Kan de vara hat?

Jag gick ett stenhårtpass på berget, men de hjälpte föga, jag kände en ilska och en frustration bubbla upp i mej.
Jag var så arg, ledsen och besviken så jag var nära lipen framåt kvällningen.

Jag  bor i världens vackraste hem, stort, rymligt och med alla bekvämligheter men på ett gammeldags sätt, ja jag älskar min borg men igår förbannade jag den, jag förbannade det vackra plankgolvet jag brukar älska att gå på.
Anledningen var att myset nattades och varje gång jag skull gå ut från sovrummet så trampade jag på en planka som gav i från sej ett knarrande ljud, ja ibland behövs de inte mer för att väcka den lilla björnen som ska sova, detta upprepades ett flertal gånger och tillslut gav jag upp.
Jag känner tårarna bränna där bakom locken och jag blir arg av bara tanken att jag skulle knäckas och ta till lipen över en sån patetisk och oviktig grej.
Jag tvingar mej själv att tänka på Lajka och hennes öde.

Jag skulle inte brytt mej i vanliga fall, men just igår kände jag mej sårbar, ensam och helt övergiven.
Jag kände en ilska över min ex fru och över vad hon har gjort mot mej och Mollie och i vilken sits hon satt mej i, (så jag är glad och tacksam över att det är sextio mil i mellan oss.)

Jag kände en otrolig längtan efter närheten av en annan vuxen människa, tankarna snurrade i huvudet att det var helt sjukt de som hänt, att ingen människa skulle behöva bli så förnedrad och förlöjligad som jag blev när jag stått och trätt på en vacker guldring på kvinnan jag älskat och som sen bara kastade skit på allt de vackra vi hade.

Att jag som en gammal gumma kommer att sitta här i borgen och se tillbaka på mitt liv, att jag då kommer tänka på detta vansinniga som hände mej.
Må jag då kunna skratta åt det, då inte över att de skulle vara något komiskt, men förhoppningsvis över att jag levt ett fint liv med barn och barnbarn och att min ex fru förvisats till de evigt ensam utan varken barn eller barnbarn.
Ja med dessa tankar som for runt i huvudet på mej kan jag nog se de som att hatet har kommit på ett litet besök, att jag faktiskt börja hata den människa, alltså inte bara hata de hon gjort utan då även ett hat riktat mot henne.

Vad jag tycker om den uppenbarelsen vet jag inte, men det är väl bara att face även dom känslorna, vad finns annat att göra?

Jockarp.

Lugna dagar....

Jag har hittat ett recept i min kakbok som måste vara felskrivet, jag är säker till 99% jag har nämligen de senaste dagarna gjort 4 omgångar och med soptunne resultat varje gång.
Det värsta är att jag är nästan säker på att jag gjorde dessa kakor som barn och att de just var efter de receptet.
Resultatet då om jag minns rätt var utsökt.
Ja ja skam den som ger sej, lite nya ingredienser sen var det väl själva ... om jag inte ska gå segrande ut ur den striden.

Annas har vi gått lugna gatan i några dagar, jag har inte känt ett dugg för att socialisera mej. Nej istället har jag börjat dagen med att ta upp min lilla sockersöta dotter på armen sen har vi gått och satt oss på golvet och tittat på julgranen, där har vi suttit och tittat på alla ljusen och känt doften och bara njutit.
När vi tröttnat eller baken domnat bort på grund av de hårda golvet så har gröt intagits.
Vi har busat, läst böcker, kuddkrigat, badat, promenerat, kört traktor och ridit gunghäst.

Igår var vi ute i hagen hos hästarna, jag min fjönt trodde att min gamla tävlingshäst hade lugnat sej med åren och blivit barn vänlig.
Nix pix, så fel jag hade, dom ränderna går nog aldrig ur den damen.
Jag trodde i mitt stilla sinne att jag skulle kunna sätt upp Mollie på henne, ja de kunde jag, med det uppskattades inte, öronen bak och benen lyftes i ett försök att skrämmas, jag blev inte så värst skraj, den damen kan jag på mina fem fingrar, men man ska för den sakens skull inte utmana ödet så vi avslutade påhälsningen med att gosa lite i hennes nu alltför långa man.

Jag fick ett samtal från en jobbarkompis som kom med ett förslag till mej vad de gäller när jag ska börja jobba igen, nu dröjer det ju ett tag till men man måste ha planen klar och denna plan lät bra.
Nu ska jag bara får chefen med på tåget så ska nog mysets och mitt liv bli väldigt behagligt.
Chefs angripning väntar således redan i morgon.

Vi gjorde en super god kycklinggryta till middag igår, jag har ätit den hos en vän och det var där jag fått receptet i från. Men jag har aldrig gjort den själv och problemet var att jag visste i runda slängar vad den skulle innehålla, men jag visste inte mängden.
Ska jag sammanfatta de så finns ingen genväg till en god måltid, ska det bli gott jag då ska det till grädde och det i hiskliga mängder ;) Mums...

Jockarp.

Åsidosatt....

Bygger :)

Ta vara på tiden du har nu, det går så fort så fort, njut av din lilla dotter, hon växer så fort så fort.
Ja dessa meningar har jag hört så ofta sen den dagen jag blev mor.
Och jag försöker verkligen att ta vara och njuta av tiden, men vad mer kan jag göra?
Är det något speciellt alla dessa människor har i åtanke när dom säger till mej att njuta och ta vara på tiden, är det något jag håller på att missa?

Pang....Rasera :)

Jag blir nästan lite rädd, de flesta veckor, dagar och timmar på detta året som gått har jag haft myset vid min sida.
Vi har gjort mycket roliga saker ihop och även med andra människor, vi har varit äventyrliga men vi har varit de tillsammans.

Eh jag läser istället :)

Det var någon som kommenterade här på bloggen för ett tag sen att dom ansåg att myset var åsidosatt, jag har väldigt lite eller rättare sagt ingen förståelse alls för dom orden, men nyfiken på vad de grundats på är jag ju klart.
Jag har ju klart funderat lite över det hela och nej jag kan faktiskt inte på något sätt i världen förstå vad personen syftar på.

De allra flesta familjer består ju oftast av två vuxna personer och sen ett eller flera barn.
I dom familjerna blir det ofta att den ena vuxna personen arbetar och försörjer resten av familjen, ja sen ska det kanske tränas och de vuxnas intresse ska tillfredsställas vilket då resulterar i att barnen oftast är med en förälder. Precis som Mollie då.
Den enda skillnaden är att Mollie är med samma förälder hela tiden, vilket ni flesta som läser den här bloggen vet anledningen till.

Jag blir därför lite illa berörd när jag inte kan förstå vad den här tomten menar med att Mollie är åsidosatt.
Jag har igenom hel mitt liv varit en aktiv person, det har ridits, sparkats fotboll och lirats innebandy.
Jag här älskat att gå på musikaler, bio och konserter, dessa saker har jag tagit en paus ifrån, vissa saker kommer jag göra igen och vissa saker är nerlagda för evigt.
Jag har inte sett de som en uppoffring att inte kunna gå på bio eller hoppa upp på en häst, det blev liksom självklart för mej den dagen jag blev lämnad och facade de faktum att jag skulle ansvara och fostra detta lilla mys på egen hand.
Jag lever faktiskt efter de vackra ord som hörs i olika sammanhang.
Barnen främst.
Jag sätter Mollie främst.

Hum kuligt :)

Men i den här världen som kräver så mycket styrka känner jag mej allt för svag ibland.
Jag retar mej att dessa människor kan få min hjärna aktiverad på deras ord som saknar både grund och vett, att jag orkar bry mej att jag tar åt mej.
Jag vet ju att jag är bäst för Mollie, det finns ingen som kan ta hand om henne bättre än jag, det är bevisat.
Hade allt varit rätt så hade denna lilla underbara tjej haft två föräldrar som tänkt precis som jag gör nu, två föräldrar med dessa stora känslor om att ta hand om och sätta Mollie främst.
Men alla tänker vi olika och en del sätter sej själva främst.
Och dom som gör det ska i mina ögon inte ha några barn.

Hihi jag fick den :)

Jockarp.

Solstrålen nummer ett...

Nybadad och busig :)

Gårdagen var helt orörd och den 15 decembers blad var blankt i almanackan.
Men dagen fylldes och det blev nästan lite stressigt framåt kvällen. Visst är det väl märkligt
Vi tog en sväng in och veckohandlade, de var mycket folk ute och jag har börjat uppskatta de, innan körde jag gärna till affären klockan åtta när det bara var jag och ett par pensionärer som orkat att ta oss ut, men nu mera kan jag istället köra dit löningsdagen klockan halv fem när alla slutat jobbet bara för att se lite folk. Kontraster.

Hund och tvättmaskin är bra att ha :)

Ja sen intogs det en tallrik flygande jakob och nog tusan flög den alltid, det fick bli ett litet mys i badkaret och hon gjorde faktiskt de jag hört att många barn roar sej med i badet, ja just det hon bajsade och hon tyckte det var vansinnigt roligt när jag drog upp henne och virade in henne i en handduk och sen kastade mej efter det små bruna klumparna som simmade omkring där så retfullt.

Mohikan? Nej Molliekan

Hon sov två timmar mitt på dagen, jag tror nu att hon kommit över gränsen till att bara sova en gång per dag, det har varit lite gnälligt innan, ett gränsfall, har hon somnat tidigt på förmiddagen så har hon varit trött vid fyra fem och ja vad blir det av det, jo vaken fram till elva på kvällen.
Nu har jag lyckats aktivera henne till vid tolv snåret och sen har hon sovit en stund helst fram till två, ja och då har hon ju varit nere för räkning vid åtta nio på kvällen, herregud de känns ju nästan som om vi håller på att få rutiner, hmm jag vet inte vad jag tycker om det riktigt.

Mitt lilla mys ;)

Jag har haft en grym huvudvärk nu i några dagar och då känner man inte för att göra mer än att bara få i sej mat och hålla kroppen ren.
Jag får skylla mej själv för normala människor äter ett pulver sen slipper man känna känslan av att huvudet ska flyga i luften, men så jobbar inte jag.
jag äter inte värktabletter, kommer inte ens i håg när jag gjorde det sist, allt de på grund utav att jag tror att när man väl är så dålig så man inte kan klara mer smärta så klarar man lite till, men i de läget kan de ju vara bra att ta ett piller och då vore det väl trevligt om de ville göra lite nytta.
Vilket jag tror att den gör om man nu inte hållt på att äta de som lördagsgodis dag ut och dag in.
Ja men nu utan värk i knoppen så var vi sugna på livet igen, så här flödade kreativiteten.


Jag gjorde en ny sats kolor och ja dom blev så goda så dom smälte i munnen, där stod jag och njöt och funderade på varför ska man göra allt när det är brukligt att göra det?
Nej motströms ska vi gå och nu har ju lucia varit så då tyckte jag att det kunde vara perfekt att baka lussebullar.
Dom höll för all del på att bli min död, men jag överlevde trots att vi hade deg i hela köket, det rann över assistenten och jag såg framför mej att jag skulle stå och snurra, pilla i russin och pensla långt in på natten.
Men vi jobbade på så redan vid halv nio var vi klara, pust.
Nästa år ska jag prova att blanda degen i cementblandaren och jag räknar med att kunna få lite hjälp från den något yngre Vilhelmssonskan då.
Tillläggas bör väl, att dom blev hysteriskt goda, jag får nog säga att de var dom godast jag har ätit i år.
Och när jag stod där med deg upp till knäna så funderade jag över om jag inte skulle ta den fina kakboken jag har och börja på sidan ett och sen jobba mej vidare igenom den till sista sidan och göra allt gott som är där.
Vad tror vi om det, de hade väl varit kul och anledningen skulle då vara bara för att man kan liksom ;)

Baka baka stor kaka..

En sak jag funderade över och som jag även frågad alla människor jag kom i kontakt med i går det var hur mycket ett gram knark kostar.
Jag kan inte så mycket om just det men jag vill lära mej och det intresserar mej att jämföra, och ja så klart ska jag komma till det här med saffran. Ett gram kostar 34 spänn.
Min fundering är nu om det är dyrare med ett gram saffran än med ett gram knark av något slag.
Vilket som sen är mest prisvärt det får väl vara upp till var och en att bedöma.

Och var ska sleven vara om inte i......

Jockarp.

Lucia igen...

Jag har nu lyckats med att få mina livs första påminnelse på posten. Ja nu räckte de inte med en utan här drämmer vi till med två samtidigt, jag fattar de inte, jag som alltid har sån ordning på de ekonomiska.
Ja antingen har de blivit ett missförstånd eller har lilla amningshjärnan varit i farten.
Måste säga att det retar mej ganska mycket, de är faktiskt en sak som kan få mej helt ut ballad, det är det här med skulder.
Det värsta jag vet är att ha skulder, att man inte göra rätt för sej när man ska, så ja jag har faktiskt lite ångest att dessa två företag nu får vänta på att få mina slantar.
Jag blir minst lika beretad på människor som av någon anledning står till skuld till mej och ger fan i att göra rätt för sej.
En fråga man kanske ska ställa dessa sketna människor är, att om dom går till affären och ska köpa en liter mjölk om dom då inte har pengar med sej, kan dom då säga till kassörska - jag har inga pengar förren om en vecka men då kommer jag och betalar, skulle de funka tro?
Nepp mjölken skulle förmodligen få ställas tillbaka på hyllan igen och personen i fråga hade vackert fått gått hem och tömma lilla spargrisen. Hmm ja varför är det då annorlunda med mej.
Ser jag ut som en bank kanske?

Vi har fått julemys här hemma i palatset, julgranen är nu på plats och klädd, det är på tok för tidigt kan jag tycka men eftersom det är dags för en ny resa efter jul så för att vi ska kunna njuta av de vackra barrträdet innan de ska slängas ut till hästarna så fick den sättas in nu.
Det var ett väldigt bestyr att få den på plats och far min undrade varför jag alltid måste överdriva,hihi i hans tycke skulle denna gran jag valt ut platsa att pryda stortorget här inne i stan.
Det är möjligt men så jobbar jag och jag är i år mer än nöjd över vårt träd.
Bocken saknas dock, jag har inte en susning om var den tagit vägen, men vi får försöka överleva utan den i år.

Banan taxi :)

Och sen var det dags för det andra luciatåget för i år, lilla kusinen skulle vara lucia, hon var så söt så och hon sjöng så högt och tydligt, dom är verkligen duktiga småttingarna.
Jag kan ju inte låta bli att tänka på att snart är det mitt lilla mys som står där längst fram i ledet med ljus i håret och sjunger sånger. Tiden går fort.
Efter tåget var det fika med lussebulle och pepparkakor, jag bara älskar människor som gör lussebullarna utan russin i degen, för mej är det som ett slag under bältet att ha russin i degen så att man inte på ett enkelt sätt ska kunna pilla bort dom små otäcka torkade druvorna.

Hm att komma på vi halv tio tiden på kvällen att idag var just den dagen man kommit överens med sej själv om att man skulle byta sängkläderna är ju inte jätte kul.
Det är en av de absolut värsta saker jag vet att göra, allt annat i hemmet gör jag med glädje men att stoppa täcket i påslakanet kan omöjligt göra någon människa glad, heller inte mej.
Kan bara säga att det var en av fördelarna att ha en sambo. Även om man delade på sysslorna så behövde man ju bara göra de varannan gång, ja vi gjorde det oftast ihop, de underlättade en hel del, de underlättar även en hel del att ha ett mys som flyger runt som en vittvilding i sängen, men nej roligt de blir de nog aldrig.
Arbetet utfördes och ja visst sov vi gott alltid, mys.

Jockarp.

Ofrisk....

Glader även om man är lite ur form..

Vi började dagen med att ta en spruta i varje ben, vår vanliga sköterska låg hemma i lunginflammation så vi provade en annan.
Jag hann inte innanför dörren fören hon sa att myset såg perfekt ut, tack för det, vi vägde henne och hon hade faktiskt inte ökat mer än några gram. Vilket tydligen är fullständigt normalt, för hade dom ökat lika mycket hela tiden hade dom små liven tillslut sett som elefanter, (ja vissa människor gör ju nästan det.)
Hur som helst så väger hon 9870 gram, längden gick inte att mäta, hon är bestämd min lilla sköna.
Sprutorna togs och det peps till lite men sen var det bra. Tålig var orden från sköterskan.
Nu har vi ett halvårs fritt innan det är dags för nästa nålning.

Vi tog en sväng till posten och där träffade vi på en hjälpsam dam, vissa människor är verkligen på rätt plats i yrkeslivet, hon hjälpte mej gladeligen med mina små bestyr.
Sånt bemötande göra att man är på bra humör hela dagen.

Lite julshopping och pysslande följde.
Myset var hängigt och även mamman var lite ur form, jag kände mej ofrisk men ändå inte sjuk,  så något vidare sällskap var vi nog inte, sega åkte vi hem till borgen igen, det stormade och regnade rejält.
Härliga vinterdagar, jag är tacksam över att nederbörden kom som regn och inte som snö iallafall.
Middag lagades och myset slocknad i min famn på soffan redan vid sex snåret, ja la henne i spjälisen och sen lurade jag själv en timme på soffan, ja jag var nog inte riktigt fit fore fight för det har nog inte hänt på över ett år att jag somnat på sofflocket.

Jag har en lite jobbig känsla som hängt över mej ett tag jag kan inte greppa den riktigt och jag har även svårt att sätta ord på den, men jag ska göra ett tappert försök.
Känslan som infinner sej är att jag väntar på något, att jag befinner mej på en transportsträcka mellan A-B och när jag tänkter på det så har det varit så sen den dagen jag blev lämnad.
De känns som jag väntar på att något ska ske som ska bromsar upp mej, eller att jag ska nå fram till mitt mål.
Att min själ ska lugnas och bli så trygg och lugn som den innan alltid varit. Att jag ska bli nöjd.
Jag har ju ett jättebra liv, men något saknas och den delen verkar vara väldigt betydelsefull för mej.
Problemet är dock, vad är det som saknas, vad är den sista biten som ska läggas på plats för att få mej hel?
Jag vill inte vara här längre i gråzonen på väg till något men inte veta till vad.
Jag vill kunna sätta mej ner och känna mej tillfreds.
Jag vill känna mitt inre lugn igen.

Jockarp.

Luciatåg 1/3....

Spännande med lucia...

Den tolfte december passerade utan några nya hyss från ex frun.
Nu kan det ju vara så att det inte kommit till min kännedom än.
Sista dagen för överklagan av tingsrättens beslut var i går, så vem vet, kanske de kommer en ny suprice snart. De blir nu åter spännande att gå ner till brevlådan.
Jag ordade lite om det med ett par vänner och visst vi resonerade väl som så att överklagas det så är hon ju dummare än dummast, likväl så kom vi fram till att det skulle inte förvåna oss, för så mycket tokiga påhitt som kommit från min ex fru, så kan väl vad som helst hända.
Vi får se tiden an. Uppdatering i frågan kommer löpande....

Ja ett par vänner var här och såg till att vi hade en fin förmiddag, en lite tjej som är ett halvår äldre än Mollie, men med betydligt mycket mera hår busade runt bland alla leksakerna, tjejerna tittade mest på varandra och åldern är inne då de den ena ungen har ska klart den andra ha, så det var medling på hög nivå.
Myset åt middag och tuppade av i vagnen efter bara ett på drag fram och tillbaka, väldigt lätt nattad efter allt lekandet.

Virvelvindarna har varit i farten :)

Vad det gäller dom där väldigt obehagliga och mindre trevliga sms:en som jag fick med deverse tips på vad jag skulle göra och förbereda mej på om jag inte stängde bloggen, dom har nu upphört.
Min hypotes är att det inte var roligt att hota ett litet barn som inte kunde varken förklara eller försvara sej, det blev nog liksom inte kul, mindre roligt var det väl med kanske att bloggen inte stängdes:)

Kvällen bestod av luciafirande, de första, vi har två till inplanerade inom en snar framtid, lilleman var stjärngosse, han och en grabb till sjöng ihop och det lästes verser till höger och vänster, dom var så duktiga så.
Myset var helt tagen av stunden och bara stirrade på den fina lucian alla tärnorna, tomtar, peppakaksgubbar och sen stjärngossarna med då så klart.

Vår lille stjärna ;)

De var en fin men kall och rå kväll, som avslutades med pizza i palatset.


Jockarp.

Ute dag...

Utomhus ritt :)

Dagen började med en långtur på berget, enligt stegräknaren på mobilen exakt 9873 steg, bra marscherat, tio kilo mys på ryggen gjorde de hela lite mer utmanande och det gillar jag.

Hästbesök och myset fick rida på den stooora hästen denna gången, att fyra personen kan tycka att det är så vansinnigt roligt de här med häst och barn det är helt otroligt, men alla log vi stort när myset red.

Tack för ritten ;)

De var sen dags att gå upp på berget och hitta den perfekta granen, myset somnade i vagnen så hon fick stanna nere vid vägen med mormor medans vi andra gick off road.
De visade sig vara busenkelt i år, fråga mej inte varför, det brukar vara en betydligt större utmaning, men i år gick vi bara och fluktade i kanten av en granplantering, pice of cake så att säga.
Tre granar skulle vi ha och tre granar hade vi med oss hem.
Jag och myset skulle ha en gran, min brorsfamilj skulle ha en och sen skulle mysets ena kusin ha en egen liten gran på rummet i år.
När vi gick där med våra granar så säger myset kusin plötsligt.
- Jag har världens bästa familj. Och du faster, du är världens bästa faster bara så du vet det.
Nu har han ju bara en faster men man blir allt lite varm i hjärtat när en åttaåring säger så, synd bara att alla inte fattar och uppskattar det.
Vi fikade vid vägkanten på skogsvägen och vad ska man säga, den elfte december och solen tittar fram, man sitter på en stubbe och dricker kaffe och äter lussebullar med dom människor som betyder mest för en, det är svårt att inte då känna glädje och lycka över allt man fått.
Jag har en väldig tur trots allt.

Nöjda granhuggare :)

Efter denna dag utomhus var vi stelfrusna både jag och myset, de var därför extra trevligt att komma in i palatset där en temperatur på tjugotregrader gjorde en så där lagom slö och rosig om kinderna.
Jag lagade en god kyklinggryta med ris som myset gluffsade i sej stora mängder av, jag säger ofta till henne när hon äter med god aptit.
- Mamma kan laga mat hon, hihi hon svarar aldrig varför vet jag inte.

Efter middagen var det dags att göra en runda nötkolor, den första satsen för denna julen.
Efter att jag brottats ett tag med matberedaren så fick jag hjälp med nöthackningen, den bruka ske manuellt i mitt hem, men nu tyckte jag att det var dags att utvecklas lite.
Men jag kan ju säga att det tog lika lång tid att mecka ihop matberedaren som det skulle gjort och hackat de små bruningarna för hand, men nu vet jag till nästa gång hur man gör så då ska det minsann hackas nötter både på längden och tvären.

Trött av frisk luft :)

Och idag är det då den tolfte december, de blir en spännande dag...


Jockarp.

Okunskap och frosseri....

Ja och så vad då äntligen årets choklad julkalender på plats, dom ha varit inköpta sen långt innan den första december men av vissa omständigheter har dom befunnit sej på annan ort.
Vi ligger nu lite efter med dom små söta godsakerna men jag hoppas att vi ska komma ikapp innan julafton, vi får kämpa på lite helt enkelt :)

Livet ter sej ganska behagligt ibland...

Hmm ja dessa fantastiska telefoner, jag tycker att det är smått fantastiskt att det finns så mycket man kan göra, min nya telefon är helt otrolig, den kan det mesta,den kan hjälpa mej att hitta, den letar upp det gula M:et till mej vart jag än i världen vänder mej, jag kan facebooka och googla när helst jag vill och behöver det.
Men vissa saker har jag problem med, för det första så trodde ju jag och mitt lilla huvud att om man köper en sak så ska de fungera, så jobba vi, huvudet och jag alltså.
Men nej så fungerar det tydligen inte riktigt, jag fick till min telefon ett gratis års användning av spotify, de var ju jätte bra, då kan man ju koppla in telefonen i usb uttaget i bilen och lyssna på vad man vill när man vill.
Jo jo eller hur...så enkelt ska det inte gå, de funkade i en vecka sen sa de stopp, var problemet är har jag inte en aning men det är väldigt retfullt.
Vad som är än mer retfullt det är den här tjänsten mms, varför fungerar den inte när man köper en telefon?
Varför ska man behöva ladda ner grejer hit och dit, ringa tjugofem samtal och likväl funkar inte skiten, jag blir tokig.
Denna tokighet beror klart på frustrationen och okunskapen över dessa fina finesser, som jag har så nära men ändå så långt borta. *morr*

Min lilla melontjej...

Ja och så fenomenet julbord, varje år ska man frossa i alla godsaker från grisen, fisken och lilla kossan, de ska sen ätas gröt med saftsoppa och vidare lilla mandelmusslan med grädde och sylt på. Spetsa gärna på med ett lass skumtomtar och mängder med julmust, så har man en kräkvarning som inte är av denna värld.
Jag begriper det inte, varje år äter man dessa sjukliga mängder och blandningar och varje år säger man, aldrig mer, jag ska inte äta på detta viset mer, det är inte okej. Likväl satt man där återigen och rapade hela gårdagskvällen och mättnaden kommer nog att hålla i sej hela denna dagen med.
Det var en fin lördagskväll även om delar av familjen saknades.

Vissa bara måste muppa sej...

Tycker om dej iallafall lilleman <3

Jockarp.

Projet amning....

Hoppas den inte välter ;)

Som vanligt går dagarna i full fart, tänk när det är höst brukar jag säga, snart är de vår och då lugnar de ner sej.
När våren sen kommer säger jag optimistiskt, snart är det höst igen och då blir allt mycket lugnare, då kurar man in sej i en vrå och blir kvar där tills våren kommer.
Jo tjena, jag lurar mej själv, de blir inte lugnare, jag har alltid något på spisen och de gäller ju numera min lilla ständiga vapendragare Mollie med.

Det är tur att de snart är dags för lite semester på varmare ort, för den berömda väggen kommer oss allt närmre och jag ser helst att vi inte går in i den.
Ja dessa senaste dagar har vi pysslat med lite allt möjligt, vi har varit en sväng i grannlandet. Helsingör fick ett selebert besök av Jockarparna, de slank ner ett och annat wienerbröd med choklad i mitten, myset slök en potatisbakelse utan bedövning.

På svensk mark igen blev det shoppinstället väla som vi besökte. Vi köpte en one piece baddräkt till Mollie, det är fin fina grejer det, inbyggd solskyddsfaktor 50 de lär förhoppningsvis räcka.
Vi körde lite hoj och ja, kanske vi byter ut fyrhjulingen mot en tvåhjuling igen, vem vet, för myset tycket de var minst lika kul som mamman.

Myset är med på banan :)

Vi har fikat, promenerat och umgåtts med familjen, styrt upp ett och annat här hemma på gården. Vi har lyssnat på stormen, badat, ätit banan, haft mys i soffan med tända ljus, tittat på vuxen TV och så har det klart busats en hel del.

Ja och sen var det de här med mitt projekt sluta amma.
Efter inlägget för ett tag sen gällande amning, mat, sov rutiner och egen tid så fick jag mycket glada heja rop, både att jag skulle skita i vad andra ansåg om saken och även de faktum att jag skulle vara glad istället att jag har kunnat amma så länge och att de har funkat hela tiden, de är inte alla som har de så lätt minsann.
Jag blev klart glad över peppningen och förståelsen över mina små problem, men någonstans där kände jag väl ändå att det var dags att ge det ett ordentligt försök till att sluta.

Jag är ju en människa som besitter en grym karaktär och jag kan vara envis som en åsna.
Har jag bestämt mej för något så ska det mycket till innan jag ger mej.
Jag tror att det har varit en bidragande orsak till att jag nu är ute på andra sidan.
Ja jag har tvivlat tusen gånger på om jag skulle överleva detta svek från min ex fru, men någonstans inom mej har den där envisa åsnan omedvetet varit och faktiskt hjälpt mej.
¨

Ja och nu behövdes den igen.
De har gått betydligt bättre än vad jag kunnat föreställa mej med Mollie, visst det har gnällts och hon har viljat ha lite mjölk och tröst, men jag har stålsatt mej, jag har haft stora yllekoftan på så hon inte skulle bli provocerad och sugen när hon sett mina allt större behag.
Vad som därimot varit den stora utmaningen i detta projektet det har varit smärtan.
De har spänt, ömmats och känts som om en explosion varit nära.
Jag som aldrig förut känt av att någon del på min kropp varit i vägen eller fel i proportionerna jag har nu haft väldiga problem med att ta på mej en tröja, böja mej, till och med att klappa händerna ihop med Mollie har nu varit en plåga och mitt i allt detta ser jag bilder framför mej på kossorna som man skulle mjölka dom stackarna som led av mastit (juverinflamation) röda, svullna och med en äcklig gulaktig och med blodinslag klumpiga mjölken, örk var det så min kropp skulle reagera?
Var detta verkligen rätt beslut, fanns de några andra sätt, nån trevlig genväg jag kunde ta? 
Nej det verkar inte så, de första dagarna mjölkade jag ut lite för hand och när jag duschade varmt rann det av sej själv, knutig och öm bet jag sen ihop och de verkar faktiskt nu som jag kommer att överleva även detta, men de har varit med nöd och näppe.
De är ju inte klokt vad vi kvinnor ska behöva stå ut med och männen gnäller när dom har en lite förkylning...Eller som vissa kvinnor då som väljer att bara chappar.

Smyg reklam...

Jockarp.

Sällskapsdamer....

Sällskapsdamer :)

Ibland kommer det över en, tacksamheten över att vara född av sina föräldrar och att vara född just vid denna tiden.
Det har ju inte alltid varit så lätt att vara lite "annorlunda" Jag tänker ju klart på min läggning, ja bara det låter sjukt i mina öron, vadå läggning?
Jag kom av en slump på mej att tänka på Selma Lagerlöf, jag har vetat att hon varit homosexuell men inte forskat något mer i det, men nu har jag.
De slog mej vilket elände dom hade på den tiden, när dom istället för att ha en partner fick hålla sej med sällskapsdamer, hur låter inte de då, Sällskapsdam, är det de jag vill ha?
Selmas väninna eller ska jag säga sällskapsdam hette Sophia Elkan och hon var lägligt nog också författare. Dessa bägge damer reste runt i Europa och vad mer dom hittade på lämnar jag åt fantasin :)
Vidare lärde jag mej att Selma hade en höftsjukdom, att hon var första kvinnan som blev invald i svenska akademin, den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur, att hon hade en fosterson vid namn Nils Holgerson.
Ja det är otroligt vad man lär sej mycket bara av att snubblar in på en människa med en annan läggning.

Ja läggning ja.
Jag har ju en lite annan läggning än den som är den vanligaste i samhället idag.
Jag har väl kanske inte smugit med den någon gång men samtidigt har jag aldrig skrikit ut den heller, för än nu på den här resan.
För det är ju faktiskt så att med allt detta tokiga som hänt mej så har jag ju faktiskt kommit ut fullt ut också.

De är inte bara det att jag kommit ut, utan hela min familj har ju faktiskt fått följa med mej på detta tåget.
Jag minns den dagen när myset och jag prydde första sidan på lokaltidningen här i byggden, jag minns min fars lite buttra ord.
 - Jaha då får man väl höra detta på jobbet idag då.....Ja och jag hade varit egoistisk, jag hade visserligen sagt till dom om allt som hände och dom sa att jag skulle gör det jag känner att jag var tvungen att göra.
Och det gjorde jag.
Han fick inte höra så värst mycket på jobbet, några nyfikna själar frågade om det var hans dotter och barnbarn som det stod om i tidningen, men mer var det inte och vad skulle folk säga? Jag hade iallafall tagit mitt ansvar över mitt handlande.
Men vissa människor har svårt för det här med att vissa människor har en annan syn och känsla.
Synd om dom säger jag.

Ett fint montage tycker jag :)

Men det faktum att homosexualitet klassades som en mentalsjukdom fram till 1979 ( ja vissa är nog mentalsjuka) och att det var en olaglig handling fram till 1940 talet så är det väl inte konstigt att vissa människor fortfarande har lite svårt med de hela.
Konstigt i mina ögon med tanke på att det förekom homosexualitet redan på Jesus tid.

En person som kommit i min väg har sagt vid ett flertal tillfällen att hon önskade att hon föddes straight, jag tycket det var ett märkligt uttalande, men ju mer jag tänker på de desto mer förstår jag innebörden, de konstiga är ju att jag inte har känt så någon gång
Jag har aldrig förbannat det att jag faktiskt föddes till att älska personer av samma kön, jag kände bara att det var så fruktansvärt skönt när jag äntligen kom på hur det låg till.
Men efter hennes uttalande i att hon önskade att hon föddes straight så förstår jag, allt hade varit lättare om man hade blivit förälskad i en man istället för i en kvinna. men jag kan inte låta bli att tycker att det är hemskt.
Jag som känner att jag är på väg att bli den lyckliga flatan....De saknas ju bara en sällskapsdam ;)

Så kan det vara, vem vet:)

Jockarp.

Blomminköp....

Ja nu börjar det bli vinterväder här nere i söder, men än har jag inte iklätt min underbara vinterskrud = bäveroverall, men det kommer, för det gör det varje år och ja jag älskar att lufsa runt i mina varma och mycket osensuella långkallingar och sen bara hoppa i min overall och gå ut, varm och go men väldigt osexigt.
Men risken att de skulle komma någon fager dam och se mej i min kanske inte så toppmoderna kostym är ju inte så stor och samtigt är det ju faktiskt min stil.
Jag är så glad över att hösten har varat så länge i år, visst jag gillar årstiderna men vinterhalvåret är i mitt tycke några månader för långt.

Julen varar ända fram till påska ;)

För att piffa till de lite nu när det är sååå trist så köpte jag lite nya blommor, valet var lätt, två julblommor i form av röda amaryllislökar tre små blåa hyacinter och slutligen två vita vackra orkidéer.
Varför valet var så lättfattat beror på att min ex fru har en kasse blommor kvar här, i den kassen finns de orkidéer, i början efter att hon drog så vattnade jag dom, men för ett halvår sen slutade jag med det, likväl lever dom, så onekligen är dom livskraftiga som få.
De verkar vara omöjliga att ta dö på och såna blommor gillar jag.

Att barn tar efter vad vuxna gör har man ju hört om i alla tider och de stämmer ju.
Tänk att ett litet mys får tag på fjärrkontrollen och siktar den direkt mot TV.
Eller att alla sladdar har en ände som ska in i dom två hålen i väggen (och så mycket sladdar sen)
Och igår så staplade jag en massa klossar ovanpå varandra som myset sen välte, jag sa till henne att hon skulle ge mej klossen som ramlade iväg några meter, hon kröp glatt iväg och hämtade klossen och kom tillbaka med den till mej.
Likadant är det när jag frågar om hon vill ha lite mat, då gör hon ett smaskande ljud. Roligt, det verkar som att hon fårstår mer än man tror.
Jag är ju inte så mycket för det här med pedagogik så därför uteblir stimulansen och träningen, här kör vi istället med frihet under ansvar och sunt bonnförnuft, jag hoppas att de andra ger sej med tiden och hittills verkar hon inte tagit någon skada av att jag inte tränat henne i allt en bra mor borde göra.

Lek när mamman lagar mat :)

Igår var annars en låg dag, pilen som pekat uppåt nu ett väldigt bra tag tog och vände och for ner en bit på skalan igen, det var allt ifrån missförstånd med en vän, jobbtråkigheter inom familjen, till att min ex fru spelade mej ett spratt.
Men det var inte värre än att vi rider ut även denna lilla stormen.

Jockarp.