Uppesittare.....

Kastanjemålning ;)

Myset hade ett uppdrag efter frukost och det var att klä mormor och morfars julgran, hon började leverera snöflingor i papper direkt efter gröten.
När hon kommit på plats i undantaget körde jag till Bromölla och dess affär Maxi. Jag var inte ensam på plats. Hela parkeringen var full.
Från affären körde jag inom tant N med en liten julgåva. Där hade jullugnet lagt sej ordentligt, precis uppstigna och klockan var efter nio ;)

Hem och en kopp kaffe sen började projekt skyltuppsättning. Hål grävdes och cementblandaren startade. Det får bränna ett tag innan skylten sätts upp. Men det mesta av jobbet är nu avklarat.
Myset hoppade lite studsmatta innan även hon gjorde oss sällskap med skyltjobbet. Hon snubblade över några små kastanjer och genast skulle hon in och måla på dom, den där pysselgenen kommer inte från mej det är jag helt övertygande men lik väl får jag bita ihop och hjälpa till när myset är i gång.

Jag skulle egentligen ha vilodag från löpningen
men när fröken flickvän slutade tidigare så öppnades det upp ett par timmar på dagen då det var ljust. Dom angrep jag bums.
Efter att jag städat och torkat golvet i palatset så kände jag att en löptur var de bästa sättet att få lite frisk luft. Jag angrep mördabacken och turen slutade på 7 km, ett lagom långt pass efter att träningen varit daglig i sex dagar i rad.

Kvällen handlade om att sitta uppe. Bingolottos uppesittarkväll med goda vänner. Vännerna kom med trevliga överraskningar. Vinster till höger och vänster och mängder med god mat. Jag åt sjukt mycket med det var säkert nödvändigt för att bygga muskler, jag intalar mej det i alla fall.
Ja det var en helt fantastisk afton som utspelade sej i borgen.

Nu väntar ännu en dag som jag hoppas kunna lägga ner lite försiktigt i braiga lådan. Julafton 2014 vad har du i ditt sköte?

Ett mys på språng ;)

Jockarp.

Underbara ungar....

En överraskning från fröken flickvän ;)

Utfärd till vänner i Karlshamn stod överst på listan på måndagen. Vi ses inte så ofta nu längre men det blir så när man får barn, det tar tid att vara förälder.
Det var väldigt roligt att ses, myset var lite blyg i början men det släppte allt eftersom och tillslut satt barnen och rullade en boll mellan sej. Så härligt att se.
En vända inom gula M:et innan hemfärd, det gäller att passa på när man är i städer där denna delikata mat serveras ;) Mollie åt friskt, jag åt inget.

Eftermiddagen var vigd åt bio. Myset och mormor skulle se filmen om Tingeling. Vad passar då bättre för mej än att ta en löprunda när utantiden kommer så där vips. En vända på 8 km blev det. Det kändes tungt men tiden sa annat. Jag har god fart nu och det är bra.

Mollie var tjurig på kvällen och det är då lätt att det blir en höna av en fjäder. Men i palatset tolereras inga dumheter, den som tycker att det låter hårt har fel. Barn ska lära sej att lyda annars är dom förlorade. Oj, hoppas nu inte att man får socialen efter sej  ;)
Jag vill inte veta av dumheter från någon och framförallt inte från en fyraåring med trotshumör. Dom föräldrar som låter barn leva loppan dom kommer förmodligen få plocka ut sina barn från olika inrättningar när dom blir större. Jag vill helst slippa det.

Kvällen slutade självklart i fred och stöket sen innan var som bortblåst. Det är bra med barn dom är inte långsinta.
Tjejerna badade en timme och det var enbart glädje.
En varsin morot att gnaga på inlindade i badlakanen i soffan hörn ledde till att vi frågade om dom var små kaniner.
Svar kom.
- Vi är inte kaniner vi är dom tuffaste vagnsförarna i vilda västern.
Ha ha, där gjordes vår kväll, snacka om oväntat svar. Underbara ungar.

När nattningen var över startade projekt maratonanmälning i soffan. Jag kan ju säga att det Polska språket inte är min bästa gren, Google översättning och fröken flickvän fick jobba väldigt friskt i ett par timmars tid för att klara av att anmäla mej till mitt fjärde maratonlopp. Men trägen vinner :)

Dom där små fröna ;)

Jockarp.

Bokmal...

Det kändes som en kylig vårdag när vi efter frukost gick ut. Solen sken och luften var ljuvligt hög.
Tvättning av bilar blev den första aktiviteten, Det var inte en dag för sent. En köldknäpp hade gjort susen i marken, allt är så slabbigt och äckligt just nu och det syns alltså tydligt på kärrorna.

Vi har fått en skylt med gårdsnamnet på och den ska självklart sättas upp någon dag när lusten faller på. Den är urtjusig. Visst?

Fröken flickvän hade ett långpass i träningslokalen och handling inför julen tog sin lilla tid.
Vi var hemma allena och inne värmen började lill Ernst Vilhelmsson att skapa. Det klipptes och klistrades och hux flux hoppade hon i skorna och drog ut. Planen var glasklar för henne. Hon behövde ett löv för att rita av till sitt julkort. In kommer hon lycklig med ett kastanjelöv och julkorten levererades på löpande band.

Jag tog en löptur på 14 km och veckans antal löpta mil slutade på sex. Det var bra med tanke på att jag inte sprungit längre än 1,5 mil åt gången men jag har jobbat på ofta i stället. Det känns bra när sammanräkningen var gjord.
Duschen och häng i soffan med en bok som jag lånat på bibblan. Myset skulle hjälpa mormor med att rulla köttbullar och fröken flickvän var på nån aktivitet i stan.
Jag orkade helt enkelt inte utan jag kurade ihop mej i soffans tysta hörn.

Myset var sliten efter julbordet dagen innan och kvart över sex gick vi och angrep en saga och sen somnade hon bums.
Jag satte mej åter tillrätta i soffan med min bok. I ett tyst hus är det helt ljuvligt att sitta och läsa. Ro.
Det höll inte i sej så länge, en gång i timmen vaknade myset och klagan över öronsmärtan var hög.
Nässpray tvingades in och mitt i natten fick hon alvedon för att smärtan skulle släppa.
Uppvaket på morgonen var glatt vilket var glädjande.

Svårsläppt bok....

Jockarp.

Silvertejp....

Dålig hårdag ;)

Jag sov tre timmar efter avslutat nattjobb. Lite seg i bollen men väldigt lycklig. Jag tog på fastande mage en vända i mördabacken. De var ett väldigt tufft pass. Det märks att syresättningen fått sej en liten törn. Men jag kämpar på.

Mysets kusin som ska i väg och åka skidor över julen kom förbi efter att myset efterlyst henne. Hon är så väldigt glad i sina kusiner. Jag tror inte att kusinerna uppskattar dom lekar myset föreslår men dom är alltid gulliga nog till att ställa upp.

Vi vilade oss en stund på soffan vilket var behövligt, för mej på grund av natt jobb och myset på grund av att det väntade festligheter på kvällen.
Vi hasade oss upp och hoppade i finstrassen för att åka på julbord.
Färden gick till Hörvik.
Maten var fin pch sällskapet trevligt.
Myset tryckte i sej ett femtontal köttbullar, prinskorvar och ägg.

Efter maten blev det julklappspel. Det gick inget vidare för mej så jag fick en klapp tilldelad till mej vid avslutningen.
Mollie var blyg i början men hel speedad innan det var dags för avfärd, vilken blev lite väl sen.
Myset fick hosta och den var inte behaglig, Slutligen knoppade hon in och då var klockan efter tolv på natten och humöret på mamman var allt annat än på topp.

Diadem lagat med silvertejp ;)

Jockarp.

Kontroll......

Gottegrisar :)

Vi har nu varit på fyraårskontroll av ett litet mys.
Vikt 18 pannor längd 106 cm. Full syn och ingen hörsel.
Vid frågan om hon kunde rita en flicka glodde hon bara som om vi vore helt bakom flötet. I stället sa hon;
- Jag ska rita en häst, sen gjorde hon det.
Det var sköterskans första häst genom tiderna.
Hörslen ja, den var inte bra, förmodligen hänger det ihop med förkylningen och öronen hade en del vax på fel ställe.
Revaxör skulle råda bot på det problemet så det var vi och införskaffade.
Vi fick en ny tid för en ny undersökning och då hoppas jag att det är andra svar på proven.

En vända till bibblan, myset lånade ett tiotal och jag lånade två böcker, en om löpning och en om Aten. Det är snart dags för en liten utflykt igen och jag vet hur viktigt det är att vara påläst i ämnet.

Myset bokade tid med morfar, dom skulle köra traktor och dom skulle skörda det sista i trädgårdslandet.
Medan dom pysslade med det drog jag och fröken flickvän till Kristianstad för lite julmys.
Vi strosade hand i hand och vi gick på restaurang och åt mat. Sötsuget blev tufft så in på det fina cafét Duvander fick det bli.
Det var så himla mysigt att sitta där med en kopp och bara småprata lite.
Vi köpte några små klappar och sen bar det hemåt igen.
Mollie skulle tvunget laga soppa på sina skördade grönsaker. Det blev faktiskt ganska gott trots att det plockades upp den 19 december.

Ett problem med personal på bruket resulterade i att jag fick gästspela på fredagsnatten. Det är ruggit bra betalt så det var inte så svårt beslut som skulle fattas.
Jag jobbade och myset fick revaxör i örat. Här snackar vi fredagsmys ;)

Kokar soppa på en spik :)

Jockarp.

Julagran ;)

Upp och ner på berget :)

Myset var lite småfebrig så det fick bli att stanna hemma i stället för att åka till dagisjulfest.
Istället roade vi oss med en hel massa olika saker under dagen.
Först kom två trevliga grabbar som skulle putsa alla våra fönster. Dom var väldigt sociala så det snackades högt och brett.

En stund senare kom veterinären, det var dags för spruta på kamphundarna och hästarna. Min gamla tävlingshäst skulle få tänderna fixade så efter en dos plegicil som var lite väl tilltagen så började raspen gå i hennes mun.
Hon var helt avtrubbad så jag fick vänta i stallet ett bra tag innan hon nyktrade till.

Under tiden var sotaren på ett besök och kollade pannan. Två gånger om året kom vi fram till att det behövdes professionell hjälp för att hålla min blåa skönhet i trim. Det var jag mycket nöjd med.

En löprunda på 8 km piffade jag till med, jag var sliten. Det var ett tufft pass att springa 1,5 mil ena dagen och 8 km den andra. Jag är inte riktigt uppe i mitt vanliga flås än, men det kommer ;)
Och extra gott är det att vara igång nu till jul så att man kan vräka i sej av allt gott utan att överhuvudtaget bry sej det minsta om det och med det då även ha ett yber gott samvete.

Vi hade kattbegravning på gården. En 12 åring fick lämna in efter lite sviter. Som väl är så är det inte så jobbigt längre. Värre var det när man var liten. Då var det inget roligt när katterna dog.
Jag var fem år när jag fick min första egna katt vid namn Lena. Vi var jättetighta och min bror sa alltid:
- Hoppas Leonora hinner bli 18 år innan Lena dör.
Han tyckte väl att då var jag så vuxen så att jag inte skulle bryta ihop.
Och minsann och dar. Jag blev 18 innan hon dog.

Eftermiddagen vigde vi till julgrans huggning. Vi tog fyrhjulingen med släp där bak och sen drog vi upp på berget. Och jag måste säga att vi har nog aldrig haft en så vacker gran i palatset
Den luktade underbart när den burits in. Myset ville självklart börja klä den på direkten.

Vi stoppade inte där, nepp. Två nya dubbla satser med kola gjordes och middag i form av en hel laxs sida lagades. Vi är så sjukt bortskämd, att vara hop med fiskhandlarens dotter är hel great det :)

Allt ska hänga på samma gren :)

Jockarp.

Vab....

För första gången i mysets fyraåriga liv har jag nu tagit hjälp av försäkringskassan i form av ett bidrag kallat vab.
När jag hämtade upp henne på dagis var hon ledsen och gnällig, dagisfröken sa till mej att detta är inte Mollie och ställde sej frågan om hon började bli krasslig.
Vi vände hem mot byn och på vägen slocknade hon, detta tillhör inte heller vanligheten. Hon brukar avlägga rapport om hur dagen varit.
Jag tog tempen på stört när vi kom hem och den visade på lite över trettiosju. En timme senare var den över trettioåtta.

Myset är inget lätt barn, hon är slipade och vill hon inte göra något så gör hon det inte.
Detta gäller även medicin intaget. Hon vill inte ta medicinen och då är det inte lätt att hjälpa.
Hon blev ännu varmare och somnade på soffan, då såg jag min chans. Med en känsla av övergrepp stoppade jag upp ett stolpiller på henne och hon gnällde, jag känner ett enormt hat till att behöva göra det men jag såg ingen annan möjlighet.
Hon blev piggare och vi spelade snigelspelet ett par vändor, självklart fuskade hon ;)

Hon somnade igen och jag bar in henne i sin säng. Kaskadspyan lät sej inte vänta på sej. Vi lukta kräk hela familjen.
Hon kräkte ännu en gång av den höga febern och ett nytt piller sköts in.
Hon kom in till mej vid fyra på morgonen och tempen visade på 40,2. Ett piller till och Jag baddade henne med en våt handduk i ansiktet tills hon somnade.
Uppvaket var piggt, trettioåtta visade termometern och det var ju för väl.

Jag hade fått en remiss för egen del på grund av min mystiska ohälsa så nya prover behövdes tas. Jag hade några andra små projekt som behövde avslutas innan jullovet så när jag såg på mysets status att hon var på banan igen så ringdes mormor in. Hon fick hålla myset sällskap den korta stund jag skulle vara på bruket.
Allt gick bra, proverna togs och genomgången av protokollen gick i raslig fart.

När jag kom hem hade mitt lilla mys badat och det var nog välbehövligt det. Febern rusade upp en sväng till och hon somnade på soffan.
Natten blev sen allt annat än kul. Jag befann mej mestadelen i en 70 cm bred säng bredvid min dotter som krävde mängder med närhet.

Jockarp.

Tärnan och socialen.....

Man måste ju få gunga lite ;)

Arbete från tidig morgon, men jag bad mej ledigt redan till 14 snåret. Fröken Vilhelmsson skulle gå lucia på dagis och det skulle jag inte vilja missa för allt smör i Småland. Dessa små ögonblick i livet är viktiga.
På jobbet satt jag i möte gällande färg och trappor. Det ni, vilka andra sitter i såna möten?
Intressant var det dessutom ;)

Jag tog en vända inom sjuksyrran, jag ville avlägga rapport om mitt tillfrisknande. Hon gillade det hon hörde men var liksom jag lite orolig över vad det egentligen var som drabbat mej.
Vi diskuterade det en stund och vi önskade sen varandra god jul och gott nytt.

Jag lämnade alltså bruket redan vid två och körde hem. Jag hoppade in i mors bil med löpkläderna med mej i en påse. Planen var klar.
Jag möttes upp av fröken flickvän, hela familjen samlad.
Myset var så otroligt söt i sin tärnutstyrsel, sötast av alla.
Dom sjöng alla sångerna högt och fint och leendena var varma. Det var fullt med stolta föräldrar och mor-far föräldrar på plats.
Efter tågandet och sången var det fikadags. Barnen hade bakat själva vilket resulterat i några ljusa och några mörka pepparkakor.

Jag vinka av gänget och började springa, det kändes som förr, som innan jag blev sjuk. Lätt, enkelt och underbart. Det enda orosmomentet var att det mörknade och det mörknade snabbt.
Det var lite obehagligt innan jag var hemma.
En ny fight kommer att utspelas och det är den mellan mej och kommunen. Nu ska det minsann bli en cykelbana ut hit om det så är det sista jag gör. Snacka om diskriminering, ingen annanstans i kommunen saknas det cykelbana. Upp till kamp ;)

Myset och jag packade in oss i bilen på stört efter löpningen och drog ner till Valjeviken och dess badhus. Jag bara älskar det stället. Vi var nästan helt ensamma i hela badhuset. Vi kastade boll och dök. Vi gjorde precis vad vi ville. De skrattades och sprutades vatten i ansiktet. Det var riktig kvalitetstid med mitt mys det

Kvällslektyren blev i form av ett utlåtande från socialen angående fröken flickväns barn.
Det var en spännande läsning där jag kallt räknar med att den ena föräldern nu känner sej grymt bortgjord. Favorit i repris typ.
Hela hans sida innehållande han själv, föräldrar och flickvän hade kämpat på bra med att kasta skit på oss och utmåla oss som psykfall. Och samtidigt jobbade dom på stenhårt med att försöka få socialen till att tycka att barnen skulle ha det dåligt hos oss.
En anklagelse var att vi hittade på saker med barnen. Jag säger bara VA? Hur stort hål i huvudet har man om man missunnar barnen att få åka till stranden eller upp i skogen. Kanske ta en båtresa eller åka tåg. Vad är det som är så fruktansvärt med det?
Nej det var inget fruktansvärt med det, enligt socialen har vi fria tygla till att fortsätta att hitta på bus med våra barn. Tack gode gud för det ;)
Ja summa summarum är alltså att barnen mår bra och att ännu en gång har den andra föräldern bevisat att han har väldiga problem med sitt ex val av partner. Men det får han fortsätta att ha för vi kommer inte att förändra vårt sätt att leva. Jag älskar min tjej och hon älskar mej :)

Vi tog bilder på varandra ;)

Jockarp.

Strandhäng och lipsill....

Morgonbus ;)

En riktig vintermorgon bjöds det på. Det var rimfrost överallt och solen sken. Helt underbart.
Vi paltade på oss vinterkläderna och gick ut. Tjejerna var på topphumör och angrep studsmattan, dom hoppade och dom åt is ;)
Jag var något stel i kroppen det berodde nog på både promenaden i mördabacken och på vedkärran. Jag har inte rört mej så väldigt fort dom senaste tre veckorna och det märks alltså.

Suget var stort den vackra dag så jag klädde mej varmt och hoppade i mina favvoskor.
En liten lätt löptur på knappa 6 km blev det. Det gick hyfsat bra, jag var svag det kände jag men jag var i alla fall igång nu och det betyder väldigt väldigt mycket för mej.

Jag fick den nya tidningen av Runners world och med den kom nya utmaningar. Mitt fjärde marathon är nu inplanerat och det ska bli mycket skoj, nu är det bara förberedelserna och träningen som ska putsats till. Den lilla detaljen :)

Efter lunch värmde vi choklad och fyllde upp tevekannan. Mot stranden.
Det busades hej vilt i den rikliga blåsten. Det var utmaningar med att klättra i branta lutningar. Det är härligt att se när dom testar och övervinner sina rädslor.

Vi gick längs stranden och ingen av oss ville egentligen åka hem, det var så friskt, vackert och härligt. Så lättlevt att bara vara just där och då.

Detta lättlevda byttes ut när vi kom hem, lilla mini är sjukt mammig just nu och det tutas och gnälls så fort fröken flickvän har någon annan i sin närhet. Självklart ska man vara glad över att ens barn vill vara med en men det får ju finnas gränser.
Vi rådde bot på det gnälliga med att fröken flickvän eliminerades. Hon förflyttade sej till sitt syrum och jag hängde men fröken lipsill.
Och vad fick vi. Jo en supertrevlig och rolig lite tjej som roade sej med än det ena än det andra utan att gnäll. Precis som det ska vara.

Skriva namn i sand :)

Vänner ;)

Jockarp.

Lucia.....

En ny tradition kanske? Ja vem vet. Vi klädde oss i alla fall i lussesärkar hela gänget. Rött band i midjan och glitter i håret.
Vi hade lussebullar och pepparkakor i en korg och små påsar med världens godaste kolor. På påsarna stod det namn på till vilka dom skulle ges.
Vi började hos mina föräldrar. Dom var redan i gång, morfar stod och burrade med sin traktor och mormor hade varit på berget med kamphundarna.
Vi drog av, Staffan stalledräng, lusselelle och kola, knäck och apelsin. Applåderna lät inte vänta på sej. Vi lämnade av lite godsaker och gick vidare upp i byn.

Nästa anhalt var mysets kusiner. Samma sak där. Sång vilken var sparsam från barnen, det var mammorna som fick ta i lite extra.
Det var stora leende i alla fall så det uppskattades helt klart.
Den sista vi lussade för var byns äldsta invånare. Hon stod med tandborsten i munnen när vi kom. Vi sjöng lite, gav bort en lussebulle och önskade mysig Lucia. Dags för hemgång.

Jag kände mej pigg och var sugen på uteaktiviteter så vedkärran fick sej en tur. Nu är hela källaren fylld igen. I borgen ligger tempen och gungar upp mot 26 grader vissa kvällar. Helt underbart att slippa snåla med värmen ;)

Vi passade på att avmaska hästarna och efter det blev det kaffe och kola. Underljuvligt.
Piggheten höll i sej och jag blev friställd från hemmet. Jag skulle känna på formen, i ett par gamla löpadojor och sen ut på berget. Promenaden var frisk och det kändes underbart att få känna grus under sulorna igen. Jag angrep mördabacken lite försiktigt. Det var längesen jag gick upp och det var en baggis :)
När jag kom hem visades nya alster upp, dom små hade gjort julkort helt allena. Jag blev djupt imponerad. Dom kan så mycket man inte vet om.

När jag kom hem drog fröken flickvän ut på en rask tur. Det gäller att ge varandra tid. Både med och utan.
Jag skalade potatis till den stora kyckling som legat i ugnen sen tio på förmiddagen, den var en femkilos pjäs så timmarna i ugnen var nödvändiga.
Maten stor på bordet precis när svärfar kom in genom dörren, perfekt planerat.
Våldsamt gott var det och vi åt friskt. Men hur mycket vi än välte i oss så såg vi ingen ände. Kycklingen var gigantisk.

Hela gänget ;)

Efter nattning blev det glöggparty. Lyxigt värre.

Jockarp.

Kolabak....

Ett mys bakom nallen :)

Myset och jag tog sovmorgon, vi masade oss inte upp förrän klockan åtta. Vi tog det lugnt, vi åt och spelade lite spel. Det var behövligt.

Jag har efterlyst min doktor ett par dagar för att reda ut vad som varit fel på min kropp. Han har inte hört av sej, vilket jag har morrat över.
Jag mår i alla fall bättre för varje dag som går nu och i går kväll kände jag åter ett sug som jag tror mej handla om löpning. Än är jag inte redo men jag närmar mej.
Och som ett lite extra fredagsmys så ringer han äntligen. Han min käre doktor.
Han berättade att proverna såg bra ut, blodvärdet var fortfarande inte bra men jag led inte av järnbrist alltså hjälper det inte att äta järntabletter.
Leverproverna så nu bra ut och levern var i toppform. Jag förstod att han kände en frustration över att inte kunna förklar för mej varför jag blev så väldans dålig bara över några timmar. Jag berättade för honom att jag tyckte det var olustigt att från den ena dagen när man känner sej i topptrim till att den andra dagen knappt orkar ta sej ut till bilen utan att flåsa som en otränad storrökare. Jag ville få en förklaring.
Det fanns ingen.
Det vi bestämde är att jag om ett par veckor ska röntga lungorna igen och att nya prover ska tas. Allt för att se så att det går tillbaka och att kroppen blir som vanligt.

Förkläde på Korven :)

Myset och jag tog en sväng inom kyrkan. Jag hade lånat en luciakrona som det var dags att lämna tillbaka. Efter det körde vi till Karlshamn för att fika med min polisvän. De var ända sen i somras vi sist sågs. För länge sen givetvis.
Mollie och hennes dotter fann varandra och lekte bra ihop. Myset var lite mammig emellanåt men inget som störde vår fika stund.
Jag var fylld med energi när vi tog farväl och vi vände hemåt mot byn.

Med denna energi så drog jag igång avfrostning av frys samtidigt sattes en kolakastrull på plattan. Alla älska mina julkolor så jag drämde till med dubbel sats. Innan kvällen var över hade jag levererat ännu en dubbel sats :) Kolor i mängder alltså. Jag fick lite hjälp från tjejerna med att få dom i pappret, detta är det värsta jobbet.
Jag hade en superbra dag och afton.

Tack för hjälpen ;)

Jockarp.

Eftersöker Julstämning....

Vilhelmssonarna ;)

Jag är för ung för att grotta ner mej i sjukdomar så utan provresultatet planerade vi för en dag utomlands.
Vi hoppade på tiotåget och drog söder ut. Köpenhamn och dess tivoli var målet.
Myset villa ha en pysseltidning på resan så det köpte vi sen bar det av.
Resan gick fint, ingen försening, ingen insatt buss och inga krabbiga byten. Smidigt alltså.
Myset hade matsäck med sej, två morötter och en pannkaka. Allt var uppätit när vi kom fram och pölsevagnen stod väldigt lägligt. Hon klapp två röda sen var hon redo för galaj.

Vissa uppskattade radiobilarna mer än andra :)

Grrrr.

Mormor betalade inträdet och jag köpte åkband, här ska åkas karusell.
Hon var lite blyg i början, men det släppte allt eftersom. Vildare och vildare karuseller skulle hon upp i.
Jag som själv inte gillar karuseller och som överlåtit det till fröken flickvän fick på grund av hennes avsaknad bita ihop och hoppa upp i sadeln (karusellerna)  mormor stöttade som väl var lite så jag slapp undan några. Vi strosade runt och tittade in små tomteverkstäder och på alla juleljusen. Det var vackra ljusarrangemang vart man än vände sej.
Vi åt våfflor och drack varm choklad livet var sådär ruggit enkelt.
Vi hade helt enkelt en supermysig dag där det var fritt fram för det mesta, det var lite folk på plats så hela tivoli låg för våra små fötter.
Vi vände inte hem mot byn förrän med sex tåget och det var bums i säng när vi kom hem, trötta, glada och nöjda.

Svansjön :)

I Parishjulet.

Den dagen åker självklart ner i braigadan med ett pang.

Jockarp.

Springsugen?

Tummen upp :)

Med dom vätskedrivande tabletterna återkommer livet till mej. Att kunna röra sej fritt och andas lite lättare gör allt betydligt bättre.
Själva grundproblemet finns kvar men jag är symtomfri vilket är skönt.
Just nu längtar jag till att känna suget och styrka till att ge mej ut med löpskorna igen.
Tre månader till mitt nästa lopp och tiden börjar bli knapp för att hitta formen, men just nu har jag ingen lust att ge mej ut och det beror klart på att kroppen inte är ok. Lyssna på kroppen heter det och det är just det jag gör nu.

Arbetet har funkat fint trots mina åkommor. Jag har suttit still i möten vilket har passat perfekt nu.
Snacka om timing, hade det varit ordinarie jobb hade jag aldrig fixat det med denna sargade kropp.

Myset tränar på luciasångerna på dagis. Hon berättade för mej att hon inte ville vara Lucia utan täna. Hon utvecklade det och berättade att om pojkar är tänor så är dom pojktänor och att hon var en flicktäna.
Ok jag förstår sa jag leendes.

Vi har haft ett problem med studsmattan, tanken är väl att man ska ta in den på hösten men vädret har varit bra så vi har låtit den stå.
Den stod inte på samma ställe efter en blåsig natt, nepp den låg upp och ner och var ruggigt tung att lyfta upp. Nu är den fasttjudrad för att klara dom ankommande stormarna.
Myset roade sej med att köra trehjuling på altanen när vi fixade mattan. Jag älskar när barnen vill vara ute och när dom inte bryr sej ett skvatt om vädret.

Nog skrivit idag, nu väntar äventyr.

Jockarp.

Sjukan och blombud....

De finns ingen som är så pysslig om myset ;)

Till sjukhuset och röntgen avdelningen. Jag kom in bums vilket var bra, väntat har jag gjort tillräckligt den senaste tiden.
En grundlig undersökning utfördes, jag skulle andas hit och dit och hålla den och andas normal. Jag var helt slut efter övningen ;)
Jag blev beordrad att spatsera bort till medicinavdelningen för att träffa min doktor. Han var på plats och vi beslutade att jag skulle åka hem och vänta på att han skulle återkomma när alla provsvar kommit.

Jag körde till bruket och det första som skedde var att jag dundrade in i matsalen och tryckte i mej ett julbord. Jag hade fastat hela morgonen så nu gick jag all in. Allt från grisen, tomtegröt och godisbordet slank ner.
Dagens första möte varade till halv fem och efter det fick jag en snabb sittning med min gamla chef angående uppförande och bemötande. Det gällde inte mej denna gången. Vi hade ett bra samtal och dessa frågor blir allt viktigare i det hårdnande klimatet i samhället. Hur vill jag bemöta och bli bemötta av mina kollegor?

Utstämpling på bruket och vidare till ett fackligt möte. Det blev ett kort möte där det beslutades att en omröstning skulle ske på annan ort. Alla skulle få samma möjlighet att rösta. Demokratin när den är som finast.
Jag blev ombedd att bli rösträknare så nu hänger räknandet på mej. Kulramen fram.

De som mötte mej när jag kom hem var en vacker krya på dej bukett med blommor som kommit med bud under dagen. Mina vänner är av en sällsynt sort. Jag blev så väldigt glad över gesten.

Myset och jag hann med ett parti med snigelspelet och hon fuskade som vanligt. Jag ser ingen lösning på det problemet just nu. Hon är en enveten liten dam den där Mollie Vilhelmsson.

;)

Jockarp.

Blandade ingredienser....

Korvmacka på berget, det är bäst :)

En helg som bjöd på mycket är till ända.
Jag började med ett julbord i slottslängorna med mitt skift. Det var en trevlig tillställning, maten var dock inte den bästa, men det dög.
Det var musik vilket gjorde att det bjöds upp till dans. Jag lät dock bli den övningen.

Lördagen blev annorlunda. Vi lämnade myset och hennes packning hos min bror sen tog vi tåget mot Malmö.
Vi checkade in på hotellet som min käre vän fixat till oss. Special price for us, nästa gratis.
Vi dumpade tandborstarna och gick ut på stan. Mina magproblem gjorde att vi fick gå väldigt sakta, mys faktorn var hög på de sakta tempot.
Vi gick hand i hand och var så där nära som man bara vill vara med den människa man älskar.

På kvällen befann vi oss på Malmö opera. Julklappen till oss själva var för året musikalen Doktor Zjivago. Musiken var pampig och vacker men själva storyn var lite väl mörk. Sevärd helt klart men något för mörk i våra ögon.
Vi tog en taxi dom futtiga metrarna hem, jag var mätt och svullen efter den delikata maten från opera grillen som fröken flickvän bjöd mej på.

En helt underljuvlig natt väntade sen. När jag stängde ögonen sov jag ända till morgonen och det har inte hänt på flera år. Inget störde mej och det var en häftig upplevelse.
Brakfrukost och lite slapp i sängen gjorde oss redo för att ta oss hem till byn igen.

Dockteater ;)

Kolla vad liten mamma ;)

Jag hämtade upp mitt mys hos mormor där hon tillbringat natten. Mormor tyckte jag var svullen och tyckte att jag skulle ställa mej på vågen. Sagt och gjort.
Mina vanliga 58 muskulösa kilon hade på knappt en vecka bytts ut till skvalpande 66 kg som inte satt på rätt ställe.
Det var vad som krävdes. In i bilen och mot akuten som jag sen tillbringade 8 timmar på.
Jag checkade ut runt midnatt med nya "tron" om vad som är fel.
En förstorad lever. Vätska runt lungorna och lågt HB. Doktorn ville helst inte släppa hem mej men med ett fullbelagt sjukhus och en Vilhelmsson som behövde till arbetet nästkommande dag blev beslutet att jag fick åka hem och att nya prover skulle tas.

Jag började morgonen med en tablett som skulle driva ut vätskan i min kropp.
Vidare gick jag till sjuksyrran på jobbet med mina lappar. Efter att vi fyllt 8 rör med blod så satt jag i det möte som var tänkt för dagen. Tröttheten slog till som en blixt från klar himmel. Lågt HB är tuffare än man kan tro. Jag tyade hålla mej så pass intresserad och allert så jag kunde avsluta mötet i vaket tillstånd ;)

En lugn afton men min lilla dotter sittandes bredvid mej i soffan gjorde att tacksamheten överöste mej. Det viktigaste i livet liksom;)

Nu ska jag till sjukan igen förhoppningsvis ska vi finna det vi söker idag.

En stunds lyx :)

Jockarp.

Mysdag....

Lerlek....

Smärtan var något mindre men andningen lite tuffare. Det går i vågor både vad det gäller smärtan och tungandningen. Det värsta är när kroppsställning ska ändras. Jag försöker att inte fundera så mycket över det utan bara låta det ta sin tid som läkarna säger.
Myset och jag njöt av en fridag ihop. Vi började men långfrukost med knäcke och mjölk. Sen börjades det skapa. Vi skulle hälsa på tant N under dagen så myset drog i gång och rita backyardigans och skriva några rader.

Vi drog till stan och vårdcentralen, det var dags att lämna några rör med blod igen. Det börja bli en obehaglig vana.
För att pigga upp oss lite efter det körde vi till blomsterbutiken för att köpa nåt fint till tant N. Myset valde blomma och självklart blev färgen rosa. Så juligt så ;)

Vi körde över gränsen till Skåne. Det blev ett glatt möte, på tok för längesen vi sågs.
Myset har ju fyllt år och tant N kunde inte medverka, men presenter fick myset i alla fall. Ett nytt sykit vilket uppskattade väldigt när vi kom hem igen, lika så dom fina porslin sakerna som man skulle färglägga drogs fram i en hast.
Hon är bra bortskämd mitt lilla pyre.
Tant N hade massa roliga saker som passar för små mys. En hel låda med saker som man använder till lerlek. Detta drogs fram och Mollie blev helvild. Hon blandade lerfärgerna, gjorde pizza och tänder och tungor.
Det krävs en hel del nu för att lilla fröken fyraåring ska bli nöjd med livet. Stimulansen med leran var perfekt. Vi vuxna fick lite tid för samtal.

Fröken flickvän var i Växjö hela dagen så henne såg vi inte röken av förrän framåt kvällen.
Mysets kusin kom och hon hade beställt tyg som skulle bli ett par byxor. Det blev det också under kvällen. Fröken flickvän levererade med sina symaskiner.
Myset nattades och vi slog till med Thaimat från det nya haket i stan. En mysig kväll.

Produktiv...

Jockarp.

Jämställdhet...

Med uppsvälld mage, svullet huvud och svullna ben går jag nu genom livet. En sak är klar, jag kommer aldrig låta mej själv bli överviktig. De stramar emot vad jag än ska göra och andfåddheten har mej i ett stenhårt grepp.
Alla symtomer stämmer överens om på hur det var när jag var gravid och visst har frågan kommit upp.

En dags vila sen var jag tvungen att ta mej upp på banan. Den sista inspirationsdagen skulle levereras. Jag var allt annat än i form på morgonen när jag begav mej till Karlshamn men ihopbitningen av tänderna fick mej att sköta mitt uppdrag.
Min partner in crime stöttade så gott det gick och hon lät mej inta sittande ställning så fort det fanns en möjlighet till det.

Avslutet skedde med pompa och ståt. Vårt Luciatåg har varit väldigt populärt det tre gångerna vi ställt oss på scenen. Själv har jag dock haft tuffa veckor med att få bort stearinet från håret, det har tagit ungefär en vecka att få bort allt och sen har det varit dags igen, men vad gör man inte för konsten ;)
Vi har verkligen bjudit på oss själva, Vi har bjudit på två Lucior, en kvinna och en man, allt för att markera vikten av ett jämställt samhälle och att alla ska ha samma möjlighet till att få vara med. Jag tror att det uppskattats väldigt.

Vi har hunnit få en ny chef på vår avdelning, Nja jag behåller nog den gamla ett tag till men för mina kompisar väntar nya tiden. Jag tror att det kommer bli utmärkt. En kvinna som ska styra 35 män, vad kan möjligen gå fel?

Gårdagskvällen bjöd på julshow, mysets kusin hade uppvisning i skolans matsal och självklart var vi på plats.
Dom sjöng och spelade teater. Superduktiga. Myset satt helt still under uppvisningen.
När tre tjejer drog igång och började dansa så lutade sej fröken flickvän till mej och viskade i örat. Det där är våra tjejer om några år. Jag blev varm i hela kroppen när jag tänkte på det :)

Hur kul som helst ;)

Jockarp.

Hospitalet...

Ett besvärligt organ just nu...

Den där lilla åkomman med vätskan kring lungan verkar minsann bli en följetong. Jag vaknade gick till jobbet och mötet med chefen blev öppet och ärligt.
- Herregud vad du ser ut.
- Ehh tack eller nåt.
Tydligen hade jag en härlig svullnad runt ögonen som inte var till min fördel :)
Under förmiddagen svullnade magen upp och jag kände mej allt annat än vältränad och fitt.
En vända till vårdcentralen för nya leverprover och kontroll av buken, därifrån tillbaka till bruket och möte med de finska leverantörerna.
Mötet varade till fem på eftermiddagen och när jag skulle ta mej därifrån var benen uppsvällda på mej. Jag ringer 1177 och rådfrågar.
In till akuten löd order. Fullfart in och ännu en hög med prover togs.
Läkaren tittade på mina ben och ställde sej frågande till vad det är som händer i min kropp. Kan det vara en propp i alla fall?
EKG gjordes och även denna gång ställdes frågan om min träningsmängd. Pulsen var låg. Väldigt låg.
Den frågande kirurgläkaren som tittat på mej skickade efter en medicindocktor som även han var frågande. Provsvaren stämmer inte överens med symtomerna.
Jag fick informationen om att det fanns 2 cm vätska på ett ställe mellan lungan och lungsäcken där det endast borde vara någon mm. Att det kan göra så mycket har jag svårt att förstå. Det hade nog läkarna med med tanke på att dom stod och fnattade sej i huvudet.
Dom kunde inte göra mer för tillfället så jag lämnade sjukhuset vid tvåsnåret på natten, vi skulle avvakta och se hur kroppen ter sej.
Jag fick med en remiss till provtagning en vecka senare. Även ett ultraljud på levern ska bokas in dom närmsta veckorna för att utesluta fettlever eller ärrbildning. Det känns inte riktigt bra det här.
Vad som inte heller känns bra är att jag blir andfådd bara av att gå upp i trappan på palatset. Jag som knappt är påverkad efter ett halvmaraton klarar alltså knappt att ta men till brevlådan. Inte ok.

Mitt mys såg jag inte röken av på hela dygnet, hon vakande på natten och ropade på fröken flickvän som gulligt nog skötte om omnattningen. Jag var helt färdig.
När mitt lilla pyre hoppade upp till mej på morgonen kom vi överens om att det var väldigt bra att vi hade fröken flickvän i vårt liv. Allt blir liksom lite enklare för oss.
Efter de konstaterandet drog myset igång att sjunga julsånger som dom håller på att öva in på dagis. Hon var så sockersöt när hon låg på min arm i sängen och sjöng Staffan stalledräng och sången och kola, knäck och apelsin.
Älskade lilla unge.

Jockarp.

Kalas och sjukan...

Mums....

Fyra-års kalas för myset stod på agendan och det blev självklart lyckat. Vi började med mat. När alla var färdigätna var det dags att angripa pinatan. Oj så spännande och förväntansfulla alla var. Myset drämde till med full kraft och det hände ingenting.
Pinatan höll för de flesta slagen. Det hoppade ut lite godsaker men långt i från allt, men vi höll där. Den behövdes inte tömmas, det var inte så att det saknades godsaker precis ;)
Efter den övningen gick vi sen på nästa, fiskedammen var självklar, alla utom mini förstod och uppskattade övningen.

Det var dags för tårta och den hade mormor gjort, två små hundar dekorerade sötverket. Även en bild på mysets numera favoriter Backyardigans satt på en skylt. Allt var lyckat.
Barnen lekte gömme och hade en lättsam och rolig afton. Vi vuxna satt i palatsets sal och samtalade i godan ro. Mysigt.

Undra vad det är i?

Ny klänning och nya brallor ;)

Gästerna tackade för sej och barnen nattades.
Jag har i några dagar haft en tuff smärta i magen precis under revbenen på höger sida. Jag har trott att det ska släppa och gå över av sej själv men smärtan har blivit tuffare och tuffare allt eftersom tiden gått. När vi blev sittandes i soffan efter kalaset eskalerade smärtan och efter ett samtal till 1177 så fick jag vackert bege mej till lasarettet.
Blodprover i massor togs, tempen togs och blodtrycket kollades.

Samtal med läkare och hon frågade tusen frågor och berättade vad proverna sa. Lågt HB, lågt blodsocker och förhöjda leverprover. En salig blandning.
I första skedet var hypotesen att det var gallan som var ur form. Men detta fick vi besked om omgående att så inte var fallet. Efter att jag fått en spruta i baken och att den inte gav önskad effekt kunde vi bocka av gallan från brottslistan.
EKG togs och sköterska frågade om jag tränade. Ja blev svaret, ok sa hon då förstår jag. Förstår vadå frågade jag.
Din vilopuls är på 40 slag vilket är väldigt lågt om du nu inte skulle varit tränad.
Läkaren kom in efter att hon kollat på EKG,et och slutsatsen hon drog och även sa var att jag var grymt vältränad.
Det är ju bra i sej men det löser inte smärtan precis.
Fler tester togs och nu befarades det att jag hade fått en propp. Varsågod att stanna över på sjukan Leonora.
Jag fick en säng vid fyra snåret och sex kom dom åter och terrade mej och tog mer blod.
Fröken flickvän kom och höll mej sällskap när hon styrt upp med barnen på hemmafronten. Mormödrarna fick ta ett långpass med barnen vilket vi var tacksamma för.

Ett par timmar senare låg jag i en skiktröngten som kontrollerade statusen på lungorna.
Svar kom ett par timmar senare och det visade på att det var vätska mellan lungan och lungsäcken vilket förmodligen tryckte och irriterade levern vilket i sin tur gav dom dåliga värdena.

Jag blev utskriven med en laddning piller och förmaning om att ingen träning dom närmsta veckorna får ske. Inom en månad ska jag göra en ny röntgen för att se så vättskan försvunnit.
Just nu är jag glad över att vara utskriven nu väntar jag bara på att smärtan ska släppa så att jag kan börja andas och gå normal ;)

Passar perfekt jue ;)

Pang i bygget :)

Jockarp.