Gott & blandat...

Hej vad det går :)

Dagarna går och dom fylls, vi hinner med mycket när vi sätter fart.
Vi har hängt en dag på skansen med fina vänner, barnen åkte karusell åt glass och tittade på djuren.
Mollie blev helvild när hon fick prova på att köra radiobilarna, själv tyckte jag att dom gick lite väl fort, märkligt ändå va, när man var mindre tyckte man alltid att dom där bilarna gick för lusigt, men nu som ansvarsfull mamma så har man omvärderat en hel del.

Det var härligt att strosa omkring i det vackra vädret med mestadels nöjda barn, det är en vacker park. Från björnarnas hägn kunde man se över till gärdet, jag börja få en grym koll på vår kära huvudstad nu.
Vi mogna föräldrar förbluffades än en gång över en gemensam persons omogenhet och bristen på ansvar. Hej fjortis....

Hoppla...

Runt runt runt...

Schlager kväll i parken blev det ju givetvis med, lilla fröken har bestämda åsikter just nu om att hörselkåporna inte ska användas, detta resulterar i att vi är lite längre bak, inget häng vid kravallstaketet framme vid scenen alltså :)

Vi har strorsat i gamla stan, matat duvorna, ätit glass i stora lass, sett pride dansen på plattan, släppt i väg heliumballonger, petat tuggummi på gatan, hängt på "turistfällegatan" Drottninggatan
Vi var på rosenbad och minglade en sväng ;)
Mer parkhäng och mycket mys i barntältet, där träffar vi andra föräldrar och barn och vi pusslar och läser sagor. Vi har även hunnit med ett besök på "rum för barn" på kulturhuset, ett trevligt ställe, lite som våra babycafe hemma i hålan.

Snackar vi deg, eller deg?

Vi har hunnit med ett par löparundor till, en i regn och en i sol, härligt.
Så var det i parken med, ett skyfall som inte var att leka med kom och fyllde hela parken med vatten, under den tiden satt myset och jag och läste i tältet, supermysigt att gosa in sej med myset i en massa kuddar.
Ja hon somnade sen till strålande solsken så parkhänget blev väldigt lugnt, hon sov och jag gled runt och kollade än här och än där :)

Vissa problem uppstår när man är ensam med ett litet mys, häromdagen tillexempel skulle vi hem på natten och när jag kom fram till min station och skulle ta hissen så var den avstängd, samma sak med rulltrappan.
Lagom kul, myset under ena armen och vagnen med lilla Nickenyfiken i den andra, sen började en lång seg slitsam väg upp från underjorden.
Som om det inte skulle vara nog med det så tappade vi apan halvvägs upp, vad göra?
Jag fortsatte upp och när vi väl var uppe fick myset och vagnen vänta på mej som i en hastighet likt stålmannen flög ner för trappan, Nicke i handen och sen upp igen.
Vi löste det med och visst man löser allt, det är bara det att vissa saker tar betydligt längre tid och är betydligt jobbigare än om nu vore två om ett litet mys :)


Ja det var de, nu stundar det parad och det ska bli roligt att än en gång få gå under regnbågens alla färger ihop med andra människor som endast utstrålar lycka och kärlek...
Happy Pride.

Plattan intagen av bonnungen :)

Stockholm/Jockarp

Möte med exfrun...

Är det pride så är det :)

Det händer minsann grejer i stora staden Stockholm, märkliga grejer vill jag lova.
Det är konstigt ändå att jag inte kan låta bli att skriva här på ett par dagar för då händer det så mycket konstigt så jag blir tvungen att skriva helt enkelt.

Myset och jag har tagit ännu en tur på gärdet med löparskorna och barnvagnen, det är kul och utmanande att springa på de viset, visst det är svettigt värre men desto roligare på nåt sätt.
Det är ju klart inte de optimala sättet att vässa formen på, men det håller mej igång trots semestern. Kondition är ju en färskvara liksom. Bara att mala på.


Vi har blivit bjudan på lunch hos Lunda fruarna och Mollie fick leka med lite barnleksaker som det var första mötet med.
Hon var lite kinkig emellanåt, jag vet inte riktigt var det var, men som väl var så gick det över, jag älskar ju min lilla solstråle, ungefär lika mycket som jag ogillar fröken lipsill.

Ja det tog ett tag för att få lilla fröken att smälta, men dessa bilder talar sitt tydliga språk, glädje,lycka och kärlek.
Jag ler av lycka när myset är glad och andra människor får ta del av den ljuvliga lilla damen :)

Portarna till parken slogs upp och vi var där ganska tidigt, det var lite folk vilket var bra så man kunde gå runt och kolla läget lite innan den värsta massan av människor kom.
Vi lyssna de på invigningen vilken jag tycket var fin, många kloka och fina ord som sas där, nu är det bara att leva upp till det med.

Jag köpte Sveriges dyraste pannkaka till myset, 45 spänn, 25 spänn för en kopp kaffe till mej, ja det var heller inte riktigt rumsrent i mina ögon.


En av mina vänner uppmärksammade mej på att Ex frun hängde i parken, så med myset på armen gick jag fram till henne och sa att de vore toppen om vi kunde göra upp dom ouppklarade affärerna vi hade.
Hon var tuff när hon satt där med sitt vinglas i plast bland sina nyfunna nysvenska vänner.

Ja hon skulle spela tuff och oberörd men det funkade inte, först låtsades hon att hon inte visste vilka saker det gällde, sen sa hon att hon inte hade tid, fullt upp i veckan.
Jag sa att jag var flexibel att jag fått lära mej att bli det sen jag blev ensam med Mollie så jag kunde vilken dag som helst, inga problem.
Jag frågade vad hon gjorde som var så tidskrävande. De svaret var det sjukaste jag hört.
-Jag lever livet.
Jag sa att det gör du inte, detta är livet och sen knyckte jag med huvudet i Mollies riktning.
Ett ännu sjukare svar.
- Du tycker det jag.
Jag hade där i det ögonblicket kunnat sagt att...Det tyckte du med när du gjorde inseminationerna på mej, eller kunde jag sagt Jag hade inget val, detta är mitt liv nu, just på grund av dej. Men jag bet mej i tungan och teg.
Om hon nu anser att det är att leva livet att sitta och sörpla dåligt vin en onsdagaskväll, ja då var hon nog inte mogen till att bilda familj, illa givetvis att inte komma på det innan.

Hon kom med ett förslag att jag skulle ta diskussionen om mina grejer med lille bröllopsfotografen Per, han med den hemska andedräkten, detta förstod jag inte alls, det är väl inte den lille illaluktande mannen som har mina grejer????

Ja hon gav tillslut ett löfte om att lösa det, men det löftet kan man kanske inte ta så allvarligt på, det var ju två år sen hon lovade mej lite mer allvarliga saker och de löftena var ju lika lätta att bryta som att torka sej där bak.

Jag gick tillbaka till mina kära vänner och började berätta vad som sagts
Jag började gråta när jag kom till att hon var så kall och så olik sitt forna jag. Jag började gråta över att jag älskat denna människa så innerligt, att hon sen kunde bete sej på de sättet.
Jag grät över att jag än en gång grät över henne.

Jag blev omfamnad av en av mina vänner, jag fick gråta ut mot hennes axel, samtidigt som den andra tog hand om mitt lilla mys.
Jag har tur i oturen, för efter de som hänt så har jag alla underbara vänners stöd, dom fångar upp mej gång på gång när jag vacklar och håller på att tappa taget och falla.
I går var ännu en sån dag och jag är tacksam för stöttningen och dom stärkande kramarna.

Ja jag blev ledsen över att jag blev ledsen över denna kalla obehagliga människa, som satt där och skulle vara tuff bland fjortisar istället för att var där hon borde varit och det borde varit att ta hand om den familj hon bildat.

Men det onda har något gott med sej, så även i detta fallet.
Den människa jag tyckt varit den vackraste på jorden, hon hade nu gjort allt för att förfula sej (Varför gör man så?)
Hon hade rakat håret på sidorna, resten var dåligt färgat likt morotsfärg och väldigt ojämt,( jag har öga för detaljer ja) Makeuppen var bedrövlig, hon var svullen i ansiktet som om hon gick på cortison, ja det kan kanske vara sviterna efter allt för många bag in box viner med, vad vet jag. Men nej hon såg bedrövlig ut.
Jag är glad över förfulningen, men jag förstår den inte, men det gör det liksom lite lättare för mej då.
 Det hade varit sjukt jobbigt om jag sett henne så vacker och livfull som jag kom ihåg henne som då när frissan var viktig och makeuppen var perfekt. Hmm. Det onda och det goda.

När jag slöt ögonen för kvällen så blev sammanfattningen att jag var ledsen över mycket men glad och tacksam över mer.

Ja nu jobbar jag vidare, bilden ovan kan väl knappast missuppfattas den heller va? :)


Stockholm/Jockarp

Hej igen! Lite bilder....

Så här kul har vi i bilen...Oftast

En liten rapport från semestern kan väl vara skoj.
Resan norröver gick i ett rasligt tempo när vi kommit ut på E4:an och kunde stampa om alla husvagnar och andra fordon som borde haft en LGF- skylt där bak.
Mollie satt snällt och tittade på Dora och Nickenyfiken, de var lite pill att byta skiva under färd, men kvinna som man är så fixade de sej ganska fint tycker jag.

Småbrudarna är impade av myset :)

Väl uppe mystes det för fullt av alla regnbågsbarnen och deras mammor, myset hade något svårt med just att dela med sej av leksakerna i början, men det gick bättre och bättre, så nån vecka till så hade de nog funkat toppen bra.

Vi drog till parkens Zoo i Eskilstuna det var varm och skönt och barnen var på gott humör trots att det var vansinnigt mycket folk där och Mollie blev nerkissade så fort vi gått innanför grindarna. Brallorna hängde jag på tork på vagnen så hon fick klappa kaninerna och getterna i klädd linne och blöja, det funkade det me.
En härlig dag och en härlig kväll som avslutades med god mat, hallon och smultronplock.

Helst inte solkräm eller hatt...

Vi begav oss iväg tidigt på förmiddagen för att nå huvudstaden i vettig tid.
Vi gjorde ett par korta stopp på vägen för att köpa lite frukt och jag sprang snabbt inom en outlett för träningssugna människor, (vilket jag nu är) Nya brallor och en ny tröja bler resultatet av det stoppet. Ett litet stopp på macken så att vi ska klara oss ända hem igen, jag tankar sällan på macken så jag har lite trubbel med just den biten. Men med myset sittandes sjungande och hejande på sin mor så fick vi diesel i kärran tillslut.

Vi checkade in i våningen på östemalm, det är förnämligt när man har bekanta (släkt) som har en tom våning att låna ut till mej och myset varje år till priden. Det är verkligen toppen det.

-Kolla brudar, jag visar hur man ska göra :)

Vi lastade in alla grejerna och jag kan ju säga så mycket att om någon sett mej när jag gick upp i trappan så skulle dom trott att jag skulle flytta in och att jag var lika stark som pippi långstrump.
Jag bar på en datorväska, en ryggsäck, en plastkasse typ blå ikea bag, en mat kasse en stor resväska och ett halvsovande mys.
Ja man överlastar ju hellre än att gå fler gånger.

Lite lätt lunch sen drog vi ner på stan, tio minuters promenad så står man på plattan, lagom.
Nu tog det dock betydligt längre tid på grund av ett åskoväder, vi fick stanna och skjula. Och när vi stod där så kom det ut en trevlig man från affären på andra sidan gatan, han hade med sej ett paraply som han spände upp och sen frågade han på engelska om jag ville komma in i hans butik, japp gärna sa jag. Han gick och höll paraplyet över mej och myset så vi kom in torra och fina. Vilken kille va?
Dessutom var det en sån där lyxaffär men väskor som prislappen inte stoppar på ett par hundringar på.
Ja vänligheten har många ansikten och skepnader och visst bli man väl glad över sånt. Lite vardagsvänlighet helt enkelt.

Vi tog oss ner till kulturhuset och bytte biljett till ett veckoband till parken, vidare till kaffehaket där fruarna från Lund satt och mös, vi ville mysa vi med.
Kaffe och lite god fika
Myset lekte med fingerdockorna som hon fick av tant N för ett tag sen, samtidigt som hon inte kunde låta bli en av fruarnas muffins.
Härlig fika och trevliga samtal :)

Mmm hallon är gott :)

Vi drog oss hemåt igen Mollie somnade på vår promenad och då såg jag min chans, jag ville testa mina nya fina kläder, så på med joggingskorna och ut på gärdet bar det.
Mollie sov som en stock när jag joggade fram bland hundar, kärlekspar och kameler, ja cirkus scott var på plats och kamelerna var ute på bete i en hage. Tokigt.
Myset vaknade efter en stund, sömndrucken undrade hon var hon var och varför vagnen gick så fort, men hon fann sej, hon satt glatt och kikade med håret som en tuppkam i vinden.
Blodad tand, jag tror det får bli en sväng på gärdet idag med.

Vi hann minsann med mer, in i bilen, jag skulle ut till Hammarby sjöstad för lite filurning.  Jag ville bland annat se hammarbybacken och se om den verkligen var så brant som det sägs. Den var ganska brant, men lite för mesig för att antas som en utmaning.
Däremot såg jag massa fina passande trappor som skulle passat som utmaning för oss tokiga mammor, dock något långt att åka kanske.
Det var fint i Hammarby sjöstad, mycket vatten och båtar och väldigt många som joggade där.
Jag körde runt lite i stan och kollade läget och förbättrade mitt lokalsinne något, vilket helt klart behövs.

Väl hemma igen så pusslade vi lite och läste lite böcker i sängen, mitt sällskap somnade och jag kollade OS.
Mmm det var en behaglig, givande, intressant och inte minst fullrulle dag. Lättlevt må jag säga.

Lite smålurigt att få tag på dom :)

Stockholm/Jockarp.

Haj o i vaj....

Lätt nonchig :)

Morgonpromenaden med den andra maratonmamman gick i en raslig fart upp i mördabacken. De gick lätt och vi pratade som vanligt om det mesta, men nu handlar det mycket om träningsupplägg och om kost.
När vi kom fram till min backträningsbacke så kopplade vi loss våra små som hängt på ryggarna under promenaden.
Dom blev inte glada när dom nådde mark, dom var helt enkelt väldigt mammiga, båda barnen satt som små kardborrar fastklamrade på oss.
Typiskt var väl ungefär så vi sammanfattade det hela med, vi ville köra några goa rundor upp i backen, men med tanke på barnens humör såg det mörkt ut.
Jag började leka lite med Mollie med en pinne i grusen och hon tycktes gilla det, hennes killkompis var lite mer svårflörtad, så vi bestämde att jag skulle ta den första svängen.

Hej vad kul det är ;)

Upp för backen bar det och det kändes bra, när jag kom ner sprang min kompanjon upp och så höll vi på. Den ena mamman hängde med kidsen och den andra sprang.
Vi var väldigt nöjda och glada när träningen utförts, att det funkade trots lite gnäll i början. Ja sånt stärker en. Härligt.
Glass på altanen, lite bus och lite gnäll så var den förmiddagen slut. Mollie somnade i vagnen och sov till tre, vilket var lite för länge, men samtidigt gav det mej ett ypperlig tillfällighet till att börja packa allt som ska med på vår tripp norröver.
Herregud vad med saker man behöver ha när man har barn. Nu är ju fröken något mer svåraktiverad så sex timmar i en bil kan bli lite tufft, därför packade jag med en av hennes leksaksbackar med nya böcker och lite lego.
Även en dvd spelare ska följa med på denna tur, hoppas nu att det blir bra.

De viktigaste i först :)

Ja det stundar ju festligheter i huvudstaden i veckan, de vill vi ju absolut inte missa. Årets höjdpunkt för flatan från Jockarp :)
Men innan dess ska vi hälsa på lite andra ljuvliga människor, en regnbågsfamilj i stora mått, det har utlovats en dag i parkens zoo, de gillar vi ju. 
Sen bär det vidare till den stora staden.
Min vision är ju att jag ska hämta hem lite saker som fortfarande är i orätta händer. Jag ogillar tjuvar så nu ska mitt bli mitt och ditt bli ditt-typ :)
Så det är minsann inte bara semester, lite jobb blir det med.


Jag räknar med en toppen vecka med underbara vänner och även att jag ska knyta nya kontakter med nya människor som i olika sammanhang ska bära frukt framöver.
Alltså en språngbräda och en push i rätt riktning för mej i mina olika projekt. Spännande.

Barbacka ;)

Jag har inte bestämt mej riktigt än men kanske att jag på denna resa kommer att uppdatera bloggen några gånger, det händer ju en hel del och det vill jag ju ha med i min dagbok.
Om jag inte gör det så vill jag passa på att önska alla en happy pride:)

Nu ska jag springa en sväng, sen blir det en förhoppningsvis förnämlig resa 60 mil norröver.
Hej så länge....

Dags igen att bära regnbågsflaggan högt :)

Jockarp.

Skuggan....

Svalor, jag gillar svalor, dom är pigga och pratglada. Jag gillar dock inte att ha dom inne i huset.
Hej hopp det hände vid frukosten igår. Gröttallriken blev överflugen av en förvirrad svala.
Jag hade kanske inte brytt mej så mycket om det inte var för att den gjorde ner sej överallt, golv, väggar, mysets leksaker, kylskåpet, spisen. Ja typ hela huset var fullt med svalskit.
Mollie tycket det spännande och hon följde min svalfångning med största intresse. Tillslut lyckades jag håva in den och släppa ut den i frihet igen.
Livet på landet.

Örnen har landat, eller svalan då :)

Min skugga hänger nog mörk över vissa människor och jag tycker det är bra, en del människor ska tycka att det är obehagligt att inte veta vad jag är och vad jag gör. Vissa människor hade den rätten en gång att veta det, men den missbrukades så den rätten har dom inte idag.

De som fick mej att tänka just i dessa banor vad det gäller skuggor, det var tankarna som förde mej tillbaka två år i tiden. Till just den dagen då jag blev fru Vilhelmsson, detta stora som jag i min värld trodde skulle vara för evigt.

Löparskorna på och sen bar det iväg, det var åter en stekhet dag och utmaningen låg i att springa när det just var väldigt hett. Jag kände ett behov av att straffa min kropp, att den skulle få en ordentlig match så där på bröllopsdagen.
Mina fem lyckligaste år i livet gick jag igenom när jag sprang och svetten bara forsade av mej, jag gick igenom bilder i huvudet på allt vacker vi gjort, all kärlek och all glädje.
Jag kom till en punkt när allt detta kastades omkull, när hon inte längre tyckte att jag var rolig att jag inte dög till henne. Hon ansåg nog att hon sugit ut det bästa av mej och då var det dags att hoppa av tåget fru och barn och hoppa på nästa tåg som gick.
Att vi sen var nygifta och väntade barn, spelade tydligen en mindre roll i sammanhanget.

Jag såg min egen skugga när jag sprang, jag kände mej nedstämd, olycklig och ledsen.
Samtidigt kom ett lyckorus över mej då och då i mina nedåt tankar.
Ruset över den kärleken vi hade, ruset över min lilla tös och ruset över att hon är förloraren och jag vinnaren. Jag kände ett rus över hennes feghet och min styrka.
Sist men inte minst kände jag ett upprymt rus över att min skugga där på vägen såg så fruktansvärt stark, pigg och allert ut. Allt som jag i min kropp för tillfället inte kände något av.

De slog mej att de kanske är så människor ser på mej, precis så som jag såg på min lättspringande skugga igår. Kanske ser dom mej som stark, pigg och allert, trots att jag inte alltid är det.
Min skugga levererade igår mitt varumärke. Och jag gillar det, mycket till och med.
Även det att det gick lättare att springa när man tittade ner på den svarta pigga filuren gjorde min löparunda till en intressant och trots allt en väldigt behaglig runda.

Multitasking :)

Jag fick även där nånstans på vägen åter ett sug efter att färdigställa min bok, jag fick upp nya delar som jag ville ta med.
Men de får bli efter priden.
Jag tror jag ska färda allt, allt utom sista kapitlet för de har jag en liten speciell plan för.

Som vanligt efter löpningen mådde jag bra, eftersvettandet nådde helt nya höjder efter 9 kilometers rundan och det var en befriande känsla när hela kroppen var helt blöt av svett. Den hade blivit plågad av tanke och handling.
Uppdraget slutfört.

Mollie hade en lite lugnare dag, jag tror hon behövde det, det har varit mycket strand, bad och sena kvällar.
Vi tog en fika med min bror och alla kusinerna badade lite i vattenspridaren, Mollie skrek rakt ut när det kalla vattnet träffade hennes lilla kropp, det var glädjetjut, hon tyckte det var superkul. En glass på altanen och lite mera bus, hon är pigg lilla fröken :)

Vi agera hundvakt så vi tog en kvällspromenad på berget, det var fortfarande hett så en runda till i duschen fick det bli innan middagen skulle serveras.
Dammsugning och städning av borgen var sen ett latjo fredagsnöje för mej, myset pusslade och jidrade med sitt.

-Hundarna måste få vatten mamma.

Ja jag överlevde alltså även den dagen och det gick faktiskt bättre än jag trodde.

Jockarp.

Bröllopsdag två?

Strandhänget har nu blivit en vana för de bägge fröknarna från berget och vi gillar det faktiskt ganska bra.
Gårdagens häng blev i Valje, den var ensligt och ödsligt när vi först kom dit, men efter en stund hade gräsplätten fyllts på rejält.
Bästa tant N med tillhörande son gjorde oss sällskap, vi hade väldigt mycket att avverka vad det gällde samtal, trots att de inte var jättelängesen vi sågs så hade det hänt så mycket. De var roligheter och det var tyvärr också tråkigheter.
Vi fikade på filten och barnen grävde i sanden. Mollie skulle tvunget gå och hoppa från bryggan. Hon blev helt manisk, gång på gång skulle hon hoppa. Hej armmuskler.

Och vad det gäller det här med muskler så kom smärtan i musklerna efter trappträningen lite smygande under dagen, det är inte schysst. Jag vaknade upp glad i hågen av att jag inte kände något och tänkte.
- Herregud vad vältränad jag är.
Men chi fick jag. Vaderna, låren och ryggen hade tydligen övertränats en del.
Men jag kan ändå inte låta bli att kicka lite på det. jag vill ju känna att jag tagit i och gärna då att musklerna är lite ömma. Snacka om hatkärlek till träningsvärk.

Kvällen bjöd på restaurang besök. Mollie, jag och far min körde till stan och gick på pizzeria, jag vet inte när det hände senast. Pizzan var god, men jag hade glömt hur vansinnigt salt det är. Jag fick dricka en hel spann med vatten. Klunk, klunk, klunk.

Det var sommartorsdà och det skulle varit allsång på torget, men med lite trubbel med fröken allsång så blev det i stället bandet nostalgia som lirade ett par timmar och det var väl nog så bra. Det var trevliga låtar, men lite väl högt, lilla fröken skulle ju absolut inte ha sina hörselkåpor på sej. Nej då.
Lite stingslig blev hon, men jag rådde bot på det och bjöd henne och hennes lille kavaljer på glass, humöret vände i all hast.
Vi träffade åter på massa trevliga människor.
Mollies bvc sköterska var där och vi pratade en stund. Hon berättade att hon var där för Lions räkning, att dom hade anordnat ett sommarcamp för barn från baltikum, vissa med handikapp och vissa som hade trubbel med föräldrarna. Detta var ju fantastiskt.
Hon berättade efter att jag frågat om dom gick med på att åka tillbaka, att dessa barn levde ett helt år på dessa minnen dom fick från lägret i Sölvesborg. Håret reste sej på min kropp.
Tänk vilken fantastisk förening Lions är och vilka fantastiska Sölvesborgare som skänker saker och handla på loppisen om lördagarna så pengarna rullar in, så att saker som detta går att genomföra.
Vilken stad va? Ha och där bor jag.

Jaha.... och idag var det två år sen jag lovade en söt liten tös som pratade skånska evig trohet. Jag skulle ge vad som helst (nästan) för att få uppleva och känna den känsla igen.
Samtidigt som jag skulle föredra att aldrig nånsin bli så in i helvetes lurad igen som jag blev den dagen.
Ja jag kommer tänka mycket på det i dag. Jag räknar med att det kommer att glöda under löpadojorna under förmiddagen.
Mycket har hänt sen vi stod där lyckliga, gravida och nygifta.
Rensning av hjärna och hjärta inleds.

Vi ses snart igen ;)

Jockarp.

Trappträning och Badbruden..

Mitt mys är socker sött....

"Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla"

Ja de första steget i vår storsatsning att springa i mål med armarna uppsträckta mot himlen och ett leende på läpparna i Battery Park längst ut på Manahattans södra del i staden New york, ja det steget de har ju redan tagits.
Det steget var viktigt och det steget satt i huvudet inte i benen.

Samma sak var det under vår nya träningsform som testades under gårdagen. Huvudet sprang medans benen hade de något med kämpigt när operation trappträning inleddes.
Vi började med en lugn sväng på slingan som mäter 1,5 km. vidare upp mot idrottsanläggningen svartaled. Den "nya"läktaren fick några upprepningar av pigga ben. Solen stekte så svetten väntade inte på sej.
Vi bytte läktare och tog den gamla som var gjord av sten, trots att den var i skuggan åkte tröjorna av på grund av värmen, sen fortsatte övningarna min kompanjon satt ihop till oss.
Hopp på två ben, hopp på varje steg, hopp på ett ben. hopp på vartannat steg, utfall i trappa och så vidare, så höll vi på med lite vila emellan gångerna.
Ja jag var sliten och trött efter dessa övningar, men oj så gott det var när svetten sprutade av oss.
Vi sträckte lite på musklerna och avslutade med ännu ett lugnt varv på slingan.
En tuff men härlig och rolig träning.

Gårdagens utsikt....

Mollie sov som en stock när jag kom hem, när hon vaknade höll vi oss i skuggan nån timme. Vi kollade på tröskan som börjat skörda årets grödor, jag älskar denna tiden, det är nått visst med trösketider, det är liksom betalningsdags för bonden efter årets slit.
Samtidigt känns det lite ledsamt, hösten är nära och vintern likaså, mörkret och kylan närmar sej, trots att det i går var 25 grader varmt.
Vi drog ner till stranden för mera badövningar. Mysigt som tusan.
Spontaninbjudan till middag mottogs glatt och svaret blev självklart ja.
Vi träffade på en massa trevliga människor när vi var på stranden, både äldre och yngre människor, även människor som var unga men som pysslade med saker som i mångas ögon skulle ses som något gammeldags :) Stickning typ.

Kolla-

Jag kan-

Plaska :)

Lite mys på land...

Middagen som följde blev en trevlig och lärorik sittnig, vi pratade om försvarsmakten, judo, telegrafi, ipad, gymnastik, äggakakor, huspriser, förhållanden, resor och mycket mycket mer.
Maten och sällskapet var gott och även efterrätten slank lätt ner.

Mera sport, mera sport...

Asken med braiga dagar fylls på i en rasande fart just nu. livet är lättlevt.

Jockarp.

Sandviken....

Nu anammandets vilodagen och det kändes faktiskt bra, oftast går jag bara och längtar tills jag ska få hoppa i dojorna igen, men inte i går.
Nej jag aktiverade mej med annat och jag var ganska seg i knoppen, det kan ju vara värmen som ger sej till känna, man är helt enkelt inte van vid det. Men jag tror lätt att jag kan vänja mej vid detta.
Myset åkte upp på ryggen och berget intogs, hon börjar bli tung nu och jag känner mej något stressad av tanken på att henne hängandes på ryggen hela trippen i Australien och Singapore. Men jag hoppas att det ska gå smärtfritt, vagnen får blir hemma, jag orkar helt enkelt inte hålla på att dra på den med.
Ja så hårdträning med ryggsäcken innehållande ett mys inleds nu.

Eftermiddagen tillbringades på köttamarknaden på sandivkens strand, mycket människor som såg ut att längtat efter få ta av sej alla sina kläder hade nu gjort slag i saken, dom låg där och spände sej i sanden.
Det är väldigt roande att se killar i 20 års åldern som går med sina osynliga hinkar i händerna.
Själv kör jag numera med babytricket, mitt söta gryn får alla blickarna riktade mot sej, så jag kan glatt spatsera runt utan att varken behöva hålla in magen eller spänna några obefintliga armmuskler,hihi.

Temperaturen låg på cirka 20 grader, lite kallt för mitt tycke, men Mollie var förvildad. Vi höll henne i armarna och hon skrattade, hoppade och plaskade, hennes kusiner gjorde det hela ännu roligare när dom lekte krokodil och attackerade henne.
Tio minuter senare blå om läpparna och en skakande lite kropp så försökte vi få henne med upp på land.
Omöjligt, hon vände sej om och sa bada och sen började hon gå ut mot horisonten i östersjön.
Som väl var kom hon på andra tankar och tilllät sej tillslut att bli uppburen på land av sin mor.

Upp på filten och hemmabakade bullar slank sen ner i en raslig fart. Kusinerna lös med sin frånvaro, dom små vattendjuren låg och plaskade timmavis så myset fick roa sej med att gräva med sin lilla spade intill vattenkanten och göra kakor.
Hög mysfaktor på den eftermiddagen måste jag säga.

När vi styrde bilen hem mot palatset så slogs jag av en tacksamhet över min familj och alla människor i min närhet som är med mej och Mollie när såna här små vardagssaker sker, dessa saker som just är vardagssaker, men som för mej är av yttersta vikt att få dela med andra, att få dela Mollies dagar och liv.
Så tack ni fina som gör vårt vardagsliv just så här perfekt.

Jockarp.

Skummisar...

Hej muntergök :)

Busande med kusinerna fyllde mysets förmiddag, själv tog jag och bror en sväng på berget. Jag lyssnade på sommarprataren min vana trogen.
Folk i min närhet måste undra varför jag går omkring med mina hörselskydd på huvudet varje förmiddag mellan 10-12. Sommarpratet är förklaringen för er som undrar.

Jag stötte på en äldre herre som smög omkring på mina ägor, jag hejdade denna man och undrade vad han snokade efter, han började att prata om blåbär, svamp och ved.
Allt blev förvirrat och snurrigt, om herren var snurrig ska jag inte uttala mej om, men jag var helsnurrig när han lämnade mitt palats i en vit gammal merca.
Efter viss efterforskning och utredning av ämnet under dagen så ledde till att jag nu fått klarhet i vad detta var för en man.
Sölvesborgskommunalråd har en morfar och just den morfarn gled runt i Jockarp under gårdagen och pratade blåbär med mej.
Märkliga möten må jag säga.

Jockarp levererade i går vad det gäller vädret, det ser ut som de kommer att hålla i sej några dagar och det är väl för väl det, den gråvita färgen på kroppen ska nu bytas ut till en gyllenbrun fräsch nyans. Jag mår väldigt bra av D-vitaminer.

Vi hängde i den fina sandlådan, jag ger mej tusan på att det är kommunens finaste låda. Och virket kommer från vår egen skog, bara det gör ju det hela roligare, helt unik alltså.
Och billigt var den ju med.

Jag sprang en runda på 6 km i går, kanske inte optimalt, men jag har svårt att låta bli.
Det är tydligen så att träning bryter ner kroppen och vila och kost bygger upp den. Alltså är det super viktigt att vila och äta rätt. En del väljer att annamma de två sistnämnda mer än det första och jag då det förstnämnda,  ja jag undra vilket som är bäst/sämst.

Dagen gick mest i familjens tecken, det var ju kalasande för Mollies morfar, grillat stod på menyn och efterrätten bestod av hallon och grädde för dom som nu gillade det. Tårtan hoppade vi över, vi är inte så noga  med just den biten i vår familj, huvudsaken är att man träffas under icke allt för formella former, lättsamt och spontant klingar högre hos oss här uppe på berget..
Lilla fröken fortsätter med sitt pusslande på kvällarna och hon verkar vara helt outtröttlig, återigen lik sin mor, hihi. Skam den som ger sej, typ.

Jockarp.

Stalking...?

Ett mys på jakt...

Jag har fått en anonym blondin på halsen, vad jag tycker om det, ja det vet jag inte riktigt.
Stalking må de någonsin vara hälsosamt?
Nu är ju inte jag som alla andra utan jag tycker att det finns en viss spänning i det hela, att någon är så intresserad av mej att den förföljer mej och vill då helst förbli anonym.
De hade ju varit trevligare om personen i fråga gett sej till känna, men jag väljer nog ändå att se det som en rolig och positiv sak. Vem vet kanske det är ex frun, kanske det är min blivande fru. Ja spänningen är nästan olidlig :)
Jag tror att tids nog kommer jag att ha samlat så många ledtrådar att jag vet vem fröken anonymblondin är.
Hej hopp jag är inget dumhuvud inte. Och envis som en åsna är jag med. Jag tror att det blir till att säga.
-Fortsättning följer i ärendet.

Vidare blir jag nu bombaderad av mail där det står.
Varför har du inte hämtat din iPhone?
Din resa är bokad och betald.
Du vann en dator.
Du har fått bodstasbidrag.
Bilen väntar på dig osv
Tänk vad kul om alla dessa mail stämt, men så är nog inte fallet.
Och frågan är nu, vem skickar dessa till mej och varför. Skräppost no shit, trött blir man i allafall.

Aha hittade...

Morgonturen bjöd på vildhallonplockning, de var roligt att plocka men inte att äta så ett rart mys bjöd sina små vapendragare på hallonen i stället, kamphundarna ställde villigt upp som hallonätare.
Eftermiddagsturen blev bättre, då plockades de blåbär och det var melodin för lilla fröken Vilhelmsson, hon åt dom små bären med god aptit, lite hamnade givetvis på kläderna, men det får vi ju ta.
Men mellan dessa promenader hann myste med att rida en liten sväng, leendet var stort, hmm nästan lite för stort tycker jag.

En tur med löparskorna var ju givet. En lätt jogging på 44 minuter, en ny runda som gick över både berget och på vägen, ja det var en behaglig runda.
Den kommer jag springa fler gånger.
Gps:en muppade sej lite så längden fick jag aldrig fram, men det var en bit.

Kvällen bjöd på grillat och ett välbehövligt bad för myset, sen blev det Dora för hela slanten.
De blev nattning av mys i lagom tid och jag hängde en stund över datorn.
Jag funderade över vad roligt jag hade tyckt att det hade varit att kunna följa mina mor/farföräldrar på Twitter eller fb, fatta vad kul.
Dom skulle säkert skrivit lika meningslösa saker som jag gör men det hade onekligen varit spännande att följa dom.
Typ. Idag har jag plockat #potatis.#grisen slaktad. #fiskbilen körde förbi, jag köpte torsk. Nu asfalterar dom #grusvägen. #Vi har fått TV. Har rullat håret på #Grannfrun. #Posten var sen.
Ja gosse vad kul det skulle varit.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat resa i tiden, om än bara för en dag.
Hmm ja drömma får man ju göra.

Kolla då...

Och idag är det äntligen måndag och nya sommarpratare :) Härligt.
Och sen fyller far min år och jag har namnsdag, herregud det är mycket på spisen idag med alltså.....

Jockarp.

Ex frun spökar...

Sovmorgon, ja halv tio väckte jag fröken, själv hade jag legat och sparkat mej trött i sängen en stund samtidigt som jag försökte bena ut mina drömma.
Tro det eller ej, men min ex fru var tillbaka, trevlig, söt och rar som hon alltid varit, alltid innan hon förändrades och blev det kallhjärtat odjur som inte brydde sej om varken sin fru eller sitt barn.
Tänk ändå vad fantastiskt att man kan drömma drömmar att allt bara var bra och vackert, precis som det skulle varit.
När jag låg där och sprattlade med mina något stela ben och försökte reda ut denna dröm så blev jag förbluffad.

Jag borde drömt drömmar om att hon hängde och dinglade i ett träd upp och ner, där hon ropade på hjälp och jag bara satt nedanför och visslade glatt och pillade mej i naveln utan att bry mej, utan att ens lyfta på ögonbrynet åt hennes gastande.
Jag borde drömt drömmar om att hon låg i en isvak och inte kunde ta sej upp, samma sak, jag skulle inte bry mej om hennes förtvivlande rop på hjälp, jag skulle bara sitta lugnt och pilka vidare och smutta på min varma oboy.
Heller inte om hon stod fastbunden på ett bål där elden dansade sin heta dans och kom allt närmare henne med sina varma gnistrande lågor, där hon stod och skrek tills hon tillslut tappade rösten efter sitt hjärtskärande, livrädda rop på hjälp.
De temat borde drömmarna om min ex fru haft det hade jag mer kunnat förstå.

Ja jag har lite trubbel med att förstå drömmarna som handlar om ren kärlek till den människa som gjort mej så ont.
Hur kan jag drömma om att vi går hand i hand, att vi går och håller ett barn mellan oss, vi lyfter upp de tillsammans hon i ena armen och jag i den andra, barnet lyfter från marken och gungas fram och tillbaka, de skrattar och gurgla, ner på marken igen och upp igen, detta fortsätter på vår väg,solen skiner och luften är ljummen, vi tittar på varandra och ler förnöjt.
Hon har en tunn sommarklänning på den ljusa hyn, hon ser liten ut men ändå vuxen och stark, starka minnen väcks till liv av den svaga doften av gucci parfymen som når mej när hon rör sej.

Andra människor rör sej i vår närhet men vi ser dom inte, vi lägger inte märke till dom, dom finns där men dom tar ingen plats. Allt som finns just då det är vi, vi, vårt barn och vår kärlek.
Dessa drömmar är för mej väldigt svåra att förstå och tyvärr mår jag inte bra av dom, jag mår faktiskt riktigt dåligt.
Märkligt att de fina jag drömmer om kan förvandlas i ett vaket tillstånd till ångest och snudd på ett mardröms liknande tillstånd.
En paradox känsla.

Efter detta drömtillstånd jag befann mej i så blev det ändå på nått sätt dag och vi gjorde det bästa av den trots att den märkliga känslan höll mej fången under stora delar av min vakna tid.
Promenad och lite pill sen middagsluren och sen bar det av till Karlshamn och östersjöfestivalen.
Vi träffade på lite trevliga flator på stan, dom busade med myset så hon skrek rakt ut hysteriskt högljut.
Myset åt glass på torget och sen fick vi sällskap av en av fruarna från Lund.
Vi gick på restaurang och åt buffé, Mollie åt mest strips.
Vi pratade om små och livliga barn, myset var livlig under middagen :)
Vi pratade om våra förväntningar på årets pride som nu ska flytta tillbaka till taontolunden.
En sväng på stan följde sen och samtal om för och nackdelar att leva som homosexuell i en liten respektive en stor stad diskuterades, det var väldigt intressant, många olika infallsvinklar. Kanske att jag utvecklar det en dag.

Även gårdagen innehöll klappar på axeln och beröm över mitt sommarprogram. Det är uppenbarligen många som lyssnat och även många som är nyfikna över namnen på min ex frus föräldrar och syskon. Jag delar ju gladeligen med mej om den informationen jag har, varför skulle jag inte liksom? namn, arbete, adress, skostorlek osv jag har inget att dölja. Frågan är, har dom ?

Åhh jag träffade även på en höggravid kvinna på stan, gode gud så vackert, en vecka kvar till det var beräknat. Jag hade nästan glömt hur grant det är med dessa höggravida kvinnor. Jag hade nästan även glömt hur vacker och stolt jag var när jag gled omkring och stoltserade med min lilla kula.

Jag lämnade fru Lund som skulle vidare på vuxenfest och dejtade istället vidare med min bror och hans familj. Kusinerna hängde vid tivolit och mysets ögon var stora av alla blinkande ljus och snurrande karuseller, de vanns nallar och åts sockervadd. (ja inte myset då)
Även om jag tyckte att festivalen var något avslagen i år så var det mysigt att strosa runt där och småprata med än den ena än den andra.

Och jag får lov att göra en justering vad det gäller tiden på loppet. Kompanjonen kom på 12:e plats med tiden 23.33 och jag på 13:e med tiden 23.44 alltså bättre än vi först trott. Fetgilla på de säger jag bara :)

Jockarp.