Våga fråga....

De gror :)

Härligt när man vaknar vid halv fem på morgonen och känner sej pigg. Vidare att man ser fram emot att köra till jobbet. Då måste man ju må väldigt bra, eller trivs man inte hemma ;)

Utländska gäster på jobbet och genomgång på engelska. Öronen på helspänn för att förstå.
Jag trivs bra på mitt kontor och det funkar fint med mina kompisar runt omkring mej. Allvarligt i bland och privata och kuliga saker ibland, allt avhandlas och det på ett öppet och rakt sätt.
Jag har konstaterat att kommunicerande är väldigt viktigt för rasen homo sapiens. Vi kommer inte framåt någonstans om vi inte pratar.

Jag hade en intressant diskussion med personalchefen och även där såg jag hur viktigt det var att samtala och utveckla meningarna och se till att man pratar om samma sak. Med vissa människor löser sej dessa samtal utan friktion, med andra behövs mer utvecklande ord. Detta är väldigt intressant.
Att man kan mena samma sak men använda olika ord och olika formuleringar, dessa som ibland kan sluta med att det blir kaos i huvudet och man känner sej oförstådd.
Mitt råd till mänskligheten är därför, våga fråga.

Dagarna börja bli ljusare nu och det njuter jag av i fulla drag. Tvättning av bilarna på kvällen efter jobbet skulle varit omöjligt för bara ett par veckor sen, igår skedde det. Så underbart, trots att det var ruggigt och småkyligt så var det något i luften. Känslan av vår. Det finns inget jag just nu längtar mer efter än våren, nja alla resorna nu i vår ligger nog på delad första plats. Allt känns bättre när man har lite att se fram emot.
Jag bokade en liten utfärd för familjen till påska. Hej och i vej ;)
Jag gillar inte när livet blir långtråkigt och jag gör allt i min makt för att det inte ska bli det.

Idag väntar nya roligheter med mitt mys. Idag ska vi ha egentid hon och jag.

Jockarp.

Pirr.....

Pigg som en mört och glad som en lärka, det var det som mötte mej måndag morgon halv sju precis innan jag skulle bege mej till bruket. Mitt lilla mys sprudlade av liv när hon kom springandes över salsgolvet i palatset.
Det första hon sa när hon fick syn på mej var att hon skulle ha en massa saker med sej till dagis för att visa upp.
Hon hoppade upp i min famn och jag klämde ihop henne som en liten bebis. Det var en helt underbar start på dagen. Jag rustades för jobbedagen.

Kroppen kändes lite stel när jag skulle cykla till mitt kontor från matsalen, alla milen under helgen hade satt små spår på mej, vilket är bra.
Jag räknar med ett rejält långpass till innan det är dags att lägga om träningen till något mindre rundor. Det är nu mindre än en månad kvar till start. Maratonpirret kommer vid bara tanken på loppet. Det är ett härligt pirr.

Dagen gick fint och jag fick undan en hel del saker från skrivbordet. Förvisso kom det en hel del nya, men inget jag inte fixar ;)
Efter jobbet hade jag ett litet uppdrag som drog ut på tiden så väl hemma stod maten på bordet och hela huset var fullt av människor. Härligt.

Jag har lovat Mollie att vi ska försöka få till cykelpass så ofta vi bara kan, självklart såg vi en möjlighet efter maten. Vi drog iväg och det gick hyfsat för henne. Hon börjar fatta att hon måste sätta ner foten om hon tappar balansen.
Jag funderar över hur lång tid det tar innan dom klarar av det där med balansen. Jag minns inte hur det gick till när jag själv lärde mej att cykla. Var det kaos eller var saken biff direkt?

Mollie somnade bums efter sagan, hon bara vände sej om och så sov hon, helt otroligt. Jag ska väl inte klaga men det är lite synd att hon inte ligger och filosoferar med mej. Men dom dagarna kommer väl.

På agendan då, på agendan nu...

Jockarp.

Boön....

En underbar utflykt :)

Softigaste morgonen ever. Vi låg och småpratade i en timme innan vi klev upp, när hände det? Det var behövligt i alla fall.
De var svårt att motivera sej och klä på sej och ge sej ut på en löptur, vinden ven kring palatsets knutar. Jag var väldigt osugen på en löprunda.
Maraton medaljen glimmade förbi min näthinna och med det var jag redo. Redo för en sväng på 15 km. Det gick lätt och det var motigt. Men det rustar mej. Det är exakt en månad kvar till loppet och allt känns bra utom en smärtande vänster vad. Men jag hoppas att de ska fixa sej. 6 mil lyckades jag skramla ihop under veckan, vilket är godkänt. Det är tufft att komma ut på veckodagarna när arbetet sker fram till mörkrets inbrott.

Historia....

Mysets morbror kom på besök och efter kafferepet beslutades det om att myset skulle följa med och busa med sina kusiner. Dom tog cyklarna och drog i väg. Fröken flickvän och jag passade på att dra i väg vi med. Jag hade hört talas om ett ställ i Karlshamn som heter Boön, Vi var inte säkra på om det var barnvagnsvänligt så en stund utan barn gjorde att vi ville utforska stället.
Det var bedårande vackert på havssidan, den andra sida mot krossen var inte lika fin. Men vi fokuserade på den vackra sidan och det var helt otroligt. Det blåste väldigt friskt och vi hoppade omkring på klipporna i havet.
Det var ordentligt med historia på platsen, en kyrkogård och mycket som handlade om det militära. Vi läste intresserat på varje informations tavla vi gick förbi.
En timme på ön sen vände vi hemåt, vi var rörandes överens om att vi kommer att besöka platsen igen.

Jag blev avsläppt hos kusinerna för att hämta myset. Hon hade haft en fin stund. Vi hoppade på cykeln och körde bums ner till morfar, stödhjulen rök av i all hast. De gick sådär utan dom, men hon kämpade på, det blir ihärdig träning framöver :)

På kvällskvisten fick vi besök av mormor och morfar vi drog några rundor av vuxenyatsy. Så himla mysigt när vi kan spela samma spel, gammal som ung.
Efter nattning av mys börjades det åter att smidas resplaner. Kul.

Hopp, hopp :)

Stormigt värre.....

Jockarp.

Alla hjärtans dag.....

Kanon kul ;)

Jag drog fram ett par ess under sängen, är det alla hjärtas dag så är det. En super mysig morgon, myset kom och gjorde oss sällskap och jag hade för dagen en liten present även till henne. En ny räknebok med Bamse och hans vänner. Hon blev överlycklig när hon förstod vad det var. Jag blev överlycklig när jag såg hennes lycka.
Jag masade mej upp och innan klockan var åtta var jag i klädd löparkläder, reflexväst och bananen var nersvald i magen. Dags för ännu en halvmara.
Jag har en bra runda inom stan vilket är trevligt, mycket folk som vinkar på mej när dom kör förbi, denna dagen var lite annorlunda. Det verkade som om alla utom löpare och hundägare hade en lång frukost. Det var ensligt.

Jag tänkte på begravningen dagen innan och några tårar föll på mina Asics skor. Jag rös av obehag när jag tänkte på det men försökte ändå se något ljus i det mörka. Det var inte lätt. Men jag lyckades ta mej ur det sorgliga och tänkte i stället på hur vackert allt runtom var. Hur fint det var i kyrkan, hur vacker musiken var och vad många människor som var med och sa farväl.

Jag var som en ny människa när jag väl kom hem. Jag hade sprungit av mej dom sorgsna tankarna.
Jag möttes av min lilla solstråle och hon hade nästan skrivit ut hela Bamseboken. Du måste spara lite till i kväll morrade jag på skojaktigt sätt. Hon bara flinade och bad mej hjälpa till att räkna.

Lilla båten ;)

Fröken flickvän tog en löptur även hon och jag fräschade upp mej. Jag hjälpte myset med att välja kläder. Det väntade utfärd.
Alla in i bilen och sen for vi iväg. Mot Karlskrona.
Nu har jag väntat länge nog på att komma in i marinmuseet, vi började med en härlig buffé, superb mat. Och kaffe och glass på det.

Sen var det dags. Jag gick med stora ögon och sög in det jag kunde, myset klängde på mej och sa att hon tyckte det var obehagligt. Jag lugnade henne men tillslut gav jag med mej och så gick vi till barnavdelningen och pysslade lite. Hon gjorde en egen ubåt.

När vi var klara med det gick vi ner och kollade på den riktiga ubåten Neptun. Vi gick in i den, alla utom Mollie som satt på utsidan och spanade.
Det var en fin stund vi delade på museet. På väg hem körde vi inom gubben Rosenbom och lärde oss om hans historia. Mycket intressant.

Myset somnade som vanligt kvickt och faktiskt så tittade fröken flickvän och jag på musiktävlingen. Den var inget vidare så vi stängde av teven igen och umgicks, det är vi bra på ;)

En liten slant stoppades i huvudet...

Jockarp.

Farväl....

En morgonlöptur för att rusta mej för dagen, jag sprang lätt och ledigt i bra tempo. Jag mötte fröken flickvän på vägen, hon jobbade så vi vinkade bara till varandra. De stärkte mej i alla fall och tempot bibehölls hela turen.
Myset var hos mormor och höll henne uppe i ett högt tempo ;)
Efter hemkomst fick jag styra med diverse telefonsamtal och tankning av bil.
Ett bad i badkaret med myset gjorde att min förmiddag blev väldigt behaglig. Lyxig helt enkel.

Vid middagstid lämnade vi myset och körde söder ut. Vi småpratade stora delar av vägen, vi pratade om vad som väntade oss den närmsta timmen. Förberedelser är bra, men just in för de vi skulle få uppleva gick det inte att förbereda sej för. Det är omöjligt.
Vi satt även tysta och funderade på varsitt håll. Det var skönt att ha det så, vi förstod varandra. Tystnad kan vara bra.

Vi anlände till kyrkan och vi träffade vänner, kramarna var många. Alla såg tagna och ledsna ut, ord var överflödiga just där och då.
Vi gick in hand i hand och det var underbart att ha fröken flickvän så nära.

Jag kunde inte stoppa tårarna när vi stod framför den lilla vackra kistan. Jag kunde inte förstå, det gick inte, allt var så sorgligt, så litet och skört. Allt var fel.
Mina vänner visade en enorm styrka när dom tvingades att genomlida det ingen förälder ska behöva genomlida. Att ta farväl av sitt lilla barn.

Det var en fin begravning och jag är glad och tacksam över att jag fick var med och ta farväl, att jag fick dela sorgen med mina vänner.

Tårarna kom lätt under kvällen, jag var känslig. Men Mollie som var lyckligt ovetande om allt var på sitt vanliga fyraåriga humör.
Vid nattningen var jag så oerhört glad över att hon är så fysisk av sej. Jag behövde det. Jag behövde min dotters närhet. Jag behövde hennes små fingrar som pillade i mitt hår, hennes småflinande och huvudet som burrades in i min famn när lampan släcktes. Jag behövde min dotter så otroligt mycket just då.
Och ja, jag hade henne där.

Jockarp.

Högst på listan, VI....

Tja, man kan inte bry sej om allt...

Slit och släp. Ja dagtidarbete innebär mycket tid på jobbet. Det är himla roligt när jag väl är där men det tar mycket tid från mitt lilla mys. Nu har jag gjort de sista denna veckan och nästa vecka är inte fullbokad, inte än i alla fall.
Mindre roligt är att jag har en väldigt aktiv flickvän, ja, det är ju bra i sej att man är på alerten och vill framåt i livet, men det blir familjen som får stryka på foten.
De sista veckorna har vi setts på tok för lite. Det är inte bra.

Jag blev utbjuden på en dejt som en kompensation för alla tid i från varandra, det var ett trevligt initiativ, myset gillade festligheten hon med ;)
Men vi kan inte träffas enbart när föda ska intas, nä lite mer gemenskap krävs, i alla fall om jag ska bli tillfredsställd i ett förhållande.
Resonemanget går. Varför vara ihop om man inte ses?
Ok så illa är det inte men jag måste få gnälla lite.
Men nu är det färdig gnällt om det och jag hoppas verkligen att helgen prioriteras med oss på toppen av listan.

Under min ensamtid från fröken flickvän fick jag besök av två herrar. Jag bjöd in dom och vi började prata löpning.
Det var dags för en ny orienteringstävling på berget och det på mina marker. Självklart såg jag positivt på det och det förmedlade jag till herrarna.
Som tack för samarbetet fick jag en fin karta över området. Alltid bra att ha.

Nygaddad :)

Jockarp.

Träd plantering.....

Min löpväg :)

Frustrerad, ilsken och orolig inför framtiden, så lämnade jag jobbet häromdagen. Ingen optimal känsla alltså.
Tankar på att bry sej, tankar på att inte bry sej passerade mitt huvud. Att vara eller icke vara.
Dessa känslor resulterade i att jag sprang en runda i ett vansinnigt tempo. Jag kände för att ge musklerna en rejäl omgång och jag behövde få känna mjölksyran. Den infann sej tyvärr inte så min plan misslyckades något.
Jag var i alla fall i bättre trim när jag rusat av mej i 8 km.
Jag mötte upp min lilla dotter på hennes gymnastiklektion. Hon vad glad och sprallig och självklart smittade hon mej omgående. Jag älskar dessa smittor ;)

Jag har fått svar på mina röntgenprover och det var väldigt glädjande, allt såg utmärkt ut. En ny remis med en massa rör med blod togs och skickades, jag hoppas verkligen att det blir dom sista på ett väldigt bra tag.

Mitt nya jobb innebär helt nya arbetsuppgifter. Det är mycket datorer och jag lär mej mycket nytt. Jag blir imponerad av alla människor med all kunskap i dessa maskiner och jag är inte sen att säga det.
En kille i mitt team sa:
- Det är väl inte så konstigt att jag är bra på datorer. Medan du kört runt i din 80 tons truck i 20 år så har jag suttit bakom datorn. Han hade självklart rätt i det han sa och då och där kändes det mycket bra, jag har rättigheter att fråga om hjälp i det ämnet och ingen ser det som konstigt. Det stärker mej enormt och jag suger i mej allt dom lär ut.

Myset och jag hade en film kväll, vi kollade på Sofia den första. En skål med pop corn välte vi i oss och när hon hittade dom små opoppade kornen sa hon:
- Mamma, vi kan plantera ett pop corn träd.
Hmm, ja vad svarar man på det?

Myset levererar :)

Jockarp.

Vägledning....

Hittade en härlig sommarbild. Längtar....

En ruggit tidig morgon, men det spelade ingen roll, livet var så enkelt. Glada, pigga barn, en flickvän hemma och en tallrik gröt. En bra start helt enkelt.
Jag körde till bruket och jag var på ett väldigt bra humör. Gott.
Morgonbön sen fortsatte jobbet i fullt ös.
Jag redde ut en hel del saker och det är viktigt. Det är ett bra företag där det alltid finns någon man kan fråga om råd och stöd om man är ute och söker vägledning.

Jag tog en tur för att diskutera mina anställningsavtal och det känns väldigt bra att ha koll på det, det har hängt i luften ett tag, men nu är jag på banan alltså.
Vid lunch när jag hoppade på cykeln för att ta mej till min lunchlåda blev jag förvånad, elva grader varmt och solen värmde. Underljuvligt.

Jag stämplade ut och körde till dagis, vi stämde av lite om Mollies status, hur hon mår och hur det funkar på förskolan. Vi pratade även om hur det funkar hemma, om det finns några svårigheter.
Jag ser mycket positivt till denna feedback som man kan få så enkelt bara man samtala med varandra.
Vi lämnade tusenfotingen glada och jag kände mej tillfreds med samtalet med fröken.

Middag lagades och myset efterlyste efterrätt. Vi gör ju som vi vill och bryr oss föga om vilken dag det står i almanackan, vill vi ha chokladpudding en måndag så blir det chokladpuddig. Så jobbar vi ;)
Vi flinade och busade medans vi fixade till rätten, det är viktigt med gemenskap och glädje.

Kvällen blev kort. Myset var trött efter en lång dag, vi läste lite och räknade lite i boken. Vi pussade varandra och jag sa raden som jag säger varje kväll innan vi släcker lampan.

I soffans hörn parkerade jag mej i min ensamhet med ett par härliga tidningar som kommit i lådan under dagen. Vardagslyx.

Mysigt..

Jockarp.

Teater i världsklass...

Uppe på toppen :)

Äntligen börjar livet bli normalt igen. Mojje eran verkar vara ett minne blott. Det är en fördel med barn, dom snöa gärna in på olika saker, men lika snabbt har dom släppt det igen. Tur för mej det.
Ole öste på med sin blåst även på söndagsdygnet men vi trotsade honom. På med kläderna och ut, Lika mycket som det blåste vräkte solens sköna strålar ner över den frusna marken. Solen gör underverk på allt och alla. Myset brydde sej inte ett dugg om att vinden piskade i hennes lilla ansikte, hon njöt i fulla drag när vi busade.
För en gång skull var det jag som fick nog och ville in. En kopp kaffe för att värma till mej och myset tog ett bad.

Lunchen blev som myset säger petipanna och ägg. Efter maten gick hon och vilade sej en stund och jag fräschade upp i borgen, vi väntade hem fröken flickvän under kvällen och det är ju alltid roligare att komma hem till ett fint hem.

Vi körde till tant N på eftermiddagen och där var bullbaket i full gång, jag blev bjuden på degen och vidare nygräddade bullar med kaffe till det. Snuskigt gott.
Det var full lek och vi blev inbjudna till dockteater. Det var lite våldsamt i början, dom små gick ut stenhårt med Rödluvan och vargen, Rödluvan tappade huvudet. Vi bad om en något mer kärleksfull teater och då levererades det en engelsk version med tolk. Så himla roligt att se och lyssna på.

Vi spelade lite sällskapsspel, jag fick storstryk vilket jag inte är van vid men jag överlevde det med :)
En superduper mysig eftermiddag med glada barn och trevligt kafferep för oss vuxna. Lättlevt liksom.

Jockarp.

Utter skrället.....

Frukost dags.

Den första tanken som for igenom huvudet när jag vaknade var att jag skulle gå ner i pannan och stoppa in uttern där. Gahh, ja jag var trött. Mollie vaknade supertidigt och jag hörde henne hålla på med Mojje. Hon kom in till mej och detta prat fortsatt. Jag sa till henne att det inte var morgon och att hon skulle sova. Det gick inte, hon var så uppe i varv för tydligen var det Mojjes födelsedag och det skulle blåsas ballonger, bakas tårta och skickas inbjudningskort. Detta helst innan klockan sex på lördagsmorgonen.
När hon gick upp igen hörde jag henne fråga uttern vad han ville ha till frukost och sen gick dom i samlad trupp ut i köket. Jaha, bara att kliva upp alltså.
När jag väl var uppe lugnade det sej något.

Vid middagstid luffsade det lilla radaparet upp till undantaget, jag hoppade i springskorna. Det var välbehövligt att få ta en långtur efter den morgonen.
Jag sprang en runda i stadsmiljö, det var en vacker dag och det var lätta att fokusera på det fina i livet.
Rundan slutade på 21 km på en km tid på 5:29 vilket jag var väldigt nöjd med. Ole han både gav och tog energi på turen.
Jag var förvånansvärt pigg i kroppen när jag kom hem. Det kan bero på att det inte blivit alls så många mil sprungna denna veckan, förmodligen behövligt.

Kläder gjorda av hushållspaper ;)

Myset och mormor var på fiket så jag packade skridskoväskan och drog in till stan, vi möttes upp och en smörbulle och en kopp kaffe gjorde mej redo för en tur till ishallen.
Det gick bra för min lilla tös, hon vågar mer och mer och hon släppte till och med konerna och åkte utan att hålla i sej. Bra där :)

Kvällen blev lugn och myset var redo för sängen redan vid 18 snåret, jag lyckades med att hålla henne vaken lite längre som väl var.
Efter nattningen fick jag vara med fröken flickvän och spela monopol genom facetime. Helt fantastiskt. Där satt dom i Norge och här satt jag i Jockarp och vi hörde och såg precis allt som hände.
Det är underbart att ses även om det bara är på skärmen och saknaden blir faktiskt värre när vi "setts" och hörts.
Men snart är hon hemma i min famn igen. Underljuvligt.

Innan jag slöt mina grönbuna ögon tuggade jag mej igenom två dokumentärer. En om Anja Pärson och en om stormen Gudrun. Intressant.

Kalas för Mojje.....

Jockarp.

En dag med Mojje....

Mojje på plats.

Fredag förmiddag och vi hoppade på tåget mot Danmark. Självklart trodde vi inte att det skulle bli något trubbel, men det visade det sej att det blev. Tåget blev försenat ideligen, det blev bara mer och mer så när vi nådde Malmö central sa det stopp, tåget skulle inte gå längre. Hoppa av och hopp på ett annat tåg. Av på Kastrup och vidare med en Metro en station, därifrån gick vi, det verkade säkrast.

Vi kom fram till vårt mål som var den blå planeten. En speciell byggnad på ett fantastiskt ställe. 

Vi gick in och skulle börja med lite lunch. Myset började gny om att hon hade ont i magen så vi gick på toa, det hände inget mer än att hon sa sej ha ont i halsen och behövde vatten, jag hämtade det och det dröjde inte mer än ett par sekunder förrän kaskadspyan var ett faktum. Jag hann precis hoppa undan när allt kom upp.

En snäll och hjälpsam kille från personalen kom och frågade hur det stod till och lovad att hjälpa till med upptorkningen. Jag tackade ödmjukast för hjälpen. Myset piggnade på sej på studs så förmodligen hade hon blivit åksjuk av allt tågåkande och det på fel håll. På vägen hem var vi väldigt noga med att hon satt i tågets färdriktning.

Mojje med haklapp.

Mojje ska sova....

Hon kollade in alla fina fiska och en jätteanakonda. Vi gick till uttrarna och dom hade vi läst om innan. Mormor köpte en kramdjursutter till myset som hon döpte till Mojje. Denna lilla filur var med hela dagen och det var så mycket med honom så.

Vägen hem gick fint och väl hemma i borgen skulle Mojje äta en macka, borsta tänderna och nattas.

Hon byggde en säng till honom genom att sätta ihop två stolar. Han fick trosor och en tröja på sej sen satte hon sej vid sängkanten och läste en saga för honom, socker söt så klart ;)

Hon brydde sej inte om någon saga för egen del utan somnade nöjd efter den utförda nattningen av utter. 

Vi hade en utmärkt dag tillsammans med mycket glädje och skratt. kräket var bara en liten parentes.

Dagens selfie :)

Jockarp.

Time out...

En simulerad hakskada :)

Uppstigning 05.00 och avvinkning av fröken flickvän klockan halv sex. Nu väntar en tid med ett lugn i palatset som jag inte haft på länge, bara myset och jag i fyra dagar, hur ska vi fixa det?
Jag tryckte ner lite gröt och en kopp kaffe sen var det dags att ta Mollie till dagis, det hör inte till vanligheterna det inte. Jag uppskattade det. Vi sjöng alfabetssången i bilen till dagis och väl på plats gick jag nyfiket en sväng i bygget.
Jag pussade och kramade min dotter och sa hej då till henne och fröken.

Mot bruket för en dag bakom datorn och en hel hög med papper.
Lite struktur har jag fått på mitt kontor men det har tagit tid. Ett par pärmar har gjort susen, jag fattar inte varför jag inte fixat det innan.
Morgonmötet följdes upp av ännu ett möte och efter det var det dags att lägga in alla klutar på att leverera två protokoll. Innan klockan var halv fyra hade jag på något märkligt sätt lyckats med det, super nöjd givetvis.
Jag lämnade bruket och körde mot dagis, lika ovanligt som det är att jag lämnar är det att jag hämtar.
Mitt mys var superlycklig när hon såg mej komma. Underbara möten.

På väg hem småpratade vi lite och jag frågade vad hon ville att vi skulle laga till middag. Taco blev svaret så in på ICA för att styra upp med alla bra att ha sakerna till den delikata måltiden.
Vi ringde upp morfar som var lika mycket gräsänkling som jag och frågade om han vill besöka oss för lite intag av mat. Självklart ville han det.
Mat lagades, den åts och efterätt ala myset dukades fram. 2 liter glass bestod den av.
Jag skötte disken medans morfar och myset hängde i soffan och kollade på Hugo.

Det var ett litet sömnigt mys i soffans hörn, jag föreslog nattningn och hon följde välvilligt med. Vi räknade några småtal sen släcktes lampan och hon somnade tvärt.

Idag väntar äventyr och fokus ska enbart läggas på min dotter. Det är dom viktigaste dagarna i livet.

Jockarp.

Ritningar...

Ett par tunga dagar arbetsmässigt. Tungt mycket på grund av synen på skyddsarbetet, i bland känns de som man inte blir förstådd. En uppgift i mitt arbete är att se till att vi kan jobba på ett säkert sätt och inte sällan spelar den mänskligafaktorn in. När den gör det ska det alltid vägas för och emot. Integriteten är viktig, frågan är bara hur viktig. Jag kämpar vidare och i detta ärendet finner jag ett stort stöd i mina huvudskyddsombuds kollegor, vilket är viktigt.

Myset har varit på gympa och det är alltid livligt. Jag hann dit innan det var slut och på väg hem fick jag fröken bonus i bilen.
Vi har satt in framåtvända bilstolar i bilarna nu och det är såååå cooolt enligt småttingarna. Tänk vad lite som behövs för att glädja ;)

Myset hade ett brev med sej hem från dagis, det var adresserat till fröken flickvän.
I brevet låg det en ritning på ett par klänningar och en tröja, detta var beställningar från dagispersonalen på samma klänning men olika önskemål gällande färgerna.
Det hade tydligen varit diskussion om mysets klänning och att fröknarna då skulle ha liknande.
Den humorn och det engagemanget från personalen kan man knappast klaga på.
Världens bästa dagis.

Ett par datorfria dagar har vi haft på kvällarna och självklart har vi samtalat om ditt och datt.
Det är mycket som är jobbrelaterat som vi båda känner att vi vill dela med oss till varandra.
Det ökar förståelsen för varandras vardag. Viktigt.

En liten tur i löpadojorna fick jag till under gårdagen. Jag tog mej ann mördabacken och det gick bra, jag var pigg.
Tröttheten var alltså inte anledningen till att jag fick ändra rutt på turen, nej problemet var att det låg en decimeter snö uppe på toppen på berget. Jag fick halvera rundan och springa väldigt försiktigt i nerförsbackarna hem till borgen.

Klänningsritning ;)

Jockarp.

Drogtest.....

Mot bruket en tidig måndagsmorgon. Det väntade sittning med människor från grannlandet. Det är inte det enklaste att diskutera saker på Finlandssvenska och Engelska. En utmaning i sej alltså sen plusar vi på alla facktermer, nu är vi ganska när min dag. Självklart intressant och utmanande. Jag gillar det och man är aldrig ensam.

Men innan detta intressanta språkutbytande möte tog fart så blev jag drogkollade. En enkel alkotest vilken alla anställda fick gå igenom. Jag ser detta som mycket positivt, positivt är även det att entreprenörer hör av sej angående testen och tycker att det är jättebra. Superkul feedback alltså.

Det blev sparsamt mysande med min dotter eftersom klockan stod 18,30 innan jag kom in innanför dörren i palatset. Det hade inte gått någon nöd på henne direkt. Fröken flickvän hade hämtat henne som vanligt vid halv fyra från dagis och hon var i full gång med att leka med fröken bonus. Hon sa inte ens hej till mej. Kul.

Vi räknade lite i hennes räknebok sen la vi oss tätt intill varandra. Hon låg stilla en stund men plötsligt fnittrade hon till och sa till mej.
- Mamma. Vi ska göra svart vatten.
Okej sa jag men inte nu. Förresten vad är det för något undrade jag, inte den smartaste frågan från mej mitt under nattningen.
Hon svarade glatt att man hade olja och vatten....Stopp sa ja, det får vi prata om i morgon ;)
Jag älskar att höra henne förklara, men som sagt det var fel tidpunkt.

Fröken flickvän körde i väg på ett sent träningspass och jag hamnade oavkortat i soffan. Väldigt behövligt.

Sång och dansuppvisning ;)

Jockarp.

Chipstillverkning...

Potatis....

En banan i magen och iväg. Det var en slirig, hal, snöig och kall tur som slutade på 2,2 mil.
När klockan var halv elva var jag färdigsprungen och den känslan är underbar. Stora delar av dagen återstod och träningen avklarad. Jag är lite öm i höger foten, vilket förmodligen beror på att turerna blivit väldigt långa den sista tiden. De sliter att hitta maratonformen.

Myset hjälpte mej att hämta potatis och självklart fick hon en ide, hon skulle göra egna chips. Ja varför inte. In i huset och skalandet tog fart. En potatis räckte för att fylla en braspanna med skivor.
En vända på 20 minuter i ugnen sen tog vi ut dom och smörjde dom med lite olja. In i ugnen igen en kvart sen var det klart.
Hon saltade dom och la dom i en liten burk. Nöjd givetvis.

Vi körde till Mjällbys gympasal, mysets kusin skulle lira handboll och de ville vi se.
Dom var duktiga men tyvärr förlorade dom matchen.
En vända inom affären sen for vi hem för att laga middag.

Efter maten drog fröken flickvän på träning, myset och jag spelade yatzy, nu kör vi vuxenyatzy och det går faktiskt väldigt bra. Jag vann bägge gångerna ;)

Spännande ;)

Jockarp.

Tre rätter.....

Efter en sen natt blev det en sen morgon. Myset vaknade vid sju, hon myste ner sej under mitt täcke en stund innan hon beslutade sej för att gå upp och titta lite på teve. Halv nio kom hon tillbaka och då fick jag masa mej upp för att styra med gröten.
Den slank ner och jag lämnade hemmet för en stund, bägge bilarna behövde disel i tankarna så det var det första jag ombesörjde.
När jag strosade omkring på gården såg jag en stor älg ute på Vesan, jag följde den med blicken och varje gång jag kom till läget där den var kikade jag efter den. I en timmes tid hade jag koll på skogens stora konung. Vackert.

Vi tog en kaffe på undantaget och förberedelserna för pulkabacken tog fart. Jag slängde på pulkan på fyrhjulingen sen bar det upp på berget.
Vi åkte lite i backen men efter ett tag fick jag ett våldsamt sug att testa om det gick att köra pulkan bakom fyrhjulingen, det visade sej gå alldeles utmärkt. Mollie skrattade så hon kiknade när hon åkte.

En vända in till stan, det nalkades trerätters middag i palatset mot kvällningen och förberedelserna var många.
Myset och jag lämnade av fröken flickvän efter handlandet och vidare drog vi till badhuset i Olofström.
Vi gled in på vår gratisbiljett från bruket, en timme före stängning låg vi i badet. Den timmen visade sej vara helt lagom, vi hade en supermysig stund tillsammans.

Vi vände hemåt och till ett kök som var belamrat med mat, grytor, bestick och en flickvän ;)
Det startade upp med några små trevliga brödbitar med en god röra på. Mollie betackade sej från röran och höll sej till brödet.
Nästa rätt var oxfilé med hasselbackpotatis och en mycket smaklig rödvinsås. Fröken flickvän levererade verkligen.

Vi tog en paus gällande maten och myset nattades.
Efterrätten bestod av en massa varma frukter och glass och över det var det riven choklad.
Jag somnade mätt som en plätt.

Jockarp.

Vad gör jag?

Vardag.....

Vi hade ett mycket givande möte, det kändes bra och nu har vi något nytt att sätta tänderna i.
Jag gillar dagar som för projektet framåt och jag gillar när jag kommer framåt. Win win liksom.
Min far frågade mej vad jag gör på jobbet och det är minsann inte det lättaste att förklara. Ja, vad gör jag egentligen?
Som det är nu har jag två roller, den ena är att upprätthålla någon form av ordning och reda skyddsmässigt på min gamla arbetsplats.
Den andra rollen är att på ett fritt och gärna rätt sätt hitta problem och risker på det nya bygget. Det som inte byggts än. Problemen ska helst återgärdas innan dom uppkommer. Ett spännande jobb med andra ord.
Jag vet inte om han blev så mycket klokare av min förklaring, men det var det bästa jag kunde åstadkomma för tillfället ;)

Jag bytte om till mina löpkläder och lämnade bruket. Min bror dumpade mej i Pukavik så att jag fick springa den sista milen hem. Löpningen kändes mycket bra och jag låg på en hyffsad tid.
Myset hade blivit hämtad av mormor från dagis så jag sprang inom och kollade av statusen. Hon var inte redo för hemfärd än, leken var inte färdig lekt.
Jag gick hem och möttes av en skönhet som numera finns i mitt liv. Fröken flickvän skulle på festligheter så hon var tillpiffad och såg väldigt bra ut.

Jag tog en dusch sen for vi mot stan, jag lämnade av fröken flickvän och med mej hem tog jag hämtemat.
Myset var trött när jag kom med maten men hon piggnade på sej efter några tuggor.
Hon hade en teaterföreställning för oss innan det var dags att ta sej hem till palatset.
Vi hamnade i soffan framför lille Hugo en stund men nattningen kom snabbt.
En sidas räkning i nya räkneboken sen var hon själv nere för räkning.
Det hade varit en tuff dag.
Ensam kröp jag upp i soffan och hade lite kvalitetstid med min bok.

Jockarp.

Otrohet och ultraljud...

Fixar allt själv :)

Min dotter kommer gråtandes hem från dagis. När jag frågar vad som hänt säger hon hulkande att alla andra barn ska gå på teater nästkommande dag. Hon skulle vara ledig och trodde sej missa det.
Det hon inte visste var att jag tidigare på dagen fått ett mail från dagis där det stod att lediga barn vad välkomna på teatern. Vi hade andra planer och teatern passade obra in i dom planerna. Men vi fick omorganisera i programmet.

Jag hade en sjukhustid för ett nytt ultraljud av buken klockan tio och teatern skulle vara till tio. Mormor fick skjutsa myset fram och tillbaka till teatern och fröken flickvän som hade ärende till Kristianstad fick köra mej.
Ultraljudet gick fint och jag ansågs ha en perfekt kropp för att undersökas med ultraljud, resultatet blev att en elev fick testundersöka mej efter att den ordinarie undersökningen var avklarad. Jag flinade lite och erbjöd min kropp för vidare studier i utbildningen ;)
Myset och mormor kom för att hämta mej och när det skett tog vi självklart en vända till Duvander. Lyxig brunch för mej jag som tvingats till fasta innan undersökningen.

Vi har haft ytterligare dagar fria från datorer och teve. Detta leder till mycket intressanta samtal. Vi avverkade bland annat synen på otrohet. Förlåta eller förlåtas. Att ligga tätt intill varandra och prata om ämnen som man inte vanligtvis samtalar om gör att man kommer närmre varandra. Vi älskar dessa dagar och båda ser dom som viktiga och vi är snabba med att byta dagar om det inte passar in.
Våra dagar utan cybervärlden är alltså guld värda.

Eftermiddagen bjöd på städning av huset, myset hjälpte självklart till med moppen. Lite roligheter efter städningen blev det. Ny lera levererades, färgen blev lila och Mollie blandade karamellfärgerna själv.
Vi spelade lite Bamseyatzy tills vi blev oense, sen övergick vi och titta på Djungeldjuret Hugo. Trevligt program och väldigt spännande.

Funderingarna vid nattningen var:
- Mamma, varför föddes inte vi samtidigt?
Ja, vad svara man sin dotter på det?

Jockarp.

Isigt och gympa....

Dags igen.

Barnfridag på dagis och arbetsfridag på bruket, en bra kombo.
Jag började dagen med ett gott löppass på 12 km, det kändes grymt bra. Jag är i bra trim och det är jag självklart väldigt nöjd med.

Myset och jag myste en stund, vi låg och vilade på soffan en stund och hon filosoferade, det är härligt att ligga och lyssna på hennes små funderingar.
Hon tog ett bad och för dagen var det med bubblor. Vissa dagar ska det vara naturellt och andra ska det vara bubblor upp till kanten.

Vi kände ett sug efter att röra oss så isbanan var given, tyvärr var tiden med klubbor vilket vi inte visste. Det gick bra ändå men det var lite otäckt när dom sköt i sargen. Det gick bättre för Mollie denna gången, dom lär sej snabbt dom små.
Hennes kusin var med så det kan ju hjälpt till lite, hon ville impa ;)

Efter isbanan körde vi till fiket, mormor bjöd alla på fika.
Jag passade på att gå in i sportbutiken med mina skridskor och frågade om dom möjligtvis utövade slipning. Japp det gjorde dom och dom gjorde det bums, det är service det. Fem minuter senare och en liten 50 lapp fattigare gick jag ut med ett par supervassa skrillor. Dom ser jag fram emot att test nån dag.

Dags för Bamsegympa, Jag skulle "bara" köpa några bananer sen skulle jag vara med på gymnastiken. Men självklart stötte jag ihop med en bekant i affären och vi började prata, detta samtalandet drog ut på tiden så jag hann knappt upp innan gympan var slut. Myset var lika glad för det :)

Nattningen gick fort, det hade varit en aktiv dag så vi skrev några ord i alfabetsboken sen slumrade min dotter in bredvid mej pillandes i mitt hår.

Fröken flickvän ville spela spel när nattningen var avklarad,  jag var inte supersugen men jag ställde upp. Monopol blev det och jag köpte både Norrmalmstorg och Centrum och med det fick hon självklart storstryk :)

Kusiner på gång :)

Jockarp.

Semlor och kramar....

Upp tidigt och väcka tuppen. Ja, jobbedagarna är långa men dom är få. Jag samåker med min bror just nu till jobbet och det är väldigt skönt att bara hoppa in i bilen och sätta sej, privatchaffis liksom.
Dagarna brukar börja lugnt med en kopp kaffe och lite samtal, detta håller inte i sej. Mötena avlöser varandra och det är livliga diskussioner.
Under gårdagens möte tog vi ett break och det bjöds på semlor, det blev några över så jag piffade till det och välte ner två stycken ;)

Jag kom i väg från jobbet i vettig tid vilket var skönt. Jag mötte ett mörkt hem och funderade över om det var någon hemma eller ej. Det var det men fröken flickvän var ur form så i soffan under ett täcke fann jag henne.
Myset var på bettet och hon hade haft kul för sej själv vilket var bra.
Vi roade oss en stund med Bamse yatzy och vi klippte snöflingor av papper.
Middagen skulle lagas och jag fick hjälp av min lilla dotter, hon dukade fram alla tillbehör och vi pratade om hennes dag på dagis. Det är så mysigt och hon börjar bli så stor.

Vi låg supertätt ihop under nattning när jag lagt i från mej monsterboken, hon pussade och kramade mej hårt. Jag älskar att vara den som hon kramar och att hon älskar att kramas. I dom lägena i livet finns det inget annat som upptar min uppmärksamhet. Jag är där med min dotter till 100% vilket är viktigt och helt underbart.

Jockarp.