Häckeberga slott....

Jockarp är en mycket vacker plats, men där jag befunnit mej ett litet tag nu må jag säga att det är i klass med min hemby.
Häckeberga slott gav mej det lugn jag inte funnit i Jockarp på ett tag. Den sista lilla biten som gör en sådär härligt lugn hittade jag där.
Jag släppte nästan allt för några timmar.
Och visst var det kontraster på vår utflykt, vi började med shoppingcentret Emporia i Malmö. Själva namnet intresserade mej väldigt och jag fick min nyfikenhet stillad, när jag fick reda på vad det betyder blev allt lite mer självklart på något vis ;)

Vi hade bara lilla fröken mini med oss på trippen vilket gjorde att det var inte så mycket avledande manövrar som behövdes. Hon var följsam.
Vi strosade runt hand i hand puffandes på vagnen och vi kikade in i dom butiker vi fick lust med. Inget kunde störa oss.
Fröken flickvän åt sushi jag åt thaimat. Smarrigt värre.
Givetvis tog vi en fika och visst är det väl märkligt, när jag kom ut med kaffet och tilltugget så stod det ett par Hörvikare och surrade med fröken flickvän. Världen är så sjukt liten ;)

Efter detta hetsiga ställe skulle vi köra en kort bit som för tillfället var hemligt för alla i bilen utom för mej.
I bilen var det vissa påtryckningar och frågor gällande utflytsmålet, men jag var tyst. När vi kört en halvtimme så svänger vägen och ett fantastiskt hus torna upp sej omgivet av vatten och stora bokar. Jag säger;
- Åhhh kolla vilket ställe.
Fröken flickvän säger.
- Ja, kolla vad fint.
En hundradels sekund senare säger hon;
- Är det dit vi ska?
- Är det det.
Jag flinar bara.

Detta gick ju inte av för hackor.....

Det grävs ju en väldans massa bestick :)

Vi anlände till Häckeberga slott och innanför porten välkomnades vi som om vi vore kungliga.
- Vi börja med fika sa mannen som mötte oss.
Vi satte oss ner i en varsin stor Engelsk skinnfåtölj. Kakorna som serverades låg uppradade på tallrikar som bestod av tre på höjden. Det snålades alltså inte.
Vi satt med vårt kaffe och till brasans sken och lugn ljuvlig musik lät jag det komma till mej. Lugnet. Det nockade mej och jag kände att det är ju så här det ska va.

Vi vilade lite på rummet och fräschade till oss sen var det dags för något helt otrolig vad det gäller i matväg.
Ett sittande julbord, vilket jag aldrig förut varit med om. Det var gott om bestick och glas men med lite info om våra dryckes planer försvann dom flesta glasen.
Maten då, jo den gick inte av för hackor den inte. Vi åt i ett par timmar i lugn och ro då lilla mini somnat.
Lyxigt.

Inte silverfat, men inte långt ifrån ;)

Ledsen om jag gör er besvikna med att förvandla denna blogg från naken och omdömeslös till en lyxig matblogg ;)

Jockarp.

Kalas och nakenhet.....

Nu ska det ösas....

Nu var det så äntligen dags att hålla ett litet kalas för myset för att fira hennes treårsdag.
Mormor och morfar kom på morgonen med en ny cykel, en större med stödhjul. Den hade målats och pimpats av morbror med familj, den var dötuff.
Så klart skulle cykeln testas på momangen. Lite bestyr med att få hjälmen på plats sen bar det av. Tjejerna körde i full fart och det fnittrades. Härligt.

Blåsning....

Mammorna fixade med maten och städningen stod enbart på min agenda, fröken flickvän drog istället iväg på julmarknaden som föreningen levande landsbygd anordnar här i byn.
Kalaset blev en trevlig tillställning med mycket bus för barnen.
Mat i överflöd serverades och kakan efter innehöll snuskiga mängder nutella. Tack för den mormor.
Myset blåste ut ljusen som hon aldrig gjort något annat. Super duktig.
Hon var totalt slut efter dagen och när hon väl slappnade av och gav sej hän slocknade hon på ett par röda.

Paket och så givetvis hundar hör ju till.....

Och så fick jag under gårdagen åter på pälsen vad det gällde min blogg,inte själva texten för en gång skull utan nu retade sej en person sej på att jag la ut nakenbilder på ett barn.
Jag kan nog på rak arm hitta tusen andra bättre objekt för en pedofil att titta på än på min blogg, om det nu var det personen i frågan var skraj för.
Så klart vet jag att det inte var själva anledningen. Jag provocerar nämligen när jag beskriver hur vissa beter sej gällande sina barn. Att göra skillnad på sina barn och inte överhuvudtaget bryr sej om det ena barnet. Där kan man i stället diskutera omdöme. Jag fattar att sanningen svider, men just sån är sanningen. Tufft ;)

Nu ska jag på en lyxig utfärd och njuta av vuxensällskap. Myset ska sova hos mormor och morfar och hon kommer att bli så bortskämd de lilla trollet.

Eh min vana troget så bjuds det på lite nakenhet även i dagens inlägg ;)

Titta det snöar :)

Jockarp.

Krafter.....

Den aktiva tiden på bruket är nu över för denna rundan. Viloperioden inleddes med en sväng med familjen till Kristianstad. Vi behövde nya pass till den kommande semestern, min klocka behövde servas och mat in för det stundande treårskalaset skulle inhandlas.
Myset hämtades på dagis och jag såg att hon haft en toppen dag, fröken och myset hade gått på spökjakt, lagat middag och gungat. Det hade bara varit Mollie där så all uppmärksamhet och allt ljus hade fallit på henne.
Passen fixades och som vanligt såg man lite småkriminell ut på bilden.

Jag var allt annat än pigg efter mina tre nätter men dagen förflöt ändå väldigt smärtfritt.
Dock något osocialare än vanligt.
Aftonen blev lugn med middag som var halvfabrikerat, väldigt ovant.

Tjejerna och jag tog en liten promenad och hämtade ett par biffiga kamphundar, en tjej höll den ena hunden i ett stadigt grepp och den andra lilla tösen hade koll på den andra hunden.
För Mollie är detta med hundarna självklart med för lilla fröken bonus är det nya upplevelser. Det märktes tydligt att hon saknat dom små fyrbenta och stoltheten som lyste om henne när hon myndigt gick där med hunden i repet gick inte att mista sej på. Så roligt att se.

Jag höll näsan över kanten fram tills nattningen var ett faktum sen orkade jag inte stå emot matchen om sömnen. Mina grönbruna ögon slöts i sängen brevid min lilla dotter och jag hade inget att sätta emot. Utarbetad ;)
När jag tillslut pallrat mej upp från mysets sida var jag likt tomten i Viktor Rydbergs dikt den ena som var vaken.
Hej Lördagsmys.....

Nu är det dags att rusta upp palatset för lite kalas för myset.
En stor dag alltså ;)

Titta det snöar :)

Jockarp.

Mamma, pappa, myset.

Myset ser ut som en jätte ;)

I stormens öga.
Mm natten på bruket var tuff, det stormade och snöade rejäl, nätet svajade och lamporna slocknade. Svart blir verkligen svart i dessa lägen.
Men hur det än är så älskar jag extremväder. Naturkatastrofer light är verkligen min grej. Jag älskar att ge mej ut bara jag vet att jag kan återgå till min trygghet inomhus, så har inte alla människor det. Ja, jag är tacksam.

Myset for till tusenfotingen och jag angrep sänghalmen på kortast möjliga tid, jag var trött.
Uppstigning igen innan middag, det var dags för mysets kvartsamtal.
Som jag trott och inte tvivlat en sekund på så har hon det super bra på dagis. Hon har lätt för att smälta in och dom stora barnen ser det som självklart att myset ska vara med i deras lek. Gungor var en stor favorit, det var ingen nyhet precis;)
En fråga som kom upp som är lite klurig är det här med mysets avsaknad av en pappa. Hon i sej har nog inga problem med det, ordet pappa är ju bara ett ord för henne, det finns ingen person kopplad till de ordet i hennes värld.
Men nu visade det sej att några av dom äldre barnen fråga Mollie emellanåt om hon har eller inte har någon pappa. Jag tror att detta kommer från barnens föräldrar, jag har nämligen något svårt att tro att barnen själva kan komma på detta.
Det finns ju många barn som bara blir hämtad på dagis av den ena eller andra föräldern så det kan ju knappast handla om någon slutledningsförmåga gällande att det bara är jag och andra kvinnor som hämtar henne. Hmm ja, så tänker jag.
Hittills har det i alla fall löst sej med att hon svarat att hon inte någon pappa och att frågeställaren har nöjt sej med det svaret.
Men under gårdagens lunch hade hon fört det på tal själv, hon hade hällt upp mjölk i ett glas och sagt; - Jag har ingen pappa.
Fröken som hörde henne säga det kände sej besvärad över situationen och det tog vi upp på vårt möte.
Frågan ställdes;
-Vad ska vi säga när detta kommer upp.
I det läget hade jag inga klara lösningar men jag anser att man inte ska veckla in det så mycket utan att när det kommer på tal bara svara att hon har ju mamma Leonora. Man behöver ju inte riktigt gå in på insemination, donatorer och homosexualitet. Den tiden kommer nog den med men inte är vi där än inte.
Vi beslutade att dialog var viktigt, att om frågan uppkommer antingen hemma eller på dagis så ska vi prata och informera varandra om hur det verka som att myset upplever det hela.

Fröken ansåg att myset var ett tryggt barn och det känner jag har stor betydelse för att rusta henne för
dom påtryckningar som kommer utifrån gällande hennes mammas sätt att leva.
Min tro är att min dotter kommer att reda detta alldeles utmärkt när det väl blir skarpt läge.

Jockarp.

Stekt fläsk och Lucia....

Nattarbete och det gick så enkelt så det var nästan inte sant, vissa pass bara passera obemärkt förbi.
Jag skrev på min halvtidstjänst för dom närmaste tre åren och den känslan måste upplevas, den går inte beskrivas, i ett försök så är ord som lugn, lättnad och glädje väldigt passande.
Myset hade sovit oroligt under natten men när jag kom hem låg hon helt utslagen i sängen.
Jag beredde mej på att väckningen skulle ske på fel sida, alltså den tjuriga och gnälliga.
Jag smekte henne försiktigt över ansiktet och hon vaknade snabbt.
Hon var glad och lycklig och morgonen blev pratsam. Vissa dagar pratar hon mer än andra.

Vi drog till dagis och lämningen gick åter utmärkt.
Jag drog hem och kröp ner i sängvärmen, det är underbart att somna i en varm mjuk famn.
Sömnen var god vilket var behövligt, sex timmar är lyx.
Myset var på väg hem med mormor som varit i stan ett ärende, smidigt att hon svängde inom dagis och tog myset  med sej hem.

Jag hoppade i mina löparskor och gav mej ut och mötte Sven. Det var ett grymt motblåsande men jag gillar det ändå väldigt. Att möta naturen och dess krafter. Jag kände mej stark trots att jag haft lite trubbel med näsan vilket lett till avhållsamhet från löpskorna.

Fröken flickvän skulle rotfylla en tand och jag blev kvar hemma med barnen. Fröken mini somnade och myset pillade med sitt.
Jag kunde i lugn och ro förbereda för middagen. På menyn stod stekt fläsk och löksås. Jag stekte fläsk så hela byn osade. Nästa gång ska jag inte steka mer än till familjen, mängden som stektes var nämligen i klass med att kunna föda hela kommunen. Överdrift ;)

Kvällen var vigd för Luciafirande med mysets kusin.
Givetvis skulle Mollie också klä sej i Lucialinne. Gosse så söt hon blev.
Under tåget satt hon helt stilla och lyssnade till skönsången. Sen väntade god fika och bus.
Mollie sprang i skolkorridorerna så det ven i knutarna. Så glad och full av liv.
Lättlevt.

Jockarp.

Umgänge är det viktigt?

Allt ska upp huvudet :)

Startade upp morgonen med en rivstart för att några minuter senare sitta fast i en bilkö bakom en grävmaskin. Jag älskar Europavägar som har hastighetsbegränsningar på 50 km i timmen sommartid och låter långsamgående fordom blockera hela vägen. Bra där liksom *Morr*

Fröken flickvän brukar ofta säga till mej;
- Släpp det där nu.
Det handlar ofta om saker jag inte kan påverka, detta var en typisk sådan sak. Jag kunde inte släppa det direkt utan var tvungen att skriva av mej lite om vad jag anser om just dessa lusiga Europavägar, men nu har jag släppt det :)

Jag kom fram till bruket före utsatt tid, men det var minsann på det berömda håret.
Projektmöte och klipp och klistrandet fortgick.
Jag kände att vi hade något stort på gång redan när jag kom in i rummet. Och faktiskt sattes vissa bitar på sin förhoppningsvis rätta plats.
Vi är inte framme än men snart så.

Barnfridag på dagis och myset hängde hemma med mormor eftersom att mötet kallats till under kort varsel.
Dom hade haft en fin förmiddag med shopping i mataffären. Myset hade klippt en banan under turen i shoppingvagnen.

Jag var en aning loj och sleten när jag kom hem, alltför lite sömn en längre tid börjar kanske ta ut sin rätt.
Myset tog ett bad och sen blev det en lugn eftermiddag.

Lilla fröken mini kör vidare med ett par mål med flaskan varje dag, hon är så duktig så :) detta kommer i slutändan att ge oss betydligt trevligare nätter och även möjligheten till att den andra föräldern ska kunna umgås med sitt barn mer än nån enstaka timme i veckan eller varannan vecka som det är just nu. Det känns inte optimalt om man vill ha en god relation och det biologiska är ju så viktig sägs det.

Likt Emil med sin soppskål :)

Idag ska jag trotsa min snoriga nos och ta en löprunda :)


Jockarp.

Dotter, flickvän och vänner.

Så kul.....

Tanken är inte att alla ni som följer mej och mysets liv ska bli avundsjuka, men jag kan förstå er. Gårdagen var nämligen helt i världsklass av välbefinnande.
Vi lastade bilen, drog till stan och lämnade lilla bonusbarnet på dagis. Vidare en vända på bvc med fröken mini för att kolla så läget är stabilt.
När alla dessa små måsten var fixade så styrde vi söder ut. Siktet var inställt på Lund.
Vi parkerade vid stationen och gick den korta biten till city där vi möttes upp av mina vänner. Fruarna från Lund med tillhörande son.
Lunch på ett hak och sen bar det av mot tågstationen.

Ytterligare lite söderöver och ett nytt land. Myset och jag hade pratat om vad vi skulle och vad vi skulle göra, hon var fylld av förväntan.
Tivoli, oj så skoj, hon blarrade på om karuseller och jag förstod att hon förstod var det var för ett ställe.

Snark ;)

Det var så otroligt vackert. Välbehagskänslan låg som en dimma över mej hela dagen. Jag gick med min dotter och min flickvän tillsammans med mina fina vänner bland tomtar, julgranar och tusentals juleljus. Myskänslan i min kropp nådde nya ännu högre höjder.
Vi åt gott och som utlovat fick myset åka några karuseller, hon blev nöjd, glad och sömnig.
Faktum var att hon var så trött så hon somnade i vagnen mitt i sitt popcorns ätande.
Farfars bilarna körde hon helt själv och jag tror hon växte en decimeter på den rundan. Mamman var lite orolig dom första svängarna med dottern löste det galant.
Hon är så stor nu.

Nöjda och belåtna vände vi sen hemåt Sverige igen.
Mysets mage krånglade något så vi fick köra in på en och annan rastplats ;)

Ja, dagen var underbar och den kryddades lite extra med att min bas ringde och sa att jag fått min halvtidstjänst beviljad till den siste december 2016. Lyxigt värre. Tre år till med de få antal timmarna på bruket känns så sjukt bra.
Få timmar på bruket resulterar ju fler timmar med myset och familjen. Timmar som är så viktiga.

Jockarp.

Tom dag - Fylld dag...

Så här glad är myset vid matbordet :)

Kvart över sju var det uppstigning, det skulle tittas på julkalendern. Två små sockersöta flickor satte sej på plats på den stora röda kudden. Dom satt tätt ihop under filten och myste.
Jag fick inte plats på kudden och blev förvisad på en plats bredvid, med det fick duga.
Fröken mini satt i babysittern och kikade lite halvsömnigt, med det fick fröken flickvän en välbehövlig morgon lur ensam i den stora sängen.

Gröt och kaffe sen startade dagen som för min del var helt obokad. Dessa dagar är helt underbara. En hel dag till förfogande att göra vad man vill av. Jag älskar det.
Myset och jag klädde oss och gick ut. Det var en kylig morgon och vi såg vår chans att hopp på isflaken som bildats över vattenpölarna.

Vantar på fötterna, det funkar det me :)

Lite ved kördes men annars gjordes det inte många knop.
Efter lunchen drog vi upp på berget med mormor och kamphundarna. I ryggsäcken hade det packats ner kaffe, lussebullar och pepparkakor vilka myset kallar för pannkakor. Same same typ ;)

Jag tog en vända till city. Banken var ett av målen, jag behövde pengar och rolig som jag är så gick jag innanför dörren, sken upp i mitt största leende och frågade om det fanns några pengar där.
Dom flinade åt mej och det bjuder jag klart på.
Jag surrade och blurrade ett tag med bankfolket och fick mina Danska kronor som jag så väl behöver för dagens utflykt.
Jag älskar Danmark, Danmark har ju gett mej ett litet mys.

Provkör :)

Kvällen bjöd på god middag med familj och svärmor. Barnen lekte efter middagen, både lugna och vilda lekar. Mat ger energi det är ett som är säkert.
Mysets gamla barnvagn såldes och innan den lämnade borgen så skulle den ju lekas med. Allt skulle testas.
Vi pusslade lite och det räknas till dom lugnare lekarna, trots att det ingick en inbördes tävlan. Vem kunde pussla fortast. Ja va må det bli av dessa tävlande fröknar?

Lilla fröken mini slog på stort och klapp mjölkersättningsflaskan med 90 ml i ett slurp, det var väldigt glädjande. Träningen med nappen återstår dock.

Öka....

Nu utfärd...

Jockarp.

Julkalendern....

Min dag....

Natten var allt annat än behaglig. Fröken mini var uppe och härjade stora delar av natten och när hon väl lugnat sej som kom fröken Vilhelmsson och ville ha sällskap. Fyra stycken i sängen och fler skulle vi bli.
När min klocka ringde kvart i fem var vi fem stycken i sängen och det var trångt.
När klockan ringde hade jag inte en aning om var jag befann mej eller vad det var för klocka som ringde, jag var helt färdig.
När jag anlänt till jobbet och vi satt och tog en kopp kaffe så frågade jag jobbarkompisarna när detta nattbestyr skulle avstanna. Dom flinade och sa att det kommer att dröja, attan med.

Jobbet gick bra och jag var ganska pigg. Det var städdag så det var både borsta, skyfflar och vattenslangar som användes. Vi bytte en stor klov där hydrauloljan lite olyckligt sprutade ner berörd personal. Hej brylkräm.
Vi hade roligt och jobbet går märkbart enkelt när vi jobbar ihop och försöker lösa dom uppkomna problemen tillsammans.

Myset hängde på skalbaggen, det var mormor som ombesörjde lämnadet och hämtandet. Lämning gick sådär, det hade gnällts en del. Desto bättre var det tydligen när hon skulle hem till byn igen.
Mungiporna uppåt.

När jag kom hem efter tolv timmar på bruket hade fröken flickvän styrt upp med räkfrossa. Ja, det var bara jag som frossade, myset som alltid annars glufsa i sej skaldjur sa tvärt nej.
Kvart i sju började julkalendern och den skulle vi se och utvärdera.
För året har vi lagt chokladkalendern på hyllan. Det känns som om tjejerna är redo för en riktig kalender. Och godis äts det så ofta ändå.
Vi satte oss i soffan och Mollie hade kalendern i knäet under hela programmet, hon var så grymt sugen på att tjuvöppna den, men mamman var stenhård och sa stopp.
Det var ett lite små trist program tycker jag och den första luckan var ju ingen partyhöjare precis. En runsten.
De bägge töserna hade fått en kalender till och det var från svenska kyrkan, väldigt passande ;)
När man öppna dom luckorna står det information från gud, det var lite roligt och upplyftande kan jag tycka.

Hela luckan ska bort :)

Jockarp.

Bad och sagostunder....

Mormor och morfar har anlänt från höghöjdssemestern och Mollie hade saknat dom massor.
Hon drog upp till undantaget efter frukost och förmiddagen spenderade hon tillsammans med dom äldre.
Dom tog hundarna och drog upp på berget för att hugga en gran, granen skulle placeras på palatsets framsida och så blev det med.
Den såg lite klen ut men med lite ljus i såg den riktigt fin ut.

Medan granhuggningen pågick på berget drog jag till miljöstationen, jag försökte mej på lite socialisering med sop poliserna. Dom ville inte prata med mej. Trist.
Tjurig för att dom var så osociala så frågade jag istället vart jag skulle lägga alla pinaler jag hade med mej, med en suck svarade dom.

Eftermiddagen spenderade vi i badhuset. Fröken flickvän skulle julbaka med sina vänner och med två treåringar i huset kändes det som om det baket skulle balla ut.
Vi hade en trevlig stund och tuffare och tuffare blir dom, Mollie dök flera gånger och hennes väninna vågade för första gången åka i den stora rutschkanan. Jag stod nere vid kanten som stöd, det var allt som behövdes.

När badet var slut skulle duschen genomgås. Mollie avskyr de som pesten, men nu har jag kommit på ett sätt att få henne att gilla de. Jag och fröken bonusbarn började plaska med foten, sen tog jag slangen och spolade på hennes rumpa, hon gjorde det samma på mej och sen fnittrade vi. Myset kunde inte på något vis i världen motstå den frestelse att spola vatten på sin mammas rumpa. Detta spolandet höll sen i sej så jag fick nästan dra dom ur duschen.

Kvällen blev behaglig och väldigt trevlig, baket var i full gång när vi kom hem så provsmakandet var givet. Tjejerna är väldigt lättpratade och det är en bra egenskap.
Alla har barn själva vilket underlätta umgänget, man behöver inte ursäkta sej om meningarna inte fullföljdes just i nuet, ibland blir man avbruten av ett litet barn.
Mollie hittade en klar favorit i tjejgänget och det var sagotanten. Med läsandet av ett par böcker föll myset pladask. Hon älskar böcker och sagostunder och jag blir lycklig av att se henne sitta helt självklart och lyssna på berättelserna som någon annan än jag läser. Hon är trygg och det betyder mest.

Jockarp.

Tvätt.....

Härlig vinter....

Myset Vilhelmsson dissade sin mamma och drog med fröken flickvän till affären. Jag och lilla mini blev kvar hemma och vi tog tillfället i akt att ta en hundpromenad på berget.
Vi stötte på två män vilka jag kände och har jobbat med, det var roligt att se dom trots att sjukdom har satt sina tuffa spår på den ena.
Promenaden gick bra och mini sov hela vägen.
Hon fortsatte sen med den aktiviteten när vi kom hem och jag såg min chans att börja tvätta bilarna.
Det var en uppgift som gick på löpande band, den ena efter den andra piffades till.
Tre rena bilar senare var jag nöjd och något småkall.

Det julades i palatset, nu är alla stjärnorna på plats i fönstrena, adventsljusstaken är på plats.
Och Tomten och bocken har hittat sina små vråer. Vi är på gång och det väldigt tidigt i mitt tycke.

Vi tog tag i höstprojektet som nu blivit till vinterprojekt. Rabatterna ska ju rustas för vintern och förberedas inför den kommande våren.
Vi jobbade på bra ihop, myset envisades med att plocka blommorna och dom skulle inte slängas, nej helst skulle dom stå i en vas inne i borgen, med där sa jag bestämt stopp och belägg. Nån ordning får det minsann va.


Fredagsmyset så inga gränser. Middag lagades och det som stod på bordet var min paradgren.
Ingen går hungrig från det bordet.
Tjejerna var sugna på popcorn så popcorn blev det.
Jag snodde några jag med, smarrigt.
Lite ofrånkomligt gnäll sen var det bums i sängen.

Fredagsmys....

Jockarp.

De måste finnas tid...

Tid för lugn och njutning :)

Fullspäckade dagar.
Socialisering med en gammal jobbarkompis och sen vidare till tant N på en snabb kopp kaffe.
Myset var vid gott mod om än lite småtrött. Hon somnade i bilen på väg hem.
Hon väcktes för jag skulle till bruket, en kollega behövde min hjälp så ett byte gjordes. Jag tog hans eftermiddag och han får vackert ta min lillejul. Skönt för myset att slippa vara på dagis på julafton för att mamman skulle sova. Bra byte alltså ;)

När jag kom hem till palatset möttes jag av en snitslad bana av tända ljus. Jag följde ljusen och hittade fröken flickvän.
Natten blev kort, hästar och hundar skulle matas och jag skulle på utfärd.
07,00 på brukets parkering för vidare färd mot Mönsterås och systerbruket där.

Bilfärden var lättsam och när hövdingen drog igång att berätta om sin barndom och uppväxt skrattade jag så jag höll på att göra ner mej.
Han berättade om biologilektionerna när dom sprang runt med håvar och skulle fånga insekter. Bilden på min näthinna, vilken gjorde att jag skrattade så jag kiknade var bilden på min chef i dagens storlek springandes runt med en håv och fånga fjärilar. Herregud vilken syn.

Besöket var en god informationskälla. Vi rätade ut ett och annat frågetecken, vilket behövdes, något frustrerad har jag allt känt mej.
Nya möten och nya kontakter knöts.
Vi pratade med andra driftare vilka gav oss en god syn på hur dom tycker att det ska vara och vilka problem dom stöter på i vardagslivet. Problem som vi helst ska slippa.

Kan själv :)

Det blev en lång dag och en sen kväll innan jag åter stod på Jockarps mark. Jag hade saknat mina tjejer väldigt och det var ömsesidigt.
Myset kom hoppandes i en ny fin skjorta som hon hittat i sin garderob. Hennes dag hade varit bra då fröken flickvän både lämnat och hämtat henne på tusenfotingen.
Jag är glad över att det funkar så bra. Hon hade tydligen slängt sej i famnen på min nya kärlek vid hämtningen.
Lättlevt.

Stor och liten :)

Jockarp.

Lussebak....

Måla måla :)

Förena nytta med nöje det är en sak jag uppskattar extra mycket sen blev mamma och kanske framförallt för att jag blev ensam mamma.
Nya sulor skulle på bilen och jag var inte dummare än att jag tog mina löpardojor på fötterna. Bilen lämnades på gummiverkstan och jag sprang hem.
Det var en kylig morgon och det kändes i luftrören. Jag är ovan vid kylan. Men med kyla kommer oftast klart väder. Soluppgången var underbar och solen var väldigt stark och vacker.

Snurr snurr :)

Gröten stod på plattan när jag kom hem och lyxig frukost med familjen slank ner.
Ett infall med att baka lussekatten resulterade i att myset och jag fick ta en vända till Ica för lite inköp. Det var väldigt längesen vi var i en mataffär bara myset och jag. Det var väldigt mysigt.
Vi var spontana och fick med lite mer än det som stod på listan, men så jobbar vi ;)

Hem och en snabb vända med kamphundarna upp på berget sen var de då dags för baket och herregud så mysigt det var att baka med hela familjen, alla hjälptes åt och det småpratade om jäst, deg och russin.
Mollie var med under hela baket, vilket inte tillhör vanligheten, hon brukar tröttna efter första jäsningen.
Doften som spred sej i borgen var ljuvlig och smaken kan beskrivas med samma ord.

Något större förkläde behövs kanske :)

Vi fick fikabesök på eftermiddagen, den sociala biten är viktig. Det pratades som vanligt i ett rasligt tempo. Barnen lekte fint tillsammans trots ett par års ålderskillnad.
När besöket skulle dra hem till stan liftade jag till gummiverkstan och det i en merca som var pimpad med både tomtar och juleljus. Vissa uppskattar julen mer än andra ;)

Efter den goda middagen bestående av spättafile så tog vi tag att röja i ännu ett rum, kontoret fick en liten uppfräschning, papper arkiverades och vissa lite mindre viktiga sorterade i påse som kommer att få resa till miljöstationen.
Det roliga med att rota bland gamla saker är att man hittar saker som man glömt. Jag hittade några kärleksbrev, bröllopsfoto på mina föräldrar och en och annan rolig lönelapp.

Kvällens smakupplevelse...

Jockarp.

Mötas.....

God morgon :)

När man låter en kamphund hoppa upp i sängen och väcka en liten treåring så är det garanterat att dagen börjar med ett leende. Mollie sken upp som en sol och hon pratade med lille Sigge. Hon älskar honom och det märks. Jag tycker det är ett helt undervacker sätt att börja dagen på.
Hon hoppade sen upp i min famn och vi begav oss ut i arla morgon till yoggitallriken. Hon åt som en liten ponny men dom sista skedarna ville hon att vi skulle ta för speciellt utvalda. Vi tog en sked för mamma, en för mormor en för fröken flickvän och givetvis en för Sigge :)
Det är bra att vara närvarande under måltiderna. Allt går lite enklare då.
I klänningen och sen bar det av mot tusenfotingen. Hon var lika förtjusande ljuvlig när jag lämnade henne och hon vinkade glatt hejdå.

Tjusig arbetsplats jag har :)

Jag drog mot bruket och en dag fylld av möten. Först ut var det huvudskyddsombudsmöte. vi hade en hel del som skulle avhandlas och som vanligt blev det livlig diskussion. Vilket är bra.
Till middag blev det sej, potatis och sås. Trevliga samtal med trevligt middagssällskap. Lätt ätit.

Nästa möte var att möta stora delar av ledningsgruppen, där i bland platschefen. Jag gillar när nivåerna komprimeras. Högsta hönset i gården har dålig koll på muttrar och skruvar, men det har inte vi. Han har där emot koll på en massa annat som inte vi behöver bry oss om, det blev en intressant blandning av människor helt enkelt. Och det bästa av allt var att vi i ämnet arbetsmiljö strävar åt samma mål. Vi vill ha en säker, trygg och bra arbetsplats och chefen vill inte hamna bakom lås och bom på grund av någon olycka på firman. Win Win liksom.

Färdig mötat och jag begav mej mot dagis igen. Myset var samma lilla strålande sol som när jag lämnat henne. Gud vad jag är tacksam och glad över att hon trivs så bra på den kommunala inrättningen.
Vi drog hem till familjen och vi samtalade om hur dagen varit och sen började middagsbestyren.
Jag är så glad över att ha en familj att prata om dagarna som går, att ha nån att laga mat med och äta densamma med.
Jag har det bra nu och jag låter mej njuta av det.

"Mamma du är tokig" hör jag ofta ;) Okej säger jag.

Jockarp.

Avslut...

Mitt hem är min borg :)

Lyxig morgonpromenad på berget, att det var grådassigt väder gjorde mej ingenting. Vi tog rundan upp på hällarna vilket ger en magnefik utsikt över palatset. Jag såg på håll att lampan i köket var tänd, en härlig känsla av att det fanns liv i huset utan att jag befann mej där gjorde att ett leende spred sej över mina läppar där jag gick i småregnet.
När vi kom hem var det dags för gröt. Mannagrynsgröt för dagen, det är viktigt att variera sej ;)

Jag lämnade lite egoistiskt fröken flickvän hemma med tre barn och drog till Olofström för att köra ett trappträningspass med min löpavän.
Det var inget super tufft pass, men min tro är ändå att det kommer att kännas lite i ben och mage. Gott det.
Vi surrade som vanligt om vad som sker i livet, utmaningar och vardagssaker.
Lite lunch med familjen sen var det dags att förbereda sej för julavslutning på bamsegympan. Det blev en trevlig tillställning. Det dansades runt granen, tre stora ringa krävdes det, så många var det som ville vara med och dansa.
Sen var det kaffe med dopp där intäkterna gick till Filippinerna vilket jag tycker vad en mycket god och klok sak att göra. Cred till gymnastikföreningen.
Tomten kom och Mollie tittade med stora lite skrämda ögon. I mitt huvud startade tankar som att hon aldrig kommer våga närma sej snubben med det vita skägget, hon kommer börja lipa och krama honom var utom all rimlig möjlighet.
Men se mamma Leonora hade fel så det stänkte om det. Mollie gick fram och fick sin paket av tomten och när jag frågade om tomten kunde få en kram av henne så slängde hon sej om halsen.
Jag blev impad och jag log. Hon är trygg min lilla kärlek.

Middag hos svärmor väntade, hon tänkte testa ett nytt recept på oss. Jag älskar att vara recepttestare.
Kycklingsoppan slevades upp på tallrikar och skeden åkte in i gapet. Den var snuskigt god, det var omgiv för mej ett par gånger.
Fröken flickvän säger att jag är matnochalant, vilket i runda slängar betyder att jag vissa dagar kan äta sparsamt för att dagen efter gluffsa i mej likt en stor björn.
Hon anser att jag anser att mat inte är viktigt för mej. Nja lite viktigt är det nog förstås ;) hur som så var det en björndag, jag åt som ett monster.

Kvällsbestyren var att röja lite i borgen. Sommarsandaler  och tygskor känns något överflödigt just nu, liksamma med kläder som är i storlek till spädbarn, lite svårt att få ner en treåring i det tyget.
Nepp uppe en våning med allt onödigt så det lämnas plats till nya fina pinaler.
Det är skönt att röja lite ibland och med tre små pluttar tar allt något längre tid så efter att finfarstun fått ett lyft var vi mer än nöjda över dagen.

Kusinerna :)

Jockarp.

Trebent....

Prinsessorna av julmarknader, ja det är nog vi det.
I går hann vi med två marknader, dom var förvisso inte jämförbara med huseby, men så är det ju inte många som slår den heller.
När vi körde från den första marknaden på väg till den andra så körde vi på villoväga. Jag gillar det där med att köra fel när jag har gott om tid, i går var en sån dag. Vi körde förbi vackra sjöar, små vattenfall och vackra gårdar.
Supervilse ute på en smal grusväg frågades det om vägen. Mannen som var tänkt att svara på frågan hade en trebent labrador. Mollie satt i bilen och konstaterade att de fattades ett ben på hunden. Undra om hon får några men av det. Mannen bröt på tyska. Jag undrade vad hans historia var, hur han hamnat där och varför hunden bara hade tre ben. Många frågor som bubblar upp efter ett tag.

Lite spontant hade fröken flickvän bestämt med några vänner att vi skulle grilla uppe på berget, jag super gilla spontant, grillat och så älskar jag ju berget, en fullpoängare alltså.
Tjejerna var vid gott mod när vi lastade fyrhjulingen med grillpinaler. Dom förstod att mycket kläder var en god ide, vinden skulle vina i deras små ljusa hårtofsar.
Vi drog iväg, en liten dam fram och en bak.
Fröken flickvän tog lilla mini i bilen och körde runt berget. Vi blåste rätt upp vi ;)
Det var kyligt, men det skulle bli värre.
Vid stugan träffade vi en pappa med sina döttrar, dom campade och hade så gjort natten innan, tydligen hade det varit lite småkyligt.
Pappan verkade väldigt seriös och pedagogisk, han pratade om frilufs och vildmarkssaker med barnen. Han kändes genuin, fram tills han korkade upp en öl i vindskjulet. Där slutade all möjlig imponering på mej.

Våra egna små imponerade inte heller på oss. Det var gnäll mest hela tiden. Dom frös, dom var törstiga och dom var hungriga. Ja, det är minsann inte lätt att tillfredsställa små treåringar.
Jag valde att inte lägga så stor vikt vid gnället. Jag såg istället glöden i grillen, den stjärnklara himmeln och jag så min flickvän och min familj. Det var ljusa bilder  trots gnället i öronen.

Jag blev av med halva styrkan på vägen hem, det var bara myset som ville åka motorcykel hem. Vi småpratade lite och den enorma frihetskänslan fyllde min kropp med rysningar från topp till tå. Välbefinnande.

Jockarp.

Full rulle...

Morgonmys :)

Att fira en treåring är minsann en heldagsuppgift.
Vi började morgonen med att pimpa en bricka med en muffins med tre tända ljus. Paket, serpentiner och givetvis skönsång på det ;)
Myset sov som en stock och vi fick nästan puffa till henne för att hon skulle koppla vad som höll på att hända.
Hon blåste ut dom tre små ljusen och ögonen lyste av förväntning på presenterna.
Tre stycken små paket fanns på brickan.
Hon tog det första och med lite vuxenhjälp fick hon bort pappret. Innehållet var en fin bok kombinerat med pussel som kommit hela vägen från Norge till Jockarp.
Hon förstod inte att dom andra paketen också var till henne så vi fick slutligen säga till henne att öppna dom andra paketen också.

Det var ett spel och ett pussel i paketen.
Vi började alla pussla i sängen och det var så vansinnigt mysigt. Det var helt underbart att vi var fyra stycken som firade lilla myset på hennes dag. En riktig härlig familj.
Det kändes helt otroligt.

Givetvis kommer och går känslorna en dag som den. Jag vet hur jag mådde för exakt tre år sedan. Då när mitt liv var ett enda stort kaos.
När jag skulle faca de faktum att jag själv skulle ta hand om och fostra ett litet barn.
Jag överlevde det jag aldrig trodde att jag skulle klara och jag har lyckats att på tre år vända den sorgen jag hade efter min stora kärlek.
Jag har gjort så mycket på dessa år som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Allt var inte till ondo som jag då trodde.
Och ej att förglömma hade jag ett fantastiskt stöd av människor som tyckte/tycker om mej. Familjen och fina vänner.
Livet är idag lättlevt och det för att jag låtit mej få ha det så. Jag har valt glädjen och ljuset framför sorgen och mörkret.
Men visst har det tagit tid, det har det.

Tjoho.

Lite byggande...

Ett grattiskort från grannen låg i lådan :)

För att fira lite mer så åkte vi till ett lekland. Tjejerna var överförtjusta och höll i hop hela dagen och vi hade alla en härlig lekstund.
Mollie ville ha pommes frites till mat och hennes önskan var för dagen vår lag.
Gula M:et fick besök vilket inte hör till vanligheterna precis.

Trötta och nöjda vände vi hemåt och kvällsaktiviteten blev ett behövligt dopp i den lilla poolen.
Rena och fina intogs sen soffan med lite poppade corn.
En spontan inbjudan från lilla kusinen gjorde att vi drog i väg på mer roligheter. Kaffe, kakor och en massa roliga presenter. Det var väldigt mycket glädje. Från morgon till kväll.
De små töserna somnade sen på fem röda när dom lagt huvudet på kudden och själv satte jag mej i soffan och sammanfattade mysets tredje födelsedag till en av dom bästa.
Livet som det ska va....Helt underbart.

Kusinmys :)

Jockarp.