Atlanthavsvägen-Oslo….

470 mil avverkades i Volvon. Det gick fint. Sista dagarna på vår tripp bjöd på en sväng till atlanthavsvägen och sen vidare till Oslo. I Oslo checkade vi på Petter Stordalens hak. Vi har bott där innan och vet därför hur brutal frukosten är. Ytterligheter är roligt.

Vi strosade på Karl Johan och Mollie ville in i typ varje affär. Kennet var också välkommen in vilket jag tyckte var trevligt, inte så stelt som hemma i Sverige. 

Jag tog en löptur innan brakfrukostren, det kändes väldigt lämpligt, jag hade fortfarande sviter av trappträningen kvar men det började lätta lite i benen.

Efter dusch och frukost strosade vi en sväng till och vid lunch var vi redo att vända hemåt Mot Jockarp. Ynka sex timmar tog det. Jag funderade på varför jag inte kör till Oslo oftare. Jag gillar ju staden.

Hemma möttes jag av min kärlek. Hon hade handlat och bakat kakor, jo jag tackar jag. Jag blir bortskämd.

Vi tog en öl på altanen. Köket är uppochnervänt på grund av byta av diskbänk. Jag ville inte se kaoset.

Jockarp.

Trondheim…….

Alltså jag vaknade upp med en jävulsk träningsvärk i benen.

Jag körde en trappträning på Lofoten. Den fick jag lida för. Det kändes som när jag sprungit ultravasan. Hela benen smärtade och det blev bara värre och värre. Löpningen uteblev, det blev i stället en lugn promenad med Kennet innan frukost.

Efter ännu en brakfrukost drog vi iväg med kärran, nu söderut. Målet för dagen var Trondheim. Jag var lite sugen på staden då jag läst en hel del om den. Jag blev inte besviken.

Vi checkade in på hotellet och sen spatserade vi ut på stan. Mot Nidaros katedralen. Kennet passade på att bajsa på vigd mark, jag flinade lite åt det när jag stod där med hundskiten i näven (i bajspåsen givetvis) 

Katedralen då? Alltså hallå vad fint det var. Jag blev så imponerad över byggnaden, att dom ens kunde bygga så mycket vackert på den tiden. Ja jag var hänförd. Vi gick in i byggnaden och orgeln som hängde ovan oss var gigantisk. Mollie var intresserad och sa titta upp mamma, jag tittade och det var otroligt vackert.

Vi lufsade vidare genom stan, på torget stod det mängder av matvagnar och Mollie ville ha baobröd, det fick hon. Vem är väl jag att säga nej till det?

Jag kom på att det var 17 år sen jag kom på att jag var gay, det firade vi med en glass. Det kändes rättvist på nåt sätt.

En runda kinaschack innan jag tog sista kisserunda med Kennet.

Efter det blev det ett samtal hem. De till en helt galet fin människa. Jag blir helt varm av henne, hon är helt perfekt för mej.

Jockarp.

Tappat…..

En springtur med Mr K kickade igång min morgon, han var sliten och trött. Så trött så jag faktiskt tror att han inte ska få följa med mej ut mer på springturerna under resan. Det är tufft för honom med alla intryck under dagarna.

En rejäl brakfrukost sen var vi redo. Vi körde längst ner på Lofoten till byn Å. Det var otroligt vackert och jag njöt. Mollie njöt inte hon var på konstigt humör. Orolig, tjurig och likgiltig. Jag försökte hålla humöret uppe. Men när hon satte sej under filten tappade jag det fullständigt. Vad är felet, vi är i en sagolik miljö och hon väljer att dra en filt över huvudet. Jag blev blixtförbannad och ifrågasatte beteendet. Jag tryckte lite extra på att alla inte ha möjligheten att få åka iväg och få se och uppleva allt vi får göra. Hon mår inte bra och det var klart helt fel väg att gå men jag är fan bara människa jag med.

Hon blev ledsen och ville prata, jag ville det inte, det för att jag har pockat och lockat och försökt hitta lösningar sen långt innan skolavslutningen utan att lyckats. Jag var förlorad.

Men slutligen tog vi oss samman och fick till ett bra snack. Jag är ju trots allt den vuxna i familjen och ansvaret ligger faktiskt på mej.

Hon vill prata med någon som kan hjälpa henne med hennes tankar och funderingar. Nån annan än först linjen vilket hon inte tyckte var bra.

Jag mailade ett ställe bums som min flickvän tipsade mej om, givetvis helg och stängt men jag hoppas på snabbt svar på måndag.

Båten vi skulle åka till fastlandet missade vi givetvis all skit på samma gång alltså.

Ett sammanbrott till på båten, men det var vi inte i skuld till någon av oss, så det löstes snabbt. Vi kom i land på fastlandet och började rulla söderut. Och jo tjena vilken vacker natur. Det var helt fantastiskt, jag fick stanna bilen flera gånger innan vi kom till dagens slutmål som var Mo i Rana. Incheckning på hotellet sen gick vi faktiskt ner i baren och  tog oss en dricka.

Jag facetima:de med min kärlek och det var så himla fint att se henne. Herrgud vad saknade kom över mej.

Jockarp.

Lofoten…..

Vi lämnade Narvik, jag behövde en lugn dag i trafiken. Efter en fortkörning som resulterade minus 6000 spänn på kontot orkade jag inte köra så långt. Vi rullade över en bro och vipps var vi inne på Lofoten. Alltså jag började lipa av alla vackerhet, det var så otroligt fint vart jag än tittade. Medresenärerna hade inte samma intresse, frågan kom upp, blir du inte trött på utsikter? Nä jag blir nog inte det. Vacker natur har alltid fungerat som psykmedicin för mej. Jag mår bra av naturen.

Vi körde till storstaden Sovlær, där parkerade vi och strosade runt. Vi bestämde oss för att stanna där över natten. Vi käkade en stor räkmacka, glass och vi chillade. Det där att bara sitta på en parkbänk, det är en lyx jag borde unna mej oftare.

Till kvällsmat beställde Mollie sushi, valsushi smakades och hon hade inga invändningar på det. Själv tog jag även denna dag en galet god fisksoppa. Vi spelade en runda kinaschack innan läggdags, mysig avkoppling.

Jockarp.

Treriksröset…….

Uppstigning och frukost. Vi packade in oss i bilen och checkade ut. Fem minuters färd till den lilla bryggan med båten som skulle ta oss ut på öppet vatten. Ombordstigningen gick fint och turen tog trettio minuter. När vi anlände väntade 6 km vandringar tur och retur till Treriksröset. Vi har läst mycket om platsen och dess historia, det är faktiskt en plats jag viljat besöka länge men kanske ändå känt att jag aldrig skulle ta mej dit. Därför var jag extra glad över den gula cementklumpen när jag såg den. Mollie och jag var på plats innan dom andra på båten kom så vi fick en lugn stund tillsammans där. Det var fint.

Lite myggbitna tog vi oss tillbaka till båten för färd till fastlandet. Fem minuter i bil så nådde vi den Norska gränsen. Ett bedårande vackert landskap tornade upp sej för oss när vi rullade västerut. Slutdestinationen för dagen blev Narvik vilken även den platsen bjuder på intressant historia, dock våldsammare än Treriksröset.

Jag åt en galet god fisksoppa, checkade in på nattens hotell. Efter det ville Mollie prova gymmet. Jag ställde upp ;)

Jag fick en låt skicka till mej som min tjej gjort om, det var fint att höra henne sjunga och spela. Hon känns lite närmre då.

Jockarp.

Sverige-Finland……

En regnig morgonpromenad med Kennet i Luleå. Frukost på det sen iväg. Vi stannade till vid den gamla kyrkbyn som är ett av Uneco:s världsarv. Det duggar tätt med arven just nu ;) men det var fantastiskt att strosa runt bland dom små röda husen och lära sej om dess historia.

In i bilen och Mollie ville till Haparanda. Haparanda blev det. Hon informerade mej om att världens nordligaste Ikea låg där. Dit skulle vi givetvis. Kissepaus och en korv med bröd förlängde pausen lite. Vi passade på att gå över till den Finska sidan. Det var nära och vi gick på en bro med dom svenska färgerna, när vi var på mitten av bron tog dom finska färgerna över. Glasklart vad man befann sej alltså.

Vidare mot kaosuando. Raka men extremt håliga vägar. Vattenfyllda hål gjorde det hela än mer besvärligt men vi tuggade på.

Vår slutdestination för dagen var kipisjärvi, då hade vi kört mer än 200 mil på vår tripp. Jag var ganska trött när vi anlände men ja orkade välta i mej några älgköttbullar innan jag gick och la mej i sängen och läste ett brev från min flickvän som hon skickat med mej. Saknade efter henne slog till med full kraft efter dom lästa raderna. Jag ringde henne, jag behövde höra hennes röst. 

Sen var det God natt typ.

Jockarp. 

Höga kusten……

Vi lämnade Sundsvall och tuggade vidare mot höga kusten. Vi gjorde ett kort stopp vid bron innan vi körde vidare mot Skuleberget. Regnet hängde i luften men vi trotsade mörkret och började knata upp för berget. Ett av dom 15 svenska världsarv och det var en fin känsla. Utsikten var bedårande trots att det duggade och molnen hängde tunga över oss.

Toppstugan öppnade elva så vi fick vänta en stund innan i kunde gå in och beställa en varsin våffla med hjortronsylt och grädde. Till det blev det kaffe. Galet gott.

Vägen ner gick i en rasande fart, jag tror vi var nere på futtiga tio minuter. Det var sjukt brant men det var kul.

Vidare i bilen och vi tog ett snabbt stopp i björkarnas stad. En kebabrulle senare och rastning av hund var vi åter på vägen. Vägen norrut.

Vi bestämde att vi skulle bo i Luleå så siktet ställdes in på staden. Jag hittade ett hotell som bokades och vi körde vidare. När vi nådde dagens mål hade vi kört ca 135 mil i vårt avlånga land.

Jockarp.

Sundsvall…….

Jag gick av 18:00 ledighet väntar och den ska vara i 36 härliga dagar och jag känner mej så galet glad.

Jag kom hem till min dotter och min tjej, som hade hängt på C4:A under dagen så jag fick en visning i investeringarna som gjorts. Vi åt rabarberpaj och pratade om framtiden. 

Mollie och jag fick packa väskorna, utfärd väntade. Tidigt i säng men det blev ändå få timmar med sömn.

04:30 ringde min klocka och jag tog mej upp och ut. En springtur för mej och Mr K. Det var en kylig med skön morgon. När jag kom hem vad min kärlek uppe och det var så sjukt mysigt att sitta i soffan nära intill varandra och dricka morgon kaffet. 

06:00 satt vi i bilen och rullade iväg norrut. Målet för dagen var Sundsvall och dit nådde vi, körningen gick bra trots regnigt väder stora delar av vägen. Vattenfyllda vägar är inte min favorit. 

Vi tog några pauser vilket var skönt. Jag gick med Kennet och dra in lite extra syre var välbehövligt, jag var en aning sliten faktiskt. Och att mina medpassagerare somnade som små grisar gjorde inte mej mindre trött. Men ja, allt gick fint. När vi kom till Sundsvall blev det en kort tur med Kennet vid sjön där vi checkat in för natten. Efter det tog vi oss in till city för en bit mat. Indiskt och det var galet gott.

Första lediga dagen var perfekt på många sätt. Så skönt att hänga med Mollie och extra skönt är det att veta att jag ska vara med henne i en väldig massa dagar nu. Lättare att ha koll på hennes mående tänker jag.

Jockarp.

Det mesta är bra……

Just nu känner jag fy fan för allt som kallas tvång. I skrivande stund har jag 10 timmars tvång till sen är jag frigiven. 

Men gårdagen startade upp tidigt och med tvång i 12 timmar. Jag bet i hop. Det är så vi vuxna fungerar.

Jag hade täta kontakter med min dotter, hon är inte i topptrim. Men just nu har vi en strategi, jag vet inte om den kommer funka men vi är lösningsfokuserade och vi ska testa. 

Klockan 18 var jag hemma i byn och att möta henne och få en stor kram gjorde mej gott. Jag pussade lite på Kennet med innan det var dags att leva lite. Vi hoppade in i bilen och körde till Kristianstad för att möta upp min tjej och hennes barn. Det hade varit prideparad i stan och det var mysigt med lite häng på kvällskvisten. Vi käkade gott och samtalade om hur dagen varit. Vi i hade en fin stund, en viktig stund. Mollie hade en dipp men klarade att hantera den.

När vi kom hem på kvällen satte vi oss utomhus och samtalade om händelsen. Hon pratar med mej och det är det viktigaste. Jag måste veta vad som försegår i hennes huvud för att kunna hjälp.

Vi kramades godnatt efter tandborstningen, i kramen tänkte jag att det är jobbigt nu, men jag sa inget.

När jag kröp ner i sängen bredvid min kärlek var jag ändå väldigt tacksam över hur jag har det. Det mesta är bra.

Jockarp.