Pumpning....

Tandläkarväder. Tanken slog mej att krypa ner i soffan dra en filt över huvudet och läsa en bok.
Den tanken fick slås ur hågen ganska omgående, i en familj behövs två vuxna och jag är den ena av dessa två ;)

En promenad på berget blev det i alla fall med grabbarna, jag samtalade med en snubbe som är likt jag ett hängivet fan av herr Winnerbäck, vi diskuterade konserten, vi var inte överens om allt men det ska man ju inte va jämt heller.

Frukosten stod på bordet när vi kom hem, för dagen var det omelett, myset åt som en häst och det höll i sej hela dagen. Ätadag alltså.
Töserna ville ut i ruskvädret och jag gjorde dom sällskap. Cykelhjälmarna på huvudet sen gavs tramporna en match på altanen. Varv efter varv cyklades.
Jag tog kärran och körde lite ved, cyklarna avhoppades, såklart att tjejerna hellre ville åka i skottkärran med mej. Två tjejer i kärran upp till vedskjulet fullt lass med ved tillbaka till källaren. Så fortsatte vi i en timmes tid.
Fröken sambo behövde tid för sej själv så nog passade det bra alltid :)

Lunchen åts i Karlshamn och det åts ordentligt.
Anledningen till utfärden var att jag ansåg mej behöva en ny telefon. En guldfärgad är nu beställd.
Bra där. Från tanke till handling i all hast.

Hehe...

Och bättre sent än aldrig skulle nu pumpan gröpas ut och ljusbesättas.
Töserna började att göra en traditionell pumpa med trekantsögon och näsa. Inget kul tyckte jag och ställde frågan till varför man inte gjorde en rund näsa och runda ögon.
Svar kom från sambon om att det förmodligen var för att det är enklare att göra raka snitt med kniven än runda. Tydligen är pumpor ganska hårda.
Jag gav mej inte, jag ville testa att ha runda hål i pumpan.
Ner i källaren och hämta borrmaskinen och det största borr jag hittade. In med maskinen i köket och pumpan angreps. Det sprutade pumpakött när borren borrade in sej. Vi flinade gott allihop. Hur kul som helst...
Den blev faktiskt väldigt fin, men jag tror att till nästa år ska vi ta ett ännu större borr ;)

Jockarp.

Full rulle....

När myset kommer intultandes mitt i natten med en ballong i handen så undrar man ju vad som rör sej i en treårings huvud.
Släpp ballongen och kryp in under täcket, löd ordern. Hon lydde och somnade i min famn.
Uppstigning på tok förtidigt jag vill inte bli väckt innan sex på morgonen, dagen blir väldigt lång för barnen och jag vet att det ofta blir lite gnälligt fram på eftermiddagen.

Under frukosten kröp lilla bonustösen upp i min famn och gosade in sej, detta var härligt och väldigt viktigt.
Vi är två mammor som ska styra tre barn, att föredra är ju att alla lyssnar och respekterar varandra. Det tar tid med tillit men det kommer.
En promenad med hundarna på berget med en treåring, dock inte den som kom ur min kropp. Nä lilla fröken bonus ville följa med mej. Jag gillar det, att hon frågar om hon får hänga med mej istället för att hänga med sin mamma. Detta fortsatte sen under dagen.

Mollie och min sambo tog minitjejen med sej till stan för att handla, vi som blev över började tvätta lite bilar hemma i palatset.
När vi var klara, väntade vi in bilen som var i stan med att köra lite ved. Jag med stora kärran och lilla fröken med liten kärra.

Det drogs igång biskvibak efter lunchen, supermysigt att titta på när resten hjälps åt.
Jag tog en löprunda, den var inte den behagligaste vändan jag sprungit, lite sliten i kroppen och allmänt seg.
Jag fick sällskap en bit av en man i bil, han undrade om jag skulle springa en mara i helgen.
- Eh nää, jag är nog inte riktigt tränad för det sa jag.
Han skulle ta en halvmara informerade han mej om under färden. Vi skildes åt och mina sista ord var. Lycka till på loppet.
Resterande väg hem funderade jag på vilken mannen var. Alla känner apan, men apan känner ingen typ.

Töserna badade badkar och jag tog en dusch innan maten serverades. Fredagsmyset såg inga gränser, först middag och sen en liten godisskål var till dom små, vi stora åt givetvis nybakta biskvier till kaffet. Lyxigt värre.

Om den första november är det väl lämpligt att säga att det var en effektiv och ömsint dag.
Lättlevt.

Smarrigt värre ;)

Jockarp.

Teaterdags....

Lilla vilda teatern...

Lyxmorgon. Frukost, kaffe och en rask promenad på berget med dom bägge kamphundarna. Jag gick ensam och känslan var ovan.
Jag sparkade lite höstlöv och jag sjöng i min ensamma vandring vägen fram.
Jag sjöng vad jag ville, hur falskt och hur högt som helst, ingen brydde sej. Härligt.

Hem och kaffe och socialiserandet med den pratglada och jultokigaste människa jag träffat, det behövdes tydligen mer granris. Vi fick fram med sekatören igen och kvista några stackars granar till. Allt för julefridens skull :)

Hela familjen lastades sen och målet var teater i församlingshemmet.
Mycket trevligt måste jag säga.
Barnen satt på en matta som små ljus och tittade storögt på hela föreställningen, den varade i fyrtio minuter och handlade om rädslor. Den var tänkvärd även för en kvinna i min ålder.
Rädsla behöver inte vara att man blir skrämd av något, att någon säger bu eller sätter en spindel framför ögonen på en, nej rädsla kan vara som i teatern, att bli lämnad ensam.
Teatern slutade med en sång om att det var viktigt att vara tillsammans. Fint helt enkelt.

Eftermiddagen vigde vi åt picknick med korv och bröd på en filt efter det lastades bilen full med skräp som skulle till miljöstationen. Efter det lastades den med två treåringar som skulle följa med på turen.
Det skulle styras upp med diverse grav vård innan miljöstationen skulle angripas. Tre kyrkogårdar senare och med en massa nya vinklar på liv och död efter samtalen med de bägge fröknarna så närmade vi oss målet.
Det var lugnt på stationen, ingen hoppade på mej om att jag kastade skiten fel. Skönt. Jag ogillar nämligen den platsen, jag har svårt att fatta var man ska lägga alla pinalerna för att det ska vara lagligt.

Varmrökt lax till middag och det är kriminellt gott. Jag kan inte sluta äta förrän allt är slut, sambolivet kommer att göda mej.
Medans maten lagades lekte barn och hundar i en vacker symbios i sandlådan. Det är en otroligt vacker tavla att titta på genom fönstret. Lekande barn som inte vet att dom är iakttagna leker sina egna lekar utan påverkan och stöd av vuxna.

Jag fick ett samtal av min chef, det lutar nu åt att jag ska skriva papper med bruket om en utökning av min halvtidstjänst till 2017. Sug på den säger jag bara :)
Grymt om jag kan fortsätta att bara jobba 50%  fram till myset är 6-7 år. Lycklig som en speleman efter samtalet gick jag in till familjen i vardagsrummet, alla satt i en ring på golvet och spela ett spel.
Den bilden går inte att sudda ut från min synnerv i första taget. Undervackert.
Jag gjorde dom sällskap och spelade ett par ronder, sen var det dags för tandborstning och sängen för fröknarna.
En bra dag som avslutades på bästa sätt.

Mycket spelande blir det :)

Jockarp.

Lassedejt ;)

Vakna, äta frukost klä på sej, detta i ett tidigt skede på dagen. Allt detta under ett jätteleende.
Myset Vilhelmsson vaknade alltså upp som självaste lilla solen själv.
Dagislämningen var även den barmhärtig. Hon vinkade glatt i fönstret åt mej när jag körde. Det gör mej lycklig så är det.

Det var åter dags för mej att åka till bruket på ett möte. Vi klippte och klistrade, allt för att få det så skalenligt och verkligt som möjligt, men i många fall kändes det omöjligt. Det är så mycket som fortfarande är oklart. Om och när är ord vi brottas med. Idéerna var det i alla fall inget fel på. Det sprutade ur oss och vi bollade för och emot i en raslig fart.
Jag älskar när bollen sätts i rullning och alla kickar till den lite då och då.
Nu blir det fundering på kammaren ett par dagar och vi gör oss redo för att studiebesöka oss.
Spänningen är olidlig.

Hem igen och myset var lika glad när jag kom som när jag gick. Klänningen var fylld av kålpudding och färgpenna. Trevlig blandning.
Vi tog en lugn eftermiddag i soffan med inte allt för mycket aktiviteter. Familjen skulle under kvällen bli fulltalig och det brukar innefatta high life :)
Suget efter löpningen fanns kvar i mej, jag kände mej alltså inte tillfredställd efter föregåendedags runda.
I dojorna och ut på en tur. Det mörknar tidigt märkte jag, rundan varade en halvtimme och innan jag kom hem på palatsets ägor duggregnade det och var väldigt mörkt. Ovant.

Lite uppfräschning på damrummet sen bar det av mot ännu en dejt med herr Winnerbäck den 15:e i ordningen tror jag att det är.
Jag har lite svårt att sätta ord och betyg på konserten. Det var som vanligt bra, men känslan när huden knottrar sej infann sej ovanligt få gånger.
Han har gjort så otroligt många bra låtar och jag tycket nog att hans val var något märkliga många gånger under kvällen.
Låten stort liv blev jag väldigt glatt överaskad av, den brukar jag inte gilla, men han gjorde den bra.
Många låtar från den nya skivan spelades klart, vilket inte var nån överraskning.
Kom i ihåg mej och Elergi är ett par av mina favoriter och båda spelades och det bra.
Avslutet var grymt och versionen av söndermark var mycket smakfull.
Betyget blir 3,5 av 5 möjliga.
Nu förväntar jag mej en lite mer gladare skiva den som näst ska komma.
Den som väntar på nåt gott :)

Jockarp.

Efter stormen...

Hm jag har alltid sagt att har borgen stått pall sen 1830 så ska det mycket till om den inte ska stå emot väder och vind.
Mot Simone var det därför inte allt för mycket som hände. Skönt.
En nockpanna hade lättat från taket och trädgårdsmöblerna hade tagit en liten kastur. Allt annat så ut precis som innan.
Det var borgen det, värre var det med ägorna på berget. Ett femtiotal stora granna granar hade fått stryka på foten. Rotvältorna var meter höga och lite skrämmande.
Vi tog en liten vända för att se skadorna, myset tyckte att det var jätte roligt att hoppa över dom omkullvälta träden, jag såg inte lika glatt på det.

En avlivning fick ske på ägorna då ett rådjur hoppat i staketet och skadat sej. Hundarna var helvilda så infångning krävdes innan en man med vapen och en psyke till att avliva kom. Pang så var lidandet över. Hua....Otäckt men det var ett måste.
Myset kikade lite på djuret när det låg på marken, hon ville inte släppa min hand. Jag förklarade vad som hänt och att det lilla rådjurskidet skadat sej och inget gick att göra. Jag vet inte om hon förstod.

Vi hade en super mysig dag myset och jag, stora delar av dagen var vi ensamma och gosandet såg inga gränser.
Så underbart det är när hon säger till mej;
- Mamma kom och sätt dej jämte mej, jag vill mysa med dej.
Det är omöjligt att inte följa hennes order.
Hon är helt undervacker min lilla dotter.

Min löpakompis kom och vi drog ut på en liten tur, på grund av min retsliga hosta som gäckat mej ett tag tog vi det lite lelle. 8 km i ett sakta mak och mycket samtalande följde.
Hon är ett bra vattenhål. Och vi tar och ger på dessa turer.

Middag med svärföräldrarna följde efter en välbehövlig dusch. Mycket god middag och trevliga samtal. Jag älskar att ta del av min sambos barndom och uppväxt. Och det är ju faktiskt dom som kan den bäst.
Mollie mumsade ärtor och var allmänt tillfreds med det :)

lunchpicknick ;)

Jockarp.

Staket och shopping....

Staket arbete :)

Det är bevisligen betydligt lugnare med två barn än med tre. Vi hade en helt perfekt dag, inget gnäll från den yngre generationen över huvud taget.
Morgonen började med mys i sängen, jag frågade Mollie;
- Ska vi gå upp nu?
Nej jag vill mysa blev svaret. Smältvarning på det.
Röjet fortsatte med att få ordning på palatset och faktiskt, nu är det nära, väldigt nära.

Trevligt frukostbesök där samtalen skiftade i kulsprutetakt. Jag blir sjukt imponerad av människor som kan prata så mycket och fort.
Besöket och jag klippte lite granris. Julen är ju på intågande :)
Min far kom en sväng och var behjälplig i diverse små projekt, att blåsa och knyta ballong var ett av dessa små projekt. Myste blev på bushumör och ballongade sej sen väldigt.

Väder kapten! jo minsann, det regnade och blåste på ordentligt.Givetvis skulle detta trotsas. Staket behövdes sättas och staket sattes.
Tre timmar senare och halvdränkt kom jag in till en nybakad kaka och kaffet som puttrade på bryggaren. Lättlevt.

Det utfärdades den ena varningen efter den andra, det tycktes att man skulle bli hemma. Åhnej så lätt ska det inte gå.
I bilen och i väg mot Kristianstad. En ny padda skulle investeras. Mollie blev avis på det rosa fodralet, men det får hon allt vacker ta. Hela världen kretsar inte kring henne.
Blåsten tog i och vi fick rapport hemifrån om att strömmen gått och även rådet att vi skulle ta oss hem så fort det bara gick.

In och veckohandlade och sen hemåt. Det låg grenar över stora delar av vägbanan och det var mörkt och blött. Alltså inte dom bästa förutsättningarna att komma hem helskinnade.
Men hem kom vi i alla fall.
Maten sattes på spisen. OCH där gick strömmen igen.
Maten blev på något märkligt sätt klar och vi åt den i skenet av stearinljusen.

Mollie kunde inte förstå varför det inte gick att tända lamporna. Hon testade dom flesta och bad mej följa med och se när det inte gick att tända. Jag förklarade så gott jag kunde. Det är utmaningar med barn.

Sagan läste vi av förklarliga skäl med ficklampa som enda ljuskälla.
Myset gillade det.
Hon somnade på stört och jag hängde lite i soffan. Tidigt i vågrät läge med en bok under näsan. Ett störmoment gjorde att den las på nattduksbordet ganska snart.
Strömmen gästade oss sen och då passades det på att koka lite kaffe.
Bättre sent än aldrig ;)

Shopping ;)

Jockarp.

Gnälligt....

Lagom latjo med uppstigning 05,30 och sen piffa till det hela med att backa klockan en timme.
Godmorgon liksom
Ett långt tutande och gnällande följde den ljuvliga höstdag.
Den enda gången på dagen då det inte gnälldes över något var när vi var på promenad med hundarna och när vi fick besök av två ungtuppar och deras underbara föräldrar under eftermiddagen.
Plus på gnället var att det inte kom från myset.

Jag brukar sällan känna mej utanför i samtal men det skedde faktiskt under eftermiddagen. Det pratades om en by och personer jag inte känner till alltför väl. Jag brukar vara proffs på min hembygd och folket i min närhet, men här gick jag bet. Jag var en utomsocknes ;)

Att ha tre barn hemma 24timmar om dygnet kan vara lite påfrestande ibland, därför var det som skedde under kvällen en mycket ovanlig företeelse.
Mollie var hos mormor ett par timmar och dom andra bägge töserna skulle till den andra föräldern en stund.
Alltså fanns det inte ett barn i närheten av oss när vi checkade in på den mongoliska restaurangen i Kristianstad.
Maten var mycket smakfull och sällskapet var delikat.
Vi kunde inte släppa det helt att vi inte hade några barn med oss, vi åt som vanligt i en hastighet som blixten.
Notan betalades av mej och P-boten som vackert gult lös upp framrutan betalades av fröken flickvän. Jämställt :)
Fröken mini var inte riktigt nöjd med sin situation utan mamma så hon kom hemåkandes före utsatt tid.

Men vår dag var inte slut där, jag skulle få oskulden tagen på vad som tydligen är vanligt bland folk, ett hemmaparty vid namn ZBH skulle besökas. Mycket trevligt socialt, själva grejerna vet jag inte så mycket om, jag tog liksom inte tag i själva försäljningpinalerna.

På grund av en retslig hosta som ihärdigt håller i sej så har löpningen varit sparsam, obefintlig rättare sagt. Det är inte okej. Jag behöver snart röra på mej och det i en längre sträcka.
Host, host....

Jockarp.

Olika viljor....

Spökdans ;)

En timme i bokhandeln för att ratta lite i min bok, det var åter trevliga möten och samtal om böcker.
Jag stötte ihop med en annan författare och vi pratade om olika förlag, det är alltid kul att höra om andras erfarenheter.
Fika med svärföräldrarna och diskussioner om mobiler och viktväktarna, trevligt.
Myset var hemma med mormor så det kändes allt lite märkligt.
Dom bägge hade styrt upp diverse shopping på ekohallen. Nya staket ska sättat och då krävs nyinvesteringar.

En eftermiddag med trevligt besök det blev fullt med barn i borgen. Fem barn med olika viljor och busiga humör.
Det var lek utomhus i ett underbart höstväder.
Man blir pigg av glatt sällskap och fint väder.
Barnen ville kika på hästarna och det har kommit ett litet nyförvärv i palatset. En lite shettis, den kikade vi lite extra på.
En påse äpple plockades från äppelträdgården, dom små hjälpte glatt till.
Konstigt att det snart är november och både maskrosor, björnbär och härliga äpplen finns att tillgå.
Det är en fin höst vilket gör att vinter kommer att bli något barmhärtigare (hoppas jag)

Ännu en gränslinje sattes upp.
Paddan var ledig, jag tog den, myset blev tokig och sa att det var hennes.
Envis som en åsna visade jag att det inte var okej, paddan är min och ingen använde den. Hon skrek som en gast och slutligen sattes foten ner.
Att nu får det minsann vara bra, upphör inte skrikandet var paddan för all framtid en historia för fröken Vilhelmsson.
Jag ogillar att köra med dessa hot men nånstans måste stämningen göras i bäcken istället för i ån. Så tänker jag.

Barnen nattades efter att vi glufsat i oss en hel laxsida till middag.
Badvatten tappades upp och stearinljus tändes i badrummet. Kaffet sattes på badkarskanten och två damer som älskar att sätta guldkant på tillvaron hoppade i.
En och en halv timme senare var vi lagom skrynkliga och tillfredställda av intressanta samtal. grymt mysigt att bara ligga i ett varmt bad och småprata.

Mer mys väntas idag då vi i två timmar ska vara helt utan barn, (om inte planen ändras vill säga) vi ska utnyttja tiden väl :)

Jockarp.

Tuppjuck....

Nagellackning ;)

Plockandet fortsatte, nu är syrummet fix och färdigt, skönt att få sakerna på sin rätta plats. Det tar tid, med det blir bra.
Lilla fröken mini i familjen var ur form och det höll i sej stora delar av dagen. Vi försökte dela på bördan så gott det gick, men ett litet problem är, jag är inte mamman.
Det är för och nackdelar med det. Jag kan av förklarliga skäl inte trösta på samma sätt som mamman kan, men samtidigt har jag inte heller samma känslor för barnet som dess egen mor har.
Jag kan på grund av det stänga av lite när det blir mycket gnäll, barnskriken biter inte riktigt lika hårt på mej. Skönt.

Vad som biter på mej är när min egen dotter får tuppjuck. I går inträffade det vi lunchen, ketchupen var sparsamt tilltagen tyckte myset, jag tyckte det var lagom. Jag bestämmer.
Hon tror att hon bestämmer och gjorde ett försök till övertalning. Jag var hårdare än det hårdaste berg. Inget bet.
Hon skrek och fäktade med armar och ben, jag var orubblig i mitt beslut. Jag kände mej stark och gårdagens fight var viktig både för mej och Mollie.
Jag blev än tryggare i att det jag gör är rätt. Vissa ramar måste barn ha.

Den nakne bagaren ;)

Utomhus befann vi oss under eftermiddagen, fröken mini åkte på en liten hälsokontroll och jag och treåringarna plockade blommor och sprätte höstlöv med våra fötter. Så enkelt, så skönt och så vansinnigt lättlevt.

Bilen tvättades och småttingarna åkte i badkaret. Middagen i form av helstekt kyckling, potatis och sås tog sin form.
Än en gång lyckades jag med min paradgren. Så sjukt gott. (Tack mormor för läran i köket)
Hela familjen åt glupskt och sen följde en härlig fredagsstämning.

Ny dag och nu är det time att dra in till bokhandeln för lite kulturinslag. Jag ska som författare vara på plats för lite mingel, väl mött ;)

Nybadad och mysig ;)

Jockarp.

Kvalitetstid....

Plirig efter badandet ;)

 

Sovmorgon och i hoppande av joggingbyxor. Tanken var god, vi skulle hinna så mycket i hemmet under dagen. Så blev det inte.
När man inte kan hålla fingrarna i från varandra så blir det inte mycket gjort.

När vi väl kom igång så drog även fröken mini igång, hon var inte nöjd med någonting. Allt vi gjorde gnälldes det på. Detta varade stora delar av förmiddagen.
Jag gladde mej åt att myset var i toppform. Hon var lycklig som en lärka och grejade med än det ena än det andra.
Hon var väldigt pussig och kramig under dagen. Hon har nog saknat sin mamma mer än hon kan förmedla i ord.
Jag kände att det var väldigt viktigt att jag och myset fick lite tid för oss själva. Vi behöver det både hon och jag.
Vi tog bilen till badhuset. Vi var nästan helt alena i simhallen, till vår stora glädje.
Det plumsades och det simmades en hel del. Hon börja fatta det där nu. Hon är inte så rädd längre när hon inte bottnar, hon litar på att jag är där. Skönt.

Middagen stod på bordet när vi åter anlände till palatset, det är jag inte van vid men jag skulle lätt kunna vänja mej vid det ;)
Fröken flickvän skulle på föräldramöte, även jag var inbjuden, men kände att jag gör bättre nytta hemma  med att ta hand om de små fröknarna. Och inbjudan till min sambos dagis ser jag som väldigt märkligt. Hennes barn har två föräldrar, (på pappret i alla fall) och nog borde väl det räcka.

Tjejerna och jag hängde en stund i lekstugan, det lagades middag av sand och vatten, trevligt.
Det mörknar tidigt och ingång med lite slapp vid teven. Alla verkade nöjda över dagen och jag smidde planer för framtiden.
Barnen nattades ganska lätt och vi hamnade i soffans hörn. En diskussion tog fart, den missuppfattades och tog oanade vändningar. Ibland blir det lätta svårt och ibland tvärt om.
Vi gick och la oss i samförstånd och ord som.
- Det finns inte en chans att vårt förhållande kommer inte bli tråkigt, inte med såna diskussioner.
Vi log och somnade.

Natten har sen varit en enda lång pina då lilla fröken mini inte har varit tillfredsställd överhuvudtaget.
Hon börjar bli stor med egen vilja minsann ;)
Samarbetet gjorde sej påmint, det är så det ska va.
Vi är ett bra team.

Jockarp.

Med beröm godkänt....

Ett till att lägga i samlingen ;)

Kursen avslutad och hemfärden gick bra.
Längtan har varit svår denna gången. Det är värre när man har fler människor som man saknar.
Myset i sej är ju tufft att sakna och längta efter henne är enorm, vi har ju emellanåt levt likt siamesiska tvillingar. Visserligen har vi släppt lite nu och lever ett lite mer frånskilt liv.
Till min flickvän känner jag att kärleken växer sej starkare för varje dag som går och jag är glad över den känslan. Jag gillar att vi saknar varandra när vi är från varandra men jag älskar ju att vara tillsammans med henne.
Jag är glad över hennes små bilder och medelande som hon skickar till mej när jag är på utfärd. Jag känner mej uppskattad, att någon bryr sej om mej på ett kärleksfullt sätt.
Jag gillar att visa min uppskattning jag med, så nu har jag bokat lite trevligheter för oss och det utan allt för många barn inblandade.
Det krävs en del planering, men det är ju halva nöjet. Min tanke är att fröken flickvän inte ska få en enda liten hint om vad vi ska förrän det är dags. Jag får väl se om jag kan lyckas hålla tyst om det:)

Väl hemma möttes jag av ett mys som hade hela håret fullt med gummisnoddar. Ja det var inte bara hon, mormor och lilla hunden Sigge var även dom fullproppade med små tofsar.
När sagan läst och vi legat i sängen och myst ett tag var det så dags att höra hur dagarna varit här hemma från ett litet vuxnare perspektiv.
Detta togs över en bricka med ost.
Det har gått framåt och jag tycker att det gjort det med en väldig fart. Borgen börjar likna ett hem mer och mer igen. Ett rum kvar att röja och givetvis är det det största, men det är väl bara att kavla upp ärmarna och göra det.

Vi satt i soffan och blurrade och kaffet kokades inte förrän efter elva. Det är ett av dom bästa privilegierna med att vara vuxen, man går och lägger sej när helst man vill. I går ville vi inte att kvällen skulle ta slut.

Dagens agenda blir, röj, röj och förhoppningsvis badhus.

Jockarp

Kurs och konst....

Snart dags igen...

Ibland blir det så väldigt bra.
Jag är på en kurs och det med ett helt otroligt bra gäng. Jag skrattar nästan hela tiden. Och vad är det då som är så roligt?
Ja, det undrar minsann jag med, men vi ser positivt, komiskt och inte sällan heller ironiskt på saker. Allt svårt, tungt och jobbigt blir genast superenkelt. Det är så det ska va.

Jag hade nöjet att gå en guidad konstrunda under gårdagen, mycket intressant.
Runö kursgård där jag just nu befinner mej på kryllar av konst och historia. Åtskilliga hundratusenkronors alster hänger på väggarna. Att den är så tillgänglig måste ses som unik.
Dagarna går bra, det som är jobbigt är kvällarna, förvisso lägger jag mej tidigt då jag ådragit mej en förkylning, men jag saknar min familj väldigt.
Jag saknar mitt lilla mys, jag är inte riktigt van vid livet utan henne. Jag vet att hon har det toppen. Bamsegympa med mormor, hur kan man inte ha det bra liksom :)

Jag saknar min kamrat som jag tänkt leva med för resten av livet.
Vi pratar mycket över telefon men det är ändå inte detsamma. Jag älskar att höra hennes skratt och dom bjuder hon mej på ofta över linjen. Jag tror att jag träffat den gladaste, positivaste människan som kan iträda ett par skor.
Och det bästa är att hon smittar mej. Jag är lycklig, glad och ganska positiv.

Men jag vet att jag kan vänta mej ett hem som är upp och ner. Jag gillar inte att inte vara närvarande i projekt "styra upp borgen"

Ljusglimten i det är att jag är ledig i några veckor och med det har jag 24 timmar till mitt förfogande i hemmiljö.


Men lite av den tiden ska läggas med mitt mys i badhuset har jag tänkt.

Nu blir det snart hemfärd och jag hoppas att ostbrickan står laddad i en varm gård när jag åter beträder Jockarpskmark denna afton ;)


Stockholm/Jockarp.

Sova över...

Snart hemma hos mina kära igen :)

Jag åkte flyg och i stolen jämte satt en man som var sjukt vältränad, jag kastade upp min bag i bagagefacket och tittade ner på mannen och sa.
- Du tränar va?
- Japp, en del svarade han.
Och med det var isen bruten, vi satt hela vägen och pratade om allt från, Afghanistan, till heterosex.
Konstigt ämne klockan halv sju på morgonen kan tyckas, men inte i mitt liv :)
När vi landat tog vi i hand och önskade varandra en bra dag.
Jag älskar dessa möten.

Kurs ja, japp nu var det så dags igen att sätta sej i skolbänken, än en gång fick jag "komma ut"  Ja jag vet att det kommer vara livet ut. Att komma ut är en livslång process.
Denna gången ställde jag mej framme vid tavlan och berättade om hur mina familjeförhållande såg ut och att myset kom till genom insemination i Danmark. Lika bra liksom.

Ett glatt gäng med högt i tak är känslan så här långt i kursen, jag hoppas att jag får med mej hem det där lilla extra som jag söker efter.
Jag har lite problem med att det hela tiden är sånt fokus på partitillhörighet, men jag har bestämt mej för att denna gången hålla en låg profil gällande min egen hörighet.  Jag lägger min röst på vilket parti och på vilken person jag vill. Det ska fackföreningen fullständigt skita i :)

Information från hemmet, myset har det bra och hon har varit på kyrkogården och styrt upp med diverse saker.
Hon sover hos mormor och det är nog första gången hon sover hemifrån då jag inte är med. Hon är stor nu, eller jag får kanske skriva att jag är stor nu som lämnar min dotter första gången på tre år att sova över :)
Vilken tuffing...


Stockholm/Jockarp.

Inflytt och utflytt....

Hon är lätt att sakna...jag gör det redan.

Inflyttning, ja äntligen. Från 11 grader till 22 på fem timmar, det får man väl säga att det är hyfsat ok.
Vi tog tag i diverse plockande och omplacerande i borgen.
Ett rum som fixades till var sovrummet, gosse vad fint det blev, jag trivs än mer, om det nu är möjligt.
Det är så att är det bra förändringar mottager jag dom gärna och jag tro mej veta att jag och min kära sambo har något stort på gång vad det gäller insidan av palatset. Det känns bra trots att det är prylar på alla förut öppna golvytor.
Min skivsamling blev förvisad upp en våning, det känns mer än konstigt, men inte så obekvämt som jag först trodde. Jag är inne i den delen i förhållandet som jag visst skulle komma, i den del jag funderat mycket kring som ensamstående. Att kompromissa.
Jag ställde mej frågan i går.
-Leonora är din skivsamling viktig?
Svar kom. Nej så viktig är den inte.
Jag är nöjd med min insikt, jag vet vad jag saknade som ensamstående och det är det jag fokuserar på.

En gemensam måltid i kusinernas boning, de blev ett kort besök vi var trötta efter dagens arbete. Suget var stort att fortsätta ett par timmar till med plockandet med myssaknaden tog överhand, så i en nybäddad säng la vi oss tätt intill varandra och pratade om livet.
Om hur det är och hur vi vill att det ska bli.
Vi är rörande överens. Vår gemensamma historia ska bli helt underbar.
Vi ska jobba på det i alla fall.
Vi somnade sen som två små skedar helt omslingrade i varandras armar. Underskönt.

Jag vaknade innan klockan ringde, helt sjukt. 03,40, pigg som en mört låg jag och tittade på kvinnan bredvid mej och allt jag kände var lycka.
Jag flinade till och ord som snurrade till i huvudet var att jag haft en jävla tur som mötte den fantastiska människa.
Det måste vara kärlek.....

Stockholm/Jockarp.

Ta och ge....

Vad händer här då?
Jo en väldig massa och det samtidigt så klart.
Jag har hängt ett tolvtimmars pass på bruket, vilket gick smärtfritt.
Myset hängde på skalbaggen och mormor skötte hämtning och lämning, allt för att hon ska slippa vara på dagis tretton timmar. Det är på tok för länge i vårt tycke.
Medans jag hängde på bruket flyttade min sambo in allt från sitt förra liv, hon tömde sitt förra hem och med det är det historia och alltså ett avslutat kapitel. Vilket jag tycker är underskönt.
Nu handlar det enbart om barnen vad det gäller hennes ex.
Kanske att vi med det kan få lite ro.
Med tömning av ett hus, ändrades hela palatsets förutsättningar. Nu är det dubbelt av det mesta. Vi känner att det kommer att lösa sej, det är bara det, att med huset fullt med barn tar det lite längre tid. Och tills tiden räcker får vi vackert bo i kaoset ;)

Det händer mer, pannan är på plats men inte riktigt startklar, vårt hopp står till att den blir det under dagen.
Just nu är gradantalet smygsamma 11,7 i palatset. Hua. det duger inte på långa vägar.

Ett litet orosmoment i allt detta är att jag åter låter mina vingar lyfta i morgon bitti. Taxi anländer 04,55 och tar mej till flygplatsen i Kallinge.
Jag hade verkligen behövt att vara hemma med min familj just nu och få ordning på oredan.
Men jag har full tillit till att allt är i sin ordning när jag åter står på Jockarpskmark.

Jag tog en löprunda och den slutade på 15 km, under rundan stötte jag på svampplockare, fiskare och jägare.
De kändes skumt när jag mötte mannen med vapnet hängandes över axeln, i handen hade han en spann med äpplen, troligtvis skulle dom användas för att mata djuren.
Vad då ge och ta.
Vad då piska- morot.
Vad då liv och död.

Här är hon, skönheten ;)

Jockarp.

Lillejul....

Glädje likt den småbarn känner inför tomtebesöket på julafton strömmade genom två fröknar i Jockarp under gårdagsförmiddagen.
Den nya fina pannan som ska värma oss ett antal år kom hemåkandes på en lastbil. Äntligen.
Arbetet på börjades omedelbart att med traktorns hjälp lyfta ner den i källarhalsen.
Väntan var sen olidlig på en vän till familjen som även är rörmokare.
Halv fem anlände han. *morr*
Givitvis ska det vara lite motstånd, de får liksom inte gå för enkelt.
Inget passade så nu väntas ny håltagning i skorsten för att få alla på rätt plats. Inflyttning är alltså fortfarande ett frågetecken.

Jag drog till bruket på ett projektmöte och min kära särbo tog alla barnen med sej till Kristianstad och museum besök. Barnen uppskattade det och allt hade gått fint.
Ingen av oss såg de som ett alternativ att köra hem till en nerkyld gård och börja laga middag. Vi möttes i stället upp på en restaurang. Fullt ös med tre små tjejer som väntar på mat. Livets prövningar. Det skulle visa sej bli fler prövningar innan mins grön runa ögon skulle slutas för dagen.
Maten var till belåtenhet och tallrikarna slickades. Kaffe och bus följde sen i ett något för varmt undantagshus.

Prövningar ja. Nattningen av ett litet mys blev ingen behaglig upplevelse precis. Helt oxtokig var hon och det höll i sej tills hon stupade in i min öppna famn totalt genomsvett.
Men jag har gett mej tusan på att detta är det bästa att göra, att bara vara där när ilskan och frustrationen slår till, när den sen lämnar så är jag där med min trygga famn och välkomna mitt lilla mys in i den.

Hon sov oroligt och skrek till ett par gånger, kanske är den en drömperiod som gör sej besvärande eller är det kanske dom rådande omständigheterna. Ny familj i kombination camping. Hur som helst så vet jag att det blir bättre, att det blir enklare.
Palatset är en trygg plats att leva i frågan är ju bara när vi flyttar dit igen.....

Just nu 14.1 grad och i natt väntas frost

Jockarp.

Vuxna män och älgjakt.....

Jodå, lilla minifröken i familjen och jag vi tog en promenad i vår stad. Märkligt men vår väg gick mot bibblan, jag sögs dit och jag hade alstret klart för mej.
Jag älskar när jag får boktips och för dagen ville jag hämta en bok vid namn Flodhästen i vardagsrummet. Den fanns till utlåning till min stora glädje.
Minifröken sov och jag lufsade fram genom vår vackra stad med ena handen som puttade på vagnen och med den andra höll jag boken framför näsan. En mycket intressant bok må jag säga, jag fastnade tvärt.
När jag gick runt ert hörn kikade jag upp och blicken mötte ett välkänt ansikte.
Mannen som lyssnade på min vädjan om en flexibel förskola stod framför mej. Jag fick en stor varm kram och goda recensions ord om min egen bok som han hade läst.
Den var fin med ett fint språk löd den fina domen ;) vi pratade lite om den bok jag höll i min hand och om hans kommande lunchträningspass.
Ett trevligt möte.
Vi skildes åt och jag intog en parkbänk och fortsatte min läsning, fröken mini sov som en stock i det något kyliga höstvädret.

Vi mötte sen upp en nypiffad sambo och några ord och varma kyssar hanns med sen skildes vi åt. Bruket väntade mej.

Hövdingen (min chef) har brutit foten och med det kan han i år inte hänga med på den årliga älgjakten, vilket han har en sorg över. Det märks tydligt. I går hade vi glädjen att vara med när han simulerade hur älgjakt kan gå till, jag skrattade så höll på att göra ner mej. När en vuxen karl tar upp sin krycka och lossas att den är ett vapen, ja då är det nästan omöjligt att inte flina ;)
Jobbet flöt på bra och det kändes som hemfärden kom tidigare än väntat.
Hemma på undantaget satt myset och myste i soffan och tittade på Dora. Tänderna borstades och bums i säng.

Jag undrar just när vi kan flytta hem?
Temperaturen i borgen just nu 14.8 grader.

Jockarp.

Camping....

Vår källare just nu, något saknas....

Särboboendet har gått bra tycker jag. Vi är vid gott mod på kvällarna när vi ringer och säger god natt till varandra. Vi skrattar mycket och på dagtid pratar vi och kramas. Det känns alltså hyfsat bra trots allt.
Det blir lite enklare om båda hjälps åt och försöker hålla det på ett positivt tänk i stället för att ramla ner i en neggospiral och ömka sej själv för att vi inte får vara tillsammans. Vi har tiden framför oss ;)
Myset och jag campar hos mormor och morfar och det är ett riktigt äventyr.
Vi fnissade på kvällarna när vi hoppar i sängen. Mollie vräker sej som vanligt och ligger tvärs över hela sängen. Alltså ingen skillnad på det.

Jag jobbade eftermiddagsskiftet i går och myset hängde på gympan, hon gillar det väldigt och personalen på tusenfotingen berättar för mej att hon ofta pratar om vad som händer på gymnastiken. Det är bra att hon är nöjd.
Dagis ja, häromdagen var det ett tillbud med en bokhylla, ett litet busigt barn hade klättrat upp i hyllan och hyllan höll på att tippa.
Jag har fått informationen från två olika håll och det är bra.
Mollie har en bok som ligger i hennes väska, där kan jag läsa vad som händer på dagis, framförallt ska den användas för att jag ska kunna ta del av hur det funkar på respektive dagis när hon skiftar från tusenfotingen till nattisverksamheten på skalbaggen.
Den andra inputen om tillbudet kom från förskolechefen personligen. Det är bra tycker jag. Hyllan ska nu vaktis ha skruvat fast ;)
Eftermiddagsskift även denna dagen. De ska bli skoj. Men innan dess ska jag hjälpa min sambo med minstingen i familjen. Sambon ska göra sej tjusig i håret och i min värld är det inte hälsosamt för ett litet pyre att vistas bland kemikalier på en salong.
Och med då rådande omständigheter att barnets pappa plötsligt ändrade sej gällande att ta hand om barnet när detta ska utföras så står jag alltså där beredd att ta en ljuvlig höstpromenad i vår vackra stad med en barnvagn. Mysigt
Jag förstår att det måste vara tufft att få ihop tid med sina barn när man som arbetslös har 24 timmar till sitt förfogande. (ironi)

Graderna i palatset är just nu 15,4 grader. Friskt ;)

Jockarp.

Tyckatagen igen....

Ansvar jo tjena.
Jag ska absolut inte döma men ibland blir jag så arg så jag tror att jag skulle kunna självantända.
Människor som går ut med att barnen är så viktiga och gnäller för andra människor om att man anser att man har en avsaknad till rätten att träffa sina barn.
Bara där ser jag rödare än rött då jag i ämnet faktiskt vet hur det ligger till.

Vidare att man då inte väljer att umgås med barnen när möjlighet ges tycker jag är besynnerligt och väldigt ledsamt.
När möjligheten finns att träffa sina barn och ha dom nära sej och man då i stället väljer bort det. När man väljer att på helgerna vara barnfri för att flaskan ska ges en omgång. Då blir jag ännu något tjurigare.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

Vidare gör man ett val att åka utomlands dom dagar man har barnet och då lämna över barnet till den äldre generationen som barnvaktar medans man ligger på palyan och dricker paraplydrinkar.
Hur viktigt var då tiden med barnen?

När då vissa säger att det är så enkelt att vara ensam vårdnadshavare till ett barn och samtidigt i raderna efter säga sej inte kunna klippa gräset för att man har barn då blir jag oxtokig.
Förakta inte ensamstående. Jag vet precis hur latjo eller olatjo det är att vara ensamstående och minsann så har gräset i palatset varit välansat varje år.
Men kanske man ska damma av dom gamla raderna -kvinnor kan-
I samma rad kan man lätt lägga till - män kan uppenbarligen inte.

Vidare kan jag inte låta bli att fundera på hur man ser sej ha råd att åka på resa när man absolut inte kan betala en paket blöjor till sitt eget barn.
Sånt funderar jag på ibland.

Jag förstår inte, det erkänner jag och det står jag för.

Jockarp.

Särbo....

Funderade ett tag på att dra igång denna skönhet..

En förmiddagstur med springskorna med min vän, massor av surr och blurr. Vi ses inte så ofta just nu men vi vet ändå var vi har varandra, vilket är skönt. Åtta km blev det, något snålt kan tyckas men jag har varit lite småsnorig och min löpvän har inte iträtt skorna på tre veckor på grund av arbete, renovering och barn, livet alltså.
Härligt att det blev av i alla fall.

En snabb lunch sen drog vi norröver, mot badhuset med hela ligan, väldigt trevligt må jag säga, myset hade saknat vattnet det märktes tydligt, hon var mer under än över. Vi hängde lite i varmbassängen och simmade lite med både puffar på armarna och dom små lökiga gula flytmogängerna som man sätter fast under magen, ryggen täcks med små gula vingar, hej fjäril.
Bubbelbadet var klart en del av besöket, gott.
Och som vanlig var duschen inte den klaraste favoriten men alla som badade fick genomgå en vända i duschens strålar, thats the law ;)

Hemkomna från badhuset startade matlagningen upp. Efter maten bakades det små runda bullar av choklad med kokos på. Barnen åkte tidigt i säng efter en aktiv dag.
Min sambo och jag hade en väldigt romantisk kväll. Hösten öste över oss, det regnade häftigt, stormen röt och det blixtrade och mullrade. Mitt i allt det satt vi under en filt i soffan med tända ljus i hela vardagsrummet. Vi mumsade chokladbollar och drack kaffe. Så ska livet va ;)

Vad det gäller pannan är den nu helt kaputt, vi körde ut den sista gottiga värmen från den under natten.
Nu väntar en kylig tid i palatset vilket innebär att dom boende flyttar.
Jag och Mollie flyttar inte så värst långt, cirka 200 meter åt väst blir det. Till undantaget på Månsagården.
Min sambo valde att dra ner mot listelandet ett par dagar och åter känna doften av fisk och mink. Det kommer kännas tomt, men vi vet båda två att det är övergående.

Snurr snurr....

Nu väntas dagis för myset och jobb för mej....
Jockarp.