Fel hund?

Ny klänning, nya skor ;)

Utfärd. Japp. Hopp i bilen med ett mys en mormor och två kamphundar. Vi hade en bra bit framför oss och vi skulle vara vid vårt mål 10,00. Det var vi med trots en massa trista vägarbeten som sinkade oss.
Målet var Helsingborg och anledningen var att de bägge kamphundarna skulle trimmas i pälsen.
Vi lämnade dom hos trimmerskan och körde vidare mot väla.
Ny skor, foppatofflor och gummistövlar investerades till myset. Hon växer så hon knakar den lilla damen.
In på polan en sväng och ut där i från kom hon med en ny klänning. Tjusig som tusan.
Jag slog till med att investera i ett par nya löparstrumpor.
Jag var intresserad av kompressionsplagg men jag lyckades inte hitta någon expedit som hade någon egen erfarenhet av dessa plagg, grisen i säcken vill jag helst inte ha. Prislappen på dessa plagg är det nämligen klökvarning. Hutlöst är ett annat bra ord att använda i ämnet.

De kostar på :)

Efter shoppandet och middagsintaget så drog vi vidare. Vi var leksugna så en lekplats letade vi upp. Myset somnade i bilen så hon fick sova en liten stund innan jag väckte henne så hon kunde angripa parken med alla roliga saker.
Det sken om min lilla sol när hon balanserade, hoppade och åkte rutschkana. Så lycklig hon var min lilla tjej.
Vi bröt leken för att ta en fika. Helsingborg är en mycket vacker stad som för dagen var pimpad med påskris i mängder och fjädrarna var otroligt smakfullt och vackert sammansatta. Men trots detta vackra så beslutade vi oss för att sitta inne. Helsingborg är inte bara vacker den är väldigt känslig för vind. Det blåste väldigt kyligt på oss.

Från fiket för att hämta grabbarna och vidare färd hem.
När vi kom för att hämta dom kände Mollie inte igen Sigge. Och när jag kallade på honom så hon fick se att det var han som kom så trodde hon ändå inte att det var rätt hund. Hon sa att Sigge är tjockare och har mer päls än denna hunden som vi nu var i färd med att ta oss med hem.
Jag gjorde allt för att övertyga henne om att det var rätt hund men det hjälpte föga. När jag satte in henne i bilen i sin stol rann tårarna utmed kinderna på henne. Hon var tvärsäker på att Sigge inte var med i bilen.
Stackaren.
En stund senare när han stod och visade sina små tänder säger hon plötsligt.
- Den hunden har nästan samma tänder som Sigge.
Vi flinade och sa i kör, det är ju för att det är Sigge.
Jag vet faktiskt inte om hon är helt övertygad att det är rätt hund, men vad ska jag göra ?

Vi åkte hem och i Bromölla blev jag avsläppt för att ta mej hem, löpandes. Det gick utomordentligt bra.
Pussande och några ordväxlingar med familjen innan uppfräschningen tog fart.
Efter det var det dags för nattning, vilket gick supersmidigt. Det var trötta tjejer.
En bragig dag.

Tjohoooo ;)

Nu är det åter dags för utfärd. Ingen ro och ingen vila, bara gno och ila ;)

Jockarp.

Grillat är godast....

Jockarp...

Myset till dagis och jag till bruket.
Möte och arbete med riskanalyser. Det blev en kort sittning vilket inte gjorde mej något, jag hade fler uppdrag.
In till Karlshamn för att hämta ut mina solbrillor som jag ska ha på arbetet. Vi har det väldigt bra på bruket, personalpolicyn är god. Eftersom det är ett precisionsarbete som utförs går det inte att använda vilka skitglasögon som helst, nepp här är de det tunga gardet som gäller.

Att ta en sväng inom gröna skylten för att styra upp för lite festligheter hade lagts på min todo lista och det ombesörjde jag med bravur. En bag in box och två flarror röd tjut slutade det hela med. Den ena flaskan köpte jag i en försenad alla hjärtans dag present till fröken flickvän. Jag gjorde en specialbeställning till just den dagen men vinet var restat och kom alltså inte i tid. Men nu har vi den tänkta och tjusig flaska i palatset. Hoppas den låter sej väl smakas :)

Myset blev hämtad av fröken flickvän som samlade ihop hela barnaskaran och såg till att familjen blev fulltalig, en veckas njutning, lek och konflikthantering väntar oss nu. Och vi älskar det.
Livet som blir i borgen går inte av för hackor. Så mycket barnskratt, tjut och bus. Leendet sprider sej på mej av bara tanken.
Tjejerna satte i gång med att baka en kaka och jag drog till skogs för att hämta hem lite björkris. Påsk på väg ju.

Det blev en härlig kväll med tant N med familj. Tjejerna fick ett dockhus som kommer användas flitigt, det börjades nämligen omgående.
Vi grillade massor av mat, vädret var kanske inte det väder som bäst beskriver en härlig grillkväll. Det började att hagla mitt upp i grillandet.
Maten blev i alla fall god och alla åt glatt.
Det pratades och skrattades och barnen skötte sej nästan helt själva, Mollie fick spel och började trolla. Hon trollade fram en hel bondgård med djur. Härligt med fantasi.
Våra gäster lämnade oss när barnen ville gå och lägga sej, det kändes nästan som om dom sparkades ut, men så är det att ha barn, deras behov går först.
Vi hade en supermysig kväll, tack för den.

Nu är det en ny dag och det står en heldagsutflykt på schema. Underljuvligt.

Jockarp.

Restime....

Stämmer det tro?

Tröttast i värden, ja så kändes det efter galanatten. Mollie kom in och hoppade upp i sängen och formligen skrek;
- Nu är det morgon.
Gaaa, ja det är väl det. Jag skruvade lite på mej och grymtade något om att jag var trött.
Fröken underbara flickvän gick då upp och styrde med mat till myset så jag kunde lura lite till.

Förmiddagen infattade projekt hitta grillgaller.
Mmm det var minsann inte det lättaste visade det sej.
Två affärer och noll galler. Det är väl märkligt. Ett helt vanligt grillgaller, hur svårt kan det va?
Vi handlade lite annat i stället och sen tog fröken flickvän barnen och matkassarna och for hem.
Jag tog tillfället i akt och sprang hem från Bromölla. Det var en växlande löptur vädermässigt. Ena minuten sken solen den andra piskade regnet på min rygg. Härligt.

När jag kom hem var lunchen på väg, torsk potatis och sås, det gick inte av för hackor. Myset tryckte potatis som aldrig förr. Jag älskar att se henne i aktion vid matbordet. Hon är en jätte i maten vilket är bra. Hon är stark.

Fröken flickvän skulle på utfärd så myset och jag hade kvällen för oss själva. Vi tog cykeln och drog till undantaget. Mollie blev tjurig när hon förstod att jag också skulle hälsa på mormor och morfar. Hon ser helst att hon ska få hänga med dom själv. Att jag inte är där och tar plats.
Hon slutade tjura när Sigge kom och pussade henne med sin blöta nos. Hon flinade gott och det gjorde jag med.
Myset åt lite mat och vi andra drack kaffe och pratade om resor. Resor är som vädret. Man kan prata med alla människor om det. Varje människa har ju rest. Kanske inte runt jorden men resor är ju så olika. Långa, korta, nära, borta.

På tal om just resor så kunde vi inte hålla oss längre.
Vi var tvungna att dra en lapp ur vår reseburk. Datumen fastställdes och så även resemålet.
Vår första resa från burken fick destinationen Amsterdam.
Jag har varit där innan men inte fröken flickvän. Det ska bli väldigt roligt att komma dit igen och gå hand i hand över alla broarna och kolla på tjusiga damer i red light district. Att allt är så öppet gör att Amsterdam är ett enkelt resemål. Ingen bryr sej om något och droger och sex är legalt. En märklig kultur för oss Svenskar. Men det är bara att rätta in sej i ledet.
Men som väl är så väljer man själv vad man vill och inte vill göra. Jag kommer förmodligen inte gå in på något coffee shops ;)

Redan i påsk blir det en liten resa. Det med alla barnen. Det kommer bli väldigt roligt det är jag helt övertygad om....Hur kan det inte bli det liksom?

Jockarp.

Sångens dag.....

Livsnjutare....

Ett orkesterrep på förmiddagen som gick hyffsat.
Vi hade roligt och vi kände oss taggade. Vilket var behövligt.
Hem till mitt mys igen hon lyckades trycka på varje lite knapp på mej som retade mej. Detta eviga klättrande på mej likt en klätterställning gör mej galen.
Jag vet att hon har ett jättebehov av närhet det har hon haft hela livet, hade hon kunnat hade hon krupit innanför huden på mej. Och oftast gillar jag det, men när hon är precis överallt på mej, hela tiden så blir jag beretad.

Mormor skulle hänga med myset under eftermiddagen och kvällen. Och lilla minis mormor hade samma uppgift med sitt barnbarn.
Vi lämnade tjejerna och fröken flickvän och jag drog mot Karlshamn. Restaurangbesök. Så lyxigt, mysig och gott. Ett glas vin och ett par rejäla köttbitar gjorde vår dag. Väldigt gott må jag säga även om jag var lite spänd och med det inte riktigt hade samma matlust som jag brukar har.

Mot väggahallen och the big bang.
Pärleband, klänning, nagellack och en liten hatt sen var jag redo att möta 1400 människor.
Så sjukt roligt och utmanande.
Första låten gick super, den satt som en smäck och jag tror att alla var nöjda och glada när vi spatserade upp och satte oss på läktaren för att kika på dom andra medverkande.
Vissa körer var grymt duktiga och det märktes att dom övat och lagt ner mycket tid på det.
Vissa körer blev man lite tjuriga på och det var dom körerna som "hyrt" in körsångare.
Meningen antar jag var att det skulle vara människor som arbetar eller på något sätt har anknytning till företagen dom sjöng för, men så var det nog inte riktigt.
Vi tävlade inte på riktigt samma villkor.
I pausen blev det lite pussande och minglande med fröken flickvän. Hon var mäkta stolt över mej och mitt framförande ;)

Låt två gick ganska bra den med, ett par missar i börjar, men det är sånt som händer och inget jag hänger upp mej på. Allt jag presterade där ute var det bästa någonsin. Det var ju första gången liksom.
Det blev en väldigt sen afton så när resultatet kommit så drog vi omgående. Kören skulle på efterfest, men inte jag. Jag ville hem med min tjej och jag ville hem för att lösa av våra fantastiska mammor som gör sådana saker möjligt för oss. Dom är guld värda.

Efter midnatt blev det nattning, trött som tusan slocknade jag omgående när huvudet lagts på kudden.
En händelserik dag.

All in ;)

Jockarp.

Romantik och genrep....

En god cirkel ;)

När vi pratar om Parisresan och fröken flickvän säger.
- Det är nog den mest romantiska resa jag någonsin gjort.
Då blir jag givetvis glad men även frågande.
Tänk att den blev så lyckad och så romantisk och tänk då in att det inte var en resa på tu man hand. Nej här var det hela min familj med föräldrar och brossans familj.
Tänk även att denna romantiska resa gjordes med tre små barn.
Ja, jag blir lycklig av det hon säger men då även frågande till hur otroligt oromantiskt det måste varit innan i hennes liv.

Okej att jag vet att jag är romantisk men många saker är romantiska och kärleksfulla utan att jag egentligen tänker på det. Det låter nu min flickvän mej veta.
Jag vet att när vi gick hand i hand, eller pussade närhelst vi fick lust, när en smekande hand mot kinden genomströmmade hela kroppen med trygghet och värme. Jag vet att det var romantiskt. Att vi levde i nuet. Det är en känsla som blir extra påtaglig när man befinner sej utanför hemmet.
Men även i hemmet och i vardagen är det viktigt att finna lite romantik och det är så enkelt. Omtänksamhet kan i ett vips bytas ut mot romantik.

Fröken flickvän höll nästa på att börja lipa en dag då jag gick på toa och borstade tänderna innan henne. När hon väl kom och skulle borsta sina så hade jag förberett med en klick tandkräm på hennes borste. Det är omtänksamt och då blir det ofta även romantiskt.
Att jag självklart tar väskan eller kassen som hon bär är något jag inte heller tänker på, men hon gör det och detta betyder jättemycket för mej.
Hon uppskattar dessa små vardagssakerna och att hon berättar det för mej gör att jag med blir glad. Jag blir glad av att höra att hon blir glad.
En god cirkel vill jag kalla det för, en mycket god ;)
Romantik kan vara så mycket. Det är helt enkelt bara en känsla av en god, mysig handling.

Med detta klart i minnet så funderar jag nu på hur otroligt romantiskt det kommer bli på en av våra inplanerade resor, en resa vi ska göra utan några barn.
Tänk att för en gång skull inte ha något att bära på, ingen vagn att knuffa på och inga ögon som man hela tiden måste ha på några små fröknarna.
Allt fokus kan läggas på min fina tjej.
Det blir spännande och förhoppningsvis väldigt romantiskt.

Detta är framtid i nutid sker det en hel del med. Löpning efter några timmars sömn. Längden på rundan över Sölvesborgsbron slutade på 12 km. lagom efter en veckas natttjänstgöring.
Fröken flickvän hämtade upp mitt lilla mys från dagis och när dom kom hem åt vi mellis i form av räkmackor, lyx, jag vet ;)
uppfräschning och lite busande i borgen sen bar det upp till kusinerna. Vi skulle göra det vi är så väldigt bra på. Dags att fira, denna gången var det ett nytt jobb som var anledningen. Allt går att fira ;)

Jag lämnade det glada gänget och for till Karlshamn. Dags för genrep med kören.
Det gick sådär, det var nog väldigt mycket nerver med i spelet.
Vi får hoppas på att det går bättre i kväll. Roligt ska det bli i alla fall.

Lite romantik....

Nu ska myset och jag fånga denna soliga dag.
Jockarp.

Sammanbrott och glädje....

Dagen kan ju börja betydligt bättre än att möta ett treårigt monster.
Jag väckte mitt mys och klänningsvalet skulle göras. Om det var vi inte överens. Hon ville ha sin nyårsblåsa med torkad tandkräm på magen, jag ville annat.
En strid bröt ut. En strid som man inte gärna tar halv sju på morgonen efter ett arbetat nattskift.
Men en av dom saker jag uppskattar mest med små barns humör, det är att det vänder så vansinnigt snabbt, ibland så snabbt så man inte riktigt hinner med.
Frågande satt jag helt plötsligt i bilen med en liten sjungande dam som skiftat från mörkt till ljust i en hastighet av ljusets.
Lika glad i hågen var hon sen när jag lämnade henne på dagis, hon hoppade upp i frökens famn och jag gick lycklig därifrån.
Hem till bingen där jag tillbringade hela förmiddagen. Det var behövligt.

Mormor slutade jobbet så hon hämtade hem myset, jag var precis uppstigen när dom kom vid ett och det verkade som om även myset nyss hade stigit upp, håret stod på alla håll och humöret var vad man brukar kalla för dåligt morgonhumör. Själv lider jag inte av det. Men vad jag erfarit så har både Mollie och fröken flickvän en släng av den åkomman :)
Åt fröken flickväns humör flinar jag bara åt, det är värre med mysets.

Lek med kameran ;)

En kopp kaffe och sen drog vi ut, vi behövde en nypa friskluft för att bli på bättre humör, det hjälpte.
Vi cyklade upp i byn till kusinernas hus och sa hej.
Vi körde vidare och  mollie körde i full rulle. Full rulle rakt ner i diket. Pang.
Ja, jag försökte hålla mej för skratt, men det var då rakt inte lätt. Lite lip sen var hon uppe i sadel igen.
Stödhjulen hade fått sej en smäll så vi vände och cyklade hem till morfas fina verkstad och fixade till det hela.

Efter fröken flickväns besök hos viktisarna var tanken att jag skulle ta en mil i springskorna, men nej för en gång skull la jag skorna på hyllan. Jag var sliten efter natttarbetet och busandet med myset så vi la oss och kollade på teven i stället.
Vi har sagt upp alla kanalerna nu eftersom vi knappt glor på teven och det är faktiskt mer befriande en jag trodde att de skulle vara. Det är helt vansinnigt att jag gått och betalat flera hundra kronor i månaden i flera år utan att titta.
Det fanns inget kul program på barnkanalen så vi fick dra igång äppelteven och lite stadens hjältar.

Nu drar jag ;)

Mera mys i soffan efter middagen, en lugn dag alltså. Skön och välbehövligt.


Jockarp.

Repetition....

Hon har öga för slantar ;)

Sömn. Mmm, fyra timmar det var ju lagom ;) nej det var det kanske inte men jag fungerande ändå ganska bra under dagen.
Jag hämtade mitt mys på dagis och hon var väldigt glad. Hennes vykort som hon skickade från Paris hade nämligen kommit fram och på samlingen hade fröknarna läst kortet till alla barnens lyssnande och uppmärksamanande.

Vi åkte hem och tog det väldigt lugnt. En gammal jobbarkompis kom in på fika helt spontant. Det var ett år sen vi setts och nu hade han gått i pension och sa sej ha all tid i världen.
Vi pratade om gammalt och vi pratade om nytt.
Det visade sej att fröken flickvän kände hans barn, snacka om lite värld.

- Ska jag aldrig få träffa min mormor sa myset.
Jag flinade åt hennes ord och upplyste henne om att dom ses nästa varje dag.
Men jag förstod vad hon menade, hon ville springa upp till undantaget.
Gör det då ditt lilla pyre sa jag.
Hon klädde sej i en hast och tog sin lilla kundvagn som hon för dagen packat med en klänning och ett mjukisdjur sen drog hon.
Jag hoppade i löpardojorna och angrep mördabacken. Tiden var knapp så jag tog en lite sväng men det var ett betydligt högre tempo än det jag nu är van vid i mina långpass.
Doften av vesans nyplöjda åkrar gjorde mej pigg och stark och den känslan är så skön att få.
Svetten öste av mej när jag åter kom hem. Duschen och sen stod middagen på bordet.
Maten vältes ner, myset pussades och sen var det hopp i bilen.
Repetition med kören. Jag var lite nervös över om det skulle sitta. Det satt och alla var grymt taggade. Det kommer bli super på lördag, det är ett som är säkert.

Vidare från kören till bruket, ännu en natt skulle avverkas och det gjorde den med, men jag var sjukt trött. En kvar nu sen är jag ledig igen ;)

Min nattlektyr. Runners world :)

Jockarp.

Lågis....

Min lilla konstnär ;)

Vissa dagar planerar jag att inte göra någonting, oftast misslyckas jag. Men igår var en dag jag planerade att göra saker men lät bli att göra det. Väldigt ovanligt och jag blev lite smått deprimerad när jag tänkte på det.
Mollie var seg hon gick och la sej på förmiddagen och jag gjorde ingenting typ. Nja lite bestyr med tvätten klarade vi av men det var en rejäl kraftansträngning.
Jag förmodar att det är sviterna från den intensiva resan, men det skulle även kunna vara lite vårtrötthet som smyger sej på.

Eftermiddagen gick i förmiddagens tecken, väldigt sakta mak alltså. Men vi tog oss i alla fall ut en sväng på berget. Vi hade fika väskan med oss och myset hade några kritor med sej som vi flitigt använde på stenar och träd. Vi ritade hela familjen plus hennes kusiner. Det var väldans mysigt och jag började känna att livet och lusten kom tillbaka till mej.

När vi kom hem startades grillen och en stor stek las på. Det doftade underbart och doften som spred sej inifrån huset den gick inte heller den av för hackor. Fröken flickvän styrde upp tilltugget och det det var inte lite det. Både potatis, palsternacka och wokat. Här snålas det inte.
Till middagen fick vi besök av svärmor som även hon befunnit sej på resande fot. Vi pratade givetvis mycket om våra utfärder och om hur det varit.
Hon visade filmer från sitt och vi bilder från vårt.

Lilla mini hade egen show med att hoppa runt på golvet med rumpan i en väldig fart. Hon kommer förmodligen inte att krypa men hon är klurig nog att ta sej fram i alla fall. Hon visar nu även en tendens till att vilja resa sej, hon är inte där än men det dröjer nog inte allt för länge till. Hon är driftig  unga fröken ;)

Mollie drog på bamsegympan med mormor,  nu laddar dom för fullt för uppvisningen som kommer inom en snar framtid. Vi kommer att sitta på läktaren och se på myset och mormor när dom visar sina färdigheter. Det ska bli så himla roligt. Den första uppvisningen liksom. Det är kanske dags att ladda batterierna på videokameran.
Hon kom hem glad i hågen och berättade om allt som hänt, vilken bana det var och vad dom skulle göra på självaste uppvisningen.
Hon gick i spinn och var därför lite speedad även när det var dags för nattning. Efter ett bryt släppte hon garden och slappnade av och somnade sen på två röda.

Jag hade en natt på bruket som väntade mej. Gäsp....

In i dimman....

Jockarp.

Paris....

Den yngre delen av gänget ;)

Och där satte vi åter ner fötterna i den Jockarpska myllan efter en intensiv och härlig tripp.
Upp tidigt, på tåget för färd till Kastrup. Flyget lyfte i tid trots att några av oss var lite väl sena till gaten. In på Brekas alltså och iväg.
Flygningen gick bra alla tjejer skötte sej bra och somnade efter fikat. Inga ledsamheter varken vid start eller landning vilket är skönt.
Bussen mot hotellet i Disneyland, in med väskorna och sen bar det av ut i parken. Alla var givetvis förväntansfulla och tjejerna var utvilade och på topphumör.
Vi åkte karuseller och träffade Musse, åt popcorn och glass i stora lass.
Solen tittade fram och allt var frid och fröjd.
Det enda som det gnälldes om på resan det var vilken som skulle sitta var i barnvagnen och det gnälldes mycket om just det.
Själva vagnen var på mångas läppar, andra okända människor kom fram och fotograferade och pratade om vår tresitsiga vagn.
Vi själva hade den också på tapeten ett antal gånger. Detta på grund av att inne i Paris city så åkte vi tunnelbana. Dessa tunnelbanor var inte lämpade för barnvagnar, den ena trappan efter den andra mötte oss.
Som väl var så var vi elva stycken från Jockarp som hjälptes åt.
Visst sinkade vi gruppen, inget snack om den saken men så är det att resa med barn. Det blir lite mer på deras villkor.

Rosa slott, en självklar favorit :)

Inne i Paris så tog vi oss till det stora tornet och denna gången åkte vi ända upp. Sist jag beträdde den mangefika byggnad var det snö så det var endast den första våningen som var öppen.
300 meter upp i luften med ett par småtjejer och dom var djupt imponerade av utsikten.
Mollie såg en bro och var tvärsäker på att det var samma bro som hon sprang ett lopp på. Likheterna var slående men den bro myset hade i tanken ligger i Sölvesborg och just då befann vi oss i Frankrike.

Sämre utsikt kan man ju ha :)

Vi gick in på Louvren och skådade mästerverket MonaLisa. Jag har sett den lilla tavlan innan men givetvis ville ju fröken flickvän se den.
Själva museet i sej är värt ett besök, det är vackra omgivningar och byggnaderna är storslagna. Det saknas inte mycket i det området inte.
Vi gick givetvis på paradgatan champs-élysées en gata som kantrades av flaggor med informationen om att ett maraton skulle gå av stapeln.
Kastanjerna var på väg att börja blomma och rabatterna var sprängfyllda av blommor med färger från hela färgskalan. Det var undervackert och ljuvligt att bara strosa runt, stanna till och ta en kopp kaffe eller en liten glass. Så enkelt och så lättlevt.

Triumfbågen såklart ;)

Montmartre, myset och jag ;)

Vi bodde i Montmartre det området kan man inte annat än älska. Dessa konstnärskvarter som formligen målar ut konst och historia. Nästan alla kända konstnärer har någon gång befunnit sej i detta område.
Vi strosade runt hand i hand och tittade på alla tavlor och porträttmålare. Så otroligt romantiskt, kärleken flödade mellan oss och vi försökte verkligen njuta och låta känslorna få utlopp så ofta det bara gick.
Det är lite motigt i bland med tre barn som också vill vara med och mysa. Men att vara närvarande och fysiska med varandra gör att det hela tiden kommer tillfällen då man känner magsuget och den kittlande känslan. Känslan av att det är så rätt så rätt.

Så mycket mysande ;)

Utsikten från Paris högsta punkt den vid sakrikör var enastående. Vi hade en väldig tur med vädret. Det var klart och sikten var därför milslång. Vi gick in i kyrkan och tusentals ljus var tända, småtjejerna förstod att dom skulle vara sparsamma med orden inne i kyrkan och gick långsamt och ljudlöst fram och höll sina små händer i våra.
Det var en märklig känsla att se människor be, sörja och tända ljus för sina nära när jag gick hand i hand med dom som betyder mest för mej. Tacksamheten var stor i det ögonblicket.

Dagarna var långa, vi gick oftast ut tidigt och hemgången blev väldigt sent. Vi ville utnyttja tiden. Tjejerna sov en middagslur varje dag och det händer minsann inte allt för ofta nu för tiden. Men den luren räddade nog hela semestern ;)

Hemfärden gick även den bra.
Det var en utvecklande resa och då tänker jag främst på det att vi rodde i land en storstadsemester med tre små livliga tjejer som alla är helt underbara med även trotsiga och med egna viljor och egna ben som det kittlar i och inte sällan heller vill gå åt ett motsatt håll än det vi hade i tanken.
Men med ett gott samarbete med min helt underbara familj rodde vi alltså i land detta stora skepp. Tack för det alla Jockarpare.

Man ska visst passa in ;)

Nu planeras nästa tripp och den är precis runt hörnet ;)

Jockarp.

Vardagsmotion....

Upp och hoppa, i kläderna ut i bilen och full fart mot stan och gummiverkstan. Nya sulor på kärran väntade.
Bilen lämnades och jag sprang hem. Frukosten stod på bordet.
Lite pill hemma sen var det till att hoppa upp på cykeln. Myset skulle till dagis.
Hon älskar verkligen det där med att sitta bakom mej. Hon hojtar om att det ska gå fortare och ibland får jag ett ryck och ber henne hålla i hatten för då ska det bli åka av. Hon skrattar och njuter.
Annars tycker jag att det är mysigt att trampa på i ett behagligt tempo och titta på omgivningen och dra ner grisskitlukten genom näsa till lungorna. Våren är underbar ;)
Fröknarna frågade myset om hon cyklat ända från Jockarp för att komma till dagis. Jajamensan blev svaret.
En kram sen lämnade jag Falkvik och min dotter.
Cykeln lämnades sen i stan på flaket på mammas bil. Jag gick dom resterande metrarna för att hämta bilen.

Eftermiddagen betydde arbete på bruket.
Det sved att köra dit när solen formligen vräkte ner. Men arbetsmoralen är det inget fel på.
Det är fortfarande storstopp så det normala har inte infunnit sej än.
Vi fick information från hövdingen om att Dicovery channel ska komma och filma vår truck till helgen. Hur coolt är inte det då.
Det blev väderomslag och med jobb 20-30 meter upp i luften utan vägg från öster bet det ordentligt i skinnet.

Jag träffade på en tjej jag inte sett på länge. Artighetsfraserna klarades av jag ställde ett påstående/fråga;
- Du har två barn va?
Hon svara;
- Nej ett, min dotter dog på förlossningen.
- VA.....
Hon berättade sen sin historia och jag rös i hela kroppen. Så fruktansvärt när ett helt friskt litet barn dör utan orsak.
Frågor hon ställde sej var klart. Varför.
Ja, jag blev rörd av hennes berättelse och även av att hon så öppet delade med sej av det fruktansvärda som hänt henne.

När jag kom hem till borgen sov alla lugnt och tryggt. Jag skänkte det en tanke de som hänt innan på dagen och en ilning av tacksamhet gick genom kroppen på mej. Min familj är frisk, stark och helt underbar.

Jockarp.

Reservat....

Hit eller dit?

Det där med att ställa om klockan blev verkligen våra tjejers grej. Efter veckor med vaknande vid femsnåret så hände det något. Klockan sju den gamla tiden vaknade Mollie, dom andra fick vi väcka en halvtimme senare.
Vad hände liksom?

Frukost och sen packades väskan, vi var utflyktssugna.
Planen för dagen var att ta oss till naturreservatet Listershuvud. Det är ett av dom största reservaten i Blekinge och efter lite efterforskning tog jag reda på att troligtvis är det även den största avenbokskogen i Sverige.
Jag lärde mej om den Engelska källan, vad det var för något och varför den fick namnet. Det är fantastiskt vad man kan lära sej nya saker bara genom att förflytta sej en mil från Jockarp.
Vi hade svärmor och svärfar med oss och den sistnämnda berättade om hur det var förr, när han var barn. Det berättades om skidbackar och enebuskar. Jag älskar verkligen att jag får möjligheten till att ta del av andras historia.
Vi grillade korv och åt kanelbullar. Livet var sådär enkelt lättlevt.
Barnen sprang omkring och busad med pinnar och stenar, dom kissade mot buskar och klättrade över stengärden. Blommor plockades och vi lekte häst. Synd att klaga på den förmiddagen.

Blomplock ;)

När vi lämnade Listershuvud hade jag en önskan om att få se spraglehall även detta är ett naturreservat på lister. Med fröken flickvän som guide och vägvisare körde vi genom stora delar av dom minkagårdar som finns på lister. Vi svängde av mot Krokås och i änden på byn var vi framme  vid vårt mål.
På Spraglehall finns det ett gammalt stenbrott, tydligen är stenen väldigt passande som gatsten och städer som Berlin och Hamburg kan man nu sätta sina små fötter från stenar just därifrån.
Nu används delar av stenbrottet till utomhus konserter. Hur coolt är inte det.

På väg hem från Krokås körde vi inom blomsteraffären och köpte lite fröer, det kändes som om det var dags för att grotta ner fingrarna i ljummen jord.
Tjejerna och jag blev sugna på glass, så det slank minsann ner en mjukglass i våra små magar innan vi tillslut vände bilen mot byn.

Fröerna skulle i jorden omgående och alla hjälpte till. En kopp kaffe på det satt fint. Barnen tog av sej skor och sockar. Lilla fröken bonus utbrast;
- Vad härligt det är att vara barfota.
Jag kunde inget annat göra än att hålla med.
I ett svagt ögonblick när ingen såg dom små så målades Lille Sigge på ryggen i färgerna grönt och rött. Tjejerna gick in i lekstugan och det var där brottet skedde.
Sigge lille verkade uppskatta det men det gjorde inte jag. Leken tog slut och jag gick upp till undantagen med honom.

Allt kan bli en leksak...

Menyn för kvällen bestod av grillad lax och potatis. Myset Vilhelmsson åt glupskt som vanligt. Hon är en matglad liten dam.
Jag började med stora pannkaksgräddandet och Mollie skulle måla. Vi tummade på att hon skulle låta bli att färga sin hud med färgpennorna och jag trodde i min enfald att bus med det skulle utebli.
Nepp. Nu hade delar av bordet kladdats ner. Vad får hon allt i från och varför måste man måla på annat än på det som är legalt.

Halv sju gick hon in på sitt rum och somnade utan mej. Det var nog första gången det hände. Sagan uteblev alltså med det. Snyft.
Vad det gäller nappavvänjandet så går det bra mycket bättre än jag trodde att det skulle gå.
När hon kliver upp på morgonen lägger hon den på sitt nattduksbord och där ligger den. Vissa dagar säger hon att hon ska vila lite och går in och lägger sej med nappen i sängen, när hon snuttat färdigt läggs den tillbaka och hon kommer ut och fortsätter med sitt liv.
Jag är djupt imponerad av henne.

Jockarp.

Utedag....

Att barn envisas med att vakna tidigt är ju inget konstigt men att barn vakna exakt samma tid varje dag är ju väldigt märkligt. Antingen 05,02 eller 05,03 varje morgon visst är det väl märkligt att det nästan är på minuten.
Det var lite tjurerier under morgontimmarna, men det lättade upp fram på dagen.
Mollie och jag hängde ihop stora delar under förmiddagen, vi lekte lite inne men vädret var på tok för bra. Ett förslag om att cykla till lekplatsen i grannbyn köptes tvärt av lilla fröken.
En bit på vägen ändrade vi oss och körde till dagiset som finns i byn. Dom har massor med fina saker i lekhagen, dom testade vi. Jag hoppas verkligen inte att någon misstycker att vi var och tjuvlekte.
Jag fick en massa härliga tips om hur man kan piffa till palatsets bakgård med diverse roligheter. Saker som kostar nada.
Detta ska vi nu se om det går att genomföra efter vår resa.

Hem det bar och lite kaffe i söderläge. Mollie informerade mej om att ugglor bara var vakna på natten. Helt rätt sa jag, var har du lärt dej det?
Svar uteblev. Men jag förmodar att det är dagis.
Vi pratade ett tag om ugglorna och om vad dom äter och hur dom låter. Väldigt mysigt.
Pannkakan åts sen utomhus.

Det var bio på bibblan och den ville myset och mormor titta på. Och det var väl självklart att dom  skulle göra det.
Jag snörade på mej mina löpaskor och fröken flickvän satte cykelhjälmen på huvudet och med cykelkorgen full med godsaker bar det av.
Att ha en följecykel med sej på långloppen är så sjukt lyxigt. Jag hade för dagen med mej, vatten, dextrosol och banan.
Fröken flickvän hade laddat korgen med kaffetermosen och ett par böcker. Så himla mysigt.
Rundan var den samma som sist och det gick väldigt bra att springa 2,3 mil. Den enda fadäsen var att kedjan hoppade av på fröken flickväns cykel så det fick vi styra upp.
Vi var ute i ett par timmar och det behövde vi. En stund utan barn som ska ses efter och som är super sugna på vår uppmärksamhet.
Nu rörde vi oss i ett lugnt tempo och småpratade. Ibland var vi tysta och det var underskönt även det.
Jag älskar att ha en vän i livet som jag kan vara tyst med och att det känns helt perfekt.

Middagen blev pulledpork, coleslaw, bröd, pasta och grönsaker. Jag bara välte i mej lass efter lass. Kroppen har ett sugande behov av att få i sej näring och det fick den.
Jag är så glad över att illamåendet och kräkandet är över efter långpassen.
Jag var dock väldigt stel i benen men det styrde min fina tjej upp. Massage i söderläge på altanen. Lyxigt värre.

Jockarp.

Att välja lycka....

Jag funderade under de tidiga morgontimmarna när jag skulle till jobbet nästa gång, jag kom fram till att det var på måndag. En futtig liten dag ska jag jobba sen är jag ledig igen. Jag log åt tanken. Både tanken över att jag var tvungen att fundera över när jag skulle dit och självklart över tanke på att jag jobbar så sjukt lite timmar på ett år.
Jag tittade sen på mitt lilla mys och funderade över vilken tur även hon har som slipper 50 timmars veckorna på dagis.
Hon vet det givetvis inte och hon kan därför inte uppskatta det, men kanske att hon kan det en dag.
Jag läste nånstans fem saker som människor ångrar på sin dödsbädd, en av dom sakerna var att dom jobbade för mycket. Jag tycker att det är väldigt skönt att inte jag kommer att behöva säga det på min bädd ;)
Alla har vi val i livet och just nu känns det som jag gör dom bästa både för myset och för mej. Jag är lycklig och det måste vara för att jag väljer det. Enkelt liksom.

Vi tog en kopp kaffe på altanen och bestämde oss för att ta kidsen på cyklarna och köra till stan. Lilla mini hade bestyr med sin systers hjälm så att styra upp det köptes en ny lite mindre storlek när vi var i stan.
Vi köpte nya tyger och fröken flickvän levererade redan samma dag. En ny klänning till myset. Tyget var angrybird, en favorit just nu.
Vi handlade lite på Ica och fyllde  korgen och en väska som hängde på min rygg.

Det blev lite lunch inne sen drog vi ut igen. Jag och tjejerna gick upp till Mollies kusiner. Det studsades på studsmattan med kusinerna och deras kompisar. Det gungades och barnskratten lossades av i ordentliga salvor. Helt underbart så klart.
Min bror gräddade våfflor till halva byn och vi åt glupskt sen fortsatte leken.
Kvällen bestod av lek med barnen. Vi lekte doktor, bagare och kontorist. Det är så roligt att vara med och lyssna på hur resonemanget går och hur det kan skifta i leken.

Min träning till körkampen börjar göra sej påmind i vardagslivet i Jockarp.
Barnen springer nu och sjunger på sången vi ska sjunga. Snacka om att det tränas i palatset.
Det är så gulligt när en lite treåring kommer studsande och sjunger på en sång som är från slutet av 1800-talet, vilket kulturarv.

Jockarp.

Pulken....

Fältet fullt....

Att ha förmånen att kunna ta del av naturen och det som händer och sker där på ett nära och enkelt sätt är så grymt lyxigt. 
Det är vår och tranorna har tagit sej från Tyskland över sjön till pulken i Skåne för att äta upp sej och göra sej redo för vidare flygningar och häckning. Förr om åren fick vi åka till Hornborgasjön för att ta dela av detta skådespel, nu räcker det alltså med att åka över länsgränsen.

Vi packade ner kikaren och lastade mysets cykel på flaket sen drog vi iväg söder ut.
För att lyxa till torsdagen lite så körde vi inom ett café och köpte macka, kaffe och kakor. Tanken var först att vi skulle ta med detta till området där tranorna är men vädret var nyckfullt så vi beslutade att fika på fiket.
Mormor bjöd oss och även det är ju väldigt lyxigt ;)

Lite över 6000 tranor var på plats när vi kom, vi parkerade bilen och lyfte ner cykeln, myset cyklade sen fram till reservatet i full fart. Hon tog kikaren och kikade på alla fåglarna.
Det fanns en informationstavla där man snurrade på ett hjul och därefter fick man lyssna på diverse fågelläten. Vi lärde oss lite historia om platsen pulken och sånt är alltid roligt.

Klapp, klapp....

Hehe. Ja och så var det åter ett stolpskott som tyckte sej ha rätten att skriva blaj anonymt till mej. Jag tackar för tipsen och för dej din anonyma mes tänker jag här upplysa om att den kärleksfulla människa du så vackert skrev om under gårdagens kommentarsfält. Inte är den du beskriver. Att inte se sitt barn på över fem veckor när man är arbetslös och bor fem kilometer bort det är inte okej.
Tycker du det så har du uppenbarligen ett hål i huvudet. Vidare som svar på dina fina tips till mej och dina påhopp om att jag är pinsam för att jag skriver om det som händer, kan jag bara säga att jag har ringt till mister perfektpappa. Men mesen slängde på luren i örat på mej. Sanningen är tuff och sanningen är den att han inte bryr sej om sin yngsta dotter, ännu ett bevis är just det jag skrev om i gårdagens inlägg. Att han helt kallt bara tänker låta, mammsen, syrran och nya tjejen ta hand om lilltjejen under tio timmar, fem dagar i veckan. Lagom sunt. Och väldigt mycket ansvar (ironi) Nog om det (Just nu i alla fall)

Tjooohooo :)

Homofamiljen hade en fin dag, efter pulken och efter ett besök på familjerätten drog vi till badhuset. Det var snålt med folk och massa vatten till oss.
Jag simmade över till fröken flickvän och frågade om jag kunde få en homopuss. Jag var på homohumör;)
Mollie den lilla galningen kom på en ny rolig lek, den bestod i att jag skulle kasta henne ett par meter så hon kom under vattnet sen dök hon upp och fräste och spottade vatten på alla håll. Sen bad hon att bli kastad igen. Ett tufft träningspass för mej alltså ;)
Efter badet passade vi på att leka lite i lekparken, Mollie var ivrig över att pröva alla sakerna. Ögonen lyste på henne.

En spontan inbjudan från min löparvän och hennes familj. Thaimat för dagen och det tackade vi klart ja till.
Jag älskar dessa spontana tillfällen.
Barnen lekte som om dom lekt ihop hela livet. Super roligt och härligt att se.
Vi fick se en modevisning av bröllopsklänning, de var minsann en höjdare.
Vägen hem blev lugn, myset somnade i barnstolen och fick sovandes bära in. 15kg sovande mys var ännu ett träningspass. Ibland förbannar jag den ståtliga trappan på Månsagården, igår var en sån dag.

Kaffe och närhet av min tjej i soffan. Naken hud måste helt klart vara det bästa man kan känna mot sin egen hud.
Jag ryser av hennes närhet. Lycka.

Tungan rätt i mun ;)

Jockarp.

Kurvor och punkt....

Förmiddags besök av en gammal jobbarkompis. Det är alltid underbart att ses.
Myset fick en fin tröja och vi fikade på frallor.
Mollie var fullständigt galen, hon var inte tyst en sekund. Hon skulle visa gästen sitt rum och dom skulle läsa en bok. Myset berättade om bilderna i boken. Hon hängde med oss hela förmiddagen och hon var lycklig och glad men väldigt intensiv.

Fröken flickvän var på åtta månaders kontroll med mini och där hade det gått bra. Hon följer sin kurva fint, sen att kurvan är lite över det normala spelar mindre roll. Hon är en välskött och välmatad dam ;)

Myset somnade en liten stund efter besöket av min vän och blev tvungen att väckas. Detta är inte det roligaste som finns vill jag lova.
Helt tokig och tillslut visste hon inte varför hon var ledsen, hon bara grät helt okontrollerat.
Mormor och hundarna kom till undsättning och hon följde glatt med på promenad. Jag tog en sväng på 13 km med mina löpardojor. Jag var inte helt fit fore i benet det kände jag, det är något litet som stör.
När jag kom hem blev det kurragömma lek en stund. Så vansinnigt roligt. Mollie gömde sej bakom en glasad dörr och trodde att ingen såg henne.

Mästerkocken (jag) drog sen igång med middagen, när spisen var belamrad med kastruller tog jag en välbehövlig dusch.
Alla åt sen som om det vore sista måltiden ;)
Lite kaffe på maten sen lämnades jag och tjejerna hemma. Fröken flickvän skulle på utsvävning.
Mollie och jag spelade snigelspelet och hon fuskade hela tiden. Lite häng i soffan och sen var även den dagen till ända.

Jag hade en bra dag, fröken flickväns var dock något sämre.
Hon utsätts ideligen av en man som inte sätter barnen främst. Frustrationen är hög när man hör att han tänker lämna sin lilla dotter "sina" veckor till sin mamma, syster och nya flickvän i stället för att själv ta hand om henne, eller låta mamman till barnet göra det. Ett ord som beskriver mina känslor för den handlingen bäst det är FRUKTANSVÄRT. Och ett ord till som beskriver personer som gör på detta viset är på fem bokstäver och börjar på I och slutar på T. Och med det sätter jag punkt för dagens inlägg.

Jockarp.

Tuffa dygn....

Bus i borgen. Den delen är helt underljuvlig. Tjejerna var på toppenhumör. Jag var det inte. Jag hade varit uppe på tok för många gånger under natten. Först var det barnen sen var det kattrackaren som härjade.
Klockan fem var det sen färdigsovit för den natten. Fy. Jag gillade tiden då Mollie och jag sov till halv nio tiden. Fem-sex är alldeles för tidigt.
Förmiddagen var i alla fall mycket trevlig jag var hemma själv med tjejerna och jag informerade dom om att jag skulle gå ner i källaren och sätta fyr. Fröken bonus sa då glatt;
- Vi tar hand om varandra så länge.
Jag flinande och glad gick jag ner i källaren  och utförde mitt uppdrag.
Vid niotiden var det dags att lämna fröken bonus på dagis. Jag fick en stor hejdå kram men hon snålade in den vad det gällde Mollie. Vi vinkade och sa hej.
Affären nästa för myset och mej. För dagen hade hon med sej en stor häst, den skulle åka i korgen och maten skulle förvaras i den lilla vagenen som är lämpad för en barnchaffis.
Efter bestyret med handlingen drog vi vidare mot slottet. Ankmatning och det blev betydligt trevligare än förra gången vi var där. Då var det isande kallt och myset frös. Det var inte precis någon sommarvärme under gårdagen heller men det var betydligt varmare.
Ankorna gick bananas på brödpåsen och myset skrattade hysteriskt.

Vi for hem och jag skar upp fläsk till middagen, in med det i kylen igen och iväg. Myset till mormor och jag till bruket för att träffa vår sjukgymnast.
Vi pratade om löpning, träning, uppladdning och återhämtning. Han har själv sprungit maraton så det kändes väldigt bra att prata med honom.
Han kollade igenom min kropp, mina ben och ryggen. Det såg väldigt bra ut. Han knäckt lite men inga stora grejer så jag kunde träna på som vanligt vilket jag såg som väldigt skönt.

Tisdag betyder bamsegympa.
Jag följde med in till stan och utförde lite ärende, sen gick jag upp mot gympahallen. Vädret var  snöblandat regn, vinade vindar och väldigt snålt med grader. Hy jag hade småbyxor på mej för en vecka sen nu hade jag behövt bäveroverallen igen. Aprilväder i Mars.
Gympan var kul, det var en väldigt trevlig bana dom hade satt upp, vissa banor har jag tyckt varit på gränsen till tråkiga, men denna var alltså helt i vår smak.

Kvällen bestod av körsång. Det gick sådär. Alla var nog lite slutkörda (av olika anledningar) sången startade 19,30 vilket var sent och det märktes alltså.
Vi hoppas på att de ska lossna snart, tiden börjar bli knapp.

Myset blev nattad av fröken flickvän och det hade gått på två röda sekunder.
Jag kom inte hemvältande förrän efter tio, då även jag stupade i säng.
Det är lättlevda men tuffa dagar just nu. Vi är i ett stort behov av sömn.

Åhh hopp :)

Jockarp.

Kaos och spermier....

Nu går bussen :)

Kaos. Japp det man inte har i huvudet får man allt ha i sina ben. Gudarna ska veta att jag sprang i går morse för att få ordning på allt innan jobbet.
Mat i magarna på dom små, kläder skulle på. Matlåda skulle ner i väskan, soppåsen i den ena näven och den överblivna tårtan i den andra handen sen gick jag ut.
En sekund senare var jag inne igen. Telefonen hämtades, ut igen och i väg.
Halvvägs till bruket kände jag en stank av sopor. Gaaa jag hade glömt att lämna påsen vid sopkärlet nere vid vägen. In på en rastplats och eliminerad stankpåsen och sen vidare mot bruket.

Vi hade ett layuotmöte och det var för dagen placerat utomhus. Himla trevligt och vädret var behagligt men kyligt.
Efter middag fortsatte sen arbetet men nu var det dags för riskanalyser. Jag hängde näsan över en massa papper, lite småtråkigt men ett viktigt arbete.

Tårtan gick åt och det uppskattades, frågan som ställdes var. Vem har gift sej. Jag flinade och sa;
- Jag. Jag är både gift och skild och jag har en tjej hemma som fyllt fyra, ingen hejd på firandet alltså;)

Jag tog cykeln och körde upp till våra sköterskor, en hörselkoll gjordes och jag beställde en tid till vår sjukgymnast. Det är dags att dra benet rätt. Det ska jag pyssla med idag under förmiddagen. Härligt.

Kvällen bestod sen mestadels av att se efter tre små vilddjur och få i dom mat.
Vi skalade potatisen gemensamt och tjejerna valde ut vilka som skulle skalas och vilka som skulle förskonas.
Jag bara öste på med skalaren och fröken bonus säger då;
- Oj vad snabb du är när du skalar potatis.
Hehe. Jag är snabb i de mesta och stark som pippi med enligt unga fröken.
Det är så väldigt roligt att lyssna på deras funderingar.
Häromdagen frågade fröken bonus varför hundar och katter har svans.
Ja man vet ju svaret men att utveckla det på ett vettigt vis till en fyraåring, det är inte det lättaste det.
Jag gillar dessa frågor och jag räknar kallt med att det kommer fler och klurigare frågor framöver. Och det fina är att jag lär mej själv en massa saker :)
Och så var det dags igen. Jag får varje år en spermieräkning från storkkliniken. Detta på grund av att jag har fyra möjligheter att ge Mollie ett syskon. Kliniken förvarar alltså mina Spermier tills det att jag vill använda dom, för denna tjänsten tars det ut en avgift varje år och de var nu den jag fick. Konstigare fakturor får man allt leta efter ;)

Alla ska vara med och spela spel ;)

Jockarp.