Ett skratt förlänger livet...

De sägs ju att ett skratt förlänger livet och efter ett mail med ett foto som jag fick härom dagen så skrattade jag hejdlöst, ja det är hemskt egentligen, men jag kan inte ens låta bli att flina nu, bara av att tänka på de,hihi.
På bilden var det tant brun, tant grön, tant gredelin och sen en liten gosse som såg ut som ett bowlingklot i ansiktet, först trodde jag att fotot var redigerat, men de insåg jag snabbt att det inte var. Nej detta var ett foto från bowlingklotets dop där tre systrar stolt visade upp släktens senaste lilla klenod.
Jag väljer att inte lägga upp bilden för det kan anses som stötande, och det vill vi ju inte.

Och det är väl klart att man ser olika på olika saker, dom lyckliga på bilden såg så nöjda ut och själv känner jag att jag är betydligt nöjdare.
Likadant är det med reklam, man tolkar saker olika och ibland undrar jag hur de är tänkt att man ska uppfatta det hela.
Reklam är ju ibland väldigt roligt tycker jag, ibland är den så dum så man kan inte låta bli att flina när man ser eller hör den, det är säkert det som är tanken kan jag tro.
Den kan ju även vara så väldigt slående, mitt i prick liksom...Sen finns det ju dom som man inte begriper sej på överhuvudtaget, men det är väl någon mening med de med. Det ska tolkas fritt så måste det ju vara.
Men hur ska man tolka detta?

Ibland kan reklamen vara stötande, jag undrar vem det kan vara som sitter med makten att avgöra vad som får komma ut till allmän beskådning och vilket som de skrattas åt på kontoret men sen läggs i en hög, för att den är just för stötande?
Här är ju några exempel, hur tänkte tillexempet de gula M:et när ett par light överviktiga barn sätts samman med deras produkt?

Likadant med vov, hehe, det är ju bland de värsta man kan tänkas äta men det är ju en schysst kombination om man nu har både hund och barn, men nej jag ställer mej skeptisk.

För Sverige i tiden, nej det ändras av hemvärnet till för Sverige i kriget, upps var det så man tänkte i hemvärnetsreklam, att fånga upp de små barnen innan dom kommit på fredligare tankar.

Julskinkan ja, när man som ensamstående kommer in i affären kring juletid för att köpa skinka så möts man av skylten Singelskinka.
Jag har lätt för att se det humoristiska i det men samtidigt är jul ändå en högtid som handlar om familjen, att människor samlas och äter en måltid ihop.
Ja vad tänker man då om man är ensammast i världen och kommer in i affären och ser singelskinka med jätte bokstäver, det talar bara om för dej att du är helt ensam över julen så du får köpa en liten singelskinka.
Förmodligen skiter man i skinkan det året.
De hade nog jag gjort i allafall. Kyckling hade de fått bli i stället ;)

Hum tjusig i håret...

Hela kostcirklen?

Den sista reklampelaren kanske jag ska tillägna min ex fru, det kan väl knappast passa någon bättre än henne?

Ja nog förlängs livet av ett skratt alltid, här började det med bowlingbaby och avslutades med otrohet.


Jockarp.

Malenka, påskägg och bullbak.

Påskägg från mormor ;)

Som alla andra gnällspikar så får väl även jag gnälla lite på vädret som gästade oss här igår, fy säger jag bara.
För en vecka sen hade jag småbyxor på mej nu åkte långkallingarna och bäveroverallen på igen, jag ogillar det helt klart.
Men de förde trots allt något gott med sej, frysen är nu åter fylld med hembakade kanelbullar, det är trevlig må jag säga.

Väldans jobb med pärlsockret ;)

Vi tog oss trots vädret ut en liten sväng på förmiddagen och på eftermiddagen så skulle vi gå ut och vi kom ut också, efter ett tag.
Myset har nu börjat gömma saker och i går hade skorna helt gått upp i rök, efter ett letande i hela borgen så hittades dom små röda skorna tillslut i tvättkorgen.
Ut kom vi och vi röjde lite bland hästsakerna som bara stått och skräpat sen den hobbyn lagts på hyllan.
Jag har nu bestämt att det ska göras en total utrensning av täcken, vojlockar, sadlar, träns och allt annat som hör till den sporten, varför behålla saker som man förmodligen aldrig igen ska använda? Nej ut på annons med pinalerna som är riktiga och resten på tippen, ja så får det bli.
Kan nästan tro att man blivit gravid och fått städdille, men så är det inte, det är jag helt säker på ;)

Hoppsan..

Jag fick en liten påskpresent av Mollies kusin, det var en cd skiva av gruppen Malenka, det är en lokal grupp som spelar folkmusik från alla världens länder, att jag just fick den skivan beror nog främst på att Just Mollies kusin medverkar i barnkören på tre spår.
Jag blev glatt överraskad av musiken och jag gillade texten på skivomslaget, det stod.
Malenka sjunger och spelar musik från världen.
Av glädje och nyfikenhet bara.
Ja Jag gillade tanken och filosofin, inga krusiduller dom spelar och sjunger vad dom vill och på vilket språk spelar mindre roll.

Mmm

Myset har en ny favorit nu och det är russin, det har varit lite segt på den fronten innan, men nu slinker det ner det ena efter det andra, ja lite hamna väl bredvid me, men det får vi ta.

Min lilla gullegris ;)

Jockarp.

Resa resa resa :-)

Lite påskfint får vi väl ha.

Ja vad händer här nu då, jo en hel del faktiskt.
Vi har varit på hästtävling som slutade med goda resultat, vi har blivit bjudna på trevliga middagar vi har fått påskägg av en bästis och givetvis har vi trots den blygsamma temperaturen lekt i den nya fina sandlådan. Spisen full från morgon till kväll.

Vi har beställt en ny resa minsann, nu ska Venedig intas, här ska åkas gondol i en raslig fart, vi har bokat hotell precis vid Markusplatsen, de kommer bli toppen det, bara att gå ut och ta del av historia och alla sevärdigheter. Spännande må jag säga.

De finns en del människor som tycker jag är knasig som är ute och reser så mycket och det får man tycka, men de finns flera anledningen till att jag gör det.
För det första är jag inte med i tävlingen mest pengar på banken när man dör vinner. Nej jag vill ha upplevelse jag vill lära mej och jag vill ha minnen.
Jag vill se världen, jag vill visa Mollie världen och hon är ju på god väg min lilla dotter ;)
Andra anledningar till att resorna blir många just nu det är ju för att jag är ledig, all tid i världen till mej liksom.
Vidare så är det så att Mollie åker med nästan gratis, jag tvivlar på om jag skulle gjort alla dessa resor om jag skulle behöva betala full pris för henne. (Snålmossan)
Men nu är de så här och jag är väldigt glad och stolt över att jag antar utmaningen att ta med myset på alla möjliga olika resor.
Jag tror att det är bra för både henne och mej.

De händer tyvärr lite mer allvarliga och jobbiga saker med i vårt liv.
Vi har nära vänner som går igenom resan som jag själv åkte på för några år sen, den resan som fick hoppet att tändas och släckas likt en en lampa i taket man knäppte av och på.
Jag har tagit del av en resa som har blivit betydligt kämpigare än min egen resa var, jakten på plusset.
Mina vänner har blivit tvingade att gått ett steg längre, efter åtta misslyckade inseminationsförsök så är det dags att prova ivf.
Brr jag får rysningar bara av tanken på det.
Ägg tas ut, befruktas och sätts in igen som om det inte vore märkligare än att köpa smör och bröd i en affär.

Jag pratade härom dagen men en av dom (förhoppningsvis snart) blivande mammorna och ja hon stack inte under stolen med att det var tufft, att det varit på gränsen till ihopbrytning och jag förstår henne, men nu är dom två och dom kämpar mot samma mål.
Jag lyssnade med spänning på hur allt gick till och jag fick ju erkänna att det var intressant.
Även att de var så jobbigt pratade vi klart om och jag sa att hade jag vetat det jag visste idag så vet jag inte om jag orkat gå igenom allt.
Men när man är mitt uppe i det så tänker man inte så, man går som en robot man provar olika saker men ändå är det en mall man följer.
Först gör man så, funkar inte det så gör man si och så vidare och så vidare. Det är helt sjukt, en bubbla kan nog inte förklaras bättre än just när man är uppe i resan mot ett barn, allt snurrar runt just det, inget annat upptar ens tid, tanke och liv.
Snacka om sektliknande beteende...Plussekten.
Men någonstans i allt hittar man en styrka, en styrkar som gör att man fortätter outtröttligt.

Som så vanligt när jag kommit i kontakt med barnlösa par så blir jag så fruktansvärt medveten om min egna lycka, om mitt egna lilla mys.
De lilla myset är just nu i högform och hittar på den ena roligheten efter den andra.
Vi hänger i stallet bland hästarna och vi lirar boll på altanen, det är bättre studs där än på gräset ;)

Lite stallhäng :)

Jockarp.

Sandhögen...

Mammas keps ska provas.

Har man nu satt lille fan i båten ja då får man väl ro, ja så är det med ett litet projekt vi börjat med här hemma i borgen.
Operation sandlåda.
Jag har funderat fram och tillbaka och jag ser detta som en mycket bra sak för framtida utveckling, jag har funderat på gungställning, men med lite vidare eftertanke så slogs de ur hågen och de skulle satsas fullt ut på en sandlåda i stället.... Varför. Jo jag kom fram till det att min lilla dam inte är tillräckligt stor för gungan än, ska hon gunga måste jag vara med hela tiden, vill jag det? nej knappast.
Resonemanget fortätter med för och emot, jag ser bara FÖR på en sandlåda, där kan hon hoppa i själv, hon kan sitta där en stund och sen hoppa ur när det börjar bli tråkigt.
Jag kan sitta på kanten och vila min späda kvinnokropp i stället för att behöva stå och putta på en gunga, ja just nu ser jag bara fördelar med en sandhög.

Spännande med lilla sågen  :)

Så då får vi väl bygga en sandlåda till lilla fröken.
Först skulle det fällas lite träd för att ge plats åt lådan, myset försökte sej på att såga men tillslut insåg hon sina begränsningar så morfar fick hjälpa till.

Sådär ja, nere för räkning...

När träden dimpt i backen så väntades det ett tag med skyfflen, myset tyckte det var spännande, men hon ville inte hjälpa till. Hon nöjde sej med att övervaka mammas spadtag.

Gräva för hand?

Nej bättre så här ;)

Vidare fortsatte projektet med ramen och sen var det bara sanden som skulle i, jag sparade trädstubben och satte en platta upp på så det blev som ett bord, vidare ska jag borra ett hål i plattan och ner i stubben, lagom stort så att ett parasoll ska passa, perfekt när det är heta sommardagar, klipskt jag vet ;)

Inspektorn ;)

Vi kapade ett annat träd också och lilla apfamiljen var ju tvungna att klättra upp och kolla läget lite.

Där kom vi upp oss en bit ;)

Ja och så tillslut stod lilla sandlådan lekfärdig och myset hade både kor, grisar, hästar och traktorer att stoppa i.
Jag tror att det kommer att bli mycket lek i framtiden i den sandhögen.

Lilla fröken nöjd ;)

Jockarp.

Nu ska skiten ut...

Ja nu har jag gjort slag i saken, de lilla frö som legat och grott ett tag har nu slagit rot.
Jag har flera gånger påtalat att jag inte tänker hålla förråd här i palatset för min ex frus pinaler, jag har med utsträckta armar sagt, kom, kom hit och hämta det som är ditt så vi kan avsluta detta.

Det har ju inte gått att lösa detta genom våra juridiska ombud, när jag inte ville stänga bloggen och betala ex frun fantasisumman på 100000 kronor för de patetiskt korta äktenskapet, så ville dom inte diskutera frågan vidare och ja det är väl inte jättekonstigt med tanke på hennes val av att välja ett hellobotomerat ombud.

Jag har ju även försökt igenom hennes alltiallo från Stockholm att få henne att begripa att nu får det vara bra på fjantandet och inte heller det var någon framgångssaga direkt.
Men om hon nu inte vill gå vidare så är det hennes problem om hon vill sitta nöjt i sin lilla vrå i utkanten av huvudstaden och titta på våra bilder, våra filmer, om hon kan klä i dom kläder som är mina om hon nu vill köra runt i en bil som hennes ex fru köpt till henne om hon nu fortsättningsvis vill heta det vackra namnet Vilhelmsson osv, ja då får hon väl göra det då, jag bryr mej inte.
Men varje gång jag är i den kungliga staden ska jag göra nya försök till att få tillbaka bilderna från våra resor, min växande gravida mage, bilder på våra fem år ihop och filmerna lika så.
Någonstans där känner jag faktiskt att Mollie ska få den rätten att få se bilder på hur hon växte inne i min mage, de finns ju bilder på det så varför ska inte hon det gäller få dom?

Ja hittills har jag misslyckats jag har alltså fått kalla handen varje gång jag försökt avsluta och lösa det som möjligtvis går att lösa på ett vuxet sätt.
Så ja, vad göra?
Jo kreativa Vilhelmsson lastade bilen med alla möjliga saker som tillhör ex frun (till och med kräftorna hon fiskade upp när otroheten var ett faktum, skickade jag med) och körde in till stan och till hennes senast kända adress, alltså till lilla mamma.
Sakerna lämnade jag av vid hennes bil så hon inte skulle missuppfatta vems saker det var och att dom då inte skulle bli omhändertagna av rätt person.

Vissa saker behöll jag dock av säkerhetsskäl och det var bland annat nycklar till mammans lägenhet även lite annat som jag ansåg vara lite lurigt att bara ställa obevakat vid en bil.
Jag är en ansvarsfull människa och jag känner faktiskt ett ansvar, det hade varit otäckt om man fått reda på att det hänt något efter det att nycklarna kommit på villoväga.
Ja jag är hellylle jag vet.
Och hade de nu inte varit så att jag inte tänker lägga en spänn till på min ex fru så hade jag skickat nycklarna i ett brev, men nej minsann dom pengarna tänker jag inte lägga på fjabbiga familjen, så jobbar jag.

De känns iallafall bra, de känns som en befrielse det går lättare att andas, jag har bättre med plats och framför allt känns det bra att jag även denna gången kört med raka rör. Jag informerade genom olika kanaler att jag ville inte längre leva bland hennes saker och när inget intresse visades så gjorde jag slag i saken. Jag är ingen tjuv om natten, jag är en öppen bok, varsågod och läs.
Hoppsan javisst ja, allt som skrivs i min blogg är lögn, hum kör då in och ta en kik på vickenbergsgatan framför en liten skoda. Sant, falskt, sant, falskt ;-)

Glad påsk :)

Jockarp.

Barn i massor....

Hoppla....

Ja det var ju inte bara förbannade bodyguards som upptog min tid den gångna weekenden, nej för tusan det finns människor som är ljuvligt underbara och ansvarsfulla som gör mogna val och faktiskt står för dom, de finns dom som är mogna till att bilda familj.
Jag var och träffade på en liten kille som ännu inte fått sitt namn, (jag väntar med spänning) sex veckor gammal, liten söt och med en bedårande vacker mor.
Inte kunde man tro att hon för några få veckor sen såg ut som en strandad val ;)
Vi åt söndagsmiddag på en torsdag, vilket gjorde grannarna nyfikna på vad det var för celebert besök som skulle inta delar av den goda oxen.
Hihi de var ju vi, brudarna från Jockarp.

Vi tog en promenad runt sjön och stannade till på en lekplats där myset fick gunga lite, vi pratade om barn, jobb, ex frun och framtiden.
De kläcktes nya idéer vilka kan leda till ett framtida samarbete, vi får funderar på kammaren ett tag. Men ofta är det så att mammaledigheten ökar kreativiteten, jag har faktiskt läst om många såna fall, se bara på J.K. Rowling.

En sak som jag funderat på en hel del efter vår lilla promenad, det var de min vän sa om arbete, att hon skulle jobba i cirka 30 år till i livet och att hon inte kommer jobba med det hon gör nu. Att det nästan var självklart, jag blev imponerad och samtidigt förstod jag precis, 30 år med samma jobb, det är inte vanligt att man har.
Hur blir det för mej då?
Ska jag ha samma jobb i 30 år? Nej förmodligen inte och jag tycker det är spännande, jag känner att det måste ju vara någon mening med allt som jag har gått igenom, det måste vara något annat som är menat för mej. Frågan är bara vad.
De känns ju inte riktigt lägligt att förverkliga sej själv just nu.
Men men vi får väl se hur det går.....Framtiden är spännande och ja den är ljus.

Bilen rullade vidare västerut mot tjejligan, till min bästis.
Vi hade underbara dagar, deras tvillingtöser och min lilla Mollie, dom var förtjusande tillsammans och även vi mammor var förtjusande ;)
Vi tog en tur till parkens zoo i Eskilstuna, en fin djurpark, men den höll på att rusta för säsongen så det var lite oreda där.
Djuren ja, jo vi såg en hel del, jag blev attackerad av en blårumpad apa, detta fortsatte sen med att en leopard fick fnatt och hoppade upp mot plexiglasrutan som jag och myset stod bakom, vidare blev mammalejon skitilsk på oss, Mollie började gråta och jag sa till henne att det inte var någon fara, dubbla signaler, först hoppar jag nästan ur brallorna av lejonrytet och sen säger jag till Mollie att det inte är farligt, hum detta dubbelsingnalerandet till Mollie påpekades av mina vänner och vi flinade gott åt det sen.
Jag lärde mej en del om myrslokar vilket jag gjorde mej rolig över, fram till jag såg ett program på tv på kvällen som handlade om myrsloken och deras tunga, jag tog tillbaka allt jag sagt om det djuret. Brr...

Mollie fick dåliga frukostvanor av vårt besök i norr, falukorv stod ständigt på menyn, jag såg det inte som något stort problem, även om jag gärna hade sett att hon åt en tallrik gröt i stället.
Däremot att hon var så fruktansvärt avundsjuk kan jag se som ett kommande problem, så fort jag höll någon av tvillingdamerna så kom myset och skulle sitta emellan, likadant om någon av tvillingarnas mammor kom nära mej så kom långa läppen fram. Jag hoppas det går över annars blir det nog ett förhållande på distans med min nästkommande dam.

De enda som är grått i den här trissen, de e kläderna ;)

Vi tog en sväng till shopping centret med alla brudarna, myset provade sängarna på Ikea och i sportaffären testades solbrillorna.

Det värsta med att träffa alla dessa fina människor är att lämna dom, saknaden blir så mycket svårare när man träffats och när man vet att man inte ses på ett tag.
Men med en massa fina minnen i bagaget så körde vi söderut.
Lars Mattias Winnerbäck i högtalarna, torra väga, solsken i blick och ett mys som visade sej från sin allra förnämligaste och ljusaste sida.
Så med ett leende på läpparna och full fart på hjulen passerade vi fartkameran som trots att fröken gps varnat mej för passerades i allt för hög hastighet, klick klick, hum ja jag blev sne en stund. Men va f-n den lilla fadäsen skulle inte få fördärva min dag, så jag fortsatte att sjunga med i herr Winnerbäcks låtar, titta leende på min dotter och känna lyckan i kroppen.
Böterna får vi ta och sura över en annan dag.
Kostar det bara pengar är det ju billigt ;)

Man blir törstig av att shoppa ;)

Jockarp.

Pajkastning och psykopater....

Jag är glad att myset älskar att åka bil :)

Än en gång gick jag bet på att få möjligheten till att kunna gå vidare i mitt liv, än en gång stoppades mitt försök att göra upp det gamla.

Min tro om att jag skulle kunna få det som tillhör mej med mej hem från vistelsen i huvudstaden blev alltså bara en liten dröm från min sida.
Min tro om att ex frun kände det samma som jag, att äntligen få ett avslut på denna något långrandiga historia och att jag faktiskt ännu en gång sträckt ut handen för att få en lösning på allt. Men nej då.....Jag hade fel, hon vill verkligen inte mötas någonstans på vägen.

Återigen visade ex fru prov på sitt patetiska och skamsna liv, hon skäms så mycket för det hon gjort så hon kan inte ens se till att någon annan hämta hennes saker och att någon annan lämnar tillbaka de saker som är mina.

 Vad är problemet?

Jag samtalade med hennes lilla bodyguard, ett samtal som slutade med att Kevin Costner slängde på luren i örat på mej efter att samtalet blivit lite känsligt. Sånt ogillas skarpt må jag säga. Omogna människor.
Samtalet började från honoms sida med att tala om att ex fru lämnat huvudstaden på grund av att jag skulle komma dit, att hon var så rädd och hon kände sej jagad.
Vidare informerades de om att jag var en psykopat och att ex frun gjort rätt som lämnat mej, detta grundas på att jag ett och ett halvt år efter det inträffade vill göra mej av med hennes tillhörigheter och få tillbaka mina.
Själv tycker jag nog att det kan kallas sunt.
Att jag känner att nu ska allt vad som är hennes för alltid hamna utanför min dörr.
Och att jag ska kunna flytta in lite nya saker från den nya kvinnan i mitt liv. Ut med det gamla och in med det nya, konsumentsamhället liksom ;)

Humf.
Det psykopatiska ska tydligen också grundas på hypotesen av att jag jagar, letar och att jag på olika sätt försöker ta kontakt med ex frun.
Att jag kommer med osanningar i min blogg vilket gör att hon känner sig illa till mods.
Själv kallar Jag det för paranoida beteende.

Vad definitionen på osaningarna är vet jag inte, men som jag skrivit innan. Sanningen är så skitig så de jag skriver behöver inte smutsas ner ytterligare. Det har ex frun fixat själv, Heja heja, typ.
Ja för det som står i min blogg är sant och det vet dom, de finns svart på vitt att jag bar ett barn, att jag lovade evig trohet, de finns svart på vitt att min ex fru hoppade i säng med fröken tumör när vi var nygifta, det finns ju klara bevis på att jag blev lämnad höggravid, även att jag lussade till henne på axlen och att boken kastades, att jag gått igenom en rättegång, att jag erkänt mitt hemska brott, blivit friad trots erkännande, det finns svart på vitt att hon vill ha pengar, vädjan/ hoten om vikten av att bloggen stängs, allt detta finns på papper, så jag kan inte se/förstå vad dessa människor menar med att det jag skriver i bloggen är en lögn och att det leder till en häxjakt på min ex fru, jag har noll förståelse för det.
Tyvärr.

Jag i min tur informerade lille bodyguarden att om jag så skulle vilja komma i kontakt med ex frun så skulle vissa praktiska saker stoppa mej, en sak jag påminde fjanten om de var att jag har ensam vårdnaden om ett litet barn. Vilket betyder att 24 timmar om dygnet året runt finns ett litet mys vid min sida.
Hur hans egen filosofi vad det gäller barnuppfostran till sina två barn ser ut kan jag bara föreställa mej  och att den inte stämmer överens med hur min ser ut är jag helt på det klara över. Varannan vecka är han ju "ledig" från sina barn, så är det inte riktigt i mitt fall.
Men när man kan ställa sej bakom en person som skiter i sitt barn så kan man inte  ha så värst mycket ansvarstänk mellan öronen…
Han säger att han sagt till min ex fru att det hon gjorde mot mej var fel, konstigt att han springer hennes ärende nu då....

Vidare blev jag påhoppad om att jag var en dålig förälder, att det var synd om Mollie att ha en sån mamma men dom värderingarna. Värderingar om att man inte ska kunna fela och kunna räkna med att få stöd från sina föräldrar. ( om någon inte förstår detta så säg till så jag återkommer och förklara detta mer ingående)
Infon från mej var att man får fela, men man ska ta ansvar för sitt felande och sitt handlande och det gjorde inte min ex fru.
Min dotter SKA om det behövs få lära sej det och det är en hård lärdom men den är nödvändig.
Jag kommer aldrig ställa mej bakom något Mollie gör om hon inte kan erkänna att det hon gjort var fel, då kommer hon att få trassla sej ur det på egen hand.
Kalla de omoderligt eller vad ni vill men sån är jag.

Han fortsatte att kasta den ena pajen efter den andra på mej, en som kom flygande var att jag var en bitter jävla människa, ja kanske jag är det med, men det är i så fall av väldigt förklarliga skäl och om han tänker på det själv så kanske denna jourhavande (klök) medmänniska kanske begriper varför.


Vidare vad det gäller definitionen psyksjuk, psykopat med mera så ställer jag frågan, hur kan en person sitta hemma i min soffa och samtala med min blivande fru, där densamma säger att hon inte är säker på om hon vill gifta sej.  Några veckor senare står den lille J-vlen och flina och fotograferar det lyckliga brudarna, han äter en femrätters middag på bekostnad av den senare bedragna hustrun och låtsas som om inget hänt. Med detta färskt i minnet sa jag till honom att jag tyckte han var sjuk i huvudet.
Fel kanske?
Nej något är banne mej fel om en vuxen man beter sej så.

Men nej kom inte och säg att det är något fel på mitt psyke det säger jag bara. För den totala förnedrelse som de där personerna utsatte mej för det skulle nog fått många till att knyta repet runt halsen eller kasta sej framför tåget. (vilket säkert vissa hade tyckt varit bra) Men jag var inte så vek, jag överlevde, jag hade ett barn att ta ansvar för vilket jag även har gjort till skillnad då mot vissa andra.

Jag informerade om att jag nu inte tänkte hålla förråd till ex frun utan tänker göra mej av med ex fruns tillhörigheter på mitt egna lilla speciella sätt och att jag även fortsättningsvis ska försök få tillbaka det som är mitt, vad mer kan jag nu gör?

Innan luren kastades i örat på mej sas de att min blogg skulle läsas med intresse nästkommande dag, var vid jag informerade om att de inlägget nästkomande dag skulle utebli, jag hade nämligen semester.
Men jag tackade artigt för att intresset visades vara så starkt för min blogg.
Det är ju roligt med läsare som längtar och uppskattar det jag skriver.
Jag skulle kanske passat på att berättat att han även kan följa mej på twitter nu, just med tanke på att intresset var så stort ;)

Nu sandlådebygge.

Jockarp.

Levande landsbyggd...

Min gamla skola...

Jag tänker nu slå ett slag för en förening som heter levande landsbyggd.
Medan jag var på andra sidan Atlanten blev jag invald i styrelsen i denna förening och i går var jag på första mötet.
Detta är en förening som bildades när Sölvesborgs politiker valde trots högljuda protester att lägga ner byaskolan i Gammalstorp, den by och församling som jag tillhör.
De var väldigt sorgligt när skolan las ner och sorgligare kan jag tycka att det är idag när jag tänker på alla fina minnen jag hade från den skoltiden och just från den skolan.

Tanken på att min morfar min mor min bror och jag själv gått där, men nu är det alltså stopp.
Myset Vilhelmsson ska inte få springa med sina träskor i den stora stentrappan som ledde ner till matsalen  på bottenvåningen, hon kommer inte att få ha gympa i världens minsta gympasal, ej heller ta på sej skyddsglasögonen och hårnätet innan pelarborrmaskinen skulle få startas i slöjdsalen.
Nepp det var inte lönsamt, vi var för dyra i drift helt enkelt.

Hur som helst, denna förening bildades med siktet inställt för att rädda byskolan.
Där gick dom då på pumpen så det smällde om det, lite som med David och Goliat, det var ju dömt att misslyckas.
Sossarna med Jens Åberg i spetsen ville inte satsa på vår del av kommunen, inte då och inte heller nu.
Motvinden fortsätter, men som någon skrivit i bloggen att även motvinden fyller seglet ;)

Och efter mötet igår kväll så kände jag en styrka att man på ett gemensamt sätt kanske kan lyckas med att göra små röster hörda, det är dags att ge det ett försök.
Nu gäller det inte skolan längre, det är passé, nej nu har vi andra mål vi siktar mot.

Men det är inte bara en kamp, frustration, ilska som driver, nej istället är det en glädje och en ambition att hitta på saker gemensamt med små medel, att tillsammans är vi starka.
Jag tänkte lite på det innan det var godnatt på kvällen att i en lite grupp så finns det så många möjligheter, viljor och idéer.

Jag tänker på den där tändsticksasken, att tar man en tändsticka i handen så är den väldigt lätt att bryta av, men tar du alla tändstickorna som finns i asken så är det inte lika lätt att knäcka dom. En och en är vi sköra och lättknäckta men tillsammans blir vi ruskigt starka, så är det.

Ja och på tal om tändstickor så hittas de på festligheter i föreningens anda nu närmast väntar det årliga majbålet och det var i den diskussionen jag kände att ingenting är omöjligt, alla kan göra något.
Någon hade lastare och traktor dom skulle fixa själva brännet till bålet.
Någon skulle fixa med inköpet av korv och bröd som ska säljas.
Någon skulle se sej om efter möjligheten att låna ett chokladhjul, lotter och vinster.
Någon skulle fixa med marknadsföringen och kaffet skulle kokas.
Ja de som fanns var en vilja att fixa allt.....
Och jag, ja jag gillar helt klart min nya förening.

I går pysslade jag annars mest med nödvändiga saker, tvätta och städa lite.
Just det när jag skulle tvätta så hittade jag en lastbil i maskinen, hur ofta händer det liksom? Ja mej har det nog aldrig hänt innan ;)
Sen packades bilen på diverse bra och ha grejer, vi ska ju på utflykt nu igen.
Ja det är väl bäst att vi sätter lite fart för vi ska ju tjena på kungen nu igen...

Vink vink.

Brum brum, Typ ;)

Jockarp.

Hääärregud säger jag bara...

Elefant trottoar ;)

Vad fan pysslar Sölvesborgs kommun med egentligen. Ja de var den stora frågan jag ställde mej efter att ha gästat staden efter ett litet uppehåll.
Jag begav mej härom dagen in till färgaffären för att göra av med lite överskott i kassan och få med mej lite nyttigheter hem i form av altanattiraljer.
När uppdraget var slutfört tog jag en sväng i vår kära stad, när man ser vissa saker som händer i stan så går hjärnan på högvarv för att försöka reda ut anledningen till att vissa saker sker.
Just nu i denna fråga resonerar jag som följer, antingen har dom som som håller i taktpinnen fått det totala hjärnsläppet eller så står Sölvesborgs kommun för en gigantisk stadskassa, nja det sistnämnda tvivlar jag förstås på, eller kan de vara så att den kassan uppdelad som följer, Sölvesborsförsamling 70% Mjällbyförsamling 30% och sist och minst Gammalstorpsförsamling 0% Jämt och bra...

JA så vad var det jag fick nys om då som gjorde mej spritt språngande galen.
Jo kära läsare, Sölvesborgs kommuns invånare måste se ut som elefanter eller vara dom fetaste, bredaste och vingligaste människor som finns i världen.
Jag har haft den fina möjligheten att resa världen över, jag har varit i storstäder som New York, Barcelona, London, Paris och på många många fler ställen där invånarantalet är en bra bit över miljonen, men aldrig har jag någonsin sett trottoarer som i Sölvesborgs innestad, där är dom lika stora som en europavägar, helt horribelt i mina ögon, vem behöver ha fem meter att gå på.
Med tanke på att det inte precis är överfullt av gång och cykeltrafikanter i vår stad så hade det räckt med en kostig ;)

Vidare har jag kört en sväng runt det nya området ljungaviken som kommer att befolkas av pensionärer som är nersketna med pengar, (dit där även jag tänker flytta på ålderns höst (ironi) )
Samma sak där, där har kommunen plöjt ner hiskliga mängder pengar på gång och cykelbana, gatlampor vad tionde meter, detta på ett ställe där det finns en befintlig väg som kommer att bli lågtrafikerad, så varför inte angränsa den vägen till cykel och gångbana?
Ja det är mycket jag inte kan finna någon som helst logik i som händer i min kära hembyggd. Finns det någon förklaring på detta tro, någon som vet?

Gung gung gunga, gunga med mej :)

Atanattiraljer skulle klart användas så det pysslade jag med igår när myset sov, jag hann nästan tvätta hela däcket som har en yta på 75 kvadratmeter, just då funderade jag på varför jag har storhetsvansinne ;)
När myset vaknade avstannade projektet Ja det gick helt enkelt inte att fortsätta med starka medel och med ett mys som är klåfingrigare än klåfingrigast så istället körde vi ner till dom blonda damerna i Hällevik.
Vi var på stranden och busade, grävde, gungade och gick på den nyutlagda brygga som var full av måsskit, varning för fågelinfluensa borde de stått på skylten istället för dykning förbjuden och varningar om att det var grunt.
På vägen hem gick vi inom byns affär och jag slopade mitt handlingsförbud och slog till med en glass till myset i den heta sommarvärmen, hon tänkte inte bjuda mamma inte. Hon är minsann bestämd unga fröken Vilhelmsson.
Hem till vännen och grillen tändes, myset och hennes killkompis studsade lite studsmatta och kastade sten och körde sportbil. En helt underbar eftermiddag helt enkelt.
Hem och nattning av ett helt utschasat mys och vidare angrep jag resten av altanen, slit och släp, men bra det blir det, det har lätt för att bli det när jag är i farten ;)

Nu drar vi ;)

Jockarp.

Fru, fru, ex fru...

Vad passar väl bättre än lite sommarbilder?

Sådär jag, nu kände jag att nu får det vara färdig fjantat från ex fruns sida.
Nu ska jag har dom saker som tillhör mej och vad det gäller det förråd jag bistått henne med i snart två års tid så ser jag även detta som en avslutad historia, frågan är ska man ta ut en hyra ;) Skojar bara...

Jag kände inget behov av att ta kontakt med ex frun och tvivlet var från min sida stort att hon inte ens skulle behaga svara om hennes före detta livskamrat, förrut hennes allt ringde.
Så i stället ringde jag upp hennes skyddsängel, tilllika vår bröllopsfotograf som hjälper henne i allt vad som hon tänkas kan behöva hjälp med nu när hon bor i stora staden, vilket jag förstått är en hel del. Hur betalningen sker för den hjälpen kan vi väl spekulera lite i på varsit håll.

När jag presenterade mej och frågade om han mindes mej så svarade han lite fnittrade och nervöst att det gjorde han, jag funderade på varför han uppträdde så nervöst, kan de möjligtvis vara att han förstått med tanke på den friande domen i rättegången (som han förövrigt själv medverkade i) att de jag sagt är sant och det lilla ex frun jiddrar om är osant, skulle minsann kunna vara så.

Givetvis ska hon få kopia på alla dessa fina bilderna :)

Jag informerade den ena av muskitörererna, vilket förövrigt nu bara är två till antalet, att jag tänkte sluta husa hans lilla leksaks saker här i palatset.
Jag tänker köra upp till Stockholm i slutet av veckan och stanna kvar i krokarna ett tag då jag även har för avsikt att åka ut lite söder om söder och hämta upp mina saker, lite som med muhammed och berget, vilket jag kan tycka är dålig stil av ex frun.
Att här ska berget behöva flytta sej, med tanke på att jag tar jag hand om vad hon lämnar efter sej och att jag ska behöva lasta ett litet barn i bilen och köra 60 mil bara för att hon är fegare än de fegaste och inte kan göra upp sina affärer, fy skäms på den strutsen.

Vidare informerade jag den lille budbäraren att de där spermiedoserna vi har i Danmark ex frun och jag, där tars det ut en hyra varje år för att dom ska hållas nedfrysta och inte tappa stinget ;) den avgiften kommer numera att betalas från ex fruns konto, rättvist tycker jag.
Jag informerade även att min tanke var att få betalt för bilen hon glider runt i vilket släkt och vänner är helt på det klara med vilken som betalat, om någon säger något annat i fråga så ljuger dom.

De glädjande i samtalet med den lille mannen (med den dåliga andedräkten, vilket jag nu slapp känna) var att han informerade mej att poletten trillat ner i huvudet på ex frun att hon inte skulle kunna få ett ruttet öre från mej för dom få veckorna hon var min fru.
Detta kan ju klart ha att göra med att hon kommit på att hon valt historiens sämsta ombud för att föra hennes talan.
Men det är ju skönt att hon fattat hur juridik ser ut, sol och vårande är straffbart och det skulle hon minsann fått se om hon valt att kasta yxan ännu en gång.

Vidare skojigheter i borgen, jag hörde ifrån den utebliva dejten vilket jag såg som trevligt, hon hade inte dragit likt min ex fru med svansen mellan benen utan hon hörde av sej och ville gottgöra missförståndet med en ny lite träff. Sånt gillar vi.
Myset och jag hängde med russinpaketet under körsbärsträdet bland skillor och vårlökar en stund, de är livskvalitet i stora mått det.

Livsnjutarna ;)

Jockarp.