Intervju....

Häng han högt....

Ett pass på gymmet, och det förflöt nästan helt obemärkt. Jag mindes knappt att jag sprungit. Jag hade så mycket tankar som skulle sorteras. Det händer så sjukt mycket i mitt liv just nu.
Men jag diskade av 30 minuter i lagom tempo och det rustade mej för dagen.
En jobbdag som blandades av inre och yttre tjänstgöring. Skönt. Jag var på ett par möten och jag tog lite vattenprover och självklart var jag social. När jag har möjligheten så tar jag chansen.

Jag hämtade upp mitt lilla mys på fritids och vi gled hem pratandes om allt möjligt, men mycket handlade om ett pyjamasparty som hon tydligen bestämt att hon ska ha. Hmf vi får väl se vad det blir med det.
För dagen lagade vi ingen mat, utan vi tog resterna och värmde på lite snabbt, skönt ibland att inte behöva laga mat.

Bilen tvättades och det var minsann behövligt. Den sken som sola i Karlstad. De lär väl inte hålla i sej så länge men det blir ju ny skit i alla fall.

Vi hängde lite gubbe och jag blev fetehängd, men det är nästa omöjligt att spela spel när motståndaren ändrar orden och reglerna efter eget tycke och smak. Sur blev jag.

Jag fick ett mail från en reporter från Aftonbladet och nog är det väl märkligt att det händer just nu, och att dom lyckas med att hitta personer som dom är ute efter. Jag är grymt imponerad. Frågan gällde om jag kunde tänka mej att ställa upp på en intervju, jag varför inte? Det är väl bra både för mej och för Sverige tänker jag. Så ja, svaret på frågan blev JA.

Vi blev danssugna så det drogs av några heta moves i det Månsagårdska palatset under gårdagskvällen. Det är så sjukt kul när vi hittar feelingen båda två. Inget stoppar oss då, nja det skulle förvisso vara om det blev strömlöst då :)

Ett uppdrag fick mej till att köra till stan, jag brukar sällan eller aldrig köra in i ens ärende men det skedde alltså. Uppdraget slutfördes och en vända upp till undantaget för att hämta myset. Vi hängde lite i soffan för att sen ta oss hem och fortsätta hänga lite innan nattningen.



Danshatten på :)

Jockarp.

Öppna dörrar.....

En småjobbig natt bestående av en hostattack, eftersom det inte fanns intresse av att använda medicin så tog jag med min dotter till min säng, huvudet högt sen somnade hon bums. Det gjorde inte jag, jag grubblade på än det ena och även det andra. Huvudet var fullt med tankar, jag gillar känslan men inte mitt i natten.
Klockan ringde och då funderade jag inte på någonting mer än försöka hasa mej upp. Kaffe och gröt, fyr i pannan och väckning av mys.
Hon hoppade upp bums och satte sej till bords på det Månsagårdska hotellet ;)
Jag kammade henne när hon åt, tidsoptimering. Bra där!

Vi drog till morgonfritids och efter puss och kram och orden jag älskar dej var vi redo för dagen utan varandra.
Morgonfritids betyder ingen träning för mej och det kändes helt ok.
Jag tog en kaffe med grabbarna och blurrade lite om golfrundan dagen innan. Alla var nöjda med kvällen.
Möte om logistiken ett par timmar och vid lunch tackade jag för mej. Jag körde till skolan och var med på sista lektionen och sen tog jag med min något snoriga dotter hem. Hon blev överlycklig när hon såg mej och förstod att hon skulle hem.

Vi spelade lite alfapet och lyssnade på musik, helt lugnt och stilla alltså, det var bra efter en vaken natt.
Vårt besök kom och det var supertrevligt med lite kvinnfolk i palatset som man kunde blurra känslor med, det sparades inte på krutet där vill jag lova. Jag imponerade även med min magiska spis. Eller jag tvingade dom att kolla när jag värmde tevattnet om dom blev impade vet jag faktiskt inte, men jag är det, två sekunder sen är det klart ;)
Vi fikade och myset var verkligen på bettet. All in på henne. Det ledde till att vi fick ta ett samtal under kvällen om hur det är brukligt att uppföra sej när vuxet folk pratar.  Hon sa sej förstå men nja jag vet inte jag får kanske ge henne ett par år till.

Jag pratade med lite vänner i telefon på kvällen, de slog mej att det är inte så ofta man pratar i telefon nu för tiden, man messar ju mest. Men jag kom fram till att jag gillar telefonen som samtalsapparat.
En sen kvällstur till undantaget för att få lite härlig lantluft i lungorna innan läggdags. Mollie var överlycklig över att träffa kamphundarna. Hon gullade med dom ända till vi skulle hem.
En härlig dag och kväll.

Myset gick och la sej och jag konstaterade under min tid själv i soffan att ett Nej öppnar inga dörrar så om jag får en fråga så blir svaret JA. En ny filosofi jag ska leva efter ett tag, bara för att känna efter lite. Ok något flummigt kanske men jag tror att det kan klarna framledes

Jockarp.

Golfaren....

Redo för krig ;)

Min vana trogen, en tur på löpbandet och jag tror nog aldrig att det gått så enkelt att springa, hela passet funderade jag på marknadsföring. Det är ju väldigt intressant. Jag ansåg mej att jag är bra på det men att jag ändå kunde bli bättre, detta handlar både om privatlivet och karriären. För ett tag sedan blev jag bortplockade från en väldigt intressant kurs jag hemskt gärna ville gå på. Jag blev lite småstött men jag tog den som en kvinna. Jag borstade av mej nederlaget och gick vidare i livet. Och just när jag sprang där på det där gummibandet slog det mej att det förmodligen fanns en mening med att jag blev nekad den där kursen. Jag såg det bara inte då.
Om mitt liv varit intressant och spännande innan så tror jag helt säkert att 2017 kommer bli extremt i båda avseendena. Gällande marknadsföringen ja. Jag kände ett enormt sug efter att utveckla en sak och det gjorde jag innan klockan slog åtta på förmiddagen. Jag skrev ett mail, som handlade om mej. Detta mail visade sej ge frukt redan till lunch. Exakt så är det jag ska agera. Ingen minns en fegis.
Mailet resulterade i att jag idag ska få ett besök i palatset och diskutera min framtid. Sånt gillar jag starkt.

Jobbet gick fint, viss justering i mina dokument, men det känns bra. Jag har rätt folk med mej på min bana.
På tal om bana, efter avslutat projektmöte drog vi till golfbanan. Så sjukt kul. det var längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde den 17:e januari. Det började redan på morgonen och höll i sej ända till kvällen.
Golfen gick bra för mej, lite värre gick det för mina kompisar, en snubbe fick tillbaka bollen hela tiden och jag kunde inte låta bli att informera honom att det var golf vi höll på med och inte bomerangkastning. Jag slog alltså dom flesta i gänget och det var nog den första gången jag inte blev tjurig på någon av dom 18 banorna. Minigolf är superkul när man gör det med rätt folk. Jag tänker mej att ta dit myset en dag och lira lite, hon älskar golf, problemet kan uppstå när det var noll tolerans att gå på banorna, hon har lite trubbel att ta just den instruktionen. Tja vi får se.

Delar av buffén :)

Vi åkte vidare och åt buffé, fantastiskt gott och vi hjälpte alla till i köket och med städ och disk efteråt.  Vi avtackade ett par kollegor och det kommer bli tyst och saknade kommer att bli stor efter dessa herrar, men vänskapen har vi självklart kvar.

Jag blev sen hem men myset hade inte somnat, hon ville berätta om sin dag. Hon hade varit på simskolan och det hade gått fint, vidare hade hon och mormor kört till något hak i Bromölla som serverade den mycket delikata maträtten nuggets, hon hade ätit friskt och hon berättade att flickan som jobbad där var jätte trevligt. Vad bra sa jag. Hon hade haft en bra dag men hon hade även varit lite ledsen, jag frågade om varför men hon svarade bara:
-Mormor vet.
Ok sa jag och pussade henne på kinden och sa till henne att nu var det sovdags.

Min första tallrik ;)

Jockarp.

Filmkväll och pizza....

Svettlöken, sååå gött...

Måndag morgon och ett underljuvligt intervallpass kickade igång min dag. Jag var lite småstel i vaderna efter helgens marathondistans, men jag lufsade på en km på bandet sen drog jag på. Gosse vad gott, bandkryllningen var åter nära.
Hela jag badade i svett efter avslutat pass. Gott.
Städtanten hade varit duktig och tagit mina handdukar till tvätt, inte bra, där stod jag halvnäck med duschen igång och det var tre våningar ner till lagret med handdukar. Morr. I svettiga kläder och trappträning.

Jobbet gick fint, vi har råkat ut för ett nytt haveri så det var mycket fokus på det. Men alla kämpar vidare mot samma mål. Vi ska producera det bästa i världen och japp vi är en bra bit på vägen.
Lite trams om matlådorna bakom datorerna livad upp stämningen när det blev lite väl mörkt. Kött och kyckling var vad vi hade att berätta om för dagen :)

Jag fick ett mycket roligt samtal under eftermiddagen, jag fick massa komplimanger över vem jag var. Sånt är ju väldigt trevligt. Jag var upprymd när jag lämnade bruket, framtiden ser väldigt ljus ut just nu.

När jag kom hem mötte jag ett litet slirigt mys, hon hade somnat till i soffan och det är verkligen inte likt henne. Hon piggnade på sej när jag spatserade in och kramade om henne. Men för att vara säker på att hon var kry tog jag tempen på henne. Den var helt ok. Skönt.

Hem till borgen och jag gjorde en mycket rolig film, ibland överträffar jag mej själv. Jag hade lite bekymmer att skicka filmen och funderade ett tag på att lägga den på youtube, men jag är dåligt bildad i det ämnet. Det fick mej att fundera över om jag inte skulle försöka få till en ny datorutbildning. All utbildning är ju bra.
Filmen skickade jag till ett par vänner som tyckte att den var bra. Jag fick en kommentar från en vän om att jag var en större klippa än Himalaya och friska fläkt än Gudrun. Såna vänner får en på lite extra bra humör minsann, tack för det.
Självklart började jag med det att funderade på om jag kanske jag ska bli filmare i nästa liv, vem vet ;)

Mormor bjöd på pizza på kvällen och om jag funderat på mysets hälsa innan så kunde jag släppa det helt, hon klapp hela pizza själv, tur man inte bestämde sej för att dela med henne. Luft gör mej inte stark.
Efter maten blev det kaffe och lite spel. En chill kväll. Skönt.

Måndag morgon 05:30...

Jockarp.

Röda hund....

Livsnjutaren....

Uppvak av ännu en dröm, denna var dock väldigt ljus och vacker men ljus och vacker med fel människa kan även det störa och det gjorde det. Jag blev störd. Riktigt störd.
Ungefär den känslan som man kan få av att man inte ska äta den där semlan, man äter den och det smakar underbart, men känsla efter kan få en att må pyton. Att man förlorat mot sej själv. Så ungefär. Inget trevligt alltså.

Frukost med mitt mys och i löparskorna, ut på berget för att rena min själ. Jag stötte på en ekorre på min väg och jag funderade en stund på hur många kottar en ekorre måste äta varje dag för att fylla sitt energiförråd. Det tog jag självklart reda på när jag kom hem. 10-13 stycken kottar om dagen klipper en ekorre för att överleva, jag kände att det var viktigt att veta för min överlevnad ;)

Vi drog igång att köra ved bums när vi löst ekorrfrågan. Det är knökafullt i källaren och vedskjulet börja gapa tomt, skönt, snart dags att ösa in ny fräsch ved. Jag gillar det där, jag blir tillfreds på något märkligt vis. Tillfredsställd av att saker går upp i rök.

Skulle vilja se den ekorre som äter 10-13 kottar av denna kaliber ;)

För dagen startade vi upp fröken Weber och där fixades lunchen, underljuvligt med grillad korv en vinterdag när solen vräker ner på en. Jag åt friskt, myset åt lagom friskt. Ett par korvar sen var hon nöjd.
Jag fortsatte med veden och hon gick och städade sitt rum, hon kom ut gapandes om att hon var klar och att jag skulle syna det. Det såg perfekt ut. 10 spänn fattigare blev jag och min dotter var nöjd.
Hon bytte om och kom ut som den värsta primadonnan, jag sa till henne:
- Vad fin du är.
- Tack sa hon och sprang ut i stallet.
Jag flinade lite åt hennes tack men konstaterade att jag var nöjd över att hon kan ta en komplimang så självklart, det är viktigt. Och jag förmodar att ju fler komplimanger hon får i livet desto enklare blir det för henne att ta dom. Jag älskar att komplimanga, det är min stil det.

Vi var som små grisar både myset och jag, hon efter en aktiv helg och jag efter en väldigt aktiv dag. Jag tog en dusch och hon tog ett bad. Tjorvorna i hennes hår roade jag mej med en halvtimme att reda ut, hon lekte med en miniräknare under tiden så det arbetet gick för dagen utmärkt. Så är det inte alltid.

Vid middagen började Mollie prata om sjukdomen röda hund varför vet jag inte, det kom från ingenstans. Hon undrade varför det heter röda hund, jag boxa till henne lätt på hackan och svarade att det är för att man ser ut som Clifford när man får det. Sen flinade vi och började prata om en snorig delfin.
Alla dessa djupa samtal man har med en sexåring ;)

Kvällen blev social, den icke kaffedrickande vännen kom, denna gång utan son men det gick bra det med. Myset fick igång vår kreativitet i form av pyssel, nästan så till och med jag uppskattade aktivititen. Hon gick dock i spinn alldeles innan jag fick in henne i sängen. Trött efter en dag som till stor del varit utomhus, de ihop med hennes kreativa kväll, gjorde att hon slog ihop bums när huvudet träffade kudden.



Röda hund ;)

Jockarp.

Skidåkaren....

Vaknade redan 05:00 och det av en helt sjuk dröm. Det var inget vackert i den, det var endast ond bråd olycka och jag var okontrollerad och farlig, jag blev glad över att det bara var en dröm annars hade jag förmodligen suttit i någon fängelsehåla resten av livet :)
Jag ogillar att vakna i den känslan, det hänger något tungt över mej i flera timmar när sånt inträffar, det är inte så ofta dock vilket är väl.
Jag var tvungen att skriva ett mess till min nya icke kaffedrickande vän för att få ur mej lite av känslan.
Något som även det bättrade på min psykiska olustkänsla var när myset kom inhoppnades och ner under täcket. Hon informerade mej om att hon hade ont i framtänderna och det kan jag nog förstå. Dom står nämligen rakt ut, jag fattar inte att dom fortfarande hänger kvar. Dom lär nog ryka snart och förmodligen ryker båda två på en gång.
Hon somnade till under täcket och jag låg där och myset in min kropp mot hennes. Jag kände hennes värme från hennes lilla kropp det strålade värme mot min nakna hud. Jag kände där och då att jag saknat det väldigt, sånt man tagit för givet i ett förhållande, sånt man kanske inte reflekterar över, sånt att en annans människas hud kan vara så otroligt varm och skön. Jag la mej en liten bit från min dotter bara för att testa hur det kändes. Tio centimeter från henne och ändå kände jag värmen, samma känslan man kan få en tidig vårdag när man sitter i vindstilla söderläge och solens stråla träffar ansiktet efter en lång kall mörk vinter. Det kände jag en lördagsmorgon i Januari.

Frukost och i löparskorna, min nya favoritrunda avverkades, 2,5 mil. Pang. Gosse vad jag behövde det. Att springa på hård snö som knastrade som krossat glas varje steg jag tog. Solen som kom fram och gjorde min kropp till en skugga framför mej. Jag tänkte på Sylvester Stallone när hans karaktär Rocky Balboa skuggboxade. Jag kände mej lika het som han när jag såg min skugga där på vägen. Go känsla. Jag stötte ihop med ett tiotal hjortar, dom sprang helt nonchalant bara rakt över vägen ett 20-tal meter framför mej. Go känsla även där. Naturen är bra vacker.

Hem och lite mat i magen, en dusch och sen i väg igen. Vi hämtade upp tant N och hennes grabbar sen drog vi vidare mot Vångabacken, här skulle åkas skidor.
Det gick ganska bra för myset, hon fick koll på liften bums, att bromsa var dock inte riktigt hennes grej vilket betydde att mamman fick springa både upp och ner i backen. Lite krokodiltårar hör till men på det stora hela blev det lyckat. Vi åt korv och bulle, en paus är aldrig fel. Hon åkte lite pulka och skrattade så hon kiknade. Så underbart att se.
Lite småtjurig var hon när vi skulle hem, men hon var nog ganska trött. det är jobbigt att hänga i skidbacken.

Vi lagade middag, eller jag lagade middag, myset grejade med någon vidrig blandning men äpple, vatten och kryddor. Hon var nöjd över det. Maten jag levererade var otroligt god. Currykyckling och ris. En riktig lördagsmiddag det ;)

Jockarp.

Ny utmaning...

Jag fick en blomma i går ;)

Japp och nu är det dags för en ny liten utmaning. Detta är en sak jag gjorde redan för några år sedan, då gjorde jag det för att rensa ut lite hemma och det är av samma anledning nu med. Och för att jag tycker detta är så sjukt kul.
Jag läste någonstans att vi svenskar slänger var fjärde matkasse som vi bär hem från affären, är det vettigt? Nej det är helt sinnessjukt.
Därför ska under ett par månader vårt matkonto inte överstiga 300 svenska kronor per månad. Alltså futtiga 75 kronor i veckan ska vi klara oss på. Tanken är att äta av det vi har hemma.
Sist var jag extremare och då var det bara 200 spänn i månaden men då var Mollie så liten, nu kräver hon lite mer. Man har ofta massvis med saker som man kan överleva på men man ser det inte.
Det sägs ju att nöden är uppfinningarnas moder och här ska uppfinnas och vändas på 75 slantar. Det ska planeras och det ska bli väldigt kul att följa projektet, mej skulle det inte förvåna om vi ligger plus vid projektets slut ;)
Eftersom jag avskyr att vara i lådan så börjar vi detta projekt nu. Jag handlade i tisdags och nu är det alltså allvar. Inget fusk och inget väntande tills något månadskifte här inte.

En utlösande faktor till att vi börjar redan nu hänger nog i hop med en utbildning jag hade äran att gå på i går. En LEAN utbildning, det handlar mycket om ordning och reda och att ta vara på resurserna vi har. En skrämmande bild som föreläsaren visade var en bild med två jordklot och texten att i framtiden behöver vi två jordklot med tanke på vår hastighet i konsumerandet. Det var många tänkvärda saker som togs upp och efter att jag smält informationen några timmar så insåg jag vikten av det. Att införa det både på jobbet och i palatset.
Självklart var det vissa saker som jag inte svalde med hull och hår, ytterligheterna med att märka upp allt, det ser jag kanske inte som nödvändigt hemma i Jockarp. Vi hittar nog ändå både myset och jag ;)

Jag hämtade upp mitt lilla plitiga mys på fritids. Vi diskuterade hennes utslag på morgonen när jag lämnade henne och nja det var ingen som var säker på något och tanken var att hon skulle besöka skolsköterskan, men det hade dom visst glömt i allt skolarbete. Det är inget livshotande i alla fall vilket är skönt.
Vi drog hem och hämtade hem kamphundarna, mormor och morfar var på utflykt så vi skulle agera barnvakt. Vi lagade middag och vi hjälptes åt med både mat och disk.
Lite fredagsmys i soffan var ju självklart.

Fredagen betydde även helvila för mej fysiskt, efter 11 dagars träning var det befogat. Men det får inte bli någon ful vana ;)

Vapendragarna :)

Jockarp.

Utslag-utslagen....

Yttre tjänst ;)

Fjärde morgonen på gymmet. Jag hade fulltankat med energi från Tacokvällen dagen innan, inga problem att hoppa upp på bandet och köra en halvtimme. Det har varit en bra vecka träningsmässig det har dock varit på bekostnad av sömnen, jag känner mej lite småtrött emellanåt.

Dagen gick bra på kneget, jag tog lite bonnpermis från mitt kontor och gick ut i "verkligheten" yttre tjänst i form av att fotografera lite saker som ska in i systemet, nytta med nöje alltså.
Från vinterlandskap till vår i luften när solen stack fram lite försynt på eftermiddagen, underljuvligt. Humöret var bra innan och än bättre blev det.

En kollega körde till cafét och köpte semlor till eftermiddagskaffet, eftersom han visste att jag var sockerfri var han gullig nog att köpa två små sockerfria kakor till mej. Vilka jobbarkompisar va? Jag är lyckligt lottad.

Jag körde hem med solen i ögonen, passande nog drog jag av Lasse Winnerbäcks låt Solen i ögonen. Kunde färden hem till byn bli bättre. knappast va. Det var bara spilld mjölk överallt som saknades och det kändes som om det inte gjorde så mycket i just det läget :)
Jag såg tre rådjur på ett fält på min väg, jag tyckte dom såg gråa ut, jag gillar inte färgen grå. Jag tycker dom brukar ha en lite brunare nyans, kan vara att jag börja bli gammal och att synen med det förändras/försämras.

När jag kom hem mötte jag ett lite mys som hade fullt med utslag runt munnen, gahh. löss, mask, vårtor och nu detta. Jag är förvisso glad över att hon sällan eller aldrig har feber och magsjuka och andra sjukor som påverkar allmäntillståndet. Hon är lika pigg med blåsor som utan. Men i detta nu är vi lite osäkra på var det är, Svinkoppor eller höstblåsor, pest eller kolera typ.

Vi lagade tacosoppa av resterna och för dagen bjöd vi även ner mormor och morfar på soppa, trevligt. Det åts friskt som vanligt, jag tror att det sitter i väggarna. Matgladheten alltså :)

Ett par matcher i Alfapet, jag fick storstyk, utslagen bums. Vi dansade lite och självklart fanns det tid till en massa mysande.
Hon envisas fortfarande med att hon ska lägga sej själv på kvällarna och jag vet att hon har bus för sej på sitt rum, att hon helt enkelt inte ligger i sängen, men jag låter henne hållas. Så länge hon lägger sej efter sina små kvällsliga äventyr och inte är uppe och spökar allt för länge, den tiden den kommer väl den med snart.

Jag la mej för ovanlighetens skull i soffan och läste ett par tidningar, ett par gamla Amelia tidningar som jag fått av en god vän och ett par resetidningar som jag kunde drömma mej bort i. Det är inte många ställen som återstår som jag verkligen, verkligen vill till. Några ställen finns det men just nu är dom inte lämpliga att åka till med en 6 åring så vi får drömma några år till och åka på lite mer lämpliga platser. De ska nog gå det med.

Jo men bitarna måste ligga exakt...

Jockarp.

Brottningsmatch....

Vissa dagar är längta stor till sommaren...

Varför förändra något som är bra? Människan är av naturen ett vanedjur. Jag gillar dock att bryta mönster och vanor men just rörelsemönstret vill jag inte gärna förändra. Gymmet och löpbandet innan jobbet alltså. Jag kände mej lite sliten när jag hoppade upp på bandet, motivationen var ohög. Kroppen var i ett sömnstadie, desto roligare att se hur den reagerar på ett tänkt intervallpass. Jag brukar tycka att dom passen är lite jobbiga, jag gillar att nöta mil efter mil, men ibland så behöver jag en extra kick. Onsdag morgon var en kickdag. Jag körde ett högt tempo, snabb återhämtning och sen hög fart igen. 30 minuter och det formligen sprutade svett om mej, den känslan är obetalbar, det är så skönt när det öser svett av en. Nöjd checkade jag in på jobbet redo för ännu en intressant och lärorik dag.

För dagen gjorde det mej ingenting att jag har inre tjänst. Mina kollegor kom in och borstade av sej en massa snö som sprutat från sidled på dom, jag flinade och sa. Nu är ni inte så retsliga över att jag har kontorstjänst va? ;)
Jag skötte undan massor och nu ska jag lägga fram mitt förslag och få det synat, alltid lite spännande och se om det man gjort är bra för den stora massan.

Vi pratade om hål under middagsrasten och när man jobbar med endast manfolk blir nivån oftast väldigt låg så också denna diskussion. Jag har tänkt mej att byta ut diskbänken i palatset och funderar på ett eller två hål i bänken. Detta diskuterades ljudligt och jag skrattade hysteriskt åt deras spinn i frågan. Jag hade inte ens funderat över det där med möjligheten till en eller två hoar. Det är bra att lufta saker med andra människor, man får oftast en helt annan syn på saker och ting.
Jag är fortfarande inte övertygad gällande mängden hål men det blir jag väl så småningom.

Snöovädret fortsatte hela dagen och jag fick vackert lägga mej en stund i högerfilen på vägen hem, jag låg inte där så länge dock. Tacksamheten över en bil med drift på alla hjulen var stor just då. Tankarna gick att det räcker med en enda dag som denna så har kärran och fyrhjuldriften betalat sej. Jag kör säkert.
En annan sak som också handlar om bilar är att jag är ytterst tacksam vintertid över att jag har min bil inomhus, skotta snö och skrapa rutor få andra pyssla med, det är inte riktigt min grej det. Lyxigt värre.

Myset hämtades på undantaget och hon var på toppenhumör, vi skulle få besök vilket hon sett fram emot väldigt.
Min nyfunna icke kaffedrickande vän och hennes son kom och förgyllde vår kväll. Vi fixade Tacos ihop vilket var supermysigt, alla hjälpte till efter sin förmåga. Att småprata lite och samtidigt dona med sallad, lök och köttfärs, att lyssna på ungarnas bus gav mej enormt med energi. Jag var lyckligt helt enkelt och jag var där fullt ut.
Aptiten var stor och det har nog med sällskapet att göra. Bra. Avdukning och det börjades bums att grymtas om efterrätt. Ja är det onsdag så känns det helt rätt med efterrätt. Glass i stora lass, såser och strössel, lite i magen och lite utanför på golv och bord, det hör till.
Mammorna hade seriösa samtal under tiden barnen hade brottningsmatch och skrattanfall, det fick avslutade kvällen, en härlig kväll. Fler sådana tack.

Vi är snart här igen va?

Jockarp.

Vilken soppa.....

Snart byter jag ut kontorsstolen mot denna skönhet ;)

Ännu en morgon på gymmet, jag tog ett lugnt pass. Jag låg på 10-11 km/h jag var pigg men jag höll mej stadigt i det tempot, jag såg passet som ett återhämtningspass. Jag bara njöt och lyssnade på musik, tänkte, snurrade och flummade. 30 minuter höll jag på, svetten torkades ur pannan, duschen, ett leende mot mej själv i spegeln, en tummen upp för det jag såg. Jag var redo för dagen.

De svider i ögonen, hjärnan går på högvarv, en nysning kan just nu få mej att behöva backa bandet ett par kvartar. Fullt fokus på uppgiften alltså. Två skärmar med operatörssystem, flödesscheman, föreglings och sekvensschema. Det blandat med att levererar riskbedömningar och analyserar både mina egna och andras risker gör att jag blir trött i huvudet. Ja det är vad jag kallar vardag på jobbet. Och nää det är inte ett dugg jobbigt. När man finner saker meningsfullt så är längtan stor att det ska bli en ny dag som utvecklar mej ännu mer. Jag gör ett bra jobb och jag känner en oerhörd stolthet i det.

Ett långmöte på eftermiddagen gjorde att det bli tight med tid, jag passerade en av våra skönheter (trucken) på vägen hem, jag log och knäppte en bild och längtade lite efter att åter får sitta där ;)
Dåligt med tid, japp jag fick skynda mej, suven fick ligga i vänsterfilen hela tiden hem mot byn. Myset hämtades upp och upp på motorvägen in i vänsterfilen igen, mot Bromölla och simskolan. Pust stånk, vi hann.
Hon simmade på, pratade och för dagen var hon lite småbusig så jag fick ta ett litet samtal med henne om att vi snart ska iväg på badresa och då vore det bra om hon fokuserade på att lära sej att simma nu. Leende sa hon okej mamma.

Vi tackade för lektionen och piffade till oss en aning, vidare mot Maxi, vi klarade oss utan fadäser med bilen denna gången.
Veckohandlingen gick som smort, vi slog även till med två buketter Tulpaner, underljuvligt, jag älskar blommor och det verkar som om det gått i rakt nedstigande led, myset valde färg.
Vi fick med allt på listan vilket resulterade i fyra påsar, det och en datorväska en skolväska en gympakasse och en väska med badkläder skulle bäras in. Och varför, jag bara undrar varför går man inte två gånger i stället för att packa på sej allt detta på en gång?
Fingrarna vitnade och armarna riste innan jag lyckades ta mej upp för palatsets stora trappa. Jag förbannade den just då, trappan alltså.
Jag flinade när jag kom upp och sa till Mollie:
- De gick ju bra det där ;)
Hon bar ett paket vindruvor och bara glodde på mej.
Din mamma är en dåre sa jag när jag gick innanför dörren.
Det värsta är att jag vet att jag kommer att göra precis likadant nästa gång och nästa och nästa.

Vi lagade soppa till middag, vi har varit dåliga på det och jag vet inte varför, myset älskar nämligen soppa. Det får bli bättring på det.
När vi satt och sörplade i oss maten och doppade ett par brödskivor i tallriken slog det ner som en blixt, tankar på mattermosen, självklart ska vi ju ha soppa i den en dag och ge oss i väg på utflykt. Det är så livet ska vara, soppa i en tallrik sittandes på en sten vid en sjö, eller en stubbe i skogen, en parkbänk i stan, var som skulle det funkar. Lätt. Soppa är perfekt överallt :)

Lite allvar tack...

Jockarp.

Supernova....

Pang, pang...

Måndag morgon, gott, äntligen lite vardag. Mot gymmet. På bandet och jag öste på i 25 minuter och kom en bra bit. Svett som en gris övergick jag till att få ut lite frustration med hjälp av en säck att slå på.
Det är något som stör mej på morgnarna, jag är vek i psyket, ingen motståndskraft. Jag låter tankar som inte är gynnsamma spela ett spratt med mej och jag ogillar det skarp. Under dagen växer jag mej starkare och avslutar alltid dagen i en känsla som är jag. Dom fyra S:en. Stark, Snygg, Smart en Supernova helt enkelt ;) Det är så det ska vara och då helst när jag på morgonen slår upp mina grönbruna, jag är inte där än, men snart.

Den inre tjänstgöringen fortsätter. Jag är sjukt grym just nu, jag levererar storstilat och visst att vissa justeringar måste göras men på det hela är jag nöjd och inne i ett gott flow. Jag öser på helt enkelt. När jag känner mej socialt rubbad drämmer jag iväg ett mail till min kontorsgranne om frågan vad han har i matlådan. Vi tramsar en stund bakom skärmarna och ibland hör man ett hysteriskt skrattanfall från rummet intill, det över våra små sjuka brev. Härligt att kunna liva upp stämningen på ett enkelt sätt. Min kära kontorsgranne är även en av dom jag diskuterade meningen med livet med förra veckan. Han gav mej ett boktips igår, jag bara älskar när det finns lite eftertänksamt. Boken heter Gör det nu-eller ångra dig i graven. Självklart får det bli en vända till bibblan för att se om vi kan leta reda på denna till synes intressanta bok.

Snubbelrisk....

Utflexning klockan 15:00. Jag ville hem i tid. Myset hade hängt med mormor och morfar hela dagen för att förlänga sitt jullov lite. Hon hade handlat mat och solskyddsfaktor till vår kommande resa, bra där. Hon hade gjort köttbullar, ätit dom samma, även glass hade tydligen slunkit ner. Spel hade spelats, alster hade gjorts av papper, sax och tejp. Hon hade självklart även myst med kamphundarna. En bra dag i hennes liv alltså. Skönt.

Vi rullade hem och lagade lite mat. Handlalista skrevs, de nalkas besök i borgen. Jag röjde lite, en del små tomtar och annat mojs som tillhör julen förflyttades in i ett skåp. Julduken rök all världens väg och en ny las på bordet, en duk jag faktiskt aldrig sett innan, jag undrar just hur den hamnat här? Färgen var blå.

Mollie grejade med sitt och hon hade gjort en anordning. Ett säkerhetslarm, rummet var larmat, jag väljer nog att kalla det belamrat istället. Hon fick hållas en stund sen var det saneringsdags. Jag tog en vända med dammsugaren när jag ändå var igång och bevisligen innehöll inte pärlspannen lika många pärlor som dagen innan det fick jag klara bevis för, det lät som ett smatterband när mattan sögs.

En tipsrunda hann vi med innan chill i soffan, en av frågorna var: Vilket är det fulast namnet? Fasen eller Fan. Humf ja vad ska man säga, kreativt, jag hade aldrig kommit på en sån fråga i en frågesport, men min dotter är av en sällsynt sort. Och hon ville nog smaka på orden lite. Bara det inte blir mersmak på det :)

Jockarp.

Bra mat från Sveriges bönner...

De ska börjas i tid :)

Efter nattsuddandet sov myset till halv nio. Härligt för henne. Jag var dock uppe i vanlig tid, kaffe och fart i pannan. Gröten gjordes och serverades på silverfat när prinsessan af Månsagården äntligen masade sej upp.
Det var en fin vinterdag, vinden var måttlig och kylan osträng, de enda som kanske saknades var den stora gula boll på himlavalvet, den lös med sin frånvaro. Vi gick ut, jag körde ved och Mollie målade på en trävägg med sina kritor, jag gillar när den lilla konstnären flyttar ut från ateljén, ut i det fria. En nästa Zorn kanske.
Jag filosoferade stora delar under vedkörningen på min framtid. Jag gillar dom där rutinmässiga jobben när man gör saker utan att tänka, att man rör sej framåt och använder sin muskelmassa utan att fundera på det. Tankarna blir friare när min kropp gör något fysiskt och friare tankar det gillar jag starkt.
Det var samma tankar som snurrade varv på varv, ena sidan är säkerheten dunderstor att det blir som jag förväntar mej, andra sidan är de nattsvart och att jag då ställs inför att själv lägga sten på sten för att bygga mina broar. För en gång skull behöver jag verkligen att likt Muhammed, att berget denna gång ska komma till mej.

Mina filosofiska övningar fortsatte när myset gick till morfar och skulle kolla på slalom. Jag hoppade i min roll löparLeonora. För dagen tog jag tights, jag hamnade i himmelriket, allt satt där det skulle och det var lagom motstånd. Mina Asics levererade som vanligt, trots de snorhala och förrädiska isfläckarna kände jag mej trygg. Hej hopp jag avslutade veckan med två pass i Mördabacken, bara för att jag kunde ;) Go känsla att gå in i ännu en ny vecka med massa mil på måbrakontot. Det går bra nu, kroppen är ruggigt stark.

Att vara sex år måste vara väldigt jobbigt, myset är inne i ett stadie just nu att allt hon tar i försvinner, går sönder eller välter. Hon snubblar och sitter inte still en sekund, myror i brallan är ett milt uttryck vad det gäller Mollie Myset Vilhelmsson just nu.
Gårdagens prövning för mamman var helt klart när pärlspannen med 15000 pärlor "råkade" hamna på vardagsrumsgolvet. Jag var redo att hämta en påse av papper att andas i för att inte tappa fattningen helt. Käkarna bets ihop så knappt luften kom emellan. Jag hatar verkligen pyssel men jag konstaterade snabbt (ännu en ny lärdom) att jag hatar ännu mer när pysselsakerna inte är i dom förpackningarna som det var tänkt.
Sanering pågick en stund och jag flinade lite när jag gick med sopborsten, det är ju ändå ingen fara Leonora, det är lite pärlor, det var ingen giftig gas eller vätska som rann ut, det var inga bomber, granater eller annat dödligt, det var pärlor....Men ändå det var ju 15000 vilket i den tappningen kändes som stjärntals med pärlor. *klök*

Middagen blev nästan helt gratis, morfar hade gjort något jobb till någon snubbe och fått en laddning kyckling. Den tillagades, det ihop med potatisen som även den är gratis vältes ner ihop med sås och för dagen spetsade jag till med lite socker i form av lingonsylt.
När vi satt vid bordet och åt sa Mollie plötsligt:
- Bra mat från Sveriges bönner.
Jag höll på att flina runt och självklart bad jag henne att säga det igen.
Bra mat från Sveriges bönner sa hon igen. Hon måste hört det på någon reklamsnutt men det är helt klart något jag ska börja säga vid matbordet :) Härligt.

Mums...

Jockarp.

Tungt och lätt....

Tungt, snorigt bergpass...

Jo,jo självklart skulle vi inte slippa undan vintern i år. Det var lite småflingit av vitt på gårdsplanen när jag slog upp mina grönbruna ögon och mer skulle det visst bli.
Mollie åt frukost och jag drack kaffe. Jag klädde mej i en mjukisdräkt med långkallingar under och så hoppade jag i mina blågröna löparjuveler. Dom sitter som en smäck på fötterna och för dagen hade jag vinterskrud även på sockarna. Jag var redo alltså. Upp på berget, 2,5 mil och det var faktiskt jobbigt, det var längesen jag kände ett motstånd så länge som jag gjorde på gårdagens tur. Jag analyserade det självklart. Lång tur, kall luft och jobbigt för lungorna att värma luften, en halv decimeter snö att springa i och sist men inte minst, mjukistygsjoggingoverall. Nu vet jag anledningen till att det finns löpar taights och springtröjor. Kläderna blev supertunga när den blöta snön la sej på kläderna, väger jag 53 pannor i vanliga fall så kom jag innanför dörren med dubbel vikt.

Hungrig som en liten varg våldtog jag kylskåpet och lastade upp kykling och pasta i en rejäl hög. Allt slank ner. Kylan tar på kroppen. En het dusch sen var jag på banan igen.
Lite chill i soffan med myset som jag äntligen lyckats få in efter att hon jobbat i snön med att göra Olaf i smältformat.

Skrivbordsstädning gällde annars skulle hon kamma noll i veckopeng, inte en chans, hon tog tag i det bums. Bra där! Hon fortsatte när hon ändå var igång, mattan rullades ihop, jag är stor nu jag vill inte ha en rektangulär rosa matta, jag vill ha en rund. Jaha. Mattan byttes och jag rufsade till henne i håret och frågade: är stora fröken nöjd nu? Ja det är jättefint mamma. Och visst är det.
Under städpasset hittade vi hennes kikare och hennes fågelbok, fågelskådningen var ett faktum. Hon såg skator och fågelsångare om det informerade hon mej ljudligt ;) jag smålog åt hennes entusiasm.

Yessss.

Eftermiddagen förgylldes med en ny icke kaffedrickande bekantskap och hennes son. Och ja här pratar vi inte om polemikiskt krig, nä här va det på liv och död och väldigt fysiskt. Bowling är en hård sport.
Vi hade en hjärtlig men stenhård kamp på banan som jag för dagen tyvärr förlorade. Inte okej.
Vi tog en fika på cafet och en ide kläcktes om vidare häng. Ingen blev gladare än jag, så himla trevligt med spontana tillställningar. Vi köpte lite snacks till barnen sen bar det i väg mot Jockarp.
Vi tog en husesyn sen blev det åter lite spelande, Alfapet och steka ägg spelet.
Samtalen var fantastiska, att man kan prata om allt med en människan man nyss träffat är fantastiskt. Men jag mötte helt klart andra sidan relationsmässigt, den totala motparten och det var skönt att kunna hitta en form av förståelse för varför saker sker. Vi babblade på från kväll till natt. När våra nyfunna vänner lämnade Jockarp stupade myset som en slagen hjälte ner i sängen och somnade pang.
En helt underljuvlig kväll för oss båda när palatset fylldes upp med människor, nya människor. Tack för det.

Lättlevt.

Hmm, jag behöver nog en sked..

Jockarp.

Klämt finger....

Palatset sett från Vesan...Kärlek.

Jo jag tackar jag -14 grader vi uppstigningen, det var frost på palatsets fönster, otroligt vackert. Det kändes som om jag befann mej mitt i ett vintrigt vykort.
Vi åt en lugn och lång frukost och klockan nio kom min kära vän, löpakompis och till lika hotelldirektör. Hon förgyllde ett par timmar av mitt liv. Vi tog en tur på berget där vi inkluderade mördabacken, ett kärt återseende. Vi ha gått där så många gånger med barnvagnarna och med barnen på vår ryggar i selarna. Det var härligt att gemensamt få springa upp för backen. Det gick sakta men vi hade mycket att prata om, väldigt mycket. Hela jag tankades med energi, att ha vänner som man får berätta saker som bubblar upp i huvudet, att inte bli dömd för sina tokigheter är helt underbart. Jag har några få sådana människor i mitt liv och dom är otroligt viktiga.

Det vykortsvackra vädret höll i sej och myset och jag var ute stora delar av dagen, vi cyklade, körde ved och hängde nere på Vesan. Det är ett ställe som är vackert sommar, vinter, höst och vår. Jag njuter alltid när jag får gå i myllan (frusen för dagen) och sprätta lite. Jag informerade Mollie om vilka marker som tillhör palatset och hon funderade och frågade på om allt möjligt, en fråga hon ställde var varför andra odlade på vår jord, jag gick inte in allt för mycket på det, det är svårförklarade saker det där. Lite som vad är meningen med livet ;)

När vi skulle gå in hör jag världens skrik, myset Vilhelmsson hade klämt sej i dörren, blånaglen var ett faktum, vatten på och sen en häfta. Stora kramen av mamma sen var hon på banan igen. Gaah jag vet hur ont det där gör. Aj.

Jag pillade lite med min låtlista för löpning och jag har en klar favorit just nu, den heter Hurts och sjungs av Emeli Sandé. Den är en helt sjukt grymt bra text och tempot är i kalibern att man lätt kan springa ihjäl sej. Jag älskade det. Mycket känslor. För er som tränar och behöver lite nytt bra att trycka till med ladda ner den, mitt tips.

När jag pillat färdigt med listan lurade jag en timme på soffan, sjukt skönt, när man är i min ålder är det bra att vila lite middag har jag hört ;) myset grejade med sitt pyssel, mysigt att vara i ett töcken och höra henne när hon grejar med sina små projekt.

Vi tog oss i kragarna och rensade i ett par köksskåp innan middagen, fint och hemtrevligt med ordning. En fråga jag fick för ett tag sen var om jag var pedant. Och mitt spontana svar var nej. Men jag har analyserat mej själv lite på sista tiden och jag är nog ganska pedant. Jag gillar att tvättkorgen är tom och tvätten är ihopviken. Jag gillar att diskmaskinen är tom och diskbänken är ren. Toaletterna ska vara fräscha och sängen ska helst vara bäddad, de kan den vara nu eftersom att jag är både först och sist med att kliva upp, toppen ju. Jag älskar ett rent matbord och mina nycklar ska ligga på sin plats, bilen ska helst vara ren och kaffebryggaren ska inte flyttas på. Nu snackar vi 5S. Ja, jo jag är helt klart pedant. Eller jag gillar ordning och reda.

Reda och reda ut, vi har filosoferat ett tag på polstjärnan, vilken av stjärnorna det är. Vi gav det en ny chans under gårdagskvällen. Jag har lärt mej att polstjärnan är den stjärnan som lyser starkast (förutom jag då) ;) att den ingår i lilla björns stjärnbild och att den befinner sej ca 400 ljusår från jorden. Följdfrågan blev då självklart vad är ett ljusår, det la jag några kvartar på att försöka få grepp om. När jag läste och funderade över det där med ljusår slog de mej plötsligt att jag vet så lite. Och ändå vet jag ju en hel del. Hur som polstjärnan har vi från och med nu full koll på. Skönt.

Lite helgmys i soffan till en program med några små tecknade fiskar avslutade vår kväll. Jag la inte så mycket fokus på programmet utan lite mer på popcorn skålen.

En dag som åker ner i raktefart i braigalådan. Pang.

Mys och bus i soffan ;)

Jockarp.

Kyligt...

Min lilla köksa ;)

Ja det här med att vara skogsbonde har ju väldigt många fördelar. En av dom är att man håller sej i form när man ska se till att vedföråden fyllas upp. En annan fördel är att när man en vintermorgon tittar på utomhustempen och den visar på -11 och man vet att man utan extra kostnader kan lyxa till det inomhus med +25. Det kan ju få en på toppenhumör bums.

En ledig dag och det började med sovmorgon för mej till halv sju, lilla fröken Vilhelmsson låg kvar under täcket en timme till, jag lät henne göra det. Frukost på det och vi laddade för en aktiv dag.
Lite små måsten som skulle fixas sen styrde vi suven mot Bromölla och badhuset. En härlig stund i det varma vattnet, lite lagom med folk, ingen ståplats denna gången. Myset skulle självklart vara i den stora bassängen, det skulle inte jag, alldeles för kallt för mej. Jag nöjde mej med att titta på henne när hon simmade.
Det var mycket hoppande och skvättande, men rätt som det var blev hon still i vattnet och så öppnade hon munnen och frågade:
- Var kommer prickig korv i från?
Va? Bara sådär. Barn ;)
Jag berättade för henne var körven kom från och sen simmade hon vidare.

Hem och en delikat måltid intogs, jag bara älskar att laga mat när tid finnes och det gör det hela tiden just nu. Underbart. Några samtal med jobbet och lite mailande hann jag med medan myset pysslade på sitt rum.

Vi tog en tur med cykeln, det var bitande kallt, morfar mötte oss och jag fick informationen om att myset var välkommen att hänga med honom en stund. Vad gjorde jag då? Jo jag gick hem klädde på mej fyra lager tröjor och två lager byxor sen gav jag mej i väg. Mördabacken hej, hon bjöd mej inte ens på motstånd denna kyliga dag. Nordanvinden var den som provocerade mej så hornen i pannan kom fram. Vinden var den som visade sej vara det största motståndet för dagen, isande kall, de sved i pälsen på mej.
Men just såna dagar ska minnena användas. Jag plockade fram ett ess ur ärmen på rocken. Sommarkvällar i hörnsoffan på altanen, ett duntäcke nerkrupen och utsikt över berget. Att ligga där och se svalorna flyga vilt och kvällen blir mörkare och mörkare. Till slut är det bara mörka konturer av träden på berget som syns, dom första stjärnorna tänds och det endast för mej. Detta var bilder och känslor jag plockade fram, jag lurade hela min kropp. Vips var jag uppe på backens krön och jag kände solen i mitt ansikte och jag tänkte på sommaren och dess underljuvliga kvällar. Himmel vad jag längtar dit.

Dusch två för dagen. Alfapet efter det och middag. Vilka lata, lugna och lyxiga dagar det bjuds på just nu.

Jag har fixat en liten överraskning till myset, jag älskar att överaska och nu är det alltså lilla fröken Vilhelmsson som blir offret för mina äventyr.
Jag har berättat datumet för äventyret och vi har skrivit upp det i almanackan, hon försökte med alla sätt ta reda på var vi ska men jag tiger som muren. De ät så sjukt kul ;)

Jaha och kvällen. Självklart dans, funderar på att gå en danskurs, eller inte. Eh vi får se.

De finns inget dåligt väder, men kallt....

Jockarp.

Jag gillar att gilla mej själv...

Världens bästa jobbarkompis har köpt pysselböcker till myset :)

Jag har inlett detta året sockerfritt, allt med tillsatt socker går alltså bort just nu och tanken är att det ska hålla i sej fram till vår nästa resa. Jag mår bra av att köra perioder utan socker och jag mår bra av att köra perioder med. När vi ska resa är det nästan omöjligt att köra sockerfritt, mat ute innehåller en massa saker som man inte har en aning om och det är nog en helt del socker där i. Och glass vill jag äta när jag ska vara i värmen.
Men hela Januari är planerad sockerfri, härligt :)

Jag fick åter en fråga om jag var fåfäng, nja det vet jag inte, inte extremt. Men jag gillar att känna mej fräsch och vältränad, jag gillar att gilla mej själv alltså. Väldigt osvenskt att stå upp för det och säga att man är nöjd med sej själv. Men sån är jag och jag tror att alla människor vill gilla sej själva, men en del orkar bara inte förändra sej så att dom kommer i det läget.

Jag funderade lite över det när jag fått frågan och jag tror att det ligger till så här. Att gillar man sej själv och är trygg i det utförandet/utseendet man har så kan man också älska andra betydligt lättare. Man behöver alltså inte lägga så mycket energi och fokus på att försöka älska sej själv (det gör man ju redan) och då kan man alltså överösa andra människor med den kärleken i stället. Logiskt, visst?

Det slog mej i samma fundering att dom tjejer jag har varit ihop med har inte varit nöjda med sej själva. Det har alltid varit gnäll på för stor mage (kolla jag ser gravid ut) eller jag har för liten rumpa (din är mycket snyggare) Vad är problemet, om man inte gillar något så ändra det eller faca det, sluta gnäll och lev med skavankerna om du inte orkar göra något åt det. Det är nämligen bara du själv som kan förändra det. Den gravida lookalike magen kan man påverka, rumpan kan man träna upp. De finns en massa möjligheter.
Allt är så enkelt i min värld när jag har valet och kunna påverka saker själv, värre är det med saker man tvingas till, andras val. Det tycker jag är tufft och orättvist. Herregud vad vis jag är, måste ha med åldern och göra ;)

Jag konstaterar samtidigt att det är många som är inne och tittar och läser inlägget som heter löparmage och det är ju bra. Där ger jag ju lite tips om hur man kommer i form och kanske kan finna lite kärlek till sej själv på ett enkelt sätt. 5-10 mils löpning i veckan, det har varit melodin för mej så att jag kan flytta fokus från att vara onöjd till super nöjd med min kropp. Men alla måste hitta sin egen väg.

En av de två kockarna ;)

En fråga jag ställer till människor i bland är, är du nöjd över ditt liv? är du nöjd över hur det blivit och vad du gjort med din tid? Oftast svarar personerna att dom är nöjda, min följdfråga blir då. Är detta verkligen meningen med livet, är det inte mer?
Jag testade dessa frågor på mina jobbarkompisar vid middagen i går. Det blev väldigt heta diskussioner, någon hävdade bestämt att jag hade för mycket tid över. Att man ska ha så mycket på spisen hela tiden så att det aldrig ska bli tid eller ork över att ställa sej dessa typer av frågor.
En annan tyckte att man skulle vara nöjd om man tog sej upp på morgonen och var frisk. Där kände jag bara, att lite mer ska man väl kunna kräva av livet, jag vill inte sitta i gungstolen när jag är 80 år och vara tacksam och glad över livet för att jag tagit mej upp på morgonen. Jag kräver något mer.
Någon tyckte att det handlade om att fortplanta sej. Jaha för att jag har ett barn ska jag vara nöjd och inbilla mej att jag hittat meningen med livet, nää mej lurar man inte.

Diskussionerna fortsatte på eftermiddagen och i vissa perioder tror jag att mina kollegor ställde sej frågan om dom skulle ringa psyk och få mej inlagd, jag snurrade hejvilt. Jag gillar det och jag gillar att dom faktiskt la ner lite energi på att reflektera över mina frågor och funderingar. Jag är tacksam över det, men för den sakens skull har jag inte funnit meningen med livet. Inte helt i alla fall.
För att bryta detta samtal la jag förslaget att vi skulle fundera lite på vår kammare och återuppta samtalen nästa vecka.
Vi la ner för dagen och jag grottade ner mej i mitt jobb och jag lärde mej den tuffa vägen att ett icke sparat dokument finns inte. Gör om gör rätt. Tre timmars jobb ogjort. *morr*

Kvällen bjöd på så god mat så jag nästan blev tårögd, gosse vad vi åt. Efter middagen spelade vi Alfapet, ett mycket bra spel för barn och vuxna, tre matcher utspelade sej i det Månsagårdska palatset och jag fick för dagen stryk med 2-1. Revanschen är ett faktum.
Och självklart blev det lite disco innan läggdags, sjukt kul ;)

Koncentration...

Move your body.....

Jockarp.

Genrer Punk....

Jag vet inte anledningen men varje gång jag passerar almanackan som hänger i köket flinar eller ler jag.
Varför? Inte en aning men kanske kan det vara att det står Januari på den.
Att jag har ett helt orört år framför mej som redan är laddat med så mycket roligheter. Resor mot ett givet mål, men jag räknar även med att det blir andra resor där målet just nu är helt okänt för mej.
Ett år jag förfogar för helt och hållet själv, ingen hänsyn behöver tas. Jag kan hitta mina egna vägar och faktiskt gå på dom och se efter var dom leder.
Att jag står inför stora förändringar är inget jag tvivlar på. Hela mitt liv är ett äventyr och jag vet att med min gränslöshet kommer det ske en massa oväntade saker.
Jag känner mej pillimarisk utan någon direkt anledning, jag gillar känslan. Jag passera väggen med almanackan ofta just nu.

Vardagen jo, den är vardaglig men det är för att jag väljer det just nu, jag är inne i rutinstimmet. Jag vet att det varar max 2 månader sen kommer det stå kaos i pannan på mej, vägarna kommer att delas och jag tvingas välja. Jag kommer att forsa fram på okänt vatten, det ska bli så sjukt spännande och se var jag hamnar. Jag tänker (just nu) att jag bara ska följa med, men nja, det sägs att det bara är döda fiskar som följer strömmen. Där går alltså de i stöpet ;)
Just nu njuter jag i alla fall av att träna varje morgon på gymmet. Att checka in runt halv sex på morgonen, angripa löpbandet och låta pulsen öka, vara själv med mina tankar, lyssna på musik och låta kroppen svettas enormt.
Att ta en uppfriskande dusch, kaffe på de med grabbarna och vidare angripa dagens arbete. Ja, jag har fortfarande inre tjänst. Jag är bunden till min dator, men jag gillar det. Jag måste gilla det så då gör jag det. Enkelt, flexibelt och anpassningsbart :)

Jag hörde en låt som fastnade någonstans bland hammare, stigbyglar, städ och annat mojs som finns inne i örat. Det var en låt med Adele som heter Water under the bridge. En textrad som etsade sej fast bums var If you're gonna let me down, let me down gently. Hur fungerar det i praktiken? Det är nog något jag kommer att fnula på ett tag tror jag. Intressant rad det där. Jag undrar om jag skulle kunna lyckas svika någon och göra det försiktigt. Ingen har lyckats svika mej på ett försiktigt sätt inte än i alla fall.

Musik det är något som åter upptar mycket av min tid. Jag funderade på det under en löptur. Om jag skulle sätta in mej själv som person i en musikgenrer. Alltså inte den musiken jag gillar utan helt enkelt den musiken som hela jag som personlighet representera. Lite konstig fundering men sån är jag :)
Hur som så funderade jag på om min personlighet kunde passa in i en Rockig genrer, nja kanske, jag är ju tuff och hård i bland. Klassiskt går bort, jag är inte så mesig, aldrig. Death metal går bort likaså. För extremt hårt.
Jag var inne på lite soft, romantiskt och lugn musik, jag är en stor del av det också.
Men till slut kom jag på vilken musik jag skulle passa bäst in på. Självklart är det ju Punk. Att jag inte slog huvudet på den spiken bums är för mej lite märkligt.
Ge mej en väg jag tror på och jag går på den, jag stoppar inte förrän jag nått mitt mål, jag är som en missil som är fastlåst på målet, det finns bara den vägen att gå, framåt mil efter mil. Rebellisk och ibland provocerande. Punk det är jag det. Skönt att jag redat ut det så jag kan fylla min hjärna med nya intressanta funderingar :)

Jockarp.

Det är något som inte stämmer....

Inget att fundera på va?

Idag ska jag recensera och beskriva min upplevelse av en bok jag precis läst.

Jag fick en bok av tant N när vi sågs sist. Jag fick den recenserad i stora drag och efter att jag läst på baksidan var jag osäker på om jag var redo.
Det visade sej att jag var det trots att igenkännande faktorn var enormt hög. Boken heter Det är något som inte stämmer och är skriven av Martina Haag. Jag har läst många böcker av Martina och jag har gapskrattat rakt ut. Det gjorde jag inte nu kan jag säga. Detta är en bok som handlar om en skilsmässa, hennes skilsmässa.
Man får följa med henne när det går upp för henne att hennes man varit otrogen, där har hon kämpat med att förändra sej själv för att lösa fnurrorna på trådarna och duga. Men hon kämpade mot ett mål hon aldrig kunde nå.
Hennes man hade träffat en annan och var redan klar med sin bearbetning. Han var redan någon annanstans. Tänk så var det för mej också. Martina Haag var lika rövknullad som jag.
Jag kände en enorm tillhörighet till henne i boken. Jag har upplevt allt det hon beskriver. Varje känsla.
Hon beskriver hur hon möter skräcken i stället för att fly, lite som att föda barn. Så länge man kämpar emot smärtan och är rädd gör det skitont, men när man ger upp och låter smärtan komma så försvinner den, inte helt såklart, men den blir hanterbar. Man letar hela tiden efter det hanterbara i sorgen.

Hon åker upp till fjällen och lever som stugvärd i tre veckor, det är platser jag besökt. Jag tänker mej en plats likt Tarfaladalen som jag besökte i samband med vår vandring upp på Sveriges högsta berg. En fantastisk plats där tre glaciärer mynnar ut i en lite sjö. Bedårande vackert.
Jag tänker mej en plats så ödslig där inga bilvägar finns. Jag tänker mej platser där man hör tystnaden. En sån plats behöver jag också, en hydda i skogen där ingen kan hitta mej. (Jag kan inte det, jag har ansvar för mer än mej själv,) men detta är alltså en plats Martina väljer för att läka sina vidöppna saltade sår.

En mycket bra bok som jag tycker att alla ska läsa. Både dom som Martina och jag som blivit enormt svikna av dom vi kanske älskade mest. Men jag tänker också att det är en bok som motparten (svikaren) ska läsa och ta till sej.
Finns det någon form av empati så kanske man kan lära sej något av den, att man inte ska behandla människor som man inte själv vill bli behandlade, för jag garantera, ingen vill bli behandlade på detta sätt som hon beskriver i boken.
Och ja, jag vet vad jag pratar om ;)

Tack för boken tant N.

Jockarp.

Budapest.....

Födelsedags frukost. Groteskt...;)

Jag kan historien om dessa tre prinsessor :)

Jag har varit på många resor genom åren och jag har firat många födelsedagar på olika ställen i världen.
Jag har stått på ett par brädlappar i alperna och svischat ner för svarta backar. Jag har befunnit mej på djurparker, Jag har stått vid Eiffeltornets fot. Jag har ätit födelsedagsmiddag till vidunderlig utsikt över Akropolisklippan. Jag har sett mina fotspår suddas ut av vågorna på kritvita stränder.
Detta är bara ett axplock av mina födelsedagar, att få möjligheten att fylla fyrtio och även då kunna resa och fortfarande känna ett enormt sug av att upptäcka saker gör mej glad.
Jag har befunnit mej i en helt fantastisk stad, en stad jag aldrig besökt och faktiskt trodde jag att jag inte skulle vilja återkomma, men där hade jag fetefel. Jag vill dit igen. Vilken stad, vilka människor, vilket hotell, vilken mat, vilket väder och vilken historia.

Vi checkade in på det första femstjärniga hotellet som byggdes i Budapest. Man saknade absolut inget och utsikten över Donau var magnifik, häpnadsväckande och helt otroligt vacker.
Vi började att hoppa i sängarna, vi var helt tokiga men det hör till att man provhoppar ;)

När vi var färdighoppade gick vi ut, ett stenkast från hotellet fanns ett torg med hur mycket mat som helst, där var stället jag åt min födelsedagsmiddag dag två.
Planen sen tidigare hade varit en lyxig buffé, men när förutsättningarna kastades om radikalt ändras även jag. Min 40-års middag blev istället i form av en Langos med gräddfil och ost på en träbänk på ett vackert torg fullt med vänliga människor. Jag blev förälskad i staden och det har säkert att göra med att det enkla blev så otroligt vackert.
Vi tog en båttur på Donau på kvällen och även det var enkelt, att sitta på en båt och se både Buda och Pest sidan upplyst med tusentals lampor, det kändes som om det var så vackert enbart för mej, för min födelsedag. Det var en skön känsla.



Mamma Du vet hur mycket jag älskad dej Från Mollie.
Det var den finaste presenten jag fick på min 40-års dag.
Tack.

På kvällen funderade jag lite över resan och resesällskapet, tanken var att jag skulle dela rum med en vuxen kvinna som jag älskade. En person som jag skulle leva resten av livet med. Hon kanske skulle ta sej ett glas rött innan kvällen blev natt.
I stället satt jag och lyssnade på min dotter när hon läste i en Mumintrollbok för mej. Jag kände mej snuvad på något just där och då, men jag vägrade att låta en otrogen människa som inte kan behandla mej med respekt och värdighet förstöra min dag.

Jag pussade min dotter god natt tog en kudde och satte mej i fönsterkarmen och tittade ut mot floden där alla lamporna speglade sej i det stilla vattnet. Jag tog upp en bok som jag fått och som jag inte trodde att jag skulle vara redo att läsa. Det var en barmhärtig kväll. Jag andades, tittade på utsikten och njöt. Jag mådde bra och jag var så värd det.

Hjältarnas torg, ett fantastiskt torg, vackert och stort. Historien om torget tänker jag inte berätta om här, men det var intressant.
Kedjebron även den enormt vacker under kvällen när den var upplyst, den första bron som förenade de bägge städerna Buda och Pest. Historisk viktig alltså. Parlament Den största byggnaden i Ungern och den näst största parlamentsbyggnaden i Europa.
Budaslott eller Palatset mötte oss när vi gått över kedjebron, Mollie och jag beslöt oss för att gå upp, vårt andra sällskap åkte linbanan upp. Vi var starka. Ner åkte vi däremot. Vi tittade på vaktbytet, gick på ett Café och åt tårta och tittade på lite utgrävningar. Spännande.

Vi stoppade i oss en massa intressant och spännande föda. Vissa nyttigare än andra.
Vädret var fem minus och solen vräkte ner på oss från en klarblå himmel. Jag undrar om Budapest någonsin varit vackrare än under min födelsedag och nyår 2016/2017?

Lycklig över resan? Självklart.
Det kommer bli ett fantastiskt bra år detta. Rocken är full av ess och jag ska ha väldigt roligt på kuppen :)
Känslan av att jag är ostoppbar ligger kvar men även en del av den okontrollerad sidan av mej följer med mej in i det nya året.

2024 blir det OS i Budapest. Vi hängde på ringarna :)



Med de sällskapet så blir det självklart en tur i parken med lek ;)

Jockarp.