Tomhet...

Tidiga kvällar. Efter att myset och jag tog ett bad sa jag till henne att hoppa upp under filten i soffan tills jag var klar med bestyren efter badet. Det tog max en minut, den minuten räckte för att hon skulle slå ihop fullständigt. För mej gick det ungefär likadant. 20,10 sov jag som en gris totalt utmattad.

Morgonen efter tog jag det lugnt på morgonen, flextid är underbart, jag messade min chef och kollade så att det var ok att jag ramlade in lite senare, det var det.
Jag kramade och vinkade av mitt lilla mys som skulle till dagis. Det är inte något vanligt förekommande att jag vinkar av henne på morgonen och jag uppskattade det väldigt.

Jobbet gick fint, självklart blev det mycket marathon prat, det handlade om min prestation och det handlade självklart även om vädret.

Det var dags för taklagsfest. Projektet går framåt och nu änder det mycket ovan jord. Vi var ett 60-tals personer som blev bjudna på en god bit mat. Kallskuret till höger och vänster.

Lite mer jobb på eftermiddagen och så lite flex ut. Jag behövde en kort dag efter helgens tuffa dagar.
Middagen lagades och åts sen väntade det lite häng i soffan med min lilla dotter. Fröken flickvän drog  i väg på ett träningspass.

Vad det gäller träning måste jag erkänna att det nu har infunnit sej en tomhet. Mina tuffa marathon månader är över och jag är stolt över att jag genomförde dom alla som planerat.
Jag anmälde mej, jag tränade och jag kom i mål. Allt precis enligt planen. Men nu är det alltså slut. Jag har ingen utmaning kvar. Inga nya lopp inplanerade. Det är lite sorgligt.
Jag har funderat på ett Ultra marathon bara för att kunna bocka av det och nu när jag är i god form borde det vara ju vara lämpligt. Men sen samtidigt kan det vara skönt att vila kroppen och inte ha så mycket träningtid planerad under sommarmånaderna. Hmm ja det är något jag får fundera på helt enkelt, men nu ska jag bara njuta några dagar av mina lopp och kika på mina medaljer ;)

Jockarp.

03:58:56......

Vi träffade en glad snubbe på stan ;)

En rolig, tuff och krävande helg är till ända.
Vi lämnade Jockarp tidigt och satte oss på tåget mot huvudstaden. Resan gick fint, trissen mumsade pannkakor, mackor och bananer. Jag hinkade i mej så mycket vatten jag bara orkade. Jag vet hur viktigt det är.
Vi lämnade tåget och hoppade på T-banan, två stationer senare satte vi nyckeln i dörren till lägenheten.
Vi delade upp oss. Någon fixade med örngott, någon gick och handlade lite mat till de kommande frukostarna och jag, jag satte kurs mot Östermalms ip för att hämta ut min nummerlapp. Jag fick ut min lapp snabbt och lätt och tog en tur bland utställarna. Jag kunde inte motstå erbjudandet från huvudsponsorerna till marathonet, Asics. Ett par super snygga dojor fick hänga med mej ut från arenan. Jag funderade allvarligt på att sätta dom på fötterna för första gången och avverka 4,2 mil, men slutligen ombestämde jag mej.
När alla var klara med sina uppdrag tog vi en tur ner till Gamla stan, middag slank ner och trots att det var kyligt så kunde trissen fröken flickvän och mormödrarna inte motstå glassen. Det kunde jag ;)

Samåkning. :)

Dagen M. Det var första loppet jag skulle springa som inte startade klockan nio och jag var osäker på upplägget gällande kosten. Jag satsade på gröt vilket skulle visa sej funka fin, fint.
Fröken flickvän följde med mej till starten, det är en oehörd trygghet. Hon fixar med allt från kläder till att få mej på perfekt marathon humör. Hornen i pannan växer ut och ett jävlarinmma infinner sej.

Loppet då, jo när startskottet sköts klockan 12,10 kom dom första regndropparna och det fortsatte sen så i dom 4 timmar jag var ute och sprang. Många led och bröt loppet men jag kände mej faktiskt i grymt bra slag och led inte allt för mycket av ösregnet och den kyliga vinden. Jag kände mej urstark när jag med knappa kilometern kvar passerade tjejen med farthållarballongerna där det stod 4h. Jag drog lite på smilbanden och visste med det att jag åter skulle fixa att komma under fyra timmar. Den känslan alltså. Och den känslan när man till publikens jubel springer in på Stockholmstadion, tar två kurvor i fullt ös och springer allt vad man orkar rakt in på upploppet och passera mållinjen. På en tid som är tio sekunder sämre än personbästa vilket är en grym prestation i dom förhållandena som rådde.. Den känslan när man korsar linjen måste upplevas, den är för stor att beskriva.
Tröttheten, stelheten och den gigantiska stoltheten som gör att lipen kommer. Det går inte att låta bli. Kroppen är helt uttömd på kraft och hjärtat är överfullt av stolthet. Det blir så svårt att andas så att Jag måste koncentrera mej på att göra det.
En ny medalj, en dusch och en uppspydd banan i en skurspann senare var jag och fröken flickvän på väg till Cirkus för en delikat måltid och en afton med musikalen livet är en schlager. Livet var enkelt.

Töffar ;)

Barnen hade varit på Junibacken när jag sprang loppet. Dag tre blev en heldag på Skansen vilket var väldigt uppskattat.
Alla verkar haft en fin vistelse i stora stan, själv är jag nöjd och glad och helt slutkörd efter tuffa dagar och ett och annat psyktest på kvällar och nätter. Hua :)
Ett stort tack till vårar mammor som var med och var behjälpliga med trissen under resan. Denna resa hade helt klart varit väldigt tufft utan dom....

Den smakade fint ;)

Jockarp.

I Sveriges mitt......

Ett studiebesök och ett 100-tals mil senare är jag tillbaka i Jockarp. Det var intressanta men jobbiga dagar. Mycket resande sliter och än är det inte över.
Taxin hämtade mej vid palatsets dörr och vi åkte till flygplatsen för vidare färd till Sundsvall. Den staden överträffade alla mina förväntningar. Hög luft, rent och snyggt, berg och vatten. En helt enastående vacker natur. Vi strosade lite förstrött i stadens innekärnan och vi tog en bilfärd upp på stadsberget. Från skidbacken var utsikten magnifik, hela Sundsvall låg för våra fötter. Otroligt.
Efter middagen blev det tidig sänggång för att orka med nästa dag.
Frukost och sen utchekning. Bilen till SCA:s bruk Östrand. Det var ett gammalt bruk med en fantastisk historia. När det byggdes 1932 var det värdens största sulfatmassa bruk bara det liksom.
Vi blev väl bemötta och vi pratade arbetsmiljö hela dagen, detta är ett kärt ämne och var man än vänder sej så träffar man på likasinnade, människor som har ett brinnande intresse för att arbetsmiljön och säkerheten är det bästa möjliga.
Vi bytte erfarenheter och tipsade varandra om saker att förbättra.
En snabb tur i fabriken sen var dagen slut och det väntade flygning hem igen. Kvällen blev sen innan jag åter stod på Jockarps mark.
Busiga barn mötte mej vilket var helt underljuvligt, svårnattat blev resultatet av det :)

Hela Sundsvall var full av drakar...

Uppstigning skedde klockan fem och sista löpningen innan nästa mara klarades av innan klockan var halv sju. Gröten slank ner och pussa utdelades sen väntade bruket.
Högar med jobb hade hopat sej på kontoret efter en veckas frånvaro Det var bara att sätta tänderna i utmaningarna. Mera skyddsjobb väntade under eftermiddagen.
Hemfärd och det var dags att träffa revisorn, lagom roligt även i år. Men nu är deklarationen gjord och det får man vara nöjd med.

Fröken flickvän och fröken bonus åkte på konsert på kvällen och vi andra var hemma och busade med ballonger och hängde tvätt. Kul.

Skidbacke....

Jockarp.

Olyckan....

Dagen började eländigt, en fluga retade mej i sängen. Fröken flickvän gjorde dock livet kort för den lilla insekten.
Myset kom och myste en stund och det var ju positivt, men snart skulle eländet fortsätta. Vi masade oss upp vid halv nio och vi diskuterade vad vi skulle ha till frukost. Vi kom inte till någon slutsats så det blev ett toabesök, under det besöket kom Mollie inflygandes på brekas och gapade om att hon behövde gå på toa, full panik. Jag sa till henne att gå på den andra toan, men det skulle hon absolut inte göra. Kaos utbryter och mitt i turbolensen slår hon dit rakt över tröskeln in i dörrkarmen. PANG. Pannan rakt in i karmen och bara av ljudet förstod jag att det var allvarligt. Jag var snabbt på plats och lyfte upp henne i min famn. Blodet sprutade ur ett hål i pannan. Det rann ner i ansiktet och med panik i rösten kallade jag på hjälp. Vi torkade av henne blodet och en stund senare hade blodet slutat och rinna. Hacket var inte så allvarligt men jag var rädd för att hon skulle få hjärnskakning. Vi ringde 1177 och fick en tid för ett besök hos sköterskan några timmar senare. Såret tejpades och vi fick information om hur framtiden såg ut. Hjärnskakning kan visa sej betydligt senare, upp till en veckas tid kan det ta innan det visar sej.
Myset hon fick dricka oboy och äta glass, vissa dagar får an tumma på sina regler och en dag med en krigsskada i pannan känns som en perfekt dag för ett undantag.

Hon var tuff och jag hörde ingenting gällande såret under eftermiddagen. Jag klippte gräset och hon kom hoppandes ut till mej och berättade att maten stod på bordet. Detta hoppande fortsatte sen. Min bror skulle fira sin födelsedag och vi var ju självklart bjudna. Mollie älskar att slå in alla möjliga saker i paketpapper så hon var lycklig som en lärka över att det var kalasdags. Hon slog in en massa pysselsaker hon gjort, om det uppskattades av mottagaren är jag osäker på ;) En god tårta och massa bär slank ner och sen fortsatte livet i en enda stor hoppning för myset. Det studsades på studsmattan i timmar med kusinerna och medan det skedde satt vi och slurpade kaffe i söderläge på altanen. Gött.

När kalaset var slut fick fröken flickvän och jag en möjlighet att testa våra nya vandrakängor på berget, Vi tog vita spåret. Det var en helt underljuvlig promenad som varade i en timme i ett mycket raskt tempo. Kängorna kändes toppen vilket var bra.

Nu väntar dagis för myset och jag ska lämna Blekinge i några dagar. Full rulle.

Jockarp.

London......

Tillbaka efter några härliga dagar i London som innehöll det mesta.
Allt från, sevärdighetstittning, musikal, blommor och mat.
Vi lämnade byn tidigt och åkte tåget till Danmark. Allt gick fint och vi hade det väldigt mysigt, det kändes semester.
I London tog vi tunnelbanan till vårt fina hotell och därifrån drog vi ut på Londonsgator.
Medans Mollie jagade duvorna på torget så köpte mormor musikal biljetter. Mormor fick gå första kvällen och då hängde myset och jag på hotellet, vi spelade spel och tittade på teve. Hon somnade snabbt, dagen hade varit lång.
Dag två innehöll London eye. Vi hade bra väder och sikten var god, det gick för långsamt enligt min dotter ;)
Vi åkte buss och tog oss ut till Kensington garden och till prinsessan Dianas lekplats som byggdes som minne efter henne.

Utanför Dianas hem...

Kvällen var min. Min alldeles egna kväll och den skulle visa sej bli helt underbar. Jag gick på musikalen miss saigon. Det var det absolut bästa jag någonsin sett i musikal väg. Så sprängfylld med känslor och vacker musik. Tårarna trillade till höger och vänster. Det var så verkligt och så nära. Jag kunde känna det dom ville förmedla och jag kände det starkt. Att det var ett barn med i musikalen som var i samma ålder som Mollie förstärkte nog alltihop.
När tårarna torkats och applåderna tystnat gick jag ensam hem. Jag andades in storstad och jag njöt.

Chelsea flower show var egentligen anledningen till att vi skulle åka över just nu. Showen varar i fem dagar och besöks av 150.000 människor och ja, det var trångt på vissa ställen.
Det var enastående vackert, blommor i mängder och fina arrangemang. Mollie provade hängmattorna och vi käkade glass. Livet var superenkelt helt enkelt :)

De fanns allt på blomstershowen...

Mina nya backdoorshoes

Flyget hem var försenat i tre timmar så myset fick sova i min famn på flygplatsen. Hemma i byn var vi inte förrän elva på kvällen och vi stupade i säng. En fin resa med höga höjdpunkter. Tack för trippen alla inblandade.

Från London till lantbruksmässa i grannbyn, en trevlig tillställning,  jag surrade med en massa folk och myset åt korv. Hem en snabb vända sen väntade ytterligare utfärd. Lund Pride gick av stapeln och vi skulle dit för att träffa vänner och visa upp vår stolthet. Mollie var på topphumör och lekte med dom anda barnen, vi är många regnbågsfamiljer nu vilket är kanon. Många yngre människor gick i tåget vilket bådar gott för framtiden. Att yngre människor vågar komma ut tidigt och inte gömma sej gläder mej oerhört.
Vi åt en gemensam Grekisk middag. Hej tzatziki.
Det blev ännu en sen hemfärd. Mollie kollade på bananer i pyjamas i bilen och fröken flickvän och jag lyssnade på mitt gamla sommarprat från radion. Det var första gången jag hörde det och det var riktigt bra ;)

Jockarp.

Resa....

Hela familjen :)

Att vakna av ett ulkande barn är inte det roligaste, mindre roligt är det att man har en resa planerad. De senaste året har jag inte åkt på en enda resa utan att något störmoment har funnits. De vore ju skönt om man bara kunde packa sin väska någon gång utan att tänka på om någon tänker vara besvärlig och hitta på jävulskap eller om något barn ska ha lyckats smitta ner någon annan så den plötsligt insjuknar. Ja det är liksom baksidan på trevligheterna det där.

Jag lämnade kräkandet och körde till jobbet. Mormor lovade att lämna myset på dagis så hon kunde få lite sovmorgon.
Jag hade möte stora delar av dagen och vi kom till klarhet i mycket, jag kom till klarhet kanske jag skulle säga ;)En bra dag helt enkelt.
När jag lämnade kontoret önskade jag mina medarbetare trevlig helg, dom såg frågande ut och jag fortsatte, ja, jag ska på semester nu och nästa vecka ska jag iväg på en resa med jobbet, så vi ses på onsdag.
Ska du i väg och springa nu igen löd kontringen, Nepp semester sa jag och stämplade ut.

Jag kom hem till mitt lilla mys som hade arbetat med en flagga på dagis, de skulle bli en överraskning till mej och det blev det verkligen, jag tycker hon är superduktig.
Ingen kan väl fundera över var vår nästa tripp är.

En annan dag på dagis hade hon målat vår familj, Det är helt underbart att se hennes alster, hon är en god konstnär, men så tränar hon ofta och mycket med.

Ja nu bär det alltså i väg på ännu en tripp och denna resan kommer att göra varje människa med gröna fingrar avundsjuk, men det bjuder jag på ;)

Inga tvivel på vad vi ska ;)

Jockarp.

Förberedelser....

Sagostund.....

Tidig morgon vilket är bra, det betyder att dagen är lång och man hinner väldigt mycket.
Jag tog en löptur med en ganska nyfunnen löparkompis. Han fick hjälpa mej att hålla tempot uppe. Det är lätt att man fastnar i sitt vanliga vardagstempo och där ligger man och maler på. Vi möttes upp på vägen och vi småpratade hela turen som slutade på 17 km. Nu känner jag mej redo för en tripp till huvudstaden för att springa ett lopp. Men innan dess väntar två resor. En redan på tisdag. Full rulle.

Fröken flickvän lämnade palatset när jag kom hem, hon och fröken bonus skulle iväg och rida. Jag och dom andra bägge tjejerna blev kvar hemma och hittade på bus. Mollie var mej behjälplig i lunchlagningen. Jag skalade potatisar och hon delade dom i lagom stora bita med kniven. Hon är grym i köket min lilla tjej. Jag funderade på vad lilla mini pysslade med, jag fann henne sovandes i soffan. Det fick mej att tänka på min egen barndom, hur mysigt det var att somna nära vuxna pratade eller höll på med vardagssysslor i huset. Det är avslappnande på nått vis. Jag tog upp henne och då vaknade hon, hon lekte en liten stund till innan maten var klar. Ett lass med supergod potatismos och korv skyfflades in och sen var hon redo för sin middags lur.
Myset och jag lyxade till det med en tallrik glass efter att vi ätit upp vår mat. Så jobbar vi ;)

Ibland behövs lite hjälp....

Resten av ligan kom hem och det verkar som dom hade haft en mysig stund på tu man hand. Dagen slutade minsann inte här, nej vi hade planerat att åka i väg och grilla med tant N och hennes familj, till någon strand i all enkelhet. Den planen fick justeras något på grund av det luriga vädret, regn, hagel, sol och stormbyar, inte optimalt helt enkelt.
I stället körde vi hem till tant N och grillade där. De funkade fin fint och alla blev mätta och nöjda. Samtalen skiftade mellan träning, koncentrationsläger och kaklotteri. Det är bra när många ämnen intresserar.

Kvällen blev lugn och myset somnade som en sten när vi läst, pratat om dagen och när jag redogjort om hur nästkommande dag såg ut. Jag gillar att hon är förberedd på vem som ska lämna och hämta på dagis. Jag ser det som viktigt.

Min lilla filosof....

Jockarp.

Historia.....

Oj,oj,oj

Uppstigning 06,00 och chocken var total när jag kom ut i köket. Jag satte händerna för ansiktet och kände bedrövelsen och sorgen i hela kroppen. Jag såg ut igenom fönstret och det jag såg var förödelse.
Mitt älskade körsbärsträd som jag liggandes har spenderat så många timmar under låg nerramlat på gräsmattan. En stor gren hade brustit vid roten, den andra halvan stod fortfarande upp men beslutet fattades omgående att det måste sågas ner.
Det trädet har alltid varit något speciellt, det har liksom varit baksidans svar på den pampiga framsidan i palatset. Jag har älskat den underljuvliga doften som varje år spridit sej när det stått i full blom, jag har sett min dotter sträcka sej mot bären, plocka dom och stoppa dom i munnen. Jag har legat på en filt och försökt att se den blåa himlen mellan de tusentals vackra blommorna och jag har njutit.
Jag var tvungen att släppa den sorgsna känslan, jag kan liksom inte göra något åt det.

Lite bus ;)

Jag började steka pannkakor och fröken flickvän tog en morgonlöptur. Varje gång jag passerade fönstret kikade jag ut och såg trädet.
Pannkakorna var populära som dagens första mål mat. Efter det gick vi ut. Vi hade ved som behövdes förflyttas och nu behövdes det göra plats till bäraträdet så att det får plats och kan värma oss i vinter.
Barnen hade en underbar dag utomhus, dom leker fantastiskt fint ihop och dom är kreativa till tusen just nu ;)
Vi tog en kaffepaus på undantaget innan det var dags för tjejerna att åka med svärfar till gula M:et. För dagen blev det nercabbat. Mysigt.

Lite kylig....

Morfar kom på eftermiddagen och sågade upp trädet och efter det väntade det en del jobb. Vi hade hjälp av tjejerna och dom valde ut vedklabbar som dom skulle ha och pyssla med. Vad det blir av det har jag ingen aning om.
Vi tog ett break med trädet och körde till svärmor för middag. En mycket delikat sådan, super lyxigt att bara sätta sej till bords.
Vi blev sen av med ett barn för natten, resten av oss for hem och efter nattningen så gick fröken flickvän och jag ut och tog tag i det sista med trädet. Så nu är det historia.

Massa jobb....

Jockarp.

Tillsammans.....

Gung, gung....

En hel natts sömn, jo jag tackar ja. Förvisso var jag inne ett par gånger hos myset för hon pep lite men det var inga raseriutbrott. Lite kärlek och lugnande ord sen sov hon igen.
Att vakna upp utvilad och att två små tjejer kommer och kryper upp under täcket hos mej det är ljuvliga mornar det. Vi började prata om sniglar och jag blev informerad om att sniglar hade slem som gjorde att dom kunde förflytta sej, fröken bonus hävdade bestämt att det var lim inte slem som dom använde sej av, jag fnittrade och frågade självklart igen vad det var som gjorde att dom kunde röra sej.
- Lim kom då igen. Hehe så himla roligt att höra på dom små ;)

Trissen satt i badkaret redan klockan sju, vill dom bada så varför inte. För Mollies del var det bra för ruvornas del, de svalkar och den obefintliga klådan försvann helt. Skönt.
När trissen var klara med badet stack jag iväg på en löptur. De var ett segt och tufft pass, jag kände mej inte i högform precis, jag hoppas det berodde på att jag sprang på fastande mage. Ett litet tåskav tvingade mej till att stanna till och ta av skor och socken.
På mina två mil jag avverkade mötte jag en mängd veterancyklar, tydligen var det något sorts veteranlopp i stan. Kul var det i alla fall att se så många olika sorters cyklar.

En lekandes triss :)

Lite kaffe på altanen väntade mej när jag kom hem, jag fick sällskap av svärfar och studsande små barn. Allt kändes enkelt och enklare skulle det bli.
En snabb dusch och en väska med mat packades och sen lämnade vi palatset och körde till stranden.
Över tre timmars njutnig följde sen. Glada lekande barn, svärföräldrar att prata med och en flickvän att vara nära.
En vän och hennes dotter kom och sällskapade oss och leken barnen emellan var fantastisk att se. Vi vuxna låg på en filt i en svacka där det var vindstilla och solen bara vräkte ner på oss. Att ligga där och filosofera och prata med vuxna människor var helt underbart. Vi grillade korv och åt kanelbullar och barnen bara lekte.
Efter gungandet, leken och känning på vattnet gav vi oss iväg i samlad trupp för att köpa glass.
När glassarna var uppätna for vi hem och utomhus aktiviteterna fortsatte sen några timmar till.

Myset hade bestämt middagen och det blev tacos, hon hjälpte mej att hacka gurka, det känns super att få hjälp i köket.

Livet var så lättlevt och det blev helt klart en dag att lägga ner i braigadagar asken. Lycka.

Kyligt...

Jockarp.

Bullbak...

Vintermössa är skönt :)

Efter ännu en tuff natt med klåda och ett bad klockan tre tog vi ännu ett bad under morgonen, det badet gjorde susen och myset sov sen tryggt och lugnt fram till middag, jag sov lite jag med vilket var behövligt. Vi gick ut en sväng och vädret var mer skiftande än i April.
Mollie envisades med att ha mössa och vantar på sej, hon sa att det hjälpte mot klåda, ja,ja ha det om du vill blev mitt svar.
När mormor kom hem från sitt jobb så hängde hon och myset ihop som yin och yang. Jag tog en löptur med en öppen himmel. Det bara öste ner vätska från dom mörka molnen.

Efter middagen gick jag ut med frågan om någon ville baka, jo,jo självklart att det fanns intressenter till den uppgiften. Dubbel sats kanelbullar bakades vilket resulterade i ett hundratal smarriga bullar.
Som vanligt kroknade dom små, jäsningen tar knäcken på dom, vänta är inte riktigt deras grej, inte att vänta på bullar i alla fall.

Natten blev jävlig igen men just där och då gav jag upp, man orkar inte hur mycket som helst och mitt mått rågades. Vi la oss i soffan tillsammans och med trygghet och pill i mammas hår somnade myset omgående. Tänk vad lite närhet kan göra, de kan försätta vattkoppor ;)

Tidigt körde jag till jobbet och myset hängde med mormor, dom hade skrivit i nya skrivböcker och som väl var hade det ätits ordentligt. Näring gör även det underverk.
Jag möttes av en pigg dotter och det kändes mer än bra. Hon var tillbaka och jag såg fram emot en lång natts sömn.
Innan godnatt för oss äldre så tittade vi klart på en mycket intressant film. Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman. Kultur på hög nivå.

Spännande....

Jockarp.

Vattkoppor.....

Så här ser jag världen idag....

Under söndagsdygnet började myset leverera lite vattkoppor. Himla skönt att dom kommer nu eftersom vi har en resa planerad till nästa vecka. Men det blev en jobbig natt, hon var vaken flera gånger och vid halv tre gav jag upp. Jag flyttade ut henne i soffan insmorjd i kylbalsam. Vi kollade lite på teve mellan smörjningarna.
Halv sju gav jag upp och körde till jobbet, mormor skulle vara behjälplig i koppepidemin. Dagen hade förflutit fint, dom hade sovit två timmar mitt på dagen och det var nog behövligt. Dom badade badkar och skrev i skrivboken.
Själv hade jag fullt upp på jobbet men jag höll mej underrättad över vad som hände på hemmafronten.

Jag fick förbereda min chef om att det väntade varannan dags arbete och även att jag stod för förfogande under fredagens klämdag. Jag räknar kallt med att få en hel del gjort.

När jag kom hem mötte jag mitt mys sittandes i soffan, hon hade supermysigt och fingrarna var inslingrade i mormors hår. Det är hennes lilla snutte det. Jag tog med henne hem i bilen och väl hemma var det fullt hus. Svärmor och svärfar kom på kaffe och det blev en skön avslappnad stund i all enkelhet. Middagen bestod av panerad torsk och för dagen hade fröken flickvän verkligen lyckats med uppdraget att laga middag. Super gott.

Myset hade svår klåda efter nattning och för att ha koll på henne så försökte jag natta om henne i soffan, hon hade det väldigt kämpigt och klockan halv två somnade hon äntligen i min famn, sömnen varade 15 minuter sen var det färdigt igen. Jag tappade upp ett bad för att få lite styrsel på klådan, det var inte populärt men det hjälpt faktiskt. Vid halv fyra sov hon och det stadiet varade fram till halv sju på morgonen vilket var skönt för oss båda. Nätterna är verkligen tuffa när barnen är sjuka.

Det hjälper inte att räkna får....

Jockarp.

Doft och smak....

Storslaget...

Uppstigning och löpning, det är min helgvardag det.
För dagen angrep jag mördabacken vilket var ett tag sen sist. Det var som vanligt tufft men jag kände mej stark. Ett stilla vårregn höll mej sällskap, jag tittade upp och lät dropparna blötlägga mitt ansikte. Svett och duggregn är en underljuvlig känsla. Naturen bjuder på mycket trevligheter och som löpare får man ta del av det mesta.

Lite gröt i magen sen väntade lite bestyr med pannan, fyr sattes och stickor yxades upp. Lite torr ved kördes in i källaren. Vidare var det dags för en uppfräschande dusch.
Jag måste ju vara fin när besök av tant N med familj hägrar.

Besöket ja. Myset och deras lille kille lekte oavbrutet efter fikat, dom spelade yatzy och memory. Dom lyssnade på musik och lekte kurragömma. Helt underbart att se.
Vi vuxna hade en mycket trevlig stund tillsammans och avverkade en hel del ämnen.

Efter vi sagt hej då till våra gäster sprang myset upp till undantaget och fröken flickvän och jag gick ner på Vesan.
Rapsen stod i full blom och doften av den var helt otrolig, Doften i kombo med den underbart vackra gula färgen gjorde att alla sinnen ställde sej på sin spetts. Suget av att stoppa blommorna i munnen var stort. Dom som aldrig stått i ett rapsfält i full blom har verkligen missat något.

Från rapsfält till middagsbordet. En väldoftande och välsmakande köttfärslimpa intogs och jag må säga att jag är väldigt lyckligt lottad. Dofter och smaker i en salig blandning, Det var min söndag det.

Inte mycket att klaga på här ;)

Jockarp.

Uppvisning....

Förberedd...

Sovmorgon de lux, myset kom insmygandes halv åtta. Vi vaknade av det och en mysig stund i sängen följde. Vi pratade om dagen, om den kommande uppvisningen och att det skulle finnas ett kaklotteri på plats. Mollie fick en ryslig fart ut i vardagsrummet och efter en stund kom hon tillbaka och sa att lotterna var klara. Aha det var de det handlade om, jag frågade vad man kunde vinna och det bad hon att få återkomma med.
Jag gick upp och klädde mej i mina små löparbyxor och en långärmad tröja och sen drog jag iväg. 15 km slutade turen på fastande mage på, det är bra kolhydratstömmning vilket jag hört ska vara bra att göra emellanåt.

En god frukost följde och där efter väntade vedkärran ett par timmar.
Mollie kollade lite på teve och slappade för att orka med gympapasset.
Uppvisningen gick super och det var fullt på läktaren. Mormor, morfar, morbror, moster och kusiner, alla vinkade dom till myset när hon gympade.
Uppvisningen varade i drygt två timmar och efter det väntade middag i Hörvik på restaurang Kajutan. En mycket dyr men delikat måltid. Myset avslutade middagen med en glass, vi andra vi stod över.

Vi hade ännu en datorfrikväll och det var supermysigt att sitta vid köksbordet och dricka kaffe och samtala om stort och smått. Fröken flickvän läste högt ur i en tidning och jag funderade över om det var så det var innan man fick barn. Lugnt, skönt och ensligt. Vi njöt av stunden och känslan över att vara helt ensamma i palatset, det var en märklig känsla och den är svår att beskriva.

Åhh superhopp...

Jockarp.

Goedag....

Dag två i verksamhetsplaneringen skulle gå av stapeln, eftersom det sker på hemmaplan så öppnas det upp lite möjligheter som annars är omöjliga.
För dagen tog vi cykeln till stan. Myset satt bakom mej och hon hade fullt upp med att heja på mej så jag skulle cykla fortare än fröken flickvän. Det gick sådär för mej, för med en dotter i 20 kg klassen och lite snålt med syre i däcken så blev det tungt.
Vi stoppade till vid fröken flickväns jobb och vi pussades hejdå sen drog vi vidare. 7 kilometer sen var vi framme vid dagis.
De skulle planeras utvecklingssamtal för Mollie men det var inte det lättaste att få till en tid. En månad fram var den första lediga tiden vi hade gemensamt. Helt galet.

Jag kramade om mitt mys och cyklade vidare. En kopp kaffe och lite surr hann jag med innan själva arbetet började.
Det blev ännu en givande dag.

Vi sa hejdå till varandra och jag cyklade för att hämta myset, genom en ljusgrön tät bokskog trampade jag på. Det doftade underljuvligt. Gosse vad jag njöt.
Myset var vid god vigör och hon hade brått att komma upp på cykeln och i väg.
När vi kom hem möttes vi av fröken flickvän som höll på att köra ved, hon såg ut att njuta av det i mina ögon underbara arbetsuppgift.

Hem och vände sen var det dags för genrep för gympauppvisningen. Det var smått kaos när vi kom ditt, men det löste sej väldigt bra till slut. Myset kusin och moster var på plats vilket Mollie självklart tyckte var skoj.
Vi var med i dom flesta övningarna men inte i alla, tiden gick och dagen hade varit lång. Vi ville hem och njuta av familjelivet.
Så vi tackade för oss och körde hem och tände grillen. Fröken flickvän smuttade på ett glas Rosé. Det såg så sjukt gott ut. Jag undrar om jag kan lära mej att dricka det någon gång. Än är jag inte där.

Mat intogs och kvällen var underbar, men jag tyckte att gräset såg lite vildvuxet ut så jag fick styra upp det. Innan kvällen blev kvällkväll så doftade det nyklippt gräs och allt var på sin plats i borgen. Härlig känsla. Det kallar jag fredagsmys det.

Jockarp.

Vinst och förlust....

Låååångt....

Datorfri dag har resulterat i snålt med blogginlägg. Men ibland är det tvunget.
På jobbet har vi jobbat med skyddsronder och riskanalyser. Vi fick två stora travers balkar. Dessa skulle lyftas bort från trailern som kört dom till bruket. Med en vikt på 18 ton och en längd på 35 meter så var det mycket att fundera på innan lyften skulle göras.
Vi hade ett mycket gott samarbete med kranföraren och i detta läget litade vi helt på kunskapen han hade. Det är bra att jobba med proffs.

Myset har varit på gympa en sista gång för terminen och med ett fint diplom kom hon hem. Hon var väldigt stolt och enligt gympa fröknarna hade hon inte missat en ena lektion vilket hör till ovanligheten enligt fröknarna. Bra där myset.
Nu väntar en uppvisning till helgen och sen blir det sommarlov.

När myset blev hämtat av mormor på dagis tog jag en löptur med fröken flickvän cyklande vid min sida. Vi hade en fin stund ihop som gick över Ljungaviksbron. Det blåste full storm på vissa bitar av turen men hem kom jag och jag kände mej väldigt tillfreds. Både fysiskt och psykiskt.
På kvällen fick vi spontanbesök av några vänner vilket är super roligt. Dom hade varit och tittat på ett hus som var till salu och svängde inom palatset på vinst och förlust. Det blev vinst för vi var hemma och väldigt kaffesugna ;)

Ett studiebesök på Volvo har jag hunnit med, snacka om att ligga i.
Det var intressant att höra hur dom arbetar med skyddsfrågor och arbetsmiljö. Det kändes som om dom var väldigt hårda med att regler ska följas vilket jag tycker är bra. Vidare från Volvo väntade en sväng till Valje och den årliga verksamhetsplaneringen. Hittills har den varit väldigt givande.

Myset åkte till ridskolan med händerna fulla med morötter. Hästen vi fick hette, Piff eller Puff, jag vet inte så noga och Mollie glömde det hon med.
Vi hade supermysigt och det gjorde inte saken mindre mysigt att fröken flickvän höll oss sällskap.

Jockarp.

Planering....

Kaninpromenad....

Tillbaka till tandläkarvädret, säg det underbara som vara för evigt...
Vi hade lite uppdrag myset och jag och vi startade direkt. In till Karlshamn för att fixa med ett garanti jobb på bilen.
När vi kom dit hade fel saker kommit så det vara bara att vända och köra hem igen. Morr.

När vi kom hem igen skedde ett totalröj i borgen. Alla saker lades på sin plats vilket är ovanligt när trissen har huserat. Ordning och reda alltså. Vi dammsugade och moppade golven. Tvätten tvättades och hängdes upp och vi körde lite ved.

Ett lite välbehövligt break på undantaget med kaffe och dopp. Myset målade medans vi pratade resor. En lugn och skön stund.
Favorit maten lagades och sen skulle vi i väg igen, full rulle på fridagen alltså.
Vi tog med oss morfar in till golvfirman som ska fixa badrummen till oss. Alltid smart att ta med sej själva utföraren. Far min fick sen själv bestämma hur mycket han ville utföra själv av jobbet och även när det skulle ske.
Nu börjar planeringen och den gör sej minsann inte själv. Klart är att vi börjar med två badrum och fortsätter några veckor senare med det tredje och största badrummet. Det känns som om det kommer bli väldigt bra det här. Härlig känsla.

Mollie gick fullständigt bananas i badrumsbutiken med min kamera. Hon fotograferade allt som fanns i affären. Hon var på ett glatt och lekfullt humör. Hon ville gärna att vi skulle ha ett rosa eller lila badrum men där fick fröken flickvän och jag säga vårt. Här bestämmer inte en fyraåring inte :)

Kvällen avslutades med ett ösregn och hopp i pölarna. Så himla roligt. Jag delade min dotters glädje fram tills hon kom in igen då var det inte lika kul. Totalt dyngsur. Allt ner i tvättkorgen.
En runda vuxenyatzy hann vi med innan nattningen som gick i raktfart.
Kvällstränig för fröken flickvän och en tallrik glass i soffan till mej.

På väg mot bus...

Åååå hopp....

Jockarp.