Flaggfärger....

Min tanke var att skriva om något helt annat idag men det hände så mycket märkliga saker under gårdagen. Mycket som jag inte tycker om och som jag behöver dryfta här. Saker som vi tingas leva med varje dag.
Det ringde en tjej till mej som visade sej vara den nya flickvännen till min flickväns ex. Jag kallar henne bara för N i inlägget.
Hon hade lite frågor angående min och hennes delaktighet i det som händer mellan min flickvän och hennes pojkvän. Jag tycker att det var storsint av henne att ringa. Sen att vi absolut inte höll med varandra i allt ser jag inte som så märkligt.

En sak som vi var rörande överens om det var att det inte är okej att inte hennes pojkvän vill ha sitt minsta barn och att han gör skillnad på dom bägge. N berättade för mej att han pratar mycket om hur mycket han bryr sej om sina barn. Jag stack hål på den bubblan ganska omgående och hon kunde inget annat än att hålla med.
Att han säger att han vill vara med sina barn det är en sak, men handlingen säger något helt annat och ja vad annat kunde hon göra än att hålla med, handlandet talar sitt tydliga språk.
Jag gjorde en jämförelse lite senare under dagen och jag tyckte att den var bra.
Det är ungefär som att jag skulle säga att jag älskar män, att jag vill ha sex med dom och det är det bästa jag vet. Min handling säger något helt annat. Jag ligger med en kvinna och henne älskar jag ;)

N försökte sej på att lägga skulden på mej för att umgänge uteblivit. Anledningen skulle vara min blogg.
Och ja, det var nog det sjukaste och det sämsta argument jag hört de senaste åren.
Jag hade skitit fullständigt i vad som skrivits i en blogg om mej. Mitt barn skulle likväl varit hos mej och jag skulle gjort allt som stod i min makt för att så skulle ske. Det är alltså bara blaj och ett försök att lägga över sitt dåliga uppförande och samvete på någon annan.

När en förälder säger att sin dotter är en jävla flatunge och att man gör skillnad på sina barn i den milda grad att den ena träffar man men den andra är man totalt ointresserad av. Då tycker jag nog att man ska rannsaka sej själv lite.
Att N;s pojkvän även väljer att ställa diagnoser på mej så som Narcissistisk, psykopatisk och att jag har en massa bokstavskombinationer tyder väl ganska mycket på att fokus läggs på annat än sina barn.
När jag konfronterade pojkvännen angående dessa diagnoser så var han inte stursk. Luren slängdes på i örat.
Det är lätt att var tuff i text minsann.

Jag tyckte för övrigt att N var förståndig.
Hon ville ha en förändring och det ville vi med. Att tex bestämma ett antal dagar när lilla mini ska träffa sin andra förälder och att det faktiskt då inträffar hade vore en lösning på många problem, men ena parten vill inte det och den parten sitter inte i Jockarp.
Ja, jag tyckte hon var förnuftig och vi pratade om vettiga saker den största delen av samtalet och jag kände faktiskt ett hopp om en ljusare framtid och att barnet får träffa båda sina föräldrar.
Men det hoppet släcktes omgående av det som sedan skedde.


Under gårdagen skulle nämligen den andra föräldern ha lilla mini, detta blåstes av när fröken flickvän stod utanför hans port med barnet.
Svaret på meddelandet löd.
Jag ska inte ha henne, jag är inte hemma. Du får ta hand om henne.
Det var den först bloopern under dagen, men mer ska komma.
Lilla fröken bonus skulle på fyraårskontroll och fröken flickvän har ett intresse av vad som sägs på kontrollen så det har varit bestämt sen innan att hon skulle medverka.
Hon lastar lilla mini ännu en gång och åker i väg.
Hon ringer efter en stund och är förbannad.


Den andra föräldern meddelade fem minuter innan kontrollen skulle ske att han flyttat kontrollen till på torsdag.
Är detta ett lämpligt beteende?
Nä den vita flagg som var möjlig efter N;s samtal blev med detta fruktansvärt omogna sätt kolsvart.
Lilla mini har haft feber och på grund av en människa som vill visa makt fick hon ut och åka två gånger utan någon som helst anledning.
Detta är inte okej någonstans. Fy skämmes säger jag bara. Hur vore det att någon gång tänka på barnen (som man nu även säger sej bry sej så väldigt mycket om.)
Vad det gäller N hoppas jag verkligen att hon hittar sej en riktig man för hon verkar för tok för bra för denna snubbe.
Lycka till med det.

Jockarp.

Grisigt....

Hästarna behövde lite mat..

God morgon, uppstigning och en styckad gris. Japp det var minsann direkt från den goda sängvärmen till att banka på stora trumman. Dags att börja jobba.
Sist vi fick gris fick vi en halv, denna gången med den härliga grill säsongen framför oss tog vi en hel gris. Dubbelt med jobb resulterade det givetvis i men det är det värt. Kostnaden för svinet är nämligtvis noll kronor ;)
Tjejerna hjälpte till en stund. Eller dom hängde över baljan och kikade ner på köttet i alla fall.

Sen fortsatte dagen i samma goda anda som dagen innan. Vi var ute största delen av dagen. Projektet fortsatte med uppröjning och det slutfördes även under eftermiddags timmarna.
Allt gammalt mög är nu utstädat och golven är sopade i hela längan.
Det blev så fint så jag bjöd minsann upp fröken flickvän på en spontandans på det gjutna golvet.
Vi tog en liten sväng med cyklarna, ett litet problem är att Mollie inte begriper att det faktiskt går att välta med cykeln. Hon trampade på och körde rakt ner i ett traktorspår. Så nära har hon aldrig varit ett fall, men på något märkligt vis redde hon upp det. Tack för det. Pust.

Kaffeintaget var rikligt och det skedde i söderläge på altanen, det där lyxlivet kan jag lätt vänja mej och leva med. Tjejerna åt glass solen.
Sandlådan och lekstugan förvandlades till restaurang och kök och leken tog en väldig fart. Vi plockade lite vårblommor och jag försökte utbilda dom små i den botaniska och biologiska läran. Hur mycket som fastnade återstår väl att se.
Ja den dagen gick väl inte att klaga på precis. Kvällen blev inte sämre den. Webergrillen tändes på och en fin fin fläskstek lades på. Det doftade ljuvligt både av grillen och av våren.
Solen var på väg ner bakom berget och det enda ljud som hördes var fåglarnas härliga sång.
Leende konstaterade jag att jag har världens bästa liv.

Lilla mini var sjuk så hon somnade tidigt och efter maten nattades även myset lätt. Det tar på krafterna att vara ute hela dagarna.
Vi vuxna landade i soffan med en padda på magen med en film om Paris. Det börjar dra ihop sej nu och det gäller att suga i sej så mycket man bara kan när man väl är på plats.

Min lilla blomsterflicka ;)

Jockarp.

Vårens första dag...

Världens bästa dag, ja den passade mej utmärkt. Jag var i löpaskorna innan halv åtta och mördabacken besegrades ännu en gång, visst det var tufft på fastande mage, men det gick.
Jag lyssnade på körlåtarna som vi ska sjunga och det kändes ganska bra. Jag sjöng inte med i hela och det var på grund av att inte sabba andningen.
När jag kom hem så var det fröken flickväns tur att ta en vända på gymmet. Jag ansvarade för alla tjejerna och det gick fint, vi hoppade i kläderna och innan halv nio var vi ute. Det blev sen en heldag ute.
Jag började med röjningsarbetet och tjejerna pillade med sitt i sandlådan och i lekstugan. Fröken mini somnade i vagnen.
Min bror kom på besök med erbjudande om att följa med ut på berget och grilla korv. Självklart blev svaret på det. Vi packade väskan och hoppade på fyrhjulingen med tillhörande släp.
Vi var till slut sju barn och fyra vuxna som drog iväg. Helt underbart.
Vi grillade och myset klapp tre korvar. Det är minsann ingen fel på aptiten på den tjejen.

Hem igen och vi fortsatte med projektet. Utemöblerna togs ut och det var nästan lite sommarkänsla. Mormor kom och vi gjorde våfflor, detta skedde givetvis ute altanen. Lyxigt värre.
Barnen lekte så väldigt fint och vi bara njöt av synen. Det var så grymt lättlevt.

Vi höll på med arbetet i brygghuset till femsnåret sen gick vi in. Alla blev rosenrosa om kinderna efter dagen utomhus.
Mollie som hade varit på ett underljuvligt humör fick tillslut sin efterlängtade gottepåse. Som det tindrade i ögonen på henne när hon fick lov att ta påsen.
Hon bjöd friskt vilket jag blir glad över. Det är viktigt att dela med sej.
Naglarna klipptes och hon fick dom sen målade. När detta skedde satt hon blixt stilla. Hon vände sitt huvud mot mej och sa.
-Du är så fin idag mamma.
Den lilla tjejen vet precis vad hon ska säga för att få sin mamma att smälta.

Vi läste en saga och myste till det ordentligt vid nattningen. Hon var trött och somnade runt sju snåret. Jag var trött jag med men livet som vuxen fortsätter oftast några timmar till.
Ljus tändes i borgen och kaffet lät sej smakas.
Dagen åkte ner i braiga lådan med ett bang.
Lättlevt.

Vink vink :)

Jockarp.

Ombestämma.....

Lugna gatan under morgon timmarna. Det var välbehövligt. Vår tanke var en utfärd och hotellet var bokat, men efter att fröken bonus ännu en gång åkt på några dagar med feber så fick vi ombestämma och avboka rummet och utflykten.
Istället packade vi mat termosen med en delikat lunch och drog mot stranden. Det blåste kallt från havet och vi fick leta upp en lugn plats i lä.
Tjejerna åt friskt och det blev till och med omgiv i Mollies fall. Vi tog kaffe på maten och tjejerna fick några kex att mumsa på.
Vi gungade och rutschekanan fick sin kana provåkt ett antal gånger.

Det var kyliga om fingrarna och vi beslöt oss för att köra hem mot borgen igen.
Barnen lekte inne medans jag var ute och tog tag i ett litet trevligt projekt.
En container har kom och nu ska brygghuset röjas upp för att ge plats för våra utomhuspinaler så som cyklar, pulkor och dylikt.
Detta började alltså jag med. Åter igen ställde jag frågan, var i från kommer alla saker?
Inget svar men pryttlarna bars ut på löpande band. Jag tror det var tio stycken fina dörrar. Vad gör dom här liksom och hur har dom kommit hit.
Ja jag blev förvånad.

Resten av ligan kom ut och höll mej sällskap, alla hjälptes åt och det blev en mysig stund.
Jag kopplade en släp efter fyrhjulingen och kidsen tyckte det var helballt. Mollie satt på flaket och fröken bonus satt på cykeln med mej. Fortare fortare löd ordern men jag höll emot och körde väldigt lusigt.
Vi körde brädor och Myset envisades med att sitta bland alla brädor på lasset. Det måste ju varit väldigt behagligt för baken ;)

Ingång och dom bägge små åkte ner i badet. Jag började med middagen och det blev fredagsmys på hög nivå.
Nja fram till Mollie kom på att det var fredag och hon då ville ha godis.
Godiset uteblev på grund av en fadäs gällande målapennor mot barnhud. Godiset drogs med det oavkortat in och ingen möjlighet till förhandling fanns.
Krokodiltårarna var ett faktum men jag gav mej icke.

Jockarp.

Borta bra....

Lilla sågen ;)

Utfärd, ja det har varit långtur på schemat ännu en gång. Vi drog hemifrån vid halvsex, bytte bilar till ett par minibussar på bruket och sen bar det iväg. Jag och 13 killar var på väg mot Karlstad, men innan dess stannade vi till i Huskvarna.
Huskvarna är en av världens största inom branschen utomhusprodukter. Det är allt från gräsklippare till motorsågar. Även bevattning är dom bland de största tillverkarna. Detta på grund av goda och gynnsamma uppköp av andra företag och tillverkare.
Men allt började 1689 med vapen tillverkning. Vi fick reda på av vår guide att i berget fanns det rum och hemliga gångar så att man skulle kunna flytta hela produktionen till ett hemligt ställe om det skulle ske ett angrepp. Detta är historia och jag älskar det.
Vi fick se stora delar av produktionen, vissa jobb var väldigt monotona, andra var friare. Arbetsmiljön är viktig och det är nyttigt att se hur andra har det. Alla konstaterade ganska omgående att vi har det super bra på vår firma.
Innan middag och avfärd fick vi möjlighet att själva gå omkring i deras museum. Här trängdes motorcyklar med symaskiner, vapen och spisar. Det bjöds på en salig blandning alltså.

Vi kom till dukat bord ;)

Vi körd vidare och bakom ratten satt jag. På något sätt känns det bäst så ;)
Vi rullade in i Karlstad vi fyra snåret och klockan fem skulle vi möta upp en firma utanför Löfbergs lila arena. Det var dags för buffé och hockeymatch.
Maten var helt underbart god och jag bara välte ner oxfilé i halsen.
Vi tippade. De lades ihop en tusing för att spelas för. Och en tipskunnig gick för att styra med det.
Jag ringde min bror som är ett riktigt färjestadfan och frågade vad han skulle tippat om han skulle varit i mina kläder.
Han svarade;
-Ska jag tippa med hjärtat så säger jag 5-2.
Dom orden räckte för mej, jag lommade iväg och satsade en slant på resultatet 5-2 till Färjestad.

Grabbarna tankade på rejält och notan slutade på nio papp. Det roligaste i allt detta var att jag var den som förmodligen hade svalast intresse av matchen men likväl var det jag som satt där och hejade och faktiskt såg hela matchen. Dom andra roade sej med annat.
Självklart gick min satsning in och det gav 14 gånger pengarna. Jag var mer än nöjd ska jag säga :)

Efter matchen blev det godnatt omgående för mej.
Dagen efter vaknade jag innan sex och tog en sväng ner till gymmet. Löpning i fem kilometer, duschen och sen vidare till frukosten. Jag var grymt fräsch och hurtig. Det var jag nästan ensam om.

Nästa studiebesök var på Stora Enso koncernen bruk i Skoghall. Det tillverkas kartonger till bland annat tetrapack. Om jag inte minns fel gjordes var tredje kartong som säljs i Sverige just på detta bruk.
Men vi fokuserade på den första delen i denna kedjan. Renseriet. Det är det senast byggda i Sverige och om vi jämför med vår anläggning som är från 1970 så har det ju hänt en del.
Det är fantastiskt att se hur fint, fräscht det kan vara. En helt otrolig arbetsmiljö visade dom stolt upp för oss.

Efter middag lämnade vi bruket mätta och belåtna och började tugga mil hem mot södern.
Det blev en lång dag men när jag väl var hemma möttes jag av fröken flickvän. En hastig puss och informationen om att myset var vaken. Jag blev glad, jag ville så gärna hålla om min dotter lite innan hon somnade. Jag kände hennes glädje över att jag var hemma men hon låg snällt kvar i sängen. Vi låg väldigt nära varanda. Mysfaktorn på det var så hög så den bottnade mätaren.
Allt var så mysigt, hon doftade så mysigt och hennes hud var så sammetslen och härligt ljummen. En liten barnkropp kan ge så mycket och det hade jag för ett ögonblick glömt bort.

Mitt lilla troll :)

Jockarp.

Micro historia....

Mollies önskan ;)

Jag vaknade lycklig, det gör jag ofta nu för tiden. Fröken flickvän låg bredvid mej. Väldigt trevligt.
Även Mollie vaknade som en solstråle.
Där slutade dock lyckan. När jag kom upp och skulle värma till ett bröd i micron så fastnade jag med mitt armband och drog av den ena flärpen i dörren. Med detta gick proppen. Det var förvisso bra det, då vet vi att det är el säkert i borgen. Men det var trist att micron bevisligen då även var kaputt. Jag värmde mackan på elementet, smart ;)

Lilla mini skulle i väg på fotografering under förmiddagen och Mollie skulle följa med mormor och kolla på handboll. Det var stor kusinen som lirade.
Jag och min löparvän tog en behövlig terapitimme. Så himla roligt att springa och blurra lite.
Vi angrep mördabacken och min löparvän tyckte att det var ett kärt återseende, hon har inte hängt i backen på väldigt länge. Vi sprang långsamt upp, det är tufft att håla tempo och samtidigt prata.
Duschen och sen samlades hela liga upp för färd mot Kristianstad och investering av en ny micro, Mollie önskade sej en rosa, men nja vi var inte rörande överens angående färgen.

Det helt osannolika inträffade när vi var i stan. Vi mötte svärmor och svärfar i bilen, fröken flickvän ringer då upp och frågar vad för ärende som fört dom till staden.
Svaret blev, en ny micro.
Varför det frågar då fröken flickvän.
Svaret blev att den befintliga var för stor och skulle nu hysas in i svärfars hus för framtida användning.
Den framtida användningen var alltså inte så lång fram.
Dom hade den med i bilen så den fick skifta plats och den åkte oavkortat hem till palatset. Nu snackar vi återvinning, tillfällighet och en väldig tur för oss ;)
Tack för micron svärmor.

Vi körde hem och jag städade hela borgen medans fröken flickvän fixade med gardinerna. Middag lagades och det vräktes ner kyckling och potatis i alla våra hungriga magar. Efter maten lekte fröken flickvän och Mollie mys Vilhelmsson doktor. Den simulerade ryggsmärtan botades med massage. Jag satt i soffan och lyssnade till deras lek, jag log och det kom faktiskt en tår av lycka. Jag är så otroligt tacksam och lycklig.
En helt underljuvlig söndag alltså.

Jockarp.

Överraskning....

Efter avslutad nattjänstgöring åkte jag dödstrött hem och kröp ner i sängen. Beslut hade fattats att Mollie inte skulle till dagis. Jag somnade och sov gott till halv nio då jag blev väckt, fröken flickvän skull på ett träningspass. Tre små underbara barn sågs efter av en sliten arbetare.
Jag var vaken och såg efter barnen en timme sen blev det bingen igen, denna gången låg jag kvar tills fröken flickvän kom och väckte mej. Så underbart mysigt att känna en annan kropp mot sin, vi låg kvar och pratade lite sen var det dags att ta tag i livet. Lunch hos svärmor stod på att göra listan.
Super trevligt och super god mat. Det är så lyxigt.
Än en gång slog det mej att vi haft en väldig tur. Mina nya svärföräldrar har inga som helst problem med hur vi lever våra liv. Dom är förstående och stöttande och vi kan med lätthet lufta dom problem som kan komma upp vad det gäller barn, barnuppfostran och olikheter. Det är skönt att finna stöd i äldre människor som man vet själva varit i vår sits. Barn kan vara svårhanterade ibland och att vi sen är gay gör ju inte alltid saker enklare precis.

Att barn kommer med påstående om att det skulle vara fel att två tjejer är i hop gör att saker ställs på sin spets. Någon vuxen i barnets närhet tycker det, inte barnet, barnet kan omöjligt ha den åsikten i fyra års åldern.
Dom där vuxna skulle jag vilja ta och diskutera ett och annat med för barnets framtida välbefinnande, men vi är nog inte riktigt där än.
Att den äldre generationen må tycka att det är fel att vara gay, det får stå för dom, men att prata med småbarn om det ser jag som sjukt. Låt barnen ta ställning efter eget huvud och när dom är mogna för det.
Jag förbannar dessa äldre sjuka människor som finns i barnens närhet som beter sej på detta vis.
Att skada sina egna. Totalt oacceptabelt i mina ögon.

Andra saker vi tampas med just nu det är när barnen jämför sina situationer. Det bubblar upp allt som oftast att Mollie inte har någon pappa. Jag har inga problem med det längre för jag hör att hon finner sej snabbt och hon är trygg i situationerna som uppkommer.
Vad som däremot är beklämande är att höra barn jämför sej med Mollie och önskar sej en likadan situation som hon. Att då inte vilja ha någon pappa.
Vad svarar man på sånt?

Kvällen gick i överraskningens tecken.
Fröken flickvän hade fixat med barnvakt och vi åkte mot för mej okänt mål. Det är så viktigt i vårt unga förhållande att vi tar oss tid att överaska och göra det trevligt och mysigt för varandra. Vardagen är så väldigt intensiv med alla små tjejer. Deras välbefinnande kommer givetvis oavkortat på första plats. Så att för bara ett par timma kunna släppa allt är sån enorm lyx.
Vi körde till Kristianstad och till restaurangen Bar-b-ko. Gosse så gott det var. Två olika sorters förrätter beställdes in och vi lät oss väl smakas av båda.
Huvudrätten för mej blev grillspett och potatisgratäng, fröken flickvän åt lamm vilket inte heller gick av för hackor. Hon tog ett passande glas rött till det, jag drack vatten. Smarrigt.

Vi var hemma till nattningen igen. Så klockan åtta låg jag och Mollie i sängen och läste en stor bok.
Hon var vid gott mod och hon pussades och sa att hon älskade mej. Världens bästa avslutning på dagen alltså. Lättlevt.

Egenmålade plåster ;)

Jockarp.

Bad och bryt.....

Kolla firrarna ;)

En heldagsutbildning i den fackliga läran bestod min torsdag av. Det var intressant och det blev väldiga diskussioner emellanåt. Efter avslutad utbildning gick jag in i dörren bredvid utbildningslokalen och in på gymmet. Jag tog ett tufft pass på en timme.
Väldigt skönt efter en annars stillasittande dag.
Jag körde hem till familjen och det blev en trivsam afton, ända fram till det var dags för nattning. Sen bröt helvetet ut.
Mollie hade sovit på dagis och förmodligen hade det blivit på tok för många minutrar. Jag måste prata med fröknarna angående detta dilemma.
Lilla fröken höll på i två och en halv timme innan hon slutligen lugnt somnade. Klockan var då halv tio. Inte okej.

Dagen efter startade upp tidigt. Frukost och väskan packades.
Dags att inta badhuset. Jag älskar badhus med stor tillgänglighet. Väggabadet är ett sådant ställe.
Men innan vi körde till badet for vi inom sjukhuset och hälsade på svärmor. Det var väldigt spännande. Det var en dörr som snurrade, fiskar i ett akvarium och givetvis den fantastiska hissen. Kan det bli bättre för ett par småtjejer?

Badet gick bra. Mollie hoppade från kanten rakt på en flytande platta. Detta var väldigt kul så det pysslade vi med en lång stund.
Vattning med vattenkannor och lek med spannar tillhörde även det favoritsysslan i badhuset.
Fröken mini uppskattade badet och speciellt den delen av poolen som bubblade. Hon blev helvild och plaskade med armar och ben.

Vi körde in till stan för att möta upp svärfar och luncha med honom. Mollie fick ett bryt som inte var av denna jord. Den totala snedtändningen stod hon för. Kul. Not.
Jag fick asa henne med mej till restaurangen och hon slängde sej på trottoaren, skrek och slog runt omkring sej. Klök varning på det. Det är absolut det värsta jag vet. När man inte uppför sej bland andra människor.
Som väl är så inträffar detta väldigt sällan, eller jag skulle vilka säga aldrig, inte förrän i går då alltså.

Allt lugnade sej och mat det fick vi. Eftermiddagen blev sen fin. Barnen lekte, spelade spel och bakade. Jag låg på soffan och vilade lite. Nattarbete väntade.

Koncentration....

Jockarp.

Morfin....

Upp stiger solen :)

Fönsterkillen kom redan klockan sju. Tidig uppstigning alltså. Jag hjälpte honom med dom sista tre och sen blev det en tallrik gröt i vanlig ordning.
En löptur i mördabacken gjorde hela mej harmonisk. Jag älskar den där känslan när kroppens egna morfindos sprids ut i varje liten del.

Bilen skulle besiktigas, det var första gången sen den kom från fabriken. Det gick ganska smärtfritt, en tvåa på parkeringsbromsen, men det bjuder jag på. Och jag har nu en väldigt bra bilkunnig kille i min närhet så han fixar det lätt som en plätt. Och priset är mycket bra. Jag älskar tjänster och gentjänster. Natura har sina fördelar :)

Kidsen fick några nya kritor som man kan måla med ute, detta är en mycket trevlig sak och fantasin ser inga gränser.
Jag var dom behjälpliga en liten stund med att göra en hage sen fick dom fria tyglar.
Min terapitimme startade med ens. Vedkärran triggar mina tankar och jag gillar det. Vilket privilege att kunna förena nytta med nöje och välbefinnande.
När jag kom tillbaka var dörren rosamålad och väldigt väldigt vacker. Hehe kreativitet.

Tuffaste bönan ;)

Fönsterkillen kom tillbaka med alla fönsterna och även dessa var perfekta. Lyckliga är vi.
Middag med svärmor sen bar det in på bion i stan. En söt liten film som heter Tingeling. Filmen skulle sändas 3D så det var glasögon på.
Jag blev fundersam när filmen började, den kändes inte alls 3D, något var nog fel. Glasögonen åkte av.
Det skulle visa sej när vi gick ut och andra klagade på att den inte sändes i 3D.
Det fantastiskt service inriktade och trevliga bioägarna kompenserade då alla biobesökarna med en varsin ny biobiljett och en tia i näven på varje biljett. Det kallar jag schysst och mycket god service. Tack Scala bio i Sölvesborg.

Vi vinkade av svärmor och drog vidare. Popcorns stinna blev vi sittandes en stund i soffan innan det var dags att knyta sej.
Det var en dag som åkte ner i braigadagar asken med ett pang.

Åhhh Hopp....

Jockarp.

Rastlös....

Påhittigast i världen ;)

Åksjuka verkar kunna sitta i ett tag.
Jag vaknade på natten av att myset ropade på mej. När jag kom in till henne var det blött i sängen, hon hade kräkt.
Jag sanerade det värsta och flyttade in henne i vuxensängen, en halvtimme senare var även det nerkräkt.
Hon kräktes sen ännu en gång, men denna gång i en skål.
Vi diskuterade om det var influensan som var på gång in i huset och vi såg svart. Men ju längre tiden gick och även det att matintaget var de samma som vanligt på morgonen så blåstes influensaplanen av. Hua vad skönt. Vi klarade oss alltså även denna gången.

Av förklarliga skäl så blev det en hel del tvättande. Min lyckliga stjärna tackades över att vi bor i palatset och inte i en lägenhet. Tvätttid var inget jag kände för att vänta på.
Vi tog ett bad för att få bort allt kräk som fastnat i håret och tänderna borstades. Sen var det mys för hela slanten.

När vi åt lunch fick jag ett anfall om att åka bort, jag får det ibland. Vilket är bra.
Jag vill hitta på något löd gnället.
Fröken flickvän log och sa;
-Då gör vi väl det, vart vill du och vad vill du göra.
-Det är inte viktigt vad vi gör, bara vi gör något och det tillsammans.
Så ja nu bokades det hotell igen.
Jag älskar det spontana.

Lilla fröken bonus hämtades upp och dom tre tjejerna och jag hängde på lekplatsen i stan en stund. Fröken flickvän fick ett erbjudande om en träningskompis vilket hon inte gärna ville tacka nej till. Och jag tyckte att det var en utmärkt ide.
Det märktes tydligt att dom små längtar efter lekplatsen och efter varandra.
Jag satte en dam i var gunga och sen sprang jag som en tok emellan till tjuten om att det skulle vara högre och högre fart. Dom skrattade så dom höll på att storkna. Barnskratt är ljuvligt att lyssna på.

Vi var inom guldsmeden i stan, den har varit stängd ett tag för uppfräschning men nu så äntligen var den öppen.
Att gå in där med tre små barn är kanske inte det smartaste beslutet, men det är ju så det ser ut. Vi kan ju inte precis lämna dom utanför butiken.
Ringprovning och ringbeställning gjordes, vilket var syftet.

Vi vände hem en snabbis och under den korta tid han fönstersnubben komma. Han satte fönstrena på plats och dom blev perfekta.
Jag berättade för honom att glädjen var stor över det hantverk han åstadkommit.
Han blev glad över att jag var nöjd.
Tre fönster återstå nu och dom håller han på med i detta nu (hoppas jag)

Alla drog på gympa utom jag för jag hade en del att styra med. Efter det så drog jag på mina sköna juveler på fötterna och sprang en sväng. Svängen avslutades på gymnastiken där dom små befann sej.
Det var trötta tjejer vi lastade in i bilen och efter lite mat i magen så slocknade myset. De andra följde sen efter i en raslig fart.

Jockarp.

Vårtecken-Myset ;)

Myset vaknad vid sjusnåret och jag gick sömnigt in i hennes rum och la mej bredvid.
Vi pratade lite sen säger hon helt plötsligt;
-Jag vill ha en kram mamma, en sån där bamsekram.
Jag fnittrade till och informerade min lilla ängel om att bamsekramar var det enda som levererades i det Jockarpska hemmet.
-Nu vill jag gå upp, sa hon sen nöjt.
Goa unge.

Vi myste till det lite i soffan till favoriten Dora. Dessa tidiga mornar gör mej ingenting när dom börjar på detta viset.
Men med en huvudvärk som legat och gnott i skallen sedan dagen innan fick jag lägga mej en timme i sängen med täcket över huvudet för att kurera mej lite.
Myset kom in och hoppade upp till mej och jag föreslog lite luft.
Hon säger till mej.
- Jag stannar inne medans du tar lite luft mamma.
Jag flinade gott och gick ut.
Ett par samtal sköttes undan när jag stod och hängde vid staketet i den sköna vårsolen. Allt börjar om nu och snart börjar nog gräset gro. Underbart.
Jag vände in en sväng några minuter, mest för att få på myset kläderna och cykelhjälmen. Vi drog upp i byn.

Hela byn låg öde men det spelade oss ingen roll. Vi öppnade grinden till kusinernas domäner och gick in och tjuvlånade studsmattan.
Det var inte värdens bästa grej att studsa på mattan med en huvudvärk som precis börjat ge med sej.
Men nej jag brydde mej inte, ville Mollie hoppa med mej så skulle hon givetvis få hoppa med sin mamma.
Hon låg på mattan och jag grenslade henne och hoppade. Hon tjöt av skratt.
Morbror kom hem och bjöd på fika och sen ramlade kusinerna in en efter en.
Mollie började snurra i en snurrfotölj, varv efter var, minuter efter minuter. Efter en halvtimmes snurrande spydde hon över hela stolen, sej själv och mej.
Åksjukan var ett faktum.
Hon blev inte ledsen eller rädd vilket var skönt. När det var uppspytt så var hon på banan igen.

Vi tog ett varv till med cykeln. Hon får bra fart nu i backarna så jag får minsann vackert springa efter henne.
In en vända till morfar som höll på att svetsa lite på vedklyven. Vi passade på att sno lite mat när vi ändå var inom :)

Vi hade en fin gemensam dag utan en massa måsten.
Dessa dagar behövs då och då.

Kvällen avslutades med ett viktigt samtal med fröken flickvän. Dessa samtal behövs även dom då och då :)

Jockarp.

Tondöv? Knappast...

Påhittig är förnamnet på fröken ;)

Jag hade en väldigt trevlig lördagskväll med fröken flickväns vänner. Det är verkligen ett glatt gäng som bjuder på sej själva och har lätt till skratt. Detta smittade mej och jag skrattade väldigt.
Jag skrattade dock inte så mycket när klockan ringde och informerade mej om att den var fem på söndagsmorgonen och det var dags att förtjäna sitt dagliga bröd.
Jag var seg som gummi men tog mej ändå viljestarkt upp och ur i bilen.
Jobbet gick ganska bra. Det är omväxlande och för dagen hade vi tåglossning. Det var lurigt att lossa vedtåget när solen sticker rakt in genom rutan, rakt i nosen på mej. Snart dags för solbrillor verkar det som.

Fikarasterna bjöd upp till väldigt intressanta ämnen, det brukar det alltid bli. Men gårdagen blev något extrema, det pratades sex.
Att göra det ihop med fem män kan väl nästan vem som helst räkna ut att det blir öppet, kanske för öppet. Grabbarna bjöd på sej själva och sina upplevelse i ämnet, vissa mer än andra. Skrattsalvorna sköts i väg. Jag hade väldigt roligt.
Vilket underlättar när man har tolvtimmars pass.

Mollie blev både lämnad och hämtad på skalbaggen av mormor, allt för att hon ska slippa de allt för långa dagarna. Det verkar som hon haft det ypperligt bra och när hon kom hem till mormor igen hade det bubbelbadats. Mysigt.
När jag kom hem kom hon i dörren och mötte mej. Hon strålade och kärleken jag känner för det lilla  busfröet går inte beskriva, leendet får tala sitt eget språk.
Lite bus sen blev det sängen. Det är långa dagar både för mamman och barnet. Men dom är få.

Men innan jag kom hem och möttes av mitt mys så var det sångdags. Den andra övningen med kören. Det var minst lika roligt denna gången. Alla är glada och tror på oss. Jag är skeptisk över min egen förmåga men jag har full tilltro till vår kör, att vi kommer leverera en bra körsång.
Vår körledare förklarade för oss hur det ligger till med människor som säger att dom inte kan sjunga och dom som påstår sej vara tondöva.
ALLA kan sjunga.
Och är man påstått tondöv så krävs det först att man är döv, mej veterligen är jag inte döv och alltså heller inte tondöv.
Hon berättade även att ca 94% sjunger bra när dom sjunger med andra människor och det är ju det jag gör.
Men visst jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften, men för den delen inte trolös.
Det kommer bli kanon ;)

Mot nya mål :)

Jockarp.

Lyxdagar....

Packa väska :)

Gröten slank ner i all hast sen bar det ut. Ponnytämjaren och ponnyn skulle komma. Dags för lite löshoppning och sen skulle det bytas lite hästar.
Hoppning gick väldigt bra, vilket klart var roligt.
Myset till mormor sen väntade en tur på berget.
Eftersom den andra föräldern efter 5 1/2 veckas tid nu ansåg sej ha tid att träffa lilla mini så blev vi ensamma hemma. Vid lämningen fick fröken flickvän informera om att den lilla tjejen på dessa veckor lärt sej sitta själv och att hon fått två tänder. Det händer en del minsann.

Upp på berget det bar och känslan av lyx svallade över mej. Vi joggade i ett lugnt tempo vilket var super mysigt. Solen strålade och den värmde faktiskt en del. Skönt.
Vi styrde stegen mot mördabacken, fröken flickvän ville utmana sej lite. Jag var ruggigt stark och kunde därför kosta på mej att peppa henne med lite heja rop på vägen upp för branten.
Hon kroknade efter en bit, vilket jag självklart har förståelse för.
Jag trodde nog att de skulle inträffa så jag var införstådd med att jag skulle gå i backen. Jag klatchade henne lite i baken och tog hennes hand sen gick vi upp den resterande biten, det gick bra och vi kom upp. Sen bar det utför och vi fick en behaglig löpning hem till palatset.
Lagom hemma mötte vi myset som även hon hade varit på berget, en promenad med fikaväskan med mormor och lille Sigge.

Hem och lunch.
En man som ska hjälpa oss med fönsterna kom, han berättade att han var från Syrien och vi pratade lite om eländet och om var flyktingarna som kom till Sölvesborg inhystes.
Mannen berättade att många bodde i grannbyn, detta hade jag inte en aning om. Märkligt.
Han var trevlig och tillmötesgående och han tog med sej två fönster, så nu kör vi nercabbat i borgen. Friskt må jag säga :)

Jag körde lite ved i vårsolen och välbefinnandet lät sej inte vänta, dunder lyxigt. Kaffe i trädgården med ett lekande mys i lekstugan och i sandlådan. Det är så livet ska va.
Fröken flickvän sydde nya mössor till barnen och förberedandet för kvällens tappas tog fart.
Jag älskar dessa dagar när man går runt i palatset och gör vad helst man vill.

Jockarp.

Fest på G....

Dags för lite vattning....

Löpningen var allt annat än busenkel. Jag gav mej ut på en morgontur och det var inte det bästa val jag gjort, det stramade och det var allmänt stelt. Men man jag ju inte alltid vara topp. Jag tror ändå att det var välbehövligt. När jag kom hem igen så var det dags att agera barnansvarig för tre små tjejer. Fröken flickvän skulle fortsätta med sitt projekt rotfyllning ;)
Hon är så söt när hon kommer hem helt bedövad i munnen, dreglet rinner och hon frågar om hon har matrester i ansiktet. Jag ogillar pussarna efter bedövning, det är helt enkelt en monolog som utspelar sej. Jag pussar och hon tror att hon pussar mej tillbaka. Det gör hon inte. Märklig känsla.

Lilla mini somnade i vagnen och dom andra bägge busen slängde av sej alla kläderna och drog ner alla kuddarna från soffan och sen var det dags för gympatimmen.
Påhitten är många och inte alltid dom bästa men att låta dom hållas lite är nog nyttigt. Dom löser vissa konflikter själva nu och det är bra. Dom lär sej livet. Det är inte alltid lätt men ofta kommer man fram till en bra lösning.

Vi tog trillingvagnen och gick upp genom byn till Mollies kusiner. Det lektes med bollar och Mollie fick naglarna målade av kusinen. Massa olika färger och mönster, myset satt blixtstilla med händerna och jag hörde att fönen drogs igång. Det är avancerat med nagellack;)
Vi kollade lite på hockyematchen sen gick vi hem.
Jag var lite små sliten så en liten spontanvila på soffan slog vi till med. Tjejerna kollade på askungen och jag blundade och lyssnade.

Träning stod på fröken flickväns agenda och jag blev hemma med kidsen, nu var det bara två att titta till och det gick fint.
Middagen förbereddes och den bestod av lyxig lax och potatis. Smarrigt.

Är det sen fredag så är det ju.
Lite smågodis togs fram till myset efter maten och sen blev det godnatt.
Vi vuxna ville givetvis också ha lite fredagsmys. För dagen blev det kaffe och glass och ännu en gång startade vi en film och misslyckades med att se den färdigt. Vi konstaterade alltså återigen att vi inte riktigt är där än :)

Idag ska jag umgås med min fina familj och jag ska njuta av varje liten sekund.
Kvällen går i festens tecken, det ska bli väldans kuligt.

Om man vattnar blir det större :)

Jockarp.

Perfekt....

Bara bus.....

Idag ska jag göra en utvärdering av känslor som utspelade sej under en timmes löpning.
Den perfekta löprundan är svår att beskriva, men jag tror att den inträffade i mitt liv under gårdagen.
Jag har hängt på löpbandet på jobbet i några veckors tid och bara gett mej ut vid ett par tillfällen. Men så igår drog jag upp på mitt älskade berg.
Februari vädret liknade mer det som bruka inträffa i April, ömsom sol ömsom regn. Underbart.
Tre kilometers löpning sen stod hon där. Den älskade och hatade backen. Mördabacken.
Jag trampade på och det gick förvånansvärt enkelt. Det kändes som när man går i en rulltrappa. Varje steg tar en längre upp än det borde. Så enkelt. Uppe för backen valde jag en annan väg en den jag brukar ta. Så fem kilometer senare stod jag åter inför en monstervägg som skulle besegras.
Känslan när det börja gå tungt i backen och huvudet bara pumpar på med positiv energi. När huvudet ser till att musklerna späns i kroppen och benen pumpar på. När den enda vägen att springa är upp.
Jag hade en förväntning och en rädsla att jag skulle möta fröken mjölksyra på vägen upp men hon höll sej på avstånd.
När jag besegrat backe två på ett ganska enkelt sätt blev jag stolt över mej själv och vad min kropp orkar åstadkomma.
Vilja jag har att ta mej upp löpande upp för dessa monsterbackar, viljan som ingen i världen skulle klar att ta i från mej. Jag är stolt över att min kropp svarar så väl på mitt huvud. Hjärtat som pumpar på och ser till att lungorna blir sprängfyllda av lyxigt syre som bara öses ut i musklerna som skriker efter mer.
Jag är förälskad i min kropp och den känsla av vällust som fyller mej vid dessa ögonblick.
Jag konstaterade även att jag har väldigt schyssta lår ;)

När jag vände hemåt tänkte jag för mej själv att detta var den perfekta rundan och att livet i allmänhet är perfekt. Pusselbitarna ligger på helt rätt plats och balansen i livet är noga avvägt och gungar väldigt svagt.
Jag tror att jag nått toppen av välbefinnande och lycka.
Jo,jo Jante hit och Jante dit. Jag skiter i om folk nu blir avundsjukar och säger.....
- Ja,ja det kan inte vara perfekt jämt, snart smäller det till och du eller någon i din närhet kommer drabbas av sjukdom eller olycka.
Det är möjligt att så är fallet, men de väljer jag just nu att inte se.
Mitt liv är perfekt här och nu och jag njuter väldigt av det.

Glad och tacksam blev jag även av ett långt mail jag fick från en helt okänd kvinna. En kvinna som kände igen sej i min resa, detta betyder massor för mej när människor hör av sej, att det finns andra därute som gjort en långresa och delar med sej av det.
Tack.

Mitt lilla mys och jag tog ett långt bad tillsammans och det var väldigt blött, med stänk och skum i ögonen. Buset var givet.
Nya pannkakor i stora lass vispades ihop av de små och stekningen fick stå för mej. Lite utomhus lek med grävning i sandlådan och tittande på vårblommorna som är i full fart med att blomma. Vintergäck och snödroppar, kjesarkronor och påskliljor är på väg upp. Älskade vår.
Vi hade en efterlängtad och välbehövlig heldag tillsammans.

Jag tog ett rejält tag med en genomgång av mina garderober. Underklädslådan blev en rolig utrensning. Jag hittade ett par underbyxor i storlek 60-80 kg som jag snodde när jag var på BB. Tjejerna fick tag på dom och drog dom genast över huvudet. Påhittiga och sockersöta. För Informationens skull så åkte dessa brallor inte ner i lådan igen.

Hästbajshoppning ;)

Jockarp.

Arbeit macht frei....

Mot dagis....

Pang. Tretton timmar en måndag på bruket, det hör inte till vanligheten. Jag lämnade mitt sovande mys och jag kom hem till henne i samma status. Dessa dagar gör mej inte det minsta lycklig.
Dessa dagar är tuffa men jag väljer ändå att se det på ett positivt sätt. Dessa dagar är få och så är det inte för alla föräldrar inte. Nej vissa har det så fem dagar i veckan. Få timmar vakna ihop med sina barn.

Hon hade varit lite ledsen när fröken flickvän lämnat henne på dagis, men som vanligt gick det över snabbt. Kvällen hade för myset varit bra. Lilla fröken bonus hade äntligen kommit hem igen och Mollie hade längtat så vansinnigt mycket.

Min dag var bra den med. Jag började med ett projektmöte, vilket känslomässigt går lite upp och ner. Fortfarande vet vi så lite och det är så många om och men det hänger på. Vi söker svar men dom uteblir ideligen.
Passet med mitt skift förflöt på bra och jag vände hemåt Jockarp vid tio snåret.
Lite närhet med min tjej sen var det godnatt.

Tisdagen innehöll jobb även den. Men innan dess blev det en vända till gymmet. Det var välbehövligt.
Det gick utomordentligt bra. 8 kilometer på löpbandet plus en massa dragande i maskinerna. Efter avslutat pass blev det en vända in i bastun och svettas ut de sista. Goekänsla.

Jobbet gick bra, men det var ett grymt inflöde av ved, det var i samma kaliber som när Gudrun härjade och hade välte ner stora delar av vår uppstående skog. Det var plattan i mattan alltså.
Grabbarna var något bittra på mej eftersom jag glömde kanelbullarna som jag utlovat dagen innan. Jag gör ett nytt försök att komma ihåg dom i dag ;)

När jag kom hem sov alla barnen och Mollie hade hunnit med att kissa ner sej i sängen. Det händer inte ofta men hon hade busat och med det givetvis blivit törstig och hällt i sej mängder med vatten före sänggång.
I lilla minis mun poppar det upp tänder likt popcorn i en gryta, så humöret där är väldigt ombytligt. Men det är på övergående hoppas vi.

Fröken flickvän och jag hamnade i sängen och där låg vi och pratade om hur dagen varit. Dessa minutrar i livet är guld värda och jag hoppas verkligen att det är något som vi för all framtid kommer att uppskatta och fortsätta se som viktigt.
Bra dagar trots lite väl mycket jobb alltså.

Ett flygande mys :)

Jockarp.

Livsnjutare....

Tidig morgon...

Ett par fantastiska dagar har passerat enkelt. Myset till mormor och vi drog i väg i ottan. Himlen var underbart vacker över vesan, den skiftade i rosa, lila och blått.
Bägge bilbarnstolarna hade manövrerats bort från bilen. För första gången sen jag köpte bilen skulle de sitta någon vuxen bredvid mej i framsätet.
Det var helt ljuvligt att ha ett kvinnolår att lägga handen på eller att ha en varm mjuk hand i sin egen medans man med den andra handen styrde bilen mot storstan.
Vi hämtade upp svärmor sen drog vi.
Första stoppet var Ullared. Sist vi var på plats hade vi tre barn på två vuxna, denna gången var vi fyra vuxna på en liten mini. Så enkelt.

Fröken flickvän och jag provade klänningar och byxor på löpande band. Det var super mysigt att gå tillsammans och kolla och känna på allt som fanns i butiken.
Vi blev bjudna på middag av svärfar som även han kom inom på sin färd vidare västerut.
Mycket trevligt.

Premiär.....

Några timmar och några tusenlappar senare körde vi vidare, vi anlände till Göteborg och packade in alla bra att ha saker i lägenheten. Vi bytte om och jag som för dagen köpt en ny klänning tänkte klart använda den under kvällen. Urtjusig kände jag mej och det var en ovanlig känsla gällande mej i klänning. Men jag tror att jag kan vänja mej, jag tycker att klänningsklädda kvinnor är väldigt vackra och förut har jag alltså nöjt mej med att bara titta.

Vi gick på restaurang vilket var lyxigt då vi lämnat lilla mini till hennes mormor och morfar. Vi var alltså ute på tu man hand.
Efter maten var det premiärdags.
Vi skulle se en teaterpjäs som heter Staden jag drömmer vilken fröken flickväns syster medverkar i.
Den var fantastisk och ju fler timmars som går ju mer mer upptar den min tanke. Den handlade om tunga ämnen, den handlade om kvinnor och mansförtryck, den handlade om våldtäktsmän, incestoffer, misshandlade kvinnor, alkoholiserade män och kvinnor som säljer sin kropp.
Ja inte jätte muntert alltså. Tankeställarna var många och dom blir fler och fler.

Lite mer avslappnat :)

Efter premiären fick vi möjlighet att medverka bakom kulisserna. Vi fick vara med när champagnen korkades upp och vi vara med när regissören hade sitt tacktal till alla medverkarna och
även när hon ställde sej rakt upp och ner och sjöng en sång till alla som varit med i pjäsen.
Vi var väldigt tacksamma över att vi fick den möjligheten.
Det blev sen raka vägen hem till lägenheten och hopp i säng, vi kände att småbarnstiden är för tuff för att ge sej iväg på efterfest med teaterfolket.
Jag sov som en stock vid min kvinnas sida och när jag vaknade upp bredvid henne så log jag.
Så otroligt vacker hon var när hon låg där och sov, inget kunde stoppa mej, mina händer rörde sej upp mot hennes ansikte och det enda dom kunde göra var att smeka henne lätt på kinden.
Hon vaknade med ett leende när hennes ögon öppnats och dom såg på mej.
Hela min kropp ryste av välbehag. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne i mitt liv.

Mysets nya kläder ;)

Uppstigning, frukost och sen blev det hemfärd. Vilket även den var givande.
När vi åter var hemma på palatsets gårdsplan satt vi kvar o bilen och pratade, vi var alltså inte klara med vårt samtal efter tre timmar i bilen. Jag älskar henne så mycket för det. Att ha en vän i livet som man kan prata med och som tycker att det är lika viktigt och intressant som jag att dessa samtal blir av.

Glädjen var sen stor när jag förenades med mitt mys, hon var inte på topphumör precis men nog hade vi saknat varandra alltid.
Jag sänder ett tack till alla som hjälpte till så att vår tur gick att genomföra. Vi är bortskämda med vänliga människor i vår närhet.
Tack.




-Titta på min kjol mamma ;)

Jockarp.

Navelsträngen ;)

Frukostbesök, det är trevligt, jag älskar när människor spontant ställer en rak fråga.
-Vill ni ha besök till frukosten.
Självklart blev svaret.
Det blev inte allt för långt besök, vi hade planer. Fröken flickvän skulle träna med lilla mini och jag och dom stora tjejerna var sugna på bibblan.
Vi blev avsläppta och efter lite bestyr om vem som skulle dra i snöret för att dörren skulle öppnas var vi på plats utan skor och ytterkläder i myshörnan hängandes över en bok.
Vi tröskade igenom en mängd böcker och vi la några pussel.
En låda innehållande utklädnadskläder sprang vi på. Vi hade en mycket stimulerande stund med hattar, indian och pippi kläder.

Fröken flickvän var färdigtränad efter en timme och vi hade fyllt hela kassen med nya böcker.
Lunch på ett av stans caféer, vi åt mat och kidsen tog en varsin kaka.
Efter det var det dags för mataffären. Att handla med tre barn kräver sina kvinnor. Vi behövde två vagnar för att alla barnen skulle bli tillfredsställda och även det att maten skulle få plats.

Vi drog hem och det stora bullbaket drog igång. Denna gången fick jag hjälp av två små fröknar, dom tröttnade som vanligt men det tog lite längre tid och myset återkom efter jäsning.
Efter baket eliminerade jag utegranen och kastade in den till hästarna.
I samma veva skulle fröken bonus lämna oss för denna gången.
Jag hade svårt att hålla tillbaka gapskrattet när jag ännu en gång såg att den andra föräldern hade mamma med sej i bilen. Snacka om att navelsträngen sitter hårt fast i den grabben ;)
Jag undrar vad som kan vara så skrämmande med två flator så mamma måste följa med, jag lät tankarna gå i spinn lite och frågande.
- Följer mamma med och håller 35 åringen i handen hos tandläkaren med?

Myset och jag tog ett bad i tunna och det var spännande. Hon pratade oavbrutet från det att vi hoppade i tills det att vi gick upp. Kvalitetstid av bästa slag alltså. Jag älskar att höra henne sätta ord på sina funderingar.
Middag och en saga, det blev tidigt i säng och var väldigt trött efter dagens övningar.

Jockarp

Utmaningsdags ;)

Det finns så många olika sätt :)

Lite bestyr på hemmaplan sen drog vi ut i världen myset och jag. Jag hade lite böcker som skulle få en ny destination så in till posten bar det.
Vi hade ett ärende på bolaget och när vi ändå var i krokarna så gick vi inom ICA och köpte mjölk och kaffe. När vi stod och packade ner varorna i en påse sa en äldre kvinna;
- Är det Leonora?
Ja det är det sa jag och jag känner igen dej med svarade jag.
Kvinnan berättade att hon haft mej som dagisbarn, hon ville minnas att jag var ganska påhittig och rättfram.
Mollie fick en snedtändning gällande ett sugrör till en merförpackning.
Jag flinade till och sa att humöret gått i rakt nedstigande led. Ingen nackdel med det inte ;)

Vi körde vidare till tant N och som vanligt hade vi trevligt och mina depåer med positiv energi fylldes till bredden. Myset hade mysigt med grabbarnas leksaker och ett fint pussel lades och som hon även fick med sej hem så det pusslade vi minsann innan läggdags med.

Vi åkte hem och tog ett dopp i badtunnan, det var lite småkyligt i början men det var nog bra för den yngre generationen, jag skulle nog helst villat ha tio grader till. Jag avskyr kyla.
Myste lämnades sen på undantaget, hon hade målat en teckning och på den satt det väldigt mycket tejp. Mormor blev säkert jätte glad över den ;)
Jag körde till bruket, ett pass på gymmet, det blev ett bra pass och det blev ensamt, vilket jag tycker är lyxigt. Alla maskiner till mitt förfogande.

Ja och sen var det då dags. Dags för förmodligen årets stora utmaning för mej.
Vissa tycker nog att jag är helt skruvad som ger mej in i detta, men jag väljer att se det som en väldigt kulig grej.
En sak som jag verkligen inte kan, det är att sjunga. Jag skulle verkligen vilja vara bra på att sjunga men jag är urkass på det.
Och nu har jag tänkt att bli något bättre på det. Jag ska nämligen vara med i körslaget.
Inte det slaget som är på teven, nej detta är företag i Karlshamns kommun som tävlar mot varandra.
Första träffen var alltså i går och det var då vi skulle få reda på vad vi skulle sjunga.
Temat för året var Karlshamn då och nu. Vi valde då. Vi valde en svensk låt vilket jag tyckte var bra.
Den andra låten vi ska sjunga är vårt eget val och det är minsann inte det lättaste.
Den får vi fundera på ett litet tag.
Sångövningarna gick bra och jag hade verkligen roligt. Det var ingen som tyckte sej vara bättre än någon annan. Ett härligt gäng alltså.

Jockarp.

Tandgnissel....

Bryt ihop och kom igen ;)

Efter en kaosartad morgon funderade jag över hur tidigt människor går upp när dom ska till jobbet för att hinna med allt. Jag försökte får i mej gröt, kaffe och samtidigt få myset till att äta lite. Sen skulle vi klä oss båda två, för mej gick det smärtfritt, för myset gick det något segare, slutligen hade hon två kortärmade tröjor på sej och var nöjd med det.
Bilen hade lämnats på service kvällen innan så jag skulle låna mormors bil och den stod inte på gårdsplanen, nepp vi skulle ta oss till undantaget och det under tidspress. Myset hade inte bråttom, hon skulle hoppa på isen som bildats på vattenpölarna under natten.
Mormor såg oss när hon var ute och matade fåglarna, hon anade nog lite tumult så hon hoppade i bilen och mötte upp oss. Tack för det.

Myset lämnades och jag skulle till bruket för diverse möten. Det var skyddet och det är det viktigaste vi har.
En sittning sen blev det lunch och lite surrande med folket på avdelningen.
Nästa sittning var med flera andra delar av fabriken, det är alltid roligt och det är bra att utbyta erfarenheter. Vi har mycket att lära av varandra.
Sittningen varade till 17.00 och efter det blev det en sväng inom gymmet. Myset var på gympa så hon var upptagen med sitt.

När jag var på ett av mötena nåddes jag av informationen att lilla fröken mini fått sin första lilla tand, det var väntat, men det är ändå speciellt när dom små växer och gör framsteg. Givetvis blev det tandvisning när jag kom hem. Ett litet litet risgryn satt på nedervåningen och var bländande vitt ;)

Det bjöds på en mycket smarrig middag och hela familjen satt samlade. Lilla mini tryckte i sej masjskrokar medans de stora tjejerna åt lite mer sparsamt. Jag höll samma takt som den minsta fröken ja ;)
En lugn stund i soffan med endast lite servning för majestäterna avslutaden ännu en braig dag.

Jo jag längtar till sommaren....

Jockarp.