Nymålat och regnbus.....

Nymålat i Jockarp ;)

En mycket tuff vecka går mot sitt slut. Jag har befunnit mej mesta tiden av dygnet på bruket. Jag har varit hemma och sovit och ätit, träningen har varit minimal och busandet med barnen likaså.
Jag fick gå upp klockan fem för att springa en tur på 8 km, hemma innan sex och in i duschen. Allt för att kvällarna ska kunna gå oavkortat till familjen.
Dom små har inte märkt någon skillnad, knappt fröken flickvän heller, hon har sovit som en gris när jag gått upp ;)

Regn är kul....

Jag skulle springa mitt första ultralopp idag men det blev inställt för min del, i stället blev det en dag på bruket. För första gången har jag fått fatta ett aktivt beslut och hoppa över min fysiska och så viktiga ansträngning (löpning). Skulle jag valt att springa loppet skulle det betyda en hel dag från hemmet och familjen. Jobbet hade krävt min närvaro under söndagen och alltså hade det blivit noll tid på hemmaplan under helgen, detta vore inte okej. Så ja, det var en enkel lösning. Jag fick byta löpning med arbete.
Jag vet att vi är inne i ett skede på jobbet som kräver mycket av många, men jag vet även att det är övergående och nu när jag hittat en lösning på att kunna springa kortrundorna redan klockan fem på morgonen känns det helt ok.
Dom långa passen måste fortfarande ske under helgerna, och redan i morgon har jag planerat in ett långpass. Jag är nämligen helt medveten om att man springer inte mellan Sälen och Mora utan att träna. Och tiden börjar faktiskt bli knapp.

Myset har det inte gått någon nöd på under veckan, hon har blivit lämnad på dagis av fröken flickvän och hämtad tidigt av mormor, hon är lycklig när hon får kampera med mormor och kamphundarna. Hon njuter i fulla drag när hundarna är med och hämtar upp henne på förskolan sen är det lek till jag kommer och hämtar henne.
Hon ska ha det bra även om jag måst jobba mer än vanligt och det viktiga stunden med nattning har vi haft. Vi har småpratat om månen och om planeter och stjärnor, det är underljuvligt att ligga och filosofera med en människa som ser på livet med helt andra ögon än en själv.
Jag är lyckligt lottad.

Mysa är viktigt...

Jockarp.

Cykel, Cykel....

Bubbelbad har fått en ny innebörd.

Att jag ska springa ett ultralopp på lördag kom inte som en överraskning precis, jag har varit anmäld en längre tid. Däremot så var inte Paris marathon inplanerad just då. Två veckor mellan så krävande lopp är inte optimal och jag har velat fram och tillbaka en veckas tid nu på hur jag ska göra.
Traillopp i fruktansvärd stigning, på små stigar nere i Brösarp är inte det lättaste.
Men ett beslut har nu fattats och det är att jag ska genomföra det. Jag mår prima fysiskt, ja förutom mina tår som håller på att ge upp helt, men den smärtan tror jag mej kunna hantera. De ska bli väder som är perfekt för mej och det finns en bra plan för min dotter. Det som är lite småjoxigt med loppet är att dom inte delar ut vatten på flaska eller mugg så allt måste bäras med och fyllas på i egna privata behållare. Det är ovant för mej. Jag räknar med att vara ute i ganska många timmar och jag ska angripa loppet med en ödmjukhet, detta är helt nytt, men ack så spännande.

Fastkörning på stranden....

Jag tog en tripp på sex km under morgonen, mest för att få igång kroppen och att ha träningen för dagen gjord.
Myset var hos mormor och självklart cyklades det en hel del.
Detta fortsatte sen, vi drog ner till Hörvik för att gå på Fiskerian och med oss hade vi myset cykel. Vi cyklade på stranden och vid småbåtshamnen, underbart härligt.
Middagen intogs och det var supergott.
Ännu en liten tur på cykeln sen körde vi hemåt. Jag hann knappt få ut cykeln från bilen förrän hon skulle på den igen. Vi tog en tur på berget upp för de värsta backarna. Vi stoppade till och plockade en stor bukett vitsippor. Ljuvligt.

Kvällens mat som ställdes på bordet var en kyckling korma gjort totalt från grunden och det var så gott så jag längtar redan till den kommande matlådan.
Mat är en trevlig del av livet.

Vårt blommiga köksbord ;)

Jockarp.

Skattjakt....

Jag känner mej ikapp med kaloriintaget och vilan efter loppet. Jag vet sen tidigare att kroppen kräver mycket av mej dagarna efter. Den suger i sej energin den får av matintaget och jag njuter av det. Jag välter i mej det mesta jag kommer över och ändå kräver kroppen mer.
Jag har vilat i sex dagar, på tok för länge med tanke på hur fräsch jag var efter loppet. Men jag kände helt enkelt inte för att springa. Men så plötsligt en frostig lördagsmorgon kändes det rätt. Jag snörade på mej skorna och begav mej ut klockan sju på morgonen, solen steg upp över Vesan och luften var frisk. Suget efter att låta muskelfibrerna känna samma känsla som i Paris gjorde att jag siktade in mej på mördabacken. Njutningen var total, jag tog det lugnt uppför, tänkte på varje steg jag tog, peppade mej om att jag är i mitt livs form, att jag var stark.
Resten av turen log jag över min styrka, jag log åt vitsipporna som öppnade upp sina blommor när solens stråla värmde dom. Våren ger styrka.

På skattjakt....

Fröken flickvän drog på träning och jag och myset gjorde pannkakasfrukost. Det stektes till höger och till vänster. En härlig morgon.
Efter frukost pärlade vi lite pärlplattor, myset var tvungen att stilla sin pysselgen.
Jag stod ut en stund men sen gick det inte längre, jag föreslog ute aktiviteter.
Hon köpte det och jag körde ved medans hon lekte med kamphundarna i trädgården.

Svetten öste av mej och en dusch fick piffa till mej. Det väntade utfärd. Vi körde till Karlshamn och Boön. Där slog vi oss ner på klipporna och jag la mej ner i fröken flickväns famn och lyssnade på vågorna som lugnt slog in mot land.
Jag hade med mej chokladguldpengar som jag kastade iväg när myset inte såg, när hon sen hittade pengarna blev hon helvild. Skattletandet varade en bra stund men sen tog hungern över.
Vi körde till Vägga för matintag.
Myset och jag valde pastasallad med kräftstjärtar och räkor, fröken flickvän tog vin kokta musslor. Det smakade himmelskt.

Sen eftermiddagen bestod av en cykeltur till kusinerna och där busades det hej vilt. En helt perfekt dag alltså. Lättlevt.

Jockarp.

Syning....

Vi kom hem sent efter vår Paris tripp och myset somnade bums.
Mormor tog ledigt från sitt jobb för att myset skulle slippa gå upp allt för tidigt, i stället tog dom det lugnt och åt bacon och ägg till frukost, dom satt och myste lite i soffan innan det var dags för avfärd till dagis.
Alla som ska börja skolan går i något som kallas för sexårsklubben och för dagen skulle dom till gympasalen för att träffa andra sexåringar. Mormor skjutsade myset dit, vidare gick hela gänget tillbaka till dagis. Det hade tydligen varit en kul stund.

Jag var på jobbet i vanlig tid, men lite småtrött det var jag allt när jag vaknade av en underljuvlig fågelsång. Jag fattar inte varför dom börjar sjunga halv sex på morgonen. Sov...

På jobbet blev det lite snack om mitt lopp och det är alltid skoj att prata om det, jag är ju liksom väldigt stolt över min fysiska förmåga. En jobbarkompis berättade för mej att han börjat springa men att han var helt färdig efter ett par km. Ta det lugnt var mitt råd. Man kan inte gå från soffan rakt ut och tro att man blir en löpare som kan njuta av sin löpning, det tar tid för kroppen att vänja sej.

Jobbet flöt på fint och eftersom jag hade ett möte under eftermiddagen som slutade vid utsatt tid kom jag hem i vettig tid. Myset var redan hämtad och det var skönt att se henne på hemmaplan och att hon var vid god och pigg vigör.

Vi var ute och busade lite och hoppade hage, då är det vår. Lite ved kördes in under tiden fröken flickvän fixade med maten.
Det var några sköna timmar som gav energi. Jockarp är något visst på våren.

Lilla fröken har sytt nu igen ;)

Jockarp.

Paris, Paris....

En lekplats i Paris :)

Vi lämnade byn tidigt och några timmar senare stod vi och lokaliserade oss intill triumfbågen. Känslan var härlig.
Vi checkade in på ett tjusigt hotell några hundra meter från bågen och genom mitt fönster såg jag den. Kanon läge alltså.
Vi strosade runt lite på gatorna och vi åt en god middag. Allmänt lugnt. Dag två fortsatte i samma lugna tempo, vi tog en tur till Eiffeltornet och Mollie blev överlycklig, hon hoppade och tjöt vid tornet.
En båttur på Seine vilket även det betydde vila. Det var supermysigt att bara göra Paris utan en massa måsten, det flesta sevärdheter har vi redan diskat av innan om åren.
Tidigt i säng även denna kväll efter en god middag.

Den stora dagen började med en ensam frukost utan mormor och myset, det var skönt att kunna fokusera på sitt eget. Jag återvände snabbt till rummet och klädde mej i min löparutfit. Jag kände mej stark. Jag pussade och kramade myset och begav mej till Champs-Elysees. Denna fantastiskt vackra paradgata som nästan är två kilometer lång. Det vimlade redan av människor och det luktade starkt av tigerbalsam.
Jag tog några bilder och begav mej sen snabbt till starten. Det var hårt bevakat av poliser och helikoptern cirklade över våra huvud. 57000 människor med ett gemensamt mål. Den känslan måste upplevas för att förstå.

Sömnig på väg till starten...

Pang starten gick och jag sprang paradgatan ner. Det kändes underbart, jag var pigg och ofta under loppet tänkte jag på att jag befann mej i den vackra, romantiska och historiska staden Paris. Vi sprang förbi många kända platser och jag njöt.

Det första tre milen gick som vanligt superbra. En mara sägs börja där någonstans och det stämmer så väl. För dagen var jag pigg i benen men jag märkte att pulsen låg något högt, anledningen tror jag stavas värme. Det var hett i vårsolen och min kropp var inte van. Så var det för många andra också och för en del slutade det med ambulansfärd. Så ville jag inte att min dag skulle sluta så jag slog av något på tempot, detta skedde undermedvetet.
Jag sprang in i mål och kände att det fanns lite mer kraft i kroppen och jag njöt väldigt när speakern skrek att in i mål kom en svensk. Stolt över min nationalitet och över mitt lopp.
Det tårades i ögonen när jag fick min 6:e maraton medalj runt halsen.
Denna gången var jag ensam vid målet men jag gladdes enormt även om jag inte kunde dela den med någon nära och kär.
Jag fick min tröja och började gå mot hotellet. Jag kände att innerhållet i min magsäck bestående av apelsin, banan och vatten ville ut. Jag släppte allt i en rabbatt intill målfållan. Underskönt att få ut all mjölksyra och genast känna sej i form för att fylla på med mer näring. Den känslan kommer nog enbart efter ett marathonlopp ;)
Jag lufsade hemåt och innan jag kommit fram möttes jag av en storleende Mollie och mormor. Så skönt att åter se dom.
Av 57 tusen löpare kom 41 tusen i mål och jag hade 15088 personer framför mej. Mer än godkänt alltså. Tiden blev 04:01:47. Lycka.

Dagen efter var jag i topptrim, något lite stel och jag kände tydligt att två tånaglar kommer att lämna mina fötter. Men självklart var det värt det.

En kanondag i parken......

Vi drog i väg tidigt till Disneyland, det skulle bli en heldag för myset och hon hade verkligen superkul. Lite småköer men hon stod ut. Hon åkte och åkte och hon sprang i labyrinter, hon åt popcorn och pannkakor. Hon skrattade och hon kramades. Hon var lycklig som en lärka. Skönt att se.
Vi vände inte hem förrän sent på kvällen med tåget och alla var nöjda och tillfreds.

En härlig resa till en underbar stad där jag än en gång måste tacka mina medresenärer som gör detta möjligt för mej. Tack.

Stolt givetvis...

Jockarp.

Härlig Påsk....

Vi har hunnit med mycket på vår lediga tid. Vedkörning, löpning och socialiserande i mängder.
Bingolottospel med en god vän och dennes barn. Det bjöds på nyttigheter och ostbricka. Supertrevligt, det blev dock ingen vinst, men vad gör väl det.

Löpningen har blivit i form av enklare rundor, allt för att kroppen ska vara pigg på söndag. Det är ett måste för att ta sej i mål.
Jag har pillat mej upp för mördabacken några gånger bara för att pressa benen något.
Det har även tränats lite när jag skulle hålla jämnt tempo med mitt mys som numera är helt grym på att cykla.

Dans....

Mollie har haft en dagiskompis på besök vilket var super roligt. Jag var lite delaktig i deras lek i form av att studsa upp dom i luften på studsmattan. Vidare målades det teckningar och gluffsades potatismos och köttbullar. Dom åt med god aptit. Vi tog några låtar och dansade till, vansinnigt kul för oss alla. Barn på nytt. Typ.

En tur till undantaget resulterade i att nästan hela släkten Vilhelmsson och delar av den Jönsonsska släkten började kasta gris. Hysteriskt kul speciellt när mormor och morfar började bråka om bollen. Vi andra var dubbelvikta av skratt. Underbart.

Vi har målat lite utomhus, på stenar och vedträd, jag undrar just om inte min dotter kommer att ställa ut på framtida konstrundan påskhelgen.

Myset testkörde sin gamla cykel en kväll, det var inget vidare, hon såg ut som en jätte på den och det var nästan omöjligt att ta sej fram. Men hon kämpade på.

Det har varit fina dagar men nu börjar allvaret igen. Slut på friden.

Roligt med en boll....

Jockarp.

Cykel olyckan...

Det är ganska kungligt även på Månsagården. Det var skönt att komma hem och mötas av ett underbart väder och ett litet livfullt mys. Hon hade haft det toppen hos mormor och morfar. Hon lyfte knappt på ögonen när jag spatserade in på undantaget för att hämta hem henne.
Vi tog packningen och cykeln och drog hem.
Jag hade köpt en liten överraskning till henne i form av nya strumpor. Hon önskade sej strumpor med katter på och det fick hon. Hon skrek rakt ut och kastade sej i famnen på mej bums och tackade. Det är så underbart att hon är så väldigt tacksam. Det gläder mej oerhört och det gör det roligare att ge.

Bilarna tvättades och piffades till på insidan, vi hjälptes åt och det var riktigt trevligt när alla var ute och grejade. Myset tvättade självklart sin lilla cykel.
Jag var sugen på en löptur och det fanns möjlighet till det.
Jag tog småbyxor på mej och det var premiärturen för året. Helt underljuvligt att springa med solen i ögonen och vinden som fläktade ljummet på mina vintervita ben.
12 km levererades och hem kom jag till ett tomt hus. Dom andra hade begivit sej till blomsterbutiken för att köpa vårblommor. Det är något visst med våren alltid ;)

Vi skulle hjälpa morfar med en enselagebale. Myset tog cykeln och drog iväg. Pang hon stupade, rakt på grusvägen, det såg hårt ut men hon reste sej och borstade av sej. Hon hoppade på cykeln igen och for iväg. När vi stannade till vid lastaren såg jag att det blödde på hennes arm, detta påtalades och det blev ett skri värren än det från vildmaken. Jag trodde ungen fått en kniv i ryggen som hon skrek.
Det misstaget gör jag inte om fler gånger, nästa gång det blöder tänker jag mörka det ;)
Hon grymtade om armen en hel timme efter att hon skadat sej och jag kunde inget annat göra än att trösta och prata om att det är sånt som händer och att smärtan kommer att gå över.

För att bryta ledsamheterna packade vi in lite grillgrejer och en håv i bilen och körde upp på berget och till Grundsjön.
Vi grillade korv och håvade salamandrar som inte fanns. Vi hade en supermysig eftermiddag och jag såg för första gången denna våren små vitsippor. Denna underbara vår vi har till mötes.

Jockarp.

Örenäs slott....

Enastående bygge...

Vi lämnade palatset och körde söder ut. Kullaberg var första stoppet och vi tog en promenad i ett smågrått väder. Målet var Lars Vilks konstverk Nimis. Detta verk som började byggas 1980 som hämnd mot havet. Det byggdes av plankor och ved som drivit in från havet.
Platsen var ganska svårframkomlig så vi var väldigt nöjda över att inte trissen var med på just denna utfärd.
Vi var ensamma på platsen som årligen besöks av över 2000 personer. Skönt med ensamheten. Naturen runt Nimis var storslagen, branta stup, stenar och hav. Vilt och vackert.

Efter vår vandring körde vi till Väla shoppingcenter, en lunch och lite shopping sen var vi nöjda med den aktiviteten.
Vårt slutmål för dagen låg 20 minuters bilväg från Väla. Vi checkade in på Örenäs slott och kaffet och vin serverades. Vi satte oss i vårt slottsliga rum och avnjöt vår dryck. I öronlappsfotöljerna satt vi och småpratade, vi njöt även av att i bland bara sitt tysta ihop.
Vi tog en lugn promenad och tittade till omgivningen. Vi njöt av lugnet och att bara vara.
Jag tog en liten eftermiddagslur vilket gjorde mej seg inför den tjusiga trerättersmiddagen som väntade.

Livsnjutare....

Jag tog mej i kragen och vi blev visade till vårt bord. En helt underljuvlig middag avnjöts, vin i mängder skvalpades ner av fröken flickvän, själv välte jag ner en liter vatten till den delikata och lyxiga måltiden. Sällan har jag ätit en förrätt som bjudit mej på så många olika smaker. Helt fantastiskt.
Vi åt länge och det var skönt att slippa serva någon annan. Nu blev vi i stället omhändertagna och bortskämda av den professionella personalen som var på plats enbart för oss.
Vi tackade för maten och gick tidigt till sängs.

Sovmorgon till sju sen ville jag fånga dagen. Vi tog en liten promenad och tittade ut över vattnet och såg båtarna som var på väg till ön Ven. Själva ön låg bara ett stenkast från vår strand och det vackra vädret gjorde att vi lätt såg ön och dom små husen.

Frukost i kunglig stil avnjöts sen bar det hem mot byn.
En helt underbar och behövlig vistelse gjorde att batterierna laddades till max och man rustades för ännu en kommande tuff period.

Rustad...

Jockarp.

Pulken...

På väg mot tranorna...

Jag vaknade på tok för tidigt. Detta innebar att jag var på jobbet väldigt tidigt. Det i sin tur betydde att vi fick en hel del gjort. Vi tog en städtimme efter kaffet och det innefattade både ute och inne på kontoret. Mitt rum såg ut som ett smärre bombnedslag så det var verkligen behövligt.
Vi fortsatte checka ut ett par maskiner och tanken var att vi skulle provköra. Det skedde men efter att jag lämnat bruket.
Jag lämnade redan vid middag och det var underbart och behövligt.
Jag tog en löptur i mördabacken och mormor hämtade myset.
En dusch och myset åt lite mat sen var vi på gång för äventyr. Vi lastade myset cykel på flaket på king caben och begav oss iväg. Vi körde upp på berget och klippte lite björkrris till vårt påskris.
När det arbete var slutfört körde vi till Skåne närmare bestämt till Pulken. Myset cyklade fram till platsen där tranornar var. Hon cyklade bra och hon cyklade fort.
Vi tittade på tranorna som kom inflygande och det var ett fantastiskt ljud på dom stora fåglarna.
Vi cyklade tillbaka till bilen och vidare färd hem.

Hemma startade arbete med att pynta påskriset. Myset blev nöjd och så även jag.
Vi donade lite med saker som skulle göras för att förbereda en natt från palatset. Myset älskar och packa och packa gjorde hon. Tre påsar fulla med bra att ha saker som ska flyttas till undantaget inom den snaraste.

Jag och fröken flickvän förberederer oss även vi på äventyret som väntar oss idag.
Väskorna packade. Nu åker vi ;)

Jockarp.

Bonnpermis...

Min lilla påskkärring ;)

En något lugnare dag på jobbet vilket jag var väldigt glad över. En dag då man hann ta en kopp kaffe mitt på dagen helt spontant.
Myset skulle ha påskfest på dagis så det var väldigt noga med klädvalet. Hon vaknade tidigt och berättade att hon var spänd av förväntan, jag kan inget annat göra än att le när hon berättar om sina känslor inför något som inte tillhör vanligheterna. Jag är glad över att hon berättar för mej, jag ser det som viktigt.

Festen hade gått bra och mormor hämtade hem henne redan vid mellis. Det blir en ljuvlig vecka för min dotter. Hon lämnas av fröken flickvän innan frukost och hämtas runt mellis av mormor, kan man ha det bättre? Och på torsdag tänker jag ta bonnpermis och köra hem vid middagstid. Lyxigt värre.

Jag tog en liten löptur på 12 km den gick rysligt fort, förvånansvärt fort. Det bordar gott inför mitt nästa lopp, det är inte länge kvar nu. 1 April lättar vi mot Paris och det ska bli helt underbart att möta våren och springa ett marathon med 55000 andra lirare.
Att vi planerat in en tur till disneyland gör ju inte besöket mindre trist precis. Det ser vi fram emot stor som liten.
Den enda som inte ser fram emot denna tur är nog min chef, men han får vackert bita ihop ;)

Favorit i repris...

Jockarp.

Fest....

Fjädrar....

En söndag som gick i kalasets tecken är till ända.
Vi började i arla morgon med skönsång, det är en trevlig tradition vi har i palatset numera.
Det var lite stingsligt och smågnabbigt med trissen och det tolereras inga dumheter. uppstyrning var tvunget.
Jag och lilla mini gick ut och fixade med källaren och lite vattenrör som bytts ut. Efter det städade vi och började fylla på med ved, detta underljuvliga arbete. Det var varmt så jag gick runt i kortärmat. Hur härligt som helst. Hej våren.
Fröken flickvän kom ut med en karott med popcorn, den lyxen alltså ;)

Barnkalaset drog igång och i samma veva kände jag mej lite märklig i kroppen, så i stället för att ge mej ut på den tänkta löpturen stupade jag i säng. Två timmar sov jag och jag vaknade upp något lite piggare.
Kalas ett avslutades och kalas två drog igång. Det blev en trevlig stund även om jag inte var helt fit fore.

Barnen var trötta efter festligheterna och hoppade i säng och somnade omgående. Även vi hamnade i sängen men sova var en omöjlighet. Det blev en vaken natt med mycket funderingar och ett smärtsamt värkande huvud.
Uppstigning måndag morgon innan sex och myset väcktes. Dags för dagis. Hon hoppade upp utan protester och vi hade en mysig morgon tillsammans.

Huvudvärken höll i sej hela arbetsdagen och jag fick faktiskt krypa till korset och be en jobbarkompis att få en tablett som skulle linda min smärta. Det gick sådär.

Jag lämnade bruket och begav mej till gympahallen där mitt mys höll till. Hon blev överlycklig av att se mej och det var självklart ömsesidigt, gosse vad jag saknat henne mitt lilla troll.
Vi körde hem och maten var serverad. Vi åt i en raslig fart för att hinna med en cykeltur innan det mörknade. Det är viktigt att cykla varje dag så att man inte glömmer hur man gör ;)

Jockarp.

Jobbevecka de lux....

Jag är så väldigt glad över att fröken flickvän varit sjukskriven hela veckan. Hon har fått ta hand om marktjänstgöringen helt ut. Jag har varit på bruket mest hela tiden. Gym passen på morgonen och cykelsväng med myset på kvällen, allt där emellan har handlat om jobb.

Fredagskvällen var det tid för kalas. Mysets kusin fyllde år och de skulle ju självklart firas. Det blev en trevlig tillställning med glada vuxna och barn.
Jag och storkusinen tog ett par partier schack. Jag fick storstryk men så var det också närmare 30 år sedan jag spelade. Det var väldigt kul i alla fall trots förlusten.

Lördag betydde arbete och för att få till träningen så hoppade jag i löparskorna och begav mej iväg halv sex på morgonen. Jag sprang 18 km och kom fram till bruket innan halv åtta. Jag tog en kvarg och en kopp kaffe sen började åter jobbet.
Vi körde på i fullt ös fram till middag, då bröt vi för gemensam lunch. Vi tittade på ett par system efter matintaget sen sa vi att nu får det minsann vara bra.
Jag fick lift av min chef hem och det första jag såg när jag steg ur bilen var min lilla dotter men händerna fulla av små gulliga gula blommor.

Vi cyklade en liten tur, stoppade till hos morfar där vi tog en kopp kaffe i solen vid en läande lekstuga. Myset åkte rutchkana och livet var så grymt enkelt just då.

Kvällen bjöd på tapas, vilket var en perfekt avslutning på lördagen. Barnen var sjövilda men dom hade helfestligt hela kvällen.

Hela trissen stupade i säng när vi kom innanför dörren. Jag och fröken flickvän var inte mycket senare vi heller med att stupa. Rakt ner i bingen. Det har varit en tuff  men rolig vecka.

Jockarp.

Nya kläder...

Glädje över dom nya kläderna :)

Super långa dagar på bruket gör att tiden hemma minskar radikalt.
Jag har ändå lyckats med att få till en cykeltur med min dotter på kvällarna innan det mörknat.
Att inte komma hem förrän halv sju på kvällen är inte riktigt min melodi men just nu är vi inne i ett skede som kräver mycket av många.

Mollie har varit på gympa, vilket fröken flickvän fick styra med. Hon har blivit hämtad tidigt av mormor och dom har varit och shoppat i Kristianstad. En hel hög med nya kläder. Det blir till att investera i en ny garderob snart. Den hon har nu är sprängfylld. Hon har tur som har mormor, både för att hon och myset har samma smak för mysets kläder men allra främst för att hon hämtar henne tidigt på dagis. Det hade blivit hemska dagar på dagis annars.

Hon lämnas inte heller av mej på morgnarna, det hade blivit ruggit tidigt. Detta gör det möjligt för mej att träna. Just nu har jag fått lägga om min träning, jag får köra tuffa, tråkiga, långtråkiga och alldeles nödvändiga pass på gymmet. Jag står på bandet innan sex på morgonen och jag springer och cyklar om vart annat. Allt för att hålla mej i form. Fördelen med dom tidiga morgnarna och dom tråkiga passen är ju helt klart att den inte påverkar min tid med familjen, dom ligger ändå bara och trynar vid den tiden :) Gottegrisar.

Med allt detta arbete ser jag fram emot min och fröken flickväns kommande utfärd väldigt mycket just nu. Vi behöver lite tid i från arbete och från hemmet. Det ska bli mysigt att bli ompysslad och få maten serverad.

Jockarp.

Stolt som en tupp....

Hjälper mamma...

Ny hobby, måla stenar ;)

Dagen började inget vidare, tjurigheter avlöste varandra så lite syre och utrymme krävdes.
Jag började dagen med en biltvätt, det såg ut som om vädret var varmare än det faktiskt var. Det var skönt att stoppa ner händerna i varmvattenhinken för att värma sej.
Myset hjälpte till men jag fick ryta upp med henne gällande att spruta vatten på sin mor. Hon slutade och vi jobbade som ett team.
Kalas för kamphunden Lasse stod på agendan klockan tio checkade vi in på undantaget och myset hade tagit på sej sina finaste klänning. Alla kalas är viktiga för henne. Det spelar liksom inte så stor roll om det är folk eller fä.

En tur till stranden vid lunch med goda vänner och vår lilla grill. Barnen lekte trots att det var lite småkyligt. Vi grillade vår korv och kaffe och kaka slank ner. Vi hade sköna och öppna samtal vilket vi uppskattar väldigt.

Lite grävning...

Vi åkte hem lite småkalla och vi lurade på soffan en stund. Jag somnade vilket verkligen inte tillhör vanligheterna. Men gosse vad skönt det var. Jag kände mej som en helt ny människa när jag vaknade till och föreslog en cykeltur för min dotter.
Hon var på direkt. Hon ville att vi skulle ta av stödhjulen så det gjorde vi. Vi gick upp i morfars verkstad och tog bort hjulen. Mormor och kamphundarna höll oss sen sällskap i det som skulle bli sensationen för dagen. För döm om min förvåning. Hon satte det. Äntligen föll poletten ner och hon cyklade som en dröm.
Jag blev så oerhört stolt över henne. Jag blev inte bara stolt, jag blev även lite svettig. Men det var det verkligen värt. Hon ville inte sluta cykla och jag kunde inte sluta se på hennes. Jag växte flera cm ihop med mitt mys. Glädjen som jag såg i min dotter när hon sprang och berättade för sin morfar att hon kunde cykla den var obetalbar. Goa lilla unge.

Stolt cyklade hon sen hela vägen hem och hon sprang in för att berätta för fröken flickvän om sin bedrift.

Vilken dag det blev. Den kommer åka ner i braigadagasken bums. Lycka.

Vilken tjej ;)

Jockarp.

Utomhushäng.....

Uppstigning och löpning på schemat, dessa underbara helg mornar.
17 km avverkades i en helt underbar natur. Vesan var helfrusen när jag drog iväg, solen var uppe men hon var inte så stark så tidigt på morgonen. Men hon skulle bli.
Innan jag var hemma hade den frusna jorden tinat upp och det doftade ljuvligt solvarmt. Vårkänslorna kittlade mej på min väg hem.

Efter min njutfulla morgon fick jag genast ta hand om bestyren. Miljöstationen nästa.
Ett helt lass med icke bra att ha saker dumpades. Skönt.
Myset och jag chillade sen lite i en solstol på baksidan. Hon hoppade lite på mattan och jag njöt av att titta på min lilla dotter.

Efter middag kom en dagiskompis på besök och hon stannade hela eftermiddagen. Eftersom hon inte hade någon studsmatta själv i sitt hem var hon helnöjd med att få hoppa på Mollies. Det studsades, det åts glass och det målades och pärlades. Dom hinner mycket när dom sätter fart dom små.

Jag fick lämna damerna en stund för att köra till bruket och styra upp ett och annat och när jag kom hem var kompisen på väg hem. Detta gav oss möjlighet till en lite cykeltur. Alltid roligt, dock börjar lilla fröken bli lite väl stursk och tar i mitt tycke lite för stora risker.

Vi hade sen en lite annorlunda afton, den var väldigt rolig och väldigt annorlunda ;)
Den avslutades med melodiprogramet som fler än vi tittade på. Till det serverades en supergod ostbricka.

Jockarp.

Ledig.....

Jag tog fritt under fredagen. Anledningen var först och främst att jag skulle på samtal på dagis gällande mitt mys.
Redan klockan sju var jag ute och tog en löp tur på 12km, en bra start på dagen och det var en behaglig tur.
Gemensam frukost med familjen var lyxigt.
Vi gjorde oss ordning och lämnade byn för lite stadsaktiviteter.

Samtalet gick bra och Mollie var mäkta stolt när hon satt med oss och pratade om hur hon har det och hur hon tror att hon kommer att få det i skolan. Det var intressant att höra hennes utlägg.

Vi tackade för oss och körde mot vårdcentralen, vi hade ett litet uppdrag. Det hade tydligen även morfar för han tittade fram bakom en vägg när han hörde oss. Det var lite oväntat att träffas där.

Vidare körde vi till bibblan och bytte böcker. Jag har en bok som ska komma in som jag väntat på i flera veckor, det gör det ju inte mindre spännande att få den i sin hand.
Vi lånade en hög och var nöjda med det.
En träff med mormor på ett café och kaffet slank ner. Där skildes sen våra vägar, jag skulle till frissan och myset och mormor for hem.
Jag tog ett rejält klipp, säkert ett kilo lättare, vilket var behövligt.

Jag åkte hem och tog en kaffe på altanen i ett underljuvligt vårväder med fröken flickvän Det var väldigt lättlevt.
Myset roade sej med en målarbok. Härligt.

Vi tog en cykeltur och efter den blev vi sugna på att studsa studsmatta så det var bara att kavla upp ärmarna och installera den på palatsets baksida. Det hoppades ända tills det var dags att börja skala potatis till middagen.
Vi hjälptes åt och maten blev supergod.

Jockarp.

Träning?

Ibland känns det okul...

Fröken flickvän är tillbaka efter sin operaton, att bo under samma tak är ljuvligt.
Det blir lite mer jobb för mej än vad jag är van vid. Hon får inte bära så tungt så förberedelserna har varit noggranna.
Små ved pinnar har lagts fram för att hon ska klara elda om dagarna. Att köra barn till dagis ligger nu på mej under två veckors tid. Det är en syssla jag inte gör så ofta. Tidiga mornar resulterar det i, men det är bara en period.
Handla ligger även det på mitt bord. Det har varit sällsynt att jag varit i butiken den sista tiden och detta gjorde att kassörska välkomnade mej tillbaka efter långt uppehåll ;) trevligt.

Jag har varit lite trött fysiskt sen mina helgturer. Det gjorde att jag faktiskt hoppade över mitt planerade löp pass under gårdagen. I stället körde vi till stan och gick på restaurang. Super mysigt en vanlig Onsdag.
Vi slog till med Pizza alla tre.

På jobbet har jag arbetat med nya kamrater i kopieringsapparatsrummet. Papper i högar till pärmar och det är vår uppgift att få det rätt. Problemet är att man inte kan vara social och prata med varandra under arbetet, varje gång vi försöker kommer vi av oss och måste dubbelkolla så att det blir rätt. Väldigt enerverande.
Vi har väldigt trevligt tillsammans men jag vill nog ändå bli klar med uppgiften inom en väldigt snar framtid.

Dom senaste dagarna har jag fått till mej att jag gör ett väldigt bra arbete och det är väldigt roligt att få till sej, Oftast tycker man en massa men det kommer liksom inte fram, inte om det är något positivt i alla fall. Jag tog emot och tackade hjärtligt för dom vänliga orden.

Småved...

Jockarp.

Sjukhuset.....

En tidig morgon då hela familjen skulle lämnas av mej. Vi började med fröken flickvän, hon lämnades hos svärmor för vidare färd till sjukhuset och operation.
Myset och jag fortsatte sen och lämnade av en efter en och slutligen var det bara vi två kvar. Vi kom lite sent till Tusenfotingen men det gjorde inget. Flextid ja tack.
Jag hann med en snabb kopp kaffe på jobbet sen väntade en hektisk dag.

Myset blev hämtad på dagis av morfar, han fick rycka ut när mormor jobbade och jag skulle till sjukhuset och hälsa på fröken flickvän.
Vidare skulle myset på gympa och morfar skulle sätta upp håret på myset, det gick inget vidare trots att han gått på scouterna. En mamma till ett annat litet barn fick hjälpa till med håruppsättningen.

Själv körde jag alltså till sjukhuset, jag mötte en pigg flickvän som drömde sej tillbaka till sövningen, det ska tydligen vara en angenäm upplevelse.
Hon satt och åt när jag stövlade in på rummet, soppan var inget vidare men jag hade med mej en massa godsaker så det gick ingen nöd på henne och oss ;)
Jag hade med mej en liten extra överraskning, vilket blev uppskattat. En slottsvistelse är ju aldrig fel.

Vi pratade lite och pussades och kramades sen var det dags för mej att köra hem och ta hand om min lilla dotter.
Hon och morfar hade lagat middag och tallrikarna var slickade när jag kom hem.

Vi hängde lite i soffan tillsammans sen var det nattning.

Jockarp.

Vilse....

En slappemorgon. En tallrik gröt tillsammans med fröken flickvän, kaffe till det gjorde mej redo för dagen.
Vi kollade på vasaloppsstarten, fantastiskt vilket skådespel.
Ungarna var helvilda och efter ett tag fick vi släppa ut dom så dom fick luftas en stund. Jag passade på att leverera två olika sorters grytor för att fixa matlådor för den kommande veckan. Denna veckan kommer inte bli som alla andra. Fröken flickvän ska till hospitalet och myset och jag får klara oss helt allena, bra att förbereda sej i matväg.
Vi kollade på melodifestivalen och vi tippade även denna gången. Det gick bra för mej mindre bra för myset. Hon blev något tjurig för att jag "vann" i omröstningen.

Vid middag skulle Mollie umgås med mormor hon skulle sen få lift in till en kompis som skulle ha kalas. Mormor stod för transporten.
Själv packade jag min löparryggsäck och drog ut på berget. Jag sprang på för mej okänd mark, helt underbart, jag följde det orange spåret. Grundsjön passerades sen kände jag mej lite lost. Go känsla. lite upptäcktsfärd.
Det var dock mindre kul när markeringarna var borta på grund av att det avverkats skog. Jag sprang helt off road och det kändes som om mina skor hittade varje litet sumpahål. Fötterna var dyngsura och vattnet var iskallt. Att det sen började hagla gjorde inte min runda mer bekväm precis.

Jag hittade slutligen en väg, vägen gick mot Kylinge, väl framme där hade jag 15 km hem och i det skicket jag var så var det inte optimalt. Min telefon hade gett upp redan i Drögsperyd. Här var det psykträning på hög nivå. Jag var förvisso pigg men jag kände inte för att sätta min hälsa på spel inför mitt nästa Marathon bara för att jag skulle ta mej hem för egen maskin.
I Bjäraryd lyckades jag få fart på telefonen och ett samtal hem till mamma. Jag sprang ytterligare några km innan jag så hennes bil. 28 km blev det och veckans skörd i km blev rejält trots att jag bara haft ett par pass under vardagarna. Över sju mil. gott att ha i benen och i huvudet.
Badet tappades upp omgående när jag kom innanför dörren. Där låg jag och njöt av tystnaden och min något ömmande kropp.

Vilken väg?

Jockarp.