller boken så är jag nu inne på upploppet, men jag har så vansinnigt svårt att släppa den. Varje gång jag läser den hittar jag små skönhetsfel som jag vill rätta till och förbättra. Shit vilken resa jag har gjort, bokresan. Jag funderar faktiskt på att läsa de första jag skrev, då när allt bara var en salig blandning av stäver och meningar. Texten var kaos, typ ;) Där kan man ser hur mycket jobb jag faktiskt ha lagt ner på den.
Nu funderar jag på om jag ska ge den en liten läsning till eller jag ska våga kasta mej ut, ut i författarvärlden.
Ja hur som helt kommer jag vara sjukligt nervös när den börja komma ut på marknaden, hur ska den mottagas?

Myset och jag tog minsann cykeln till dagis i går. Vi lämnad byn tidigt så vi hann inom lekplatsen med en sväng, är inte det livskvalitet så säg ;)
En glass intogs mellan lekplatsen och dagiset. Det var supermysigt att sitta på en parkbänk och äta en liten glass och titta på tågen som rullade in.
Det gick sen toppen att lämna henne på skalbaggen, hon har haft en liten down period nu och inte varit jätteförtjust att bli lämnad, men det har alltså lättat igen. Skönt.

En eftermiddag på bruket väntade mej. En ny vacker pjäs kom till mitt förfogande under gårdagen. En skönhet som kommer att finnas med oss ett tag, vissa små barnsjukdommar hade hon tyvärr så hon vändes upp till verkstaden igen efter en provtur. Donnan väger cirka 80 ton och kostar i runda slängar 7-8 miljoner. Ansvarsfullt? Ja...

Kvällen blev natt, jag och min kära nästis filade på hemsidan, det är nära nu och det är så spännande och utvecklande. Jag lär mej nya saker hela tiden. Lättlevt må jag säga.

Jockarp.

Stressad av lugnet...

Bygger murar :)

En sak jag lärt mej och en sak som förändrats radikalt sen jag blev mamma, det är tempot. Jag hade en vana att jobba stenhårt en kort period för att bli klar med mitt uppdrag så fort som möjligt. Så är det inte längre.
Nu görs allt i sakta mak. Jag skulle köra in ved i källaren under gårdagen, en syssla som jag bruka göra i ett rasligt tempo, just för att slippa det. Det går inte längre. Nepp nu pockade lilla fröken på min uppmärksamhet ideligen, hon ställde sej i källartrappen och sa stopp när jag  kom med min skottkärra och var på väg ner fullastad. Gaaah det var bara till att stanna till, busa lite med myset, pussa och krama henne lite och sen be om lov att få passera. Ja det tog tid och ibland blir jag stressad av att allt är så lugnt, att det tar sån tid.
Jag vet att det är bra att ta de lugnt och jag har ju gott om tid, men ändå.

Vi sjunger väldigt mycket ihop, jag har kanske inte världens bästa sångröst, men vad gör väl det? Min dotter uppskattar mina sånginslag och hon drar gärna igång direkt på morgonen med blinka lilla stjärna eller i ett hus i skogens slut. Ofta starta detta sjungandet när det hände något i vårt liv som hon associerar till sångerna. Ibland bräker mormor och morfar och då börjas det på Bä bä vita lamm omgående. Det är trevligt måste jag säga.

Smet....

Jag tycker oftast om det här men sandlådan, jag tycket om att se det kreativa i min dotter. Jag ser henne skapa och jag hör henne fantisera om diverse olika saker. Men i går gick det över styr allt för många gånger. Flera timmar var hon i grushögen, huxflux skulle hon in ett ärende, vilket givetvis resulterade i mängder av grus på mina nytvättade golv. In på toaletten och tvätta händerna, avloppet fylldes med grus. Jag räknar kallt med fetestoppet Arne där inom det närmaste. Likadant med badkaret, hon badar nästan varje dag nu och resultatet ser liknande ut, hela botten täcks av sand när jag spolar ut hennes badvatten.
Vi tog lekandet till högre höjder då jag fyllde en spann med vatten. Hon gjorde pannkaksmet informerade hon mej om :)

Kvällen med bingodejt, det blev tyvärr spridda skurar, nit så det stänkte om det alltså. Det gör mej inte så mycket jag bryr mej egentligen inte om spelet, det är dom goda samtalen jag är ute efter. En mycket trevlig afton då barnen var ömsom sol och ömsom regn. Som det ska vara alltså.
Jag lät min vän läsa slutet på min bok, lite spänt är det minsann att låta någon annan ta del av den. Men snart är den känslan historia hoppas jag.
Jag fick komplimanger och en mening som jag får funderar lite på. Min vän sa.
- Det känns inte som det är du som skrivit detta.
Jag gillar det på ett vis. Jag visar upp en sida i mitt skrivande som inte visas i det verkliga livet. Det är lite cool tycker jag. Samtidigt vill jag att dom människor som läser boken ska känna igen mej i den.
Okej att jag har en väldigt filosofisk sida och den har nog aldrig förut kommit fram.
Kvinnan jag tog hjälp av för några veckor sen, hon som läste och dissade delar av min bok hon sa att det kändes som att det var två olika människor som skrivit i boken. Jag tycker att det låter spännande. Jag vet ju nämligen hur det ligger till :)

Vem har sagt att man inte kan ha olika skor?

Jockarp.

Jättesandlådan....

Hjälmarna på och upp på cykeln mot stan, värmen slog emot oss när vi gick ut på trappan, det väntades en het dag. Hett det blev det, jag var svett på ryggen efter dom fem kilometrarna på cykeln. Inom och upphämtning av våra vänner en snabbis på ICA sen vidare mot stranden. När Mollie såg vattnet så åkte kläderna av i en hast och hon sa glatt.
-Bada.
Jodå i vattnet bar det alltså, det var ingen tryckande värme i vattnet, vilket var bra, hon ville inte vara i så länge :)
Upp och vältrade sej i sanden så hon blev sådär härligt ingrusad, vad får hon allt ifrån? Hon smittade sin lilla väninna så tillslut låg dom båda två och såg ut som små sandpapper.
Vi fikade på en filt vid lekplatsen och gungorna fick sej en match av dom små tjejerna.
Mammorna blurrade på om saker som är omöjliga att återberätta. Bra saker.
När vi cyklade tillbaka funderade jag över varför det var så få människor som bar cykelhjälm, inga vi mötte hade hjälm.
Jag delade med mej till min vän av min observation, hon säger då.
-Den yngre genarationen har en tro om att det bara är muppar och bibliotekspersonal som har cykelhjälm.
-VA! Vi som är så snygga och har vett nog på insidan att bära hjälm, vi måste försöka förändra den annars förlorade generationen.
Och varför har bibliotekspersonalen fått en messtämpel på sej och att dom alltid bär hjälm, är det så? Fördommar, fördommar och fördommar.
När vi nästan var hemma såg Mollie en häst som hade ett randigt täcke på sej, varpå hon säger.
-Titta mamma en Zebra.
Hehe, jag höll på att köra i diket så som jag skrattade.

Sandlåda....

Regnet föll över byn vilket passade mej utmärkt, en totalsanering i palatset var behövligt. Mollie och mormor hade huserat fritt ett par eftermiddagar då jag varit på bruket, resultatet var en säng full av sand, bollar och leksaker på hela golvet och en nerkissade soffkudde.
Så ja, min favvo syssla, *klök* lakansbyte fick jag åter genomlida. Jag bad Mollie hålla mej sällskap och det gick lite lättare när jag såg henne hoppa i sängen och tjuta av glädje.

Jag fick ett samtal som inte var så roligt, en av mina närmaste vänner har det tufft just nu. Jag erbjöd mina öron för att lyssna om ältning behövs. Även en öppen dörr till det Jockarpskapalatset ingick i erbjudandet. Jag ser det som självklart.
En lång väg återstår för min vän, men jag vet av egen erfarenhet att det vänder, det finns ett ljus där i mörkret.

Kosläppet...

Jockarp.

Vaccin?

Många klädbyten på en dag ;)

Jag tog ett beslut, eller rättare sagt fick jag hjälp med att ta ett beslut.
Det gäller vaccin för TBE. Jag ringde bvc och rådfrågade dom i ämnet. Kvinnan sa att hon inte fick rekommendera, hon fick inte tycka något alls, detta var ett beslut man själv fick fatta.
Jag blurrade på en stund men sen sa hon.
-Leonora, har du tagit något resevaccin någon gång?
-Ja säger jag.
- Varför det?
- För att jag har behövt de.
Ja där ser du säger hon då. Ingen tycker att det är märkligt att vaccinera sej när dom ska ut och resa, men andra vaccin ska det vändas och vridas på.
Hmm.
Jag hade inte brytt mej så mycket om det inte vore för att det faktiskt varit kända fall av TBE från berget.
Mollie har redan haft två fästingar på sej så jag bestämde mej för att stämma i bäcken. Både jag och lilla fröken ska nu sticka oss ett antal gånger så vi får fullgott skydd så vi kan leva det aktiva livet vi vill på vårt älskade berg. Så jobbar vi, eller jag :)

Min jobbarkompis och jag hade en diskussion för några veckor sen vad det gällde sommarklänningar. Han frågade mej varför jag inte hade klänning på mej, svaret blev att jag inte kände mej riktigt bekväm i just det klädesplagget, jag upplyste honom samtidigt att jag tycket det var väldigt vacker på andra kvinnor. Han fortsatte att gagga om det där om varför jag inte hade det och jag frågade då.
-Varför har inte du en sommarklänning på dej för?
Ja varför är det så, detta har jag nu funderat väldigt mycket på ett tag.
Varför kan inte en snubbe på 130 pannor klä upp en fin sommarklänning, varför skulle någon höja på ögonbrynen inför det? Varför skulle jag själv göra det?
Jag tänkte lite på det och flinade åt själva synen, hehe tänk att hoppa in i bilen när min jobbarkompis sitter där med sin något runda mage och skäggiga ansikte i en lite söt sommarklänning, jag kan riktigt se det framför mej.
I min värld hade det inte varit vackert, inte alls faktiskt, men jag ställer mej frågan varför tycker jag så.
Vi hade goda samtal i bilen till och från jobbet, kärlek var på tapeten återigen. Han är övertygad om att jag behöver ett ligg, själv känner jag att jag letar efter den trygga famnen, det livslånga förhållandet.
Så olika man kan se och tolka saker ;)
Han har en tendens att alltid ta upp Katarina den store under våra samtal om kärlek, jag går inte in närmare på den diskussionen just nu, det kräver en lång förklaring.

Nu stranden...
Jockarp.