Febran och potatisar....

En välbehövlig promenad...

En sexårings funderingar. Varför ska man hålla för munnen när man hostar och inte hålla för rumpan när man pruttar. Dessa ord kickade min dotter igång dagen med, vi skrattade hysteriskt över det.
Jag var glad över att vi kunde skratta. Hon hade nämligen ådragit sej febran så vi var hemma från skola och jobb. Det var hennes första sjukdag sen hon började skolan, trist att den kom men det är väl nästan omöjligt att stå emot alla basilusker som härjar fritt just nu. Alla snörval, hosta eller kräks känns det som.
Hon ville inte äta, de enda som gick ner var glass och jordgubbar. När hon fick glass tog hon även ett par maränger och plötsligt sa hon till mej.
- På tal om maräng, den är inte jättegod, lite.
Jag bara tittade på henne och smålog. Jag höll inne med mina frågor om hur hon menade för jag såg de som viktigare att hon åt.
Men jag var nyfiken över hur hon tänkte där.

Vi gick ut en sväng, potatisförådet fylldes upp. Sorterna vi valde för dagen var Asterix och King Edward. Asterix var superstora, det räcker att skala ett par stycken till middagen.

Jag tvättade bilen och myset var faktiskt med under hela övningen, men hon var väldigt lugn. När jag ändå var hemma och hade gott om tid tog jag och tvättade palatsets trappa. Den var lite grön på dom norra delarna av trappan och det var mycket rester från svalornas bo och deras avföring. Nu ser den tipp topp ut. Vackert.

Bra växtlighet på Vesan...

När mormor slutat jobbet tog vi en vända upp på undantaget och jag tog en löptur, precis vad som behövdes, en mil, lite lagom så där och jag inkluderade mördabacken. Jag ville inte ge mej av för långt hemifrån med tanke på mysets status.

Intervjun som gjordes för aftonbladet släpptes igår och det var fina bilder men texten är ju sorglig, jag ser visserligen på de som en lärdom just nu, känslorna finns inte där längre, eller rättare sagt, dom smärtar mej inte längre. Skönt.

Vi tog ett break i soffan och nu var det min tur att slumra lite, jag var sliten och det berodde förmodligen på min djupanalys av mysets hälsa under min vakna tid. Febran var uppe på 39 och vände, hon var ömsom pigg ömsom icke pigg.
Innan nattningen skulle jag ge henne febernersättande, jo tjena vi är inga pillertrillare precis så givetvis gapade pillerhyllan tomt. Mormor fick komma till undsättning, jag fick i henne ett halvt piller. Jag är en mycket god förhandlare.

Fortfarande aktuellt. Ingen lagändring i sikte.

Jockarp.

Mål och Målmedvetenhet...

Nio mil, jo det gick....

Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar... Det är svaret Alice i underlandet får av katten när hon frågar efter vägen. Det är klockrena rader och efter en bok jag precis läst så blir det än mer klart för mej att jag är på rätt väg.
Många människor man möter i livet är inte nöjda och tillfreds med sin situation, det kan handla om såväl jobb, förhållande, familj som boende och utseende. Man är sällan nöjd. Men likväl är det många människor som inte kan sätta fingret på vad det är dom vill.
Vad vill jag få ut av mitt liv?
Ja, den frågan ska man nog ställa sej i bland. Eller kanske alltid.

Jag har på senare tid upptäckt att tydliga mål är en förutsättning till framgång. Alla som når framgång har en sak gemensamt och det är målmedvetenhet.
Om jag inte satt upp mitt mål om att springa nio mil och ta mej från Sälen till Mora den där underbara höstdagen så hade jag aldrig lyckats springa nio mil. Jag hade förmodligen irrat runt lite på måfå och slutligen hade jag tröttnat och stannat.

Jag hade inte lyckats skriva en bok om en tuff period av mitt liv om jag inte varit målmedveten. Jag hade förmodligen gett upp innan jag ens hade börjat om jag lyssnat på alla dom oroskorpar som gamaktigt cirkulerat över mitt huvud ända sen jag var en liten tjej. Du är kass på att skriva Leonora du får en tvåa i svenskabetyg, du suger. Tack du!
Jag hade ett givet mål och det var att sätta min story på pränt. Med ett tydligt mål gick det, även om vägen ibland var snårig och oröjd.

Jag vet även att jag aldrig skulle nå Sveriges högsta topp och se det vackra som utspelade sej under mina fötter om det inte vore att jag hade en dröm och en målmedvetenhet över att lyckas göra det.

Jag vet även att Sölvesborgs kommun idag inte skulle haft en natt och helgöppen förskola om inte jag haft ett mål och en målmedvetenhet till att nå det målet. Det skulle finnas en sådan förskola för mej, de var det enda alternativet.

Jag vet även att jag aldrig skulle gå fri från en rättegång om jag inte haft mitt klara mål framför mej. Ingen lögn men friad. Det var mitt mål och målet nåddes.

Jag vet även med mej själv att hade jag inte klarat finna en livsglädje långt där inne i mitt hjärta under min djupa sorg, så hade allt sett väldigt annorlunda ut just nu. Jag ryser lite vid tanken på att då hade dessa rader aldrig skrivits.
I det läget hade jag ett undermedvetet mål. Målet att överleva och att föda ett barn.

Med det sagt. Mål är väldigt viktiga för mej.

Just nu har jag tre viktiga mål i livet. De ena är att innan året är slut hänga två Marathon medaljer till runt halsen och med det sätta tian.
Att jobbmässigt hitta en ny inspirerande väg.
Och den viktigaste av dom alla. Att finna kvinnan i mitt liv.

Hur svårt kan det va?

Jockarp.

Respekt...

Dans till tv....

Jag har befunnit mej utomsocknes ett par dagar. Uppdragen har för mej varit av ovan karaktär, lite utanför min trygghetszon. Jag gillar det, det har varit utvecklande och superkul.
Ett uppdrag handlade om att fotograferas springandes. Och det låter säkert väldigt enkelt men ibland blir det enkla väldigt svårt. I detta fallet handlade det inte om mitt löpsteg eller om håret låg rätt, nä det handlade om ljuset, hur solen sken på mitt ansikte.
Vi gick lite bananas och det höll jag minsann på att få sota rejält över. Jag kom med idéen om att jag skulle hoppa ner från några stora stenar. Pang jag slog i med foten stenhårt i marken och det brände till ordentligt, det hade varit tjusigt det, att bryta foten under ett fotojobb ;)

Jag träffade på ett par andra bönor på min utfärd där den ena av dom också var fotograf, det uppdraget blev mycket stillsammare, vackra bilder sittandes vid vattnet. Jag kollade på några kort och jag var verkligen ursnygg. Jag bad att få några levererade så det hoppas jag på.
En intervju till Aftonbladet hann jag med innan det var dags för en alla hjärtansdag middag. En fantastiskt god Thairätt bjöds det minsann på. Jag var mer än nöjd över dagen.

Dag två på min utfärd genererade i möte med nya människor. En fantastisk dag helt enkelt. Jag träffade på människor som arbetar med saker jag inte förstår och sånt kickar igång min nyfikenhet. Just nu är mina läppar något förseglade över vad det var för filurer jag träffade men tids nog kommer det klargöras.
Min blogg har alltid varit min ventil, jag har alltid skrivit från hjärtat och rakt av från mina känslor, men just nu kan jag inte unna mej den lyxen. Sanningen och känslorna skildras fortfarande ärligt men jag får väga mina skrivna ord och vissa delar av mitt liv utelämnas. Ungefär som när jag var nykär sist, för respekt för andra människor tvingas jag till tystnad. Jag gillar respekt, speciellt när det är ömsesidigt.

Mysets simskola var inställd på grund av att simfröken låg i influensan, det var inte bra. Jag tror att jag får ta en tur till vattenhålet i närtid med min dotter så hon inte ligger av sej sina kunskaper.

Lilla fröken Vilhelmsson hade fixat med alla hjärtansdags kort till mej, underbara unge. Kärleken till henne är gränslös. Hon är enormt omtänksam och jag är så tacksam och glad över det.
Jag hade självklart planerat lite jag med, två små presenter fick hon, ett litet tärningsspel och äntligen fick hon sin efterlängtade jojo, som hon väntat och längtat efter en sådan. Total lycka.
Vi kramade varandra länge och sen började vi fixa till mormor och morfars present. Ingen skulle gå lottlös. Mollie skrev och jag bokstaverade där det körde ihop sej. Vilket team vi är.

Jockarp.

Våfflor och show....

Underbart....

Löparbandet. Jodå. Jag vaknade tidigt och var tidigare än vanligt på plats på gymmet. Jag körde ett skönt pass och för dagen hade jag en löparkompis på bandet jämte, inte hela tiden dock.
När jag var klar och jag skulle dra vidare mot bruket sköljde ett illamående plötsligt över mej, det kom från ingenstans. Jag fyllde händerna med vatten och baddade in det i ansiktet, jag satte mej ner på bänken och bara var.  Det släppte då och jag kunde ta mej vidare. Märkligt.

På jobbet fick jag informationen om att det härjade kräksjukan i vår projektgrupp, tack du, det vill jag helst slippa. Jobbet gick bra och jag fick en hel del gjort. Matlådan var himmelskt god, det enda problemet med den var att det var för lite mat i den.

Jag hämtade upp mitt mys tidigare än planerat på fritids. Så jobbar vi ;) Vi drog till affären och köpte pinaler till våffelfesten som tydligen skulle bli av. Jag älskar infall och detta infallet kom från min icke kaffedrickande vän, det är så skönt att andra människor ibland kan komma med bra idéer.
Hon och hennes son kom och med sej hade dom en vacker bukett blommor för att fira mej. Jag blev väldigt glad. Jag älskar blommor, jag blir glad av blommor helt enkelt.
Fest ja, gosse vad gott det var med våfflor, det är alldeles för sällan man gör det. Mollie åt friskt och blandade hej vilt men allt från sylt, nougatsås, glass och grädde. Fria händer helt enkelt.

Barnen skulle ha en show så vi mammor parkerades på ett par stolar mitt på golvet för att se på detta skådespel. Fantastiskt är ordet. Jag gillar att dom små våga ta ut svängarna och inte tycka att det är något pinsamt över det hela. Dom tyckte att dom var coolaste och bäst i världen, typ.

Vi lyssnade på musik och det gjordes försök till att spelas spel, det gick sådär. I stället plockades leran fram och det är en skön avkoppling att sitta med en lerklump i handen och bara trycka lite. Jag gillar det.
Samtalen ja, det var stort och smått men känslan och tryggheten att bara kunna halvligga i mjukiskläder i soffan och samtala om livet var super skön. Ingen press och inga förväntningar, jag kan helt klart vara jag i det sällskapet. Enkelt.

När våra vänner lämnat oss var det tandborstning och nattning, för dagen fick jag ligga bredvid min dotter när hon skulle somna. Skönt, jag behövde den tiden och den närheten med henne. Nu väntar ett par dagas resa för mej så vi kommer inte att ses så mystiden var viktigare än vanligt.

Min hjälpreda ;)

Jockarp.

Kriser....

Humf.Dags igen...

Jag vaknade tidigt och hade en idé, det gillar jag starkt, det tog inte många sekunder förrän jag låg med datorn i knäet. Jag skrev så fingrarna glödde. Jag tryckte på spara och nåddes av infon om att Word inte svarade. Morr, jag fick skriva igen och det blir inte lika bra den andra gången, tankarna är inbundna och söker orden man skrev första gången, det blir alltså sällan bra. Jag fick jobba hårdare på att formulera mej. Slutligen fick jag ordning på texten och adresserna sökte jag ut. Att vara nöjd och trycka på skicka knappen är en fasligt skön känsla.

Jag lämnade datorn och kröp ner till mitt mys, jag älskar dessa morgonstunder.
Hon vaknade och jag sa till henne att gå upp. Jag gick och grejade med lite annat smått och gott och funderade över vart hon tog vägen. In igen och där låg hon helt utslagen och sov åter som en lite gris. Dagens ungdom.

Jag hade huvudvärk men kände att den bästa läkningen är berget. Hopp i löparkläderna. Smack 2 mil in på måbrakontot. Underbart. Huvudvärken var som bortblåst.
Myset hämtades upp och vi gick hem för att laga mat. Utsökt givetvis, potatis och kyckling bjöds det på.
Ett bad för min dotter och inpackning i håret. Total rengöring vilket behövdes.

Vi hade skickat en förfrågan till en klasskompis till myset med frågan om dom skulle leka. Kompisen kunde leka och ville gärna komma till Mollie för att det hade varit så roligt sist hon varit på besök. Sånt gör mej så oerhört glad och stolt. Det är precis så jag vill att det ska vara. Att mysets kompisar ska uppskatta att komma till palatset. Lek i tre timmar följde så.
Myset hade städat sitt rum och fått en tjuga av mej, när leken var klar kunde man inte se ett enda litet spår av den städningen, jag kände mej något blåst :)

När det ena besöket lämnat kom nästa, men detta besök var för mej. Mollie hade väldiga problem med att uppföra sej och jag blir arg som ett bi på henne när hon dummar sej. Om detta pratade vi om när besöket lämnat oss. Jag berättade för henne att jag respekterar när hon har vänner på besök och att jag inte stör dom i deras lek, jag förväntar mej då det samma när jag har mina vänner på besök. Innan tandborste snurrade i munnen på henne hade vi tummat och gett varandra femman på att vi numera hade en deal om att respekt gäller.
Innan hon hoppade i sängen sa hon oroligt, tänk om jag glömmer det mamma, ingen fara sa jag, jag kommer att påminna dej, hmm men tänk om vi glömmer det båda två. Vi löser det sa jag nu sover vi.

En bra söndag med intressanta och jobbiga samtal. Att två personer kan förstå varandra så lätt trots en ålderskillnad på 20 år och helt olika historier det är fantastiskt.
Kriser kan förena människor och det är vackert.

Ibland passar bitarna....

Jockarp.

Goda människor....

Fest....

En bra start på dagen. 05:00 godmorgon. Jag låg kvar i sängen och tittade på fullmånen som lyste upp hela gårdsplanen. Otroligt vackert. Vintermornarna kan verkligen vara vackra.
När jag mornat mej och njutit färdigt var det fyr i pannan som gällde, det blåste östliga vindar vilket betyder hård köld mot palatset, inget tar emot. Kaffe på det innan jag kröp ner hos mitt mys. Hon var naken och täcket täckte bara en liten del av hennes lilla kropp, den var brun och varm. Hon vaknade och jag sa att jag älskar henne, hon vände sej mot mej och hennes rufsiga hår täckte hela ansiktet. Jag älskar dej med mamma. Bättre start går knappast att få.

Jag hoppade i löparkläderna och vi gick bums upp på undantaget, frukosten skulle intas där.
Jag drog iväg och jag sprang på berget, jag har saknat det och jag trodde nog att det skulle bli besvärligt, det var mycket snö och minusgraderna gjorde det tufft för lungorna. Men jag kunde inte fokusera på något annat än att det var en otrolig vacker dag. Jag har kört grusvägar de senaste fyra månaderna och nu står jag snart inför det faktum att jag måste få lite asfaltlöpning i benen inför mitt nästa lopp, men det tar emot minsann.
Två mil smackade jag in löpandes i hjulspåren på grusvägarna på mitt älskade berg.

Hem och lite mat i magen och sen drog vi vidare, en tur till miljöstationen med lite skit, vidare inom stan och sista målet blev till en kär vän i Bromölla. Mycket hade hänt sen vi sist sågs så det tog några timmar att gå igenom allt. God fika med frallor och massvis med pålägg, kaffe och kaka på det. Myset staplade äggkoppar på varandra och lekte lite med en boll. Lite chill i soffan hann hon med innan vi var klara.

Hem och middag serverades. Nästa sociala inslag. En vän och hennes son kom och förgyllde hela lördaskvällen. Samtalen tycktes aldrig ta slut. Tro det eller ej, men tven sattes igång och vi kollade på sångprogrammet i hop och Mollie fixade med röstsedlarna till oss alla. Vi lyssnade lite sporadiskt och jag hade dålig koll både på låtarna och vem som gick vidare, det hade dock inte min dotter.

Klockan blev sen innan myset kom i säng och som vanligt var hon inte trött och som vanligt slocknade hon omgående när hon väl kommit in under täcket ;)
Det var en bra dag med mycket bra, givande och goda samtal med människor som jag verkligen tycker om.

Jockarp.

Knubbis....

I knubbigaste laget för långdistans....

Jag är nöjd över att lyckas trycka in två morgonpass på gymmet. Det var välbehövligt, jag har knubbat till mej något under resan och efter vila är det träning som gäller. Nästa Marathon närmar sej med stormsteg och jag vet vad några extra pannor betyder. Tyngre löpning långsammare tid. Och de är inte okej.

Jobbet har gått fint och vi har haft mycket att prata om och tvära kast har skett under dagarna. Vi har skrattat mycket och anledningen är nog att vi har bra koll på saker och ting. Ett avslappnat gäng.

Jag har levererat ett nytt CV och ett personligt brev. Jag tänker söka ett nytt jobb. Jag har mycket på spisen framöver men jag tror ändå på att det som ska ske det sker. Rätt tid finns inte. Så ja för första gången på tolv år ska jag söka jobb. Spännande och utvecklande.

Mollie har varit otroligt pigg för att varit på resande fot och uppe sent. Humöret har gått i dur vilket är behagligt.
På gympan hade dom aktivitet i form av pulkaåkning. Sånt gillar jag, vilka super fröknar som tar tillfället i akt. Tummen upp för det.
Efter resan ville hon ha jordgubbar med sej till fruktstunden och självklart fick hon det. Svenska var dom dock inte.

Vi middagsbordet pratade vi om kärlek och jag frågade henne om hon visste vad som hände när man blev kär. Hon svävade lite på svaret men kom slutligen fram till att man gifter sej. Ok sa jag bara och sen växlade samtalet till hennes tänkta fest hon ska anordna. Lite fredagsmys i soffan med choklad och jordgubbar hon var nöjd.

Fredagen bestod av mer. Jag fick ett samtal vilket gjorde mej väldigt glad och förväntansfull. Det känns att något är på gång, ungefär som när dom första vårdagarna kommer. Känslan av magkittling och en enorm framtidstro. Jag älskar känslan, jag var tvungen att fnittra lite för mej själv när luren lagts på. Det är väldigt ljusa moln på min himmel just nu och ja, jag är lycklig och bättre lär det bli ;)

Vilka förändringar som kan ske med en sån här ;)

Jockarp.

Livets goda....

Våglingar :)

 

Ja det finns många fördela med att resa. Det är lärorikt på många sätta. Att man ska lyckas ta sej fram och prata med människor på olika språk, att komma på rätt buss, plan, båt med mera. Mollie skolas just nu på våra utfärder med att klara sej själv, hon beställer mjölk hon uppför sej hövligt genom att tacka på icke svenska. Jag är mer än stolt över henne när jag ser att hon inte räds detta. Viktigt.

Vi hade åter en helt otroligt härlig resa, denna gången siktade vi in oss på att chilla, bad och sol och sen la vi även till massa mat och mys. Detta var uppdraget när vi lämnade Palatset en tidig onsdagsmorgon.
Vi landade på eftermiddagen i världsdelen Afrika och det var varmt med det blåste friskt och ökenvindarna skulle fortsätta att blåsa på oss i ett par dagar. Men jag tror det var bra att den heta solen skymdes av små tunna moln och att vindarna ven.


Det stillade sej och hettan visade upp sej. Vattenrutschkanorna testades, nja inte av mej men av några andra vildar. Det skrattades så det kiknades och modet stärktes av klarade utmaningen. Lilla fröken Vilhelmsson badade oftast två gånger, en gång innan lunch och en gång efter lunch. Jag fick dra upp henne. Jag badade lite jag med men det var sparsamt, jag gillade solsängarna ja ;) Och en vattentemperatur på 28 grader är på gränsen av vad jag tycker är för svalt.



Lagom ösigt...

Lite lugnt även här...

Civilklädd, segern var ändå ohotad ;)

Vi spelade lite tennis, det var väl ungefär det jag rörde på mej under den veckan, syskonen spelade mot varandra, brorsan och jag spöade skiten av det yngre syskonparet ;) En enkel match alltså. Myset hade tennislektioner med oss och hon trodde verkligen att hon var proffs.
Vi diskuterade min fot att den rimligtvis borde bli bättre efter den långa vilan, ingen löpning på en vecka. Men nej det var fortfarande svullen och blå efter en veckas latande. Funderingarna gick att en sena är skadad eller möjligen att ett ben i foten är av, färgen tyder på en inre blödning. Det känns som att det är dags att ta en tur till sjukstugan på jobbet och prata med farbror doktor.

Myset och jag gick utanför hotellet vid ett tillfälle och det resulterade i superprutning. Vi skrattade väldigt åt hela shoppandet. När en liten Arab försöker nå högst upp på en hylla och en svensk som inte blir färdig till att bestämma vilken färg på tröja hon vill ha. Komik på hög nivå.

Mat ja, jag har rest runt hela världen men jag tror aldrig att jag upplevt ett kök som detta. Aldrig har jag sett make till Buffébord. Meter efter meter med all världens mat. Helt sjukt, matchvikten ökade nog på några kilo under vistelse. Myset hittade en egen favorit i form av en kycklingkorv som var helt beige och såg allt annat ut än aptitlig, men hon gillade de.
Kakbuffen var inte dålig den eller och jag lät mej väl smakas. Till och med kaffet smakade utsökt.
Myset passade på att sätta tand fyra i en våffla med cocos och choklad. Snart helt tannalös.

En helt fantastisk resa som inte krävde allt för mycket av oss. Skönt.
Nöjda, glada och trötta checkade vi in i palatset halv tolv på kvällen ett palats som för dagen var täckt med snö, hallo va! vilket väder att komma hem till. Drivor som samlats av all snö som blåst från Vesan och upp på borggården, inte kul. Ingen skottning, det blev en tur med tandborsten sen bums i säng.



Triss i Vilhelmsson

Tanalösing...

Jockarp.

Tänt var det här....

Tror det ska mycket till ;)

Sovmorgon. Precis vad jag behövde. Halv sju lallade jag upp helt utvilad. Kaffe koktes och jag förberedde skoldagen för myset. Jag gick in på hennes rum och kröp ner till henne i sängen. Underljuvligt. En perfekt måndag alltså.
Hon åt frukost och jag hoppade i löparkläderna. Jag körde henne till skolan och följde henne till dörren. Kramade henne och sa till henne att jag älskar henne. Mollie mötte upp en klasskompis och visade stolt upp sin glugg på övervåningen i munnen. Jag intervjuade klasskompis om hur många tänder hon tappat, svaret blev sju. Oj sa jag, vidare hej då tjejer sen gick jag.

Hem och upp på berget, 21 km pang. Det har levererats de senaste dagarna. Jag är stark i löpningen och med nya hörlurar tedde sej världen något bättre än vad den kanske är. Men jag befann mej i nuet, Det var jag, mina fötter, min hjärna och mitt hjärta. Det räckte just då, det var hela min värld och det var en bra värld.

Hem och lite mat i kistan, bilen tankades och tvättades. Tjusigt värre.
Jag tog en dusch och jag kände mej otroligt snygg och fräsch, skön känsla de där.
Jag lyssnade högt på musik och tog några danssteg innan mitt besök kom.

Om dom blåstes av stolarna är svårt att säga men nog fanns det kärlek där alltid. Och en enorm öppenhet vilket jag gillar starkt. En snabbanalys om vem vederbörande trodde att jag var, det är så sjukt kul att höra och ta del av hur människor uppfattar mej. Jag är glad att jag fick den möjligheten. Just nu ligger alla korten på bordet och dom är synade, mer kan jag inte göra i ärendet. Fortsättning följer, hoppas jag ;)

Min icke kaffedrickande vän kom förbi och hon fick hjälpa mej med lite sysslor. Mollie var all over the Place igen, jag vet inte vad det tar vid henne just nu när det är andra människor i palatset, tror hon att hon ska förlora mej eller varför är hon som ett plåster? Vi fick lite snurrat i alla fall men det är inte lätt att få samtalen att flyta på med en sexåring som planerar för ett pyjamas party hela tiden.

Vi drog in till stan, jag hade en försenad julklapp från bruket att hämta ut, en helt fantastisk stekjärn men en prislapp på tusen spänn, omöjligt att misslyckas känns det som.
En tur till bibblan för att hämta en bok jag beställt, myset tog några böcker hon också sen bar det hem till köket för att leverera dagens smaskiga middag. Oförskämt gott.

Kvällskaffet innehöll Nutella semiffedo. Alla som åt njöt.
En bra, intressant och givande dag.

Redo för framtiden....

Jockarp.

Barnfilm = Lipsill.....

En dröm, en tidig morgon och den gjorde sej påmind under dagen, jag var sliten och trött. Jag tog lite kaffe och myset åt mackor. Jag funderade starkt på att ställa in min löptur så trött var jag. Men jag vet också vis av erfarenhet att jag mår bra av att springa och att jag blir pigg av det.
Så ut på berget bar det. Jag såg tio vildgrisar och två hjortar, självklart var jag än mer nöjd att jag tagit mej ut när jag fick uppleva berget från sin djuriska sida. 19 km slutade turen på och jag var på ett perfekt humör när jag kom hem. Jag var rolig och jag gillar skarpt när jag är rolig :)

Dusch och lite mat i magen sen bar det minsann i väg. Inom Ekohallen för lite uppstyrande och vidare till Kristianstad. Ett klockarmband behövde jag, jag fick ett men det var fel. Så ja ett byte lär bli nödvändigt. Vidare och investering i nya hörlurar, ingen snikvariant här inte. Jag räknar med att dom max håller två år med den mängden träning jag ligger inne med. Men dom ska ändå vara av mycket god kvalité. Jag funderade på sladdlösa Bluetooth, men nä tydligen håller batteriet bara i sex timmar, lite snålt tycker jag. Så sladd blev det även denna gång.

Vidare till Gallerian och en tur till Burger King, myset åt men inte jag. Jag roade mej med att glo på folk och filosoferar om livet. Vidare gick vi till biosalongen. Så himla mysigt, vi fick plats i sofforna längst upp, vi satt nära varandra under hela filmen och nä jag klarade inte låta bli att lipa denna gången heller. Jag avskyr barnfilmer, jag lipar jämt. Denna gången var det Bamsefilmen om häxans dotter som fick mej att tjuta, den handlade om olikheter och kamratskap. Ja och visst är det stora fina och viktiga ämnen. En bra film helt enkelt.

Vi drog hem och jag levererade en paradgren i form av Nutella semifreddo, det är åratals sen jag gjorde den men takterna satt i. Det väntar bjudning i palatset och det är viktigt att vara förberedd. Besökarna kommer att blåsas av stolarna när dom får inta den goda skapelsen i sällskap av mej ;)
Tanken är att när dom lämnar palatset ska dom ställa sej frågan. Vad var det som hände?

Kvällen blev lugn, myset började prova sina badkläder och sen tog packningen fart. Innan jag visste ordet av var väskan färdig packad, så lång framförhållning har jag nog aldrig haft vad det gäller packning inför en resa. Men ja nu är det alltså gjort. Vi lyssnade på musik och vi målade lite. Kaffe med mormor och kamphundarna hann vi med.
En bra dag och kväll alltså.

Jockarp.

Tandfèe och pärlor....

God morgon eller nåt!

Hehe. Jag hörde ett tjut från min dotters rum halv sex en lördagsmorgon, det kan endast betyda att tandfeèn varit på besök. Jag låg kvar i min säng och flinade gott åt det som utspelade sej på andra sidan väggen.
Hon kom inflygande till mej och tjoade om att fén varit här och att det låg en femma i glaset. Ollallla, är du säker på att det bara är en femma sa jag flinandes. Hon skramlade lite och slutligen enades vi om att det varit en generös fé i palatset under natten. 20 spänn in på hundkontot för myset. Lyckan var total.
Hon kröp ner en stund hos mej under täcket. Hon berättade att hon tyckte det var skönt att vara ledig. Hon berättade att hon önskade sej ett strykjärn i julklapp då kunde hon stryka sina pärlplattor. Jag informerade henne då om att vi har ett strykjärn så det är bara att pärla på. Om det var så smart sagt vet jag inte, innan klockan var sex på morgonen satt jag och gjorde en ram till en av hennes pärlalster.
När jag satt där och brottades med dom små pärlorna sa Mollie plötsligt.
- Tack mamma för att du pysslar med mej när du inte gillar det.
Kunde man göra något annat än att le.

Pärlplattan blev klar och då väntade momentet strykjärn. Ja herregud, själva pärlorna och alstert blev kanon, men pärlplattan blev icke igenkänningsbar. Det bågnade på alla håll och vissa av topparna som man sätter dom små pärlorna på var vips försvunna, lite hög värme kanske ;) i soporna med det. En nyinvestering är ett måste. Ja jag försökte i alla fall och Mollie var nöjd över sitt verk.

Jag behövde komma ut lite. 2,5 mil på berget och där sorterades både pärlplattor, kärlek och kyssar. Glad, ilsk som ett bi och helt tillfredställd, det var vad den turen bjöd på, tja den bjöd på mördabacken med, hon var ruggig för dagen, grå, dimmig och fruktad. Jag såg inte toppen men jag visste att jag åter skulle besegra henne. Hon hade inte en chans.

Hem och mat lagades, 2,5 mil på fastande mage hade retat igång min hunger. Jag formligen välte ner kyckling, klyftpotatis och sås. Jag var nöjd över den goda måltiden, det var även min dotter och det gick skapligt för henne att tugga på fälgen. Stackaren inte mycket över i munnen nu som sitter fast.

Vi hade en lugn eftermiddag, jag hängde i soffan en stund, kändes som om jag behövde det. Lite städande i form av damning, damsugning. Vi tog även ett rejält tag tillsammans och piffade till över köksskåpen, det är något som sällan angrips. Gosse så grant det blev. Vi tvättade lite och provade lite somriga kläder, en resa är i sikte och det är betydligt varmare där än här :)

Lite gympa.....

Jockarp.

Slutet närmar sej....

Fredagsmys lerlek...

Ingen fritidstid för myset på morgonen, vilket var helt fel, hon behövde morgonfritids och jag är tacksam för att det finns flexibla människor. Fritidsfröken skojade med myset och sa till henne att hon inte fick komma in förrän klockan blev åtta. Sen kramade hon om min dotter och sa till henne att hon skojade och att hon visst var hjärtligt välkommen in. Tack för det sa jag och jag kramade min dotter, sa att jag älskade henne och informerade henne om att mormor skulle hämta henne efter skolan. Sen gick jag.

Diskussionen började bums på bruket över en kopp kaffe. Diskussionen gällde domedagsklockan och det var lite obehagligt att klockan åter har flyttats fram, nu var det förvisso bara med 30 sekunder och det har tydligen aldrig hänt innan. Men lik väl står hon 2,5 minuter i och det är väldigt nära just nu. Bara en enda gång har hon stått närmare ett totalt fullskaligt kärnvapenkrig och den var tydligen 1953 då både USA och Ryssland testade sina kärnvapen. Hualia, vill man ens uppleva framtiden?

Dagen bjöd mej på en blandad kompott. Ibland kramar paniken mej hårt, igår var ett sånt tillfälle. Och jag avskyr det. Jag fick ett samtal som gjorde att en deja vu knockade mej stenhårt. Och nej det var ingen deja vu det hade hänt innan, men i en annan tappning.
Arg, frustrerad, sårad och fullständig panik översköljde mej. Jag behövde en famn att fångas upp i, men det fanns ingen. Jag var tvungen att samla informationen, komma till en lösning själv.
Ett samtal till min icke kaffedrickande vän, jag dumpade mina tankarna till henne. Och när man säger saker högt får dom en helt annan styrka. Ett annat perspektiv.
Jag öste på med att samla fakta och jag snurrade varv på varv och jag kom till en lösning. Jag älskar det, jag blev nyförälskad i mej själv och innan kvällen var kommen hade jag en lösning som var tillfredsställande för alla inblandade. Alla problem var som bortblåsta, jag hade kunnat påverka min situation själv och det glädje mej.

Jag drog hemåt och på motorvägen fick jag ett samtal från min dotter. Hon tjöt i luren om att hon tappat sin tredje tand. Jag bara log. Visst att jag missade själva tappet men jag tyckte det var vackert att få ett samtal av henne. Det kändes stort att det fanns en lite tjej som ville berätta för mej om vad som hänt. Jag var lycklig.

Hon pimpade ett glas med tanden så fort vi kom hem. Allt för att underlätta för tandfeèn. Sockersöt var hon ju givetvis med sin lilla glugg. Jag räknar kallt med att hon snart har en dubbelt så stor glugg, den andra framtanden hänger nämligen också och slirar ;)

Trean ute :)

Jockarp.

Sen kväll...

Dessa kort fick jag ;)

Ensam och stark, på löpbandet. För dagen var det omgrupperat på gymmet för att göra plats för lite nya maskiner och band. Jag hade utsikt över bruket och min spegelbild syntes i fönstret, jag gillade det. Jag så enormt stark ut.
Jag har fortfarande krabb med min höger fot vilket jag haft sen långt innan mitt sista Marathon, problemet sitter på översidan vilket gör att det påverkar min löpning minimalt, det smärta dock emellanåt. Ibland funderar jag över vad det är och varför det inte går över, men i bland bryr jag mej föga. I går funderade jag över det men brydde mej föga ;)

Lite andra sysslor på jobbet i form av analysering av risker, det är en övning jag gillar starkt, det får en att tänka fritt och allra helst utanför lådan. Vi blev nöjda med jobbet och tanken är att arbetet ska utföras riskfritt. Då har vi gjort ett bra jobb helt enkelt. Det hänger ihop.

Jag hämtade upp mitt mys från fritids och hon berättade att dom haft elevråd och att det fanns vissa problem på fotbollsplanen och på kinagungan, aha vad för problem blev min fråga men det var inget hon kunde klargöra.
Vi körde och köpte lite blommor och vidare till min icke kaffedrickand vän för lite Tacomys. Barnen lekte fint i hop vilket gav mammorna möjlighet till bearbetning, utveckling och en hel del snurr. Jag älskar när tankarna kan spinna fritt och man kan prata fritt om allt som lägger sej på tungan. Vi tog några gudinnekort och jag gillar det, det mesta passade in och det var till största del till godo. Skönt.
Det blev en toppenkväll känslor av både högt och lågt, precis så som livet är. Bra spegel där.

Vi körde över berget hem och det var en otrolig frihetskänsla, att det var mörkt och trist gjorde mej inget, jag njöt av ljuskäglorna från bilen som träffade mörka stammar av träd. En sten, ett hål i vägen och ett och annat litet torp passerades. Jag drömde mej bort till sommaren när träden står praktfullt gröna och kronorna är så stora så dom täcker hela vägen, allt blir lummet och alldeles grönt. Skira blad vart man än ser. Vi är snart där, bara att hålla ut.

Vi kom hem sent till palatset, på tok för sent för myset men helgen är på intågande så jag räknar med att vi håller ut. En snabbis med tandborsten sen var det dags att hoppa in under täcket. Nöjt somnade hon bums.
En bra dag och en underljuvlig kväll.

Mysets val...

Jockarp.

Avundsjuk....

Natten blev sådär. En fyrbent spillevink bestämde sej för att lämna stallet och gå ut på gårdsplanen och busa med dom andra fålarna. Detta gjorde att jag vaknade av gnäggningar och smågnabb. Jag var trött och lagom sugen på att leka tafatt med en häst mitt i natten. Men ut gick jag och jag hittade en för liten grimma med tillhörande grimskaft, det slängde jag runt nacken på busen och visade åter in den mellan fyra väggar. Jag rullad upp en ensilagebale och satte vid dörren så Houdini skulle misslyckas med att åter ta sej ut. Lugnet la sej åter över gården men jag var klarvaken.

Jag drog tidigt till bruket och ordningen var återställd, ingen mer än jag på gymmet i arla morgon, grabbarna skröt om att dom skulle köra varannan dag, men tydligen började dom med att skubba. Mej gjorde det inget. Jag tände bara en lite lampa så löpningen skedde i ett dunkelt rum. Sju km satt som en smäck, jag var pigg, fräsch och stark. Go känsla.

Jag fick en genomgång teoretiskt av fabriken, vilket var behövligt, det är så mycket jag inte vet. Det var väldigt intressant, det kommer tydligen bli husförhör i ämnet enligt läraren. Jag flinade lite och sa att jag får nog ha lite mer kött på benen för att förstå hela flödet. Det är en fantastisk anläggning jag jobbar på. Självförsörjande och symbiosen är nästan total. Inget går till spillor. Det är häftigt och svårsmält hur allt hänger ihop.

Jag lämnade bruket vid halv fyra och körde bums till skolan, till mitt mys. Hon satt och spelade spel med en ny fröken, dom verkade ha det så mysigt. Jag blev lite avundsjuk över att andra vuxna människor får tillbringa dagen med min dotter, det borde ju varit jag.
Mollie hade vattenmelon med sej till fruktstunden och tydligen var det många barn som blivit avundsjuka på det. Ja och vad gjorde myset då, jo hon bjöd självklart bort melonen, vidare hade dom bestämt vad hon skulle ha med sej nästa dag och nästa dag..... Ja tydligen är det nu min dotter som ska förse kidsen med mellis. Vi får väl se hur det ska styras upp.

Hem till byn och det är skönt när det inte är kolsvart ute när man kommer hem. Jag drog ner ett djupt andetag med luft i mina lungor när jag gick ut från bilen. Jag andades frisk luft, luft som doftade häst, gamla löv och ensilage. Underbart.
Jag log när min dotter tävlade med mej upp för palatsets trappa, en tävling där endast en av två tävlade och jag var inte den ena. Vad är det, de där med barn och tävlingar. Mollie är inne i en ålder då allt är en tävling. Undra hur länge den fasen varar, livet ut?

Vi lagade middag och när allt var undanstyrt drog vi upp till kusinerna, jag var kaffesugen och social. Mollie busade och jag fick kaffe. Toppen.
En chill kväll och tidigt i säng, det är jobbigt att vara ute på nattliga äventyr.

Lagom kul att rulla på en sån här mitt i natten...

Jockarp.

Karriärstegen...

Hehe, helt otroligt...

Morgonfritids för myset efter gröttallriken, ingen träning för mej men kaffe med grabbarna var en självklarhet.
Jag fick ett tips om en ny kurs av en kollega via mail, kollegan sitter dörr i dörr med mej så det var med en stor nypa humor jag läste om kursen. Det var en skomakarutbildning vilket associerade att jag var skomakaren som ska vara min läst. Det känns lite så nu när jag har inre tjänstgöring och vi har skojat friskt om det ett tag nu. Vi skrattade självklart hysteriskt åt det och jag sa bara sturskt att när jag sitt högst upp på karriärsstegen så ska jag kolla ner och flina åt er, ni som sitter på den första stegpinnen på stegen;)
Det är så mycket kärlek i det här projektet så jag vet inte hur vi ska klara oss utan varandra inom en snar framtid. Separationsångest hej.

Jag hämtade upp mitt mys på undantaget efter avslutat arbete, hon var pigg och redo för simskolan. För dagen gick det super för henne, hon har knäckt koden nu vilket är skönt. Jag hade en fantastiskt skön stund vid poolen, ett par andra pratglada mammor förgyllde min tid. En del kvinnor får mej till att prata om allt, andra får mej att tiga som muren, jag undrar vad det är som gör det? Det var skönt att prata om allt som gäller barn och förhållanden, att jag även berättade om insemination och otrogna flickvänner gjorde nog samtalet extra intressant för åhörarna ;)

Smetdags....

Vi drog till Maxi efter simmet. Och ja de som inträffade där är helt sjukt. Vi plockade med oss vad vi ansåg oss behöva och jag brydde mej inte så värst mycket om prislappen. När vi kom till kassan visade de sej att alltihop kostade 75 spänn. Det är ju helt perfekt utbrister jag, jag får bara handla för 75 kronor i veckan. Kassörskan och dom andra kunderna bara glodde på mej, synen i deras ansikten var frågande och möjligen en släng av idiotförklaring. Jag brydde mej inte jag var glad som en speleman och sa till Mollie, det är ju helt otroligt :)

Vi körde hem och började bums med pannkakssmet. Högavis med pannkakor levererades. Mormor kom en runda och åter skröt jag om den fantastiska spis som står i det Månsagårdska palatsets kök. Jag blir mer och mer kär i den ju mer jag använder den. Mollie var självklart med och gräddade pannkakorna, jag visade henne några schysta moves med stekjärnet, jag vände pannkakorna i luften och ja, hon kunde inte motstå, hon frågade om hon fick testa och självklart fick hon det. Hon imponerade, jag var övertygad om att den skulle landa på golvet men nej hon fixade det galant. Vi flinade och intog maten ihop under diskussion om vem som var bäst på att vända dom i luften.

Wihoooo

En härlig kväll med min dotter.
Lättlevt.

Jockarp.

Knasvärld....

Pyssel....

Måndag morgon och jag fick mej en smärre chock när jag kom till gymmet. Lampan var tänd, jag gick in och kollade läget innan jag bytte om. Det var ett par grabbar där och jag slängde lite käft med dom, vad gör ni här sa jag, detta är ju min tid på gymmet och det är aldrig någon annan här. Du ska vara väck från löpbandet om två minuter annars :) det var orden jag sa innan jag bjöd dom på världens största leende och så gick jag min väg. När jag kom tillbaka i min gympadräkt var löpbandet stilla. Jag hoppade upp och drog på ett fruktansvärt intervallpass. Grabbarna bara glodde och jag flinade. Hehe, en perfekt start på dagen. Innan jag lämnade stället kom det ytterligare en träningssugen tjej. Vad härligt, vilket morgonmys vi har här, det här får vi göra om sa jag innan jag lämnade lokalen.

Dusch och en kopp kaffe med grabbarna sen var det dags att försjunka ner bakom skärmen. Jag fick ett samtal från labb och det skulle tas prover på legionella, det var jag mer än gärna behjälplig med. Jag fick ta mej ut i verkligheten, jag njöt när nävarna blev svarta av slam och dynga. Det varade inte så länge dock, bakom skärmen igen och jag levererade bra vilket var skönt, jag börja känna lite press över att jag inte ska hinna bli kvar på utsatt tid. Men jag kan inte göra mer än mitt bästa, det bruka räcka.

Jag sa något om gud när jag gick förbi i fikarummet och fick frågan av en gäst på jobbet om jag var troende, jag flinade och sa, ja jag är djupt troende. Jag tror på mej själv.
Någon mer utveckling i det behövdes inte. Nöjd vände jag åter in på mitt kontor småflinandes med en kopp kaffe i handen. ;) Jag var på ett väldans bra humör.

Jag körde lite offpist. Mollie bara log när hon såg mitt alster ;)

Jag drog hemåt och jag undrar just om Vesan och berget någonsin varit vackrare. En sol som var enorm och helt orange var på väg ner bakom mitt älskade berg, det såg ut som om hela berget stod i brand. Jag ville vara kvar på motorvägen, jag kunde inte se mej mätt på det vackra som utspelade sej framför mej. Det var helt otroligt. Så lycklig jag var just där att jag fick uppleva alla ljuvliga färger på himlen. Tacksam för att jag var seende. Tacksam över att det fanns utrymme i min själ att ta in det.

Hem till mitt mys som var nyklippt för dagen, sötare än nånsin. Vi lagade middag ihop och hon hjälpte till med dukningen. Efter maten drog vi fram den kreativa sidan i oss. Vi skulle göra små lerfigurer som skulle in i ugnen för att sen limmas på en liten magnet och sen skulle alltihopa upp på vår stora fina världskarta och markera alla platser vi varit på. Jag tyckte det var ganska kul att pyssla, om det kan bero på att pysslandet ledde till något vettigt denna gången? ja det skulle ju kunna vara så. Vi blev i alla fall supernöjda både myset och jag.

Dans japp självklart, hattarna på och dans så svetten öste av oss. Vi är helt tokiga men det underlättar ju i denna något knasiga värld vi lever i ;)

Taddda...perfa..

Jockarp.

Överaskning....

Dagen för överraskning av myset var inne. Hon har kämpat på in i det sista med att få reda på vart vi skulle men jag har tigit. De slog mej att hon kanske släktas på mej i det avseendet, att hon älskar att överaska men avskyr att överaskas, jag fick nästan lite dåligt samvete när jag tänkte på det.
Jag väckte henne och hon åt glupskt. När tänderna var borstade kom hon och sa:
Du mamma nu när det är så nära kan du väl berätta vart vi ska. Jag ruffsade henne lite i håret och sa:
Visst hjärtat, följ med mej här så ska du få se. Jag tog fram paddan och tog fram ett klipp på Youtube med Disney on ice och årets föreställning Frost. Hon tittade med stora ögon sen vände hon sej om och kramade mej av lycka. Hon är helt underljuvlig i dom lägena.

Vi körde in till stan och tog tåget till Malmö, vi hade ett skönt häng och Mollie pratade med både konduktören och medresenärerna under vår resa. Jag bara njöt av min sociala och frimodiga dotter.
Vi kom precis i lagom tid, när vi satte oss på våra platser på fjärde raden precis intill isrinken så startade föreställningen.
Jag betedde mej som om jag var yngre än Mollie, jag ömsom skrattade och ömsom grät när den vackra showen om äkta syskonkärlek utspelade sej. Att musiken var hög och helt fantastiskt vackert ihop med dom duktiga konståkarna och alla vackra kläder ja det var omöjligt att hålla lipen borta. Mollie bara glodde på mej när mina tårar lämnade kinderna och droppade ner på min tröja. Fjant. Men ja de är sån jag är, tydligen.

Sjukt impad av dom som åker skridskor i denna utstyrseln ;) 

När det var slut gick vi över gatan till Emporia. Vi mötte kassörskan från ICA på toan så henne växlade vi några ord med, liten värld minsann. Vi shoppade lite till myset och sen begav vi oss till ett mathak. Vi satt och åt, småpratade och tittade på folk. En mycket mysig eftermiddag.

En kopp kaffe till mej och sen var vi redo att åka hem till byn. På tåget igen och allt gick smidigt. Vi kom hem i vettig tid och myset åkte bums i badet. Håret tvättades och packades i med inpackning. Hon har en tid hos frissan och jag vill inte få skällning över att hennes hår inte är utkammat så ja, där satt jag en kvart och redade upp tjorvorna som gömde sej i nacken.

Hon hade lite mannekäng av dom nya kläderna och det slog mej att hon såg så väldigt stor ut, det går fort nu minsann. Hinner jag med tro?

Jag lyckades avstyra danstimmen och det blev istället lite chill i soffan för myset så jag kunde styra upp tvätt och förbereda för den kommande veckan.

Jag har alltid en fotograf med mej ;)

Jockarp.

Stenad....

Jomensåatt stenmålning...

Morgonkaffet intogs i min ensamhet. Myset sov som en gris. Jag öppnade boken jag lånat på bibblan och sörplade på mitt kaffe. Det första stycket i boken och där omnämndes mitt älskade berg, det var en överraskning må jag säga. Jag blev glad.

Myset väcktes, vi låg och pladdrade en bra stund, hon satte sej på min mage, la sej över mej och sa jag njuter av att mysa med dej mamma. Jag älskar när hon formulerar sej om sina känslor, det är stort.
Vi gick upp och jag bytte sängkläder i min dotters säng, det gick ganska bra, det gick utan någon uppstötning. Jag avskyr den sysslan och jag vet inte varför jag inte kan förlika mej med det, det ska ju ändå göras ganska ofta. Jag måste försöka skaffa mej fina minnen under det arbetet då går det nog enklare. Kanske :)

Dimman låg tät över palatset men det spelade ingen roll, det var ljummet i luften och när jag kollade i rabatten såg jag en liten vintergäck, yes våren är på intågande. Lycklig blir jag.
Utegranen förflyttades till marker där den ska förmultna och ge näring till annat.
Lite vårstädning runtomkring knutarna och all ved från vedskjulet är nu inkörde, vi levererade en hel del minsann.
Vi angrep även nätet runt studsmattan, jag ser ingen mening att ha det kvar, Mollie är stor och förståndig och det hängde bara på trekvart i alla fall. Osäkert liksom.

En löptur i denna miljö kan aldrig bli fel ;)

Myset städade sitt rum och hon kammade hem 15 spänn för dagen, hon kramade mej och sa tack mamma. Tack själv hjärtat sa jag. Hon la pengarna på sitt hemliga ställe sen kröp hon upp till mej i soffan och sa:
- Du mamma jag har väldigt mycket pengar nu, tror du det räcker till en hund?
Nja inte än blev mitt svar. Hon är väldigt målmedveten och hon imponerar på mej genom att hon inte ger upp eller att hon tjatar om den där hunden, nä hon är fast besluten om att hon ska spara ihop pengar till den själv. Ja jag är impad av min dotter. Hon liknar mej ;)

Jag tog en 22 km tur på berget, solen strålade men det var väldigt kallt innan jag jag nådde byn. Det sved på fingrarna. Jag pratade med mej själv stora delar av turen, jag gillar det, jag gillar att förbereda mej på det jag kan, då är man mer rustad om det händer något oförberett. Jag smider planer helt enkelt ;)

Myset hittade en sten ute som hon tyckte var perfekt att ta med sej in och måla på, jaha, sagt och gjort. Kreativiteten spirar. Kvällen bestod åter av lite dans, hattarna på sen var det fullt ös på oss.
Jag fick avbryta öset med frågan om hon villa ha lite mys i soffan i stället, jag var sliten och ville chilla. Hon köpte mitt förslag. Skönt.

Lite paus....

Jockarp.

Kramens dag....

Bus...

Jag tog en ledig dag från jobbet. Det betydde lugn morgon, myset väcktes och hon fick en tallrik mannagrynsgröt, jag tog en kaffe. Jag lämnade henne på skolan och jag kammade hem kramar från både myset och hennes kusin som vi träffade på skolgården. Mysigt.

Jag drog hem och en tur på berget på 18 km innan frukosten. Så sjukt skönt, dimman låg tät på min väg och jag njöt. Det var så vackert på berget trots den grådassiga morgonen. Jag hade åter mycket att sortera och avverka, jag tänker bra när jag rör mej framåt det är inget snack om den saken inte.
Från klarhet till klarhet.

Frukost, dusch och lite slapp till ljuv musik. Bilen tankades och åter körde jag till stan. En kommande resa betalades på resebyrån och jag snicksnackade lite med tjejerna innan jag önskade dom en fin helg och gick vidare i livet. Jag träffade på en kändis på torget, en kram och lite ordväxling sen gick jag vidare mot mitt mål. Bibblan. Jag fick med mej en bok hem som jag beställt och jag diskuterade även avgifterna med damerna bakom disken. Vi var överens när jag gick, det gillar jag.

Tjohooooo

I bilen och upphämtning av mys. Ännu en kändis på parkeringen vilket resulterade i ännu en kram och lite samtal.
I bilen igen och mot Bromölla för att hämta upp min icke kaffedrickande vän och hennes son. Utfärds dags. En ny kram sen lastades alla in i bilen och sen bar det iväg. Gahh jag körde fel väg och fick hjälp med att förstå det. En extra vända i rondellen sen var vi på banan. Mot Malmö. Det gick fint och vi tog ett litet depå stopp på vägen, en korv och lite fredagsmys till kidsen.
Jag fick ett mycket glädjande och spännande telefonsamtal på vägen. Jag kände mej lite som en av Jesus 12 lärjungar. Jag kände mej utvald. Mitt liv står för stora förändringar det är inget snack om den saken. Frågan är väl om jag är redo för det. Men som sagt, ett nej öppnar inga dörrar och ingen minns en fegis, visst var det väl så :)

Vi kom fram till Malmö och till ett trampolinhak. Sjukt kul, både barnen och mammorna studsade och hoppade i kublådorna. Viss panik infann sej när man kände sej oförmögen att kunna ta sej upp av egen styrka, men av det märktes det inget av på ungarna. Dom dök ner bland bitarna och kom upp skrattandes. Härligt att se.
Vi lämnade Malmö och körde till Lund och tog en pizza, även om miljön inte var den mysigaste så var det superhärligt att sitta och småprata medans vi åt. Mätta och nöjda vände vi hemåt och jag tycker att bilfärden hem gick på tok för fort, inte km mässigt utan tidsmässigt. Samtalen avlöste varandra och vips var vi hemma. Trist vi hade mer att prata om. Det får väl bli en repris på en utfärd tänker jag ;)

Krig...

Jockarp.