Festligheter....

Sång kvart över sex, det hör inte till vanligheten det inte. Men ska man fira en liten fyraåring ja då får man vackert gå upp och sätta fart.
Jag petade lite försiktigt på myset så hon vaknade och sen berättade jag planen för henne. Hon for upp som skjuten ur en kanon, spänningen var olidlig.
Vi tände fyra små ljus sen gick vi sjungandes in till lilla fröken bonus. Hon sov som en stock men vaknade omtöcknad
och gav sej genast i kast med att öppna presenter, Mollie ville gärna öppna med men efter lite förmaning satte hon sej snällt och förväntansfullt och tittade på vad som dolde sej under presentpappret.
Dom är duktiga emellanåt och respektera varandra och födelsedagar verkar vara heligt för dom bägge.
Lite frukost sen satte vi fart med att piffa till palatset så det var respektabelt för en fyraårings kalas. ballonger blåstes upp så vi var blåa i ansiktet.
Tjejerna hjälpte till med att städa sitt rum, förvisso hann dom stöka upp igen innan kalaset men dom försökte i alla fall ;)
Dom tog ett förmiddagsbad och hela badrummet var sen rent och fint. Tack för det.

Efter torkning gick dom ut en sväng och när jag passerade köksfönstret såg jag att myset var naken och hoppade i en vattenhink i lekstugan. Morr. Ut i full fart för att diskutera och informera att detta inte var ett lämpligt beteende i mars månad.
Nej det är inte sommarväder trots att solen är framme.

Vi plockade lite blommor och satte in och sen var det dags för kalas.
Gästerna ramlade in på utsatt tid, det gillas.
Det var en trevlig blandning av folk och åldrar. Barnen hade en jätterolig eftermiddag och vi äldre har det bra när dom små har det bra.

Några timmar senare var huset tomt på folk och pysslandet och lekande med gåvorna tog fart. Det är så vackert att se på när fröken flickvän pysslar med de bägge tjejerna. En hel familj som gör roliga och mysiga saker tillsammans. Jag blir varm i hela kroppen.

Varm eller ej. Plikten kallade, det var dags för möte med föreningen levande landsbygd. Nu skulle årets agenda radas upp. Först ut är årsmötet. Även om föreningen är liten så är det mycket att tänka på så vi jobbade på.

Väl hemma möttes jag av fröken flickvän hon hade nattat alla barnen och hon berättade att dom haft en super mysig och lugn afton. Det var härligt att höra henne berätta om hur dom haft det.
Lättlevt.

Jockarp.

Utsvulten....

Färggrann och fin ;)

Ett stopppass på jobbet och sen höll vi helg. Hela anläggningen stoppades och diverse städjobb utfördes. Det är trevligt med de där städjobben när man jobbar ihop och kan prata. Det är sällsynt med tanke på att decibelen ligger över 150. Hörbarhet nolla alltså ;)

Mollie sov när jag kom hem och det dröjde inte länge förrän även jag sussade gott på min flickväns arm. Tryggheten är enorm.
Nätterna är jobbig emellanåt och hela lasset med lilla mini har legat på fröken flickvän. Jag dra mitt strå till stacken när jag kan men arbetslivet måste funka.
Ljusningen är inte långt borta. Lilla fröken mini ska inom en snar framtid vara med den andra föräldern lite mer och då även nattetid.
Det kommer kännas märkligt men jag ser ändå en möjlighet till sömn. Den möjligheten som jag förvisso aldrig hade med myset. Den andra föräldern hoppade som alla vet av tåget innan vaknätterna började.
Men med mini finns det ju en till som bör och ska ta ansvaret, inget konstigt med det.
Även Mollie har demoner nattetid just nu och är inne i ett stim av att vissa nätter vakna några gånger. Det kan vara en drömtid tänker jag. Hur som helst så tar det en del på krafterna.

Inte jättetuff efter 2,4 mil....

Uppstigning tidig och träning stod på schemat. Ett långpass var inplanerat så Myset och jag gick till mormor. För dagen hade fröken Vilhelmsson med sej en påse innehållande nappar. Dessa skulle sättas upp i nappträdet. Det hade myset bestämt själv.
Vi kom överens om att det bara var dom napparna som hon inte tycker om som skulle upp i trädet. Dom andra skulle vi vänta lite med.
Vi samtalade om dom nya riktlinjerna gällande napparna. Endas sovtid ska nappen finnas i munnen. Hon gillade det och nu ska vi se om det blir enkelt eller svårt att efterfölja.

Japp när myset drog till nappträdet drog jag in luft i lungorna och sen bar det av.
Jag lät bli mördabacken för dagen, den ta så mycket kraft och det är tufft nog med långpassen.
Jag tog därför en annan backe upp på berget, den var mycket längre men inte lika brant som mördabacken.
Jag fortsatte sen över berget som börja vakna till liv. Vitsipporna var på bettet och gräset börjar bli grönare.
Jag sprang över stock och sten till andra sidan av det vackra berget. Jag valde att springa mot Bromölla i stället för mot Sölvesborg när jag väl kom över och mötte asfalt.
Jag var grymt pigg och förberedelserna hade denna gången varit lite mer planerade. Jag tankade med både vatten och kolhydrater dagarna innan.
När jag kom hem stoppade klockan på exakt 2,4 mil och självklart var jag sliten men jag lyckades behålla maten så det verkar som om kroppen höll mjölksyran  i schack.

Triss i brudar på väg ;)

Kalasande.
Jodå lillkusinen fyllde nio år och det skulle ju firas såklart.
Hela gänget tog en promenad upp till deras boning. Det bjöds på god middag och delikat tårta. Tjejerna tyckte livet var toppen och busade med de stora barnen.
Trötta gick vi sen hem genom byn och det blev godnatt omgående när vi kom hem till borgen.

Nog fungerar kroppen alltid, när barnen nattats kände jag en hunger likt en utsvulten varg, det har givetvis med att göra med löpningen, något annat kan jag inte tänka mej.
Till fröken flickvän sa jag;
- En pizza hade varit gott.
Hon flinade och trodde jag skämtade. Fem minuter senare satt jag i bilen på väg till stan.
Det slog oss att under vårt sju månaders långa förhållande att vi aldrig köpte en pizza. Förutom ihop med någon annan.
Det är bäst att äta mat från sin egen gård ;)

En tårtglad nioåring ;)

Jockarp.

God hälsa....

Testar mammas gym ;)

En allt förvirrad flickvän skulle till frissan. Hon lämnade mej hemma med kidsen och tog bilen. Fel bil.
Ja det är ett enda pusslande dagarna i ända för att få ordning på allt och alla.
Bilen med alla barnstolarna var i stan och jag skulle ha två barn med mej i bilen för att lämna myset på dagis.
Visst att vi älskar vardagspusslandet men vissa saker blir lättare om man tänker till lite ;)
Fröken mini hade sin lilla stol men myset fick sitta i en framåtvänd stol, hon är inte tillräckligt stor för det än.
Det är en sak vi läst på väldigt mycket om och det rekommenderas att barnen sitter bakvända så länge det bara är möjligt. Och i vår värld är det möjligt, dock inte i går.
Ingen skada skedd som väl var men det gäller verkligen att vara med i svängarna för att få ordning på allt.

Myset lämnades och det har gått väldigt bra hela veckan. För dagen gav jag klartecken om att hon skulle få sova middag så länge hon ville, det är nattiset som gällde fram till mormor hämta hem henne. Långa dagar och kvällarna blir ofta sena även för myset när jag jobba eftermiddagspassen.
Det märkliga var att hon inte sovit alls när hon blev hämtad. Börjar hon bli så stor nu?

Fröken flickvän har sytt en färglad fin tröja till mej, hon var inte riktigt nöjd, men det var jag. Vilken värld som öppnats upp sej med en tjej som älskar att sy. Jag kan helt enkelt bara köpa ett roligt tyg och beställa en tröja. Det ni, det kallar jag lyx det.

Ja, jag hade en eftermiddag på jobbet, det började med att vi gick bananas på en bullpåse som jag hade med mej. Vidare blev det middag och efter det fick vi en låda kakor av chefen för gott utfört arbete, är det det som kallas mutor ;)
Vi var lite kort om folk, eller vi behövdes på andra avdelningar inför det kommande stoppet. Detta resulterade i att jag fick hussera ensam på vedgården. Det välde in bilar så jag hann knappt slicka mej om munnen. Tuffa dagar.

Jag fick ett meddelande under mitt arbetspass om att min bästis i norr opererats och låg på sjukhuset för återhämtning. Hon orkade tyvärr inte prata med mej och det är oroväckande.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att skicka ett litet krya på dej blombud till henne. Nu hoppas jag att det muntra upp och få henne på benen inom det snaraste ;)
Med detta aktuellt i hjärnan kunde jag ännu en gång tacka min lyckliga stjärna för min just nu goda hälsa.

Jockarp.

Resburk...

Sovmorgon till halv nio för min del. Barnen satt och kollade på teve och var nöjda med det.
När jag väl hasade mej upp iklädd morgonrock stod frukosten på bordet, det var bara att hugga i.

Vi satt i soffan en stund, vi var så gott som ensamma för Mollie tog en sväng till mormors hus.
Vi pratade om resor och vart vi vill åka. Det var inte få resemål det inte ;)
Jag skrev varje resmål vi ville till på en lapp och sen gick jag och hämtade en burk.
Vi bestämde spelreglerna ihop och det var att nästa gång någon av oss får ett infall till att resa i väg ska vi ta tre lappar i burken och sedan bestämma utifrån de. Vi kommer att titta på hur prisvärt det är, hur vädret ser ut just då och vad vi vill ha ut av resan. Efter det klubbar vi igenom planen och beställer resan.
Just nu finns det ingen tanke på att dra någon lapp då vi redan har så vansinnigt mycket planerat framöver. Men vi har våra drömresemål i säkert förvar i vår burk ;)

Fröken flickvän skulle till tandläkaren och styra upp en problemtand. Jag fick därför ta med lilla mini till dagis när myset skulle lämnas. Det gick bra.
För att göra av med lite tid tog jag barnvagnen och gick genom stan till biblan. Jag lånade några intressanta alster gällande barn och deras olika faser.
Jag gick sen läsandes genom stan igen och avslutade promenaden vid tandläkarens place. Jag lämnade över mini till mamman sen bar det av mot bruket. Det var möte på gång.

Jag fick ett infall och det var att uppsöka en restaurang. Fröken flickvän var på direkt och hämtade därför upp myset på dagis och körde sen till mitt jobb, där jag efter avslutat möte hade hunnit med ett välbehövligt pass på gymmet.

Ett trevligt besök på Rex salonger. Maten var utsökt och personalen trevlig, vad mer kan man begära.
Mollie åt en burgare, jag pepparstek och fröken flickvän tog för dagen fläskfile. Alla var nöjda men vi tog ändå en efterrätt.
På vägen hem sjöng vi barnsånger för full hals. En toppen mysig tur hem blev det.

För ett tag sen fick jag en fråga om jag ville ställa upp som föreläsare på Karlskrona Pride. Självklart blev svaret. Problem uppstod omgående på grund av att jag är utomlands samma vecka. Det fanns alltså bara en dag som var möjlig för mej att deltaga och det blev den dagen paraden ska gå. Dessa dagar brukar inte föreläsningar ligga på. Men hur som helst så ändrades dagen och föreläsningar så att jag kunde medverka. Super bra ju.
Att svaret blev självklart från min sida är ju inte så märkligt. Allt som kan göras för hjälpa till och att en förändring kan ske i rätt riktning är jag klart på.
Lagen är fortfarande inte lika för alla svenska medborgare.

Jockarp.

Läkardejt...

Bus i blick ;)

Det blir snålt med timmarna i sängen, lite mer än tre var vad som krävdes för att åter få mej på banan. Mollie hade lämnats på tusenfotingen på morgonen och för dagen hade hon en egen liten matlåda med sej med en macka i. Fröken bara flinade åt hennes påhitt. Vad mer kan man göra.
När jag vaknade upp vid elva snåret så var det första jag såg fröken flickvän med en liten mini på armen.
En mamma med sitt barn, det är en vacker syn.

Jag har haft lite underredsproblem så på toaletten låg en lapp med uppmaning om att jag skulle göra mina behov i en burk. Jag flinade till åt lappen och gjorde vad som krävdes av mej. Burken påsades in så att innehållet inte skulle komma ut på olämplig plats ;)

Vi fick besök av en pratglad tös och hennes grabb. Så enkelt det är med vissa människor. Jag kunde om jag velat bara suttit tyst och lyssnat till konversationen som utspelade sej över köksbordet. Men jag la mej i lite.
Vi pratade resor och vad man ansåg som viktigt att lägga sina sparpengar på. Det är intressant tycker jag.

Efter middag bar det in till stan. Lilla mini skulle till doktorn och senare även jag, men först skulle vi hämta upp ett litet mys på dagis.
Hon mötte mej i dörren med alla kläder på. Dom var väg ut.
Vi tackade för dagen och hoppade in i bilen.
Lilla mini fick en genomgång av läkaren och mitt besök slutade med penicillin i fem dagar.
Med det trodde jag att min träningsdos för veckan skulle gå i stöpet, men icke sa Nicke. Fem mil i veckan var helt ok att springa upplyste läkaren mej om. Bra det ;)

Vi träffade på mysets kusin i stan, kusinen fyllde år så en stor kram bjöds det på och ett härligt leende. Jag älskar småstaden och tillgängligheten på alla människor man känner och då även träffar på.

Hem med pillrerna och middagen lagades. Myset var på ett kasst humör efter att hon sovit en stund i bilen. Brytet var drygt men det löstes även denna gång även om det kostar på mammapsyket en del.
Hon packade tillslut sin väska med gympakläder och hon och mormor for iväg. Själv skulle jag på kalas till svärmor som firade sin högtidsdag. Det bjöds på lättäten paj och kaffe. Lyxigt som tusan.

Kvällen kom tidigt efter en full dag med lite lite sömn.

Jockarp.

Inga gränser....

Snart så :)

Myset åkte till dagis i en blommig klänning och en prickig kjol. Många föräldrar hade nog vägrat sina barn denna kombon, men inte jag. Jag älskar att myset bestämmer själv i största mån om vad för kläder hon vill ha.
Jag bestämmer själv vad jag har på mej och en del människor tycker kanske inte att det är passligt.
Hon har inte varit på dagis på länge så hon var lite blyg, men det släppte snabbt.
Jag körde hem och kröp ner i sängen. Jag sov som en stock i fyra timma sen gick jag upp.
Det var helt tyst i huset det var bara fröken flickvän som var hemma. En helmärklig situation att sitta vid bordet och dricka kaffe och tugga på en knäckemacka utan att bli avbruten. Vi utnyttjade tiden väl och precis som vi ville ;)
För att förhindra en massa onödig körning till stan så tog mormor myset med sej hem efter sitt avslutade jobbpass.
Tjugo över ett stod lilla fröken Vilhelmsson på dom Jockarpska domänerna igen. Skönt när ordningen är återställd.

Vi fick besök av en reporter för en tidning. Jag gillar dessa möten, möten med trevliga människor som förut varit helt okända för mej.
Jag kan ge en del men jag får även en hel del när dessa reportrar kommer till Månsagården och ber mej berätta om saker ur mitt liv.
Mollie var allt annat än på bra humör. Hon var känslig och använde mej som klätterställning stora delar av samtalet. Frustrerande men mannen hade egna barn i samma ålder som myset så jag antar att förståelsen var god.
Vi tog några bilder och med ett handslag sa vi hej då.

Leken såg sen inga gränser i palatset. Vi lekte mamma, pappa barn. Mollie var mamma, jag var pappa och fröken flickvän var bebis. Jag skrattade åt hennes skådespel så jag höll på att göra ner mej.
Hon härmade delar av Mollies beteende om att hämta nappen och drickaflaskan. Mollie köpte det rätt av och spelade glatt med i leken.
Dom fortsatte sen att busa och jag brassade käk. Det var supermysigt att höra deras lek från rummet intill.

Vi fick ett trevligt kort på posten. Det nalkas bröllop till sommaren. Så underljuvligt att får vara med och ta del av en massa kärlek. Detta ser vi i Jockarp fram emot väldigt.

Fröken flickvän körde på träning, jag och barnen gick till Mollies mormor och busade med hundarna..
Nattningen styrdes upp och kvällen avslutades med lite mysiga samtal i soffan innan det var dags för ännu en natt i glädjefabriken.

Jockarp.

Vila och Jobb....

Båtsläpp.

Det stod vilodag på schemat och det måste numera respekteras, ingen träning. Jag ska försöka att respektera det i alla fall.
Men en promenad kan ju knappast skada. Vi lastade tre små barn vagnen och gick mot berget. Fröken flickvän hade pysslat under morgonen och tre små pappersbåtar hade byggts. Dessa skulle nu släppas i bäcken.
Vi gick inom verkstan och pumpade alla däcken på vagnen och skillnaden var radikal. Så enkelt.

Uppfostran, empatin och rättvisan tränas varje dag med ett par viljestarka tjejer.
Bägge vill sitta i den tredje sitsen i vagnen. Fröken bonus började att sitta i sitsen och efter båtsläppet skulle byte ske. Det gjordes det med men följden blev ett utbrott som varade en lång stund på rundan.
Mammorna bet i hop och höll sej till planen.
Millimeter rättvisa är vår plan just nu. Både för tjejernas skull men även för vår skull. Ingen ska känna att den ena eller den andras barn ska bli orättvist behandlad.
Vi lyckas ganska bra och vi hoppas att det ska bära frukt när tjejerna blir äldre.

Hemgång och tacosoppan ställdes på bordet. Mollie åt glupskt två tallrika sen blev det utgång igen.
Söderläge i solen och brallorna åkte av. Sommarvärmen var ett faktum i läläget.
Tjejerna lekte i lekstugan med färger och sand.
Det är så enkelt stora delar av dagarna när dom är tillsammans. Visst att det bråkas, konstigt vore väl annars. Men på de stora hela är dom bästa vänner och håller ihop.

Jag låg och tittade på molnen som for förbi och vilade mej inför det kommande nattjobbet.
Innan klockan slog fem och det var dags att ge sej av så hann vi få ner alla småflickorna i badet. Vattnet färgades svart på grund av ett mys som kletat in hela kroppen med hela färgskalan ;) fräscht.

Jobbet gick bra då jag fick köra i flisbunken, ett jobb som jag ogillar men samtidigt går tiden väldigt fort. Jobbet innebär att förse nästkommande avdelning med råvaran. Alltså styr inte jag över mängden och hastigheten. Bara att följa strömmen liksom.
En bra men blåsig natt alltså.

Nu ska jag bli intervjuvad för en tidning. Fullt upp alltså ;)

Pigg som en mört :)

Jockarp.

Jesus...

Inga kan busa som vi ;)

Lördag förmiddag betyder gymtid för fröken flickvän. Efter frukost drog hon iväg och lämnade mej hemma med tre små underljuvliga tjejer.
Vi tog det lugnt och hängde i soffan. Tjejerna satt nära mej och kollade på Dora.
Jag kollade och styrde upp med biljetter för både Eiffeltornet och till Louvren för vår kommande resa.
Att turista med tre barn är inte det lättaste så det gäller att underlätta så mycket som möjligt som till exempel att köpa biljetter hemifrån. Smart ;)

När fröken flickvän kom hem hoppade jag i mina löpardojor, turen slutade på 13kilometer. Det har varit en bra vecka, något sliten är jag i höften eller rättare sagt i ischiasnerven. Det känns bra om den börja spöka nu så att den spökat klart till loppet.
Rundan blev extra tuff på grund av den starka vinden, var den emot mej gick de tungt och var den med mej fick jag bromsa i nerförsbackarna.
Trots vind problem var det en härlig tur på ett soligt Ryssberg.

Eftermiddags lyx i form av musikal tittning. Vi körde till Karlskrona och Jesus christ superstar.
Vi får tacka våra fantastiska mödrar som ställer upp och passa tjejerna när vi ska på turné.
Musikalen var fantastisk. Det var stora kontraster från hur mina tanka gick innan och till det som utspelade sej.
I min värld var det brungråa kläder och ner grusade sandaler. Det var min bild det. Bilden jag har färskt i mitt minne just nu det är Mc gängsutstyrsel och skinnbrallor.
Vad som fick mej att fundera mest var det faktum att bilden av Judas var helt olik den tolkningen jag gjorde en gång när jag läste bibeln (det var förvisso längesen) I musikalen såg vi en Judas som var förälskad i Jesus. Och det som for genom mitt huvud till anledningen till att Judas senare förrådde Jesus var att.
Kan inte jag få honom ska ingen annan heller ha honom.

Jag älskade att se Ola Salo i rollen som Jesus.
Jesus kändes emellanåt väldigt feminin. Vilket jag supergillade.
Trovärdigheten i att Jesus kände kärlek både för en kvinna och en man kändes även den helt klar och äkta. Kanske kan det beror på att Ola själv för ett antal år sedan gick ut med att han var bisexuell.
Sammanfattningen är att jag älskade denna moderna och genusperspekterade musikal.

Hand i hand lämnade vi alltså nöjda och tillfredställda arenan och körde in mot centrum för en bit mat.
Det är så sällan man har tillfälle att äta indisk mat här i krokarna så det kändes givet när vi nu hade möjlighet till det.
En mycket delikat måltid blev det innan vi sen vände hemåt för att natta våra små underljuvliga tjejer som även dom haft en förträfflig eftermiddag och afton.

Ingen kan väl ställa sej frågande till att denna lördag åker ner så det stänker om det i braigadagarasken.

Jockarp.

Efterätt.....

Jobb.....

Upp stiger solen och det gör även vi. Det var en tuff natt med mycket vakentid. Jag konstaterar att jag bara sovit en enda hel natt på över tre år och det var när jag var på kurs en dag i höstas.
Det gör mej inte så mycket för kroppen anpassar sej bra. Problemet är bara det att blir det förändring i den störda sömnen med ännu mera sömnstörning, ja då blir det tufft.
Men som med allt annat vad det gäller små barn så vet man att det kommer ske en förändring, man vet dock inte åt vilket håll ;) men vi håller ut och väntar med spänning.

Upp och ut och tvättning av bilen tog fart. Just nu känns det som om jag bara ser bilen när den ska tvättas eller tankas, det gör mej inte så mycket för i dag vet jag att jag ska få köra en liten sväng. Roligt.
En annan rolig sak är att fröken flickvän och jag varit ett par i sju månader nu och jag har fortfarande aldrig åkt bil med henne. Det är väl konstigt.

Jag var på en liten sittning på bruket. Det var skyddsjobb i form av riskanalyser som stod på agendan för dagen. Nu har jag en bibba papper som ska läsas och begrundas, som om det inte skulle vara nog med det projekt jag jobbar med. Där jag fått fyra pärmar som ska läsas och där det mesta är skrivit på engelska, hua.

Eftermiddagen gick i kalasandes tecken. Lilla Lasse fyllde fyra år och de skulle vi givetvis fira. Alla åt glass, både tvåbenta och fyrbenta. Tjejerna busade på med hundarna och lyckan var total.
Vi lyckades bryta leken och ta oss hem. Middagen skulle göras och vi skulle ha tacos. Vuxenpoängen radas upp i det Jockarpska palatset. Köttfärsen görs numera i borgen i den egna assistenten. Sjukt coolt. Jag gillar detta som kanske märks :)
Gamla minnen väcks, jag minns min mormor och jag minns det väl. Det är helt underbara saker som poppar upp i mitt inre. Lycka.

Vi har infört en ny ritual i borgen och det är att vi ska ha efterrätt på arbetsfria fredagar. Vi tror att det ska uppskattas och att tjejerna själva får vara med och göra något gott till efterrätt.
Det gick sådär på vår första tvårätters. Dom åt som små ponnyhästar av förrätten så när efterrätten serverades var det stopp. Vi vuxna fick "offra" oss och äta upp det istället.

Så här jobbar vi ;)

Jockarp.

Träning och sång....

Tanken var att myset skulle till dagis, det var längesen sen och hon behöver det, men nepp förkylningen satte stopp för det.
Hon fick vara hemma med mormor och fröken flickvän när jag hade en heldag på jobbet.
Det finns något som heter vård av barn som man kan utnyttja men jag har inte varit i det läget än. Mår hon inte sämre så känns det som att någon av hennes andra favoriter duger lika bra som jag.
Jag var på utbildning och det gicks igenom försäkringar och skyddsarbete. Viktiga bitar.

Jag hade kontakt med hemmet och fick rapport om mysets hälsa. Hon hade sovit middag en halvtimme annars var hon pigg som en mört. Hostan gav förvisso inte med sej men hon var feberfri.
Efter utbildningen pumpade jag en timme på gymmet, tanken var att jag skulle helt låta bli att springa, istället tog jag cykeln en sväng. Det var tufft, andra muskler användes. Mage, rygg och konditionsövningar var vad jag pysslade med.
Löpbandet var ledigt och jag sneglade på det. Eh upp en sväng, men jag tog det väldigt lugnt och bara för att känna på kroppen efter dom tuffa passen från innan i veckan.

En lång dusch unnades, en liten fruktstund i söderläge innan det var dags för kören.
Fröken flickvän hade läst en studie angående sång i kör. Tydligen skulle det ge en större välmående känsla än att träna.
Jag tänkte på de när jag mumsade på min frukt. Tänk vilken påfyllnad av välmående i min kropp. Både träning och sång. Livet borde vara super enkelt, (vilket det oftast är just nu)
Vi sjöng och skrattade ett par timmar.
Allt börja falla på plats och jag börjar förstå helheten i det hela. Det har tagit lite tid men så är jag ju noll skolad i sångkonsten.

Jag kom hem till ett gäng tjejer som var på gång till sängen. Jag hängde på och det gick väldigt fort att natta.
Fröken flickvän och jag pratade om dagen och en livlig diskussion bröt ut, vi var inte överens och de ska man heller inte alltid vara. Det viktigaste är att diskussionen tillslut kommer så långt så att bägge mår bra och är tillfreds över lösningen. Att man förstår varandra.
Jag ogillar dessa diskussionerna men jag älskar när vi visar på viljan och styrkan på att lösa det. Det är precis så de ska vara.
Jag är en lyckost i dessa lägen. En tjej som förstår och visar förståelse. Vilka har det liksom?
Jag kan bara konstatera att jag älskar henne för det. ;)

Fruktstund ;)

Jockarp

Sjukstugan....

Äventyr, ja man vet aldrig vad dagarna har i sitt sköte när man slår upp sina grönbruna på morgonen.
Vi skulle i väg med hästsläpen och eftersom jag är den enda med E körkort fick jag köra.
Vi gav oss iväg och vi slutade på en smal smal väg där underlaget var av grus. Varför bor alltid hästfolk och veterinärer mitt ute i skogen?
Det var väldigt vackert. Vi körde förbi små sjöar när vägen smalnade än mer. Håll i ratten typ.
Efter skogsbesöket körde vi in till dom centrala delarna av Tingsryd och in på de gamla varuhuset Börjes. Vi köpte tre räkmackor, en mer och en kaffe. Priset blev 91 kr väldigt prisvärt må jag säga.
Myset och jag köpte en present till fröken bonus som snart ska fira sin fjärde födelsedag. Bra att ha det gjort. Myset hittade även film om Diego som är Doras kusin. Hon blev helt överlycklig så givetvis investerades det i filmen.
Vi körde söderut och tvingades till diverse stopp. Kissinödig, bajsinödig och sista stoppet blev i Pukavik där jag släpptes av. Det var dags att fila på formen lite. En mils löpning hem i ett blåsigt men soligt väder. Jag var sliten i kroppen men knoppen var på ett grymt löphumör.
Jag tar hellre den kombon än den tvärtom.

När jag kom hem blev det duschen och när jag stod där hörde jag att fröken flickvän höll på att bli svärmorslös. En incident som krävde ett omedelbart erkännande utspelade sej.
Det var intressant och när det redds ut flinade vi gott allihop. Ibland missförstårs allt.

Vi lastade bilen och körde till tant N. Myset hade under dagen blivit hängig av en förkylning så vi fikade utomhus vilket var ett super bra initiativ. Vi gick och hämtade hennes lillkille vid bussen. När grabbarna kom ut och stod och pratade så pussades fröken flickvän och jag. Hakorna tappades på grabbarna.
Vi pratade om det och vi hoppades att om det skulle komma upp under middagssamtalen att dom sett ett par tjejer pussas att deras föräldrar har förstånd att förklara att det är helt okej och inget konstigt alls.
Vi lämnade Valje och körde mot Mjällby. Fröken flickvän ville ha en ny spegel så hon hade skruvat ner den gamla och vi begav oss till vår nya bekantskap fönsterkillen.
Vi lämnade spegeln och körde till affären, när vi kom tillbaka var spegel klar. Det är service det.
Hem till borgen och myset hängde i soffan och samlade kraft. Fröken flickvän drog på en löprunda och jag städade och lagade mat.

Myset hade fått lite feber och för en gångs skull tänkte jag stämma i bäcken med febernersättning. Men myset ville annat. Vi provade med alvedon i tre olika vätskor, hon bara spottade och sa att det inte var gott. Till maten bad hon att hon skulle få dricka av mitt glas. Hon är inte dum den ungen ;)
Hon somnade utan febernedsättande medel i min famn i soffan.
Det känns som att vi bara har sjuka barn just nu. Lilla mini var hos doktorn och fick diverse attiraljer för att även hon skulle friskna till.
Det är tröttsamt men samtidigt får man vara glad att vi vuxna står på benen och orkar hålla modet och barnen uppe.

Jockarp.

Dublin Maraton....

Livet är lätt när man är tre år ;)

Jag läste min löpartidning i soffhörnet. Jag läste om en grupp människor i olika åldrar som tränade inför Stockholm maraton.
Jag sa till fröken flickvän;
- Nån gång i livet vill jag genomföra ett maratonlopp och det bör ske innan år 2016 har passerat.
(De beror på att jag har halvtidstjänst fram till dess och har alltså all tid i världen att träna) (eller nästan iaf)
- Gör det då svarar hon.
Stockholm var fullbokad så jag började sondera terängen.
Ett lopp i Oktober kunde ju passa ypperligt, jag har några månaders träning framför mej för att komma i form. Det är viktigt för mej att jag springer loppet med dom bästa förutsättningarna. Sån är jag.
Dublin Maraton är därför bokat och betalt.
En del spontanshoppar och jag spontan bokar maratonlopp. Hehe.
Nu ställer jag mej bara frågan.
- Hur svårt kan det varar att springa 42195 meter?
Jag lova att återkomma i ärendet den 28 Oktober.

Ingen tid att spilla, jag drog på mej mina nu uttjänade dojor och drog iväg. Det var längesen jag gjorde ett långlopp och jag kände ett stort sug och behov av att testa.
Solen vräkte ner så outfitten blev för första gången detta året småbyxor.
Underljuvligt. Jag angrep mördabacken och jag trampade sen vidare över stock och sten, med världens sämsta lokalsinne blev jag förvirrad när jag mötte asfalt. Nån kilometer efter det möttes jag av skylten Blekinge län.
Jag hade kommit över berget och hamnat i Håkanryd. Jag tröskade på kilometer efter kilometer och det kändes ganska behagligt. Lite stumt blev det efter en och en halv mil, men skam den som ger sej.
Jag vände hemåt och äntligen hemma visade klockan två sprungna mil. Tiden var inte dålig den heller. Den var inte så bra som i New york loppet men så var det första långloppet på länge. Jag var nöjd.

Vi hade skiftbyte hemma, dags för fröken flickväns träning. Jag tog hand om barnen och började laga mat. Jag tullade på falukorven när den var rå. Det är det godaste jag vet och jag vet hur tufft det var när jag var gravid och det beteendet inte lämpade sej. Det var tuffare än tufft ;)
Hur som tuggade jag på en bit, sen blev jag plötsligen illamående och kräktes rakt ut på köksgolvet.
Mollie kom fram till mej och sa;
- Det får du allt torka upp mamma.
Haha, ja dom är härliga dom små liven. Jag torkade givetvis upp kräket, tvättade av mej och fortsatte med middagslagandet.
Jag har varit ute för detta fenomen en gång innan när jag låg i fosterställning efter ett löppass. Då trodde jag att det berodde på att jag druckit vatten i en bäck under turen.
Nu vet jag bättre.
Detta handla om att kroppen producerat mjölksyra och inte varit kapabel att bli av med den. Det enklaste sättet för lilla kroppen att bli av med syran är att magsäcken töms.
Jag är inte skraj för detta och jag räknar kallt med att det kommer att ske ett antal fler gånger på min resa att nå mitt nästa mål.
Jag ska nu börja träna min mjölksyra tröskel och även i denna träningen räknat jag med att ibland gå över gränsen och få smaka på spyan.
Jag hoppas nu bara att det är värt det.
Hittills har mina uppsatta mål uppnåtts så jag ser inte detta som något jag inte kommer att klara av.
Men visst över fyra mil löpning har respekt med sej. Men jag tror att det är min grej ;)

Tisdag betyder gympa så myset hängde med mormor på bamsegympan och jag och en väldigt gnällig liten mini blev kvar hemma i borgen.
Fröken flickvän var på fackuppdrag vilket det inte direkt lämpar sej för att ha småfolk med sej på. Det blev några dryga timmar med ett barn som var allt annat än i form. Det enda man i dessa lägen kan trösta sej med är att det går över. Bara att bita ihop alltså.

Badet nästa

Jockarp.

Flaggfärger....

Min tanke var att skriva om något helt annat idag men det hände så mycket märkliga saker under gårdagen. Mycket som jag inte tycker om och som jag behöver dryfta här. Saker som vi tingas leva med varje dag.
Det ringde en tjej till mej som visade sej vara den nya flickvännen till min flickväns ex. Jag kallar henne bara för N i inlägget.
Hon hade lite frågor angående min och hennes delaktighet i det som händer mellan min flickvän och hennes pojkvän. Jag tycker att det var storsint av henne att ringa. Sen att vi absolut inte höll med varandra i allt ser jag inte som så märkligt.

En sak som vi var rörande överens om det var att det inte är okej att inte hennes pojkvän vill ha sitt minsta barn och att han gör skillnad på dom bägge. N berättade för mej att han pratar mycket om hur mycket han bryr sej om sina barn. Jag stack hål på den bubblan ganska omgående och hon kunde inget annat än att hålla med.
Att han säger att han vill vara med sina barn det är en sak, men handlingen säger något helt annat och ja vad annat kunde hon göra än att hålla med, handlandet talar sitt tydliga språk.
Jag gjorde en jämförelse lite senare under dagen och jag tyckte att den var bra.
Det är ungefär som att jag skulle säga att jag älskar män, att jag vill ha sex med dom och det är det bästa jag vet. Min handling säger något helt annat. Jag ligger med en kvinna och henne älskar jag ;)

N försökte sej på att lägga skulden på mej för att umgänge uteblivit. Anledningen skulle vara min blogg.
Och ja, det var nog det sjukaste och det sämsta argument jag hört de senaste åren.
Jag hade skitit fullständigt i vad som skrivits i en blogg om mej. Mitt barn skulle likväl varit hos mej och jag skulle gjort allt som stod i min makt för att så skulle ske. Det är alltså bara blaj och ett försök att lägga över sitt dåliga uppförande och samvete på någon annan.

När en förälder säger att sin dotter är en jävla flatunge och att man gör skillnad på sina barn i den milda grad att den ena träffar man men den andra är man totalt ointresserad av. Då tycker jag nog att man ska rannsaka sej själv lite.
Att N;s pojkvän även väljer att ställa diagnoser på mej så som Narcissistisk, psykopatisk och att jag har en massa bokstavskombinationer tyder väl ganska mycket på att fokus läggs på annat än sina barn.
När jag konfronterade pojkvännen angående dessa diagnoser så var han inte stursk. Luren slängdes på i örat.
Det är lätt att var tuff i text minsann.

Jag tyckte för övrigt att N var förståndig.
Hon ville ha en förändring och det ville vi med. Att tex bestämma ett antal dagar när lilla mini ska träffa sin andra förälder och att det faktiskt då inträffar hade vore en lösning på många problem, men ena parten vill inte det och den parten sitter inte i Jockarp.
Ja, jag tyckte hon var förnuftig och vi pratade om vettiga saker den största delen av samtalet och jag kände faktiskt ett hopp om en ljusare framtid och att barnet får träffa båda sina föräldrar.
Men det hoppet släcktes omgående av det som sedan skedde.


Under gårdagen skulle nämligen den andra föräldern ha lilla mini, detta blåstes av när fröken flickvän stod utanför hans port med barnet.
Svaret på meddelandet löd.
Jag ska inte ha henne, jag är inte hemma. Du får ta hand om henne.
Det var den först bloopern under dagen, men mer ska komma.
Lilla fröken bonus skulle på fyraårskontroll och fröken flickvän har ett intresse av vad som sägs på kontrollen så det har varit bestämt sen innan att hon skulle medverka.
Hon lastar lilla mini ännu en gång och åker i väg.
Hon ringer efter en stund och är förbannad.


Den andra föräldern meddelade fem minuter innan kontrollen skulle ske att han flyttat kontrollen till på torsdag.
Är detta ett lämpligt beteende?
Nä den vita flagg som var möjlig efter N;s samtal blev med detta fruktansvärt omogna sätt kolsvart.
Lilla mini har haft feber och på grund av en människa som vill visa makt fick hon ut och åka två gånger utan någon som helst anledning.
Detta är inte okej någonstans. Fy skämmes säger jag bara. Hur vore det att någon gång tänka på barnen (som man nu även säger sej bry sej så väldigt mycket om.)
Vad det gäller N hoppas jag verkligen att hon hittar sej en riktig man för hon verkar för tok för bra för denna snubbe.
Lycka till med det.

Jockarp.

Grisigt....

Hästarna behövde lite mat..

God morgon, uppstigning och en styckad gris. Japp det var minsann direkt från den goda sängvärmen till att banka på stora trumman. Dags att börja jobba.
Sist vi fick gris fick vi en halv, denna gången med den härliga grill säsongen framför oss tog vi en hel gris. Dubbelt med jobb resulterade det givetvis i men det är det värt. Kostnaden för svinet är nämligtvis noll kronor ;)
Tjejerna hjälpte till en stund. Eller dom hängde över baljan och kikade ner på köttet i alla fall.

Sen fortsatte dagen i samma goda anda som dagen innan. Vi var ute största delen av dagen. Projektet fortsatte med uppröjning och det slutfördes även under eftermiddags timmarna.
Allt gammalt mög är nu utstädat och golven är sopade i hela längan.
Det blev så fint så jag bjöd minsann upp fröken flickvän på en spontandans på det gjutna golvet.
Vi tog en liten sväng med cyklarna, ett litet problem är att Mollie inte begriper att det faktiskt går att välta med cykeln. Hon trampade på och körde rakt ner i ett traktorspår. Så nära har hon aldrig varit ett fall, men på något märkligt vis redde hon upp det. Tack för det. Pust.

Kaffeintaget var rikligt och det skedde i söderläge på altanen, det där lyxlivet kan jag lätt vänja mej och leva med. Tjejerna åt glass solen.
Sandlådan och lekstugan förvandlades till restaurang och kök och leken tog en väldig fart. Vi plockade lite vårblommor och jag försökte utbilda dom små i den botaniska och biologiska läran. Hur mycket som fastnade återstår väl att se.
Ja den dagen gick väl inte att klaga på precis. Kvällen blev inte sämre den. Webergrillen tändes på och en fin fin fläskstek lades på. Det doftade ljuvligt både av grillen och av våren.
Solen var på väg ner bakom berget och det enda ljud som hördes var fåglarnas härliga sång.
Leende konstaterade jag att jag har världens bästa liv.

Lilla mini var sjuk så hon somnade tidigt och efter maten nattades även myset lätt. Det tar på krafterna att vara ute hela dagarna.
Vi vuxna landade i soffan med en padda på magen med en film om Paris. Det börjar dra ihop sej nu och det gäller att suga i sej så mycket man bara kan när man väl är på plats.

Min lilla blomsterflicka ;)

Jockarp.

Vårens första dag...

Världens bästa dag, ja den passade mej utmärkt. Jag var i löpaskorna innan halv åtta och mördabacken besegrades ännu en gång, visst det var tufft på fastande mage, men det gick.
Jag lyssnade på körlåtarna som vi ska sjunga och det kändes ganska bra. Jag sjöng inte med i hela och det var på grund av att inte sabba andningen.
När jag kom hem så var det fröken flickväns tur att ta en vända på gymmet. Jag ansvarade för alla tjejerna och det gick fint, vi hoppade i kläderna och innan halv nio var vi ute. Det blev sen en heldag ute.
Jag började med röjningsarbetet och tjejerna pillade med sitt i sandlådan och i lekstugan. Fröken mini somnade i vagnen.
Min bror kom på besök med erbjudande om att följa med ut på berget och grilla korv. Självklart blev svaret på det. Vi packade väskan och hoppade på fyrhjulingen med tillhörande släp.
Vi var till slut sju barn och fyra vuxna som drog iväg. Helt underbart.
Vi grillade och myset klapp tre korvar. Det är minsann ingen fel på aptiten på den tjejen.

Hem igen och vi fortsatte med projektet. Utemöblerna togs ut och det var nästan lite sommarkänsla. Mormor kom och vi gjorde våfflor, detta skedde givetvis ute altanen. Lyxigt värre.
Barnen lekte så väldigt fint och vi bara njöt av synen. Det var så grymt lättlevt.

Vi höll på med arbetet i brygghuset till femsnåret sen gick vi in. Alla blev rosenrosa om kinderna efter dagen utomhus.
Mollie som hade varit på ett underljuvligt humör fick tillslut sin efterlängtade gottepåse. Som det tindrade i ögonen på henne när hon fick lov att ta påsen.
Hon bjöd friskt vilket jag blir glad över. Det är viktigt att dela med sej.
Naglarna klipptes och hon fick dom sen målade. När detta skedde satt hon blixt stilla. Hon vände sitt huvud mot mej och sa.
-Du är så fin idag mamma.
Den lilla tjejen vet precis vad hon ska säga för att få sin mamma att smälta.

Vi läste en saga och myste till det ordentligt vid nattningen. Hon var trött och somnade runt sju snåret. Jag var trött jag med men livet som vuxen fortsätter oftast några timmar till.
Ljus tändes i borgen och kaffet lät sej smakas.
Dagen åkte ner i braiga lådan med ett bang.
Lättlevt.

Vink vink :)

Jockarp.

Ombestämma.....

Lugna gatan under morgon timmarna. Det var välbehövligt. Vår tanke var en utfärd och hotellet var bokat, men efter att fröken bonus ännu en gång åkt på några dagar med feber så fick vi ombestämma och avboka rummet och utflykten.
Istället packade vi mat termosen med en delikat lunch och drog mot stranden. Det blåste kallt från havet och vi fick leta upp en lugn plats i lä.
Tjejerna åt friskt och det blev till och med omgiv i Mollies fall. Vi tog kaffe på maten och tjejerna fick några kex att mumsa på.
Vi gungade och rutschekanan fick sin kana provåkt ett antal gånger.

Det var kyliga om fingrarna och vi beslöt oss för att köra hem mot borgen igen.
Barnen lekte inne medans jag var ute och tog tag i ett litet trevligt projekt.
En container har kom och nu ska brygghuset röjas upp för att ge plats för våra utomhuspinaler så som cyklar, pulkor och dylikt.
Detta började alltså jag med. Åter igen ställde jag frågan, var i från kommer alla saker?
Inget svar men pryttlarna bars ut på löpande band. Jag tror det var tio stycken fina dörrar. Vad gör dom här liksom och hur har dom kommit hit.
Ja jag blev förvånad.

Resten av ligan kom ut och höll mej sällskap, alla hjälptes åt och det blev en mysig stund.
Jag kopplade en släp efter fyrhjulingen och kidsen tyckte det var helballt. Mollie satt på flaket och fröken bonus satt på cykeln med mej. Fortare fortare löd ordern men jag höll emot och körde väldigt lusigt.
Vi körde brädor och Myset envisades med att sitta bland alla brädor på lasset. Det måste ju varit väldigt behagligt för baken ;)

Ingång och dom bägge små åkte ner i badet. Jag började med middagen och det blev fredagsmys på hög nivå.
Nja fram till Mollie kom på att det var fredag och hon då ville ha godis.
Godiset uteblev på grund av en fadäs gällande målapennor mot barnhud. Godiset drogs med det oavkortat in och ingen möjlighet till förhandling fanns.
Krokodiltårarna var ett faktum men jag gav mej icke.

Jockarp.

Borta bra....

Lilla sågen ;)

Utfärd, ja det har varit långtur på schemat ännu en gång. Vi drog hemifrån vid halvsex, bytte bilar till ett par minibussar på bruket och sen bar det iväg. Jag och 13 killar var på väg mot Karlstad, men innan dess stannade vi till i Huskvarna.
Huskvarna är en av världens största inom branschen utomhusprodukter. Det är allt från gräsklippare till motorsågar. Även bevattning är dom bland de största tillverkarna. Detta på grund av goda och gynnsamma uppköp av andra företag och tillverkare.
Men allt började 1689 med vapen tillverkning. Vi fick reda på av vår guide att i berget fanns det rum och hemliga gångar så att man skulle kunna flytta hela produktionen till ett hemligt ställe om det skulle ske ett angrepp. Detta är historia och jag älskar det.
Vi fick se stora delar av produktionen, vissa jobb var väldigt monotona, andra var friare. Arbetsmiljön är viktig och det är nyttigt att se hur andra har det. Alla konstaterade ganska omgående att vi har det super bra på vår firma.
Innan middag och avfärd fick vi möjlighet att själva gå omkring i deras museum. Här trängdes motorcyklar med symaskiner, vapen och spisar. Det bjöds på en salig blandning alltså.

Vi kom till dukat bord ;)

Vi körd vidare och bakom ratten satt jag. På något sätt känns det bäst så ;)
Vi rullade in i Karlstad vi fyra snåret och klockan fem skulle vi möta upp en firma utanför Löfbergs lila arena. Det var dags för buffé och hockeymatch.
Maten var helt underbart god och jag bara välte ner oxfilé i halsen.
Vi tippade. De lades ihop en tusing för att spelas för. Och en tipskunnig gick för att styra med det.
Jag ringde min bror som är ett riktigt färjestadfan och frågade vad han skulle tippat om han skulle varit i mina kläder.
Han svarade;
-Ska jag tippa med hjärtat så säger jag 5-2.
Dom orden räckte för mej, jag lommade iväg och satsade en slant på resultatet 5-2 till Färjestad.

Grabbarna tankade på rejält och notan slutade på nio papp. Det roligaste i allt detta var att jag var den som förmodligen hade svalast intresse av matchen men likväl var det jag som satt där och hejade och faktiskt såg hela matchen. Dom andra roade sej med annat.
Självklart gick min satsning in och det gav 14 gånger pengarna. Jag var mer än nöjd ska jag säga :)

Efter matchen blev det godnatt omgående för mej.
Dagen efter vaknade jag innan sex och tog en sväng ner till gymmet. Löpning i fem kilometer, duschen och sen vidare till frukosten. Jag var grymt fräsch och hurtig. Det var jag nästan ensam om.

Nästa studiebesök var på Stora Enso koncernen bruk i Skoghall. Det tillverkas kartonger till bland annat tetrapack. Om jag inte minns fel gjordes var tredje kartong som säljs i Sverige just på detta bruk.
Men vi fokuserade på den första delen i denna kedjan. Renseriet. Det är det senast byggda i Sverige och om vi jämför med vår anläggning som är från 1970 så har det ju hänt en del.
Det är fantastiskt att se hur fint, fräscht det kan vara. En helt otrolig arbetsmiljö visade dom stolt upp för oss.

Efter middag lämnade vi bruket mätta och belåtna och började tugga mil hem mot södern.
Det blev en lång dag men när jag väl var hemma möttes jag av fröken flickvän. En hastig puss och informationen om att myset var vaken. Jag blev glad, jag ville så gärna hålla om min dotter lite innan hon somnade. Jag kände hennes glädje över att jag var hemma men hon låg snällt kvar i sängen. Vi låg väldigt nära varanda. Mysfaktorn på det var så hög så den bottnade mätaren.
Allt var så mysigt, hon doftade så mysigt och hennes hud var så sammetslen och härligt ljummen. En liten barnkropp kan ge så mycket och det hade jag för ett ögonblick glömt bort.

Mitt lilla troll :)

Jockarp.

Micro historia....

Mollies önskan ;)

Jag vaknade lycklig, det gör jag ofta nu för tiden. Fröken flickvän låg bredvid mej. Väldigt trevligt.
Även Mollie vaknade som en solstråle.
Där slutade dock lyckan. När jag kom upp och skulle värma till ett bröd i micron så fastnade jag med mitt armband och drog av den ena flärpen i dörren. Med detta gick proppen. Det var förvisso bra det, då vet vi att det är el säkert i borgen. Men det var trist att micron bevisligen då även var kaputt. Jag värmde mackan på elementet, smart ;)

Lilla mini skulle i väg på fotografering under förmiddagen och Mollie skulle följa med mormor och kolla på handboll. Det var stor kusinen som lirade.
Jag och min löparvän tog en behövlig terapitimme. Så himla roligt att springa och blurra lite.
Vi angrep mördabacken och min löparvän tyckte att det var ett kärt återseende, hon har inte hängt i backen på väldigt länge. Vi sprang långsamt upp, det är tufft att håla tempo och samtidigt prata.
Duschen och sen samlades hela liga upp för färd mot Kristianstad och investering av en ny micro, Mollie önskade sej en rosa, men nja vi var inte rörande överens angående färgen.

Det helt osannolika inträffade när vi var i stan. Vi mötte svärmor och svärfar i bilen, fröken flickvän ringer då upp och frågar vad för ärende som fört dom till staden.
Svaret blev, en ny micro.
Varför det frågar då fröken flickvän.
Svaret blev att den befintliga var för stor och skulle nu hysas in i svärfars hus för framtida användning.
Den framtida användningen var alltså inte så lång fram.
Dom hade den med i bilen så den fick skifta plats och den åkte oavkortat hem till palatset. Nu snackar vi återvinning, tillfällighet och en väldig tur för oss ;)
Tack för micron svärmor.

Vi körde hem och jag städade hela borgen medans fröken flickvän fixade med gardinerna. Middag lagades och det vräktes ner kyckling och potatis i alla våra hungriga magar. Efter maten lekte fröken flickvän och Mollie mys Vilhelmsson doktor. Den simulerade ryggsmärtan botades med massage. Jag satt i soffan och lyssnade till deras lek, jag log och det kom faktiskt en tår av lycka. Jag är så otroligt tacksam och lycklig.
En helt underljuvlig söndag alltså.

Jockarp.

Överraskning....

Efter avslutad nattjänstgöring åkte jag dödstrött hem och kröp ner i sängen. Beslut hade fattats att Mollie inte skulle till dagis. Jag somnade och sov gott till halv nio då jag blev väckt, fröken flickvän skull på ett träningspass. Tre små underbara barn sågs efter av en sliten arbetare.
Jag var vaken och såg efter barnen en timme sen blev det bingen igen, denna gången låg jag kvar tills fröken flickvän kom och väckte mej. Så underbart mysigt att känna en annan kropp mot sin, vi låg kvar och pratade lite sen var det dags att ta tag i livet. Lunch hos svärmor stod på att göra listan.
Super trevligt och super god mat. Det är så lyxigt.
Än en gång slog det mej att vi haft en väldig tur. Mina nya svärföräldrar har inga som helst problem med hur vi lever våra liv. Dom är förstående och stöttande och vi kan med lätthet lufta dom problem som kan komma upp vad det gäller barn, barnuppfostran och olikheter. Det är skönt att finna stöd i äldre människor som man vet själva varit i vår sits. Barn kan vara svårhanterade ibland och att vi sen är gay gör ju inte alltid saker enklare precis.

Att barn kommer med påstående om att det skulle vara fel att två tjejer är i hop gör att saker ställs på sin spets. Någon vuxen i barnets närhet tycker det, inte barnet, barnet kan omöjligt ha den åsikten i fyra års åldern.
Dom där vuxna skulle jag vilja ta och diskutera ett och annat med för barnets framtida välbefinnande, men vi är nog inte riktigt där än.
Att den äldre generationen må tycka att det är fel att vara gay, det får stå för dom, men att prata med småbarn om det ser jag som sjukt. Låt barnen ta ställning efter eget huvud och när dom är mogna för det.
Jag förbannar dessa äldre sjuka människor som finns i barnens närhet som beter sej på detta vis.
Att skada sina egna. Totalt oacceptabelt i mina ögon.

Andra saker vi tampas med just nu det är när barnen jämför sina situationer. Det bubblar upp allt som oftast att Mollie inte har någon pappa. Jag har inga problem med det längre för jag hör att hon finner sej snabbt och hon är trygg i situationerna som uppkommer.
Vad som däremot är beklämande är att höra barn jämför sej med Mollie och önskar sej en likadan situation som hon. Att då inte vilja ha någon pappa.
Vad svarar man på sånt?

Kvällen gick i överraskningens tecken.
Fröken flickvän hade fixat med barnvakt och vi åkte mot för mej okänt mål. Det är så viktigt i vårt unga förhållande att vi tar oss tid att överaska och göra det trevligt och mysigt för varandra. Vardagen är så väldigt intensiv med alla små tjejer. Deras välbefinnande kommer givetvis oavkortat på första plats. Så att för bara ett par timma kunna släppa allt är sån enorm lyx.
Vi körde till Kristianstad och till restaurangen Bar-b-ko. Gosse så gott det var. Två olika sorters förrätter beställdes in och vi lät oss väl smakas av båda.
Huvudrätten för mej blev grillspett och potatisgratäng, fröken flickvän åt lamm vilket inte heller gick av för hackor. Hon tog ett passande glas rött till det, jag drack vatten. Smarrigt.

Vi var hemma till nattningen igen. Så klockan åtta låg jag och Mollie i sängen och läste en stor bok.
Hon var vid gott mod och hon pussades och sa att hon älskade mej. Världens bästa avslutning på dagen alltså. Lättlevt.

Egenmålade plåster ;)

Jockarp.

Bad och bryt.....

Kolla firrarna ;)

En heldagsutbildning i den fackliga läran bestod min torsdag av. Det var intressant och det blev väldiga diskussioner emellanåt. Efter avslutad utbildning gick jag in i dörren bredvid utbildningslokalen och in på gymmet. Jag tog ett tufft pass på en timme.
Väldigt skönt efter en annars stillasittande dag.
Jag körde hem till familjen och det blev en trivsam afton, ända fram till det var dags för nattning. Sen bröt helvetet ut.
Mollie hade sovit på dagis och förmodligen hade det blivit på tok för många minutrar. Jag måste prata med fröknarna angående detta dilemma.
Lilla fröken höll på i två och en halv timme innan hon slutligen lugnt somnade. Klockan var då halv tio. Inte okej.

Dagen efter startade upp tidigt. Frukost och väskan packades.
Dags att inta badhuset. Jag älskar badhus med stor tillgänglighet. Väggabadet är ett sådant ställe.
Men innan vi körde till badet for vi inom sjukhuset och hälsade på svärmor. Det var väldigt spännande. Det var en dörr som snurrade, fiskar i ett akvarium och givetvis den fantastiska hissen. Kan det bli bättre för ett par småtjejer?

Badet gick bra. Mollie hoppade från kanten rakt på en flytande platta. Detta var väldigt kul så det pysslade vi med en lång stund.
Vattning med vattenkannor och lek med spannar tillhörde även det favoritsysslan i badhuset.
Fröken mini uppskattade badet och speciellt den delen av poolen som bubblade. Hon blev helvild och plaskade med armar och ben.

Vi körde in till stan för att möta upp svärfar och luncha med honom. Mollie fick ett bryt som inte var av denna jord. Den totala snedtändningen stod hon för. Kul. Not.
Jag fick asa henne med mej till restaurangen och hon slängde sej på trottoaren, skrek och slog runt omkring sej. Klök varning på det. Det är absolut det värsta jag vet. När man inte uppför sej bland andra människor.
Som väl är så inträffar detta väldigt sällan, eller jag skulle vilka säga aldrig, inte förrän i går då alltså.

Allt lugnade sej och mat det fick vi. Eftermiddagen blev sen fin. Barnen lekte, spelade spel och bakade. Jag låg på soffan och vilade lite. Nattarbete väntade.

Koncentration....

Jockarp.