Pinata....

Hon fyller snart fyra år min lilla fröken och vi ska inte fira så mycket just den dagen. För det första beror det på att det är så många som inte kan närvara och för det andra ska jag ut och jobba ett nattpass på bruket. Men vi håller på att förbereda och vi har beställt och även fått hem en pinata, det har varit ett väldigt tjat om just det så nu när den ligger i tryggt förvar under lilla damens säng så är hon lugn.
Det kommer bli en toppen dag för henne, det är jag säker på ;)

Jag frågade henne vad hon ville göra den dagen hon fyller fyra och svaret blev, spela spel och måla. Okej sa jag, inget annat? Vill du inte åka till någon lekplats eller något annat roligt ställe?
- Nej.
Jag föreslog då att vi kunde äta lunch tillsammans på gula M:et och det gillade hon.
Så ja, vi ska alltså måla, spela och äta hamburgare.

Det finns fler som fyller år och idag är det Sigges dag. Igår begav vi oss till hundgodis affären och där shoppades det för 80 spänn till Sigge. Vi slutade inte där inte, nepp mysets moster fyller även hon år i dagarna. Myset fick välja presenter och dom skulle absolut inte slås in i affären, det skulle myset själv göra.
Ja så då var vi där igen, papper, sax och tejp är livet för en liten tjej de.

På jobbet har det varit känsligt, vi hade arbetsmiljöverket ute och dom var inte fullt nöjda. Jag tycker att det är oroväckande när man ser vilken otrolig makt dom har, många tassar på tå för dom och det är ett väldigt förberedande innan dom gästar oss.
Själv tycker jag att det är ett fenomenalt bra verk, jag ser fördelarna med att få gå med dom och se hur dom jobbar. Allt handlar faktiskt om vår säkerhet, har dom något att påpeka så handlar det oftast om saker som inte är bra, och allt finns i lagtext. Jag ser det mer som ett hjälpmedel. Dessa grabbar kan sin sak och frågar man något så svarar dom gärna. Jag lärde mej mycket en helt vanlig torsdag i november ;)

Sista bilden på min lilla treåring :)

Jockarp.

Inspiration....

Det har varit ett par intensiva dagar. Vi har jobbat med förberedelserna för vår årliga inspirationsdag på jobbet. Det har även varit tryck på övning med kören för vårt uppträdande. Roligt förvisso men ändå tidskrävande.
Själva I-dagen blev lyckade, den började med att vår storchef berättade lite om firman och och medarbetarna. Vidare kom det högsta hönset inom Cell och pratade, henne hade jag för övrigt lyckats truga på en T-tröja i färgen grön, vi konstaterade gemensamt att det passade ypperligt till hennes hårfärg.

Det var en massa överraskningar hela dagen då vi i programmet blandade kuligheter med mer allvarsamma saker.
Vi hade en föreläsare inbjuden och det var ingen mindre än Pär Johansson från Glada Hudiksteatern. Han levererade en helt fantastisk berättelse om hur det gick till att starta teatern och hur människor förändras när dom väl får chansen. Det var stundtals väldigt roligt och stundtals så gripande så tårarna rann. Jag är så väldigt glad över att jag fick möjligheten att få lyssna på hans historia.

Vi avslutades sen dagen med en mycket lättsam, stilfull och vacker show ;)
Ok kanske inte hela sanningen men jag tror ändå att alla medarbetarna gladdes åt vår bjudning på oss själva.
Jag hoppas kunna få lite bilder från dagen av någon som var på plats och faktiskt fotade oss när vi var i vårt esse.
Alla var nöjda med sina bedrifter och vi ser fram emot nästa vecka då det blir en repris.

Feedbacken vi fick var att det var den bästa inspirationsdagen någonsin och det var verkligen roliga att höra. Det betyder mycket för oss som varit med och arrangerat det hela.

Myset Vilhelmsson har varit på bamsegympan och tydligen hade dom bytt bana till mormors stora förtret. På en station skulle nämligen den vuxne lägga sej på alla fyra och så skulle barnet sitta på ryggen. Har man då en mormor som är stel som en pinne och har brutit armen på fyra ställen vilket medfört en livslång skada så förstår jag tannagnislet. Vi får se hur det fortlider.

Myset har varit på dagis och hon hänger tydligen mycket i ateljén, när jag hämtade upp henne informerade hon mej att hon hade saker där inne som hon skulle ta med hem nästkommande dag. Jag antar att det sitter en och annan tejp bit på hennes alster.
Hon är tydligen även i gång med ett nytt sykort. På detta ska det stå mamma. Hon berättade att hon sytt M och A och sen ett M till, alltså är snart även det på väg hem.

Jag lärde mej mycket igår ;)

Jockarp.

Bulle i ugnen :)

Jag vaknade upp till mitt vanliga jag vilket var helt underbart. Jag var lite sparsam med maten under dom första timmarna och höll mej till vätska för att stärka magen en aning.
Myset ville spela spel så det började vi med, det fortsatte sen med en målarbok där det var viktigt att både hon och jag målade med samma färg på pennan.
Efter denna softiga morgon fick vi sätta lite fart det skulle levereras lussebullar. Vi drog till affären i Mjällby för diverse inköp. Inom blombutiken och införskaffning av två buketter med rosor. Mormor skulle ha rosa och fröken flickvän röda. Allt enligt anvisningar från ett litet givmilt mys.

Hem och vi gav oss i kast på stubinen med att baka. Och döm om min förvåning, men Mollie mys Vilhelmsson var med under hela baket. Från receptläsning till pensling av färdigjästa bullar. Väldigt roligt.

Jag fick ett mail som fick mitt hjärta att hoppa till lite extra och andningen blev en aning häftigare. Mailet kom från storkkliniken i Köpenhamn och informationen var att den donatorn som användes till myset har blivit blockad.
Och då även dom doserna jag ha kvar har nu lagt på is både ordagrant och fysiskt. Det känns inte bra men samtidigt vet jag anledningen till det och det gör mej mycket lugnare. Det är bra att allt kollas upp.
Men jag skickade ett svar omgående till kliniken så att dom förstått att jag tagit del av mailet och så hade jag även en och annan fråga till dom.

De skulle till att lagas god middag. En fransyska var tanken att vi skulle sätta tänderna i under kvällen. Ett par timmar i ugnen sen fick den vila lika länge för vi skulle till badhuset.
Vi plumsade runt och dög som små fiskar i en timmes tid sen kom fröken flickvän och hämtade upp oss efter sitt träningspass.

Nattningen gick så fort så jag hann knappt slå igen sista sidan av boken om Peter elefant.
En dag som självklart åker ner i braiga lådan :)

Jockarp.

Inställt.....

Tävling.....

Natten bjöd på ett väldigt drag. Det blåste från alla håll, mysigt förvisso med tufft att hålla hettan upp i borgen. Jag eldade på som mitt i vintern och jag gillade det ;)
Efter frukosten började myset skriva inbjudningskort för sitt kalas. Det gick fint hon skrev vem det var till och vem det var som bjöd in, datum och tid hjälpte jag till med. När allt var klart hoppade tjejerna på cyklarna sen bar det av.
Upp till kusinerna med inbjudningarna, ner till brevlådan för kort som var adresserade till mormor och morfar. En vända in till stan med ytterligare inbjudningskort. Det var fullt upp alltså.

Förväntasfulla....

Tanken var att vi skulle gå på bio, tjejerna och jag gick förväntansfullt in på bion, där träffade vi på Mollies dagisfröken, hon blev överlycklig av att se honom. Han informerade oss dock om att det blivit problem med den tänkta filmen så att i stället för Alfons Åberg hade det satts in filmen om Mumin trollen och den såg vi ju för ett par veckor sen. Så det var bara att vända hem igen.
Fröken flickvän som sett fram emot att vara själv en stund blev snuvad på den stunden, för in kom vi i full rulle ;)

Vi väntade besök på eftermiddagen så det började bakas. Själv gick jag ut i blåsten, jag behövde lite frisk luft, jag kände mej lite kymig, väntade det mej en magsjuka tro?
Badkaret för dom små bagarna och middagen lagades.
O, ja mycket riktigt risade min mage till sej ytterligare. De rann på bra där bak och en stund senare kom de en spya. Jag räknade med en tuff natt, men jag räknade fel. Mer blev det nämligen inte och jag har min filosofi klar på varför inte jag blev sämre.

Bra hårdag :)

Jockarp.

En bonde.....

Alla var pigga och glada så efter frukosten drog stora pärlandet igång. Halsband och armband levererades på löpande band.
Vi vuxna packade och förberedde för en skogsaktivitet. Dom små lastades in i bilen och för dagen skulle dom tvunget sitta i kofferten. För att skoja till det lite extra så lastade vi två kamphundar i samma koffert, allt för spänningens skull ;)

Vi kom ut i backen och genast skulle de medhavda färgpennorna angripa stenar och träd. Dom roade sej en bra stund medans vi andra startade grillen. Ännu mera spänning bjöd jag på när det visade sej bara finnas fyra tändstickor i asken och vinden blåste väldigt snålt runt oss.
En tändsticka kvar och fröken flickvän uppmanade mej till att tutta fyr på en bit papper för att sedan få fart på kolen. Som väl var klarade vi uppdraget och korven blev färdig.

Hemma i palatset igen och jag började tvätta bilarna, det är inte asfalt i skogen precis och gegga hade stänkt ända upp på taket. Tjejerna hoppade upp i soffan och hade en lugn stund med på spel på paddorna.

Lite smårastlös kände jag mej så det fick bli en löptur. Perfekt väder förutom att vinden var lite väl häftig. Det slutade med en halvmara och det kändes gott. Det var ett tag sen jag sprang så långt, men visst hängde formen kvar alltid :)

När jag kom hem var det visst svinn, de stora tjejerna hade sprungit upp till undantaget. Jag fick alltså vända i dörren och bege mej dit.
Jag tog med ficklamporna och det var en glad överraskning för töserna.

Vi gick hem och jag tog en het behövlig dusch för att sen sätta mej till bords och välta ner ett lass med lax.

Kvällsmyset blev i form av en lek och en sång som heter en bonde i vår by, vi turades om med att vara bonde och alla kramdjuren drogs fram för att agera, hund, katt och mus. Alla tyckte att det var super mysigt, men allt har ju ett slut och klockan pekade på nattning.

Jockarp.

Kräkan....

Ny kompanjon ;)

Med en övernattande flickvän på soffan med en spyspann jämte sej blev natten inte så himla trevlig. Jag stöttade så gott jag kunde i kräkande stund och jag fanns till hands om det fanns någon uppgift jag kunde utföra för att underlätta. Hon uppskattade min stöttning och sa sej inte vara bortskämd med ompyssling i dessa lägen. Det är så enkelt förklarade jag, jag vill nämligen själv bli ompysslad och sedd när inte jag mår bra. Dom gamla bibliska raderna är fortfarande aktuella " Behandla andra så som du själv vill bli behandlad"

Men det var inte över med det.
Mollie sov oroligt, jag var inne hos henne en gång i kvarten och med det var min natt inte så lugn precis.
Halv två på natten kom mysets första spya sen fortsatte eländet.
Med fröken flickvän på soffan så flyttade jag in myset i vår säng så hon skulle känna sej trygg.
Hon beklagade sej varje gång innan spannen skulle fyllas om att hon inte ville och att hon var rädd. Stackars barn och det är inte utan att jag känner igen mej sen när jag själv var barn. Att kräka var det värsta man visste.

Problemet med barn är att dom tror att dom är friska och med det vill ha både mat och vatten, myset är inget undantag. Hon fick lite vatten och en actimel med sugrör, detta kom dock upp en halvtimme senare.

Jag skötte om marktjänsten och trissen av tjejer så att fröken flickvän kunde vila sej en stund under förmiddagen.
Inga problem förutom att man är bunden till händer och fötter i hemmet. Hejdå frihet.
Vi tog ett behövligt bad, hela gänget blev piggare och det skvättes vatten i hela badrummet.

Vi hade en bil i stan som behövde hämtas så när fröken flickvän piggnat på sej något hoppade jag i löpardojorna och så bar det av. Jag betalade för bilen som fått nya sulor och så vidare till mataffären. Det är sällan jag är där nu för tiden, det är fröken flickvän som ombesörjer det vanligtvis, men med rådande omständigheter var det lämpligare att jag körde dit.

Väl hemma igen gick vi ut hela gänget, alla behövde en nypa luft. Myset var seg så hon gick in igen, slutligen var det bara lilla mini och jag ute. Hon är numera min nya kompanjon i vedsvängen. Mysigt.

Middag i form av min paradgren, vi behövdes muntras upp lite. Tallrikarna slickades av alla som inte lidit  av någon magåkomma, dessa åt något sparsammare.
Nattning och sen lite häng i soffan som slutade med att jag hade en sovande flickvän mot min axel redan klockan åtta. God natt liksom.

Lite paus och lek :)

Jockarp.

Hjuligt....

Vi hittar lek överallt.

Hjulen ska rulla, jovisst är det så. Jag hade en heldag med däck och fälg på tapeten.
Den ena bilen var det inga krusiduller med att byta från sommar till vinterdäck men med den andra var det en något tuffare nöt att knäcka.
Vi hade fått fyra fina dubbdäck från svärmor och svärfar. Så långt var det ju bra. Problem visade sej omgående då fälgen inte riktigt passade till bilen.
Jakten på den perfekta fälgen påbörjades således omgående.
Första skroten kammade vi noll på. Den andra hittade vi en som möjligen skulle kunna passa, men vi var inte hundra. Vi tog med en för prov och körde in till gummiverkstan.
Dom krängde på däcket och det verkade bannemej som om det skulle funka. Dåligt med tid för däckbytet resulterade i att bilen fick lämnas där.
Den andra bilen skulle fröken flickvän ha så vi fick gå myset och jag. Det gick fint, vi småpratade lite och jag tuggade på en smurftablettask. Myset ville inte ha ;)

Morfar kom och hämtade upp oss och jag fick låna en bil, bruket kallade på mej.
Det var dags för övning med kören och nu börjar bitarna falla på plats.
Det kommer bli en mycket trevlig överraskning.

Innan övningen med kören körde jag ett härligt pass på brukets gym. Träningen bestod av en kvart på cykeln, lite magövningar och ett par kilometer på löpbandet. Ett litet lätt pass.

Kvällen blev väldigt annorlunda på många sätt.
Tanken var att vi idag skulle köra till stugan på Öland med det blir förändringar i schemat och det kan bli bra i alla fall.

Jockarp.

Blivande författare?

Sykort....

Dagarna består av jobb vilket är normalt i många hem, dock har det inte varit vana i vår familj särskilt länge.
Jag håller på att vänja mej vid dagtidstjänstgöringen, det går hyfsat, jag ser många fördelar. Jag har samma lön som förut, jag är hemma varje, kväll/natt och helg. Det har jag inte varit på 20 år.
Och det är himmelriket att få natta myset varje kväll.

Nackdelarna just nu är tillgängligheten på ljusa timmar utanför brukets grindar. Dom är få dom dagarna jag jobbar och det är tufft att få ihop träningen med familjelivet.
Det är så få timmar som dom små är hemma och vakna, när dom somnat är det beckmörkt ute vilket försvårar träningen. Jobbigt.

Myset var på gympa och då passade jag på att i mörkret ta att intervallpass på idrottsplatsen i stan. Ljuset var svagt men det funkade ändå ganska bra.
Jag tuffade på några varv med intervaller var 400 meter, det kändes lagom.
Jag tröttnade på varvkörandet så jag drog ut på stan och hade fartövningar mellan lyktstolparna. Jag var pigg och fräsch.
Det var jag inte dagen efter. Intervallträning är grymt effektivt för att få kroppen att smärtsamt visa upp vilka muskler som är i dålig träning. Jag var öm och stel.
Detta är nu min nya ide till träning. Mer tråkig/jobbig/slitsam intervallträning, något pass back och något underbart härligt långpass.

Myset har levererat på dagis dom sista dagarna, hon har sytt klart sin fina duk och även ett sykort där det stod Mollie på är nu klart och hemlevererat. Hon älskar verkligen att sy och pyssla. Hon är så mycket inte jag i dom lägena. Jag undrar just om donatorn har samma intressen som myset eller vad kan detta komma ifrån? ;)
Det är just nu även mycket skrivande. Namnet Mollie skrivs nog hundra gånger om dagen av lilla fröken. Även långa meningar ska skrivas och där kommer jag in i bilden.
Jag ska skriva först och myset skriver efter. Det kan vara allt i från "grattis på födelsedagen" till "här ska man gå på tårna"
Kusinernas är ett par favoriter, så bläcket formar ofta även deras namn. Det gäller att uppmuntra detta och verkligen hjälpa och stötta när andan för skrivning kommer över henne. En blivande författare i familjen kanske ;)

Hej träning....

Jockarp.

Smältning.....

Mina dagar....

Natten var obekväm, tre gånger fick jag gå in till myset och lägga mej. Sista gången brydde jag mej inte mer, jag gick upp och körde till jobbet.

Möte och avrapportering av tillbud efter helgen. Det var en del och det var en del ganska allvarliga.

Vidare på cykeln och i väg till en annan möteslokal. Dags för projektgruppsmöte. Detta varade i tre timmar och tolv minuter. Tanken är att vi ska bli bättre på möten och framförallt bli bättre på att hålla tiderna. Det gick sådär, det slog på tolv minuter.

Precis när jag skulle hoppa på cykeln för att bege mej till matsalen för att trycka i mej min middag blev jag inkallad till ett annat möte. Det var ett möte innan möte och det var viktigt.

Middagen slank ner i full fart sen var det dags igen. Det sista mötet för dagen blev väldigt märkligt.

Vi hade en fråga som skulle benas ut men det slutade med att människor sa upp sej från sina uppdrag på löpande band. 

Vi har efterfrågat en ärlig, öppen och respektfull grupp och när vi nu verkar vara på väg till just de då tar det alltså en helt ny vändning.

Jag lämnade mötet med tankar som.

- Va fan hände egentligen?

Ja det kommer nog ta ett par dagar att smälta allt som hände. Men i mina egna kläder trivdes jag, jag var öppen i hur jag uppfattade det hela, min högst personliga åsikt hade jag klar för mej och den förmedlade jag.

Jag for till dagis för att hämta mitt lilla mys. Jag pratade med fröken angående Mollies avsaknad av en pappa. Det var längesen jag hörde något om det och nu funderade jag över om det helt upphört frågor angående det.

Fröken berättade att hon inte hört något från barnen om det på länge men att hon faktiskt själv fört frågan på tal på den gångna middags sittningen.

Hon hade frågat om barnen firat någon speciell person föregående dag.

Myset hade berättat att hon hade firat sin morfar och sin morbror. Hon finner sej min lilla tös ;) vilket känns väldigt bra.

Jag tror mej ha en aning om varför barnen inte frågar Mollie längre och den aningen är att jag tror inte att dom andra barnens föräldrar pratar om det längre. Det är liksom inte någon kioskvältare längre :)

Vi pratade lite om föräldramötet och att fröken tyckte att det var bra och även en viktig markering från vårt håll att fröken flickvän var med på föräldramötet, att vi visade att vi är en familj och att det inte är något konstigt med det. Det kändes väldigt bra att hon delade med sej av det.

Svår smält...

Jockarp.

Julmarknad.....

;) Vi träffade tomten....

Efter att alla måsten styrts upp hoppade vi in i bilen och for till Huseby och dess julmarknad.
Det var en helt perfekt dag, lite lagom med folk sådär.
Vi köpte must, kött och ost.
Det vi provsmakade kan jag inte rabbla upp för det var nämligen allt som kom i vår väg.
Mollie var på lite småtykigt humör, antagligen var hon lite sliten efter festligheterna dagen innan och priset ska ju betalas.

Hon blev lite mildare när vi kom till polkagristillverkningen, det var intressant för både liten och stor. Vi var på plats ett par timmar sen vände vi hemåt igen. Man får ju inte överdriva julemyset så tidigt på året.
Hemma bjöds det på en delikat måltid av godsaker vi köpt, så himla gott.

Myset vågade sej upp hon med ;)

Kvällen gick i de socialastecken, en liten firning av far. Jag firade min pappa, myset firade morfar och morbror.
Självklart skänkte jag donatorn en extra tanke denna dag.
Vi åt en gemensam måltid och efterrätten trycktes ner i min redan sprängfyllda mage.
Myset busade med sina stackars kusiner, dom har det inte lätt med sin lilla kusin. Hon för och dom följer, skulle något annat ske blir det liv i luckan ;)
Det är en väldig tur att dom är så pass stora och rediga så dom förstår sej på ett litet trotsigt mys.
Dom lekte kurragömma och den leken måste ligga på mysets förstaplats vad det gäller lekar just nu. Det kurragöms varje dag.

Vi vinkade av alla gästena och myset hoppade i säng. Efter bokläsningen sa hon.
- mamma, i morgon efter vi har kommit hem så kan vi väl pyssla.
Självklart sa jag men sov nu.
Hon nöjde sej med svaret och återgick till att pilla i mitt hår, vilket hon gjorde tills hon somnade.

Kusin bus :)

Jockarp.

Tappas....

Landsvägen helt tom på bilar.

Pyssel var morgonens aktivitet. Mollie skrev brev till sina kusiner och till mormor och morfar. När hon var klar hoppade hon på cykel och gav sej iväg mot brevlådorna. När breven låg i lådan försäkrade hon sej om att ingen skulle missa det. Hon drog upp sin nymornade kusin och fick henne till att gå till brevlådan för att hämta det nyanlända brevet.

Hem igen och tvättning av bilarna. Myset befann sej inomhus med hundarna vilket var oroväckande. Jag litar inte riktigt på henne, men denna gången gick det bra, inget sönderklippt eller nermålat.

Det börjar närma sej Lucia och både jag och myset ska lussa i år, givetvis behövde vi kontrollera utstyrseln så att den passar. Det gjorde den så nu får strykjärnet tas fram och krona få nya ljus sen är vi redo.

:)

Fröken flickvän kom hem efter sina festligheter och jag hoppade i mina juveler för att ge mej ut på jungfrufärden efter mitt uppehåll.
Det var helt underbart att få röra på sej och känna att foten höll även för en lätt joggingtur. Eller ja, jag hade svårt att hålla farten nere, benen gick av sej själva och dom gick fort. Nu börjar träningen inför nästa rond. Jag har fyra månader på mej att strukturera om min träning och hitta en form som ska putsa till tiden. Jag har en plan.

Kusin vitamin var och roade myset. Dom gjorde halsband till Mollies morbror och till morfar. Idag ska dom uppvaktas.
Myset la sina halsband i kuvert som hon tänker överlämna i kväll.

Kvällens festligheter blev i stan och det väntade tappas. Gode värld vilka mängder och olika sorters mat jag vräkte i mej. Det var kryddkorv, ostar, små rullar med fyllning, kyckling, potatis, rödbetor. Även korv med bröd fanns att avnjuta men det lät jag barnen få njuta av.
Härlig stämning, mycket mat och skratt det var vad kvällen levererade.
Mollie hade en utmärkt afton även hon, Det var bus och stoj fram till tio då hon somnade till i min famn och vi tackade med det för oss.
En dag helt i min smak.

Nya spännande leksaker ;)

Nu väntar julmarknad på Huseby.

Jockarp.

Brevvänner.....

Frukostvariant ;)

Efter en 40 timmar vecka på bruket kände jag mej mer än nöjd när jag stämplade ut.
Träningen har varit sparsam sen loppet vilket förmodligen är helt rätt. Men efter jobbet tog jag en vända till gymmet. Jag var helt ensam i lokalen och drog därför på stereon på full fart och hoppade på järnhästen. Jag ogillar att cykla men nu kände jag att jag stod utan val. Skulle jag ge kroppen en skön svettstund fanns det inget alternativ. Löpningen skulle få vänta, jag var tvungen att känna om foten fixade ett lugnt pass.
Cyklingen gick fint och smärtan var mild. Jag tror nog att jag är på bättringsvägen vilket är skönt. Löpningen längtar jag verkligen efter just nu.
Jag pressade magen i ett par övningar efter passet på cykeln sen var jag nöjd för dagen.

In i bilen och full rulle mot Jockarp.
Fröken flickvän skulle på baluns så henne skulle jag inte få se varken kväll/natt eller morgon, detta gjorde att jag kände ett jättebehov av att få se och krama henne lite innan hon skulle fara iväg.
Jag hann precis ;)
En hastig kyss och några ordväxlingar sen fortsatte livet utan henne.

Myset hämtades hos mormor och vi drog iväg till badhuset. Hon är så underljuvlig när jag hör hennes förväntningar innan vi kommer på plats. Hon ber mej köra fortare med bilen och hon vill tävla in på området, allt för att snabba på i hennes ögon den saktfärdiga mamman.
Vi låg i ett par timmar och det var behövligt. Bus, skoj och närhet med min dotter gjorde min vecka klart mycket bättre.

Vi snyggade till oss och tackade för badstunden.
Beställning från mormor och morfar innehöll pizza så den körde vi för att hämta, myset och jag delade på en vilket var lagom.
Hem efter pizzaintaget och omedelbar nattning. Vi var helt slutkörda så för dagen läste vi en varsin bok, myset läste för mej och jag för henne. Böckerna lästes samtidigt ;)

När hon somnat satt jag i soffans hörn och roade mej med ett brev som skulle skrivits för ett tag sen.
Fröken flickvän och jag brevväxlar nämligen.
Vi har i vårt unga förhållande skrivit ett varsitt brev till varandra, planen var att vi skulle öppna brevet efter ett år och i samma veva skriva ett nytt som skulle öppnas kommande år och sen skulle det fortsätta så.
Brevets innehåll skulle bestå av hur vi kände och var vi befann oss i livet, lite om vad man uppskattar hos den andra som är viktigt att komma ihåg och uppskatta och inte ta de för givet. Det kan ju tyvärr lätt bli så i en relation.
Hur som så har vi nu skrivit två brev var men vi har hittills inte öppnat varandras brev. Jag är nog den som är mest motsträvig till att sprätta upp brevet som fröken flickvän skrivit till mej, varför vet jag inte. Men dagen då de ska ske kommer närmare och närmare.

Det finns fler brevskrivare ;)

Jockarp.

Myskväll....

Jag har haft ett intressant arbete med vår projekthandbok. Jag lär mej saker dagligen som inte funnits i min värld innan och det gillar jag.
En kväll med kören gjorde det ännu lite trevligare, vi har det jätteroligt på våra träffar och jag tror att det kommer bli en väldig uppskattad uppvisning. Vi bjussar verkligen på oss själva ;)

Myset har haft det fint, det var fotografering på dagis i veckan och fotografen hade sagt till barnen att säga fis när bilden skulle tas. Hur roligt kan det nu vara då?
Jo så roligt att det krävs att man berättar det för alla man träffar.

Utan att jag tagit ett enda löpsteg sen maran så har jag nu anmält mej till min nästa. Upp i ringen igen liksom.
Nästa 42 195 meter jag ska springa ska ske på gatorna i Barcelona. Detta kommer att bli en ännu värre utmaning. Värmen är inta att leka med och sol på skallen kan knäcka den bästa.

Jag stoppar inte där, nädå. Nu är vi även i planeringsstadiet för lopp tre och på den resan är tanken att alla barn och även våra mammor ska följa med. Det kommer att bli superkul. Bara jag nu håller formen ;) ingen press alls, hehe.

Myset och jag roade oss under gårdagskvällen med att spela spel och smyga runt med ficklampan utomhus. Det var en väldigt trevlig aktivitet efter mörkrets inbrott.

Nu väntar jobb men i kväll blir det fredagsmys i badhuset. Härligt.

Jockarp.

Lottning....

Efter en tuff natt väntade en intensiv dag. Jag har inte varit på jobbet på över en vecka så det var lite att styra med. Innan det hade ljusnat tog jag en tur i området med cykeln.
Det såg stabilt ut och det verkar som om allt funkat fin fint utan mej ;)
Självklart blev det en massa prat om maran och om hur det kändes. Det är väldigt svårt att beskriva.

Jag tog ett samtal med sjuksystern på jobbet angående min värkande fot. Snacka om service, redan dagen efter fick jag träffa sjukgymnasten som hjälp mej förut, vilket känns bra, förtroendet är på topp för hans kunskap.
Jag har två lopp som jag är väldigt sugen på att genomföra så därför måste jag hållas på benen. Han kollade på foten och konstaterade ganska snabbt att det var en liten muskel som fått sej en törn, vila vore lämpligt och så får det bli. Han var helt övertygad över att det kommer läka och det fort. Det kändes fint det med.

På väg hem pratade jag med mitt lilla mys i telefonen och hon berättade om sin dag på dagis, det är helt underbart att höra henne berätta om allt som händer i hennes liv.
Väl hemma lagade vi mat och pratade vidare om vad som hänt, tydligen är hon med i ett projekt på dagis hon berättade glatt för mej om vilka barn som var med i projektet och vad dom gjorde.

Hon kröp upp i min famn efter maten och sa;
- Nu myser vi mamma, ja nu myser vi sa jag. Och med ens blev jag varm i hela kroppen.
Underbara lilla unge.

Fröken flickvän och jag har varit på föräldramöte. Myset var med mormor på gympan så det passade perfekt.
Det var ett bra möte och än en gång kände jag mej glad över att myset är där bland dessa braiga människor.
Jag fick en återkoppling för ett tag sen angående hur myset har det och att hon fått det bättre på dagis sen jag började jobba lite mer normalt. Hon är liksom med mera nu. Självklart är det glädjande.
Dom berättad om deras nya tema och jag tyckte det lät bra och spännande. Jag fick även hjälp av personalen att leta upp Mollies duk som hon håller på att sy på. Självklart var den superfin. Så roligt att se :)

Det senaste som ska ske innan nattning är nu att vi ska dra lott om vilka böcker vi ska läsa till godnattsaga.
Hennes lottning är så rolig så jag kan knappt hålla mej för flin, jag försöker verkligen.
Men när hon har en papperstuss i handen och vill att jag ska gissa i vilken hand den är och vidare då om det är rätt hand så väljer hon en bok av fyra. Vad är själva grejen med lottningen liksom, jag antar att hon inte kommit dit hän i utbildningen.

Efter lottning och saga somnar hon väldigt snabbt nu för tiden.

Lite småkrabb här....

Jockarp.

Höstande och kalas....

Lite höstande var nödvändigt.
Vi ställde in alla trädgårdsmöblerna och altanen städades av. Lekstugan fick en behövlig rensning och sanering. Studsmattan fick bli kvar ute ett tag till och den användes av ett par hoppiga tjejer.
Efter lunch packade vi in oss i bilen för färd till stranden.
Det är en helt perfekt plats att vistas på och det har visat sej att det går lika bra vinter som sommar.
Barnen lekte på lekplatsen och mammorna satt med en varsin kopp kaffe på en bänk och småpratade.
Livet var så där snuskigt enkelt. Lekande och glada barn och kärlek vid sin sida. Nog har jag haft tur alltid ;)

Det var något som slog mej på den där parkbänken. Just vid denna tiden för fyra år sen såg livet inte så roligt ut. Nej, det var nattsvart. Och jag var livrädd.
Jag är glad över att jag kan se det och att jag faktiskt fortfarande tänker på det. Tänker på det hemska som har format mej till den jag är idag.
En ödmjukare och grymt starkare människa. Jag har mycket att tacka exet för ;)

Mollie hade en studsboll med sej som vi lekte med på stranden efter att vi fikat klart. Vi kastade den mellan oss och alla utom mini var med. Hon satt i vagnen och hejade på.
Vi var inte ensamma, det var fler som ville mysa på stranden en härlig höstdag i November. En man som joggat en runda klädde hurtigt av sej och slängde sej i det kalla vattnet. Ytterligheter.

Efter busandet och mysandet väntade det bad på Månsagården. Trissen behövde piffas till inför kvällens begivenheter.
Det stundade nämligen kalas för Mollies mormor på en restaurang i stan.

Alla tjejerna klädde sej i sina finaste strassar, Mollie blandade alla sina favoritplagg och jag kände väl där någonstans att hon får ta ansvar för sin klädnad själv. Trivs hon i en långärmad hundtröja under sin fina prickiga klänning och ett par byxor med guldiga hjärtan på så får hon väl ha de så.
Kalaset blev lyckat efter att lilla mini haft ett utbrott, paketer i massor till mormor och dom var av olik slag.
Roligaste var nog att Mollies kusin gjort en egen bok som handlade om lilla hunden Lasse. Må vi ha en blivande författare där tro?

Kvällen i palatset avslutades med kurragömma lek.Jag var den enda som inte medverkade, jag var inte på lekhumör, men det var minsann dom andra.
Jag rustade mej för en fruktansvärt intensiv vecka. Denna lär blir tuff för dagtidaren ;)

Jockarp.

Mumindalen....

En morgonpromenad på ett dimmigt berg kickade igång min dag. Jag har lite känningar i min högerfot, frågan är vad det är och om det går över av sej själv. Smärtan var påtagligt under min promenad.
Jag fnular lite på vad min nästa utmaning ska bli och just nu ligger det väl till på det lilla viset att det väntar ännu ett par maror, En mara är ju ingen mara ;)
Nej faktum är nog att jag inte känner mej riktigt klar med just löpning och maraton, jag vill mer och framförallt vill jag tillbaka till känslan som jag hade när jag gick i mål. Det var verkligen super coolt känslomässigt och helt fantastiskt.
Jag vill uppleva viljan och styrkan i min kropp och jag vill känna publikstödet och höra rop som Go Sweden! och Sweden You can do it Sweden!
Och givetvis vill ja se om jag kan lägga upp loppet på ett bättre sätt, ha mer kraft och med det putsa till tiden.
Men först alltså. Få ordning på foten.

Hela ligan utom myset och jag drog till stan för shopping, vi blev hemma med hundarna.
Mysets kusin kom på besök och efter lite påtryckningar så var hon villig till att följa med oss på bio under eftermiddagen.
Vi åt lite lunch sen bar det iväg mot Scala bion inne i stan. Vi möttes upp av fröken flickvän och fröken bonus.
Lilla mini var i tryggt förvar hos mormor under föreställningen.
Vi köpte biljetter, lite pop corn sen var vi redo för att åka till mumindalen.
Det var en trevlig film, Mollie blev dock lite rädd under reklamen så hon blev sittandes i mitt knä, hon är en känslig tjej minsann.
Jag pussade på min tjej och det kändes nästan som om vi var där för vår skull, att filmen var för oss och att inga barn fanns i rummet. Mycket kärlek alltså ;)
Jag skänkte självklar Tove Jansson en tanke där jag satt, gay som hon var, jag smålog lite för mej själv. Ibland är det så lite som behövs för att man ska känna känslan av att må bra :)

Fröken bonus och jag körde lite ved fram på kvällningen, det var härligt väder om än lite mörkt.
Middag och nattning av dom trötta tjejerna.

Jockarp.

Kyrka, Bad, Pizza....

Vi måste ju kolla, ALLT ;)

Vi begav oss till kyrkan i stan för att tända ett ljus på min farmor och farfars grav, Mollie är grym på att hitta till gravarna och hon var mej behjälplig med att tända ljuset.
Vidare mot biblan och en minibio, väldigt trevligt. Mollie gillade filmen som handlade om några små myror, jag tyckte att den var hyfsad men så var den ju för barn mellan 4-6 år ;)

Efter bion körde vi till Ekohallen för lite inköp. Vi skulle inte ha så mycket var tanken så jag tog bara en korg, bra där Leonora.
Med en mikro och en högtryckstvätt var jag mer än överfull när jag kom fram till godishörnan där Mollie så gärna ville ta ett litet stopp.
Fel val av lastningshjälp alltså.

Jag fick med mej allt till bilen tillslut som väl var. Hem och provkörning av högtrycken, det gick sådär så fröken flickvän körde tillbaka till Eko och hämtade en ny. Under tiden tog jag med mej tre små barn till kyrkan, guds ord kan i bland vara bra att få höra.
Vi tände ljus på en grav in Ysane, sen körde vi över Vesan till kyrkan i Gammalstorp. Där tände vi ljus på graven och sen tog vi ett besök i kyrkan. Vi blev inbjudna på kaffe i församlingshemmet men där tackade jag artigt nej.
Jag var inte sugen på att få in tre klåfingriga tjejer mitt i ett kafferep ;)

Odramatiserat på kyrkogården :)

Hem igen och testning av den nya spruta, den funkade utmärkt.
En lite kopp kaffe sen var det dags för fredagsmys.
Ner till badhuset i Valje och jag gick modigt in där med trissen. Fröken flickvän var på träning.
Dom stora tjejerna lydde minsta vink, vilket var nödvändigt i den situationen.
Lilla mini tror att hon kan simma och dyka som en val, det kan hon inte. Hon flinade när hon fick vatten i ansiktet och hon kunde inte vara stilla. Härligt med livliga barn.
Fröken flickvän kom och avlastade så att jag och dom stora kunde angripa den lite större poolen.

Två timmar senare drog vi oss hemåt. Innan vi var hemma hade vi hämtat den största pizzan jag nånsin sett, den var grotesk och vi åt bara upp halva och då var vi ändå fem personer som jobbade på så gott vi kunde. Helt galet alltså.

Vi fick påhälsning av några små rackarungar som snackade om bus eller godis. Det fick bli godis för dagen.
Nattning av gänget sen häng i soffan.
Ännu en behaglig dag med massor av närhet och kärlek.

Groteskt....

Jockarp.

Väsenvandring....

Nu drar vi från dagis :)

Jag vaknade upp till en fantastisk morgon, barnsben mot min kropp, små andetag mot min kind. Ord och frågan om, när är det morgon?
Uppstigning och en rullgardinsupprullning som visade på ännu mera skönhet och njutbarhet. En sol som var på väg upp på en vacker dimmig åkerplätt. Vesan när hon visar sej från sin vackraste sida. De är så vackert så jag skulle vilja ta på det.

Trissen i damer åt frukost och några drog sen till stan. Mollie och jag blev hemma, vi behövde njuta av varandras sällskap och det gjorde vi. Efter att vi skjutsat mormor och morfar till tåget och vinkat av dom drog vi hem och där förblev vi ett bra tag.
Vi hängde i soffan, satt så nära som man bara kan, vi cyklade en liten tur och vi klippte gräset. En lugn och behaglig dag alltså.

Jag funderade över det här med musklerna och hur förstörda dom faktiskt blir av en löptur på över fyra mil. Jag har läst någonstans att det kan ta upp till en månad innan muskelfiberna har läkt ihop och är på bettet igen, kan det verkligen stämma?
Jag känner mej i bra form och kroppen har svarat fint på vilan, jag känner mej som vanligt helt enkelt. Ingen ömhet ingen stelhet, visst är det väl konstigt. Jag måste forska vidare lite i ämnet, jag vill läka fullt ut, skadad är nämligen det sista jag vill bli.

Hua :)

Vi drog till stan och hämtade upp barnen på dagis och körde vidare till svärmor för lite mat i magarna. Det var viktigt för vi skulle på väsenvandring, eller som tjejerna sa, spökvandring.
Det var en trevlig tillställning. Detta var en tur som arrangerats av handikappomsorgen i kommunen.
Alla var så himla duktiga och nog var det lite skrämmande emellanåt, Mollie fick jag bära i famnen på dom mörkaste partierna.
Hon mildnade till sej när hon träffade på en älva i form av fröken flickvän, då släppte hon garden och tyckte att de följaktliga stationerna var riktigt roliga. Hon skrattade högt åt tomtenissarna när dom busade.

De var marknad, där såldes det saker till trevliga priser. Mollie gick bananas fullständigt när hon kom på att det var mormors födelsedag i dag.
Gode värld, när vi kom hem startade en timmes pysslande med att slå in alla paketer, eller ska jag kanske säga tejpade in alla paketer, min dotter älskar nämligen tejp ;)

Jag nattade tre små barn och det gick i en raslig fart.
Glass i soffan avslutade den dagen;)

Klipp och klistra ;)

Jockarp.

4:21:36

Den medaljen smakar mer ;)

Jag har precis kommit hem från en väldigt häftig resa.
Jag satte upp ett mål och ännu en gång nådde jag det och jag gjorde det med bravur.
Det har varit en lång resa från det att jag anmälde mej till mitt första maraton. Och jag tvivlade på mej själv ända fram till att det återstod ett par kilometer av loppet. Jag har varit ödmjuk inför loppet. Alla klara nämligen inte att genomföra det :)

Det var en berg och dalbana som självklart måste upplevas för att förstås.
Men när jag låg på perfekt tempo och allt kändes som en walk in the park så small det plötsligt till vid 30-35 km markeringen. Här började det bli tufft på allvar.
Magen krånglade rejält och med det fick jag vackert ta och besöka den lilla blåa boden. Fem minuter gick och det kändes som jag tömnde ut hela magen på alla nyttig pasta jag tryckt i mej dom senast dagarna.
Ut från blåboden som stålmannen jag for. Jag var lätt som en fjäder. Det varade tyvärr bara en kilometer sen slog tröttheten till igen.
Jag sa till mej själv. Leonora du har sprungit över tre mil med dina ben, spring den sista med skallen. Och gudarna ska veta att jag krigade. Min kropp skrek nej och mitt huvud skrek fortsätt din slöfock ;)

Kroppen vann för ett ögonblick, jag tvingades till att sakta ner och gå en bit. Detta var jag skraj för, jag vet med mej själv hur svårt det är att komma igång igen och jag såg mej runt om kring på alla andra kämpar som fått slå av på tempot då den långa färden tagit ut sin rätt.
Jag bet i hop och sa till mej själv. Leonora, det heter att springa ett maraton, det heter inte att gå ett maraton.
Jag drog lite på smilbanden sen var jag igång igen.
Jag slet på och jag blev simmig i huvudet. Jag såg alla människor men jag kände mej ensam, jag hörde bilar men där jag befann mej fanns det inga det var bara jag där. Det fanns träd där och jag såg dom men jag såg dom inte. Jag kunde inte tänka på allt som hände runt mej, på alla träd, bilar och människor. Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle på något vis i världen ta mej i mål. Helst så fort som möjligt och helst utan att kollapsa helt.

Lite kraft fanns det kvar :)

Det var så mycket människor som gick som jag passerade, mängder av vattenflaskor på marken, ambulanser som hämtade upp folk, kollade blodtrycket och bandagerade vrickade leder.
Det såg ut som en krigszon och mitt i allt detta befann sej lilla jag.
Vilken enorm känsla.
Känslan som jag kände när jag förstod att jag skulle ta mej i mål på mitt livs första maraton var fantastisk.
När jag fick min medalj runt halsen darrade hakan och tårarna kom. Stolthet var enorm över att jag faktiskt fixade det.
Jag bestämde mej och jag tränade för att nå det uppsatta målet.
Jag har gjort de så många gånger förut i andra sammanhang och det gör mej till en starkare person, jag gillar känslan av det.
Att utmanas, träna och genomföra.
Efter målgång sa jag till fröken flickvän;
- Aldrig mer.
Men redan efter vi gått ett par kvarter från målområdet började det snurra i skallen om hur jag ska kunna putsa till tiden :)

En dag för turistanden hann vi med och den var väldigt givande. Det roligaste var nog att man lätt kunde urskilja vilka som dagen innan sprungit maran, alla hade liksom lite samma stil. Vart vi än befann oss så såg vi dessa kämpar som nu ville förkovra sej i det Irland hade att erbjuda.
Vi tog oss en titt på Dublin Castle, vidare till St; Patricks cathedral. En vända inom Guinness och vidare till Jamesons distillery. Tempel bar var givet och där åts det delikata middagar till live musik.
Jag skulle kunnat utveckla detta inlägget till kilometer lång text men jag väljer att låta bli.

Stolt som en tupp över min tröja :)

Sammanfattningen är i alla fall att detta var en helt otrolig resa, jag har sällan upplevt något liknande när jag varit iväg.
Tacksamhet är ett litet ord för att förklara hur jag känner inför alla människor i min närhet som faktiskt hjälpt, stöttat och sett till att denna resan blev av och gick att genomföra.
Just nu känner jag mej stolt, älskad och otroligt tacksam.

Jockarp.