Storstad....

Gammalt och nytt :)

Ja man kan ju skriva hur mycket som helst om denna fantastiska storstad vi gästat.
Vi fortsatte våra dagar med att gå på museum när regnet öste ner, vi skulle gått på Moma, men det var stängt så istället blev det Museet Metropolitan of art där trängdes konstverk av Picasso, Rembranth, Monet med statyer från Egypten och Grekland.
Annat vi pysslade med när det regnade var att bada badkar och hoppa i sängen, de är nu en nu favorit sysselsättning, myset skrattade hysteriskt när vi studsade så att fjädrarna höll på att flyga ur madrassen, även kuddkrig är något vi lärt oss uppskatta på vår tripp.

Här står vi och hänger :)

Jag hade ju gärna gått och sett någon musikal men jag litade inte på att mitt resesällskapet skulle hålla sej lugn så vi roade oss med att possera utanför Phantom of the opera, denna musikal som gått på Broadway i hela tjugo år, det talar väl för sej själv hur bra den är, jag har sett den i Vegas och visst är det något visst med denna musikal.
Vi gick förbi en annan skylt som informerade att man kunde köpa biljetter till en konsert, nja jag hade nog inte lagt några pengar på detta. Originalet eller inget känns det som.

Man blir ju ganska trött när man är på tur och myset är specialist på att sova. Här är några exempel.

Ja sammanfattning av denna storstad är att det är en fantastisk stad som helt klar kommer att få fler besök av damerna Vilhelmsson, vem vet kanske redan till våren.
Dessa vänligt sinnade människor man träffade på, allt från människor som erbjuder en deras paraply när det regnar till alla dom som skrattar pratar och pillar på myset, alla som tycket det var vansinnigt roligt att myset hängde på min rygg, alla som frågade hur gammal sötnosen var, alla som frågade var godingen hade för namn, alla dessa människor gjorde vår vistelse till en mycket trevlig upplevelse, ja och resesällskapet var ju inte fy skam heller så tack för det.

Lugna gatan :)

Oj Byxorna har kommit lite fel ;)

Restaurang mys :)

Men visst var det underbart att komma hem till byn igen, de slog mej när jag stod vi skötbordet med myset att det var så tyst så jag kunder höra tystnaden.
Tystnad kan vara hemsk många gånger, den kan vara pinsam men den kan även vara helt underbar. Och just i det ögonblicket var den ljuvlig.
Jag gillar New York, men jag älskar Jockarp.

Jag måste idag också passa på att tipsa alla om en vän till mej som blivit nominerad till årets hjältemamma på grund av sin öppenhet om sitt liv som homosexuell småbarnsmamma.
Fler såna människor behövs som vågar visa att dom är stolta som står upp för sin kärlek och sina barn, den dagliga kamp vi för på grund av att vi blir kära i personer och inte kön. Den dagliga kamp vi för för att ha samma rättigheter som alla andra svenska medborgare. Att man kan följa sitt hjärta men ändå ansvara för sina barn. Så se till att rösta på Carola nu.
http://www.mama.nu/Arets-mama/Arets-Hjaltemama-kandidat-4-Carola

Jockarp.

New York New York...

Ja vi gjorde ju mer på vår tripp, en dag gick vi på 5:avenyn upp mot Central park, vilka kontraster det var, butiker som gucci, armani,  rolex, en affär med ett äppel på som var öppet 24 timmar om dygnet ja you name it här fanns allt till då de vi skulle pyssla med under dagen.
Vi skulle nämligen åka häst och vagn, märkligt kan tänkas med tanke på att man bor på landet och har hästar runt husknuten att man då vill åka häst och vagn i en stad som har nio miljoner invånare en miljon träd och 12000 gula taxi bilar. Ja just det det är ju lite spännande med taxibilarna, dom håller bara i tre år sen är dom slutkörda, en licens för att få köra i New York kostar en halv miljon kronor inte lite det. Onödigt vetande men ändå :)
Iallafall hade vi nu bestämt att vi skulle åka lite hästdroska, så sagt och gjort, vi åkte runt i parken och Mollie tyckte det var med skräckblandad förtjusning, hon tyckte det var vansinigt roligt när det kom en annan häst, då hoppade hon som en toking i vagnen men annars satt hon mest och stirrade på kusken och andra människor vi passerade.
Vi hoppade av och betalade glatt dom 50 dollarna de kostat sen blev det apostlahästarna för resten av dagen.

vi strosade runt i parken och lyssnade på musik drack kaffe och åt glass vi tog oss upp till strawberry fields där det upprättats en minnes plats för John Lennon, den ligger alldeles intill dakotabyggnaden, den platsen där han blev skjuten, hans änka Yoko Ono bor tydligen kvar i takvåningen i huset och ska visst ha väldigt trevliga grannar en dam vid namn Demi Moore och en herre vid namn Bono, det var säkert fler kända människor som bodde där för hyran skulle visst i runda slänga hamna på 60-70 tusen dollar i månaden, lagom hyra de där.

Annat än grodparken i Sbg :)

Vi hann med en tur upp i Harlem denna något svarta del av New York, det kändes som om man kommit till ett helt annart land.
Vi var i Soho, Noho, vi gick på Broadway, Time sqaure, Wall street Little Italy, Chinatown, vi for förbi Flatiron building och vi var givetvis på plats på Ground zero, denna plats som för tio år sen tog så många människors liv och fortfarande gör. Det byggs för fullt där men dom två plattorna där tornen stod ska för alltid vara obyggda, det ses som en gravplats.
Varje brandstation man gick förbi i stan hade på utsidan bilder på brandmän som kom från deras station och som fick sätta livet till den där dagen.
De var inte utan att man kände ett visst obehag när man gick där, man kände sej väldigt liten och inte bara på grund av dom stora byggnaderna utan också att över att man ser och känner av sin egen skörhet, man är en skör liten länk i denna stora kedja.

Ground Zero.

Time squre.

Jockarp.

New York....

Vägen ner...

Ja jag gillar ju utmaningar och efter de jag fått utstå detta gångna året så tycker jag inte något verkar för svårt eller jobbigt, jag har badat i mitt stålbad.
Lite kaxigt kan tyckas att man helt plötsligt är totalt orädd för allt, men så är det.
Åtta timmars flygning med ett mys, ja vad ska jag säga, det tog på krafterna de vill jag lova, på vägen av sov hon en halvtimme, skrek en halvtimme och för resten av tiden hade hon en en mansshow som heter duga.
Vägen hem däremot sov hon snällt i fyra timmar så mamman kunde roa sej med att lyssna på skönsång från diverse musikaler.

Vägen hem...

Väl på Amerikansk mark var myset i toppform, vi åkte buss en timme från flygplatsen till hotellet som låg på 45 gatan på madison avenyn. Vilket kanon system dom har i New york vad det gäller att kunna hitta och ta sej fram, så busenkelt så en person som Leonora Vilhelmsson som begåvats med kanske historians sämsta lokalsinne hitta lika lätt som hemma i byn. Allt är fyrkantigt och är uppdelat i avenyer och gator, pice of cake att hitta så att säga.
Första kvällen köpte vi en pizza, jag fattar inte varför allt måste överdrivas i USA, men allt ska vara stort.

Lilla pizzan :)

Tripp trapp trull ;)

Vi var ute på så många äventyr, vi började med att ta tunnelbanan och båt vidare ut till Staten Island för att titta på frihetsgudinnan, de var helt klart värt ett besök, hon var 93 meter lång denna ståtliga dam som Fransmännen var så hyggliga att donera till Amerika för att fira deras 100-åriga självständighetsdag.
Hennes mun skulle nog gjort självaste Angelina jolie avundsjuk, den var nämligen 1,5 meter lång från mungipa till mungipa.
Men nu var det inte denna gigantiska dam som fick dom flesta fotoblixtarna utan det var en liten tjej från Sverige som har en längd på futtiga 68 centimeter som satt och grävde vid ett träd och smakade på små pinnar och lite jord, jag garantera att myset finns med i åtskilliga japaners resealbum, succén var än en gång ett faktum.

Ett mys :)

Vidare tog vi oss till Ellis Island och emigrantmuseet, det var ett givande och intressant besök även det, vi tittade på en film som återberättade hur det var och hur det så ut på den tiden då det begav sej.
Man kunde även forska bakåt i tiden om man nu hade haft några släktingar som hade emigrerat, vilket jag nu inte hade. Som min morfar alltid sa, vi har aldrig haft det så illa ställt så vi behövde emigrera till Amerika.

Ingen dålig utsikt inte :)

Vi tog oss i land igen och tunnelbanan mot Empire state building och klart som tusan att vi skulle upp, men hissen gick inte ända upp som man brukar säga, men eftersom jag är i min livs form så åkte myset upp på ryggen sen bar det upp för dom 86 våningarna, visserligen åkte vi hiss till 80:e våningen, men ändå.
Jag är glad att jag knatade upp för trapporna det var en storslagen utsikt, klart och fint väder, vi hade tur.

Mysets nya byxor :)

Macy`s världens största varuhus fick sen celebert besök av oss, jag gjorde ett klipp, myset fick nya fina hängselbyxor.
Vi åkte givetvis i dom gamla rulltrapporna i trä från 1902 bara det var ju värt ett besök, annars tycker jag väl  inte att det var så märkvärdigt, same same typ.

Bättre begagnat...

Vi shoppade även lite annat smått och gott, så det var ju inte utan att man kände sej som Julia Roberts i Pretty woman när man gick hem med kassarna, myset uppskattade också shoppingturen, eller framför allt kassarna.




Lättroad.


Jockarp.

Skärp dej....

Jag är skärpt ;)

Jag hade egentligen tänkt att skriva lite om vår senaste tripp men det tar jag en annan dag, det har kommit upp lite annat intressant för vi är där igen, denna följetong.
Jag kan tydligen inte lämna landet nån vecka förren allt ballar ut.
Jag tycker det är väldigt roligt att få kommentarer här på min blogg.
Inlägget häromdagen som hette Bloggen stängs verkade intressera många människor och därav också alla intressant och givande kommentarer.

En kommentar som kom in handlade om att jag skulle skärpa mej, där skrivaren tyckte att jag var besatt av min sk fru och att densamme tydligen verkade veta att min sk fru hade en sååå bra anledning till att lämna mej, så att det tydligen var helt okej att göra som hon gjorde.
Jag tänkte egentligen inte orda så mycket om det men jag kan faktiskt inte låta bli, jag har ju haft lite bloggsemester nu så jag är skrivsugen, pennan är vässad....
Den idioten, ja jag skriver faktiskt idiot om personen som skrivit kommentaren, för något är uppenbarligen lite skevt i den delen på kroppen där man kan bära en keps på om man tycker att det är okej att göra som min sk fru gjort.

Jag har nu börjat tänka i lite nya banor, eller ja det har jag kanske gjort innan med, men nu efter allt som hänt mej så det första jag gör när jag ser eller hör något märkligt det är att ställa mej frågan, hur hade jag gjort i denna situation, hur hade jag mått.
Så lilla idioten som tror att du är något mer än andra börja med dej själv.
Hur hade du mått om du kämpat i hop med din livs kärlek att drömmen om ett barn skulle bli sann.
Hur hade du mått om du blivit gravid.
Hur hade du mått om du gift dej lyckligt.
Hur hade du mått om du varit höggravid och lyckligt gift?
Fundera.

Ja jävlar visst skulle det varit den bästa tiden i ditt liv.
Mm de skulle det även varit i mitt liv.
Men Krasch Booom Bang, det tog någon ifrån mej, någon feg liten skit som var rädd för att ta ansvar för sitt handlande.

Så sluta upp med snicksnacket om att min sk fru hade en så bra anledning till att lämna mej, berätta den gärna i så fall, för inte ska du lura i mej att det är fulständigt normalt att som homosexuell inseminera sin sambo sex gånger, lova evig trohet, hopp i säng med lilla fröken tumör efter tre veckors äktenskap, spotta på sitt ofödda barn, lämna frun åtta veckor innan förlossningen, gå under jorden för att sen sex månader senare krypa upp ur sitt lilla hål för att göra en polisanmälan om en påstådda misshandel, krypa ner i hålet igen och komma upp  bara för att göra anspråk på hundratusen kronor och hota om att tysta en blogg.
Inte kan väl detta klassas som normalt.
Och vidare att hon inte skulle ha några skyldigheter varken mot mej eller Mollie, nej det har hon inte på grund av lagarna vi har för tillfället.
Men att vilja ha pengar och en tystad Vilhelmsson efter vad hon gjort det tycker du tydligen att jag är skyldig henne.
Har jag förstått dej rätt nu?

Jag förstår vad du är för en prick och jag förstår rädslan, att känna sej förföljd av känslan att kanske alltid bli ihågkommen, alltid bli igenkänd som en person som tog ställning för en oansvarsfull människa att du helt enkelt har lagt dina ägg i fel korg.
Jag förstår att det måste vara jobbigt och vad ska man då göra om inte försöka spy lite galla över den ensamma mamman som faktiskt tar ett ansvar, ett ansvar som skulle delas men där hon fick ta hela.
För övrigt vad det gäller att lägga äggen i fel korg, ja jag har ett nytt projekt på gång nu som kommer att se till att denna historia kommer att komma ut och bli ihågkommen som den sjukaste story i homosexuella kretsar för all framtid, för inte kan någon bräda de min sk fru gjort, det lär väl bli en för svår nöt att knäcka det.

Men samtidigt kan jag kan inte låta bli att le, le först och främst över att lilla idioten orka skiva en nedlåtande kommentar om mitt psykiska status (Besatt) utan att överhuvudtaget ha en susning om hur jag tänker eller fungerar, är du min psykolog kanske?
Med tanke på att kommentaren skrivs i samband med ett inlägg som baseras enbart på fakta om bodelningen så är det ju helt klart att vi står inför faktumet, både jag och idioten och de är faktumet att det är så många som gillar det jag skriver, det är så många som tycker att det är spännande att läsa om min besatthet till min sk fru och så länge intresset är så stort så ror vi vidare.
Bra för mej mindre bra för kommentarskrivaren och övriga som lagt sina ägg i fel korg.
Så jag fortsätter helt enkelt att berätta om mitt och min lilla prinsessans liv och vardag, fortsätter att berätta om alla stolligheter och töffigheter som min sk fru hittar på och om dom fjabbiga kommentarer som kommer in.
Ja det kommer ju även in massa trevliga kommentarer, människor kommer fram och pratar både kända och okända, roligt när människor vågar säga sin mening och även stå för det, tack för det alla ni fina.

Men som jag skrivit innan så är ju detta nästa för sjukt för att vara sant, men ni som inte tror till fullo på att detta är så, att dessa skruvade saker har hänt, kom och hälsa på vettja, kom och ta en kopp kaffe/te, lite god cheecake eller varför inte den nya Nutellakakan så ska jag lägga papprena på borden.
Men snälla ni avsätt en dag eller två för pappershögen börjar i storleksordning se ut som den heliga skrift som visst kallas för bibeln.
Nu är jag på ett sånt bra humör så att jag även tror att jag ska lägga in ett tack till både min sk fru och till den person som bara använder huvudet för att ha en keps på, tack för allt material ni ger mej :)


Nu ska vi ut i svampskogen och njuta av tystnaden, frisk luft och av varandra.

Jockarp.

Snurrigt....

Nya äventyr väntar :)

Efter gårdagens inlägg fick jag en del mail och det är väldigt intressant, vissa märker man att dom är skrivna rakt från hjärtat och man kan förstå att människor med egna barn reagerar med en ilska som är svår att bortse från, här kommer ett mail jag fick från en ny funnen vän, vi träffades på en sida som heter Qruiser.com och har samtalat ett tag, efter att jag skrev ett mail till henne om att jag fått detta märkliga brev från min sk frus sk jurist så fick jag tillbaka detta.

Nu skrev du lite frågande igen att J, NOG inte är riktigt kry. Det handlar inte om NOG. Hon ÄR inte kry. Inte alls. Kärlek kan ta slut, situationer kan ändras, ja sånt kan hända. Men man går inte igenom så många försök att bli gravid för att sen plötsligt komma på att man inte vill ha sitt barn. Och om man mot all förmodan ändå skulle göra det, då stannar man och tar sitt ansvar. Man är inte så egoistisk. Man väljer inte ett sånt läge att lämna, som hon gjorde. Då ÄR man inte frisk. Inte empatisk. Inte oegoistisk. Inte normal.
Förlåt, men jag var tvungen. Det e så hemskt det hon har gjort och ja, det hon ff gör. Jag blir så illa berörd.
Och sen det där du skrev om på din blogg idag, herregud säger jag bara. Inget vett nånstans.
Och vad gäller det där du skrev om hennes val av jurist, såhär tänker jag om det; J har visat så dåligt omdöme som en människa kan visa, hon har tydligt visat att hon inte har vett o sans what so ever. Så, varför skulle hon visa bra omdöme och lite vett vad gäller det där?! Nä, såklart kan hon inte det. Hennes dåliga omdöme o brist på vett valde ett dåligt ombud. Hon ser inte, förstår inte och lever inte i samma verklighet som vi gör.
Så, nu har jag kräkt av mej lite.
En sak till bara. Jag känner inte J. Jag vet att du älskat henne oerhört högt. Och kanske älskar henne än. Du är en underbar o fantastisk människa Leo, så nåt bra måste det ju finnas med J. Annars hade hon inte haft turen att få vara älskad av dej. Det jag hugger på, det som får mej att må illa och att vilja skaka henne så åtminstone lite vett trillar in, det är hennes beteende mot dej och Mollie. Det hon utsatt er för. Ja, ville bara säga det.

Hon är klok min ny funna vän så kan man reagera på detta som händer.
Att andra människor blir så illa berörda av det hon gjort, ja vad tyder det på?
Jag fick även en mängd kommentarer på min facebooksida, vilka vissa inte var av så värst vänlig natur och ja, jag förstår det, för det är helt sanslöst alltihop
Jag är glad över att människor i min närhet berättar hur dom känner och att dom även kan förstå att man inte alltid mår prima, att jag fortfarande får säga att jag inte förstår, för uppenbarligen är det många andra också som inte förstår.

Ett mys i kylen:)

En annan sak som jag tänker på de är det som slog mej härom dagen när jag satt i bilen,  jag tänker alltid mycket när jag sitter där, jag kommer på både den ena och andra roligheten eller tokigheten.
Men just denna dagen var det en sak som snurrade runt några varv i min allt mer uppsnurrade hjärna, ja den har verkligen fått jobba detta sista år.
Iallafall så slog det mej att det är så mycket människor runt omkring mej som hela tiden säger att, du Leonora den sjuka, skadade kvinnan som du delat ditt liv med, den helt totalt ut flippade människan som du gifte dej med och som du satte ett barn till världen med, hon är inte värd dej, hon är inte värd att ens få se eller vara nära dej och din fina dotter.
Ja jag vet att det är väl menat, men jag kan ändå inte bara släppa det och låta det rinna in i min hjärna och nöja mej med det.
Nej Leonora Vilhelmsson måste ju även analysera det hela, hon måste vända och vrida på detta hon kan helt enkelt inte bara köpa det och se det som en form av komplimang som människor i hennes närhet ger henne, att hon är god och att den sk frun inte är det.
Näpp hon tänker och hon tänker så här.

Om nu inte den sk frun är värd mej och Mollie, det är ju ändå hon som levt med mej och det är ju ändå hon som gjorde lilla myset. Faktum är att hon var så duktig så när hon prickade rätt den där gången, ja hon hade ju visserligen tränat fem gånger innan, men resultatet kan man ju inte klaga på, hon har ju allt, mitt mys.
Men om nu inte hon är värd mej hur vet man då när man träffar en annan människa att den är värd mej och tänk om det är så att jag träffar en person som är värd mej men som jag inte tycker om och vill leva mitt liv med, eller om jag träffar någon som jag tror är värd mej men som visar sej sen inte vara det, Grrr Jag förstår vad människor säger till mej men jag förstår inte hur man ska veta hur man ska lyckas, hur man ska lyckas bli lycklig och vara lycklig.
Hur ska jag hitta henne som är värd mej?
Och framför allt är det henne jag vill ha?

Hum lagom snurrigt inlägg, men ibland är man tvungen att snurra till det för att kunna snurra upp allt.

Nu packas återigen väskan. Varning New york myset är på väg.
Ska bli spännande att komma dit men även spännande att komma hem och se vad för nya hyss den sk frun har hittat på, för hon kan väl knappast lyckas hålla sej lugn i ett par veckors tid.

Jockarp.

Bloggen stängs....

Ja kära läsare!

Det är ju så att man måste göra en bodelning när man varit gift och då den ena parten bestämmer sej för att inte ta så allvarligt på just de och då vilja skilja sej helt plötsligt bara sådär efter några veckor.
Hade nu min sk fru låtit bli att gifta sej vilket jag nu i efterhand hade sett som ett väldigt positivt och moget beslut, (men ack nej hon skulle genomföra vigslen här skulle minsann lina löpas fullt ut, hon var minsann inte nöjd förren hon gjort allt med mej, och det har hon då som sagt var gjort snart.) Så hade vi alltså inte behövt göra en bodelning och då hade vi sluppit massa onödiga utgifter i form av att anlita juridiskt kunniga människor.

För nu har det kommit en förfrågning av min sk frus sk juridiska ombud om en bodelning.
Lite märkligt med tanke på att jag redan i December månad genom mitt juridiska ombud ställde frågan om bodelning, men visst viss fördröjning får man tydligen räkna med och med tanke på att hennes ombud nu inte verkar vara en kniv med så vasst egg så kan jag förstå dröjsmålet.
Kanske var hon helt enkelt tvungen att läsa på om hur det fungerar och även plugga lite Svenska med för det verkar inte vara hennes starkaste sida.
Men det kan jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Iallafall ska en bodelning till att göras man ska alltså dela upp boet, de kan väl tyckas lite märkligt i sej att hon ville genomföra giftemålet och sen skiljas, så tanken har ju slagit mej att hon helt enkelt ville sol och våra mej, humf vi får väl se hur det går.
Det finns ju vissa saker som hon har lagt beslag på som jag anser vara mitt eller helt enkelt går att dela på och det är bland annat våra gemensamma foto från våra fem år ihop.
Hon tog hårddisken som alla foton fanns på och drog.
Där är bilder från resor, när vi tittar på pyramiderna i Egypten, när vi tittat på när papegojor bråkar i Venuzuela, när vi pussas vid Efeltornet en nyårsafton, vaxkabinetet i London, Förlovnings resan till Maldiverna, När vi pussas i det helt förbjudna för homosexuella Peterskyrkan i Vatikanstaten, när vi vandrade på kalfjället, vår tripp till Amsterdam och red light district, spa resan till Polen och ej att förglömma vår långa resa men bil i USA.
Det finns bilder när min mage var platt till den blev större och större, när det växte ett litet barn där inne som vi båda såg framemot att få träffa och få se växa upp.
Där finns bilder på alla resor mina föräldrar gjort dessa åren, hela våra liv finns i den hårddisken.
jag var snäll nog att köpa en externhårddisk som jag gav till henne så hon skulle kunna lägga över alla bilderna på, vi får väl se hur de går, hittills har det gått sådär.
Det finns även videoband från vår månad i USA som skulle kopieras och delas med av, röken har ringlats över taken här men dessa saker har lyst med sin frånvaro.
Jag har ju däremot hela tiden sagt att hon kan komma hit och hämta sina pinaler och till och med erbjudit mej att köra sakerna till utsatt plats inom kommunen, men nej då inget svar på vårt brev inte.

Men så plötsligt ligger det då ett brev i lådan och återigen kan jag bara konstatera att hon måste valt planetens sämsta ombud.
Herregud Stockholm är stort det måste väl finnas någon människa där uppe som har något mellan öronen, för denna bruttan hon valt att föra hennes talan kan ju omöjligt ha det.

Kolla bara här.
I brevet informerar hennes sk juridiska ombud mej om att man måste genomföra en bodelning, vilket jag redan visste och vi i vår tur informerade lilla frun redan i december.
Vidare står det att man ska dela på allt att min sk fru då har rätt till hälften av våra gemensamma tillgångar som inte är enskild egendom, hon informerar mej om att vår gemensamma bostad där taxeringsvärdet uppgår till exakt 7620000 där jag äger 39% att den delen ska ingå i bodelningen.
Men att min sk fru inte har någon önskan om att utsätta mej för det att vi ska dela den gemensamma bostaden, hum.
Nej istället vill min sk fru ha en engångs summa på 100000 svenska kronor, hon vill ha sina silverbestick och lite böcker.
Hon vill heller inte ha hälften av dom spermie vi har kvar i Danmark. Mycket märkligt.
Ett villkor eller ett krav som dock ställs i detta något märkliga brev är att min blogg ska stängas.
Kan min tystnad verkligen vara värd miljoner?

Det är här jag funderar över om hennes juridiska ombud är klok i huvudet, eller detta är ännu ett nytt försök till att försöka tysta mej, jag menar, inte i helvete skulle en människa som gjort så mycket fel de senaste året bara nöja sej med 100000 kronor om hon tror sej kunna få ut mer, vad är det för ombud i så fall.
Nej jag tror att dom insett att här finns inget att hämta, allt är skyddat och tacka herren för det.
De skulle till och med kunna sluta med att min sk fru kanske får betala mej, de hade väl egentligen inte varit mer än rätt, se det som sveda och värk.
Och nån tanke på att lägga ner bloggen det finns inte i nuläget, jag är inte klar än, så lätt tystar man inte mej.

Jag har varit rädd en gång i livet, livrädd till och med och det var när hon kom och sa att hon inte ville ha vårt barn, att hon tänkte lämna mej ensam med ett litet barn med allt de ansvar det innebär.
Så nu när dom försöker skrämma mej till tystnad så får jag endast mer ved på min brasa och ett jätte leende på mina läppar.
Och en fråga hur lågt ska denna människa sjunka.

Tydligen är hon livrädd för mitt ord, att sanningen ska fortsätta att ligga som en mörk skugga över hennes liv, att de hon gjort mot mej och vårt barn alltid ska följa henne, förfölja henne, att hon vet att det hon gjorde var fel, fruktansvärt fel.
Hon vet att min blogg är levande och att jag har så många läsare, framför allt kanske i HBT- världen.
Hon är rädd för att hon inte kan gömma sej.
Jag säger bara varsågod och möt den rädslan jag mötte för ett år sedan, nu är det kanske inte så roligt längre, trots allt hade hon ett val, jag hade det inte.
Rollerna är ombytta jag har inget att frukta, jag är inte rädd längre. Inget kan skrämma mej.
Så länge Mollie mår bra känner jag mej odödlig.

Ja gott folk efter allt hon gjort mej, är det någon som tycker att jag ska ta hennes bud om att betala henne 100000 kronor och sluta blogga?
Och vad har hon fått siffran 100000 i från?
Och varför skulle jag betala henne de?
Är hon värd 100000 kronor och min tystnad efter ett äktenskap som varade i tre veckor innan hon hoppade i säng med en annan kvinna, innan hon ratade sitt barn?
Min fråga är vem har uppfostrad denna märkliga människa.
Ja vem det än må vara kan dom ju knappast vara nöjda men resultatet.

Jag kommer att berätta vidare hur det går i denna historia som till synes innehåller allt.
Så länge bloggen finns, finns jag.
Må de hata blott de frukta.

Jockarp.

Beröm, sanning eller lögn?

Glader :)

Funderar på vad det är med barn som är så speciellt, dom är ju mest speciella när dom är små. Ju äldre dom blir desto alldagligare blir dom, dom blir liksom en i mängden.
Jag läste någonstans att ett barn får 90% av allt sitt beröm dom första två levnadsåren, de är ju bedrövligt.
Det händer ju jätte mycket med ett barn dom åren men varför berömmer man små barn så mycket? varför säger man oh vad du åt duktigt med mat nu oj vad duktig du var som kröp hit oj nu går du ju vad duktig du är, jätte duktigt av dej att sitta där på stolen. Herregud, man vet ju att det är fullständigt normalt att dom första två åren ska ju allt detta till att ske, dom lär sej äta föda, dom lär sej krypa och gå lär sej sitta och stå.
Vad är det som är så stort i det?
De slår mej varje gång när jag säger till Mollie att hon är duktig att det är ord som hon bara ska få höra tio % av resten av hennes långa liv efter två års ålder, det är ju inte klokt, det kan väl ändå inte stämma.

Det är kanske inte så konstigt då att vissa människor idag har så stort behov av att få bekräftelse och att dom har en önskan över att bli "kända" Jag funderar lite på det, att hade de varit så att jag hade gått omkring här hemma och sagt till min sk fru när hon lipade över att det var så eländigt på hennes jobb och att det var så synd om henne, tänk om jag sagt till henne, vad duktig du är som gråter, vad duktig du är som gnäller över ditt jobb, det är ju toppen att du visar dina känslor, det är ju helgreat att dom är elak vid dej på jobbet. Det är kanonbra att du är en feg liten skit, allt du gjort är verkligen jättebra. Toppen att du lämnade fru och barn, toppen, toppen, toppen.
Tror vi då att hon hade mått bättre, att hon inte hade haft detta behov av att förverkliga sej själv genom att flytta till den hon trodde så hippa huvudstaden?
Kanske jag skulle smekt henne medhårs och låtit henne tro de som nu hennes familj sagt och lurat i henne, de att hon en dag skulle bli något stort, att hon skulle bli känd, att de skulle stå om henne i historieböckerna.
Ja kanske jag kan hjälpa henne att få sin dröm besannad kanske kan hon bli känd, ja i visa grupper verkar hon onekligen redan vara känd.

Med allt detta färskt i minnet ska jag försöka uppfostra min dotter annorlunda.
Att jag ska ge henne beröm även när hon blir äldre för de som är gott och för det som är bra.
Att jag inte ska lura henne om att hon är menad för historieböckerna och för den delen känna en press i hela sitt liv om att hon måste uppnå något stort.
Hon ska få leva sitt liv som en älskad dotter och jag hoppas hon ska vara nöjd med just att vara det.
Frågan är, är jag en dålig mor som är realistisk och säger till Mollie en dag, hörru stumpan du kommer förmodligen aldrig bli känd, berömd och ihågkommen du kommer nog aldrig bli omskriven i historieböckerna.
Men du kan leva ett fint liv ändå och leva de här och nu.
Är det fel att ta bort längtan och strävan om hon nu skulle ha/få de, är det fel att vara ärlig mot sitt barn och är det verkligen så viktigt att bli ihågkommen?

Diskare kanske skulle vara något för myset :)

Ja det är mycket man ska ta ställning till som förälder, jag har mycket jag måste fundera ut hur jag ska säga och tackla när det är dags för myset att stilla sin nyfikenhet.
Usch jag ser det redan framför mej när hon kommer tulltandes och frågar varför är det si varför är det så, varför har jag ingen pappa de har ju alla andra, varför bor vi här, varför har vi inte en röd bil, varför har vi katt och inte kanin varför jobbar du på natten. Varför, varför, varför.
Ja hur ska jag lösa allt detta? jag blir trött bara jag tänker på det, blir hon sen lika nyfiken som jag så vet jag att jag kommer få ett rent helvete med alla dessa frågor och hon kommer inte att ge sej förren jag svarat......Sådan mor sådan dotter.
I de avseendet hoppas jag faktiskt att hon släktas på herr Danmark.
Jag ska iallafall försöka svara lugnt och sakligt och givetvis så ärligt jag kan, ingen lögn för att hon ska må bra av det, för det kommer i fatt, den skulden får hon betala en vacker dag, hon eller någon annan stackare.
Jag har ju vackert fått betala min sk frus skuld som hon fick för att hennes vrickade familj lurade henne, den naiva stackaren.

Ja efter alla dessa svåra märkliga tanka och funderingar som rör sej i den Vilhelmssonska hjärnan så är det skönt att kunna gå en sväng på vesan bland runbalar och en doft av potatisblast.
Att gå där nere med sin lilla dotter och låta vinden blåsa i ansiktet och se solen sakta gå ner bakom berget.
Ja med de vackra på näthinnan känns dessa frågor som en vacker dag måste få ett svar väldigt väldigt avlägsna.

Så här mysigt har vi de på en halmtuss ;)

Jockarp.

Trevligt.....

Ja vad ska jag säga, än en gång konstaterar jag att jag måste vara bland dom lyckligaste människor på jorden, med allt fint som finns i mitt liv, än en gång kan jag konstatera att de enda som saknas i mitt liv nu är att dela de med någon som jag hyser kärlekens känslor för. Allt annat är klart. Allt annat har jag.
Jag delade dagen med en ny funnen vän, jag fick vara med och dela dagen då hennes son skulle få sitt namn.
Jag begav mej vid middagstid mot ett regningt och mörkt Helsingborg, myset var sömnigt så hon slocknade innan jag kommit ner i allén och hon sov hela vägen, så sällskapet bestod av Robyn och herr Winnerbäck de är egen tid det.
Väl framme så blev vi bjudna på god mat det lästes dikt och de sköngs sånger, när huvudpersonens storebror sjöng en sång för sin bror ja då ställde sej håret upp på mina armar, det var verkligen fint gjort och modigt.
Önskar att jag själv varit så modig och väluppfostrad när jag var nio år, men jag har väl tagit igen de nu, en del mognar sen och jag får väl ställa mej bland dom, själv insikt har jag iallafall.
Ett litet problem som stavas amningshjärna gjorde sej påmind när jag var på väg hem så fick jag göra en förbjuden u-sväng och köra tillbaka och hämta upp delar av mitt bohag.
Mot Sölvesborg igen och när jag var i Kristianstad fick jag ett nytt samtal om att dela av bohaget fortfarande befann sej i Helsingborg, Grrr kan man bli trött eller.

Väl hemma blev det matning och klädombyte av mys sen lastades hon i vagnen för en promenad upp till min bror, dom hade ätit kräftor och vi kom lagom till efterrätten.
Mollie hjälpte moster att vispa grädde och fick även slicka vispen.
Hon blev väl omhändertagen så att mamman fick socialisera sej med dom vuxna som var på plats, mycket trevligt.
Ja det här med trevligt, det är en sak som slår mej ganska ofta nu, man har inte roligt längre, man har trevligt, är det åldersbaserat att man inte ska ha roligt när man är över trettio och förälder eller vad beror det på, jag har inte roligt längre. Eller har jag det?
Hade man roligt (håll för öronen gud)när man festade och var ute på byn och hittade på galenskap, allt från att råna tuggummiautomater, spränga brevlådor, palla frukt till att köra moppe på fyllan, var det roligare än att sitta hemma en lördagskväll med en liten dotter som kryper runt och inte kan sluta skratta när man låtsas att man jagar henne.
Vilket är roligt?
Allt har nog sin tid, men galet roligt har jag inte, jag har nog moget roligt, hum finns det något som heter så tro....

Ja just det ännu ett tecken på hur mogen man är, jag firade ju 13 månader som fru Vilhelmsson i går, grattis till mej och grattis till min mogna sk fru, tänk vad tiden går fort ändå.
Ja snart har det gått ett år sen lilla frun stängde dörren och sa dom söta små orden, jag lämnar dej faktiskt inte bara, humf.
Jag frågar mej, va fan gjorde hon då?
Jag har då inte sett röken av den ansvarsfulla och mogna frun tillika mor till ett litet barn, hoho var är du?
Har jag missat något?

Jockarp.

Jockarps spa....

Vattenbus :)

Myset har hunnit med att bada med sin kusin, dom hade jättemysigt där i badkaret dom två tjejerna, jag var nästan rädd för att gå in där och störa när dom plaskade som några riktiga blötodjur.
Uppkommen ur badet hängdes de i soffan på en filt, hal som en liten ål och doft av nybadad bebis spred sej, helt ljuvligt. Även manikyr och pedikyr ingick på Jockarps egna lilla spa.
Mollie i kläddes sen en IFK Göteborgs dräkt till morbrors förtjusning, som dom säger en skönhet klär allt.

Vi har haft besök av diverse människor här, min jobbarkompis var här och installerade den nya datorn och jag måste säga att det är skönt att slippa bli bränskadad på låret nu när man har datorn i knäet så än så länge är den värd varenda krona. Vi tackar ödmjukast för hjälpen.
En annan vän som jag bruka prata med om ganska djupa saker och där samtalen inte oväntat ta märkliga vändningar var här, vi pratade om historia om skog, mark och om kärlek, jag uppskattar våra samtal, dom är givande och intressanta.
Vi är så gammeldags av oss i vissa lägen så vi tror båda två att vi borde levt på en annan tid.
Ja och kanske skulle vi varit vänner även då.

Vattenmys ;)

En av fruar från Lund har delat en eftermiddag med oss och vi tog en smakbit på den grymt goda nutellakakan som jag nu utvecklat lite och lagt till en burk i receptet, allt för smakens skull, sån är jag.
Myset råkade komma lite i kläm mellan stol och bord, men hon verkar inte tagit någon större skada av det inträffade.
Även där hade jag ett mycket givande samtal, ett samtal om öde, om det som sker det sker av en anledning och hur mycket man kan påverka det.
Jag har alltid trott att man själv kan påverka de som sker, men efter det som hänt har jag ändrat mej helt, det måste vara ödet, jag kunde inte påverka min sk fru, hon lämnade  mej och det lilla barnet...Ödet?
Min vän tror fortfarande på att man kan påverka sitt eget öde, ja jag tror att ämnet kommer komma upp fler gånger. Det är ett svårt ämne som man kan vrida och vända på hur länge som helst, risken är väl att man blir galen.
Jag har iallafall bestämt mej för att gör en sak som jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra eller för den delen trott på resultatet, men jag ska ge det en chans, jag återkommer framöver i det ämnet.

Vad det gäller den lilla dam jag numera delar mitt liv med så kommer vi inte alls överens vad det gäller hur en arbetsdag ser ut, jag föredrar tidig morgon och tidigt i säng på kvällen, fröken Vilhelmsson tycker nu tvärt om.
Dom senaste kvällarna har inte varit så värst behagliga här i borgen, det har gnällts och lipats och gjorts allt för att slippa gömma dom små blåbruna bakom locken, mamman har gått segrande ur striderna, men det kostar på.
Jag är oftast uppe tidigt och i säng sent, jag gör ju visserligen som jag vill för när man är vuxen får man göra de, man får även äta glass, godis, ostbågar, kakor och knäckebröd i sängen, det är det som är en vuxens privilegie :)

Psykologen har vi hunnit med och träffa, vilket bara blir mer och mer givande, jag går från klarhet till klarhet, men även bakåt ibland, men det hör tydligen till, hon tycker att jag blir starkare och starkare.
Jag hade en för mej mycket intressant formulering, jag frågade henne, om vi leker med tanken att det var min sk fru som kommit in till psykologen och berättat vad hon hade gjort att hon hade lämnat sin höggravida fru i en väldigt taskig tid och sits och att hon nu inte mådde bra över det, (detta var ju bara hypotetiskt för min sk fru mår nog alldeles förträffligt, hon är nog super nöjd med vad hon har åstadkommit de sista året ) vad skulle psykologen då säga?
Psykologen svarar att hon hade sagt vad som behövdes för att hjälpa henne fram i livet, men som människa hade hon sagt att det hon gjort var förjävligt.
Ett sånt jobb hade jag aldrig klarat av att ha, det är en sak som är säkert, tycker jag inte om något/någon så märks det och det är tydligt.

Och så har antikrundan varit i stan och spelat in, jag hade en gammal grej som jag inte vet vad det är, de hade varit grymt roligt att få reda på vad det var för något, problemet var bara att jag inte visste var den tagit vägen, hihi ja de är inte alltid bra med stora hus, men rätt som det är dyker den väl upp.

Som vanligt har det promenerats många mil med både familj och vänner, myset har klart med varit med, vad ska sleven vara om inte i grytan.
Och efter långpromenaden i går kväll roade vi oss med att baka. Två nya kakor, fina, fagra underbart kaloririka godsaker står nu i min frys, vi slog till med två burkar nutella även denna gång, ja för varför ändra på ett vinnande koncept, den är helt enkelt snuskigt god :)

Ny är det dags att piffa till sej och bege sej söderöver.

Sötare stjärt kan väl knappast finnas va?

Jockarp.

Frågor...

Dagens inlägg kommer mest att handla om en kommentar jag fick med samband om inlägget om åldersnojan häromdagen.
Kommentaren handlade ju inte om nojan jag har över om jag ska våga lita på en 28 taggare igen utan det var några frågor med och det tycker jag är trevligt.
Jag har ju själv många frågor som jag inte får svar på så jag ska göra mitt bästa på att svara på dom frågor jag får till mej i livet, vet ju hur frustrerande det kan vara att inte få svar.
Frågorna var om jag fortfarande älskade min sk fru efter det hon gjort mot mej?
Om någon kan älska en person som gjort som hon?
Och om jag kunde berätta vad hon heter?

Jag såg den första frågan som, ursäkta mej nu, men som lite komisk, för det är ju så att den här bloggen handlar ju till väldigt stor del om mina funderingar, tanka och känslor kring det som hänt och händer det är en bearbetning att försöka förstå det omöjlig som hänt från att från hennes sida hysa såna starka känslor till mej så hon står som brud till mej och till bara några veckor senare lämna mej och vårt ofödda barn.

Jag står kvar med mina starka känslor för henne, jag älskar den kvinnan jag gifte mej med och ja med risk för att få prygel så får jag nog säga att jag fortfarande på något märkligt sätt älskar henne.
Jag tror och hoppas att jag kommer att räta ut många känslomässiga frågetecken på rättegången, jag hoppas att jag kommer att känna en avsky mot denna människa som jag älskat så innerligt, jag hoppas känna ett hat mot det hon gjort, jag hoppas känna en känsla av medlidsamhet mot henne, att jag nu har allt detta vackra i mitt liv.
Min dotter en fin familj som älskar mej och alla mina underbara vänner.
Och hon har kammat hem den största nollan som finns.
Men jag är även rädd, rädd för att jag fortfarande ska hysa dessa starka kärleksfulla känslor mot henne och gör jag de så får jag kanske göra som min goda vän i Stockholm säger.
- Har du känslor för henne så behöver du vård.
 Och ja då får jag kanske söka hjälp, detta återstår nu och se hur jag reagera.
Men jag om någon vill bli kvitt dessa känslor och kunna få en fin mammaledighet med en dotter som förtjänar sin mors hela uppmärksamhet, både fysiskt men framför allt psykiskt.

På frågan om någon kan älska en person som gjort som hon, det vet jag inte, jag älskar henne eller har åtminstone gjort det innan, så visst måste det väl gå att göra det.
Men de får vi väl se i framtiden om hon hittar någon ny människa att dela sitt liv med för jag kan ju aldrig tänka mej att det håller mellan min sk fru och fröken tumör, hon är alldeles för lång för min sk fru och det informerade jag henne om redan när hon lämnade mej.
Men jag tror ju att hon får svårt att dölja denna historia för någon ny tjej, (och jag hoppas hon inte gör det)  hon kan ju knappast skylla på omognad, för hon är ju faktiskt 28 år.
Ja vi får väl se hur det går.

Vad det gäller det sista, så nej jag tänker inte berätta vad hon heter eller vad hon jobbar eller bor, ser ingen som helst anledning till det.
Vad ni har för intresse i det vet jag inte heller, men skulle ni ha en bra anledning så får ni höra av er så ska jag ta ett nytt beslut i frågan.

Jag sitter nu här och plippar på min alldeles nya fina dator, det går ganska bra,lite skit är det nog fortfarande bakom knapparna men jag lär mej snabbt. Träning ger färdighet :)

Läste som hastigast om orkanen Irene som är på väg mot Newyork, jag hoppas verkligen att den dunstat till nästa vecka för då ska lilla orkanen Mollie dit.
ja det återstår väl och se hur det går där borta på andra sidan Atlanten vi får hoppas att det inte blir så farligt och att den drar över snabbt och smidigt och att stan står kvar till vi kommer, men fram till dess så sitter vi tryggt här hemma i Jockarp och jag ska fortsätta klia på mina myggbett från helvetet.

Jockarp..

Oro....

Lite lek, lite allvar ;)

Igår fick vi minsann lite gjort, myset vaknade tidigt hon har ju annars gett sjusovaren ett ansikte hon brukar med gott samvete sova fram till niosnåret, inte mej emot.
Det här med sjusovare väckte mitt intresse, varför heter det så och vad kommer det i från, ja Google är där ett fantastiskt verktyg.
En sjusovare är inte vad jag trodde en person som sover bort halva dagen eller halva sitt liv utan en sjusovare är för det första en liten mus som lever nere i Europa.

För det andra så är det en matyrlegend om sju kristna män som levde kring år 250, som var snälla och gav vad dom hade till fattiga människor, detta uppskattades inte av kjesaren Decius så när alla männen var inne i en grotta så lät kejsaren mura igen hålet, väldigt taskigt gjort.
Hur det hänger ihop har jag inte en aning om.

De stod även att läsa att om man sover länge den 27 juli så kommer man att vara trött ett helt år framåt för den dagen var fram till 1901 en helgondag och kallades för sjusovardagen. Så alla som nu är trötta, hur var det nu den 27 juli sov ni länge eller var ni uppe i arla timme?
Nog med historia och fakta och vidare till mitt och mysets dag.

Vi åt gröt och hoppade in i bilen, vi hade lite på agendan.
Vi började att köra norr över och lämna en liten slant i brevlådan hos några vänner som vi var skyldiga för en present till en liten ettåring.
Vidare bar det söderöver till Mjällby och där skulle vi lämna en bok som vi lånat, en fantastisk bok "ett barn blir till" av Lennart Nilsson, såg faktiskt även hans utställning på fotografiska förra året helt makalöst fina bilder.
Sen rullade vi in mot centrum för en liten klippning, det var bara några decimeter på topparna som rök så jag tror att dom flesta fortfarande känner igen mej.
Nu har jag kommit fram till att det blir inte någon frisyr ändring förren myset slutar mysa och pilla i mitt hår, hon älskar att trassla in sina små underbara knubbiga fingrarna när hon ska sova och inte kan jag jag väl missunna henne den mysstunden inte.

Måste berätta om ett samtal jag fick hos frissan, ett samtal som inte tillhör vanligheten men ändå ett mycket mycket trevligt sådant.
De ringde från skyddat nummer och efter allt som hänt de sista året så åker taggarna ut och en klump sätter sej i halsen som sen sakta glider vidare ner i magen, och där ligger den gnager. Någon förbannad kommunal eller statlig inrättning som kommer med några tråkigheter är första tanken som far förbi.
Många gånger har jag tänkt att inte ens svara men min nyfikenhet tar ofta överhand, jag förbannar den nyfikenheten ibland, dock då inte i går.
En kvinnoröst i andra änden presenterar sej med namn och att det är från polisen, vi pratar en stund om hur allt var och de dröjer ju inte länge förren jag frågar vad hon hade på hjärtat, för något tråkigt borde de ju vara.
Men nej hon säger bara glatt att hon undrade hur vi hade de och önskade lycka till med allt framöver och sen gav hon mej även ett boktips.
Jag har tänkt många gånger på de samtalet sen igår och jag får ett leende på läpparna och en glad känsla i bröstet, vilka människor det finns.
Ja menar hur stor är sannolikheten att en polis i Sverige idag skulle ringa till en påstådda brottsling och fråga hur den mådde och önska en lycka till i livet.
Jag borde ju varit en person som bara var ett nummer på ett papper för henne, ett papper som hon bara vände på och sen var jag historia.
Ja när jag tänker på det blir jag faktiskt väldigt rörd, hon gjorde helt klart min dag mycket bra.
Vilka människor det finns och tack för det, allt hopp är inte ute.

Om klumpen i magen blir stor av skyddatnummer så ska jag säga att det var ingenting när man tänker på den klump som kom senare under dagen då jag sökte efter ett viktigt papper som inte gick att finna någonstans. Efter en stunds tannagnissel så ringde dom från revisorn och sa att pappret var arkiverat hos dom, satan i gatan vad glad jag blir, de är så lite som behövs, tvära kast.

En betydligt allvarligare sak än mina telefon nummer och viktiga papper är att det skedde en hemsk olycka på min arbetsplats, när sånt sker ser allt annat mycket litet ut.
Mina tankar går klart till den drabbade, hans familj och hans vänner.

Jockarp.

Inte vanlig åldersnoja....

Kan de vara ett par såna som ska få mej vidare tro?

En fundering.....

Jag blir snart 35 år gammal. Jag är nu enligt mej själv en ansvarsfull trygg och en helt otroligt grym mor till min lilla dotter.
Jag har aldrig varit starkare fysiskt någonsin i mitt liv.
Och om ett tag då jag köpt mej några nya par skor och bestämt mej för att gå vidare i mitt liv och helt enkelt skita i den genomruttna sk fru.
Då när jag har ett psyke av plåt och ett hjärta av ädel titan.
Ja då när allt är ut raderat, när min sk frun har blåsts ut igenom mitt hjärta och hon aldrig någonsin ska kunna på något sätt i världen kunna ta sej in där igen.
När hon på alla plan dött för mej när jag aldrig kommer att lyfta på ögonbrynet när någon nämner hennes namn.
När jag kommer att vara totalt likgiltig om jag får höra något om henne.
Då när hon betyder lika lite för mej som hon gör för min omgivning just nu.
Då när hon inte ens är värd att ödsla en loska men saliv på.
Det är nog ett litet tag till innan jag är där men när jag är där ja då undrar jag vad vågar man göra? vem vågar man lita på? gammal eller ung?

Kan man lita på någon?

En tjej som är 28 år som man trodde var mogen nog att ta ansvar för sitt handlande, som man trodde var mogen till giftemål och till barn.
En tjej som på alla plan visat sej vara mogen till ett familjeliv, en trygg pålitlig tjej, som sa sej älska sin fru älska de lilla barnet som växte sej större för varje dag som gick, hon älskade sitt hem och sitt liv, allt utom arbetet var bra, en tjej som var stabil helt enkelt.
Men som då visade sej vara den största skitstövlen som kan gå i ett par skor.

28 år och jag på mina då snart 35.
Hur ser utsikterna ut egentligen?
Jag vill inte träffa någon gammal kärring, samtidigt som man förmodligen kan lita på att en människa med några år till på nacken verkligen är en stabil människa som inte sväva i de blå som en fjortis och där risken att den plötsligt dimper ner som en pannkaka från sitt lilla blåa moln, pladask, oj, nu kom vi på att vi ska förverkliga oss och göra karriär en karriär som förmodligen uteblir.

Trots fjortisfassonerna.
Så måste jag ju säga att tiden men min sk fru var verkligen roligt, jag tyckte verkligen att hon var den vackraste kvinnan på jorden, jag kände mej alltid stolt och älskad när jag var med henne, hon fick mej att känna mej speciell, vilket jag också är, alla är ju det har jag kommit på.
Förmodligen har det inget med ålder att göra, man borde ju kunna känna sej speciell vare sej ens partner är 15 eller 90 år.
Men jag är nu lite skraj för att träffa på en glad skit i en något yngre årsmodell, en som vill utnyttja en få göra allt, resa, förlova sej, gifta sej, skaffa barn, nja och sen vill hon göra karriär, en karriär som oftast då inte finns.

Klarar jag en sån blåsning till tro?
Finns det möjligen fler damer där ute som skulle kunna göra så här?
Är risken större när dom är yngre?
Det måste väl ändå vara helt omöjligt för mej att råka ut för en sån brud igen eller?
Eller dras jag till skitstövlar helt enkelt, kan det vara så?

Ska man leva själv för man är rädd för att den man träffa är för ung, funderar lite på om man ska sätta upp en gräns, ingen under 30 år får komma in i mitt och mysets liv, eller är det för lågt? ska vi säga 35, pust.
Fan kan det inte komma en liten prinsessa förbi ridandes på ett litet russ och fråga om jag vill dela livet med henne?
De hade väl varit smidigt...

Men som sagt jag är inte där än, skitstövlen (min sk fru) ska ju först ut ur min kropp, hjärnan är klar, hjärtat har en del kvar, men det kommer nog.
Och förhoppningsvis är det snart.
Men tills dess får jag fundera vidare, gammal eller ung. Våga, vågar inte.....

Jockarp.

Fest...

Jag tackar för inbjudan.....och tipsa här alla andra om vad som är på gång i närområdet.

Välkommen till The Closet fredag 4 november.
Blekinge hissar regnbågsflaggan och placerar sig på gaymap. 

Något har saknats runt om Blekinge och nu har vi det där lilla extra, det där lilla som vi hela tiden kämpar för.
Alla är välkommen, Open mind, Trans, Gay, flata, bi, Queer, Hetero, mörk, blå, gul, röd eller what ever. Ta bara med dig själv, dina vänner oavsett läg...gning och KOM!!

Music By: DJ INCA (RnB, House)
Inca började sin karriär på Indigo i Malmö och fick sitt stora och största genombrott på ClubConnection år 2005 i Stockholm sen dess har det bara rullat på med alltifrån MOXY, Miss Gay Sweden, Momma, Club KAK, Barbee, Gina Girls Club, Clean Group, WONK, Club Zappho, DAO, Spring Pride, Saga Bar, Club Kick'n It och Club Open Mind, ect...

Music By: DJ MATHIAS HOLMGREN (Schlager)
Mathias Holmgren är en svensk sångare och fick siitt genombrott 2002 i dokusåpan Fame Factory och har haft hits som "Jag tillhör dig" och "Något som kan hända" (som sålde guld och låg etta på Svensktoppen). Han tog över som sångare i dansbandet Barbados 2003 efter Magnus Carlsson. Mathias Holmgren har medverkat i Melodifestivalen två gånger. Idag är Mathias Holmgren en väldigt omtyckt, folkkär och välkänd soloartist men som som även gästspelar på olika nattklubbar runtom i Sverige.

Music By: DJ MARKUS GISSLEN
Markus Gisslén var den drivande kraften bakom klubb Gossip under flera år. Gossip röstades fram av Qx-läsare som årets bästa gayställe både i Göteborg och i hela Sverige. Inte bara en gång utan två. Markus Gisslén ville gå vidare och det gjorde han med storm då han började på Restaurang och klubb Bee där han i år och på Qx-gaygala kammade hem vinsten "Keep up The Good Work" Nu kommer legenden och Karlskrona-stjärnan till Sliver och The Closet!
Markus Gisslén huserar vanligtvis på BeeBar men DJ:ar runt om Skandinavien på ställen som Operaterrassen (Café Opera Sthlm), Gaykryssningen mellan Sverige & Finland, ESC Today´s stora Eurovision party 2010 på Club Latter i Oslo, Park Lane i Göteborg och på Lisebergs stora scen.

Entré: 100:-
(50 första får en goodiebag)
Ålder: 18
Tid: 21.00-02.00
Var: Ågatan 12 (Harrys, Sliver)

Ja vad ska man säga de smått omöjliga har hänt och det på en plats nära mej :)
När jag först läste inbjudan trodde jag att det var ett skämt, men det verkar vara sanning.
Det känns helt klart att det är läge att fixa barnvakt till myset denna afton, faktum är att det är redan kirrat, käre bror tar gärna hand om myset några timmar när mamman är ute och förlustar sej med damer i grannkommunen.
Detta ska bli sanslöst roligt, vilket initiativ av Majs Keller, tummen upp för henne.
Barnfri och egen tid, för mej herregud, kommer man att överleva i vimmlet, hihi.
Ja det är klart det är ju ett tag till, vi ska ju igenom en rättegång med innan det är dags för festligheterna, kanske min sk fru också tänker gå på denna trevliga fest, med tanke på att hon är hemma vid brottsplatsen igen, jaja vi får väl se vad det blir med det.

Alla tummar upp för detta iallafall och alla är ju välkomna så boka in den 4 November och pallra er hit nu och ha en trevlig kväll :)

Jockarp.