Egen-skaper.....

Fröken pyssel har varit igång :)

Varför ändra på ett vinnande koncept? Nää, gymmet halv sex på fredagsmorgonen gjorde susen. Jag var låg stora delar av dagen och hade jag inte fått en femma i benen under morgonen hade dagen förmodligen blivit fruktansvärd.
Jag gjorde en rotorsaksanalys på mej själv och kom till en lösning på varför jag var låg. När jag hittade rotorsaken kunde den analyseras bearbetas och släppas. Innan utstämplingen var jag klar med analysen och problemet släpptes således. Bra där!

Vem är jag?
Att hitta sej själv och behålla det jaget det verkar vara en svår konst och något som förändras över tid.
Det var så längesen jag föddes så jag minns inte riktigt hur det var men jag är övertygad om att jag föddes positiv.
Någonstans där på vägen blev jag negativ, ilsk och frustrerad.
Ännu lite längre fram i livet hittade jag tillbaka till mej själv. Frågan jag ställer mej nu är, kommer jag att tappa mitt jag igen?
Kommer en annan person komma in i mitt liv och vilja förändra den jag är?
Frågan är, ska jag tillåta det ännu en gång?
Jag är en sjukt hysteriskt kul person. Men även den personen tappades bort under mina senaste tre år. Det åts upp av yttre påverka, jag lät idioter ta bit för bit av mej.
Jag vill ju ha roligt, jag är roligt, så hur kunde jag tappa bort den viktiga biten av mej själv? Varför lät jag en annan människa döda det som var jag?

Jag frågar mej vem jag är och jag vet faktiskt svaret på det nu. Jag är bufflig, stark, målmedveten, kärleksfull, mjuk, känslig, ärlig och leende.
Jag frågar andra människor (i studiesyfte) hur dom uppfattar mej och nu vet jag svaret på det. Platstagare, Stark, envis, fokuserad, öppen och ärligt ren. En gubbe som jag ställde frågan till sa:
- Du märks när du kommer in i ett rum. Du tar enormt med plats. Du visar vem du är, din auktoritet är enorm.
Jag väljer ju att ser det som goda egenskaper, jag föddes ju positiv ;)
Jag tror att jag kommer att fortsätta att fråga mej själv om vem jag är? Jag kommer att fråga andra människor om hur jag uppfattas. Det är intressant, utvecklande och invecklande ;) att lära känna sej själv genom andra människors ögon är bland det smartaste jag kommit på sen jag åt gröten i morse.....

Nu funderar jag på hur jag ska göra med misteln i år. Vi har alltid eldat upp årets misteln på julaftonen och satt upp en ny, sen har vi hånglat loss under misteln hela året tills nästa julafton och sen har det börjat om. Är det lönt att jag köper en ny mistel i år eller hur ser utsikterna ut egentligen? Och vill jag ha någon att kyssa under misteln? Ja dom här högtiderna blir bara mer och mer invecklade.

Middagen vi lagade tillhör inte vanligheterna, inte som middagsmat i alla fall. För dagen blev det pannkakor och ja, jag får alltid toppenbetyg på pannkakorna. Men jag har ett ess ärmen på rocken vad det gäller smeten, men det esset håller jag för mej själv, jag får ju inte dela med mej av alla mina specialknep i köket;)

Auto visp ;) 

Jockarp.

Jante VS Vilhelmsson....

Pyssel...

Var startade min dag?
Självklart på brukets gym ;) Ensam är stark, japp jag var stark och glad. Och dyngsvett. Temperaturen i lokalen var ca 28 grader.
Jag har tränat mycket denna månaden och det är skönt. Det känns bra.
Jag läste en text som jag funderade över under min träning.
- Så länge du har ork att kämpa lite till kommer du aldrig att bli besegrad-
Det är en tanke man kanske ska ta med sej i livet lite både här och där. Vissa människor vill inte kämpa och dom besegras enkelt.
Jag funderade några varv sen lämnade jag den heta lokalen.
Att möta vintermorgonens kyla på fem minus utanför dörren var en fantastisk känsla, det rev till i skinnet på mej. Gott. Dusch och kaffe med grabbarna på det.
Dom hade varit på julbord kvällen innan så det fanns en del att samtal om, jag berättade självklart om min lilla fantastiska tärna om hur min kväll varit.

Arbetet kommer bli tungt framöver, vi kommer tvingas grotta ner oss i texter för en lång tid framåt. Vi har varit grymma på att skjuta det framför oss men nu är tiden inne att face verkligheten. Jag kommer att förvisas till mitt kontor, dörren kommer att vara stängd och datorn kommer vara min enda vän i denna värld. Det låter dramatiskt och det är det med ;)
Troligtvis kommer jag inte att klara isoleringen så länge utan dörren lär öppnas på mitt rum och jag kommer busa med mina grabbar. Det är min arbetsmiljö och den är viktig att den är bra.

Jag tog ännu ett steg i riktningen att förändra min arbetssituation efter mitt avslutade projekt. Ja det är nog så att vill man något så får man jobba på det själv, jag vill och jag gillar att jobba på. En bra och intressant dag på jobbet alltså.
Jag var stolt över mej själv när jag stämplade ut, att vara just stolt över sej själv är nog något vi ofta trycker bort, Jante sabbar det mesta av den egna kärleken. Jag skiter i honom. Jante alltså. Jag skrev en egen lag. Min lag. Jante VS Vilhelmsson :)

1. Du skall inte tro att du är något.- Jag är någon. Jag är mej själv.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.-Jag är minst lika god som andra.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.- Klok? låt sunt förnuft råda.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.-Helt klart bättre än många andra.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.- Jag vet betydligt mer än andra i vissa fall.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.- Nja kanske inte.
7. Du skall inte tro att du duger till något.- Jag duger precis som jag är.
8. Du skall inte skratta åt oss.-Jag skrattar inte åt er men jag älskar att skratta och gör det när jag vill.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.- Tänk att det finns faktiskt dom som bryr sej väldigt mycket om mej.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.- Jag kan lära många mycket.

Myset och jag hade en skön kväll, hon pysslade jag skrev, vi lyssnade på musik och pratade. Jag tog en kopp kaffe, det kändes nästan som om jag hade ett vuxet sällskap.
Hon harplade plötsligt ur sej. Allt du bryr dej om av möbler och så är en stereo. Snacka om att jag har pratat hål i huvudet på henne om min nya ljudanläggning.
Diskussionen har gått, innan eller efter jul. Nu är jag inne på innan jul. Varför ska jag vänta? Det lär inte bli billigare och om det skulle röra sej om ett par hundringar så spelar det mej faktiskt ingen roll.
Nja vi får se om det blir en tur till någon trevlig butik i helgen. Risk för det :)

Innan teven startades för kvällen kramade jag om min dotter och sa till henne att jag älskar henne. Hon pustade och sa:
-Jag vet mamma du säger ju det jämt.
Det funderade jag lite över såklart. Hon förstår orden men jag tror ändå inte att hon förstår innebörden fullt ut. Det slog tillbaka med full kraft på mej själv. Pang. Hur en del vuxna behandlar varandra. Många har så lätt för att slänga sej med frasen jag älskar dej. Men dom saknar helt insikt över betydelsen. Grymt för de mottagare som tror på orden och kärleken.
Hmm.

Äventyr....

Jockarp.

Muslim i juletid.....

Fräschast till morgonkaffet :)

Det hade varit väldigt skönt att köra ett träningspass på kvällen någon dag, men just nu finns det inte utrymme för det. Så klockan ringde åter väldigt tidigt. Jag hasade mej upp och drog en vända med tandborsten, klädde mej och körde mot bruket. Jag hann inte utanför palatsets allé förrän jag såg det första stjärnfallet på himlen, jag har hört att man ska önska sej något och att önskan slår in. Jag tänker inte berätta min önskan men jag tror inte att det krävs IQ som en raketforskare för att räkna ut vad jag önskar mej mest i livet just nu.
När jag gick från bilen mot gymmets dörr såg jag mitt andra stjärnfall. Något speciellt är det med stjärnfall och jag log och önskade mej ännu en gång. Dubbelönskning alltså. Vad må det bli av det tro?

Träningen gick bra och jag vet inte hur jag ska kunna sluta springa, det har liksom blivit en livsstil och ett liv. Mollie vet så väl att hennes mamma är en löpare och jag tror att det är bra, att hon vet att man kan utöva idrotter, stor som liten. Ett aktivt liv är bra, bara det inte blir för aktivt.

Jobbet var väldigt intressant, jag var med under en visning av hörselkåpor. Eftersom jag jobbar i en väldig bullrig miljö så är det av yttersta vikt att vi har gott skydd för öronen. Jag dryftade min teori om att om ljudet är vackert så är det inte skadligt. Jag syftade självklart på bra musik. Försäljaren köpte inte mina argument om att det skulle vara så. Han hävdade att allt ljud över 82 dB är skadligt. Ehh, jag släppte det. Lika bra liksom.

Tungträning innan sången :)

Julbord i matsalen och jag hade ett sjukt trevligt sällskap till bords. Jag skrattade så sillen åkte både upp och ner. Jag delade även bord med en Muslim och jag kunde inte på något vis i världen låta bli att flina och ställa frågan:
- Det är tufft att vara muslim vid julettid och julbord va? Den mesta maten som serveras kommer ju från grisen.
Ja lite trött är jag på fisken sa muslimen :) sen pratade vi en stund om hur det är med högtider om överflöd, om barn och lite om jobbet.
Trevlig sittning alltså.

Trevligt....

Jag blev uppvaktad med blommor och är det något jag älskar så är det just blommor, både att ge och att få. Vintertid speciellt för då är livet väldigt blommfritt i sin natur.
Mollie uppskattade det hon med och hon tittade och kände på den lilla domherren som satt i blomman.

Och så var det nu äntligen dags. Dags för min dotter att gå sitt första luciatåg i skolan. Gosse så spänd och förväntansfull hon var. Underbart att se henne.
Och vilket tåg sen. Helt otroligt duktiga, ett tiotal sånger rev dom bara av rakt upp och ner, jag var så imponerad. Både av barnen och fröknarna som lärt barnen alla sångerna och gett dom modet till att ställa sej framför alla förväntansfulla föräldrar och släktingar. Imponerande.

Jag är så stolt över denna lilla dam....

Jockarp.

Gayradar och filosofer...

Fri och farlig....

Kvällsaktiviteterna har varit att fixa till min nya spellista på Spotify. Sällan eller aldrig har det varit så mycket styrka, smärta, känsla och glädje i en låtlista som Leonora Vilhelmsson levererat. Men nu har det skett. Denna är så sjukt bra så jag vill inget annat göra än att träna. Kärlek.

En förändring i logistiken gjorde att jag kunde peta in ett extra pass på gymmet denna veckan. Vilken glädje, jag hoppade upp på bandet 05:38 med den nya låtlistan i öronen. Oj oj oj säger jag bara.
Lite snyftande till låten Big Girl Cry och när jag hade plågat mej mentalt lite var jag redo att frigöra odjuret från sin bur. Jag kände rytmen i mitt bröst och drog på till Sia och låten Move Your Body. Jag var livsfarlig.
Ett tag trodde jag att hela bandet skulle flyga av och krylla ihop sej i väggen bakom mej. Det fanns inget stopp i urkraften från Jockarp. Jag sprang utan att vara medveten om omgivningen. Jag var inne i musiken och hjärtats underbara slag. Svetten sprutade ur mej.
Tiden gick och jag var tvungen att slita mej så att jag inte skulle missa morgonkaffet med grabbarna. Jag gick ut från gymmet med låten Unstoppable i öronen och kände mej som porschen utan bromsar, jag var oövervinnerlig, jag var kraftfull, jag kunde vinna varje spel, jag var helt ostoppbar.
Att börja dagen på bruket med den styrkan innanför västen var inte helt fel ska jag säga. Problemet var bara att jag längtade tillbaka till känslan hela dagen. Jag ville dit igen.

Jag fick lägga band på mej och styra upp lite på jobbet, topplocket lättade en aning under förmiddagen men efter det öste snilleblixtrana ner över mej. Fruktansvärt produktiv och det fanns inte ett problem i världen som inte jag kunde lösa. Den känslan är inte helt fel den heller.
Eftermiddagskaffet slank ner sen lättade jag och drog mot byn. Myset var hämtade och jag tog en snabbis inom palatset och packade hennes simkasse och sen hämtades min dotter upp på undantaget för vidare färd till bassängen.

Simningen skulle ske med nattlinne och flytväst. Det var mycket glädje och bus i poolen denna den sista gången. Jag hade sällskap uppe på land av en böna som jag är 99% säker på är flata. Vibbarna jag fick smakade gay och jag har sällan fel på min gayradar.
Jag kollade självklart lite extra på henne och hon hade samma filosofi. Våra båda tjejer hittade varandra i poolen så ja, den biten är redan biff ;)

Kvällen i soffan och två filosofer filosoferade om framtiden. Jag ser så sjukt många likheter mellan mej själv och min dotter.
Hon längtar till saker, hon planerar och lägger upp strategier och hon är öppen med sina tankar. Precis som jag. Jag lyssnade på henne när hon pladdrade på om allt som dök upp i huvudet på henne. Hon pratade om pojkvänner, om det var ämnat för henne eller för mej fick jag aldrig grepp om. Hon pratade om fågel, fisk och mittemellan. Hur kan man prata om det ämnet med full inlevelse i tio minuter utan att tröttna?
Slutligen tröttnade jag, det blev total kapitulation från min sida så frågade henne om hon ville ha kaffe ;)

Jag lyfte ändan ur soffan och flinade för mej själv när jag gick ut till köket och kokte kaffet. Jag hörde henne fortsätta att prata i vardagsrummet om någon tipsrunda hon skulle göra. Helt otroligt.

Nog håller hon sej flytande alltid :)

Jockarp.

YOLO......

Min arbetsplats. Lyxigt...

Mollie envisades med att äta gröt innan morgonfritids, inga problem sa jag men du får gå upp tidigare. Hon formligen hoppade upp till gröt talriken när jag väckte henne. Bra där!
Hon är inte super förtjust i frukosten i skolans värld. Förmodligen är det ingen hotellfrukost, men jag väljer att inte spekulera något nämnvärt i ärendet. Med den aptiten lär hon aldrig bli undernärd.

När vi kom ut på trappan såg vi på himlen, den var proppfull med stjärnor, otroligt vackert. Jag sa till Mollie att idag kan vi inte stanna och räkna stjärnorna, då hinner vi inte till skolan. Hon log och sa till mej, Mamma, vi kan säga att det är stjärntals med stjärnor idag. Låter bra det, in i bilen nu löd min order. Jag Älskar att min dotter ser det stora i det lilla, stannar upp och reflekterar över saker. Det är bra.

Jobbet. En fantastisk morgon och en cykeltur upp till labb tog jag utanför fabrikens hjärta. Jag valde sjösidan och det var underbart vackert när solen var på väg upp. Kallt och det sved i pälsen på mej. Lite socialiserande med en gammal kollega hann jag med på vägen, alltid trevligt.
Labb Ja, femtio nyanser av grått kunde lätt spelats in där, fattar inte varför den miljön är så grå. Det finns både akvarium och blommor men trots det så känns det obekvämt grått. Jag gillar inte grått, jag gillar svart, jag gillar vitt.

Jag stämplade ut ganska tidigt och myset hämtades upp. Hon ville ha måndags tacos, självklart. Ner till ICA och där träffade vi på en liten kusin. Han fick lift hem till byn med oss. Mysigt.
Vi diskuterade det Månsagårdskapalatset i bilen.
Mollie hävdar att det är en bondgård vi bor på och jag hävdar att det är ett palats. Vi är inte överens riktigt men hon är grymt söt när hon argumenterar mot mej. Jag avslutad samtalet med att säga till henne att det är vår trygga borg. Det är vårt hem om det är ett tält eller ett palats spelar mindre roll. Hon blir nog något förvirrad i dessa samtal och jag bara flinar.

När vi gick upp för trappan hörde vi fågelsång, det är sparsamt med det nu vid denna tiden på året. Men för dagen satt det ett tiotal små gråsparvar på takrännan och sjöng välkomnande för oss. Vi tittade på dom och Mollie var förtjust och pratade på om vad dom åt, sov, om deras föräldrar och deras barn. Många funderingar där.

Hej livet. Nu kör vi!
Ja jag är inte redig kan tyckas. Men ett bra sätt att leva sitt liv är nog att leva det efter förkortningen för You only live once. Yolo.
Jag har nu inte mindre än fem resor inbokade.
Nu har jag varit lite mer noggrann med valet av medresenärer. Jag lär mej av mina misstag minsann :)
Jag har hux flux två Marathon inbokade igen, är inte det märkligt? Lika bra att träna på alltså.
Fem resor och om inte planet ofrivilligt dimper ner på backen på någon av dessa resor så är jag övertygad om att 2017 kommer bli ett resande år för mej. Det ser jag framemot med spänning.
Att resa är att leva.

Efter nattningen av myset var jag tvungen att ta mej ut i månljuset. Jag såg tidigt på kvällen att det var en klar kväll och att det var stormåne.
Jag diskuterade människans varit eller icke varit på månen, visst är det väl konstigt att det bara åkt dit folk under tiden 1969-72 sen då? Varför har vi inte åkt dit senare?
Det jag inte visste då under mina spekulationen om hur det låg till gällande om månen blivit betrampad av mänskliga fötter eller ej var att jag senare på kvällen skulle få sen Halo, ett ljusfenomen runt månen. Det var så sjukt cool att jag inte ville gå in. Jag var hur lycklig som helst över att jag lyckades pricka in att gå ut just då. Sånt händer bara Leonora Vilhelmsson ;)
Nöjd över min Halo syning öppnade jag en glasspaket och glufsade i mej glassen direkt ur burken. Bara för att jag kunde.

YOLO!!! ;)

Molnfabriken, att en fabrik kan vara så vacker..

Jockarp.

Mat och andlighet...

Snygg skjortan på :)

En bra träningshelg är till ända, närmare 4 mil och höjdmeter på 700 har mina spiror avverkat. Härligt. Foten har hållit sej i schack, inga nya nyanser av regnbågensfärger och svullnade är låg.
Löpning renar oftast mitt inre och många idéer kläcks under mina pass på berget. Jag pumpade mördabacken några gånger bara för att jag kunde och tankarna flög hit och dit.
Anmälningarna till Ultravasan börjar trilla in och jag har bestämt sagt nej till att ligga i sån hård träning som krävs för att genomföra loppet. Men njaaa, jag är otroligt sugen just nu. Det var ett fantastiskt lopp och en otrolig utmaning. Några varv av snurrning till lär det nog bli i frågan innan det slutliga beslutet fattas.
Min mor frågade mej hur många gånger jag trodde att jag skulle kunna springa uppför mördabacken. Flinande sa jag;
-Hur mycket tid har jag? Jag är ostoppbar.
Hon log och skakade bara på huvudet åt mej.

Vi fräschade till oss både myset och jag. Jag mår så sjukt bra och jag känner mej våldsamt snygg när jag sprungit några mil på berget, duschat och fått på mej civila kläder.
Vi var redo för ett julbord på morfars jobb. Jag var väldigt tacksam för mitt klädval, mina baggy boyfriends jeans passade perfekt för aktiviteten julbord.
När jag hade vält i mej av allt och avslutat med två stora talrika Ris à la Malta kom jag på varför jag tackat nej till dom flesta julborden detta året. I fjor tror jag att jag var på nio, tio stycken och jag minns att jag mådde sjukt dåligt efter varje sittning.
Ja det var alltså inget undantag denna gången. Jag mådde klök dåligt. Det fanns inte plats för en endaste lite skumtomte i min mage när jag lämnade stället.
Mollie hade nog fått i sej en del hon med för hon sprang till vattenkranen det först hon gjorde när hon kom innanför dörren.



Världens bästa brallval. Behöver en klippning med ser jag :)

När vi kom hem, blev det skitgubbespel en stund sen fick jag hälla mej på soffan en stund, idisslingen hade varit ett faktum om jag inte höll mej väldigt lugn.

Kvällsaktivitet var bedårande och underljuvlig och lugn. Vi körde in till kyrkan i stan och medverkade på lucia konsetern. Mollies kusin var med i barnkören och dom stod för vacker sång och fint tåg.
Vackert och pampigt var det när den vuxna kören drog igång, hela kyrkan var full med folk och när alla sjöng med i O helga natt ställde sej håren givakt på min kropp. En helt fantastisk söndags afton med andra ord. Jag är så glad att vi lämnade soffan och tog oss dit.
Jag tror att jag ska börja gå i kyrkan lite mer, eller kanske börja sjung i en kör.

Vilhelmsson gånger tre i kyrkan ;)

Jockarp.

Löparkärlek och krock....

Andspaning...

Jag hade helt glömt bort att vi skulle på ett extra pass på simskolan, tanken från min sida var löpning på fastande mage. Det fick det bli men det blev inte förrän klockan ett. En lång fasta alltså.
Vi körde in på Maxi innan simskolan för att handla lite småsaker, jag brukar kunna blåsa på i 200 knyck på motorvägen med Suven utan fadäser, men att lyckas stå helt still på Maxi:s parkering utan att bli påkörd klarar jag inte.
Jag hade inte tid att diskutera med ynglingen och eftersom hans mor var känd för mej sa jag bara:
-Jag ringer din morsa så får vi lösa de sen, hej.
Simskolan gick bra och nästa gång är det pyjamas sim som gäller, en liten dam i de Månsagårdskapalatset är överfull av förväntan.

Löpning ja, ibland när jag får frågan om jag har några laster brukar jag leende svara Lypsyl. Men jag tror minsann att jag får lägga till Endorfin, Dopamin, Noradrenalin. Jag kickar stenhårt just nu på träning. Självklart är jag glad över att det är just träningen, risken hade varit överhängande att jag annars hittats på en schaskig toa vid nån järnvägstation med en kanyl i armen. Jag vet hur jag är, Gränslös.

Jag sprang enbart på berget och det var mulet, grått, duggregn, blåsigt, allmänt otrevligt egentligen. Men min bild i huvudet var under stora delar en helt annan bild.
Kaffe på stentrappan i morgonrocken en sommarmorgon när solen sakta stiger över Vesan, vidunderligt.
När rapsfälten är så gula så det är omöjligt att ta ögonen i från dom.
Tankar på bokskogen när knopparna brister och allt blir ljusgrönt och fullt av liv.
Jag skänkte Karin Boyes dikt en sekund. -Ja visst gör det ont när knoppar brister- Snurrade några varv där och kom tillbaka till trappan den där sommarmorgonen när svalorna flyger runt hysteriskt på gårdsplanen i sin jakt efter mat till sina ättlingar.
Jag vaknade upp ur mina drömmar när skorna fylldes med iskallt vatten och lera. Humf.

Jag funderade även på den lille jävlen som sitter på min axel emellanåt. Jag gillar honom, han tänder mej och får mej att göra saker som jag inte ens vågat drömma om. Han utmanar mej dagligen och det är bra och jag behöver utmaning för att må bra. Jag kan alltså hantera honom utan problem.
Problemet är att jag saknar just nu motsatsen, den lilla ljuvliga ängeln som jag kan få ro med, som jag kan få vila ut hos. Musiken som spelas upp av hennes hjärtslag som jag tryggt kan somna till på natten. Leendet att möta när jag öppnar mina ögon på morgonen. Att känna kärleken som endast är ämnad för mej.
Ensamheten plågar mej inte alls men tillhörigheten till någon annan kan svida emellanåt. Jag gillar inte när det svider.

Jag har fått frågan många gånger i min löparkarriär om hur jag hittar motivationen. Hur jag kan plåga min kropp med löpning i nio mil. Jag har nog inte uppfattat frågan riktigt och kanske har det varit för att jag inte haft några problem med att hitta den där motivationen.
Men nu har jag nog svaret på frågan.
Det är så enkelt, eftersom det inte är självklart för mej att kunna träna när helst jag vill så uppskattar jag nog det mer när möjligheten ges. Att det är andningshålet jag behöver, det ihop med att jag söker kickarna i allt jag tar mej för. Jag söker drogen de ger mej.
De finns människor som säger till mej.
-Vad duktig du är som springer.
Nej jag är inte ett dugg duktig då, det gör jag enbart för mitt ego, för att jag älskar det.
Duktig är jag när jag byter lakan och örngott i sängen utan att få ett psykbryt, när jag viker tvätt, plockar disk, handlar, städar dumpar sopor och annat som jag i vardagen inte uppskattar så värst mycket.

Två mil i benen och ja, det är något märkligt mellan mej och mördabacken. Jag hade varit på helt andra sidan av berget men trots det hamnade jag där. Otroligt vilken dragningskraft hon har på mej.
Mina grön bruna ögon smalnade av och gnistrade till och blev svarta, jag tittade under lugg, frustade till och sög in ett ordentligt andetag sen lät jag benen dra på.
Backen tornade upp sej framför mej, grå, tråkig, oändlig, omåttlig, kolossal, väldig, vidrig. Fruktansvärd med sin lutning och förrädiska små stenar som rullar under fötterna.
Men den är även himmelsk, bedårande, förtrollande, stilig och storslagen. Hon är skönheten, hon är odjuret. Jag hatar henne men jag älskar henne mer.

Efter 25 km var jag hemma och andetagen var dom samma som dom är när jag läser en saga vid nattningen med myset. Jag flinade och log. Och jag kostade på mej ett tack till min sjukt grymma kropp.
Formen är extremt god.

Jag hamnade i kramdjurshögen...

Jockarp.

< 0,33%

Ingen kan pyssla som myset....

Att bryta ett mönster eller en rutin kan var så otroligt skönt ibland. Mina dagar har den senaste tiden bestått av träning och arbete.
Fredagen såg helt annorlunda ut.
Jag klev upp klockan sex, totalt utvilad, himmel vad skönt.
Jag moppade golven i stora delar av palatset, vek tvätten, epilerade mej, eldade i pannan, kokte kaffe och gick in till myset och la mej i hennes säng.
Vi pratade en stund och jag frågade om fröken ville ha gröt.
Svar ja.
Jag gick upp igen och fixade med gröten och hon åt till teven.
Toabestyren, kiss, kammen och tandborsten. Jag njöt i fulla drag när jag borstade tänderna på min dotter. När kammen drogs i håret på henne pratade vi om vad vi hade för planer inför helgen. Det var en helt underljuvlig morgon.

Jag tog på mej civila kläder vilket jag inte haft på över en vecka, jag kände mej fräsch och snygg. Så lite som behövs för att må bra.
När vi skulle gå och jag satte nyckeln i palatsets lås och gick ner för den vackra stentrappan tänkte jag: Den som får fatt på mej kan skratta sej lycklig, vilket sjukt kap jag är :)
Jag log åt mina tankar jag log till och med när jag gick ner med soporna till soptunnan.  En bra start på dagen alltså.

Ett annat guldkorn i vardagen var att jag lämnade min dotter vid dörren på skolan. Hon var pigg och glad och blarrade på. Det tillhör inte vanligheten att jag lämnar henne vid dörren. Vi gjorde hjärtan till varandra med våra händer och jag gick sakta till bilen, log och gladdes åt mitt helt fantastiska liv. Att det saknas en liten pusselbit var inget som upptog min tanke just där och då. Jag levde i nuet över att jag hade världens bästa liv.
Jag körde lugnt till jobbet och stämplade in fyra timmar senare än vad jag gjort dom senaste dagarna. Underbart även det. Jag såg bara glädje och möjligheter och jag älskar mej själv när jag känner så. Så enkelt, så lättlevt.

Jobbet gick bra, vi var slitna allihopa, det hade hänt mycket dom sista dagarna och utvärderingen är inte helt klart än. Förslaget om att fira med tårta kom upp, självklart skulle vi fira. Vi har nått ett högt uppsatt mål som vi jobbat mot dom senaste tre åren. För att inte gå in i detalj så hade vi ett mål på <0,33% och vi nådde det. Vi gav varandra femman (Hive five) och jag och en kollega drog till cafét och köpte tårtan.

Kvällen blev inte som jag tänkt mej men den blev bra i alla fall. Mollie Vilhelmsson är ett grymt sällskap och vi pysslade och lagade mat ihop, världens godaste middag och jag ger mej tusan på att spisen/ugnen har en del i det. Den är ett monster i sin klass, den är fantastisk, den är magisk...Alla skulle haft den rätten till en sån lyxig spis :)

Tada....

Jockarp.

Mans kramar och färgade fot.....

Kl 05:15 glad och svett...

Jag var allt annat än stursk när klockan ringde vid fyra snåret på morgonen, jag var så sjukt trött, men upp det kom jag.
Spegelbilden jag mötte var fruktansvärd och jag funderade över om jag verkligen tillbringat natten med den hemskingen uschannamej.
Jag satte fyr i pannan och lämnade mitt hem för ännu ett pass på brukets gym. En jobbarkompis var på plats, vi växlade några ord sen drog jag igång. Oförskämt pigg la jag km efter km bakom mej. Svett givetvis och det var grymt skönt.

Jag stämplade in på bruket och tog avlösningen så min kollega fick åka hem till sängen.
Testkörningen fortsatte och det var ett bra jobb. En kopp kaffe efter lite provtagning och vi pratade om dagen.
Lite möte och självklart lite felsökning och utmaningar i form av problemlösningar. Det var mycket socialt och det gillar jag. Bus och skoj tillsammans med seriösa sidor.
Grabbarna på jobbet tar verkligen min situation med att åter finna kärleken på allvar. Tydligen är det en böna som kör långtradare och lämna ved till oss som nu grabbarna fått för sej att hon är flata. Så varje gång hon kommer med ett lass ved så ropar dom i komradion på mej att jag ska komma ut och limma lite. Jag ropar tillbaka att dom ska höra med henne om hon är flata annars är de inte lönt att jag kommer ut. Vi flinar givetvis åt de. Vilket härligt ängagäng jag jobbar med. Underbart.
En bra dag på jobbet.

På vägen hem i bilen lyssnade jag på Melissa Horns låt - Jag saknar dej mindre och mindre. Texten träffade precis.

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Jag lyssnade och tittade på molnen som for förbi i raktfart på grund av den kraftiga vinden. De var en skön och fri känsla och jag tror att jag hade kunnat köra bil i dagar i den känslan. När jag kom vid Vesan såg jag en traktor som plöjde en åker, är inte det fantastiskt att den åttonde December höstplöjs åkrarna. Jorden var mörk och den såg kall ut, men jag vet så väl vad den ge oss. Tacksamt log jag och sjöng högt raden - Jag saknar dej mindre och mindre, jag har glömt dej en vacker dag.

När jag kom hem kände jag ett enormt sug till min dotter, det har varit väldigt snålt med tid för henne denna veckan och det måste vi ta igen.
Vi lagade middag ihop och hon dukade och plockade fram allt vi behövde.
Efter middagen dansade vi lite och vi kramades massor. Så underbart att känna hennes lena kind mot min.
Eftersom jag är väldigt fysisk av mej så har jag kramats när jag fått möjlighet till det. Men nu erbjuds det mest skäggiga män på jobbet. Men i brist på annat så får jag vackert hålla till godo tills det dyker upp något bättre alternativ och jag är glad över att dom är så frikostiga med kramar till mej. Men mysets lena kind var av förståliga skäl underljuvligt att få känna :)

Eftersom myset och jag inte umgåtts med någon ordning på ett par dag tyckte vi att vi skulle ha lite fest, så ja, fest det blev det. Mormor och kamphundarna bjöds ner och kaffe och glass dukades fram.
Vi chillade sen en liten stund i soffans hörn, jag fick ha foten i högläge efter en trolig inflammation. Jag har haft lite problem sen innan mitt sista lopp och under gårdagen svullnade hela överdelen på foten upp. Mollie som hitta bra saker i allt sa, vad bra mamma att din fot har så många olika fina färger. Humf så kan man ju klart se på det hela, dock lite annorlunda än hur jag ser på det.

Träningsläger....

Jockarp.

Träning och långpass.....

JA, det var ju inte varmt precis...

Helt galet, börjar man jobbet innan 05:30 ja då får man vackert gå till gymmet en timme tidigare. Det var riktigt tidigt men jag var enormt pigg. Intervallträning passar perfekt halv fem på morgonen innan ett 13 timmars pass på jobbet :)
Jag varierade tempot mellan 11-15 km i timmen, ja det gick fort, rysligt fort emellanåt. Härligt.
Jag spatserade i klädd småbyxor till fikarummet och nattskiftet trodde jag hade fått en propp i skallen. Sex minus ute och där kom jag inflygandes med mina schysta spiror utan täckning :) Jag bara flinade och sa god morgon grabbar.

Dusch och det blev heltäckande klädsel, långkallingar, dubbla jackor och jag fick till och med på mej hjälmmössan, den är inte så värst porrig men den är varm och porrig får jag väl vara någon annanstans än på bruket tänker jag :)

Testkörningen fortsatte och det kändes bra, jag hade mycket att göra och jag höll mej sysselsatt, precis vad jag behövde. Jag körde lite maskin och det var längesen sist, jag har faktiskt saknat det lite kände jag.

Avlösning halv sju på kvällen och hemgång, jag älskar att köra bil och jag älskar när det går fort. Humf, onsdagsturen hem på motorvägens gick rysligt fort. Jag är lite av en brottsling på vägarna, men ja som vanligt erkänner jag mina brott, det är bara att fråga mej så svarar jag.
På tal om det så har jag berättat för grabbarna på jobbet hur det gick till på rättegången jag medverkade i för några år sedan. Dom är djupt impade över att jag erkände mitt brott men ändå blev friad. Ja det är en konst att hålla sej till sanningen, erkänna och ändå bli helt fri. (Jag kan det) men någonstans så är det väl ändå rätt. Ärlighet ska väl varar längst.
Ja det är det man kan förvänta sej av mej. 100% ärlighet. Mina ex har fått det från mej och min framtida dam kan förvänta sej detsamma. Jag är sån helt enkelt.

Rak och ärlig det var en sak jag pratade om under ett möte angående min framtida arbetssituation. Jag fick frågan om hur jag skulle vara som chef. Svaret var enkelt. Raka rör, ärlig och rättvis, hur svårt kan det va?
Det blev en bra sittning och det kändes bra att ha dryftat mina tankar. Framtiden är min.

Jag har lyckats att pricka in att få näsblod varje dag under eftermiddags kaffet denna veckan. Detta har givetvis triggats för diskussion, grabbarna tror att det beror på att mitt topplock inte gått på ett tag. Att jag helt enkelt varit för lugn och sansad och att trycket därför måste komma ut någon annan väg. Kan vara så säger jag och stoppar in en pappersbit i näsan från en servett från en förpackning med mumintrollen på.
Extra besvärligt blir det klart när pappret kommer i kontakt med kaffet och suger till sej halva koppen, Gaah man blir ju så trött, och full i skratt :)

Myset Vilhelmsson hade varit i plugget och hon ville inte berätta mer för mej än att dagen hade varit bra. Hon frågade hur min dag var och jag sa det samma, den har varit bra. Då säger hon: Vad bra att vi har haft det likadant fast på olika ställen. Jag log och kramade om henne. Den lilla filosofen.

Ibland har vi lite fest på kneget....

Jockarp.

Löpband och frälsaren...

Kanske inte jättebiffig...Men jag kämpar på ;)

Jaha, min vana trogen, gymmet halv sex. Det är vidrigt och underbart. Jag lyssnade på musik och plågade min fastande kropp. Svett som en gris gick jag där i från tre kvart senare. Gott, ännu en dag som jag rustat mej för, en lång dag.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska investera i ett löpband. Tänker att det vore smidigt så att jag kan träna när jag vill på dygnet. Plats har jag ju gott om i palatset så det är inget problem.
Men just nu är jag rädd för att jag kommer att springa ihjäl mej om jag skulle ha fri tillgång till träning. Så jag avvaktar.
Fördelen med att jag inte kan springa när jag vill är att jag tränar annat som jag kan göra på vardagsrumsgolvet, sån träning som endast kräver min egen kroppsvikt. Jag som alltid varit en sillmjölk börja nu se muskler och cooola senor på armana och axlarna. Magen blir tränad vilket är bra för ryggen och i sin tur gör det löpningen lättare. Helt sjukt vad bra det är att inte ha ett löpband. Hehe...
Förvisso fick jag kommentaren kyckling när jag gjorde ett försök till att spänna mej lite, men nja jag tycker att jag ser lite antydan till muskler i alla fall om man tittar noga och man måste ju börja någonstans :)

Det var barnfri dag på skolan och vi hade testkörning på linjen på jobbet, taskig kombo alltså. Myset fick hänga med mormor precis hela dagen, hon hade inga problem med det. Dom hade fixat luciakläder, ny baddräkt, nya skor och fixat hem hennes overall som varit på villovägar i snart en vecka. På kvällen fick dom simlektioner. Dom var hemma innan mej och när jag kom innanför dörren satt myset och glufsade i sej en Pizza. Det gick alltså ingen nöd på henne.

Ett samtal med min dotter vid matbordet kan bli hur som helst och svänga på vilket håll som helst. Detta samtalet handlade om hennes kusiner om att hon och kusinerna var mindre än vad jag och min bror var. Ja det är ju så.
Jag sa till henne, att visst är ni minst men ni tar ändå mest plats i mitt hjärta.
Hon log och fortsatte, tänk vad bra att fylla år på julafton. Är det sa jag?
Ja Jesus gör det:
Vem är det frågade jag.
Jag vet inte hur jag ska beskriva honom men han bor i ett stall svarade hon.
Okej. Hon lämnade matbordet och gick och hämtade ett glas mjölk precis som om samtalet aldrig ägt rum. Jag älska dessa stunderna ihop med min dotter. Det är så utvecklande för en kvinna i fyrtioårs åldern. Jag är avundsjuk vid dessa tillfällen, jag skulle också vilja svänga så enkelt, att släppa och gå vidare till nästa punkt som är intressant just där och då. Jag vill också vara sex år igen, går det att lösa på något enkelt sätt?

Min vackra arbetsplats i går...

Jockarp.

Stort Tack....

Pang....

Ännu en tidig morgon på gymmet, jag piskade löpbandet en stund så svetten öste av mej. Jag ökade farten efter hand för att få in så mycket träning som möjligt på så kort tid, det funkar. Jag gick över och bankade några slag på säcken för boxare. Sjukt skönt även om jag varken har styrkan, orken eller tekniken, skönt att bara slå. Jag var redo för dagen.

Jag konstaterade att jag lätt har världens bästa familj, inget tvivel om det.
Efter dom spillror som mina damer lämnat efter sej varje gång så har dom stått där stadigt bredvid mej och stöttat och hjälpt.
Förra gången handlade det om en förlossning och ett barn. Denna gången handlade det om två resor som mitt ex så gärna ville åka på, både själv med mej och med sina barn. Jag betalade in pengarna och det hade klart varit jag som förlorat pengarna också om inte resan skulle bli av. Hon sket i vilket, hon var inte intresserad av om det löste sej eller ej. Nej Leonora du får ta smällen. Hon var ju redan någon annanstans med en annan kvinna.
Men min superfamilj löser detta. I två olika konstellationer kommer nu resorna bli av och jag är så himla glad över detta. Att allt verka lösa sej till det bästa. Det går på rätt håll nu. Tack min fantastiska superfamilj ;)

Mer att glädjas över.
Jag fick ett brev som var skrivet till mej på en gaysida på nätet, jag är inte inloggad så ofta på sidan så brevet hade väntat på mej ett tag.
Ett fantastiskt brev
Som började såhär.

Hej Leonora.
Ville bara skriva några rader:

Jag har följt din blogg i flera år - och du har varit till stor inspiration för mig i hur du lever ditt liv; hur du tar motgångar, hur öppen du är med dina känslor mot andra, din förmåga att älska stort, din lojalitet, att du känns hedersam och ansvarstagande och ärlig, din stridbarhet för det du tror på, din förmåga att uppskatta små saker som jag aldrig ens skulle lägga märke till, din naturkärlek, men framförallt hur l-e-v-a-n-d-e du känns, i med-som i motgång.

Jag tänker mig, men kan ha fel, att den där livsvitaliteten kommer sig av att du har en osedvanligt rik kontakt med vad du känner. Och det är förstås på gott och ont - när det är fint är det härligt, men när det gör ont är det g-r-y-m-t.

Ja, jag tro inte att någon kan föreställa sej vad detta brev betyder för mej. Först och främst att jag inspirerar helt främmande människor i min vardag utan att veta om det.
Att jag får ett brev skrivet till mej som är så igenkännande och rätt så det nästan är skrämmande.
En människa som aldrig har träffat mej beskriver mej och mina känslor precis som jag själv uppfattar mitt liv. Helt otroligt och, ja, jag blir glad och stolt.
Att en människa följer mitt liv och faktiskt ta sej tid att berätta detta för mej rör mej till tårar.
Jag har en otrolig tur. Det enda jag kan skriva är tack. Tack så hemskt mycket för brevet. Kärlek till dej.

Myset bestämde att vi skulle ha en spontanbjudning under måndagskvällen, morfar och morbror blev bjudna på kaffe och glass. Jag gillar hennes spontana, impulsiva sida. Lik mor sin ;)
Jag passade på att njuta extra mycket av min dotter, (det väntar en tuff vecka) Vi dansade, hoppade och sjöng innan vi slutligen landade i soffan.
En bra dag. En dag helt i min smak.

I palatset hjälps vi åt....

Jockarp.

Fight Song....

Söndag. Mannagrynen formades till gröt och en klick jordgubbsylt toppade mysets tallrik. Oboý till det, det är lyxfrulle det.
Vi tände det andra ljuset och versen lästes, vi gillade den inte så vi kom överens om att vi inte tar omgiv på den. Nu ser vi fram emot nästa vecka och den tredje versen i stället, den är bra ;)

Myset gick till undantaget och jag gav mej ut på en rehab tur. Jag fick ett tips om en låt (om det var bra vet jag inte) den for in på min låtlista och för dagen satte jag den på repeat. Jag hade hört låten innan på radio men när det kombinerades med hög volym, min känslor på ett berg i klädd löparskor ja. Jag vet inte vad som hände. Det som utspelade sej de närmaste timmarna vet jag inte om jag kan få ordning på.
Kroppsligt ryste jag varje gång trummorna i slutet av låten drog igång. Jag ryste och varje muskel spändes i min kropp likt en explosion som jag bara känt när jag haft känslomässiga och heta kroppsliga övningar i hop med en kvinna.
Benen ökade varje gång på stegen och jag kände blodet pulsera ut i kroppen. Käkarna spändes och varje fiber i mina muskler gjorde sej påminda, dom ville ha mer.

Som texten beskriver kände jag mej som den lilla båten som orsakade gigantiska vågor på havet.
Att jag var den enda tändstickan kvar och att jag skulle kunna se till att få till en sjuhelvetes explosion.
Jag kände ett jävlarinamma som sällan skådats.

Jag höjde händerna i luften klappade takten och sjöng
This time this is my fight song
Take back my life song
Prove I'm alright song
My powers turned on
Starting right now I'll be strong.

När jag sjöng dessa rader kraftfullt och högt på berget kunde inte ett levade väsen missat att det var urkraften från Jockarp som dundrade fram.
Jag var som ett monster i backarna, benen bar mej vart jag ville, Jag klarade inte pressa lungorna till den grad jag ville. Jag var ostoppbar.
Och ja, den känslan är bra om det ligger inom ramen av det goda.
Jag har spärrar men när jag var ute på min tur var det enorma krafter som släpptes lösa, och omformas dom till något negativt så är risken överhängande att både långtidsspärren och korttsidsspärren släpper samtidigt och då detonerar granaten bums.
Detta gjorde mej lite skraj. Det var absolut inte någon ilska jag kände men det var inte heller glädje, jag vet inte var det var men det var enormt häftigt att få uppleva det. Om än skrämmande.
Jag pressade på mej själv men med den känslan i kroppen hade jag behövt nio mils löpning för att få ordning och ro på kropp och själ. Jag kände mej faktiskt farlig, ruggigt farlig. För allt och alla. Helt enkelt okontrollerad och det i kombination med ostoppbar. Jag var/är en tickande bomb.

Jag lugnade mej något under dagen, men känslan låg och gnagde, den härliga och obehagliga känslan.
Bilen tvättades och den nya traktorn på gården sprätte vi med en stund. Myset bestämde vart vi skulle köra och jag var chaffisen :)
Lite bio mys med min dotter. En helt fantastisk film som alla borde se. (Pettson och Findus) Den var rolig men även allvarsam, den tog upp det viktiga i livet. Och likt trolls filmen så var det omöjligt att inte ge en liten lip. Jag blir så trött.

Jag fick komplimanger över mitt sätt att formulera mej i text, det ser jag som väldigt roligt. Jag har tänkt på det själv många gånger, att när jag är i ett känslomässigt kaos så skriver jag väldigt bra.
Ord på känslorna är nog det jag är bäst på, men så har jag tvingats tränat hårt vid ett par tillfällen också. (Ofrivilligt)
Jag gav mej själv ett löftet den dagen när jag startade min blogg om att vara ärlig och sann i texten. Det hur fruktad, känslig, hemsk, eller bara bra livet skulle vara eller hur jag skulle må. Den skulle inte ha någon effekt annars. Detta är min dagbok ingen annans :)
Roligt är det i alla fall när man får feedback. Speciellt när det är bra feedback. Tack.

Under nattningen av myset fick jag några rader skrivna till mej från en böna som sa sej vilja dejta mej varje dag. OM hon vore singel....Gahhh. Jag fick be henne återkomma när hon var singel det blir lite lättare då :) Jag blir glad i alla fall. Uppskattad på nåt vis.

9 timmar gammal.....

Jockarp.

NEJ! Slut på FB, Buu.

Hehe, snorlök....

Ännu en bra dag, tack för det. Jag vaknade förvisso väldigt tidigt men jag släpper det. Inte lönt att lägga krut på det.

Mollie hängde med morfar en stund på förmiddagen och det gav mej tillfälle för att angripa min älskade backe, det är kul att springa fort på plan mark men backe är nog ändå min grej. För dagen öste jag på i ett vidrigt tempo, upp kom jag med en svag smak av järn i min mun, jag vet vad det betyder, att jag gjorde vad jag skulle i backen. När jag kom upp flåsande och låren som hela tiden bett om motstånd lugnat ner sej så stannade jag på toppen och tog en bild. Jag ser förfärlig ute med snoret rinnandes och ögonen blanka av vätska, men det är ännu ett av min jag. Ett jag som jag älskar.

Mollie special :)

Vi fixade och donade med granen och vi plockade in lite järnek och pimpade i ett krus. Mollie älskar det och jag låter hennes tygla vara fria, vi behöver bara ta hänsyn till varandra och det är skönt.
Fint blev det.
Fint blev det även när vi hämta hem mossa till vår adventsljusstake, vi är en vecka försenade men vem bryr sej?
Att min dotter är speciell råder det inget tvivel om och jag är lyckliga mamman för det.
Fyra ljus och mossa så långt passar vi in i den svenska modellen, men där upphör alla inpassningar. Ljusen hade olika färger och ett horn som hittades i skogen skulle också pryda staken. Jag flinade och tände ljuset. Hon läste dikten om det första ljuset, det brukar alltid vara jag som gör det men förändringens vindar blåser i palatset. Hon kunde hela versen, bra där!

En killkompis till myset hörde av sej och var leksugen, jag körde min dotter till leken och hon var där stora delar av eftermiddagen, mormor tog med henne hem när hon körde förbi efter avslutat jobb. Logistik by Vilhelmsson.

Vad gjorde jag då när jag var ensam hemma, jo jag hade minsann dambesök i borgen, Jag inledde vår träff med orden:
- Jag älskar dej.
Samma mening fick jag tillbaka.
Varpå jag sa. Ska vi bli ihop?
Tror inte att det hade funkat tyvärr :) Nä det är nog rätt analyserat.
Kaffe och mycket goda samtal ledde till att tiden gick rysligt fort. Mitt kära besök lämnade mej och jag drog igång med min älskade kärra. Vedlass på vedlass kördes in. Dusch nummer två för dagen var ett faktum.

Och så har det nu hänt. Mitt ex har gjort slut med mej på facebook. Tänk er, då är det ju slut på riktigt, Buuu (Ironi på hög nivå)
Jag funderade över vad som kan ha gjort henne så arg så hon gjorde slut med mej där?  Mej veterligen var det hon som hade tungan i fel mun och inte jag.
(En gris med rödmålade naglar och klänning är en gris det med.) Men varför är hon arg på mej?
Det skulle ju också kunna vara så att den ny flickvännen redan börjat visa sina rätta färger, tja enklare blir det nog inte framledes.
Hmm jag får väl fnula lite på vilken av anledningarna det kan tänkas vara. Eller så gör jag det inte, fnular alltså ;)

När Mollie somnat för natten tog jag mej ut ännu en sväng till vedhögen, men denna gången höll jag mej under svettgränsen, dusch tre för dagen såg jag inte som ett alternativ, nä så kul är det inte.
När blodet började forsade ur min näsa så fick jag avsluta arbetet för kvällen och försöka få stopp på Stockholm blodbad light.
Jag satte mej ner i soffan och började samtala med en dam. Komplimanger gällande min ålder sög jag till mej bums. Du är 40 men ser ut som 32. Man tackar ;) Det blev många skratt innan jag själv stupade i säng. Tack för det.

Tog en cool bild på mej själv. Tror jag ska bli fotograf.

Jockarp.

Bild Google - mina jag...

Clownen ;)

Löparen :)

Vi var sega både myset och jag, men det var morgonfritidsdags. Bara att bita ihop och ta sej upp. Det här med att packa frukt och grönsaker till fruktstunden är en sak jag helst inte vill missa. Fredagens fika bestod av gul och röd paprika. Ja mallig för att jag kom ihåg de så blev det fadäs på gympakläderna i stället. Ja är det inte det ena så är det tusan ta mej det andra. Gaaaa. Jag fick skriva ett ursäktande mess till Mollies fröken om info att jag glömde kassen. Hon svarade att jag inte var ensam om det, vilket var skönt. Myset hade gympat i sina vanliga kläder och det hade gått lika bra det fick jag information om. Skönt.

Min dag på kneget gick super, det var en riktigt bra dag. Ett haveri och en brand gjorde att det var fullt pådrag från hela vår grupp, vi gillar när vi får något extra att bita i. Speciellt när vi löser bekymmerna, just nu är det viktigt att vi gör det, för vi kommer inom en snar framtid köra vårt test.
Vi tog en gemensam kopp kaffe innan hemgång, mysigt att sitta ner och bara prata (jobb)

Stekaren :)

Glidaren :)

Jag lämnade bruket och eftersom att mormor hämtat myset på skolan så passade det utmärkt med en löptur. Mitt nya mellannamn får bli raketen. Sanslöst tempo på 4:15 km det är nära mina personliga rekord det. Och jag har inte en aning om hur det kunde ske. Förvisso sprang jag bara 6 km på plan mark men den tiden har minsann respekt med sej, jag kanske ska börja köra lite kortare lopp.
Jovisst eller hur, Jag hann inte mer än hem förrän jag dryftade en tanke om ett nytt marathon, i bland skakar jag på huvudet åt mej själv. Impulsiv delux ;)  men nog blir livet lite roligare när man bryter ett mönster. Hej mönsterbrytaren.

När man har för mycket fritid kan man roa sej med det jag gjorde häromdagen. Jag bildgogglade mitt eget namn. Shit vad roligt det var, jag hittade bilder jag aldrig trodde jag skulle se igen. Kul, jag pillade ut ett axplock som jag tyckte var lite extra kuliga, att det liksom är jag, sjukt.
Sjukt var det också att jag hittade bilder på mitt ex nya flickvän när hon sitter och gullar med mitt barn. Helt sinnes...dom bilderna fick mej dock spyfärdiga så dom lägger jag inte upp här, jag skickade dom i stället till mitt ex snäll som jag var. Tänkte att hon kanske skulle uppskatta dom mer än jag ;)

Arbetaren :)

Författaren och mamman :)

Äventyraren ;)

Jag hittade även en underbar bild på min dotter på sommaräng vid palatset. Jag minns bilden, jag minns hur fin dagen var, på den tiden var det bara hon och jag, precis som nu och då var det bra. Det är dit jag är på väg igen. Med alla mina jag :)

Så underbart...<3

Jockarp.

Skratta i kapp?

Fröken pyssel har varit igång :)

Olika människor. Ja det är en himla tur att vi är olika, på grund av det tappade jag hakan totalt när jag gick upp till brukets labb med lite småäckliga prover. Jag drog in på labbet på brekas, full rulle liksom. Och alla som varit på ett labb vet att det är en väldigt lugn och försiktig miljö. Just därför tycker jag att det är extra skoj att komma in i på tväre och gasta tjenamoss här kommer slam från vedgården.
För dagen skulle provet in i kylen så jag bad att få låna en penna och skriva på flaskan. Medan jag gjorde det kollade jag på en kille och sa. Hur har ni det? händer det nåt kul här? Svaret blev:
- Vill du kallprata?
VA!
Jag blev så full i grin så jag visste inte hur jag fortast möjligt skulle kunna lämna stället för att gå bakom en knut och skratta.
Jag höll mej leende, ett stort leende och svarade. Nja kallprata vet jag inte, jag undrar bara hur ni har det, det är liksom lite socialt att fråga det, typ...Bla, bla bla ja, jag försökte verkligen.
Okej. När jag kom ut så var jag i alla fall tvungen att flina. Kallflina ;)
Jag älskar mitt jobb ingen tvekan om det.

Eftersom inte alla är betrodda med dator och styrsystemet för fabriken (vilket jag är) så fick jag styra upp en utbildning i hydraulaggregat, jag lyckades komma precis till kaffe och macka. Perfekt timing.

Lite lir....

Vidare till nästa möte och det tog lite märkliga vändningar, helt sanslöst att det kan bli som det blir ibland. Jag flinade i alla fall väldigt mycket.
Det där med att skratta funderade jag på en stund under gårdagen. Det har varit obefintligt under ett par dagas tid och nu tror jag att det är så att jag måste skratta i kapp det. Det verkar så. För så mycket jag skrattade på jobbet igår var det längesen jag skrattade.

Jag åt middag på brukets matsal och det var ett lotteri för dagen där man skulle skriva sitt telefonnummer på en postit lapp och lägga den i en burk. Gissa vem som vann?
Jo självklart Leonora Vilhelmsson. Då fick jag anledning att flina igen när jag sa;
Tur i spel otur i kärlek ;) Jag hade föredragit tvärtom men det är inte så illa att i alla fal lyckas kamma hem en vinst då och då. Glad för det lilla liksom.

Myset Vilhelmsson hämtades hem och vi hade en chill kväll. Vi började att spela spel efter middagen, hon gillar att spela lilla fröken, så länge hon vinner ;) Mellan speladet hade jag lite pyssel med att boka möten. Dom första små stapplande stegen för en ny karriär har nu tagits, detta ska bli så sjukt spännande.
Hur var de nu? Ingen minns en fegis.
Så nästa vecka ska jag hoppa på tjuren och kittla honom lite på hornen.
Fortsättning lär följa....

Dagens vinst....

Jockarp.

Ventil...

Ja, jag vet hur det är. Sover man inte ena natten så sover man den andra. Jag la mej tidigt och sov som en liten kulting under en värmelampa. Jag sov till och med till klockan ringde. Den ringde på min träningstid. Jag hasade mej upp och två minuter senare var jag på väg till brukets gym. Skönt.
Dusch, kaffe och snack med grabbarna sen startade arbetsdagen, det var mycket siffror och planerande innan testkörningen av linjen. Det stundar försök tre. Tredje gången gillt heter det visst. Måtte vi klara det nu.
Det blev en bra dag på jobbet.

Min ventil mitt andningshål.
Ja den här bloggen har försökts att stoppas så många gånger både under hot och vädjan så jag har tappat räkningen. Men den har fortsatts att användas år efter år.
Ibland har det varit mest vardagliga händelser för att dokumentera för mysets framtid men ibland har den fungerat som den gjort nu en tid. För överlevnad.
När jag skriver försvinner det ut ur min kropp och sätts fast på bladen. Det är skönt. Jag förstår inte andra människor som klarar sej utan att skriva, men dom har väl andra ventiler skulle jag tro.

I löpningen finner jag ro och vila och det är ett konstigt fenomen. Att för att jag anstränger mej fysiskt och tar mej framåt så vilar jag och psyket får ro. Det är en spännande konstruktion den där människokroppen och ibland begriper jag mej inte på den. Men oftast gör jag det, tror jag :)

Det är många som frågat mej hur jag mår just nu och det är jag tacksam för, eftersom jag själv är noga med att fråga andra om hur dom mår. Just nu mår jag bra, inte på topp och inte lyxigt men kort och gott bra och det är bra.

Jag gillar att vända på saker det tycker jag att man alltid ska försöka göra, att sätta sej in i motpartens känslor, det är inte enkelt men man få träna. Självklart har jag gjort det även nu. Jag har aldrig varit en person som lämnat någon annan i sticket. Jag har alltid trott på en lösning. Men just nu funderar jag över hur jag skulle må om det var jag som någon gång tog steget att lämna min kärlek.
Slutsatsen är; det är omöjligt. För jag är inte sån.

Bägge gångerna har personen som lämnat mej gått runt i palatset och gråtit. Jag frågar mej varför? Varför gråter man när man av egen fri vilja tar sina pinaler och går? Vad är det som gör det? Jag vill så gärna veta.
Jag frågade Maria varför hon lipade. Jag tvingade henne inte att gå, jag berättade i stället att jag ville att hon skulle stanna och att jag älskade henne.
Varför lipar du?
Kanske kan det vara det dåliga samvetet som gör sej påmint, för bägge mina damer som lämnat mej hade tydligen en annan famn att gå till och omfamnas i.
Hur som helst så skulle jag vilja testa att vara på andra sidan en gång. Känna det dom känner. Förvisso skulle jag inte vilja såra någon så som jag själv blivit sårad, men jag skulle vilja lipa över ett val jag själv gjort. Det har inte hänt mej än.
Jag lipar för dom val andra gjort till mej. Tack typ.

Inte jag dock ;)

Jockarp.