Rättegång....rätt eller fel?



Jag undrar just när jag ska få ha en "normal" mammaledighet.
Oderint dum metuant eller som vi säger på ren Svenska. Må de hata, blott de frukta.



Ja gott folk, nu kan ni boka in den första November klockan 13,00 på Erik Dalbergsvägen 32 A i Karlsham för då ska det till att bli rättegång i den fruktansvärda misshandels historien som tydligen har ägt rum här hemma på gården, jag tycker att det är synd att vi inte pratar samma språk och att vi tydligen inte levt samma liv dom här fem åren vi hade ihop.
Jag välkomna alla att komma dit och faktiskt få se detta spektakel som lämnade sin höggravid fru denna människa som lämnade ett litet barn.
Ett barn som vi kämpade så för att få, sex inseminationer plus en dos hormoner lägg sen till en grymt smärtsam äggledarspolning. Ja så nog kämpade vi alltid och det tillsammans mot det där efterlängtade plusset som till slut äntligen kom.

Ni kan kanske få se denna människa som gjort så många märkliga val, och sen inte vilja stå för dom och ansvara för följderna efter sitt handlande.
Detta hade aldrig hänt om hon tagit sitt ansvar för det barn hon satte till världen, jag hade väl aldrig fäktat i en rädsla och panik med mina händer så jag träffat henne om det inte var för att hon tänkte överge mej och vårt barn vad hade jag haft för anledning?
Nej alls ingen.
Ni som inte känner min sk fru kan ta er dit och ta en titt så ni vet vem hon är så att ni inte kommer att hamna i klorna på denna oansvarsfulla människa, ni kan berätta detta för era vänner så att ingen någonsin ska behöva gå igenom vad jag har fått utstå, allt på grund utav att hon en feg lite brud som aldrig har behövt stå till svars för något hon gjort fick kalla fötter.
Beklagligt är att hon förmodligen inte heller ska behöva stå tillsvars och ta ansvar för det barn hon satt till världen av kärlek ihop med mej.

Men det finns en väg jag kan gå om jag vill.
Det är nämligen så att äktenskapslagen kan i vissa fall ställa sej över andra lagar, jag skulle alltså kunna dra min sk fru inför rätta i frågan, hon skulle kunna bli dömd, en grym dom en dom om att behöva ta hand om sitt eget barn. 
En dom att hon skulle bli juridisk vårdnadshavare och tilllika ekonomiskt ansvarig för Mollie, de låter ju som ett öde värre än döden, tänk att behöva ta hand om sitt eget barn.

Min lille trädgårdsmästare :)

Jag har funderat mycket på detta sen jag blev upplyst i frågan och ja jag förstår vad alla ni bloggläsare tänker nu, att Leonora Vilhelmsson är inte klok i huvudet om hon gör detta.
Och jag håller med, jag måste tänka på Mollies bästa. Och att en sån grymt egoistisk människa inte borde få vara en del av hennes liv.
Men ser jag på det på ett annat vis så är det faktiskt den rätten jag kämpar för för tillfället, rätten att barn till homosexuella ska ha samma rätt som barn till heterosexuella. Barn ska ha rätt till två vårdnadshavare.

En annan sak som en del människor inte överhuvudtaget tycks tänka på är det att jag har fått ta de fulla ansvaret över ett litet liv mot min vilja.
Vem har sagt att jag vill ha hela ansvaret över Mollie, jag har blivit tvungen till detta allt på grund av att lagarna ser ut så här idag, allt på grund av att jag valde att skaffa barn med den jag älskade men som visade sej vara en helt totalt vrickad, skadad individ som enbart ser till sitt och inte tänker på någon annan.
Må det aldrig bli fler barn framavlad av denna opålitliga människa.
Vad det gäller det fulla ansvaret jag har fått på grund av detta så är det inget jag ville ha jag har då aldrig sagt att jag vill vara ensam vårdnadshavare till ett barn.
Så återigen dom som inte varit i mina skor dom som själva inte varit med om något liknande säger jag bara, Shyyy till.
Och det val jag kommer att gör vad det gäller att driva frågan rättsligt eller ej, den är upp till mej och ingen annan, jag mottager ju gärna era åsikter i frågan.
Men döm mej inte för mina tankar och funderingar.

kott ätning i väntan på bröd och vatten ;)

De enda jag kan tilllägga i detta kanske lite mindre roliga inlägget är väl att stekt falukorv är en underskattad maträtt.

Jockarp.

Fåfäng, Jag?

Jazz festivalande ;)

Fåfäng.
Ja jag aldrig i hela mitt liv varit fåfäng, men jag undra just om det inte börja infinna sej en liten del av just det i mej och i mitt liv.
Jag vet att jag är i kanske min livs form, jag är stark som en björn trots att jag är späd och då menar jag faktiskt både fysiskt och psykiskt, de elände jag tvingats gå igenom har gjort mej björnstark, men än dock betydligt mer ödmjuk.
Jag känner mej själv och jag känner mej väl.
Jag har tvingats sätta ord på så många känslor, jag har tvingats face de faktum att man kanske inte kan leva lycklig med en annan människa att man överhuvudtaget inte ska lita på någon annans ord, som lova kärlek ord som säger du är mitt allt, min blivande, min älskling, att man inte ska lita på orden jag är din tills döden skiljer oss åt, i nöd och lust, jag vet idag att det kan ändras snabbt.
Vad det gäller det fysiska så kan jag ibland titta på min kropp och tänka den är fantastisk, jag tänker har jag verkligen burit ett barn inuti mej, har jag fött ett barn, har jag gjort allt detta för bara nio månader sedan och ändå ser min kropp betydligt starkare, hårdare och bättre ut.

Jag hör människor som klagar på att deras kroppar förändras och blivit förstörda när dom fött barn, ja oftast är det väl efter andra tredje barnet, men ändå, det gnälls hej vilt om att man är sladdrig här, man är för tjock där.
Så jag förstår att det måste vara som en chock om man inte känner igen sin kropp längre. Det hade det säkert varit för mej med, men det är därför jag tycker det är så fantastiskt så otroligt att man som 34 åring faktiskt äntligen älskar den person man blivit både att kroppen är fagrare än nånsin men kanske framför allt att man har en helt annan syn på livet på det känslomässiga planet.

Jag har nu ett jävlarinamma som sällan skådats med att göra min röst hörd bland politiker att försöka förändra, en jävla vilja till att förändra saker som är fel. En beslutsamhet att få till ett bra resultat med filmen som kan visas i TV.
Men också en öppenhet och en ödmjukhet inför mej själv, Mollie men framförallt för andra människor, till och med en ödmjukhet inför men sk fru, ja kanske det mest är en medlidsamhet som infinner sej just där, att jag lider med henne att hon på sina 28 år enbart bevisligen har blivit en feg och oansvarig person. Som utmålar sej själv som ett offer på grund av att hon inte är beredd att ansvara över följderna efter sina egna val och sitt handlande, att hon troligtvis kommer att leva ett väldigt fattigt och ensamt liv. Ja hur vrickat de än nu må vara så lider jag med henne, hon kunde nu ha haft allt, nu har hon inget.
Jag blir starkare och starkare, hon blir bara svagare för varje dag som går. jo jag ler åt tanken. Bra tycker kanske ni, men nej detta är en människa jag levt och älskat en människa som för mej betydde allt.
Och det enda som nu finns kvar är ett litet uns av medlidsamhet.

Hon kunde haft allt....

Jockarp.

Mys dagar...

Sämre kan man ha det :)

En het klibbig, kvav dag, men bättre än regn iallafall, vi begav oss upp på berget.
Och jag har sagt det förut, men vackrare utsikt får man leta efter, nu står vetefälten mogna på vesan och bara väntar  på soliga dagar så det ska gå och börja tröska.
Vi gick upp på berget där vi har fri utsikt över gården och allt de vackra, ett ställe där jag och min sk fru haft åtskilliga frukoststunder och annat mys. Jag har inte henne kvar, men jag har allt annat av detta vackra, tacksamheten är stor över det.
Vi pausade på en gren som växt ihop mellan två bokar, det ser väldigt konstigt ut, men det är en perfekt höjd att slå sej ner och vila sej lite efter all svampletning.

Vilar oss i form :)

Jag tror att det är så att myset missat lite sömn nu ett par dagar för gårdagen bestod av en rejäl återhämtning hon sov överallt och i alla ställningar och i en hel del timmar, skönt att det verkar vara normalt iallafall, man lär sej hela tiden nya saker och att den ena dagen inte är den andra lik.

Lite olika typer av sovställningar, det verkar funka hur som helst och det är ju bra det. Flexibilitet de är grejer det.

Jag fick ett roligt samtal i går, när jag svarade i luren så frågade en röst i andra ändan, vill du följa med till Teneriffa? hihi klart jag vill, jag är öppen för alla förslag.
Just nu funderar jag faktiskt på att spatsera upp för toppen på kebenekaise, eller någon annan hög topp, någon som är intresserad och vill följa med mej och Mollie på vandringsfärd så hör av er. Jag kan åka i morgon om det är så :) De måste ju hända något nu snart.

Ja sen är de det här med fredagsmys, ja det försvinner ju lite den känslan, både då att man är ensam men kanske mest det faktum att som mammaledig spelar det ingen roll vilken dag det är, alla dagar är mysdagar, typ.
Om det är tisdag så har myset och jag tisdagsmys, onsdag onsdagsmys osv, hihi vilket liv va?
Igår hade vi iallafall fredags mys med Mollies kusiner, det var lite mys och ganska mycket bråk om godisskålen, men Mollie hade de bra iallafall.

Mys :)

Jockarp.

Lära gå....

Jag vet inte vad det är som händer med min lilla prinsessa men dom senaste dagarna har hon inte sovit med någon som helst ordning på dagarna.
Från att ha sovit 1 1/2 timme två gånger om dagen till enbart en halvtimme på hela dagen gör mej lite fundersam, kan de vara så att sömnmönstret kan ändras så drastiskt för att hon blivit lite äldre eller vad beror det på tro, ska det alltid vara så här eller är det bara en liten svacka, ja vad vet jag.
Funderar även om det inte är dags för att hälsa på igen på bvc, vi har inte varit på vägning och mätning av mys sen i Maj månad, det verkar ju visserligen inte gå någon nöd på henne, men jag är ju nyfiken på hur stor hon blivit, så jag får väl ta och lyfta luren och se om man kan få kontakt.

Besman :)

Vad det gäller frufronten så är det lugna gatan, vilket är behagligt eller beklagligt, vilket som kan ju funkar.
Behagligt att slippa snedvridna personer i min värld men samtidigt beklagligt att hon inte vill göra upp sina oavslutade affärer, i den meningen får jag väl lägga till att det är fler i hennes familj som har ouppklarade affärer med mej, frågan är klart hur har dom tänkt att lösa det?
Ja den som lever får se, jag börjar iallafall se på det hela med att det ska bli skönt att slippa dessa djupt störda människor i mitt och Mollies liv, för friska kan dom knappast klassas som.
Fega dårar......

Nutella is da shit :)

Status på myset är nu mera att hon är besatt av att dra pälsen av katten, hon drar och sen skrattar hon hysteriskt. Katten verkar faktiskt också uppskatta leken.
Hon kryper i full fart, hon ställer sej mot allt möjligt hon försöker flytta sej från bordet till soffan, hon kryper över trösklar, och nu menar jag inte småtrösklar som finns i nyare hus, utan stora breda hala trösklar, hon är grym.
Vi har monterat den fina lära gå vagnen som hon fick i namngivningsgåva av fruarna från Lund, de funkar sådär, jag råkade spänna hjulen lite väl hårt så hon kom inte ur stället,hihi, jag får nog släppa lite annars lär hon sej aldrig att springa med den.
Hon roar sej med att bitas och att blåsa sin mamma på magen så det blir pruttljud.
Hon äter bra nu, det slinker ner en halv burk barnmat och en tallrik gröt varje dag, vällingen har jag lagt på hyllan ett tag, tänkte att ett nytt försök ska till och ske när ammningen avslutas och det vet vi ju inte i dagsläget när det blir.
Själv har jag fått ett nytt recept på en kaka som vi snodde ihop i går kväll, den provsmakades idag till morgon kaffet, är det legalt?
De är det säkert vi mår ju bra både myset och jag, vi gör som vi vill....Såna är vi.

Packa vagnen :)

Jockarp.

Gudinnan av frihet....

Provkörning av resevagn :)

Sen vi kom hem från vår lilla tripp har jag mest försökt stöka undan alla tvätt och få lite rutiner på livet igen, det går sådär.
Vi har varit ute och promenerat en del med familjen och med vänner, vi har angripit favoritbacken och fått känna lite mjölksyra igen, underbara känsla, vi hade så mycket att prata om jag och min vän så vi hade nästan behövt att gå två varv och efter alla godsaker som intagits så hade de nog inte skadat :)
Svamp har vi plockat i mängder, det är ljuvligt och allt blir mycket roligare när man är på spaning.

Jag har mailat en hel del med personer som har en avslutande adress med @regeringen.se, det ska bli mycket intressant att se vad vi får för svar där.
Vi har varit på restaurangbesök med familjen, där intogs det förrätt i form av tre olika sorters sill, huvudrätt 300gram oxfileplanka (rap) och till efterrätt en vaniljpannacotta med jordgubbar, en lagom middag så där en onsdag mitt i veckan.
Ja vi har helt enkelt haft det toppen om än lite mycket på spisen.

Myset mitt ;)

Dagen idag har bestått av vänskap, känslor och jobb, vi har återigen filmat på vår film, vi börjar få ihop en hel del material, väldigt mycket olika vinklar.
Vi har nu allt från när Mollie var en lite plutt och jag var så sårad och nedstämd när jag såg på livet med en bitterhet och en rädsla inför allt ansvar, till nu när jag kanske är starkare än nånsin.
Vi ha fått med politiker, familj och idag har vi filmat med vänner, vänner som var så starka och öppna att dom kunde tänka sej att ställa upp och berätta om sina liv i en film och om tankar och funderingar kring allt som hänt.
Jag är verklig glad över att dom ställde upp på mej och att dom gör det med en självklarhet. tack kära ni....

Ja sen har det uppstått en lite märklighet här, vi ska ju snart bege oss till andra sidan Atlanten, den informationen jag fått av den egen utnämnda resledaren var att vi skulle åka den åttonde september.
Nu framkom det att vi ska åka redan den första september, ja fel på åtta dagar, vad ska man säga om det.
Jag säger bara att det är tur att man är mammaledig så man slipper trixa med semester på jobbet.
Allt är iallafall klart, nu hoppas jag ju att dom inte tänker lägga lilla rättegången just den veckan, för då får dom ta in en stand in för mej, för jag kan inte medverka just den veckan för då ska de shoppas loss hysteriskt och jag ska hälsa på gudinnan av frihet.
Hihi, lite komiskt ändå, nån dåre vill ha mej bakom lås och bom och här åker jag till frihetsgudinnan, humor när den är som allra bäst.....

Åh, här är hon ju, kvinnan i mitt liv ;)

Jockarp.

Kylskåpsmagneter och bärsele....

Efter att jag somnade trött och med en massa nya intryck och med färgerna av regnbågens på näthinnan, så vaknade jag på Söndagsmorgonen med en längtan hem till min borg hem till byn hem till åkrarna och berget, jag längtade till svamp plockning och en lättandad luft. Till doften av ny tröskade fält, fält där rundbalarna ligger i vackra mönster.
Jag ville hem till det gröna spröda och slippa se gulnade löv som fallit från träden på grund av torkan, jag var mätt på storstadslivet, jag mådde pyton av bara tanken på att vara kvar där.
Jag funderade just då i den stunden på alla dom människor som alltid behöver ha det så, på människor som aldrig får se detta vackra, på dom människor som är så besatta av att bo i en stad att dom gör vad som helst.
De slog mej faktiskt när jag var i huvudstaden att det finns människor som jobbar häcken av sej enbart för att ha råd att bo i huvudstaden, jag funderade på vad det var för mening med det.
Vad är meningen med att jobba bara för att kunna bo, vill man ingen annat med sitt liv mer än att bo? Vill man inte kunna ta ledigt, åka på semester, dricka champagne en tisdagskväll i November, oxfilé på torsdagskvällarna, vill man hellre äta nudlar och dricka vatten bara för att bo?
Jag funderade en smula till på det men kunde för mitt liv inte komma på en enda anledning till att man skulle vilja ha det så.
Så jag släppte tankarna och lastade in allt och alla och lämnade östermalm och Stockholm bakom mej för denna gången.

Ett litet stopp.

På vägen hem regnade de hysteriskt, jag bara älskar min nya bil som har regnsensorer som gör att vindrutstorkarna styrs efter hur mycket vatten som kommer på rutan, man behöver inte göra ett dugg, underbart vilka finesser det finns nu för tiden.
så med tanke på vädret blev det bara ett tankstopp och två korta mjölkstopp på vägen hem, helt otroligt egentligen, fem timmar i bil sen var vi hemma med halmen, visserligen följde jag kanske inte riktigt alla skyltar som var uppsatta på vägen om information om hur en laglydig trafikant skulle bete sej, men det gick ju bra ändå :)
Det är verkligen som jag säger, borta bra men Jockarp bäst.
Det är underbart att kom hem.

Jo jag fick ju en ny jättefin kylskåpsmagnet också i veckan, jag har verkligen världens roligaste vänner och visst är den väl passande. Inte bara jag som tycker att detta är lite märklig historia tydligen, hihi.

Ja så ska man kanske se på det ;)

Vi fick en ny bärsele med av mormor, en som man ska ha på ryggen, det välkomnades vill jag lova, för nio kilo på magen känns efter ett tag i ryggen ska jag erkänna.
Mollie är inte riktigt nöjd med att hänga på ryggen hon gillar inte att inte ha fri sikt, men jag hoppas hon finner sej snart för det underlättar ju livet för mej en hel del.

Så här ser det numera ut på promenaderna.

Jockarp.

Pride 2....

Regnbågsbarn...

Det hände ju så mycket på min pridevecka så jag fortsätter där jag slutade igår.
På Torsdagen hoppade vi på spårvagn ut till Waldermasudde och till prins Eugens vackra tillhåll, det var en kostutställning i vanlig ordning, men det var faktiskt inte den vi var intresserade av denna gången.
Nej nu ville vi kolla in Lars Wallins klänningsutställning, det var klänningar i alla typer och färger.
Det var bröllopsklänningar där de flesta gått samma öde till mötes som jag själv, alltså ett skilsmässoresultat.
Lite deprimerande om ni frågar mej, men samtidigt känner man sej mindre ensam.
Vi beslutade oss för att ta och promenera in till stan igen, det var fint väder och vi gillar ju att promenera, vi stannade till och lunchade på djurgårdsbrons sjöcafé och myset sov hela tiden.

Ja sen var det de här med schlagerkvällen i parken, även om man inte gillar den typen av musik så värst mycket så är det ändå ett måste på något vis.
Det gick bra att komma in, jag var så fräck att jag bara gled förbi den långa kön med mitt lilla mys, väl inne så tyckte jag att det blev lite väl trångt och en det hade svampat i sej lite väl mycket av mjödet, så jag beslutade mej att lämna i förtid för att inte riskera att någon trillade över Mollie som låg och sov så gott i vagnen med sina rosa lurar.

En riktig schlagerprinsessa :)

Torsdags kvällen/natten avslutades sen med den årliga tjejfesten, mina vänner från Lund tyckte ju att det var på tiden att jag kom ut och lufftade mej lite, och jag ska säga att det var verkligen roligt.
Jag har ju inte precis tittat åt andra när jag kilade stadigt, men herregud vad mycket vackra kvinnor det finns i vårt land.
Jag hade riktigt ont i ögonen när jag vaknade upp på fredagsmorgonen efter allt spanande på detta vackra ;)
Jag tittade också ganska ofta på telefonen för att se så inte Mormor ringt för att berätta att myset vaknat, men nej då hon sov igenom hela tjejfesten och hade inte en aning om att hennes mamma varit ute och rumlat till sena timmen.
En mycket lyckad kväll.

Fredagen = filmdags.
dokumentär filmarna kom upp vid middagstid och vid tvåtiden började vi filma ett möte mellan mej och Sören Juvas som är en mycket trevlig rak och rättfram person, han har varit förbundsordförande i RFSL och var bland annat med om att få igenom rätten till insemination för homosexuella och även rätten till samkönadeäktenskap.
Vi hade ett bra samtal och jag fick många nya tips och idéer om vad som kan göras i frågan, han höll ju helt klart med om att det är för jävligt att det ser ut som det gör i frågan.
Vidare angrep vi politiker från Moderaterna och från KD, mycket intressanta samtal, speciellt kanske det med KD, deras "talesman" som för övrigt var en kvinna såg inte alls så negativt på alla dessa frågor som gäller HBT, kan det möjligen vara så att andra partier använder KD som syndabock för att allt tar sån tid i frågan?
Det kändes som att vi hann med en hel del denna fredag och det kändes bra.

Filmteamet fick slita i paraden :)

Ja så kommer vi då in på Lördagen, självaste paraddagen, denna årets höjdpunkt för flator, bögar, björnar, slm, transor, hetero, ja alla som är "normala" och alla som är onormala.
Alla är där antingen om man är någon av de 50,000 som går i paraden eller om man är någon av det 500,000 som står ut med gatorna på paradvägen, detta är en underbar folkfest.
Vi brukar inte gå med tåget för jag tycker det är roligare att titta på och se alla fina människor som stolt går vägen fram, men i år skulle vi delta givetvis.
Jag, Mollie, mamma och dom fina fruarna från Lund skulle gå med i regnbågsfamiljerna.
Vi åkte tunnelbanan ner till Zinkensdam där paradstarten var, men innan det bar iväg så skulle vi återigen filma lite.

Myset gör sej klar för paraden.

Ni kommer inte att tro mej, men när vi stod och pratade vid starten så säger en av mina vänner - är inte det Beatric ask som står där?
Hum hon var mindre och även lite rundare än vad jag trott, så vi pratade fram och tillbaka om det verkligen var hon.
Jag har ju försökt att komma i kontakt med vår justitieminster nu ett tag men tyvärr misslyckats, men nu verkade de som om hon uppstod från dom döda mitt framför ögonen på mej.
Jag pratade med filmteamet och vi beslutade oss för att köra, så jag dök på henne och med en fetekamera  och en mic upp i ansiktet började jag ställa mina frågor om vad som var på gång, varför allt tog sån tid och när tanken var att en lagändring skulle ske så att inte flera barn kom i kläm på grund av att lagen är felskriven.
Hon svarade så gott hon kunde och det var att det inte fanns någon tidsplan för tillfället.
Hon blev även informerad om att det förmodligen inte var sista gången våra vägar skulle mötas.

Regnbågs mormor fick massvis med kommentarer om sin tröja :)

Jag kände mej upprymd och adrenalinet pumpade för fullt så när paradstarten gick mådde jag helt förträffligt.
Jag kände mej stoltare än vad jag trott jag skulle göra när jag gick där med min underbara dotter min fantastiskt starka mamma som jag aldrig i livet trodde att jag skulle få se i ett prideparadtåg.
När jag gick med mina underbara vänner som stöttat och hjälpt mej och som jag faktiskt firade just denna vecka femårig vänskap med. En vänskap som jag faktiskt får tacka min sk fru för.
Jag säger bara vilken avslutning på pride 2011
Jag var verkligen den stoltaste flatan som gick där med ett leende på läpparna och en känsla av odödlighet.
Jag var stoltast jag var starkast.
Happy pride.

Den vackraste flaggan :)

Jockarp.

Pride 1....

Utsikt från lägenheten :)

Ja jag har inte en aning om vad jag ska börja.
Denna senaste veckan har innehållit allt känns det som.
Den har innehållit så många givande möten och nya kontakter, som jag tror mej i framtiden kan ha väldigt stor användning av i mina projekt och kanske även i livet.
Det har varit glädje, men det har även varit känslor av sorg och ensamhet.
Jag får nog ta lite i taget här tror jag.

Vi började iallafall vår pride tripp för en vecka sen, vi lastade bilen med diverse bra och ha saker, det var allt från matstol, sked och tallrik till myset, till dator, kläder och godis till mej.
Det var vackert väder när vi lämnade byn och det fortsatte hela vägen till huvudstaden.
Vi anlände till östermalm och till lägenheten vi lånat av min brors svärmor, (tack för det) vi packade in alla saker och begav oss sen ner till kungsan och till prideinvigningen.

Vi slöt upp med dom härliga fruarna från Lund och när vi stod där och pratade, det hade säkert inte gått mer än en halvtimme från det att vi anlänt till området då kände jag en lätt knackning på axeln.
När jag vände mej om stod det en tjej där som berättade att hon läste min blogg och tyckte att det ledsamt de som hänt, men också att hon tyckte det var bra att jag nu försökte ändra på saker som inte var bra.
Jag blev lite generad men givetvis också väldigt glad att hon kom fram och berättade vad hon tyckte.
Detta fortsatte sen fler dagar/kvällar fler tjejer kom fram och berättade att dom läs om mej och min situation både i tidningar och här på bloggen.
Det verkar som om det sprider sej i en rasande fart och jag kan väl bara tycka att det är förnämligt. 
För jag har nu på sista tiden kommit till insikt att de jag gör inte kan ändra någonting på min situation, jag har det som jag har det helt enkelt.
Men det jag gör nu kan ju faktiskt hjälpa andra att inte hamna i denna situation som jag ofrivilligt hamnat i.
Hur som helst så gläds jag över att det sprids så att andra flatpar vet vad dom ger sej in i, att det kanske inte blir den där härliga dansen på rosor som man så naivt tror när man står där nygift och gravid, saker kan ändras och det i en hisklig fart.

Väl hemma i lägenheten igen fick Mollie rastas lite, hon kröp några varv och lekte med sina saker sen var det bums i säng, det hade varit en lång dag för oss alla.

Lite lantlig miljö, skönt ;)

Tisdagen bestod av mys på skansen, vi tog det bara lugnt och strosade runt och kollade på djuren och på alla fina hus.
Vi åkte hopp on hop off båtarna.
Vi tittade på Estonia monumentet, en stor sten som 815 namn på dom människor som omkom när båten förliste står inristade i, egentligen var det 852 personer som fick sätta livet till men vissa anhöriga ville inte att deras namn skulle ristas in så där av bara 815 namn.
Vi hängde även lite i parken på kvällen men vi tog det väldigt piano.

Estonia monumentet.

Onsdagen var det dags för lite nyttigheter.
Vi gick och lyssnade på hur framtiden är tänkt i familjepolitiska aspekt vilka visioner och utmaningar som finns i HBT- Världen. Sissela nordling blanco, Tina Rosenberg, Monica Amante och Niclas Jävklo var dom som medverkade och även försökte sej på att svara på våra frågor.
Det blev en hel del frågor tyvärr lite lite svar.
Därifrån var det full fart till nästa intressanta tält och diskussioner här handlade det passande nog om Regnbågsjuridik.
Här var det RFSL ordförande Ulrika Westerlund, det var Lina Zimmerman som är normkritisk pedagog  och Erik Mägi som är normkritisk jurist som vi bollade frågor med.
Den sistnämnde hade även en artikel i Aftonbladet i Lördags på debattsidan som handlade om regnbågsbarn och deras rättigheter, eller ska jag kanske säga deras icke rätt till rättigheter.

Känslomässigt.
Ja det var ju inte lätt att komma ifrån den biten.
Jag tänkte ganska mycket på min sk fru den här veckan, pride har ju ändå varit något som varit vårt, hennes och mitt på nåt vis.
Jag minns ju mitt första pride för sex år sen, allt som snurrade i huvudet på mej, när jag någon vecka innan precis kommit ut för mina föräldrar och vänner, vilken frihetskänsla det var att inte fundera på omvärlden, där uppe den veckan handlade allt om oss.
Vi kunde hålla handen och pussas på stan som den självklaraste saken på jorden, det var en helt underbar känsla som man vill åt hela tiden och varje år när man kommit upp den veckan har det känts så.
Jag tänkte ju klart mycket på fjolårets pride, det var ju lite speciellt med tanke på att jag var gravid och stolt gick och mallade mej för min fina mage, att vi blev fru och fru var ju också mycket speciellt händelse.
Ja det var många tankar och minnen som bubblade upp emellanåt.
Men jag höll dom i schack ganska väl tycker jag.
Jag envisades att varje dag gå förbi den affär där vi köpte bröllopsbuketten till min sk fru, den låg på den i rask takt femton minuters promenaden från lägenheten ner till kungsan som jag gick varje dag, sadistiskt kan tyckas. Ja första dagen kände jag en ilning som gick igenom kroppen, men den släppte sakteliga dag efter dag.
Jag blev starkare.

En liten blomsteraffär.

Jockarp

Pride....

Mera svamp...

De senaste dagarna har vi hunnit med en hel del roliga saker, trots att myset har haft/har en förkylning, som jag hoppas ska ge med sej inom det snaraste så har vi varit aktiva.
Vi har varit i Helsingör med en nyfunnen vän och hennes lille grabb, vi bara storsade runt åt glass och pratade om livet.
Lite surt avslut på dagen med en gul ful lapp på vindrutstorkaren med informationen om att jag skulle betala 300 spänn till någon som tycktes behöva dem bättre än mej, hur det nu kan komma sej.
Fortsättningsvis tänker jag inte lägga på några pengar i automaten. För hade jag låtit bli de denna gången så hade jag ju sparat en slant för trots att jag lagt i nästan hela veckopengen så rök jag på böterna iallafall *morr*

Vi har bakat, plockat svamp och varit på kosta outlet och förlustat oss, det gick bra fram till vi kom till en butik som heter

Där ballade det ut fullständigt, jag trodde att min sista stund var kommen, tydligen var det någon slags rea på redan reade saker så man fick tydligen nästan allt gratis, jag är tacksam för att jag kom därifrån med livet i behåll och plånboken intakt.
Det har målats fikats, hängts med vänner och familj, Mollie har lekt med sina kusiner, och vi har ätit våfflor i mängder.

Vi har roat oss med att prova olika huvudbodnader ja vi har helt enkelt hållt oss sysselsatta.

Nu packas det för fullt för det är ju dags att åka norröver och tjena på herr konung, de stundar festival, party, glassätning, vimmel, shopping, allvar, kompishäng, filminspelning, parad, politikermöten, nya möten, sightseeing, skratt och massvis med  kärlek.
Jag har två nya människor med mej i år som jag ska visa hur pride är och det är jag stolt över att göra.
Att dessa människor vill dela en vecka med mej i Stockholm och i just detta forum, det är jag mäkta stolt och imponerad av, jag är stolt att ha såna människor i min närhet.
Paraden kommer i år att bli historisk, många homosexuellas dröm kommer för mej att besannas :)
I år kommer jag vara den stoltaste mamman och den stoltaste flatan som går i den regnbågsfärgade paraden.
Jag säger bara Happy pride....

Jockarp.       

Meningen med livet....

I 28 år trodde jag att jag visste vad meningen med livet var, jag trodde de var att jobba, resa, festa.
Ja de var nog det enda som skedde i mitt liv, jag njöt av frihetskänslan, jag gjorde vad jag ville, när jag ville.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Efter dom 28 åren slog kärleken till med full kraft, den nockade mej totalt, jag kunde inte hejda någonting som skedde, de var så starkt, jag drogs med på tåget.
Jag träffade mitt nya jag, en person som hade enorma känslor och det för en annan människa, jag gjorde allt för en annan människas välbefinnande, känslan av jag försvann, från dag ett blev det vi.
Jag  överöste den person med kärlek och jag fick tillbaka så mycket.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Den 22 November i fjol, mötte jag ännu en ny person.
Om den kärlek jag mötte efter mina 28 år av ensamhet var stark så var den kärlek jag mött efter den dagen gigantisk.
Inget kan mätas med det.
Jag träffade på ännu ett nytt jag.
Ett jag som jag älskar.
Ett jag som besitter en kärlek som är orubblig, det finns inte en chans att någon någongång skulle ha en möjlighet att komma emellan dom känslor jag hyser för denna lilla person.

När jag var i den första fasen i mitt liv då jag trodde att livet endast bestod av jobb och lek, så var det någon som vid något tillfälle sa till mej att meningen med livet var att få barn.
Jag tyckte det lät långsökt, jag ska väl inte leva mitt liv för att enbart få ett annat...
Jag blev nästan förgrymmad.

När jag var i början av  fas två kände jag att det inte fanns någon möjlighet till barn, jag brydde mej inte heller, jag var ju kär och om än lite galen, jag älskade mitt liv, de kunde inte bli bättre.
Kärlek är underbart.

Men jag har nu i efterhand förstått att alla händelser i mitt liv allt som hänt på min väg framåt, allt från jobb, fester till den dagen då hon stod där, hon kvinnan i mitt liv, det har enbart varit en förberedelse på vad som komma skulle.
En förberedelse till att finna meningen med livet.
Jag tror nu att jag faktiskt gjort det och det i form av Mollie.
Jag tror jag hittat meningen med livet, de känns så just nu.
Men livet kan ändras.

Frågan är bara hur.

Jockarp.

Familjeliv.se.....Den totala förvirringen.

Ett litet plus...

Jag och min älskade älskling är nu i startgroparna med att försöka få barn.

Vi har bestämt oss för Danmark,stork.
Har bokat tid för undersökning/blodprover på en privat klinik i Hbg som är varmt rekomenderad av andra flator.
Sen bär det av till Danmark för samtal, förhoppningsvis går allt enligt våra önskningar och vi är med barn nästa år ;)

Min älskling ska bära först( då hon är äldst ) och sen jag...

Nästa vecka bär det av till Danmark och stork...håll tummarna!!! ;D ;D

Nästa vecka
Nästa vecka bär det av till Stork, vi är mycket förväntansfulla och håller tummarna för att allt ska gå vägen...tänk att det är så nära nu...SÅ GLADA!!!

Håll tummarna ihop med oss!!!

2009-10-19 19:18
Nu har vi fått en smiley på stickan och imorgon bär det av till danmark, så om ni skulle vilja hålla tummarna extra hårt i morgon blir vi mkt glada! ;D ;D

2009-10-20 21:51
Idag har varit en händelserik dag, varit på stork o köpt 2miljoner simmare me krut i ;)
Min älskling va duktig o modig som vanligt o jag fick hjälpa till lite...nu är det väntan som gäller...

Idag fick stumpan den där oönskade mensen, känns surt som in i haft 2 riktigt sura dagar!
Igår fick vi ta bort vår älskade hund och idag kom mensen...surt o dessutom har jag mensen och är på humör därefter (som ni kanske märker).
De e bara på det igen o att lyckas första gången verkar vara utöver de vanliga men de hade varit så bra, passat så bra...

Babe har ÄL, så nu bär det av till Stork, lite tidigare än väntat då vi trodde de skulle bli mån/tis men detta e ju bara bra slipper vi skippa jobb! ;D HÅLL TUMMARNA!!! ;D
Ingenting andra gången iheller...

Nu har vi varit på stork en tredje gång, vi håller tummarna så de gör ont denna gången. De känns mkt denna gången och jag tror väldigt mycket på denna gången!
Hoppas ,hoppas!!! :)
Vi har även denna gången testat Grapefruktjuice...hoppas de hjälper!

Nu har vi varit i danmark på stork 3 gånger...utan att lyckas!
De tar på våra krafter, man väntar, hoppas, väntar, längtar, väntar o misslyckas...3 gånger.
I veckan är det dax för ins. nr 4, vi vill så gärna...älsklingen min har ändrat sin livsstil helt och hållet är numera en förebild för renlevnadsmänniskor hon har varit och ÄR så duktig och helt jävla underbar!
Det ÄR vår tur nu...peppa oss och håll tummarna för oss! ;)

Vi har nu testat i några dagar och ingen ÄL än, vi hade dessutom lite problem med stickan i morse. Den visade felmeddelande och därför blev testet ogilltligt. Testade igen en stund senare och ingen ÄL. De är ju dock så att men ska testa med 4 timmars mellanrum så vi får la se...kanske har hon ÄL nu. Känns som de går mycket emot oss nu...de är tungt!

Fjärde lyckades inte så nu har vi gjort en äggledarspolning...de va rena motorvägen sa han...men också att det kunde vara nått lite som va ivägen som han inte märkte. Så nu väntar vi åter igen på ägglossning och håller tummarna för femte gången!

Nu har vi varit iväg en 5:e gång...KOM igen, må de vara vår tur nu! ;)


Nu är det såhär...Babe gjorde ju den 6 insm. för ett par veckor sedan...man får ju ett analogt gravtest utav stork, vi testade i fredags och det dök fram ett streck...ljusare än de andra...de stod att de kunde vara det...babe trodde inte fullt ut på det...så jobbade hon igår hela dagen...kom hem kl 18, jag stod och bankade på apotekets dörr kl 10, köpte de dyraste/bästa/mest informativa gravtestet de hade...där det står GRAVID/INTE GRAVID/HUR MÅNGA VECKOR... Babe kom iaf hem...jag stod och stampade...var helt säker...babe ville inte bli besviken om de nu var ett "spökstreck"... IN O PINKA NU!!!!!!!! Skriker jag... haha, nåja...hon gör som jag säger... (för en gångs skull...haha) går sen o sätter sig i soffan (nervös) jag står och hänger över testet...och de dröjde nog inte mer än en minut eller så...så står det GRAVID!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag tittar ut genom toadörren och säger...- Kom nu här o titta...- Va står det, frågar hon? - Kom o titta själv...
- VA VA DE JAG SA... ;D
Sen dess har Min älskling haft ett leende på läpparna...och det mina vänner, är värt ALLT i världen!

Resten är suddigt, luddigt och helt jävla underbart!!!
Och nu kommer tårarna krypande...och denna gången välkomnar jag dem!

Fina och känsliga ord dom sista meningarna. Men dom var ack så tomma. Hur kan man skriva allt detta och sen bara kassera?
Detta gott folk är min sk frus egna ord om vad vi gick igenom och vägen till ett plus, detta är kopierat direkt från vår sida på familjeliv.se som hon skrev om vår kamp till att få ett litet barn.
Snacka om att man blir plågad och frågad. Vad var det som händer? Vad är detta för en djupt skadad schizofren människa jag gift mej med och valt att skaffa ett barn med?
Vår sida på familjeliv döpte hon med samma namn som sin blogg som hon nu så passligt stängt.
Hon o jag.
Varsågoda och läs.....
När jag läser dessa rader ser jag inte någonstans att hon inte skulle vara mogen för att skaffa barn eller att detta enbart skulle vara min dröm mitt försök till att få barn.
Förvirringen är total.....



6:e gången gilt...

 Jockarp.

offer...

Jag är inget jävla offer.....

Det är något som får stå för andra eller för andra att tycka att jag är, men det är fel.
Det jag blivit utsatt för det är så svårbegripligt och rubbat hela denna historia är bisarr, snuskig och helt sjuk.
Det finns människor i min närhet som ger mej gliringar för att jag bloggar om detta som hänt och om mitt liv i hop med Mollie.
De finns folk som påstår att det jag skriver inte har hänt eller händer, det finns folk som tycker att jag förtjänar detta, att homosexuella skulle skickas ut i rymden likt den ryska hunden Laika, skickas iväg för att aldrig mer få landa på planeten jorden igen.

De var synd om Laika, jag har tänkt på Laika väldigt mycket på sistone och även diskuterat detta med att det var synd om henne att hon skickades ut i rymden helt allena och aldrig mer skulle få komma hem igen.
Vid en diskussion i ämnet var det en smart person i min närhet som sa att visst de var synd om Laika, men tänk på alla andra hundar/djur som sitter fast i djurförsök idag, som aldrig blir omtalade eller omskrivna i historieböckerna, Laika blir för alltid ihågkommen som de första djuret som färdats i omloppsbanan runt jorden.
Hum var det synd om Laika? Var Laika ett offer?  Vem har satt offerstämpeln på Laika?
jag/vi?

Det finns folk som tycker att homosexuella inte ska få gifta sej och skaffa barn, folk som tycker att dessa barn blir offer för dom homosexuellas egoism till att skaffa barn, dom har helt klart rätt till sin åsikt.
Jag kan faktiskt själv ibland komma på mej med att fundera över att de jag gjort mot Mollie är ett experiment, kanske inte nu när jag blivit lämnad ensam och bedragen, för nu är jag bara den ensamma mamman och såna finns det gott om. Inget konstigt med de, det är fullständigt legalt i dom flestas ögon.
Men om man tänker sej in i det som skulle varit eller det som komma skall, när jag är tillsammans med en kvinna, när det finns två vuxna människor i Mollies liv och båda är kvinnor.
De kan vara att experimentera med hennes liv.
Hur uppfattar hon allt, hur uppfattas hon av andra människor, andra barn, hur kommer hennes blivande partner uppfatta hennes mammas sexuella läggning?

Trots att de är allt vad det är, det är en läggning, inget konstigt med det kan tyckas, det finns ju hur många läggningar som helst en del har bra läggning för bollsporter då kallas det fint för bollsinne, en del visar sej ha en god läggning för takt och ton då kallas man kanske för musikalisk, eller något annat fint neutralt ord.
Dessa tankar och funderingar kommer kanske aldrig att bli något problem för Mollie, de tankar kanske bara finns i min hjärna, hon kommer kanske aldrig att överhuvudtaget fundera över att hon bara har en förälder och att den nu också då råkar vara homosexuell, det kommer kanske aldrig bli något problem.

Och skulle Mollie stöta på patrull nån gång i livet på grund utav mej och vem jag är och vem jag valt att leva med så hoppas jag att hon står upp för mej och inte lägger sej platt lipande för att hon inte fick det "normala" kärnfamiljslivet, att hon aldrig kommer att använda sej av och försöka rättfärdiga någon dumhet med att hennes uppväxt var med enbart en förälder och den nu hade en annan läggning, att hon aldrig kör med offersnacket som min sk fru kört med i hela sitt liv om att hon har skilda föräldrar.
Jag hoppas att min dotter ska stå upp för vem hon är och vad hon kommer ifrån, att hon ska vara stolt över sej själv och över sin då gamla mamma och att hon aldrig ska bli ett offer, varken i sina egna eller i andras ögon.

Ett par bilder på vad vi pysslade med igår :)
Resultatet blev delikat...

Jockarp.

Bröllopspresent....

Ja att man hade huvudvärk mestadelen av dagen  igår var väl inte så konstigt, kisväder så det hetter duga, ögonen var som små streck och huden stramade runt ögonen,  funderingar på livet i allmänhet och på hur kul en del saker är eller inte är.
Jag kände inte för att göra något alls igår mer än att sitta hemma och lipa över spilld mjölk.
Men det var en viss kompis som ändrade på det, efter ett telefonsamtal där vi diskuterade mängden tårar som spillts detta året.
Min käre vän kom fram till att det kanske varit en del men att det har också skrattats hejdlöst detta gångna år och visst har det gjorts det.
Och enligt vännen min så har det ju lipats så mycket så nu måste de ju skulla skrattas än mer för att jämna ut det hela, ja det funkar för mej det låter bra i mina små öron.

Herregud vilka vansinniga upptåg jag varit med om detta året.
De slog mej vad faktiskt Mollie varit med om som jag antar att andra åtta månaders småglin inte varit med om, jag hade tänkt att skriva på gott och ont, men jag tror faktiskt att allt detta trots allt är på gott.
Jag grunnade just på detta att jag tror inte att vi varit hemma en enda dag på dessa åtta månader, jag tror faktiskt att vi varit iväg på saker och träffat människor hela tiden.
De finns säkert människor där ute och människor som läser min blogg som tycker en massa om att detta inte är hälsosamt för ett litet barn att ha det så här, men till dom som överhuvudtaget skulle våga lägga sej i min barnuppfostran tänker jag bara be att fara åt h*vete.
Jag har sett det på väldigt nära håll, människor som lägger sej i andras idéer vad det gäller detta och det går åt skogen varje gång, jag har till och med sett på nära håll människor som lägger sej i andras barnuppfostran när dom inte ens har egna barn, hej hallo säger jag bara.

Väldigt lidande....

Om de nu mot all förmodan skulle vara någon som tycker att detta är fel eller skadligt så kan man ju antingen anmäla mej till socialen eller så kan man kanske fundera över hur man själv skulle lösa allt om man nu ofrivilligt hamnat i en sits som man överhuvudtaget inte alls kan råda över eller är är nöjd med, som jag sagt innan, jag försöker iallafall.
Jag kanske inte alltid gör rätt eller det som är bäst för Mollie, men tanken är den att jag gör det för mej och för Mollies skull för att vi ska må bra och det är ju tanken som räknas.
Och förresten dom som inte själva varit i min situation tycker jag ska vara tysta i frågan och då lär det nog förbli väldigt tyst runt om kring mej ;)

Ja annars tycker jag att dagen flöt på bra trots omständigheterna jag fick även en grattis på bröllopsdagen present, vilka vänner man har va, som kommer ihåg dessa högtider.
Eftersom jag ser med ett viss humoristisktöga på vissa saker och att dessa ord får mej till att le eller till och med småskratta varje gång jag ser dom så var det ju en toppen gåva.
Så nu pryder dom vackra orden även mitt hem.

Och det är just det jag ska göra för nu ska det fortsättas att målas och i eftermiddag ska det återigen bakas lite bullar här hemma i borgen.
Såna små saker som gör vardagen extra mysig och som bjuder in en på nya funderingar och tankar på hur livet har varit är och kommer att bli.

Jockarp.

Bomullsbröllop...

Ja så heter det visst, när man varit gift i ett år så heter det bomullsbröllop.
Är inte detta ett helt ljuvligt namn på det första året, Bomull, mjukt, fluffigt, varmt och skönt precis så som ett år med sin älskade fru skulle vara.
Detta år som skulle innehållit, mysiga morgonstunder utan barn, med barn, somnande på kvällen på sin fru arm, ligga sked, goda måltider, utflykter, planering för de lilla barn som skulle komma, fixande, trixande och donande, föräldragrupper, familjemiddagar, kalas, glädje och sorg. Trygghet, Skratt och en otrolig mängd Kärlek.
Jaha vissa av dessa saker har jag gjort själv, men det känns ändå inte riktigt rätt.
Jag är lurad, detta första år som gift blev verkligen inte vad jag trott, det har varit mitt sämsta år i mitt liv men det har också varit det bästa.
Tänk ändå om hon inte flippat ut och blivit så skraj för familjelivet (släktdrag) eller plötsligt fått för sej att de var så viktiga att flytta till huvudstaden med en tanke om förverkling, tänk vilket första år som fru Vilhelmsson man då skulle haft.
Då hade jag förståt uttrycket Lyckan ler mot mej.

Så fruktansvärt dåligt jag har har mått detta år som gift, då när jag gick där med min fina mage i vädret och benen slogs undan för mej, när hela mitt liv rasade samman, när vikten rasade i ett anorektiskt tempo, när jag grät dygnet runt, när jag skrek ut min längtan efter min fru, när saknaden var så stor, så svår, när tankar om att sluta detta liv for förbi på min näthinna, när jag inte kunde sova, inte kunde äta och knappast orkade dra ner luft i min lungor när tankarna bara snurrade i en rasande fart och när jag inte förstod någonting.
När allt hemskt som kan hända hände, när mångas värsta mardrömmar besannades för mej.

Men tänk så underbart detta år ändå varit.
När jag har sett på min familj som mått så dåligt av detta som hänt mej, när dom stått där starkare än nånsin och stöttat mej och visat vad kärlek är, det behövs inte sägas med ord, det kan inte sägas i ord, deras handlande säger mej allt.
Sak samma vad det gäller alla mina vänner, dom vänner som ställt upp till 100% visat mej att det min fru gjort inte är acceptabelt, att man inte gör som hon gjort ostraffat.
Alla dessa nya vänner jag fått alla möten med underbara människor.
Alla dessa gamla vänner som visat sej alltid funnits i min periferi som återtagit kontakten med mej i ett skede i mitt liv när det var tvunget för att jag skulle överleva.
Det är min underbara familj och dom vännerna som sett till att jag faktiskt lever idag. Att jag faktiskt är stark nog att klara av detta, att jag klarat av att föda ett barn och faktiskt ta hand om det på ett tillfredsställande och bra sätt.
Tänk så underbart detta år som nygift ändå varit.
Så bedårande vackert detta år varit men en liten ny Vilhelmsson som gjort entré på vår jord och berikat och glatt så många människor runt omkring oss.

Men detta underbara har inget med min fru att göra, den fru som för exakt ett år sen stod och sken i kapp med solen i sin underbart vackra klänning hon var så otroligt vacker när hon stod där och såg lyckligare än lyckligast ut.
Den fru som stod där och enbart spelade teater för vigselförättaren, för fotografen, för våra vittnen och framförallt lyckades med att spela så bra teater så hon lyckades med att lura mej.
Lurade mej att det hon så vackert erbjöd mej den stunden sitt fulla stöd i nöd och lust, den livslånga kärlek, att det bara skulle hålla i några veckor, ja eller kanske bara någon dag, otroheten var/är ett faktum.
Fegheten och ett fruktansvärt omoget och egoistiskt beteende är ett faktum, något hon aldrig kan göra ogjort något som kommer att förfölja och plåga henne så länge hon lever.
Där hon lever i sin ensamhet.

Grattis på bröllopsdagen min älskade fru.

Jockarp.