Camping....

Vår källare just nu, något saknas....

Särboboendet har gått bra tycker jag. Vi är vid gott mod på kvällarna när vi ringer och säger god natt till varandra. Vi skrattar mycket och på dagtid pratar vi och kramas. Det känns alltså hyfsat bra trots allt.
Det blir lite enklare om båda hjälps åt och försöker hålla det på ett positivt tänk i stället för att ramla ner i en neggospiral och ömka sej själv för att vi inte får vara tillsammans. Vi har tiden framför oss ;)
Myset och jag campar hos mormor och morfar och det är ett riktigt äventyr.
Vi fnissade på kvällarna när vi hoppar i sängen. Mollie vräker sej som vanligt och ligger tvärs över hela sängen. Alltså ingen skillnad på det.

Jag jobbade eftermiddagsskiftet i går och myset hängde på gympan, hon gillar det väldigt och personalen på tusenfotingen berättar för mej att hon ofta pratar om vad som händer på gymnastiken. Det är bra att hon är nöjd.
Dagis ja, häromdagen var det ett tillbud med en bokhylla, ett litet busigt barn hade klättrat upp i hyllan och hyllan höll på att tippa.
Jag har fått informationen från två olika håll och det är bra.
Mollie har en bok som ligger i hennes väska, där kan jag läsa vad som händer på dagis, framförallt ska den användas för att jag ska kunna ta del av hur det funkar på respektive dagis när hon skiftar från tusenfotingen till nattisverksamheten på skalbaggen.
Den andra inputen om tillbudet kom från förskolechefen personligen. Det är bra tycker jag. Hyllan ska nu vaktis ha skruvat fast ;)
Eftermiddagsskift även denna dagen. De ska bli skoj. Men innan dess ska jag hjälpa min sambo med minstingen i familjen. Sambon ska göra sej tjusig i håret och i min värld är det inte hälsosamt för ett litet pyre att vistas bland kemikalier på en salong.
Och med då rådande omständigheter att barnets pappa plötsligt ändrade sej gällande att ta hand om barnet när detta ska utföras så står jag alltså där beredd att ta en ljuvlig höstpromenad i vår vackra stad med en barnvagn. Mysigt
Jag förstår att det måste vara tufft att få ihop tid med sina barn när man som arbetslös har 24 timmar till sitt förfogande. (ironi)

Graderna i palatset är just nu 15,4 grader. Friskt ;)

Jockarp.

Tyckatagen igen....

Ansvar jo tjena.
Jag ska absolut inte döma men ibland blir jag så arg så jag tror att jag skulle kunna självantända.
Människor som går ut med att barnen är så viktiga och gnäller för andra människor om att man anser att man har en avsaknad till rätten att träffa sina barn.
Bara där ser jag rödare än rött då jag i ämnet faktiskt vet hur det ligger till.

Vidare att man då inte väljer att umgås med barnen när möjlighet ges tycker jag är besynnerligt och väldigt ledsamt.
När möjligheten finns att träffa sina barn och ha dom nära sej och man då i stället väljer bort det. När man väljer att på helgerna vara barnfri för att flaskan ska ges en omgång. Då blir jag ännu något tjurigare.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

Vidare gör man ett val att åka utomlands dom dagar man har barnet och då lämna över barnet till den äldre generationen som barnvaktar medans man ligger på palyan och dricker paraplydrinkar.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

När då vissa säger att det är så enkelt att vara ensam vårdnadshavare till ett barn och samtidigt i raderna efter säga sej inte kunna klippa gräset för att man har barn då blir jag oxtokig.
Förakta inte ensamstående. Jag vet precis hur latjo eller olatjo det är att vara ensamstående och minsann så har gräset i palatset varit välansat varje år.
Men kanske man ska damma av dom gamla raderna -kvinnor kan-
I samma rad kan man lätt lägga till - män kan uppenbarligen inte.

Vidare kan jag inte låta bli att fundera på hur man ser sej ha råd att åka på resa när man absolut inte kan betala en paket blöjor till sitt eget barn.
Sånt funderar jag på ibland.

Jag förstår inte, det erkänner jag och det står jag för.

Jockarp.

Särbo....

Funderade ett tag på att dra igång denna skönhet..

En förmiddagstur med springskorna med min vän, massor av surr och blurr. Vi ses inte så ofta just nu men vi vet ändå var vi har varandra, vilket är skönt. Åtta km blev det, något snålt kan tyckas men jag har varit lite småsnorig och min löpvän har inte iträtt skorna på tre veckor på grund av arbete, renovering och barn, livet alltså.
Härligt att det blev av i alla fall.

En snabb lunch sen drog vi norröver, mot badhuset med hela ligan, väldigt trevligt må jag säga, myset hade saknat vattnet det märktes tydligt, hon var mer under än över. Vi hängde lite i varmbassängen och simmade lite med både puffar på armarna och dom små lökiga gula flytmogängerna som man sätter fast under magen, ryggen täcks med små gula vingar, hej fjäril.
Bubbelbadet var klart en del av besöket, gott.
Och som vanlig var duschen inte den klaraste favoriten men alla som badade fick genomgå en vända i duschens strålar, thats the law ;)

Hemkomna från badhuset startade matlagningen upp. Efter maten bakades det små runda bullar av choklad med kokos på. Barnen åkte tidigt i säng efter en aktiv dag.
Min sambo och jag hade en väldigt romantisk kväll. Hösten öste över oss, det regnade häftigt, stormen röt och det blixtrade och mullrade. Mitt i allt det satt vi under en filt i soffan med tända ljus i hela vardagsrummet. Vi mumsade chokladbollar och drack kaffe. Så ska livet va ;)

Vad det gäller pannan är den nu helt kaputt, vi körde ut den sista gottiga värmen från den under natten.
Nu väntar en kylig tid i palatset vilket innebär att dom boende flyttar.
Jag och Mollie flyttar inte så värst långt, cirka 200 meter åt väst blir det. Till undantaget på Månsagården.
Min sambo valde att dra ner mot listelandet ett par dagar och åter känna doften av fisk och mink. Det kommer kännas tomt, men vi vet båda två att det är övergående.

Snurr snurr....

Nu väntas dagis för myset och jobb för mej....
Jockarp.

Jag bestämmer.....

Att få ordning på hela familjen för att komma i väg kan ibland ta en väldigt lång tid, i går tog det hela förmiddagen.
Vi hade meningsskiljaktiheter och jag förklarade för ett par fröknar att så länge jag betalar räkningarna så är det jag som bestämmer, om det gick in vet jag inte, men vi tummade på att vi skulle försöka hålla sams och ha en trevlig dag ihop.
Vi skulle in på torget där det nalkades festligheter för stora och små. Sölvesborg har verkligen lyckats denna sommar och höst med att få människor in till vår stadskärna. Under gårdagen var det prisutdelning i en tävling det var bland annat en bil som skulle lottas ut, en elbil. Flera lite mindre priser fanns det med var av en åkte med hem till Jockarp.
Hela torget var fullt med folk och hoppborgen var uppblåst till barnens stora glädje.
En hel del kända ansikten var det där, men även många okända. Jag tror minsann att vår vackra stad växer.

Bibblan nästa, det var minibio för barn mellan 3-5 år, ett perfekt initiativ och givetvis var vi på plats.
Två små filmer sågs och det var lekar och bokläsning, En timme höll denna aktivitet på och efter fick vi möjlighet att på ett stängt bibliotek mysa runt bland bokhyllorna och välja ut lite nya böcker och ta med hem.

Fikamys på stans äldsta gata följde sen. Med trevligt sällskap rusar timmarna fort fram och det började närma sej kväll och middagslagning.
För dagen stod det stekt flundra på matbordet, mycket delikat.

Vad det gäller incidenten med pannan så verkar det som om serbolivet är nära. Det ogillas skarpt, men ansvar över våra små i familjen så får det nog bli så. Vi vill ju inte gärna klä dom i vinterstrassen för att kunna äta frukost i borgen ;)
De kommer att nästa vara outhärdligt att vara delade men hoppet står i att pannan kommer snabbt och att det går enkelt att installera så att det inom en snar framtid ska var 25 grader och ljudet av barnfötter åter ska fylla hemmet.

Jockarp.

Enkelt.....

Det är så enkelt att aktivera barn vissa dagar.
Gårdagen startade med en massa mys i sängen, Mollie vaknade som en solstråle och hon ville ligga nära och bara andas mot min hud. Jag njöt i fulla drag.
Frukost och sen bar det ut i skogen, hösten har dragit in ordentligt, det kom några små stänk från himmelen och den var helgrå.
Det var det enda som var grått. Allt annat var i olika färgnyanser, skarpa färger i gult, grönt och rött. Så otroligt vackert.
Vi kollade på svampar, bokfrön, skalbaggar och mossa. Vi åt banan på en sten och livet var så där enkelt lättlevt som det ska va ;)

Vi drog hem och jag städade borgen medans resten av familjen lagade soppa och busade.
Soppan på termosen och en annan termos med kaffe sen drog vi ner till vår bänk på Torsöstrand.
Soppan åts med väldigt god aptit, allt åts upp och det bads om mer.
Bus på stranden och sökandet efter sjörövarFabbes skatt påbörjades.
Den hittades inte med vi plockade lite tång och smälde bubblorna.
Vi njöt på vår bänk med en kopp kaffe och såg små vågor rulla in. Sandiga barn som skulle tvätta händerna slutade givetvis med blöta skor och fötter.
In i bilen och hem till palatset.

Favoriträtten helstekt kyckling och potatis sattes sen på bordet och fredagsmyset innehöll, godis till små och kladdis till stora.
Barnen nattades enkelt redan vi åtta tiden, vilket gav oss vuxna en lång härlig kväll, tack för det kids ;)
En fin dag helt enkelt och det enda egentliga orosmolnet var att vedpannan nu verka ballat ut. En ny lär få beställas.
Det kostar på att vara hemmansägare. Hua.

Jockarp.

Projekt....

Ny klänning mormor köpt ;)

Kontraster från att sova som en stock på internatet till att bara få ett fåtal sömntimmar var enormt.

Jag var utvilade efter kursen och kände att batterierna laddats upp rejält, men dom laddades alltså ur lite redan första natten hemma i Jockarp.

Att min sambo har diverse trubbel med människor i sin närhet gör ju inte batterierna mindre strömslukande precis.

Jag hade ett inlägg på tungan som förklara ett och annat, men med respekt för henne kommer jag moget att låta bli.
Men nog är det så att vissa bevisligen inte menar de som sägs.

Myset och jag pillade lite i källaren med kattfoder och ved. Vi har kul när vi jobbar ihop. Hon är vetgirig och hjälpsam, det gillar jag skarpt.

Eftermiddagen hängde myset med mormor och med sina kusiner, hon verkar haft det kalas som vanligt.

Jag hängde på bruket på ett möte, ett kommande projekt som är av den större sorten var ämnet, mycket intressant och jag är tacksam att jag fick chansen att vara med i så tidigt skede.

Att sitta med i ett så stort projekt kommer att kräva massor och redan i slutet av denna månaden åker jag till Stockholm ännu en gång. Just nu ser jag inte något problem med att vara hemifrån ett par nätter. Jag litar på min familj, både den gamla och den nya. Mollie är i dom bästas händer. Som det ska va.

Middagslagandet och lite oskiljaktigheter mellan ett par treåringar var sen min kväll.

Tjejerna leker jättefint med varandra och dom saknar varandra när dom är i från varann, trots de så är treårstrotset och tetandet ett vanligt förekommande inslag i palatset. Hua ;)
Myset och jag tog en gemensam dusch och hon mannekängade med den braiga vatteniögonenenstoppen ;)

Vi gav oss sen på ett försök till att avsluta en film som vi började på i Göteborg på vår semester där.
Det gick inget vidare, andra aktiviteter som vi ansåg viktigare utfördes.

Jockarp.

Kurs....

Frossandet såg inga gränser....

Jag har dom senaste dagarna har jag haft näsan i en bok som heter arbetsmiljölagen.
En intressant och viktig bok, dock något svårtolkad, men det är ju dom flesta lagtexter.
Där det står skall ska man tolka det som skall och där det står bör ska man tolka det som skall.
Ja nog är det märkligt alltid.
Jag har befunnit mej på LO,s mark, en vacker sådan.
Runö kursgård ligger belägen i en bedårande miljö på en halvudde. Jag tog en morgonlöpning ut på udden och bredden där vatten möter vatten var nog bara någon ynka meter. Mycket vatten alltså.

Det första som hände på kursen var att vi skulle intervjua varandra två och två och sen berätta för resten av gruppen vad kompisen var för en filur.
Redan där tog allt en intressant vändning. Min intervjuare frågade om min familj och jag berättade att jag hade en dotter och att jag också hade en sambo och två små bonusbarn.
När min bordskompis skulle presentera detta sa han.
-Leonora har en dotter och en sambo och han hade två barn med sej.
Höpp höpp höpp. Sambon är en tjej fick jag då rätta.
Att min intervjuare tyckte att det som skett var pinsamt gick inte att ta miste på varpå jag kände att en snygg räddning vore på sin plats.
- Ja det är inte lätt med alla nya familjekonstellationer sa jag, vilket uppskattades och ett isbrytande skratt följde.
Jag dryftade det inträffade med min sambo och vi flinade, hon sa sen.
- Du kunde ju valt att inget säga.
Hmm förvisso men varför ska jag stå där och lossas vara ihop med en man, jag uppskattar inte samliv med män. Nepp så fick det bli och jag kände mej väldigt trygg i situationen.
Ju längre sen kursen gick så var det många som pratade med mej om mitt sätt att leva. Det är bra att människor tar kontakt och frågar. Jag svarar ju gärna.

Intressant tavla, varför bär kvinnan barnet?

Runö vimlar av kultur och historia vilket jag gillar starkt. Ett eget museum finns på kursgården och det var konstnärsvernissage vid eftermiddagsfikat. Det var mycket litteratur som snurrade på gården och jag såg glatt att min släkting Harry Martinsson haft en betydande roll. Hans och frun Moas böcker stod vackert i hyllorna. De var en skön känsla att det var så mycket konst och böcker, hemtrevligt på nått vis.
Nya möten och erfarenhetsutbyte är en stor del av dessa kurser. Underbara människor, vissa klickar det direkt med andra är det tvärstopp med. Jag gillar inte messersmitharna men jag börjar att lära mej hur jag ska hantera dom.
Maten var underbar och sammanfattning med ett ord blir frosseri.

Hemresa och längtan var stor efter familjen. Det var rekord på utantid från mitt lilla mys, det gick bra för jag vet att hon har haft det väldigt bra hemma i byn men längtan var trots det svår.
Nu är vi åter samlade och ska så vara ett tag....

Givetvis finns det en historia...

En nyttig och givande resa.

Jockarp.

Premiär....

Jag börjar vänja mej vid att det är överfullt med folk i borgen. Gårdagen var inget undantag.
Det formligen välde in folk, frukostbordet var totalt proppfullt och visst är det kul, dock är det lite svårt att få dom i den yngre generationen att vara seriös och sköta morgonmålet.
Frukost avlöstes med förmiddagsfika, kanelbullarna var ett givet inslag.

Utomhusaktivitet i form av att mata hästarna. Det skrattas alltid mycket när hästmularna möter små barnhänder, underbart.
Vi pusslade lite och sjung ett par sånger. Det är mycket sång i vårt liv just nu.
Mer sång. När vi kom in i borgen efter utomhusvistelsen möttes vi av sjönsång och gitarrspel.
Det är en av dom saker jag ångrar att jag inte lärde mej som barn. Att spela instrument. Men visst man kan ju inte kunna allt.

Sen var det då dags för 36åringen att bli av med oskulden.
Det stundade surströmmingspremiär för mej. Just nu tycker jag att det är märkligt att min väg inte korsats av denna inlagda fisk innan.
Den riktiga premiären är tydligen den tredje helgen i augusti men vad spelar det för roll om det är augusti eller oktober.
Jag hade blivit itutad att det skulle lukta fruktansvärt när burken öppnades, jag blev uppskrämd om att doften skulle spridas och göra ett stort hål i ozonlagret, typ.
Jag tycker inte att det var så farligt. Besvikelsen var stor. Visserligen blåste det men jag fick ställa mej väldigt nära för att överhuvudtaget känna stanken. Ja, för stank det gjorde det.
Informationen om att det inte skulle smaka som det luktar hade såklart framkommit till mej.
Om det vet jag inte riktigt om det stämmer, jag tycker nog att smaken var väldigt snarlik lukten. Trots det att jag åt det med människor som älskar det och att jag med det hade alla förutsättningar till att faktiskt gilla det så var det inte riktigt min grej det där med surströmming.
Men nu har jag testat i alla fall.
Barnen hade inte alls några problem med lukt och smak vilket var bra. Mollie åt förvisso bara potatis och tunnbröd men hon satt i alla fall i lukten av fisken utan att säga ett pip om det.
Kaffe, kladdkaka och grädde till efterrätt, där grädden var väldigt poppis för lilla fröken Vilhelmsson ;)
Barnen slocknade i bilen på vägen hem från lister, det hade varit ännu en händelserik dag i våra liv.

Nu har lugnet lagt sej över Månsagården. Ordningen är återställd och vi har vinkat adjö till våra inneboende. De kommer kännas tomt ett tag men dom väntas besöka oss igen redan till jul vilket vi ser framemot :)
Själv ska jag packa resväskan för ännu en lite tripp. Vink Vink ;)

Jockarp.

Örontrubbel....

Jag ser det vackra ;)

Att gå från att inte se till att se, det måste vara en fantastisk känsla, en känslan jag omöjligt kan sätta mej in i.
Men att gå från att inte kunna se inifrån och ut till att faktiskt göra det, den känslan känner jag av.
I går var det nämligen stora fönsterputsardagen i palatset.
07,15 kom tre män i en bil, fyra timmar senare var det skinande blankt, femton fönster putsade och ett sönderslaget ;) det går vilt till ibland.
Jag kunde knappt se mej mätt på dom vackert skimrande glasrutorna. Min del av världen så med ens lite annorlunda ut.

En öronsmärta som kom som en blixt från den klara himmel förbryllade mej. Efter lite diskussioner var vårdcentralen ett gott alternativ att uppsöka.
Inte för att jag var så skraj över att inte läka om något var fel utan nu handlar det mest om en planerad flygresa på måndag. Vem vill få trumhinnan spräckt på tiotusen meters höjd, inte jag i alla fall.
Efter ett dödsfall och en timmes väntan på läkaren kom jag äntligen in. Ingen inflammation så långt ögat nådde däremot var det ett virus som satt sej på hinnan och gjorde att den buktade ut. Detta kommer att gå tillbaka själv när jag blir virusfri, frågan är bara när det blir. Det kan vara en utdragen procedur tydligen.

Plattan i mattan och mot en fredagskväll på bruket. Jag mådde allt annat än bra när jag stämplade in, hela huvudet kändes fullt med diverse vätskor som kommer i samband med en förkylning.
Jag fick krypa till korset och faktiskt ta en värktablett, inte min stil men samtidigt hade jag ett jobb att göra.
Jag körde sönder en väldig massa saker under mitt skift, vi återgärdade dom omgående, men det är ändå inte riktigt min grej att rasera brukets inventarier.
Jag skyllde på örat och att jag blivit lite yr i mössan, vilket jag faktiskt också blev vid ett par tillfällen.

Utstämpling och hämtning av mys, hon hade haft en fin dag på dagis och hänget med mormor på kvällen var nog behövligt. Dom pusslar en massa tillsammans och avlutar ofta med lite nedvarvning i soffan.
Nattningen gick mycket bra, vi kunde inte läsa den rutinmässiga sagan då det redan låg en lite blod sötnos och sov sin prinsessömn i sängen bredvid.
Vi viskade i stället lite och pratade om dagen, vi låg väldigt nära varandra och bara njöt av närheten.

Nu bär det snart upp igen ;)

Nepp, nu ska dagen fångas och det är inte utan att jag börjar bli lite nervös inför den kommande kvällen.
Det stundar fest och min oskuld ska tas.....Glups

Jockarp.

Bullmamman....

Räknar formarna...

När dom inneboende och resten av familjen drog till stan för att fixa till frissan lite så drog myset och jag igång med bullbak. Vi är ett sånt skönt team vad det gäller att baka. Jag tar fram alla ingredienserna och sätter dom på rätt plats i ledet på hur dom ska användas. Myset sitt bara lugnt och väntar på order från mej och order kommer. Teskedsmått, decilitersmått matskedsmått och litersmått allt förberett in i minsta detalj, sen drar vi igång.
Lite skraj för assistentens första varv blir hon, men det släpper snabbt. Degen jäste och formarna sattes upp på plats på en plåt.
De penslades sen och lite härligt pärlsocker strösslades på av myset, lite kom på golvet så sugen åkte fram efter bullarnas färd in i ugnen.

Med tanke på min sockeravhållsamhet så smakade jag inte ens på bullarna, men av tanke på den ljuvliga doften som spred sej i palatset må dom smakat himmelskt.
Myset tog en påse bullar och sprang till mormors hus, det uppskattades väldigt.
Eftermiddagen var allt annat än lugn. Hela borgen fylldes till bristningsgränsen med barn och mammor. Det var folk vart man än tittade. Att samtala var helt enkelt överkurs. Det var alltid något barn som hade någon form av problem som skulle lösas.
Jag tackar gud för att jag har eget barn och nu faktiskt är ganska van vid högljudhet och konflikthantering.
Efter avslutad fika drog vi till skogs, det var behövligt. Fem barnvagnar och sju barn tog en uppfriskande tur. Mollie slocknade i vagnen vilket gjorde mej orolig inför nattningen. Den oron visade sej sen vara befogad.
Middagsbordet fylldes ännu en dag av trevliga människor och soffan tedde sej väldigt lockande för matsmältningen.

Nattningen ja, den var allt annat än latjo, men så länge dom små slutligen somnar så ses det som en seger. Vissa dagar är lite tuffare än andra, men så måste det ju vara.

Man kan städa på olika sätt ;)

Jockarp.

Småbönnerna...

Vi gör lite som vi vill på landet ;)

Jag förstår inte människor som säger sej tycka att det är skönt att vara ensam i en relation, att dom gillar tiden från barn och sambo.
För mej är det hela grejen med ett förhållande, att just vara tillsammans.
Jag vill vara tillsammans med min sambo hela tiden, ensam har jag varit länge nog.
I går blev vi lämnade ensam på förmiddagen myset och jag.
Jag gillar det inte, men friheten är viktig.
Och visst höll vi oss sysselsatta med diverse saker, vi städade stora delar av huset och vi angrep potatisstycket ännu en gång.
Upp på flaket på Kingen och iväg ner på vesan bar det. Jag hackade och myset plockade upp potatisen och la den i säcken, teamwork.
Men vi nöjde oss inte där inte, nepp ut i äppelträdgården och skördade olika sorters äpplen, söta, röda, gulgröna, fläckiga och även ett par ruttna fick vi med oss. Mollie provsmakade en väldig massa så spannen som skulle till hästarna blev proppfull med halvgnagade äpplen.

Myset slocknade en snabbis på sängen sen var det dags att bege sej och hämta upp tant N, vi skulle på hembesök till en annan gammal klasskompis och vän.
Vi babblade som vanligt på om livet och ännu en gång körde vi fel. Det inträffar varje gång vi ska på besök på Knislinge hållet. Hux flux var vi i Österslöv, hur hamnade vi där liksom?
En handbromsvändning senare var vi äntligen på rätt väg.
Fullt ös var ett bra ord att beskriva besöket på. Vilda barn och pratglada vuxna.

Hemåt bar det och middagen stod på bordet hos svärmor, det åts med god aptit. Ännu en dag som fylldes med många härliga människor och glada barn.

Jockarp.

Övertränad....

Uppstigning efter nattjobb och hämtning av mitt mys. Hon satt nymornad i frökens knä och läste saga. Hon var så tryggt, så lugnt och det var så underbart för mamman att se.
Hopp i kläderna och full fart hem.
En resa beställdes vilket kändes skönt. Jag älskar verkligen att planera och beställa resor.
Det är något speciellt med att ha något att se fram emot och längta till. De kommer bli en grym upplevelse det är jag helt övertygad om.
En resa med en annorlunda konstellation än den jag är van vid ;)

Jag fick hem några vackra ny manikyrerade fingrar, det är verkligen vackert med välskötta händer och naglar.
Jag kan inte själv skryta med det och det är kanske därför jag uppskattar det så väldigt på andra.
Röd var färgen för dagen, en klar favorit ;)

Mollie drog på gympa, hon och mormor har det som "sin" grej nu och mej gör det inget. Jag gillar att dom gör saker ihop.
Själv tog jag en löptur på åtta kilometer, ja, jag behöver en vilodag och den ska tas idag. Löpning tre dagar i rad och då både långt och väldigt brant uppför kostar på. Jag är något sliten faktiskt.
Men samtidigt mår jag så otroligt bra av det.

Hela huset fylldes sen åter upp med glada människor som numera finns i mitt liv, jag är tacksam för det.
Middagen som serverades var supergod. Grekisk pyttipanna var namnet på den vitlök och ingefärskryddade måltiden. Testa den gärna hemma.
Kvällen kan beskrivas med glädje och myspigga barn.
Lättlevt.
Efter nattning soffhängdes det och tevn var på. Märkligt med vuxenprogram då de oftast enbart är barnkanalen som rullar på.
En något sen kopp kaffe och sen blev det god natt för alla som är boende i palatset.

Pang....Ner i asken med braiga dagar.
Jockarp.

Ödmjukt....

Hehe, inte lätt att fånga ett blötdjur på bild...

Att vakna upp av ett barn som säger.
- Jag fryser och samtidigt känna värmen sprida sej längs med ryggen är en märklig känsla.
Mollie kom intultandes på natten, kröp upp i sängen bredvid mej och somnade.
Hon har varit klockren vad det gäller att hålla sej torr på nätterna, fram till nu.
Handukar fick läggas över lakanet och med det trodde jag att nattsömnen åter skulle komma.
Nepp, jag hann bara vända mej sen fick jag en spya på magen av ett annat barn :) ljuvligt.

Dagen blev i alla fall fin.
Vi har inneboende i borgen vilket är väldigt trevligt, nya bekantskaper av stora och små.
Frukostbordet var fullt av liv, älskar det.
Myset och jag blev sen lämnade ensamma ett tag och vi började att köra lite ved.
När jag gick med min kärra så slog det mej att det var ju så det var innan. Då var det bara jag och Mollie. Nu är det annorlunda. Nu väntar vi hem människor, det är härligt att vänta och längta.

Vi tog en löptur, jag var väldigt sliten efter långrundan föregående dag, men mördabacken angreps.
Jag hade sällskap för dagen och vi gick ut i ett högt tempo, det stramade lite och jag kände mej allt annat än pigg.
Men för att visa vem som är i god form så angrep vi alltså mördabacken.
Jag vill dela med mej av min erfarenhet och det är en underbar känsla när man nått sitt mål. Toppen på berget.
Men löparkompis för dagen kroknade men jag ser det ganska naturligt, jag sprang dock hela vägen och lät bli att tyka mej för att jag var starkast för dagen. Ödmjuk som få ;)

Mollie tog ett välbehövligt bad och det var mys och bus resten av dagen. Middagsbordet fylldes sen till bristningsgränsen av fina människor, just nu njuter jag väldigt.
Ett sömnigt mys slocknade redan vid sjusnåret och efter lite soffhäng så väntades det en natt på bruket för mej.
Kul.

Vattengympa...

Jockarp.

Stora staden....

Mr Broccoli var med hela tiden ;)

En långhelg i storstan innehöll det mesta av det bästa.
Men innan vi anlände till Göteborg tog vi en sväng inom Ullared.
Utmaningsdags, tre barn varav två som är i åldrarna förvildade och trots ;)
Mycket gnäll och protester var upplevelsen men vi lyckades ändå på något märkligt sätt ha en trevlig stund i varuhuset. Vi mumsade i oss lite lunch sen bar det åter iväg.
Vi anlände till lägenheten vid fyra snåret och vi lagade en mycket delikat middag. Bums i säng för att orka med resten av äventyret som väntade runt hörnet.

Hopp på bussen efter frukost och visst att jag tycket det var kul att åka kommunalt, men det var inget mot vad de två damerna i treårsåldern gjorde. Det pratades och det kikades på allt som fanns att se på. Vi slutade inte där, nepp tuffingarna angrep även spårvagnsåkning. Hua vad kul :)
Alfons Åbergs hus hängde vi i en dag, det uppskattades både av stora och små. Ett mycket trevligt ställe.
Vidare blev det socialisering, husesyn och kaffe med tillhörande Nallekaka. En härlig eftermiddag då jag la mej som gäst i soffan och lyssnade på alla samtal, nagelmålning och barnskratt (och gråt)
Den var en helt ljuvlig stund. En stund då jag helt enkelt bara var.
Lyxigt.

Gissa grisen ;)

Min lilla hjältinna som gick den största delen av vår vistelse i stan, lilla fröken Vilhelmsson kan om hon vill, och hon ville.
Med tre barn och en syskonvagn så var det alltså så att någon fick använda apostlahästarna och strongt nog var det myste som stod för den bedriften.
Mamman var mycket imponerad och stolt.
Universeum var ett annat ställe som vi passade på att besöka.
Det var så mycket där som jag själv gärna skulle vilja testa, men det får bli en annan gång, barn pockar på uppmärksamhet.
Dinosurierna var mysets favorit, hon red runt som om det vore en liten fallabella. Tuffing.
På källarplan var det fri lek för vuxna och barn.
Det fanns en scen som användes flitigt av vårt sällskap. Barnen uppträdde och när det applåderades så bugades det artigt. Socker sött så klart.

Hemfärden gick i en raslig fart. Ett litet matstopp var allt som krävdes.
Väl hemma hoppade jag i mina springskor och tog en sväng på en och en halv mil uppe på berget. Det kändes lagom efter en helg i stan.
Bergsluften gör underverk.

Jihaaa....

Jockarp.

Dragningskraft...

När man får höra att man gör människor glada, när man får höra att det finns människor som är trygga i min närvaro. Att människor mår bra och vill vara med mej hela tiden.
Att jag har en dragningskraft som gör att all tid på dygnet vill spenderas ihop med mej.
Det måste förklaras i mitt inre.
Det är svårt att sätta ord på en sådan utläggning, att förklara i ord hur glad jag blir över det.
Jag vet precis vad personen i fråga menar när hon utvecklar sina känslor för mej, mina är mycket lika.
Jag vet att jag sårade personen i frågan för ett par månader sedan när jag sa mej vara rädd för att bli kär i kärleken och inte i personen.
Det var ett försvar. Jag ville inte lova mitt hjärta till någon som jag inte trodde att det skulle kunna bli, att det skulle kunna bli livslångt med.
Jag är glad att jag hade det försvaret efter allt som hänt i mitt liv, på min resa.
Glad är jag klart även att jag kom till insikt med att den personen trodde på oss. Glad över den trygghet hon ger, Glad över den styrkan hon visat och öppenheten mot mej och mot vår omgivning.

Vi har ett ungt förhållande ihop. För ett par år sen visste jag inte vilken personen var trots att vi bor i samma lilla stad, det är lite ovanligt ;)
Vi träffades på en fest, hon var på kanelen, jag var spiknykter. Jag tyckte hon verkade vara en positiv och glad tjej.
Vi pratade en stund och det mesta handlade om min blogg och det som hänt. Vi pratade om att hon jobbat med mitt ex och vi pratade om homosexuell kärlek.
Personen i fråga, hade nog då aldrig kunnat i sin vildaste fantasi tänka sej in i tanke om att hon några år senare skulle dela tidning med mej. (Inte jag heller)

Våra barn knöt oss samman och vår vänskapen växte till något annat, något starkt och fint.
Vi har redan kommit långt i vårt förhållande, vilket vi har blivit tvingade till.
Det är tyvärr ofta så när det handlar om kärlek till en person med samma kön. Många tycker så mycket om allt.
Vi har varit öppna om vad vi tycker och vad vi känner, vi pratar om allt och det är precis så det ska vara för att få allt att fungera.
Vi har så otroligt roligt i hop.
Jag skratta varje dag.
Hon skrattar varje dag.
Vi skrattar varje dag.

Jag ligger ofta vaken om nätterna och bara tittar på den fina människa som nu finns i mitt liv.
Jag blir glad över att hon finns där, att det inte är en dröm, för hon är så verklig där hon ligger helt avslappnad och underbar.
Jag är tacksam över att jag känner att jag aldrig mer ska behöva ge mej ut för att finna lyckan, ge mej ut och leta efter en annan människa att dela mitt liv med.
Hon finns här nu och vi tror båda på att det kommer att vara för resten av våra liv.
Vi går in med den tron i alla fall.
Den tron är rätt ;)

Så här har vi tänkt ;)

Nu blir det lite bloggsemester, återkommer om några dagar ;)

Jockarp.

Sotning och magknip....

Tvättdags ;)

Sotning av pannan var mitt förmiddagsprojekt och jag bara älskar det. Hur kan man inte göra det liksom?
Skitig som en gris avslutade jag askutdraget och gick och hämtade min sambo. Utbildningsdags.
Ingen vill frysa under vintermånaderna och det kräver sin kvinna att hålla 25 grader i palatset det är ett som är säkert.
Med ett hus på 300 kvadrat och byggår 1830 så talar det sitt tydliga språk, det är otätt lite både här och där, ingen risk för mögel alltså.
Utbildningen gick bra, hon är skärpt min sköna :)

Myset och jag fortsatte sen med att köra lite mer ved, det är fullt i källaren vilket jag tycker är lite synd, det är en härlig aktivitet och den ger mej tid för tankar. Bra tankar, roliga tankar och väldans smarta tankar.
Myset körde med sin lilla kärra och hon hoppade upp i den staplade vedräckan i källaren. Jag kan inte nog beskriva hur nöjd jag är över hennes intresse över dessa sysslor.

Kaffe på altanen och avsmakning av ny gjorda knäckebröd, det doftade ljuvligt från köket och smaken följde doften.
Mer fika och det i stan, svärmorsbesök vilket är glatt.
På hennes tomt finns alltid en liten ask som hon lägger diverse saker till barnen i, Mollie letade reda på den och fann två ballonger. Dom blåstes upp och dom smälldes :)
Barnen uppskattar lådan och jag tycker att det är en supergullig sak att göra. Barn älskar överraskningar och jag älskar speciella påhitt. Detta är ett sånt.

Möte med förening Levande Landsbygd stod på min agenda, på Mollies stod det bamsegympa. Vi delade på oss och jag hann med att springa en runda innan mötet. Skönt.
Enligt rapport hade gympan gått hyffsat, ett litet lip hade det blivit på grund av att något annat barn gråtit, sympatigråtande verkar  vara någon fas som ska genomgås.

Kvällen avslutades sen med magkninpsgråtande barn. Lagom kul men även det är väl en fas som ska överlevas.

Jockarp.

Ensamt.....

Tänk vad olika dagarna kan vara, hela helgen har det varit liv och rörelse med familj och vänner. Utflykter och roligheter har avlöst varandra.
Gårdagen bestod nästan enbart av ensamhet, eller i alla fall ensamarbete. Jag satt i en truck stora delar av dagen och det kändes minsann efter avslutat pass. Stjärten var öm, ryggen var öm, benen var ömma och öronen var även dom en aning ömma.
Lasses nya skiva spelades varv efter var och efter så långt lyssnande måste jag säga att duetten med Jocke Tåhström är riktigt riktigt bra.
Jag gillar att lyssna ofta och länge på nya skivor, jag vill suga in varje ton och varje ord, jag vill utvärdera och jag vill uppleva nya saker i låtarna. Att kunna förena arbete med den upplevelsen är ju väldans lyxigt. Så har jag det.
Anledningen till att jag var på bruket var att det skulle vräka in långtradare och tåg med virke till oss.
100 bilar på 16 timmar var uträknat, det tar cirka fem minuter att lossa en bil och tåget tar fyra timmar för en truckförare, så ja det blir en väldig massa minutrar och timmar i trucken en dag som den.

Jag kom hem till min fina familj, Mormor var på plats och kaffet var kokt när jag gick innanför dörren.
Mollie hade hängt på dagis några timmar och det verkar gått fint, resten av tiden var hon med mormor. Dom hade sin vana trogen kört en runda runt på kyrkogårdarna och vattnat blommorna på gravplatserna.
Mollie ser nog inte på kyrka och gravplatserna riktigt likadant som jag. Hon ser det mer som en lek med vattenkannan.
Det kan jag tycka är ganska skönt faktiskt.

Nu väntar bara ett litet pluttemöte denna veckan sen ska det semestrars några dagar igen och bruket ska jag inte beträda förrän om en vecka och lite till ;)
Ja, jag glider och jag gör det bra.

Jockarp.

Nagelmålning och svampplock.....

Svampjakt :)

Uppstigning och påsnörning av löparskorna, på fastande mage sprang jag mina åtta kilometrar i för tok för mycket kläder. Just nu tycker jag att det är super svårt att veta vilken outfit man ska ikläda under löpturerna.
Svett som en gnu kom jag hem till ett dukat frukostbord och kaffet pluttrandes på kokaren. Familjekänslan slog till mej ordentligt. Härliga känsla.

Tvättning av späd kvinnokropp och sen var jag redo för dagen med familj och vänner.
Besök vilket resulterade i en utfärd på berget. Vi kopplade släpet efter fyrhjulingen, kaffeväskan packades med pannkakor och bullar och sen bar det iväg över mitt älskade berg.
Alla var glada och det tjoades och stimmades bak på vagnen. In i mossbeklädd skog gick vi och fikafilten las ut.
Innan fikan blev det svampjakt vilket alla uppskattade, fel sorts svamp var det enda vi såg men det var väldigt gott om det, svamp alltså ;)
Fika och sång om sjörövarfabbe sen smögs det en liten runda till innan det bar hem i ett litet duggande regn.
I sista väghålet drog jag på lite med motorcyklen så barnstjärtarna lättade något från vagnen, skrattsalvorna viste inga gränser.
Glada barn glada vuxna.

Delar av eftermiddagsmysgänget ;)

Lunchlagning och en trevlig måltid följde, kaffe på maten givetvis, det har numera blivit en trevlig rutin i palatset.

Kvällen bestod av ett resemöte med min familj. Planerna på en gemensam resa under tidig vår börja nu ta ordentlig fart. Med så många människor inblandat krävs lång planering, rolig sådan.
Vi mumsade pizza och efterätt i form av en nutellakaka som inte gick av för hackor. Mäktig var bara förnamnet.
Alla frivilliga fick sina naglar målade, jag blev målad av Mollies kusin och jag blev klart urtjusig, nyckelpigor på ena handen och blommor på den andra, även tio tår målades. Jag supergillar att man har möjligheten att bli barn på nytt.

Myset kan hon :)

Stor i maten :)

Jockarp.

Avis....

Flyttdags, ja, inte för mej då vilket jag ser som en utmaning för tok för stor för mej. Det hade helt enkelt varit helt omöjligt att flytta från Jockarp jag tänker då inte enbart på kärleken till min hemby utan även på alla pinaler man samlar på sej under årens lopp. Saker som man tycker sej inte klara sej utan.
Nu var det min nya svärmor som skulle flytta på sej en bit, från lägenhet till hus. Allt var förberett in i minsta detalj vilket underlättade hela proceduren avsevärt. Allt var packat i lådor och det stod vad dessa lådor innehöll vilket gjorde det busenkelt att placera på rätt ställe vid det nya hemmet.
Ett par timmar sen var vi klara, kaffe och socialisering på altanen. En härlig stund med glada pratande och skojande människor.

Utbjudna på restaurang där notan var fri för oss flyttarbetare. Besöket gick bra och barnen skötte sej exemplariskt trots att tröttheten kommit smygandes.
Vi drog sen hem till byn och intog kaffe och chokladskålen åkte fram.
Surr och blurr fram tills att myset kom in både ner kissad och ner bajsad. In i badet för rengöring.
Efter badet blev det lite lugnt soffhäng fram till min löparkompis med familj kom, där slutade allt lugn. Total speedning och borgen förvandlades ännu en gång till en galoppbana.
Helt hysteriskt, men hysteriskt roligt.

Nattningen blev något besvärlig då bägge fröknarna var upp i ett högvarv som sällan skådats.
Mollie skulle på toa och dricka ideligen och dom andra höll på med sina små märkliga saker ;)
Trevligt var i alla fall att höra att förgående dags strandhäng var uppskattat.
-Jag vill åka till stranden igen, till den stranden som vi var själva på.
Jag ser det som ett gott betyg på att dom enkla små saker vi gör med våra barn är bra saker, saker dom kan minnas.
Nog blir man glad alltid.

Dagarna går och det i en väldig fart, det är ett som är säkert. Men jag hinner med och det är ju huvudsaken.
Det var åter en bra dag att lägga till i minnet och i lilla asken.
Dom kommer ofta nu dom fina dagarna och ja, jag vet att det missunnas av vissa. Men jag tar det.....

Jockarp.

Grill och hackor....

En lång härlig frukost rustade oss för dagen.
Tankar som snurrar under såna tillfällen är tacksamhet över att inte jobba 7-16, ej heller heltidsarbete.
Jag är en glidare i det avseendet men samtidigt känner jag att kan jag jobba halvtid så är det nog fler människor som jag som skulle klara det, konsumentsamhället styr oss.
Vi lastade in oss i bilen och drog ut på lister, först en sväng till ponnytämjaren och lite ridning på dom som shettisarna.
Det känns som vi närmar oss med stormsteg att ha ett par småttingar i hagarna i det Jockarpskapalatset, men det får nog vänta på sej till sommaren.

Efter ridturen tog vi skogsvägen ner till Torsö och dess strand.
Ensammast i världen, precis så som vi ville ha det. Barnen lekte glatt på stranden och mammorna satt på en bänk och såg ut över ett av solen gnistrande vatten. Det var helt ljuvligt.
Barnen hoppade upp på en sten och lät dom salta vågorna spilla några droppar vatten på deras kläder.
Det är omöjligt att förklara känslan av vällust, trygghet och den glädjen som bubblade i min kropp dessa timmar.
Vi byggde en liten grill och grillade korv på pinnen. Hur festligt som helst. Kaffet var klart en given dryck på denna utfärd.
Fyra timmar senare åkte vi hem mot byn igen fyllda med energi.

Jag angrep bilen, både utsidan och insidan fick sej en rejäl uppfräschning, spolarvätska fylldes på. Allt för att vi ska vara beredda för att fånga nya härliga höstdagar.
Kaffe i soffan på vår härliga altan var ett härligt avbrott.
Myset skulle blåsa såpbubblor, men i stället för att blåsa så drack hon delar av blandningen. Uppringning till giftcentralen och information om att det inte var så allvarligt. Det kan börja bubbla lite på insidan, men så länge inget kräk kom så fanns det inget att oroa sej för. Skönt.

Vi fick sen syskonbesök och det var kärleksfullt. Barnen blev superglada och när Mollie släppt garden så såg buset inga som helst gränser.
Hela borgen förvandlades till en lekborg.
God mat och seriösa samtal i blandning av överlyckliga barn.
Hmm ja den dagen gick minsann inte av för hackor.
Jag älskar dessa dagar.

Jockarp.