Obehag...

Ett mys vakna, sätter sej rätt upp i sängen och ropar på mej. Jag går in och hon säger att hon behöver kissa. Vi styr upp det och kryper tillsammans ner i hennes säng. Hon somnar lugnt. Jag går in till min säng, jag ligger i ett töcken varken vaken eller sovande.
Jag hör ett skrik från myset och hon kommer in till mej.
Hon är rädd. Hon gråter och andas häftigt. Jag tar upp henne i min famn in med henne under mitt varma täcke, vyssa henne och fråga vad det är.
Hon säger att hon kissat ner sej, men jag känner att hon är torr, det berättar jag och hon lugnar sej något.
Hon fortsätter att gråta och säger att någon legat i hennes säng, jag säger lugnande till henne att det är ju du och mamma som legat i sängen, inget konstigt med det hjärtat.
Med det lugnar hon sej och gråtandet och den häftiga andningen avtar.
Hon somnar och hon gör det i mammas trygga famn.
Det var en ovanlig natt men jag var glad att det var jag som var med och kunde trösta mitt lilla mys.
Vissa nätter är bra märkliga och denna fick mej att tänka på sagan om Guldlock och dom tre björnarna :)

Mot Tusenfotingen i festblåsan. Äntligen, vi har sett fram emot det, det kändes som om det var hundra år sen vi var där sist. Mollie var vid gott mod och babblade på.
Jag lämnade henne vid den stora röda mattan som dom brukar ha samling på och sen bad jag att får växla några ord med en av fröknarna.
Anledningen till det var att Mollie under jullovet pratat om att hon inte hade någon pappa och under utvecklingssamtalet vi hade innan jul så kom det upp på tapeten. Hur skulle fröknarna agera om andra barn, (vilket redan hänt) frågade Mollie om hennes far.
Jag berättade för fröken att hon löste de på ett väldigt smidigt sätt själv och sa kort och gott.
- Jag har ingen pappa men jag har ju morfar Ville.
När hon sa det kändes det bra för mej. Hon hade en egen förklaring som för henne kändes självklart.
Om hon fortsätter med detta vet jag inte men om det kom på tal så var mitt tips till fröknarna att bara säga, att Mollie har ju sin mamma och en morfar och med de skulle dom små liven nöja sej. Ja vi får väl se.

Med det så drog jag vidare i livet. Ett besök av en livlig dam väntade i borgen och det var som vanligt väldigt trevligt och tiden bara flög iväg.
Vidar mot bruket. Det blev ett väldigt lugnt pass utan större störningar. Skönt.
Hemma i borgen igen klockan 22 möttes jag av synen av en härlig bukett med blommor. Underbart. Det andra jag såg var min lilla dotter. Hon var vaken men trött så en kram och sen gick vi mot sovrummet och bokmys. En bok för dagen sen sov hon som en stock.
Nattningarna går väldigt enkelt just nu. Vi är inne i ett stim ;)

Jockarp.

Insnöad.....

Ska vi bada tunna idag mamma?
Det var den första meningen från min dotters mun när hon vaknade.
Det är så härligt när man märker att barn uppskattar det man gör med dom.
Likadant är det med vår resa till Legoland som vi gjorde i våras. Mollie pratar fortfarande om den trippen. Tänk vilka fina minnen att ha med sej.

Att barn snöar in på vissa saker se jag inte som så märkligt, det gör ju även vi vuxna.
Mollie är helt klart en klänningstjej vilket jag tycker är trevligt. Men nyårsblåsan har hon nu blivit fullkomligt nerkärad i och hon anser att hon kan ha den dag och natt. Det tycker inte jag.
För att bryta mönstret på den invanda vägen badade vi hos mormor, klänningen åkte därmed av och den åkte oavkortat in i tvättmaskinen. Vi har glömt och hämta den och det pratas om den varje dag så nu är det dags igen. Nyårsblåsan på.
Jag funderar över hur det kommer att uppfattas på dagis, men det får vi väl se det ;)

Under gårdagen gjorde jag samhället en tjänst, lite skattepengar drogs in till Anders Borg. Ett eftermiddagspass på bruket alltså.
Myset fick åka till skalbaggen med tanke på att det var röd dag.
Det hade gått jätte bra ända fram till att mormor kom och hämtade henne, den andre lille killen som var kvar och skulle sova över hade blivit jätteledsen när myset blev hämtad. Usch de svider till i bröstet på mej. Tacksamhet känner jag ännu en gång över mina nära och kära som hjälper mej med mitt lilla mys så hon inte behöver bli det gråtande barn som ska sova över på dagis.

När jag kom innanför dörren satt hon förnöjt och tuggade på en macka med ost på. Jag frågade om hon var trött och svaret blev jag.
Vi rev ändå av två böcker sen släckte vi och bara myste i varandras armar.
En bra avslutning på dagen.

;)

Jockarp.

Söndagsmys...

Vardag jodå, det spelar minsann ingen roll vilken dag som visas i almanackan. Det som ska göras ska göras.
Fröken flickvän tog myset med sej till stan för att införskaffa lite förnödenheter. Hemma blev jag och lilla mini. Hon sov så jag drog fram dammsugaren och tog en sväng. Lilla fröken vaknade och rullades in. Hon sattes upp i soffan med kuddar runt om sej och där satt hon och log när jag moppade golvet.
Lagom till jag var klar var hon sugen på mat, mat fick hon och glupskt åt hon.
Så ska det se ut. Ingen ska gå hungrig i mitt hem.

Löparskorna rök fram, dagens hålla kroppen i form runda gick fint, jag hade inte bestämt innan vad jag skulle springa och det hör faktiskt till ovanligheten, planen brukar vara klar.
När jag närmade mej mördabacken blev rundan med ens klar. Det var dags att ännu en gång besegra den fruktade vägg.
När jag sprang i backen tänkte jag inte på något annat än att jag skulle upp. Hjärtat bankade på och lungorna drog in luft ideligen för att syresätta min för dagen grymt starka kropp.
När jag kom upp tänkte jag på hur bra det är, bra att inte ha något annat i skallen än just överlevnad och den fulla tron i att jag kommer att klara backen. Det är verkligen terapi.
En annan sak som jag upptäckt på min väg hem det var att jag kom på en väg som såg ut som om den lutade uppför men den var plan och kändes som den lutade nerför. Förklara det om ni kan ;)
Grym känsla var det i alla fall.

När jag kom hem kikade jag på temperaturen i badtunnan som jag startat upp under förmiddagen. Den stod på 35 grader. Helt perfekt för ett litet mys.
Jag for in och frågade om någon var badsugen, jajjamensan. Alla var sugna så i lasarna och ut till tunnan. Det var premiär för myset och hon älskade det från att den första lilla tån nuddade vatten.
Vi plumsade i en timme sen var det dags att torka till och invänta middagen.
Middagen ja, det är absolut det bästa med viktväktarprojektet. Det är nya recept varje dag och oftast är det fröken flickvän som lagar maten. Lyxigt.

Myset var trött efter badet så hon slumrade en stund på soffan, sen blev det bokläsning i sängen. Efter nattningen var det så dags att med lite hetare vatten i träda tunnan. Hysteriskt mysigt med tända ljus, duggregn och en tystnad som är så välbehövlig.
Nu väntar vi in den riktiga vintern med några minus och lite snö, en stjärnklar himmel, ja, det är då tunnan är i sitt esse.
Söndagen var en behaglig och mycket lättlevd dag.
Jag älskar dessa dagar :)

Jockarp.

Tredje världskriget ;)

Full rulle :)

Förutom att vi haft besök av folk som haft lite svårt med uppförandet så har vi haft ljuvliga dagar.
Jag har sprungit ett par dag och det känns urskönt. Kroppen svara fint och jag känner mej pigg.
Den känslan skulle alla fått känna nån gång. Men folk som tränar har säkert upplevt det.

Vi har hunnit med bibblan och lånat lite nytt, just nu är vi inne mycket på räkning och färger. Jag tror att barn lär sej väldigt mycket i unga år genom böcker, det måste vara en sorg för föräldrar som prioritera bort den fina och lärande stunden med sina barn.

Efter bibblan tog vi en vända till fiket. Så otroligt rolig, jag träffade på en gammal klasskamrat som bor i Stockholm i vanliga fall. Det var en liten bulle i ugnen, jag grattade och skojade om att jag fixade en tjej med barn så det löste sej finnemang :) givetvis tyckte vi båda två att ett längre möte vore trevligt. Men det är svårt när man bara är tillbaka i barndomsbyn några dagar åt gången. Men vi får väl se hur det blir till sommaren.

Här ska det skaffas kaniner ;)

Våra barn har hunnit med att cykla, hoppat i halmen, lagat mat, pussats under mistlen. Busat med hundarna. Sprungit som galningar runt hela huset, hoppat från soffan, ätit glass. Kramats. Spelat spel. Läst. Kört ved. Snott morötter av grannen. Hoppat i vattenpölar och tvättat bilar.
   
Vi har tagit en härlig spontan tur på berget med våra mammor och alla barnen, plus fyra hundar. Än en gång slog det mej hur lyckligt lottade vi är fröken flickvän och jag.
Att hennes föräldrar tog det så otroligt bra när dom fick ta del av sin dotters sexuella läggning på det kanske smutsigaste sättet. En hämndaktion.
Hur som så visade de sej att dom var kloka och såg till sin dotters välbefinnande och lycka i stället på att fundera över vad andra människor skulle tycka om dotterns val.
Att sen våra föräldrar redan kommit väldigt bra överens och kan umgås som vuxna människor och faktiskt ha trevligt gör ju inte saken sämre. Det är en ny situation för båda våra familjer.
Barnen har funnit sej väl i denna situationen och lägger till namnet på den mormor eller morfar dom pratar om.
Så om barnen pratar om min mamma säger dom mormor Kristina, detta är något dom själva börjat med och vi tycker det är väldigt bra. Alla vet då vilken person som dom menar. Super bra.

Sagorna värld :)

Vad det gäller suportandet till min flickvän i viktväktarronden går det sådär.
Jag är urkass på detta även om jag verkligen försöker vara ett stöd. Men nej jag har inga möjligheter att äta dom mängder mat som förväntas av mej.
Jag är en usel bantare....

Bättre är jag på att komma med mysidéer spontant. När kidsen lagt sej tappades det upp ett bad, ljus tändes och kaffet hälldes på kopp. Sen la vi oss där och bara njöt av det varma vattnet trevliga samtalen och naken hud.
Kontraster från tredje världskriget till ett lugn som man enbart kan finna i Jockarp.
Jag älskar kontraster ;)

Puss :)

Jockarp.

35 åringen...

Pinsamt värre....

Detta börjar mer och mer likna Dallas del 2.
35 åringens syster och nya flickvän har nu anklagat mej för att det är lögn de som skrivs på bloggen och att jag smutskastar 35-årinngen.
Jag tror nog att det är så att flickvännen inte har en susning om vad hennes nya kärlek är kapabel till, men det vet minsann jag.
Detta är ett utklipp från tidningen och givetvis har vi varit i kontakt med polisen angående detta. Varför inget förhör hölls med oss, eller med min flickvän nu när det verkar som om hon använder min blogg för att förtala sitt ex vet vi nu ;)
Polisen berättade att om det inte ses som så allvarligt så åtal kan väckas så läggs det inga resurser på att förhöra folk.
Anledningen till att det senare stod i tidningen om vilka fjantiga försöks som gjorts för att tysta min blogg är att när anmälan läggs ner blir det offentliga handlingar.
Visst är det intressant.

Det intressanta är också att 35 åringen hittade en ny donna väldigt snabbt som han nu uppenbarligen ljuger full.
Det jag skriver här är vad som händer i mitt liv och det får ju folk tycka vad dom vill om. Men någon lögn är det då rakt inte.
Flickvännen tycker att det är ok att kasta skit på folk i andra forum men när det skrivs i en blogg ja då är det genast smutskastning.
Det är så att 35 åringen visar väldigt svagt intresse för sin minsta dotter vilket jag inte kan förstå då Jobb saknas och dygnets alla timmar är till förfogande, då skulle det väl finnas tid och möjlighet till att prioritera in samkväm med sitt barn lite oftare.
Om flickvännen nu ser detta som smutskastning, tja det får minsann stå för henne. hade jag varit hon hade jag hellre ställt mej frågan;
-Vill jag i framtiden ha barn med en man som ser sina barn som ett besvär?
Bara en tanke ;)


Efter vissa låga samtal över nätet där systern till 35 åringen kände ett stort behov av att träffa snyggeflatan och tillika författaren som hon ansåg skriva väldigt bra och roande :) (Tack för komplimangen.) Bjöd jag in dom till palatset.
Jag förstår deras panik då dom försökt med alla möjliga fulknep fördärva men inte lyckats med att komma åt oss. Det måste ju vara väldigt frustrerande.
Men det är inte lätt att hitta några lik i garderoben när det inte finns några. Är man en öppenbok är man svår att komma åt och återigen har det visat sej att ärlighet vara längst.

Jag trodde att anledningen till besöket skulle vara att diskutera min blogg, men jag hade fel. Nja lite snack var det ju förstås och det var att i och med att jag bloggar så är jag väldigt bitter och osäker, hum. Möjligt men så ser inte jag på det.
Min blogg var mitt andningshål när jag hade det tufft men den har mer och mer gått över till en dagbok där jag skriver ner vad som händer i Mollies och mitt liv. Men mer ordat om bloggen blev det inte.

Innan samtalet var över hade det hotats om att 35åringens barn inte skulle bo med oss och en salva om att jag var en jävla idiot. I dom orden var bägaren överfull.
Ingen kommer till Månsagården och kallar ägarinnan för jävla idiot.
Jag kunde inte på något vis i världen låta bli att påtala att hennes brorsbarn och då 35 åringen barn faktiskt bodde med den jävla idioten. Det kan ju inte kännas så bra.
Då tog 35 åringen till orda och sa de enda rediga som kommit från någon av deras munnar under tiden dom vistades på palatsets domäner. Det var att han visste att hans barn hade det bra här med oss.
Med ord om att jag är en jävla idiot informerade jag om att mötet var över och även att dom inte var välkomna hit förrän dom lärt sej att uppföra sej.
Mitt hem är nämligen min borg.
Jag tycker lite synd om 35 åringen som bara stod med sina hundögon och glodde när systern gick fullständigt bananas.
Hon stjälpte lasset kan man ju säga :)
En sista fråga är:
Varför vill inte 35 åringen ha sitt barn?

Jag har fått en kommentar här på bloggen som jag funderat väldigt mycket på, jag ansåg direkt att huvudet slogs på spiken vad det gäller 35 åringen. Jag vet att 35 åringen har sorg, det har även jag haft när mitt liv slogs i spillror en dag för några år sen.
Jag tar mej friheten att avsluta detta inlägg med just den kommentaren.

Låt mig gissa; heterosnubbe är sur för att fd flickvännen blivit kär i en tjej, kavlar upp ärmarna och försöker (förgäves) macho-skrämma eller trakassera nya flickvännen?
Patriarkat, homofobi och heteronormativitet i en och samma ask.

Du är så galet stark och cool Leonora, en riktig förebild. Vägrar vara ett offer (fast du har oddsen emot dig), böjer dig varken för galningar (exfrun) eller attackerande heterosnubbar, vinner ständigt matchen, samt kommer ut ännu starkare och ännu mognare, på andra sidan.

Satan i gatan vilken viljestyrka och självkänsla du måtte ha; och grattis till både flickvän och era barn. Hoppas ditt liv blir film nån gång. Kram och lycka till!
Tack för kommentaren :)

Man kan välja att tolka denna bilden som barnarbete :)
Det gör dock inte jag....

Jockarp.

Viktig vikt....

Ny mössa ;)

Barn är ju helt fantastiska, att börja dagen med att kräka för att ett par timmar senare gluffsa i sej ett par mackor och bli piggare än mörten själv. Helt otroligt.

Som vuxen ser man lite mörkt och negativt. Man målar upp en bild i huvudet med att två vuxna och tre barn ligger utslagna och kaskadkräks huller om buller. Att ingen orkar stå på benen och det är kroppsvätskor överallt i huset. Sånt tänker jag på och det är inga roliga tankar det inte.

Nu ska man inte måla fan på väggen men ändå, skulle detta ske ligger vi pyrt till. Det är ju knappast någon som vill sätta sin fot i palatset när hela huset är infekterat.

Med dessa tankar gick jag ut till min skotkärra och började köra lite ved, frisk luft är alltid bra. Och kärran var grymt bra. Jag älskar verkligen julklappar och presenter som man har användning för. Denna kärran kommer att värma mej och familjen många år.

Lilla fröken mini skulle umgås med den andra föräldern en stund och hör och häpna så infann sej berörd person själv på borggården. Tänk va, att bytet inte skulle ske på den hårt trafikerade landsvägen eller på ST1 macken. Kan det vara möjligt att poletten trillat ner, poletten att kanske börja sätta barnens säkerhet och välbefinnande i första rummet. Man kan ju alltid hoppas. Men ärligt talat så tvivlar jag. Ett större ego har jag nog aldrig skådat.
Om jag skulle berätta vad som hänt dom senaste månaderna så skulle folk inte tro att detta hänt, att man som förälder indirekt kan göra så mot sina egna barn. Det är helt ofattbart. Fy skäms säger jag bara. Jag skulle vilja lägga till ett ord till på fem bokstäver men min värdighet är bra mycket större än så :)

När fröken flickvän drog mot stan blev jag ensam hemma med ett par påhittiga tjejer.
Den ena fick agera bebislillasyster och den andra storasyster.
Det matades med nappflaska, det torkades i rumpan efter pottbesök och det kördes barnvagn runt hela huset.
Jag hade en väldigt mysig stund och det var väldigt roande att medverka i detta.

Älskar olika outfitters ;)

Jag drog ut på en liten löptur, 6 km blev det, lite lagom sådär en torsdags eftermiddag.
Jag mådde väldigt bra och sämre blev det ju inte av att när jag kom hem och möttes av två tjejer som hade öppnat ett fik i lekstugan, det bjöds upp både med kakor och makaroner. Härlig blandning.
Kyliga om fingrarna gick vi in och badkaret lockade de små tjejerna, jag frågade om jag fick plats där i skummet och svaret blev enhändigt ja.
Jag hoppade i, det blev ganska trångt men nog skulle vi kunna få ner en liten kropp till. Jodå, lilla fröken mini fick plats, fyra tjejer i badet, det var lite trångt men det var ändå en underbar känsla. En hel stor familj som var samlad på samma ställe. Precis så det ska va.

Japp och så har ju årtavlan snurrat runt till 2014 och med det så var det dags att börja på viktväktarna. Jag anser mej inte vara i så stort behov av viktnedgång men jag lovade fröken flickvän att jag skulle sympatisera med henne i hennes viktminsktningsresa.  Hon fick välja själv vilket "program" som skulle följas och jag lovade att vara med på vad hon än valde. Detta val kändes faktiskt ganska bra, påsar och pulver hade nog fått mej att gå bananas.
Vi har kört ett par dagar nu och det funkar bra, jag har lite problem att komma upp till antalet poäng, men jag kämpar på. Jag kommer säkert bli den första som får en viktuppgång med detta program ;)
Ja vi får väl se.
Fröken flickvän åkte i alla fall i väg på någon slags inskrivning och invägning, det ska bli spännande att följa med på denna resan. Under tiden hon var i väg hängde jag med alla tjejerna.
Vi började med soffmys efter badet sen drogs middagslagningen i gång.
Ännu en härlig dag i paradiset.

Full fart....

Jockarp.

Nämen hoppsan!

Under gårdagen hände det inte allt för mycket, tjejerna var ur form efter nyårsfirandet och var lättstötta. Mammorna var enade och stod mot dom vinande vindarna, utåt sett i alla fall :)
Vi fick hjälp med tillsyn av fröken mini, det är underbart att ha människor i sin närhet som man kan lita på. Att har dom sagt att dom ska passa och ta hand om ditt eller datt så görs det. Minis mormor kom till undsättning denna dag så vi kunde ta dom små majestäterna på bio, vilket var en omtyckt aktivitet.
Mollie fick en liten popcorn och den var slut innan filmen var det.
Jag passade på att sluta ögonen en liten stund, vila är bra.
Filmen handlade om lille Emil och visst var den bra, men den lille killen har funnits med mej hela uppväxten så det var inga nyheter där inte.

Och sen verkar det minsann som om bloggen mitt liv pågår blivit anmäld för förtal. Givetvis las anmälan ner så det sa tjong. Och konstigt vore det väl annars. Vem har jag förtalat?
Förtal är ingenting som polisen pysslar med i allmänhet utan det ska vara väldigt extrema fall.
Jag kan inte låta bli att funderar på varför folk inte ger sej. Min ex fru körde samma race och hur det gick för henne behöver jag inte orda om här, att bloggen finns kvar talar ju sitt tydliga språk.

Det har varit väldiga diskussioner gällande nakenbilder och även där kan anmälarna ta sej i baken. Vem är intresserad av en naken barn rygg.
Jag kan inte låta bli att småflina lite vad det gäller just detta.
Jag kan se när personen i frågan går till polisen med offerkoftan på sej och säger sej bliva kränkt. Kränkt av att sanningen kommer fram. Hehe ja, jag hade verkligen vilja vara en fluga på väggen just i det ögonblicket.
Vilka tosingar det finns.

Vidare finns det en möjlighet för folk som vill stoppa min blogg och göra det och det är att vända sej till en jurist personligen. Förmodligen råder juristen till att lägga sej och sen är det hela utagerat.
Är man ihärdig vänder man sej till nästa jurist och nästa och nästa.
Slutligen kanske man träffar på en korkad jurist eller en jurist som inte har så mycket att göra och ser sin möjlighet att tjäna en hacka och med det är villig att ge sej in i fighten.
Men kostnaden står fram tills det att jag blivit dömd på personen som har så mycket att vinna på att jag tystas, vem det nu kan vara ;)
Det kan bli en sur räkning och jag har inga som helst funderingar på att bli den som ska betala en rättegång eller för den delen stänga min blogg.
Men ett lycka till kanske kan var på sin plats och det bjuder jag på.

Vidare så finns det några som tror sej vara så smarta, så smarta. Det är ni inte. Jag vet nämligen exakt vad som hänt dom sista månaderna.
Jag vet exakt vilka brev som skrivits. Jag vet exakt vilka instanser berörda personer har vänt sej till och jag vet exakt vad som hände på biblioteket.
Det kan kanske låta kaxigt men jag har vält betydligt större skithus än detta.

På tal om skithus, det finns olika sätt ;)

Jockarp.

Nyår...

Nyårsblåsan på :)

Nyårsfirandet började med ett löplopp i Olofström, sylvesterloppet på en mil. Jag och min löparvän hade bestämt att vi skulle ta det lugnt och prata i stället för att ösa på fullt.
Starten small och i väg kom vi, det pratades och km efter km avverkades utan någon som helst påverkan på mej. Jag var ruggigt pigg.
När det visade att det var en km kvar sa hejdå jag måste ösa på lite. Det pulserade i benen och jag var tvungen att få ut lite av det. Jag for förbi än den ena än den andra på min väg till målet. Jag fick den sämsta tiden jag någonsin haft men det var inte så märkligt.
Vi hade en fin stund och då får det kosta på lite vad det gäller rekordslagning. Och sämsta rekord är ju ett rekord det med ;)
Prisutdelningen ledde med detta i bagaget till noll nya priser i prisskåpet.

Hemfärd, lite uppfräschning och mysande med myset i soffan, det var välbehövligt för oss för det väntade nyårsbaluns.
Lilla bonustösen hämtades och sen lastades bilen för vidare färd mot Olofström och min löparvän.

Efter ett glatt välkomnande så parkerade vi oss i köket.
Vitlöksbröd tuggades de på under själva lagandet av förrätt som för kvällen bestod av en jordärtskockssoppa. Den smakade lite jord men god.

Tallrikarna dukades av och det var dags för att angripa tillagningen av huvudrätten som skulle bestå av oxfilè, risotto och rödvinssky.
Det tog lite tid med risotton men den var helt klart värd att väntas på. Köttet blev perfekt och smälte i munnen på oss.

Innan efterrätten i forma av chokladrerrin skulle ner så tog vi ett par matcher Yatzy.
Efterrätten var grymt mäktig och grädde och jordgubbe gjorde det inte sämre precis. Ingen svält där inte.
Under hela kvällen hade vi tre små tjejer med oss som var extremt duktiga. Inget gnäll och det busades från att vi kom innanför dörren tills det att vi halv ett lämnade stället.
Att värdparet hade en tjej på sex år hemma gjorde susen, dom små såg upp till henne och hon tyckte det var skoj att ta hand om dom. Win win där alltså.
År 2013 avslutades alltså på bästa sätt och kryddades med en liten hemlis som jag får hålla tyst om ett tag.
En fantastisk afton som jag är väldigt glad över att jag fick medverka i.
Tack alla.

Jockarp

Årsdag...

Årets grymmaste dag. Min 37;e födelsedag var något ut över det vanliga.
Morgonen började med skönsång, hjärtformad macka, kaffe, muffins med ljus i och massa paket.
Myset sjöng ja må du leva för full hals, hon hjälpte mej att blåsa ut ljuset, hon åt upp muffinsen och delar av mackan och hon var även hjälpsamheten själv vad det gällde att öppna paketen.
Jag har aldrig blivit uppvaktad vi sängen med kaffe förut och jag måste säga att jag älskar den nya upplevelsen.
Fröken flickvän hade varit lyhörd över vad jag behövde och prickade in allt utom elvispen ;)
En ny fin mössa, en fin skjorta, ny sportig bh, en pannlampa.
Jag fick fler paket under dagen i form av två nya fina löpartröjor vilket man inte kan få för många av. en prenumeration, blommor, teckningar, blinkande belysning för löprundor, (bra med säkerhet) Tavlor mm. Väldigt mycket uppvaktning alltså.

Rackartyg ;)

Myset var på bra humör och ännu bättre var det när hon kom hem efter ett besök med fröken flickvän i stan. Uppdraget var att handla på Ica men dom dröjde. En timme senare kom dom och Mollie var själaglad. Dom hade varit i klädbutiken och fixat en nyårsblåsa, hon var så tjusig som en riktig lite dam. Fröken flickvän hade även hon gjort ett klipp på rean. Själv hade jag under tiden städat och lagat mat. Fröken mini hängde med mej och det var inga stora bekymmer där inte. Hon sov.

Badtunnan startades och allt gick helt enligt planen. De tog sej på första försöket, klapp på axeln och ord som;
- Bra jobbat.

Jag får väl bjuda på en klänningsbild :)

Kalasdags. Borgen fylldes av nära och kära. Och det bjöds upp till tårta som Myset och fröken flickvän fixat. Vilka tjejer.
Kusinerna busade hej vilt och myset blev lite smågnällig när tröttheten började slå till. Så när alla lämnat huset så tog vi en bok och la oss i sängen. Myset somnade omgående och klockan var inte mer än sju.
Detta gav oss nu tid för att inta tunnan.
Och det måste vara de bästa avslutet på en födelsedag man kan tänka sej. Att sitta i 42 gradigt vatten med endast en mössa på huvudet. Titta upp mot himmelen och se när molnen skingra sej och stjärnorna titta fram.
Att göra det tillsammans med en helt otrolig tjej, en tjej som jag tänker mej att jag ska leva resten av livet med. Det är en grym känsla och jag är så otroligt lyckligt lottad.

Tårtdags :)

Jockarp.

Kartläsare....

En stor kram sen vinkades vår inneboende av.
När vi stängde dörren fick jag en känsla av enslighet, vi är tillbaka i vardagen. Ja, vår vardag är det inte mycket att klaga på men just det där med att vara ensamma igen, nu är det bara vår lilla familj som håller Månsagården i liv och rörelse. Vilket vi förvisso är väldigt bra på ;)

Jag tog en sista smörjelse över badtunnan och gjorde den redo för dagens övningar. Myset var givetvis med i baljan och grejad. Vi fixade med veden och alla förberedelser. Det kräver sin kvinna minsann.

Fisklunch och en snubbe från orienteringsklubben kom, han ville ge markägarna information om den kommande tävlingen O-ringen som ska gå på berget i sommar. Cirka 20000 löpare ska vimsa omkring här. Underskrift om att jag tyckte det hela var ok gjordes. Inga problem i min värld.
Vi blev även erbjudna en startplats i den öppna banan, det låter trevligt och det är väl inte utan att jag funderar på att utmana mej själv lite.
Eftermiddagen var vigd åt vuxenstuff och med tanke på att alla mådde bra och hämtat sej efter nattens utflykter så höll vi oss till vår plan.
Mollie till mormor och lilla fröken mini åkte även hon till sin mormor.
Fröken flickvän och jag gick sen hand i hand genom vår mysiga lilla stad fram till biografen. Det var fullbokat och våra platser var en våning upp på balkongen. Där har jag inte varit sen jag var en liten tjej och såg filmen Leif med galenskaparna. Hej 80-tal.
Filmen var hyfsad och gav en eftersmak med tankar om hur livet kan förändras med dom val man gör. Att hur jag svänger vänster i stället för höger i vägskälet kan förändra och ger mej en helt ny bild, en helt ny värld. Min värld just där och då och det är det valet man får leva efter.
Omständigheterna som gör att det blir si eller så. Det är spännande.

Restaurangbesök blev det, men inte på den tänkta krogen. Där var det fullt så vi fick gå vidare. Det var så underbart och romantiskt att gå med sin tjej i den julpyntade och upplysta staden. Småstad är verkligen speciellt.

Jockarp.

Barnakuten.....

I ett grådassigt regnigt väder kickade vi igång dagen med lite staketsättning. Myset var inne och hängde med dom andra medans jag gick i lera och borrade hål. Jag ska inte klaga, det var friskt, än om något kyligt om fingrarna.
Uppdraget slutfördes och de fyrbenta är nu förvisade inom lås och bom.

Mollie kom utstövlandes just när vi var klara, hon ville hjälpa till, too late sa jag. Hon surade inte för det utan styrde i stället stegen mot undantaget. Mormor och morfar väntade.
Jag behövde en timmes självständighet. Löpskorna och berget väntade.
En mil slutade rundan på och det var tuffa backar som sög i låren. Vädret var perfekt lämpat för löpning, men en varm dusch var behövlig omgående efter turen.
Jag kom ner till ett dukat glöggbord med tillhörande lussebullar och pepparkakor. Lättlevt.

Eftersom palatset var fullt med folk gav det mej en ypperlig möjlighet att arbeta lite ostört på utsidan.
I morgon ska jag nämligen fira min 37;e födelsedag och tanken är att vissa delar av dagen ska tillbringas i en vedeldad badtunna. Tunnan har inte använts sen gravidresandet tog fart så den var i behov av vissa reparations och saneringsarbeten.
Högtryck och såpa, en underbar kombo.

Småfrusen kom jag in till ett parti schack, det är underbart med så mycket folk som sysselsätter sej med olika aktiviteter.
Mollie gick i spinn och blev helt toppad vilket som i nästa stund byttes ut med att ögonen slöts i soffans hörn. Inte optimalt att slumra vid halv fem tiden om man vill ha en normal nattning, så operation barnplågeri tog fart.
Motvilligt höll hon sej vaken, men  med lite manikyr vände sen humöret snabbt och lätt. Färgen på naglarna var given och den blev självklart rosa.
Pizza och samkväm med svärisarna och sista kvällen med våra inneboende. Dom lär bli saknade. Vem ska nu fixa morgonkaffet? ;)

Natten blev sen allt annat än lugn. Istället för en härlig nattsömn fick vi vid midnatt lasta bilen och köra till barnakuten. Lilla fröken mini var ur form och med tanke på hennes ringa ålder fanns det inget alternativ.
Mormor ringdes ner för att vara tryggheten för myset om hon skulle vakna, sen for vi.
Lilla fröken kontrollerades och fick lite medicin i form av en spruta, under hemfärden somnade hon och har sen haft en ganska hyfsad natt vilket är skönt.

Matt....

Jockarp.

Färdig jobbat....

Det har hänt något i palatset och jag vet inte riktigt anledningen.
Flickorna leker varje dag med varandra, dom håller sams, skrattar och har roligt och vi får inte vara med.
Om det är så att det är en mognad eller att dom landat lite tryggare i sina roller det vet jag inte.
Det kan vara så men det kan även vara så att det beror på den dialog jag och fröken flickvän hade för en vecka sen. Att vi förstod bättre vad den ena och den andra kände och tyckte om och i konflikterna som sker mellan de små töserna.
Att vi varit konsekventa och stenhårda med att fullfölja den uppsatta regeln.
Hur det än är med anledningen så känns det i alla fall mer än bra.

Eftermiddagspass på bruket väntade mej ännu en dag så myset skulle till dagis. Skalbaggen för dagen och det var en trevlig överlämning. Mollies inskolningsfröken var på plats vilken jag inte träffat på länge. Stora julkramen var given.
Myset hoppade upp i stolen där lunchen stod på bordet, jag vinkade och sa hej.
Jag älskar dessa lämningar när allt går så lugnt och bra. Det betyder så mycket att se att myset har det bra var hon är.

Jag tog en sväng inom banken för att fixa med mysets finanser. Telefonen ringde ideligen och det var den oroliga flickvännen som undrade var jag tagit vägen. Hum visst det är bra att var efterlängtad och att människor bryr sej om var man är och hur man mår, men de får ju finnas gränser ;)

Några tuffa timmar på bruket då det saknades lite kollegor, det var full fart på intransporten så juvelen fick bekänna färg när plattan placerades i mattan och fullgasen var given.
Vi avslutade passet med att önska varandra ett gott nytt år och konstaterade att nu var det färdig jobbat för året.

Jockarp.

Fingerfärdig....

En olycka i sängen betyder jobb. Lakan, täcke och kuddar får tvättas och torkas.
I dessa lägen känner jag att det vore finnemang om blöja hade använts. Men har man fyllt tre är man stor. Jo, jo.
Den vanliga tallriken med gröt slank ner och det kändes mer än bra. Ordningen återställd.
Efter frukost drog tjejerna in på sitt rum och började leka doktor. Vi kika till dom lite då och då men vi vill ogärna störa när dom väl fått upp farten till lek.
Om dom får syn på oss så blir vi utslängda från rummet, ja, man kan ju inte låta bli att fundera över hur det kommer bli i tonåren.

Hela ligan drog till storstan och myset och jag lämnades kvar i hemmet. Vi fixade och donade lite med än det ena än det andra. Det var lugnt och skönt men ändå lite små tomt. Jag har vant mej vid att huset är fullt med folk. Jag tror jag hade passat perfekt till att bo i ett kollektiv. Kanske jag testar nån gång ;)

Lite fingerfärgsmålning och jag trodde ju i min vildaste fantasi att myset skulle ha växt till sej en liten bit vad det gäller just den biten. Det hade hon inte.
Hon blev helt galet glad när hon öppnade paketerna från kusinerna och fann dessa färger, mysets mungipor gick upp, samtidigt gick mina ner.
Samma visa som innan alltså. Hon blandade hej vilt och färgen hamnade en bra bit utanför pappret.

Jag avstyrde det hela med att det var dags att dra till dagis.
Hon såg nog fram emot det för det var inga som helst protester eller diskussioner.
Hela stan låg öde när vi sakta körde på dom duggregnsvåta vägarna. Var alla fylledåliga tro?

På skalbaggen hade det kommit en ny fin buss till trädgården, den kollade vi på innan vi gick in genom dörren och möttes upp av fröken och en liten kille. Fröken berättade att bussen hade förorsakat en bula i pannan under förmiddagen. Det går vilt till minsann.
Jag fick informationen om att under dagen skulle det bakas och det fick vi provsmak på några timmar senare.
Jag körde ett eftermiddagspass och när jag kom hem visade myset stolt upp en påse med rött snöre innehållande chokladbullar.
Hon hade även hunnit måla ett fint ljus. Ingen hejd på kreativiteten alltså.

Fröken flickvän hittade vi totalt utslagen i soffan. Gulligt att hon väntar upp tills vi kommer hem ;)

Jockarp.

Julada...

Julklappsbyggnation....

Juldagen betyder rester till frukosten, jag klapp en skinkmacka, en köttbullemacka och en äggmacka. Det var lite ombyte från den vanliga gröttallriken, men invanda vanor är ändå invanda vanor.

Jag tror att vi alla kände ett stort behov över att röra på oss efter alla godsaker som stoppats i oss, en gemensam promenad på berget fick det blir under förmiddagen. En liten konflikt det var allt som störde den annars väldigt behagliga promenaden. 

De bägge töserna hade en helt otrolig härlig dag, dom lekte så fint tillsammans. Dom lekt med sina nya saker. Även fantasilekar som mamma - barnlek och doktorslekar stod på repertoaren, socker söta.

Bonusbarnen skulle fira lite jul med den andra föräldern så dom lämnade palatset under eftermiddagen, överlämningen var märklig även denna gången. Jag har livlig fantasi må hända men snart kommer det väl en taxi till gården och kräver att barnen ska åka med i den. Föräldern lyser med sin frånvaro och skickar än den ena än den andra efter barnen. Skruvat.
Denna gången hade dom i alla fall vett att köra upp på gårdsplanen istället för att nästan förorsaka en trafikolycka.

Fullt ös....

I samma veva som barnen lämnades fick myset ett jätte sug efter mormor så hon drog i väg med en påse godsaker till undantaget. Jag och fröken flickvän ligger efter med sömn så vi tog tillfället i akt att lägga oss skarfötters i soffan och bara småprata massera varandra lite på fötterna och totalslappa. Det var så grymt avslappnande. 

En timme senare kom myset in på brekas och full av bus, jag hasade mej upp och vidare in i duschen och sen var det dags för julfirande nummer två.

Vi tog bilen till min brors hus, det är ett ovanligt förekommande, vi bor nära så apostlahästarna används flitigt. Men fröken flickvän skulle hämta hem barnen efter ett par timmar så bilen behövdes.

För dagen åt vi lasagne, det smakade underbart, så skönt att slippa julamaten.

När vi ätit så drog vi upp en våning och spelade xbox, de var nåt dansspel vilket fröken flickvän gick fullständigt bananas på;)

När hon körde för att hämta banen så fick jag med chansen att spela och det var verkligen roligt. Att jag vann gjorde ju inte saken mindre latjo precis.

När alla i familjen var samlade och lilla fröken mini fått ett välbehövligt intag av näring var det dags att dela ut lite nya klappar. Tjejerna fick massor. Kusinerna hade gjort egna små fina klappar och dom var så stolta. Jag var också stolt över dom så Kirchsteigerna. 

Fröken flickvän och jag fick en ände på ett snöre ute på tomten som vi blev beordrade att följa. Roligt värre ;)

När vi nådde vårt mål så var jag en strykbräda rikare och fröken flickvän en skottkärra rikare. Vi flinade och bytte klart klappa med varandra. Man ska ju göra det man är bäst på.

Det blev ännu en fin dag att lägga i braiga dag lådan.

Jobbar i hop :)

Jockarp.

Strålande jul....

Loftet intagit...

Julafton på Månsagården är nog inte så olika julen på andra ställen. Men för mej blev den annorlunda på många sätt.
Jag började morgonen med en ofrivillig barnvagnspromenad då lilla mini inte hade några planer på att sova och låta oss vara i fred. De regnade och var varmt. Det var lite skillnad mot i fjol.
När jag lyckats med att klubba minstingen vaknade fröken bonus och för att hon inte skulle väcka resten av huset så gick vi till soffans hörn och kurade ihop oss och kikade lite på Rasmus nalle. Jag kokte kaffe så termosen var full när resten av gänget öppnat locken.

07.30 väckte jag fröken flickvän och myset som sött snarkade i kapp. Det var dags att gå på tomtejakt.
Fem vuxna och tre förväntansfulla barn klädde sej och gick ut. Mollie hade ficklampan med sej för att spana efter tomtens fotspår. Men med den uteblivna snön uteblev även tomtens fotavtryck, men hon hade ändå full koll på var vi skulle. Hon klättrade upp för stegen på loftet och kikade över kanten. Vi andra följde nyfiket efter.
Och där, där på en halmbale satt han och sov. Tjejerna stod på tryggt avstånd och avvaktade lite. Spänningen var olidlig :)
Dom fick en klapp av tomten och myset bjöd honom på några goa julekramar.

Frukost och sen började allvaret. Städning och med nio personer i blandade åldrar så är det inte det lättaste uppdraget. Några eliminerades genom utomhuslek vilket var mycket bra.
Efter julstädet tog vi en lugn löprunda och vi hade även denna gång med en följecykel. Trevligt.

Kalle och gänget. Jodå, de små tjejerna satt helt klistrade framför denna tradition. Vilket gjorde själva tomtegrejen väldigt enkel.
När Kalle var slut sa vi till tjejerna att dom skulle spana efter tomten. Det lyste från en lykta i allen och spända stod dom i fönstret och kikade. Tomten gick fel, han var på väg mot stallet så i full fart sprang dom till dörren och ropade;
- Tomten du går fel, du ska hit.
Förvirrat kom tomten tillslut på rätt plats och rev av det ena skämtet efter de andra på en rungande Göteborgska. Det var roligt för både små och stora.
Lite avvaktande var dom små. (Men myset anade vem det var och det berättade hon för mej under vårt morgonmys under täcket.)
Men likt som på morgonen kramade hon den skägge rödklädde herre utan någon rädsla. Det är bra det.

Ett smärre kaos utbröt sen i köket. Många kockar, barn och hungriga människor trängdes med en och annan köttbulletjuv.
Det var högljutt men väldigt kärleksfullt. Jag njöt i fulla drag med huset fullt av glada och pigga människor. Familjärt.

Efter frossandet och lite lek för barnen så nattades dom lätt. Alla intryck och spänningar hade nog satt sina spår.
Vi vuxna tog fram det största gottebordet i den Månsagårdska historien och började äta. Till det drog julklappsspelet i gång och jag hade en helt vansinnigt rolig och härlig stund. Där satt min egen familj och där satt fröken flickväns familj och alla verkade tycka att livet va en enda stor härlig fest.

Nöjda päste vi sen alla i soffan och dom icke inneboende lämnade palatset. Vi önskade god jul en sista gång sen blev det sängen för även oss.
Den lugna julstämningen vände på en sekund till ett par frågande ansikten och senare ett hejdundrande skrattanfall. Ett ålhuvud låg nämligtvis i sängen. Det kändes inte riktigt helt normalt liksom.
Men med tre systrar under samma tak så får man kanske räkna med dessa små busstreck.
Jag lider inte idétorka jag heller så det är nog bäst att dom ser upp :)
Givetvis sammanfattas denna julen med ord som lycka och glädje.

Jockarp.

Bus och bingo....

Vi lämnade palatset och drog till stan, gröna skylten var målet. Myset skramlade med flaskorna och tittade på alla spritflaskor med olika färger. Dom är fina sa hon. Hm muttrade jag.
Vi drog till tant N med en liten julgåva och lastade bilen full med dom samma till oss, plus lite andra leksaker som hennes grabbar inte längre ansåg skojiga. Myset såg där emot nöjet i det hela.
Vi tog en kaffe i köket och barnen var uppe på övervåningen. Dom lekte fint och plötsligt hör vi hur dom är på väg ner och att de var bus på gång. Dom hade öppnat utklädningslådan och Myset Vilhelmsson var utklädd till ett gammalt tevespel :)

Ännu en eftermiddag innehållande ett par timmar ensam med fröken flickvän. Mollie drog till undantaget för att hjälpa till med att klä granen och hon stannade kvar tills det var dags för oss att hämta lilla fröken bonus. Överlämningarna av henne blir märkligare och märkligare, ena gången ska det bli trafikkaos för att en fix idé tagit skruv i hjärnan på den ena föräldern, andra gånger är det någon annan som lämnar över barnet trots att föräldern är hemma. Kan just undra vad som kan vara viktigare än att lämna över sitt barn och samtidigt kolla till lillasystern så allt är väl med henne. Kan det vara någon fotbollsmatch på teven tro?

Från detta besynnerliga överlämnandet så var det skönt att umgås med folk som är normalbegåvad. Det var dags för intag av snefisk. Det var gott men själva fisken smakar inte så mycket. Jag skänkte det en liten tanke, det där med att man ibland äter saker som man både ogillar och saker som inte smakar något alls. Mat är ju ändå en väldigt stor del av livet. I detta fall så var det många andra goda smaker som latjade med smaklökarna. Senapssås är ingen dum sås det inte.

Efter kaffet for vi hem till palatset och huset fylldes med folk, det var alla inneboende, svärmor och min löpavän med familj. Bingotajm. Vi drack glögg och smaskade pepparkakor med möglad ost upp på.
Vi kroknade innan alla spelen var spelade så hur det gick har jag inte en aning om.

Näpp nu är det färdig datat, julafton väntar inte på oss, här gäller det att hänga med.
GOD JUL alla ni fina.

Snickarbänksarbete :)

Jockarp.

Bakdags....

Eftersom lilla mini stökar på nätterna så får fröken flickvän väldigt få timmar med sammanhängande sömn. Och efter en kaosnatt så fick lilla minifröken hänga med oss andra och mamman pluggade i öronproppar och sov ett par timmar under förmiddagen, välbehövligt så klart.

Efter frukost drog vi i gång ett litet julbak. Pepparkakor var dagens lilla kakprojekt.
Myset tyckte det var super mysigt och hon gjorde egenhändigt komponerade kakor, hon fick god hjälp vad det gällde skapandet av en av fröken flickväns systrar, dom bakade ihop som om dom aldrig gjort något annat. Så självklart liksom. Härligt.

Sen bar det av på en löparrunda, jag hade samma löpsällskap som föregående dag men på denna turen fick vi även med oss två följecyklister varpå den ena satt det ett litet mys på. Innan vi kom hem somnade myset på cykelsadeln och jag fick lyfta in henne sovande. Frisk luft gör underverk.

En mycket piggare flickvän, jag och barnen körde sen en vända till stan. Julhandel har fått en helt annan innebörd när man har barn och har en egen familj. Trots massa folk och stoj och stim så njöt jag när jag gick runt bland hyllorna på Ica. Att vara två och utföra den sysslan är helt underbar.
När jag packat påsarna och stod vid bankomaten för att styra med dom sista klapparna som skulle innehålla en slant så kom det fram en kvinna, som sa;
- Jag skulle bara vilja berätta att jag läser din blogg och jag tycker de du skriver är bra. Och det bästa är att du inte tar någon skit.
Givetvis blev jag glad. En främmande människa som tar del av mitt liv och tycker att det jag gör är bra.
När jag berättade om händelsen för fröken flickvän så blev hon besviken över att hon missade den konversationen. Men höll med mej om att det var roligt :)

Från Ica och mot torget, det var lite festligheter och det ville vi ju inte missa. Det var mycket folk och Mollies kusiner var på plats till hennes stora glädje. Vi surrade lite sen blev bar det av att fira en 25-åring på restaurang.
Trevliga, lättsamma människor som ser livet positivt fyller just nu mina dagar. När jag satt med min mat och lyssnade och tittade mej runt om bordet kände jag en stor tacksamhet över att allt faktiskt fallit på plats. Att jag och fröken flickvän blivit så positivt och självklart inräknade i varandras familjer.
Vi samtalade om saken när lugnet lagt sej i palatset och vi var rörande överens om att våra familjer förmodligen inte kan förstå hur mycket det faktiskt betyder för oss.
Lycka.

Kaveltävling :)

Btw så spurtade Sara till julgranen ;)
Jockarp.

Nattsömn?

Fullt frukostbord, glada och hungriga barn. Dagarna kan allt börja sämre.
Våra inneboende ville ta en tur med fyrhjulingen så det styrde vi upp, även fröken flickvän ville åka en sväng, så mysigt.

Lilla fröken mini som nu börjar bli stora damen stannade hemma medans mamman drog till stan en sväng.
Stora tjejen har nu börjat äta riktig mat. Vi filmade henne när hon åt potatis för första gången och hon bara välte i sej. Det är ett riktigt litet matvrak.
Detta resulterade i att utgifterna kom som ett brev på posten, detta innebar totalsanering och badning innan klockan slagit sex på morgonen. Inte den roligaste aktiviteten vid den tiden precis.
Dom nattliga aktiviteterna fortsätter hon dock med. Hon flina, pratar och väser sej igenom nätterna.
Sött men tröttsamt.

De unnades lite tid utan barn och en löprunda på 9 km avverkades, för dagen hade jag sällskap av en inneboende. Vi pumpade på uppför vilket betyder tyst löpning, det är inte lätt att prata när man flåsar som en stor älg. Sällskap är likväl trevligt även om man inte blurrar så mycket.

Eftermiddagen blev sen lugn, myset drog till mormor, fröken mini sov så fröken flickvän och jag var alltså nästan helt allena i borgen, ovanligt och vi utnyttjade tiden väl.
Kvällen var vigd åt julbord så med bilen fylld med godsaker drog vi ut på lister. Vi hade bara ett barn med oss och den var vid gott mod och sov den mesta tiden.
Vi åt gott, agerade test personer för skolarbete i ämnet samarbete, vi spelades julklappsspelet och det blev en väldigt hetsig stämning då paniken lyste i vissas ögon då tärningen inte kastades tillräckligt fort ;)
Efter kaffet blev det ytterligare en övning, frågesport och musiktävling, mycket aktiviteter alltså.
Hemfärd efter midnatt, lite wild and crazy får man ju vara.
Sammanfattningen för kvällen blev, god mat, trevligt sällskap mycket skratt och hög ljudnivå, en perfekt afton.

Resten av natten blev sen allt annat än trevlig och roande. Ett litet pyre höll oss vakna hela natten med sitt festliga humör. Detta är något vi måste få ordning på innan vi blir helt tokiga.

Jockarp.

Samkväm.....

Man behöver ingen bil...

Julkola, ja är det något jag kan så är det just det. Det är min paradgren på julen.
Jag gjorde en sats och lät dom svalna på altanen. Under tiden tog vi alla en promenad med kaffeväskan upp på berget. Vi gick en liten bit på en stig och slog oss sen ner och drack vårt kaffe och åt vårt goda tilltugg.
Mormor och myset gick sen hem, jag, fröken flickvän, lilla mini och hundarna gick vidare i skogen. Jag ville visa upp dela av berget som dom förut inte sett. Vi tog en titt på två olika utsiktsplatser.
Vi tog en sväng över rullstensåsarna, nu snackar vi historia. Hej istiden :)

När vi kom hem till min paradgren utbröt kaos i min hjärna, något var fel. Kolan som svalnat på ett papper hade klibbat fast så det gick inte att få bort det vita rackatyget. Jag morrade lite och gick ner för att slänga i ved i pannan.
Tillbaka i köket möttes jag av ett leende på fröken flickväns mun, jag förstod att hon hade något i bakfickan.
Hon hade fixat så att pappret var borta från kolorna och hela satsen räddats. Halleluja.
Hon hade även kommit på vad som var problemet. Tydligen hade det smugit sej ner smörgåspapper i stället för bakplåtspapper i lådan. Detta var nu boven i dramat.

Vi fick mer övernattningsgäster vilket öppnar upp till trevligt samkväm på kvällstid. Så efter middag och kaffe så togs sällskapspelet fram.
För dagen blev det gäster med gester. Att vi inte körde helt enligt regelboken gjorde inte så mycket vi hade en super mysig kväll med massa skratt. Underbart är orden som bäst beskriver det.
Det blir en bra jul detta :)

Istidshistoria :)

Jockarp.

Strategi och trafikkaos....

Kramdjur i stället för halmbock under granen ;)

Shoppingdjuret hade satt sina stora klor om dom flesta i palatset, alla utom jag och myset lämnade därför Jockarp.
Vi blev hemma i ett lugnt hem och drog fram lilla suganordningen. Vi dammsög och efter att moppen dansat över golvet med både mej och Mollie var det skinande rent.

Korv med bröd och en stilla stund i soffhörnet unnade vi oss innan det var dags att dra på treårskontroll.
Mollie gjorde succé på bvc, hon pratade och berättade om allt och alla. Hon berättade om alla olika färger som finns och hon informerade om att hon hade en rumskompis på halvtid och vad dom busade med.
Jag i min tur berättade om min nya kärlek och om dom nya familjeförhållandena. Och givetvis om min halvtidstjänst.
Det var mysigt att träffa bvc sköterskan igen, hon har ju varit med oss hela tiden.

Det var tydligen några få mindre begåvade människor som tolkade mitt inlägg i går som att jag hoppade på fröken flickvän och att jag ansåg att hennes barnuppfostran inte var ok.
Ni feltolkare vill jag gärna ge en lite förklaring till.
Och det är att man inte alltid är överens i ett förhållande, men att som i vårt fall kunna resonera om saker som inte kändes bra, det för att enade kunna styra våra barn i den riktning vi tror är rätt.
Vi hade alltså i vår värld en god dialog där vi från början inte riktigt förstod varandra, men slutligen hade utformat en strategi för att nå vårt mål.

Jag tog en löprunda på berget och jag trampade på uppför så benen stumnade. Goe känsla.
Det regnade lite smått men jag sprang på i mina tankar och funderingar. Terapi alltså. En mil terapiade jag mej. Sjukt skönt.

Och så tog jag på mej ett intressant uppdrag, det var nog skyddsombudsrollen jag iklädde.
För jag började agera trafikledare under några hektiska minutrar vid palatset under gårdagen. En äldre förvirrad kvinna stod vid allèns uppfart och stoppade in och ut trafiken vid borgen. Människor som skulle upp fick stanna på landsvägen vilket inte är den säkraste platsen att befinna sej på när det är beckmörkt ute. Så för att slippa dödsolyckor i byn bad jag kvinnan att köra upp på palatsets gårdsplan och där uträtta sitt ärende som var att hämta en liten tjej på snart fyra år.
Detta fick mej att fundera på om man inte borde göras någon form av kontroll på folk med körkort.
Jag funderade även på om jag skulle låta min treåring åka i väg med någon med så uselt omdöme.
Jag tänker mycket.

Fröken flickvän skulle iväg på fackliga uppdrag under kvällen så fröken mini hängde med svärmor, moster och mej. Vi hade en fin kväll och den förflöt ganska friktionsfritt. Hon åt fyra flaskor mat så aptiten är det inget fel på. Vi stötte dock på lite patrull när lilla fröken skulle somna. Hon somnade i famnen men vaknade varje gång det gjordes försök att få ner henne i sängen. Fröken flickvän kom hemlullandes efter en trevlig kväll vid tio snåret, gosse vad jag hade saknat henne. Man vänjer sej fort vid närhet och kel.

Matlagning på Bvc :)

Jockarp.