Mattrubbel....

Klockan sju på morgonen ser jag två små sockersöta flickor hoppa studsmatta, det bordar gott. Jag gillar när saker uppskattas som man gör för dom små. Och detta uppskattades alltså väldigt.
Det var glädjetjut och skrattsalvor som avlossades från utsidan.
Dom ropades in när frukosten var klar.
Jäntorna var blöta i ändan av daggen på mattan och det grymtades något om det.

Vi tog det lugnt på förmiddagen och pysslade med lite måsten i lagom tempo.
Eftermiddagen blev det poolhäng med hela gänget.
Glädjen var stor när vi kom till badet och dom såg att den lilla rutchkanan var i gång. Dom åkte runt runt runt. Lite plask i poolen och sen åktes det igen. Det är helt underbart att se glädjen.

Lilla mini gillade även hon badet, hon satt i den lilla bassängen och plaskade för brilt med händerna. Det stänkte överallt. Extra kul var det när vattenstänket hamnade i ansiktet på henne. Lättroad till tusen.

Vi åkte hem och fixade med middagen, det blev en utsökt måltid där det tyvärr åter var en incident gällande intaget. Men vi höll fast vid våra regler gällande ätandet och innan alla lämnat bordet var tallrikarna tomma.
Vår tro är att dom strama tyglarna gällande bordskicket ska bära frukt inom det närmsta så att dessa incidenter kommer att upphöra inom det snaraste. Vi är rörande överens om att barn inte ska bestämma.

Jag packade lilla matväskan och laddade för ett härligt tolvtimmarspass på bruket ;)

Jockarp.

Studsig....

Hej butter ;)

Lördagslyx. Barnen vaknade på helt rätt sida och var helt underbara. Mollie klapp hela gröttallriken utan att blinka.
Vi tog sen cykeln till mormors hus.
Hon lämnades där medan jag och fröken flickvän skulle på en löptur.
Rundan var på 6 km och vi hade ett behagligt tempo. vi blarrade på om vad som ansågs viktigt att prata om just då.
När vi kom hem lämnades hon av och jag fortsatte en vända till. Jag blev sugen på mördabacken och så blev det. Jag var grymt pigg och med det öste jag på rejält i backen.
Turen slutade på 12 km vilket kändes lagom.
Vi åt lite lätt och tog en kaffe. vi piffade till oss och vidare begav vi oss till Kristianstad. Ja för när blixten slog ner och tuttade fyr på grannlängan tog den samtidigt vårt modem med sej.
In på Teliabutiken för att få en ny router. När vi ändå var på det hållet så slog vi till med en studsmatta till tjejerna.

Det är kul på vägen dit med ;)

Hem och mat i magen sen började ihop sättningen av mattan.
Jag klippte gräset och fröken flickvän och barnen jobbade på med att få grepp på allt som tillhörde en trampolin.
När jag var klar hjälpte jag till med fjädrarna. 84 stycken skulle upp och det tog sin tid.
Glädjen var stor när allt var klart och det var dax att provhoppa.

Jag lagade middag och det åts med mycket god aptit. Efter maten poppade jag lite corn till dom små och givetvis uppskattades det.
Hopp i säng och det var inte många minutrar som behövdes innan dom små locken slogs igen. En tuff dag tydligen ;)

Jag tog ännu en löptur, denna gång var rundan 8 km. Det kändes synnerligen bra. Hur är det möjligt liksom? Allt med löpningen är just nu busenkel, varför vet jag inte. Men att det är en mycket behaglig känsla vet jag minsann.

Nu så....

Jockarp.

Blixtra och dunder.....

Plock, plock...

Hmm. När dagen börjar med fight innan man ens slagit upp dom grönbrun då blir man less och man räknar på något vis att dagen ska fortsätta i samma anda.
Vi diskuterade det trotsiga beteendet under frukosten och det verkade som om våra känslor och lågmälda samtal anammades av dom små utan att dom ens närvarade vid frukostbordet under tiden det utspelade sej. Att deras undermedvetna sa till dom att nu är det nock. Nu är det skärpning som gäller, för dagen blev bättre och bättre.
Att vi tog hjälp av nätet för att lugna oss och få lite stöd i den turbulenta tiden var nog klok.
Jag har läst det innan och jag vet att jag ska vara glad över mysets trotsande för det tyder tydligen på styrka och självständhet.
Meningar som stärkte oss var dessa och dom känns som skrivna om Mollie ;)

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd"
Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".

Alltså ska man inte mesa för mycket, en plan är bra att ha och det bästa är om man följer den planen. Allt för barnens framtida trygghet och möjlighet till utveckling. Skönt att få det till sej.

Myset och jag hängde sen lite på egen hand vilket säkert var behövligt. Vi plockade jordgubbar och vi körde fyrhjuling.
Vi hade en middagsdejt vilket var väldigt trevligt.
Barnen lekte så fint tillsammans och det bjöds på fika med röda gubbar och goda gifflar. Mollie gick bananas på dom sistnämnda.

Inom affären en sväng på vägen hem. Fröken flickvän gick in själv och jag och tjejerna satt kvar i bilen.
Jag fick ett samtal när jag väntade i bilen från en kvinna som sa att det brann i vår länga.
Den isande känslan som spred sej i min kropp kan inte beskrivas. Mitt hem håller på att raseras och det av ett åsknedslag.......
Efter en stunds samtal kom vi fram till att det inte var palatsets längor som stod i lågor utan granngårdens vilket är obebott.
Skönt för oss och att ingen blev skadad var ju givetvis det bästa.

En tur med röjsåget innan middagsmaten som för dagen blev en utsökt torskmiddag sponsrad av svärfar, tack för det ;)

Ingen träning på fredagen den trettonde. Det kändes som ett bra och moget beslut.

Något mörkt...

Jockarp.

Sommarland....

Förmiddagens konflikthantering handlade om vilken som skulle sitta var i bilen. Jag är så vansinnigt trött på det så nu sattes foten ner och var och en sitter på sina platser och byten är inte längre en valmöjlighet.
Det är så ledsamt att man inte kan låta dom små få göra några val själva, men tydligen är dom inte redo för det ännu. Frågan är hur lång tid det ska ta innan poletten dimper ner och man lär sej samsas.

Ja när alla väl satt på sina platser så blev fortsättningen av dagen helt super duper underbar.
Vi körde söderut en timme mot Tomelilla och dess sommarland Tosselilla.
Vi hängde på låset och var kvar tills det stängde.
Vi hyrde en skrinda och matväska och väskan med badkläder fick precis plats i vagnen. Kanon.
Barnen var på toppenhumör och spänningen var olidlig över vad för härliga karuseller som skulle möta dom.
Jag har varit på massor av olika lekland och nöjesparker men detta var bland det bästa på länge vad det gäller barn i åldern 3-4 år. Åker man sen när det är lågsäsong är det oslagbart.
För 180 kronor åkte tjejerna säkert 40 karuseller, det var annat än Axels tivoli det. I vattenlandet badades det i och det åktes kana. Även där var vi nästan allena. Det var vi och några skolklasser. Det kändes som om vi hade hela parken för oss själva.
Vi tog en tur med trampebåtarna och det höll på att sluta med en bogsering in till land.

Vi åt vår medhavda matsäck som vi förvarade i vår nya kylbox och i vår fin fina mattermos.
Jag var grymt imponerade av hela familjen under dagen. Att det är dyrt att hitta på saker är bara bullshit.
Vi hade mat med oss till hela dagen och den enda shoppingen blev en varsin glass till tjejerna och inte frågade dom efter något annat heller.
Det var en bra upplevelse tycker jag.

Jag och fröken flickvän hade en riktig kärlekstripp. Vi kramades, höll varandra i handen och kysstes när helst andan föll på, vilket var ofta ;)
Det finns plats för så mycket kärlek och än mer när dom små är på gott humör.

Vägen hem gick fint och vi pratade om hur många ben olika djur har, allt för att småtrötta tjejer inte skulle somna i bilen. Natten skulle i så fall kunna bli väldigt lång, eller kort kanske är ett mer lämpligt ord.
Dom höll sej vakna och nattades som vanligt.
Jag tog en löptur på kvällen och jag tryckte minsann på rätt rejält i backarna. God avslutning en toppendag som givetvis läggs ner i asken av braiga dagar med en smäll.

Jockarp.

Totalt bryt.....

Allt ska testas....

Det utlovades busväder och på grund av det ombestämde vi våra planer. Det vi skulle gjort i går ska vi göra idag i stället. Skönt att man har valmöjligheter.
Det resulterade i en hel dag ledig. Det skulle vi nu utnyttja.
Myset och jag hoppade på cykeln och trampade på ett par kilometer tills vi nådde den nya fina lekplatsen i grannbyn.
Jag träffade på en gamla klasskompis pappa, honom stod jag och blarrade en bra stund med medans Mollie flög runt och testade än det ena än det andra på lekplatsen.
Vi skulle givetvis gunga lite, först skulle jag gunga henne och sen skulle hon gunga mej. En helmysig stund.

Det började att dra i hop sej till regn så vi begav oss hemåt mot byn igen.
Mollie frågade mej under turen hem varför en del barn hade pappor.
Svaret på de blev att dom flesta barn hade pappor. Vissa pappor bodde med sina barn och i vissa fall så bodde dom inte med sina barn. Jag gick inte in på vad jag tycker om pappor som inte ansvarar själva för sina barn. Det kan vi diskutera vid ett senare tillfälle :)
Vi pratade vidare om att hon inte hade någon pappa och att det var så i vissa fall. Vi kom överens på vår korta cykeltur att en pappa inte behövdes i vårt liv. Tänk att vi var rörandes överens ;)


Vi åt lunch sen var det dags att dra vidare i livet.
Fröken bonus hämtades upp på förskolan och vi körde till Ekohallen.
Investeringen för dagen var en kylväska som vi skulle ha användning för på våra kommande utfäder.
Så vuxet på nått vis, jag minns så väl när min mormor packade den där kylboxen inför strandhänget.
Ägg och sill mackor var det ofta och givetvis en god kaka till efterrätt. Jag skulle bli väldigt glad om Mollie fick liknande minnen från sin barndom.

Från Ekohallen bar det vidare för att hälsa på en höggravid ponnytämjare.
Det var verkligen roligt att ses igen, det var på tok för länge sen vi sågs.
Vi gick en vända på hennes gård och kollade in stallen och hästhagarna innehållande hästar ;)
Det bjöds på rabarberpaj och nu var jag tvungen att synda. Jag höll ut i 11dagar med den strikta kosten, men nu fick jag alltså ge vika en liten bit.
Jag är ju inte med i tävlingen utan jag sympatiserar ju faktiskt bara så det svider inte så hårt på mej om jag gör ett litet övertramp.
Men fröken flickvän lät bli och höll sej till sin kvarg.
Bra jobbat.

Kvällen blev kaotisk.
Fröken bonus beställde mat som hon vid intagstillfället ratade. Ultimatum sattes. Ät den beställda maten eller stanna hemma från kvällens begivenheter.
Ett utbrott följde men hemma fick hon vackert stanna.
Det finns vissa regler och i det Jockarpska palatset tolereras inga som helst dumheter gällande mat.
Jag blev lämnad hemma med två hysteriska barn varpå även den tredje skulle få en lipattack, den kom efter att jag sett att lilla fröken Vilhelmsson rivit bort en liten bit av tapeten i sitt rum.
När jag satte mej ner och pratade om hur fel det var att pilla på tapeterna så dem gick sönder så förstod hon allvaret och hur fel det var. Tårarna kom.
Jag tror att hon förstod.
Så ja, med tre lipande och vissa högtjutande tjejer så koncentrerade jag mej på att andas, det pysslade jag med en stund.
Allt lugnade sej ganska snart och jag satte mej ner och pratade om både mat incidenten och om tapet incidenten med tjejerna. Nu hoppas jag bara att det hjälper. Men det får väl framtiden utvisa.

;-)

Nu väntar utfärd ;)

Jockarp.

God morgon....

Vakna upp till detta. Lyxigt.

Ett par ruggigt tidiga mornar på bruket. Uppstigning mitt i skönsömnen, det är jag inte van vid.
Det var inte bara tidigt, det var även hett på jobbet.
Att värmen slog till gjorde att jag hann knappt hem förrän det åter bar i väg och då till stranden.
Två dagar i rad och visst är det väl märkligt. Första dagen lekte dom små snällt i tre timmar, vi fick nästan dra upp dom ur vattnet för att få i dom lite mat. Dom sprang runt och busade, dom kletade ner varandra med geggig sand och dom lekte sjöjungfru.
Dag två var detta underbara som bortblåst. Det var gnälligt och det skulle bara hängas runt mammorna, det tetades och geggandet med sanden uppskattades inte alls.
Det var enbart pip och gnäll så hemfärden blev betydligt tidigare än dagen innan.
Jag undrar vad det är som gör det.

Plask.....

Mollie börjar bli lite väl modefixerad, just nu ska hon matcha drickaglasfärgen med sin klänning. Hmm ja vem har sagt att det ska vara enkelt med barn ;)
Men det är väldigt gulligt med dom små egenheterna som dyker upp titt som tätt.

Fröken flickvän och lilla mini har varit på ett möte och det gick bra stora delar av sittningen. Men är man liten så vill man gärna bli road med olika lekar.
Dom små majestäterna styr alltså mammornas liv en aning just nu :)

Geggigt värre ;)

Svärföräldrarna kom på besök en sväng och det var behövligt med lite avlastning. En famn och ett par händer till gör ibland susen med tjejerna och för oss.
Mat lagades med det ostört och badandet förenklades även det.
Jag grejade med ett stopp i vaskavloppet och det var bra att kunna göra det i avsaknaden av små barnögon.
Deras frågor under arbete kan ibland vara väldigt enaverande. Söta givetvis men dock så störande.

På grund av hettan fick löpturen angripas efter att nattning av mys skett. Det var en ny upplevelse att springa så sent på kvällen. Jag slog till med ännu en halvmara och kroppen svarade dunderbra.
Jag undrar just om de har något samband med den ändrade kosten. Att äta var tredje timme verkar göra susen. Jag tror jag kör på med det ett tag till så får jag se hur det känns. Men just nu är jag grymt stark både i hjärtat och hjärnan. Skönt.

En dusch, en liten måltid och en reflektion från dagen blev ände på den dagen.

Jockarp.

Bad, cykel och klänning....

Vad varmt det är....

Visst älskar jag mitt hem, men att inte hitta på saker är för mej en stopp i utvecklingen. Jag måste aktiveras.
Vi försökte under förmiddagen att vara hemma och tanken var att vi skulle fortsätta i samma anda, men icke sa lille Nicke.
Efter middag packades åter utflykts väskan med förnödenheter i form av mat, kex och kaffe.
Mollie packade hon med, hon packade ner tio delfiner, tre spadar ett par hinkar och ett par vattenkannor. Sen var vi redo att angripa stranden.

Det var nästan folktomt när vi kom fram vilket var väldigt skönt. Hela stranden för oss själva och Mollie drog i gång på direkten. Av med alla kläderna och ut för att känna på vattnet. Det var varmt och sandslott börjades att bygga omgående.
Vi byggde och vi skrev namn i sanden. Så himla mysigt.
Vi åt middag på stranden, mysfaktorn på det är högt, utomhus mat är svårslaget.

Glader....

Vi drog till stan en snabbis och handlade och sen bar det hemåt igen.
Jag tog en löptur och det kändes som om jag kommit till himmelriket.
Jag har haft några tuffa pass i löpskorna nu, både segt och långa rundor. Med det i bagaget bestämde jag mej för att känna på formen lite. Rundan jag valde är 6 km, alltså kan jag i princip hålla vilket tempo jag vill. Jag kan både glida fram och köra på för fullt.
Jag valde för dagen det sistnämnda. Hela kroppen svarade och det var en enorm styrka i alla muskler och leder som visades upp. Huvudet var inte sent med att hänga med.
Jag tror att jag låg i rekordfart med eftersom min klocka nu ballat ut så körde jag naturellt.
Jag var lycklig som en läka när jag var hemma i borgen igen.
Det är bara en känsla jag vet. Men det var helt otroligt skön.
Hej maran ;)

Ännu en Doraklänning till samligen ;)

Äta, duscha och sen var det dags för familjeaktivitet. Vi hoppade på cyklarna och vilken kväll. Solen sken och det var ljummet i luften. Mollie satt och pratade oavbrutet på sitsen och jag svarade så gott jag kunde på alla hennes funderingar.
Vi körde förbi slottet och miljön där är så romantiskt, jag gillar verkligen vår vackra lilla småstad.
Glassbåten och myset valde för dagen mjukglass med chokladsås ett mycket bra val i mina ögon. Men i min värld står det inte mjukglass och chokladsås på menyn. Nääädå.

När min glupska dotter tryckt i sej hela glassen körde vi till svärmor och snyltade till oss en kopp kaffe. Mollie började titta på Pippi långstrump och var inte jättesugen på att hoppa upp i sadeln på cykeln  igen. Men vill man komma hem så fanns det inga andra alternativ.
Vägen hem gick bra och hon tjatade på som innan under turen. Nu sa hon sej läsa på alla ortsskyltarna och enligt henne stod det Månsagården på alla ;)
Nattning skedde sen på ett kick.
Det är tuffa dagar när man vistas ute från morgon till kväll.

Glass sugen ;)

Jockarp

Tyg och snurr.....

Livet är en fest ;)

En tanke blev till handling.
Göteborg och Liseberg siktade vi in oss på.
Vi körde på förmiddagen och tog det piano, ankomst till fröken flickväns lillasyster skedde vid lunch och det var just vad vi gjorde, vi lunchade hos henne.
Mot Liseberg, nja inte riktigt vi skulle givetvis inom tygaffären stoff och stil när vi ändå var i götet.

Mollie var superlycklig och ögonen tindrade på henne när hon såg alla tyger som kunde vara potentiella klänningstyger.
Hon hittade ett nytt Dora tyg och även ett tyg med Doras kusin Diego. Lyckan var total när beslut fattades om att hon skulle få klänningar i bägge tygerna.

Nu var minsann nästa stopp Liseberg och det skulle visa sej vara ett långt stopp. Vi vände inte hemåt Jockarp förrän halv elva på kvällen.
Vi hann med massor. Jag och myset hängde mest i kaninlandet och det var supertrevligt. Vi åkte mängder med karuseller och hon myset gav sej minsann även på Rabalder bergbanan, det gjorde inte jag. Nepp det lämnade jag glatt över till fröken flickvän med syster ;)

Jag höll mej till kaffekopparna, högspänningen, flygis och kaninlandsbanan.
Mollie tjöt av skratt när hon åkte och när vi stod i kö fram till karusellerna så skötte hon sej utmärkt. Hon förstår det där systemet nu.
Givetvis spelade vi på chokladhjulen och vi kammade hem en mängd vinster och högvinsten bland tobleronarna ;)
Det enda problemet med det är att fröken flickvän denna månad går på fitnessfighten och att jag sympatiserar med henne gällande det strikta kosten. Bra där :) utmaning på den frestelsen kan jag ju säga.

Efter att vildarna åkt Helix så tog myset en korv med mos och sen bar det hemåt.
Sparsamt med trafik gjorde det möjligt att nå Jockarp på under tre timmar. Skönt.
Myset sov stora delar av resan och jag bar henne sova in.
Enkel nattning alltså.

Kram, kram....

Sammanfattning av den dagen blev självklart. Med beröm godkänt.

Jockarp.

Hand i hand.....

Mycket lila ;)

Barfotavädret kom tillbaka och det anammade myset omgående.
Vi hämtade ner dom bägge kamphundarna under förmiddagen för att eftersyna dom.
Mollie lekte med dom och det gillades.

Vi fick besök av fyra underljuvliga damer, dom var klädda i klänningar, min favorit helt klart.
Härliga samtal från allt mellan droger och bröllopsplaner.
Vi surrade några timmar. En härlig stund på altanen alltså.

Mollie och jag roade oss sen med att spela lite spel. Eh vi spelade inte enligt reglerna utan vi gjorde egna små ord som vi tyckte passade in bättre i vårt liv. Hon cyklade sen runt som en galning på sin cykel och pratade om parkeringsbiljetter. Jag tror att det kommer från föregående dags Sweden rock, dom små liven snappar upp ett och annat.
Vi åt alla mål mat utomhus vilket är bland det bästa jag vet. Stackars människor som är förvisade till insidan av en lägenhet flera våningar upp. Det är verkligen klökvarning på det.

Spelstund....

En kväll hand i hand med fröken flickvän.
Så otroligt härligt.
Ett par timmar helt utan barn på en festival. Ingen barnvagn, ingen väska med blöjor, mat och extra kläder.
Nej bara vi två gåendes i mystempo. Sakta, sakta med händerna inflätade i varandras, en puss då och då när andan föll på. Vilken känsla.

Det kom fram en tjej och frågade om vi var ihop. Ja svarade vi givetvis. Hon berättade att hon blev glad av att se och höra det, hon berättade att även hon hade en tjej och att hon var lite full.
Hehe. Vi växlade några ord sen gick vi leende där i från. En söt tjej som helt klart gjorde en del av vår kväll.
Vi tog en kaffe och babblade på med människor vi mötte. På väg hem träffade vi på en kille som satt i rullstol. Fröken flickvän kände honom och gick fram och började prata.
Det var helt fantastiskt upplevelse för mej att se killens glädje när dom pratade med varandra. Jag blev så väldigt glad och imponerad över hur fröken flickvän samtalade med honom, så självklart och så enkelt dom förstod varandra.
Ja, det var en perfekt avslutning på rockfestivalen. Att se den genuina glädjen som utspelade sej där på en trottoar i Norje.

När vi kom hem var det inte mycket rörelse i borgen. John blund hade varit och grusat små barnögon.
Vi dröjde kvar i soffans hörn en stund och reflekterade över dagen.

Middagsluren på altanen ;)

Nu väntar lördags utfärd ;)

Jockarp.

Klipp och rock....

Livsnjutare....

Jodå. En halvmara innan frukost. Jag är med i matchen minsann.
Vi klev upp tidigt för att hinna med dagen. Mollie cyklade upp till mormor och fröken flickvän hoppade på sin cykel.
Jag var i skorna innan halv åtta.
Vi rörde på oss i ett bra tempo och vi pratade om det mesta som kom upp och svischade förbi i våra huvuden.
Det blev en behaglig men jobbig tur. Men det ska det ju vara.

Vi åt en god frukost gemensamt och sen var det dags för frissan.
Mollie är fantastisk när hon sitter i frisörstolen hon älskar det. Hon bara njuter.
Jag njöt jag med av att bli tillpiffad i håret det var 10 månader sen sist jag satt i en frisörstol så nog var det behövligt alltid. Och vilken skillnad det blev sen ;)

Före.

Efter.

Fröken flickvän var på läkarbesök med lilla mini och hon var helt perfekt, kurvan följs och det är det som är det viktigaste. Skönt.

Eftermiddagen blev lugn. Diverse samtal med sköteskor, jurister och försäkringskassan vad saker som det pysslades med.
Vi lagade även en mycket delikat middag sådär bara lite hipp som happ ;)

Gänget lastades in och mot rocken vi for. Det var väldigt roligt. Vi träffade på vänner och bekanta och vi träffade även på folk som missat hela vårt förhållande. Detta såg vi som väldigt konstigt.
Vi träffade på en hel del människor som gav sina sympatier till oss angående den helt vansinniga anmälan till socialen som kom för ett tag sen.
Vi skakade bara på huvudet när dom ställde samma fråga som vi ställt oss. Vad var syftet med anmälan? Hämnd.
Dom tyckte det var ett pinsamt beteende och visst höll vi med.

Mollie tyckte rocken var ljuvlig. Hon njöt av folket, av musiken och av sin stora mjukglass som hon beställde.
Det var en fin kväll och det är inte omöjligt att det blir ännu en kväll bland fyllehundarna och nakna människor. Mångfald berika tycker jag även om jag har lite svårt för just de att män gärna visa upp sina könsorgan mitt framför mej och min familj.
I det läget längtar jag än mer till pridefestivalen i Stockholm. Där visas minsann inga manskön upp för allmän beskådning.

Jockarp.

Vuxenutflykt med barn....

Wow vilken dag, vilken vuxendag det blev. Helt fantastiskt.
Vi lämnade Jockarp på förmiddagen efter att träningen var avklarad, färden gick mot skåneland.
Först lämnade jag min löpaklocka som ännu en gång gått in i väggen av för mycket träning, eller svett/vatten.
Vidare körde vi mot Degeberga och dess omnejd. Vi hade ett delmål och det var att titta till Yangtorp.
Vilket ställe säger jag bara, bredvid ladugårdar och kohagar tornade det upp sej ett Qigong tempel. Helt främmande för mej för ett tag sen.
Det håller på att restaureras och byggas till men planeras öppna igen under hösten med diverse kurser och utbildningar.
Spännande.

Vi lämnade stället och fortsatte söder ut.
Vi körde inom Christinehofs slott en snabbis, fröken flickvän hade aldrig varit där så det var roligt att visa upp det fina stället.
På väg ännu mer söderut kom vi fram till en skylt där det stod Kåseberga slott. Detta var för mej okänt, men nyfikenheten behövde stillas.
Jag körde dit vägvisaren pekade och fröken flickvän googlade och berättade om slottet.
Anledningen att det var okänt för mej var förmodligen att det var ett av Skånes okändaste slott. Det var litet och anonymt men väldigt fint och det verkade vara i god ordning.

Självklart fanns det tid för lek ;)

Vi lämnade även detta slott bakom oss och drog med full fart ner mot Ystad.
Siktet var inställt på Ystad kloster.
Det var litet och vackert och det var trevliga utställningar både i form av vävda tyger och av konstverk.
Vi tog givetvis en vända inom kloster trädgården och luktade och smakade på alla olika örter.
Det var ett trevligt och intressant stopp.

En doft av kryddor.....

En liten snabbtur ner på Ystad saltsjöbad bara för att kolla in om det var några tokiga badare och om det skulle duga för oss att övernatta där ;)
Jag har besökt stället en gång när jag skulle kolla in Carolina Gynnings konst men jag har aldrig sett den magnifika stranden, det har jag minsann gjort nu.

Ett mys och en fornlämning....

Sen var vi äntligen på väg till stället som var syfte med dagens utfärd.
Ale stenar. Det var en plats jag velat besöka länge men liksom aldrig fått tummarna ur ändan riktigt.
Intressant är bara förnamnet av vad jag tyckte om denna märkliga fornlämning.
Alla som har möjlighet borde ta sej dit. Även om man inte har intresse av historien så är det en bedårande utsikt.
Jag är så himla glad över att äntligen fått uppleva det.
Vacker natur är svårslaget.

Kvällen avslutade med intressanta och givande samtal när fröken flickvän arbetade.
En toppendag såklart.

Jockarp.

Ny brallor ;)

Lite pysslande måste hinnas med ;)

En av dom tuffaste löparundorna jag gjort gjorde jag i går morse.
Regnet öste ner men det gjorde mej inget, däremot var det nog så att allt mitt bränsle var slut efter natten.
Jag sprang kvällen innan, åt en lätt middag innan sängen, uppstigning och i skorna och vidare iväg på en tur, det var nog lite väl bra det.
Dom fem första kilometrarna som gick mestadels uppför var tuffast sen kom jag in i någon slags vana. Jag vande mej vid att det var kräkjobbigt så sen malde jag bara på.
Gladare än gladast var jag när jag åter var hemma på borggården och frukosten plockades fram.
Jag funderar på en vilodag, men står det råd till det tro?
Ja jag vet inte, dom flesta som laddar för ett maraton springer ett antal mil i veckan och inte heller sällan ett par pass om dagen. Behövs det?
Nja det är frågor som jag just nu funderar över.

Det var en behaglig mellandag i går. Det regnade och lusten för att hitta på något avstannade. I stället putsades det och fejades i palatsets vråer.
Det var skinande rent, tvätthögen försvann, porslinet stod där de skulle stå och mat i massor lagades.
Det var en helt perfekt hemma dag.
Myset var mej behjälplig både när det skulle dammas av och när moppen skulle se till att parketten blev skinande fin. Jag älskar när vi jobbar ihop.

Svärmor kom på besök och när hon informerat att hon var på väg satte sej myset i fönstret och spanade efter henne. Hon var verkligen välkommen.
När hon kom sprang det lilla myset fram till dörren och berättade att hennes kanelbulle inte hade något papper på sej men att den bullen som var tänkt till svärmor hade det. Hon är så underljuvlig när hon är på det bedårenade humöret.

Fröken flickvän arbetade några timmar och då passade jag på att skriva lite fakturor och surfa runt lite.
Jag fick lite nya idéer och planer och dom ska vi se om vi kan få till att gå lås idag.
Dags för utflykt ;)

Fröken flickvän har åter levererat.
Ett par baggybrallor till myset blev det ;)

Livet är så enkelt som det ska vara.

Jockarp.

Kanotande....

Ingen match det här ju ;)

Myset kom inlullandes 04,44 hon hade en stor kudde, nallen Teddy, drickaflaskan och nappen med sej. Hela famnen full alltså.
Hon somnade av att pilla i mitt hår, vilket hon gjort sen hon föddes i princip. Min hårömhet har försvunnit under tiden det är ett som är säkert.
Morgonen blev lugn och vi tog det varligt, Mollie drog till mormor en sväng och jag och fröken flickvän tog en runda med bilen. Det var en mysig tripp på tu man hand ;)

En ide kläcktes och under dagen genomfördes den trots att fröken flickvän denna veckan har ett antal arbetsprojekt på gång så bestämde vi att vi behövde lite tid i hop. Arbetet finns liksom kvar.
Vi packade matsäcken och drog till Olofström och sjön Halen. Paddling i kanot stod på schemat och det visade sej vara vår grej det där med att långsamt flyta fram över en stilla vatten. Vi la till vid en brygga och hoppade i land för att äta vår lunch. Allt var helt underbart. Mollie sågs njuta lika mycket som vi när hon satt på filten.
Jag plumsade i med fötterna och det tyckte hon var tokigt, jag bjuder på den tokigheten.
Vi pratade om att göra om det men att vi då skulle gå steget längre med övernattning i tält på nån mysig liten ö.
Vi får se hur det blir med det framöver.

Sämre lunch ställe har jag ju varit på ;)

Vi har ett trädgårdsland som blivit lite eftersatt på grund av vårt lyxliv med att hitta på saker från morgon till kväll. Men nu var måttet rågat. Jag gick fullständigt bananas med lukgärnet och piffade till hela landet.
Mollie fick syn på vattenspridaren och frågade nyfiket vad det var. Vi satte på kranen så vattnet började sprida sej i en jämn stril. Hon var inte torr många sekunder efter att hon fattat vad det var. Hehe jag minns mina egna erfarenheter av det där vattenspridsbusandet. Det var helt underljuvligt att se mitt lilla mys springa som en vilde.

Kvällslöpningen gick över Sölvesborgsbron och klockan visade på 12 km längd på turen. Jag märkte att det var en fördel med kvällstureren. Det blev svalare och svalare ju längre jag sprang. På morgonturen är det ju precis tvärt om, hetare och hetare.
Jag hade sällskap på turen av fröken flickvän och ett litet barn i barnsadeln på cykeln.  Det bli minsann väldigt trevligt när man har lite sällskap på träningspassen.

Lite mat i magen och en välbehövlig dusch sen väntade åter sängen.

Jockarp.

Paradiset.....

Jag var hemma innan klockan åtta efter min löptur på berget, jag kände mej ruggigt stark på min fastande mage, mördabacken ropade kom, kom Leonora. Självklart svängde fötterna av mot backen.
Underbart, svetten öste av mej och rann svidande ner i mina ögon, jag brydde mej föga, leende sprang jag på och njöt av doften av berget och av känslan som jag hade inom mej.

Hemma tog jag tag i saker som skulle ombesörjas innan vi skulle bege oss till badet.
Matsäcken till fem personer packades och badväskan med diverse pryttlar packades ner.
Vi var redo för en riktig slappedag vid poolen.
Nästan helt alena var vi när vi kom fram, det blev problem med var vi skulle slå oss ner, för många möjligheter helt enkelt ;)
Tjejerna hoppade i sina solsäkra dräkter sen hoppade dom i, herregud vad dom skrattade. Ensam i poolen kunde dom göra vad dom ville och det gjorde dom.
Underbart.
Lilla mini hoppade mest runt på gräset och efter en liten bit mat somnade hon i vagnen till ljudet av lekande och skrattande barn.
Mammorna fick minsann en liten stund i slappet. Skönt att bara glida ner i brassestolen och blunda.
Småbusarna blev hungriga och dom åt upp nästan hela innehållet från vår fina mattermos. Två tjocka korvar och en hög med pasta. Det är matglada barn vi har just nu.

Svärfar plankade in på poolområdet och bjöd tjejerna på varsin glass, vi bjöd i gengäld honom på en kopp kaffe. Trevligt med ett spontanbesök sådär.

Fyra timmar senare var vi nöjda och for hem, fröken flickvän drog i gång med träning och jag såg efter lilla mini. Dom stora tjejerna drog upp till Mollies mormor så dom såg jag inte röken av.
Middag och sen blev det en liten utfärd för mej och dom små, fröken flickvän drog på eget äventyr.
Vi körde upp till mysets kusiner och hoppandet på mattan var given. Håret blev elektriskt och dom var sockersöta när deras små kaluffser stod rakt upp.
Trötta knallade vi hem och dom dundrade i säng och somnade bums efter att jag sjungt några små barnsånger.
Det kallar jag kvalitetstid det.
Paradiset är minsann nära.

Jockarp.

Föreläsande....

Okej att jag var spänd och nervös inför den stundande uppgiften. Att prata inför människor om ett ämne som är så väldigt invecklat och utlämnande. Ämnet mitt liv.
45 minuter förväntades jag prata om min resa till att bli mamma, om allt runtomkring och om lagarna som inte riktigt är vad man förväntar sej.
Karlskrona pride och Blekinge RFSL hade ställt frågan och jag såg det omöjligt att inte ställa upp och prata i ämnet jag är proffs i.

Lilla mini var för dagen klädd i Mollies outfit, den var regnbågsfärgad. Nog drog hon uppmärksamheten till sej alltid, det var både flator, bögar och transor som var framme och pratade med henne och hon flinade upp sej och visade upp hela sitt fina garnityr.
Hon skötte sej utmärkt under min föreläsning, hon pratade något men inget gnäll. Duktig tjej.
Jag skötte mej bra jag med. Jag berättade i stort om mitt liv, allt från att komma ut till hur det var att bli inseminerad och föda barn.
Applåder och hejarop talade sitt tydliga språk, det kändes bra, bra kändes det även efter att jag lämnat scenen och människor kom fram och pratade med mej. Jag blev rörd av att dom berättade för mej vad dom tyckte och att det var modigt av mej att lämna ut delar av mitt liv på ett så självklart sätt.
Fröken flickvän och jag gick sen vidare och stannade till och åt en god middag innan vi vände hemåt.

Mollie hade under dagen hängt med mormor och dom hade minsann gått all in. Först var det broloppet i stan över Sölvesborgsbron, vidare hade det blivit glassbåten, en vända ut till Mjällby och lek på det nya dagisets lekplats, in till stan igen för att hoppa i en hoppborg.
Därefter hade dom landat i Jockarp och badkaret hade använts flitigt.
När jag kom hade hon fullt upp med att leka i lekstugan med några böcker mormor köpt till henne. Hon kunde knappt slita sej och berätta för mej om hur hennes dag varit.
Jag fick dra det ur henne. ;)

En hjältinna växer fram :)

Kvällen avslutade vi under en molnfri himmel på altanen. Lättlevt.

Jockarp.