Julfest och ankor....

Parkettsprättaren i full gång ;)

Myset är inne i ett stadie då det är svårt att hålla tyst, (samma stadie jag alltid befunnit mej i, hihi) hon pratar hela tiden, det är till och med svårt att få i henne mat. Snacket går liksom före.
Visst hon är rolig att lyssna på med det hade ju varit bra om det inte hämmade utvecklingen, den kroppsliga.
Igår pratade hon om skidsemester och att mamma skulle hålla henne i handen då hon åkte utför. De är mycket prat om Mollie och Mollies mamma. Inte så konstigt kanske.

Efter att jag lyckats få i fröken lite näring i form av yoggi så var det dags för julfest på skalbaggen.
Myset hade pratat massor om att mamma skulle följa med och vara på dagis, hon var glad.
Under fika med lussekatter och pepparkakor så ursäktade sej en av fröknarna sej med att hon skulle köpa tidningen ;)
En stund senare kom minsann tomtemor på besök, Avvaktande och stirrandet på tomtemor gick över i sång och dans runt granen när dom små lokaliserat vilken som dolde sej under kläderna.
Tomtemor berättade sen en berättelse om en tappad vante och en massa djur som flyttade in i vanten, Mollie lyssnade och medverkade i historien, annars var intresset svalt från resten av skalbaggebarnen.
Tomtemor hade paket med sej i en stor låda och intresset blev av det betydligt större.
Alla barnen fick paket i form av en liten mus, mössen hade olika färger och det var ett väldigt bytande bland barnen, tillslut lyckades vi få med oss Mollies original mus som hade färgen grå.

Julfest ;)

Jag fick informationen om att andra förskolor i kommunen skulle hålla stängt under ett antal dagar men inte skalbaggen, bra tycker klart jag.
Den enda skillnaden för myset skulle då vara att det skulle komma fröknar från Tusenfotingen, granndagiset. På grund av detta så skulle en av fröknarna komma och hänga med myset under dagens skalbaggetid.
Jag kan inte säga något annat än att jag blir väldigt glad över både informationen jag ideligen får av personalen när förändringar ska ske och även vidare att dom gör vad som står i deras makt att myset ska slippa bli passade av främmande människor.
Gosse vilken tur vi har haft.
Jag kan ju inte låta bli och undra om alla kommunens förskolor är lika toppen som nu skalbaggen är. Är det möjligt ?

Från dagis till slottet för att mata ankorna, vi fick med oss lite godsaker från dagis och plus dom påsar bröd vi själva hade med oss så skulle det bli en härlig matstund för dom små ankorna. Hungern gick inte att blunda för.
Ett hav av ankor mötte oss, smått hysteriskt, dom klättrade uppe på oss så myset tyckte det var lite otäckt.
De kom en annan dam som hade med sej en påse bullar, vi växlade några rader sen for vi hem mot byn för att själva få lite mat i magen.



Cementmackapären ;)

Eftermiddagen gick i gjutningens tecken.
Cementen var det tydligen någon smart romare som kom på för cirka tvåtusen år sen. Jag vet att det inte är det lämpligaste att göra gjutningar mitt i december, men nu är vi inte som alla andra.
Jag undrar var den smarta romaren skulle sagt om dårskapet ;)
Bror, far och jag och jag måste säga att det var bra längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde då.
Jag vet att man inte ska skratta åt folk som gör illa sej men jag kunde inte hejda mej.
Min bror slirade på en glasdörr som låg gömd i snön, han landade rätt in i en hög med brädor och samtidigt pratade han i telefon med taxi.
Hur lätt är det då att hålla sej för flin. Helt omöjligt skulle jag vilja påstå.
De blev ju inte mindre roligt av att min far sa.
-Herregud och sen ska han lyfta på den där mackapären som väger 100 kilo. Mackapären var en stor vibrato som vi skulle platta till betongen.
Jag skrattade så höll på att göra i brallan.
De var dock inte lika kul när jag fick se det lea märket på ryggen som såg ut att göra väldigt ont. Aj.

Vidare är jag inte som alla andra och det är väl en väldig tur det, men de jag gjorde igår var förmodligen inte de smartaste jag gjort.
Vi gick ut när det var beckmörkt och högg en julgran.
Ja herregud fulare gran har jag nog aldrig lyckats fälla. Men Mollie sa inget och hon tyckte den var fin så varför ska jag gnälla på en sån världslig sak?

Jo då ögonen tindrar...

Väldigt nöjd ;)

Idag väntar åter en mycket spännande dag, utomsocknes.

Jockarp.

Batterier....

 

Inköpslista skrivs :)

 

I går var en dag då jag gjorde så mycket så jag har svårt att hålla ordning på allt.
Vi började med sovmorgon fram till nio. Frukost och mys i soffan. Mollie fick ett utbrott som varade ett tag och som tillslut bröts med att Sigge kom på besök. Vissa saker måste brytas, jag har provat att bara låta henne sitta och gasta när anfallen kommer, de hjälper inte. Man måste få dom till att fokusera på annat helt enkelt.

En vända till stan för att göra upp min skuld till gummiverkstan, de gick sådär, ingen har koll på vad prislappen på mina nya sulor ligger på. Nu bryr jag mej inte, räkning får helt enkelt skickas.
En vända in på posten med, shit pomfritt säger jag bara, det var så mycket folk så man blev nästan ståendet ute på gatan, sjukt.

En joggingrunda på numera asfalterade vägar sprangs, längtan är stor tills jag kan få känna grusade vägar under dojerna i stället. Om fröken tö jobbar vidare i de tempot hon hållt dessa sista dagar så är det inte länge tills min längta uppfylls.
De var en tung runda, jag börja känna mej klumpig, men jag har sagt att jag får hållas till månanden slut sen är det dags att ta jag i detta med krafttag, mindre godsaker och vassare träning. Det är ju nära nu, knappt tre månader till loppet går.

En ny sats kolor gjordes, middagen in i ugnen och Mollie i plurret, under tiden så vek jag tvätt och nynnade på någon trevlig truddelutt.
Härliga dagar ;)
Mollie avbröt mej i mitt nynnande med att säga.
-Mollie simma.
Och ja de gjorde hon med, sen fick hon tag på en ko mitt i allt badskum, följden av det blev lite biologi undervisning.
Vi brukar ha det när möjlighet ges.
Mjölken kommer ur juvret och bajset kommer under svanser från rumpan, ungefär så går pratet.
Hon är duktig den lilla bonnlöken ;)

Middagen klar lagom till badet avslutats.
En spontanidé som sattes i verket efter middagen var att vi hoppade in i bilen och åkte till ekohallen, de hade kunnat sluta hur som helst med tanke på tiden på kvällen. Men det gick bra.
De enda lilla trubblet var att jag tänkte köpa en julklapp till myset som hon skulle få av tomten på loftet på julaftonsmorgon.
Jag kan ju säga så mycket att hon vet vad hon kommer att få.
Jag funderade ett tag på att ta julklappen och stoppa i fickan lite smidigt så hon inte skulle se den när hon satt i vagnen, men nej åka dit för snatteri känner jag inte för, inte just nu iallafall.

Kvällen avslutades med godisskålen och med lite leksaker som fått nya batterier :)

Jockarp.

Bowling....

 

Inget jobb så långt ögat når, nej nu får det vara bra för denna friveckan.
Istället ska det jobbas med lite andra projekt och givetvis ska det umgås med mitt ljuvliga mys och övriga familj.
Veckan är i princip fulltecknad och det är ju bra det.

Jag hämtade hem mitt mys som hängt på skalbaggen, kreativiteten hade strålat på de små skalbaggebarnen, pepparkaksbaket var ett faktum.
Stolt visade myset upp sin ask med tjocka, bruna fina kakor i. Harar, hästar, båtar och hjärtan låg i asken.
Mamman som är smått beroende av dessa små kryddiga kakor, delade gärna några med sin dotter till eftermiddagsfikat :)

Jag skulle på utflykt så Mollie skulle hänga med sina kusiner.
Vi hann knappast innanför deras dörr förren kusinerna stack iväg utan att ens säga hejdå.
Härligt att det fungerar så bra.
Med mej i bilen fick jag en trevlig herre från Stockholm, han behövde lift från Jockarp till stationen i stan, de ombesörjde jag utan problem.
Under den korta resa dit prata vi mycket, hans ärende här är att han är ljudpolis på Sweden rock festivalen och var nu alltså nere på jobb.
Tio minuter max tar det till stan men samtalen avlöste varandra, det var inte tyst en sekund, vi pratade om hans jobb, min bok, marknadsföring, barn och familj, ja man hinner en del om man andas snabbt.
Vid avlämningen fick jag en varm bamsestor kram och artighetsfraserna avlöste varandra.
En mycket trevlig man som är så lätt att tycka om.

Efter avlämningen körde jag vidare ett par kvarter för att hämta upp en ny herre. Denna man var minsann inte otrevlig heller, vi pratade på om allt mellan himmel och jord på väg ut till Tocken-Lister för att hämta upp ännu en skön prick.
Bilen lastade och med stämningen god körde vi mot bowlinghallen i Karlshamn.
Gossarna drack öl och de var grymt lättsamt och roligt.
Jag hade vuxentid ihop med människor som höll en nivå lägre än ett spädbarn, hihi okej jag var väl inte mognare jag kanske. Kul hade vi i allfall.
Bowlingen då, jo jag strikeade varje ny runda, psykningarna var totala. Tyvärr klarade jag inte hålla jämt spel hela tiden så det blev tyvärr en del streck med i protokollet.
Middag efter spelet och fortsatta samtal.

På vägen hem tog vi en sightseeingtur på lister och jag fick se lite dolda guldkorn. Jag gillar det där med att köra ut på en okänd väg som man aldrig förut kört, att mötas av vacker natur eller en vacker gård gör mej glad och väldigt tillfreds.
De finns så mycket kvar att uppleva, det stora i det lilla liksom.

Vi fortsatte att tramsa och flamsa under hela resan.
Jag fick höra rader som.
-Du har dåligt inflytande på mej.
Jag i min tur sa att jag blev ful i munnen av sällskapet.
Och faktiskt, det gör mej ingenting, Vi har fått en kontakt, en vänskap som jag är mer än trygg i.
Jag vågar släppa fullt ut, inga samtal är för jobbiga.
Vissa människor är bara så lätta att vara med. Jag har turen att stöta ihop med dom då och då.
Lycklig och lätt i sinnet körde jag hem till borgen, Mollie låg i sängen och sov.
Kusinehänget hade inneburit både matlagning och badning.
Mormor hade tagit över och nattningen hade gått snabbt. Lite hängig var hon nog allt Förkylningstider.

En bra och glad dag var det i allafall.
Tack för det alla inblandade.

Jockarp.

Skapandet...

Kaffetime ;)

Ja det kostar allt på lite med två tolvtimmarspass i följd, jag är inte jätte glad över det men ibland får man bita ihop lite extra.
Det blev väldigt lite tid med myset under gårdagen, hämtning på skalbaggen 13,30 åter på bruket 17.30.
Den lilla tiden användes till mys och närhet.
Vardagsbestyren klarade vi klart av, det är ju ett måste, katten skulle matas och pannan behövde mer ved för att hållas brinnandes.

Dagis vistelsen hade gått utmärkt trots att myset var lite hostig. De bägge fröknarna hade varit ute och gått i vagnen, men myset höll på att somna, och det går ju inte för sej innan maten ;)
Dom hade sen skalat potatis och gjort biff, på fruktstunden hade melon varit dagens frukt och det hade varit populärt och tydligen åkt ner i en väldig fart.

Gårdsplanen ser ju allt annat än kul ut....

Jo och vad jag tänkte på under mina timmar på bruket var som vanligt tankar som la sej i utkanten av vad som är rimligt.
Nattens stora tanke och den fundering som las mest tid på det var om det här skapadet av beroende.
Detta mediala och sociala beroendet, kommer det att krascha en vacker dag tro?
Kommer människor någon gång få nog av nyfikenheten till andra människor.
Ansiktsboken är ju ett forum som egentligen bara är skapat för att människor ska kunna bräcka varandra om hur duktig man är, vilken fint barn man har, bra hund, snygg soffa och så vidare och så vidare.
Givetvis används det till så mycket mer nu, att söka försvunna personer, att varna sina medmänniskor för diverse märkliga ting.
Man kan köpa och sälja saker och man kan spela spel.
Men det var nog inte själva grundtanken.

Jag har fått information om att det används av vissa kommuner och här ser jag väldigt positivt på saken, ett nytänk.
Tillexmpel en förskola som har en FB sida där föräldrarna kan gå in och skriva när som helst på dygnet, typ skulle Mollie bli sjuk mitt i natten, kan jag hypotetiskt gå in på skalbaggens FB sida och skriva att Mollie inte kommer nästkommande dag för hon är sjuk.
Jag behöver då inte gå upp på morgonen bara för att anmäla detta.
Sånt gillar jag skarpt, det är lätt och smidigt.
Men det får för den saken skull inte bli ett tvång, att du måste ha en FB sida för att kunna fungera i samhället.

De finns ju dom människor som vägra att beblanda sej i detta socialanätverk.
Jag har en bror och även arbetskamrater som ställer sej utanför detta.
Möjligt att dom gör helt rätt i det.
Vissa dagar funderar även jag skarpt på att lägga ner hela Internet hemma. Att helt enkelt inte vara tillgänglig, att inte ha någon FB sida, att inte vara aktiv på Twitter och diskuterar saker. Att inte ha någon mobiltelefon. Inte ha någon qx konto,blogg, mailadress och så vidare.
Lite tillbaka i tiden alltså.
Problemet är.
Ena sidan av Leonora är så sjukt nyfiket och vetgirigt och intresserat av mänskligheten.
Den andra sidan säger att det tar för mycket tid, att den skiter är resten av mänskligheten, den skiter i om grannen köpt ny soffa, om barnen lärt sej cykla eller vad det nu än må vara.
Gaa jag dras emellan ytterligheterna ideligen.

Hopp hopp :)

Jockarp.

.

Tråkisväder...

Det bjöds på världens grymmaste väder här under gårdagen. Blött, trisst och det var grått trots de vita täcket som låg likt bommul på marken.
Det var en märklig känsla och känslan är inte jul ,
Jag har en böjelse som jag kanske inte delar med så många andra, nu tänker jag inte på att jag klassas in i facket som gay utan den böjelsen jag tänker på är att jag älskar extremväder.
Vissa människor tycker det är otäckt när det åskar,blixtra, när det blåset eller när regnet öser ner.
Jag har en enorm respekt för vädrets makter, men jag vill inte krypa in och gömma mej, nej jag vill stå där ute i -35 grader eller känna regnet piska mot ansiktet.
Eller svettas i ett land som bjuder på 40 + och en luftfuktighet som gör det svårt att dra ner luft i lungorna.
Nu har det dock ändrats något sen Mollie kom in i mitt liv.
Jag utsätter mej inte självmant för skitväder utan nu stannar vi hellre inne och nöjer oss med att titta ut. Okej en lite sväng ut blev det i snö/regnvädret, men ack så liten.

Hon är go den lilla damen, likt sin mamma har hon problem med att ljuga eller undanhålla saker, när jag hittade legobitar i högtalaren frågade jag vem som lagt in dom där.
Glatt svarade hon Mojji som hon kallar sej själv för ;)

Vi var ju ute en liten sväng och passade då på att göra en liten snögubbe sen var vi lagom blöta av den blaskande snön så istället för alltför mycket utomhusbus, roade vi oss med att bada en lång stund, vi byggde klossar kokade kaffe med mysets kaffekokare. Lite Tvtittning och mys i soffan.

De var den lördagen det, iallafall tillsammans med min dotter, eftermiddagen/kvällen och natten tillbringades åter på glädejefrabriken.
Två tolvtimmars natt pass stod på agendan den tredje adventshelgen.
Okej det är väl inte roligt att lämna myset, men samtidigt är jag glad att jag fått möjligheten att arbeta dom pass som ger mest klirr i kassan. Så tack för det bruket :) Tilläggas kan väl göras att det händer ju inte allt för mycket på helgerna i byn, så jag anser mej inte missa allt för mycket.

Nattens jobb gick bra men vädret var sååå trist, dimmigt så det var knappt man såg handen framför näsan.
Nu laddas det för ännu ett pass...

Jockarp.

Glöggfest...

Hon är tillbaka i gammal god form nu mitt lilla mys.
Brekas in på dagis hopp i famnen på fröknarna, vidare kastade hon sej i legolådan så bitarna flög huller om buller.
Jag är nog den lyckligaste av människor när detta inträffar. Att man kan bli så glad över att se sin dotter så glad och livfull. Märkligt och mäktigt.

Efter skalbaggen drog jag vidare till gummiverkstan, på tiden kan tyckas att den ansvarsfulla mamman la på vinterdäcken.
Jag är faktiskt inte så oansvarig som många kan tycka, jag har nämligen lånat Mollies mormors lastbil nu när det varit vinterväglag. Duktig flicka ;)
Men nu kör jag lagligt och förhoppningsvis tryggt även när det är blankis på våra vägar.

Mollie har kommit över en bild på mej när jag gick i väntans tider, då när jag var så otroligt  vacker med mina gravida mage och samtidigt så grymt sårad.
Hon tittade och pekade på magen, jag försökte förklara så gott jag kunde att det var hon som låg där inne i mammas mage.
Lilla fröken är skärpt, hon hoppade upp i famnen på mej och pekade på magen och sa, in i mammas mage.
Ja jag försökte förklara vidare men kände där någonstans att jag fick ge upp.
Frågorna börja komma, än tror jag att det dröjer ett tag till innan frågan om pappa kommer, jag hoppas det iallafall.
Jag är inte redo än. Planen är inte klar på hur jag ska förklara detta.

Jag hann prata några ord med min bästis i norr. Lite butter och full av längtan blev jag när hon berättade att dom hade ordnat barnvakt och skulle handla julklappa, bara mammorna skulle ge sej ut.... Buu jag vill med handla julklappar med någon kärleksfull människa...eller ja, julklapparna kan jag kanske skippa, men att gå på stan med någon man gillar är ju väldigt trevligt.

Fredagsmyset skedde sen på bruket och nog var det mys alltid, vi hade glöggfest, förra gången vi drack glögg, blev jag lite på kanelen, trots att de bara innehöll 2,2% tyckte jag mej känna mej lurig, jo tjena de kan väl inte vara möjligt, eller?
Gårdagen var inget undantag, vi festade loss på den alkoholfria glöggen men betedde oss som de vore renat i flaskan, skämten var låga och skratten låg nära till hands.
Jag får nog snart byta jobb tror jag, vi har allt för roligt.

Vad det gäller borttagandet av den mörka dockan i Kalle anka på julafton och vad det gäller dödssjutningarna på skolan i Connecticut så tänker jag inte orda om det och skapa någon debatt, i frågan jag säger bara.
-Det är vansinnigt var och ett på varsitt sitt håll.

Hem till mitt mys som välkomnade mej med stora famnen, hopp i säng och sagostunden klarades av i en hast, hon slocknade och jag låg och lyssnade på hennes djupa andetag och vinden som ven utanför borgens väggar.
Jag somande nöjd och glad.
Fredagen den 14 December åker ner i asken med braiga dagar.

Jockarp.

Islam....

Jockarp....

Igår var en sån dag som jag förbannar att jag inte har en riktigt fin kamera.
Det var så otroligt vackert när solen steg upp över vesan så jag blev nästan tårögd.
Den bilden vill ja ha med mej på min dödsbädd, är det möjligt tro?
Jag stod och såg ut över de snöbelagda fälten, det var grymt kallt och de sprakade och knakade under sulorna på mina stora vinterkängor.
Man inte bara kände kylan man såg den med så kallt var det. I motsolen gnistrade iskristallerna, de riktigt sparakde i luften.
Nog har varje årstid sin charm och Jockap är den platsen på jorden där jag befunnit mej flest dagar i varje del av året. Det är bedårande vackert här, så är det bara.
Min hemby har nästan allt. och de som inte finns de jobbar vi på.

Mollie har en underbar humor, den är inte så ironisk eller rolig av ord men själva synen av henne kan ibland få mej att skratta rakt ut, ja så egentligen är de kanske min humor som är lite sjuk/låg, men hon skratta hon med och det är ju bra.
Igår letade jag fram en rånaluva som jag tyckte hon skulle ha på sej nu när det är så vansinnigt kallt.
Hon köpte det på direkten och hon flinade åt att ha den den på sej. Jag flinade åt att hon såg ut som en person som bar burka.
Bra var det i allafall att hon ville ha den på sej och socker söt var hon ju som alltid.

Eftermiddagspasset på jobbet, och jo visst att vi skrattade, de är lättsamt, vi är ett bra gäng och vi har hur kul som helst just nu.
Mycket jobb och slit nu när det är så kallt, fingrarna, fötterna och näsan var lika röd som Rudolfs efter ett stopp i barkanläggningen.
Tro det eller ej med det är tungt och det är väldigt tufft i bland att vara en brukare.
Och eftersom vi lever efter mottot lika lön, lika jobb så är det ibland riktigt tungt att vara en liten brutta på 55 kilo, jag har helt enkelt inte riktigt samma fysiska styrka som grabbarna. Men med lite slit och lite skratt så brukar jobbet redas ut.
Andra halvan på skiftet gled jag runt i trucken, jag satt där i en lagom temperatur och lyssnade på radion. Härligt.
Jag hann funderar lite, ja det är på gott och ont det där med att ha jobb som inte hjärnan behövs aktiveras något nämnvärt i. Truckkörningen är ett sånt jobb för mej, det går på rutin, så tankarna svävar fritt.
Vad som avhandlades i hjärnan på mej under truckpasset var det här med samlevnad.
Mår man bättre av att leva ihop med någon annan?
Ibland tror jag att jag har det perfekta livet just nu, att jag inte behöver dela mitt liv med någon annan vuxen människa.
Jag dryftade detta med min samåkningskamrat. Jag fick en knäpp på näsa direkt, vilket jag kanske behövde med.
Självklart ska livet delas, så är det bara.
Och jag som är snygg som tusan, rik som ett troll och med dom rätta värderingarna (Allt detta enligt min vän) ;) Ska absolut inte leva ensam, kön skulle ringlas lång här i Jockarp, hihi. Ja den pushningen kan man väl inte klaga på va?
Hm ja jag kanske ska ta upp det där med att dejta igen.
Ensam mamma, flata spekulera ;)

Hehe...

Jockarp.

Lucialedet....

Barbacka, Kristianstads eget kulthurhus fick celebert besök av de bägge fröknarna från Jockarp under gårdagen.
Det är ett trevligt ställe som jag besökt tidigare med tant N och hennes kids. Nu är Mollie i lagom ålder för att busa hej vilt med alla saker som finns i rummen.
Hon blev så glad och så busig, hon visste inte vilka saker hon skulle hoppa på och angripa och i vilken ordning, härligt att se henne så glad och full av liv.
Det var inte enbart av nöjes skull vi befann oss på denna plats, nä vi hade bestämt träff med en journalist som skriver för Skånska dagbladet och Norra Skåne.
Hon kommer från Hässleholm och jag, jag kommer ju då från Jockarp som alla vet ;)
Ett möte på halva vägen var ju ganska lämpligt och med tanke på den yngre fröken Vilhelmssons aktiva liv så ansåg jag barbacka var ett bra ställe.
Artikeln, ja den kommer att handla om den situation jag tvingats till på grund av lagarna i Sverige. Kampen går alltså vidare, outtröttligt tuggar jag på och ställer upp när folk frågar om jag vill berätta.

Min och denna kvinnas väg korsades på ett märkligt sätt. De måste ju helt enkelt vara så att det som sker, det sker och det sker av en anledning.
Vi pratade om mycket och hon fick äran att se Mollies fulla repertoar allt från solstrålen som skrattade rakt ut, till lilla butterfia och vidare ett riktigt litet monster som inte fick precis som hon ville i frågan om pannkakorna skulle ätas med eller utan grädde.
Som tur var hade hon barn själv och hade självklart gått igenom alla dessa små upp och nergångar.

Vi pratade om lagarna och skillnaden på ensamstående och ensamvårdnadshavare, vi pratade om de stora sveket, spermie doserna som finns kvar, politiker, RFSL.
Vi pratade om min bok, filmen, hela barnresan, otroheten, sårbarheten i att vara ensam med ett barn och vi pratade om de stora ansvaret det är i att vara förälder.
När vi lämnade varandra sa hon.
-De känns som vi känt varandra en evighet.
Ja och så är det med vissa människor. De klickar och man befinner sej på en neutral plats i livet, Man känner inte sej hotad, helt lugn.
Ingen är mer än den andra respekten är ömsesidig och total.
Jag gillar dessa möten, så ett tack är ju på sin plats :)

På vägen hem slocknade myset direkt, hon var helt slut av allt bus.
Väl hemma hoppade jag i löpardojorna och sprang en sväng, det gick ganska lätt, men jag har märkt att ju kyligare det är ju sämre kilometertid har jag.
De måste ju vara så att kroppen jobbar stenhårt för att värma upp kroppen och att de krävs en massa energi för att temperaturen på luften som ska ner i lungorna ska vara rätt. Eller har jag fel nu?

Kvällen bjöds de på köttbullar hos mormor och morfar.
Lättlevt.

Och så är dagen inne, den dag som så många flickor vill gå längst fram i ledet, denna flickan väljer dock helt andra led att gå främst i.

Jockarp.

Kafferep någon?

Soffan när den är som bäst. Med ett mys.

Efter två nätter i brukets tjänst med snö, is och dåligt vägunderlag är det nu skönt att få bli hemma på nätterna. I allfall i några.
Det här med att jobba nästan enbart nätter och eftermiddag funkar förvånansvärt bra både för mej och myset.
Hon är på gott humör när jag kommer hem efter eftermiddags skiften och efter nattpassen så väcks hon runt sexsnåret.
Vi har en mysig stund på morgonen innan hon åker till skalbaggen och jag åker hem och vidare i sängen.
Ja detta funkar perfekt nu, men om några år kommer det att förändras radikalt, då kan det inte bli tal om så många eftermiddags skift.
Myset hänger i plugget på dagarna och då kan jag knappast åka till jobbet när hon kommer hem där i från.
Som sagt tiderna förändras och jag med dom. Eller som min tjuriga sida säger, jag måste förändras, jag tvingas till förändring.

Efter nattarbetet tog jag mej iallafall upp på trötta ben vid halv elva, lite småshopping på ICA och lite surr med ett par härliga damer utanför bolaget, sen hämtning av mys.
Hem och lite mys i soffhörnet med en kopp kaffe, en välbehövlig sådan.
Vi roade oss en stund med att titta på hästarna som lekte i snön, härligt när man kan sitta i soffan och titta ut på dom fyrbenta som inte har en aning om att dom är beskådade, leken blir lite häftigare då.
Myset kissade ner en hel hög med leksaker som råkade ligga just på fel ställe när lilla olyckan var framme. Resultatet. Jobb för mamman.
I badet och jag önskar så att även jag sett storheten i det där med badskum, Myset formligen älskar det inslaget i badandet.

En inventering i kaffeskåpet gjordes.
Hej skiftarbetare säger jag bara.

Kom gärna på en kopp, eller två ;)

Och så är det ju lucia tider, så lilleman kusin skulle lussa med sin klass, givetvis var vi på plats.
Vilken kille säger jag bara, han sjöng med i alla sångerna, de bägge stjärngossarna sjöng sen staffanbiten tillsammans och även en liten vers hölls, helt klockrent.
Jag har lite svårt att se denne lille charmör bli en finnig tonåring med små fjun på hakan, när rösten spricker och uppnosheten blir vardagsmat.
Här visades det prov på mognad, det var ingen som såg sej tycka att det var pinsamt eller löjligt, allt togs på fullaste allvar. Roligt att se.
Lika roligt är det att se glädjen i de tre kusinernas ögon när dom ses, det är ömsesidigt och det märks.
Där är det heller ingen som tycker att det är löjligt eller pinsamt att hänga med Mollie.
Jag undra när eller om det kommer någongång, det där.
- Du får inte vara med oss, ditt glin, eller du är för liten, pys. Eller Faster ta bort Mollie hon förstör för oss.
Ja jag undra jag...För just nu anpassas alltid lekandet till minstingen i gänget, alltså mitt lilla mys.
Hashtag på det borde bli #Glad.

Stolt faster <3

Nu bär det söderut, ett spännande möte med en journalist väntar.

Jockarp.

Kärleksfull yxa....

Snö javisst man får ibland skotta fram saker, ja om man då inte har tid att vänta till våren då förstås.
Det har jag oftast inte.
Vad det gäller trädgårdsmöblemaget så var jag nu tillbaka på ruta ett. Det syntes inte efter snöfallet som varit.
Nästa år jag då blir det andra bullar av, då ska det sättas in tidigare.
Mer som var tvunget att grävas fram var min bil, Mollies pulka, lite lyktor och först och främst snöskyffeln.
Jag gillar snö.

Omorganisation på mitt jobb, det är ju inte ovanligt dessa tider och förmodligen är detta bara första rundan. Det strimmlas och skärs hejvilt överallt.
Vår avdelning verkar klarat sej ganska bra och de allra bästa är att inga som inte vill gå hem behöver. Bra där av fack och företag.
Att det rustas för framtiden ser jag som en utveckling i helt rätt riktning. Våga vinn heter det ju och visst vill jag jobba på en vinnande firma.
Som med alla nerdragningar så fundera människor på sin situation, hur det ska funka, på jobbet privat och med barn och hem. Säkert inget ovanligt alls och givetvis funderar jag.

Jag har ju haft det privilegiet att kunna jobba halvtid, men sällan nöjer man sej ju om man nu är av rasen homosapiens och jag är ju inte unik.
Jag hade en vision, en dröm och en tanke om att kunna jobba såhär i ett antal år till, allra helst till Mollie blir åtta år.
Jag kan nog se i stjärnorna efter det, tyvärr.
Men det bekymmer tar vi när det kommer (intala mej det iaf)
Mycket snack kring fikabordet blev det under nattens skift. konstigt vore det väl annars.

Jag fick ett mail från min mentor, en ny tid bokades och nu börjar jobbet.
Allt utom mina första kapitel ligger nu i bokformat och sidantalet slutade på 333 sidor, jag såg det som positivt att det inte var 666 :)
Nu ska jobbet ta fart med att korta ner berättelsen, förtydliga saker och få än mer känsla i orden. Utmaningsdags alltså.
Som min mentor skrev, det är dags att läsa med den kärleksfulla yxan.

                                                                  

 

Tanken var att jag inte skulle reta upp mej eller tycka en massa men nej jag kan inte låta blir.
Det byggs ett nytt område i vår kommun, detta område heter Ljungaviken.
I många invånares ögon så är detta endast ett "skryt bygges område" från kommunenes sida.
Här plöjs den ena tusenlappen efter den andra ner och det på bekostnad av de invånare som redan bor i kommunen.
Detta område är alltså under uppbyggnad och inga boende finns på området. Likväl så anser kommunen att det är viktigare att skotta vägarna i detta område än att ta hand om de ställen som är bebodda.
Kommunen har även full belysning på detta område, dag som natt. Till och med att stengärden lyses upp.
Som skattebetalare och invånare så är det väl på sin plats att man ställer frågan om hela kommunhuset har ett hål i huvudet när det gäller dessa frågor.
Någon borde väl vara normalbegåvad och inneha någon form av sunt förnuft...Eller?

Mammas pjäser är kanske lite stora...

De gäller att vara rätt klädd :)

Jockarp.

Halmahopp...

Fullt ös.
Jodå, de var mycket som skulle fixas på morgonkvisten för att kunna öppna julstugan på utsatt tid.
Försäljarna skulle hälsas välkomna och få sina platser tilldelade, halmahoppet skulle styras upp, machallerna skulle tändas och dasset, ja dasset var en historia för sej själv, men med lite fantasi och idé sprutande människor i föreningen löste vi själva dass biten med.
Problem med häst och vagn, det väntades storm så hästägaren ville inte ge sej ut på vägen med sitt ekipage, men ponnyridning och möjlighet till att åka hästsläde var iallafall på plats.
Ja ibland blir det inte riktigt som man tänkt sej.
Myset var på ganska gott humör och när det började svaja hämtade jag ett korvbröd och sen gick vi in och värmde oss i militärtältet, mysigt.
När allt var på sin plats och tillställningen var i full gång då lämnade vi för att få lite lunch och lite sömn.
Mollie fick sova inne med tanke på den kyliga förmiddag och eftermiddagen skulle inte bli varmare den.

Efter sömnen var det dags igen, i pulkan och mot julstugan, denna gång i hop med kusinerna.
Jag hade inte något direkt uppdrag just med tanke på att jag har Mollie med mej så på mitt schema stod på eftermiddagen, fri mingel. Och det är jag bra på jag pratade med barn jag pratade med människor över 90 år.
Jag pratade med så många människor som sa sej uppskatta de vi gör i föreningen.
Ja man blir så glad över berömmet, att det var fint annordnat, att detta ska vi sprida vidare.
Även vårt valborgsfirande var det många som sa sej uppskatta.
De känns som det vi gör är bra och det är ju bra.
Vad som också var bra var att det var tidningar som kom på besök, skojfrisk som jag var frågade jag en snubbe om han ville fiska i fiskedammen, hehe de ville han inte istället berättade han att han var från en tidning, ja och där var isen bruten.
Lätt som en plätt.

Jockarp.

Skrattgranar :)

Jockarp är vackert när som helst på året :)

Varför går tankarna.
-Eh jag gör det sen.
Hade jag gjort de när jag skullat, ja hade jag ställt in trädgådsmöblerna så hade jag sluppit att skotta fram dom under de 30 centimetrarna snö som fallit de senaste dagarna. (Mer är på väg hörde jag.)
Hela altanen skottades sen i ren ilska över raderna.
-Eh jag gör det sen.

När jag gick där med min snöskyffel så funderade jag över om det inte vore ett toppenläge att starta upp badtunnan.
Fatta vad skönt de hade varit att hoppa ner i en balja på 40 grader när det står -13 på termometern.
Nu saknades tid under gårdagen för de ingreppet, men tanken har nu väckts så snart står baljan kanske och puttra och den härliga doften av vedeldning gör sej än mer känd.

Myset upp till mormor och morfar och hopp i badet, jag tog en välbehövlig vända i löparskorna, ett utbrott av lilla fröken på en kvart var mer än jag mäktade med en ledig lördag.
Anledningen till utbrottet. Ja det var fel strumpor som skulle sättas på de små fötterna, det är inte lätta att leva med såna våldsamma problem.

Joggingturen var ännu värre än sist, nu hade kommunen snålat in på snöröjningen på vissa gång och cykelbanor.
Där det inte hade snålats på snöröjningen hade det istället snålats på grusningen.
Många bäckar små verkar vara mottot. Nu väntar man bara på att de ska stå i tidningen.
"Spräckt budget för snöröjning i kommunen."
De kommer nämligen alltid, vare sej det är snö eller ej.
Jag längtar till skogen åter är löpbar, nu är den det inte, jag vågar inte riskera att snubbla på nån liten förrädisk gren som göms under det vita täcket, så landsvägen får det allt bli.
Jag sprang förbi en bekant och han informerade mej om att temperaturen under morgontimmarna hade varit nere på -18 över vesan.
Väldigt glad att jag inte var ute just då.

Julstugeförberedelser följde sen ett par timmar.
Jag höll på att skratta ihjäl mej när jag såg julgranarna som var på plats.
Jag brukar lyckas med att såga ner den fulaste granen på hela ryssberget, men nu ser jag mej slagen med hästlängder. Hihi Herregud säger jag bara. Och mer om det säger jag inte.
Annars tror jag vi har det mesta under kontroll inför högtidsdagen i Jockarp.
Till och med vädret verkar bli perfekt.

Mmm ;)

Vi blev bjudna på middag och det tackar man ju aldrig nej till. Mys i soffan med kaffe och vi tittade på TV, inte ofta de sker, handboll i stället för barnkanalen, nästan läge att kryssa lite i taket på det :)
Kusinerna bjöd myset på chips och lördagsgodis, chipsen var mest spännande och det slank ner ett och annat i magen på henne.
Vi tog pulkan hem i åtta minus vi gick under den vackra stjärnklar himlen.
Vad jag önskade just den stunden var att det fanns en vuxen människa vid min sida som jag kunnat hålla i handen, titta mot himlen, andas in den kyliga luften och känna hjärtat slå några extra slag av den totala lyckan.
Hm, i stället fick jag se till så inte myset somnade på pulkan innan vi var hemma, jag sjöng och pratade med henne.
Men ja, drömmarna finns kvar.

Sätt lite fart, typ...

Nu julstuga....

Jockarp.

SurPelle...

 

Lite flower power :)

Usch vad ledsen och besviken jag blir.
Jag frågade damen i hästtorgskiosken om jag fick lov att sätta upp en affisch om vår kommande julstuga, hon svarade glatt, inga problem.
Jag går runt planket och ska precis till att börja sätta upp lappen då en snubbe hoppar ut ur världens mesigaste lilla traktor.
I hans ögon och med tanke på den attityd han iklädde tyckte han nog dock att han var ballast i världen.
Snorkigt sa han till mej att man inte fick sätta upp lappar på planket, jaså sa jag, jag har frågat kioskägaren och hon sa att det var okej.
Gör du det så river jag ner den sa snubben.
Varför det sa jag, då sa han, ser du några lappar på planket, nej svarar jag, då så du fattar va....Nej säger jag, att det inte finns lappar på planket kan kanske bero på att såna som du river ner dom.
Jag hade tänkt att tilllägga idiot men det hade varken han eller jag mått bättre av.

Mowgli?

Denna tomte var anställd av kommunen, jag tycker att det är väldigt sorgligt att de betendet och det bemötandet kom från en invånare som jag betalar lönen till ;) Nej inte bara därför, jag tycker det är trist att man kommer med fredliga och roliga saker och sen ska det bara motarbetas.
De var ju inte så att jag satte upp en naken bild på snubben precis.

De skulle ju kunna vara så att kiosken ägs och drivs av en människa och att sen själva planket är kommunalt, men nej visst verkar det väl lite väl långsökt. Eller?
Tilläggas kan ju göras med att jag brukar faktiskt köra runt en sväng efter evenemangen och samla in lapparna, just för att folk inte ska bli arga på nerskräpning och så vidare.
Bra av mej!

Jag var ju lite gnällig för ett tag sen vad det gällde de oralastadiet som höll ett hårt grepp om myset, det är ju som väl över och förbi, nu är vi inne i ett annat stadie och det är minst lika jobbigt. Klätterstadiet är ett faktum.
Överallt ska det klättras, hon kan inte lämnas en sekund själv fören hon sitter någonstans där det är mindre lämpligt för små sockersöta troll att sitta.
Det är även lite svårt att få henne att förstå själva faran i det hela, vår kommunikation i det avseendet är inte tillfredsställande god kan jag informera.

Skalbaggen vad det minsann snålt med folk på när myset och jag kom glidandes. Alla ordinarie fröknar var sjuka, (hoppas inte det är något allvarligt bara) så nu var de vikarier och mattanten som styrde upp anläggningen. Nu var det bara tre barn där, så det verkade funka.

Mollie var iallafall på glatt humör när hon lämnades, skönt för mej.
Eftermiddagen och fredagskvällen ägnade jag åt Mörrumsbruk.
Det blev en glatt afton, glatt på grund av halkan men även glatt humör. Super glatt alltså ;)

En liten påminnelse, glöm nu för guds skull inte julstugan i undersköna Jockarp i morgon.
Häst och vagn, ponnyridning, gör din egen julkrans, pyssla, hoppa i halmen, fika i vårt fina militärtält med kaminen glödande het. Fiskedamm.
Försäljare är på plats med alla möjliga fin fina saker, träffa fåren. Köp en julgran, eller varför inte en grillade med bröd.
Kom och stöd oss för en levande landsbygd och upplev samtidigt julen på gamlat vis, på vårt vis ;)
Alla är välkomman till Jockarp, stor som liten gammal som ung.

Jockarp.