Roadtripp.....

Myset på Kungsan...

Japp myset och jag har spenderat ett par lugna, härliga men samtidigt intensiva dagar norr över i vårt avlånga land.
Vi körde tidigt och hon omhuldades med sitt tjocka täcke och kudde, hon fnittrade och kunde inte sitta still. Det är så mysigt mamma, var orden hon fick fram mellan fnittret.

Full fart utan stopp upp till Linköping, där tog vi rast och åt, vidare till Cloettas outlett. Inget dåligt ställe. 10 Kexchocklad för 20 spänn. Nästan för bra för att vara sant.
Vi köpte en hel kasse och när vi kom utanför dörren skrattade jag högt. Mollie undrade vad jag skrattade åt. Svar blev. Jag äter ju inte godis. Hon tog mej på armen och sa snusförnuftigt. Jag kan äta det och sen kan vi ju ge bort lite. Självklart sa jag och rufsade till henne lite kärleksfullt på den stora kaluffsen.

Upps....

In i city i stor Stockholm, incheckning på hotell. Uppgraderade, jo jag tackar jag. Översta våningen i ett utomordentligt tjusigt rum. Och ja, vi hoppade i sängarna ;)
Vi hoppade klart sen begav vi oss till ett lekland och träffade fröken journalist. Det blev ett trevligt möte och det kändes bra trots att det var väldigt mycket som rullades upp. Men jag är en stor flicka nu och har lärt mej att hantera det.
Vi kramades om och sa på återhörande och hej då.

Myset och jag drog vidare på shopping. Aj aj aj....bamse hål i plånboken när jag inte hade någon möjlighet att passera affären där det stod G-Star. Jag har en fruktansvärd dragningskraft dit.
Mollie var smakråd och där i låg nog en del av problemet av att det blev dyrt. Vad jag än tog på mej sa hon. Du är fin mamma.

Kvällen spenderade jag faktiskt med min bok under näsan. Jag läste den från pärm till pärm, det har jag inte gjort innan. Det var en bra bok men jag morrade lite över hur jag ännu en gång blivit behandlad. Jag tydliggjorde tidigt i mitt andra förhållande att jag hade en tung ryggsäck och att jag inte ville att hon skulle leka med mina känslor. Svaret på det vet jag och det var anledning till morret ;)
Myset var vaken till halv elva. Är det semester så är det.

Middag på gula M:et självklart när myset får välja...

Bor man på hotell får man äta i sängen :)

Brakfrukost och vidare i livet. Vi körde hem till chefredaktören till den tidning jag ska vara med i och det blev ett dunderkramkalas med hela familjen. När hon fick veta mitt civilstånd såg hon det som sitt mission att hitta en lämplig dam åt mej. Jag tackar inte nej till hjälp av miss media i det fallet ;)

Vidare körde vi väster ut till några andra vänner som jag träffar på tok för lite, men visst avståndet oss i mellan är ju en stor del av de problemet.
Vi har inte setts på över två år irl men samtalen startade där vi slutade sista. Helt underbart med sådana vänner.
Vi konstaterade fakta att problemet med att ses är att saknaden blir svårare. Men även där fick vi lov att se på det som vuxna människor. Tacksamheten är i alla fall stor från min sida att jag har vänner som dom.

Och så till min fantastiska dotter som kuskat runt 140 mil med mej på ett par dagar. Vi har roat oss i bilen med att lyssna på popmusik, klassikt, opera och sagor om törnrosa och rödluvan. Vi har ätit sötmandel, småpratat och skrattar. Myset har målat i en målarbok och agerat gps läsare till mej. Livet har varit så vansinnigt enkelt i hennes sällskap.
Kärlek.

Me and miss media ;)

Jockarp.

Pillimariskt humör....

Äntligen. För första gången på över en månad sov jag till klockan ringde. Underbart, ljuvligt och stärkande. Jag är tillbaka i mitt vanliga jag. Anledningen till det är med all sannolikhet att jag fått något annat att använda min hjärna till än på svek och lögner. Att jag slutat analysera det icke analyseringsbara.

Ett problem är början på en lösning och jag tror mej vara helt problemlös just nu, alltså har jag sett en lösning. Det känns så i alla fall.
Anledningen är att efter varje uppbrott med en person som sägs ha älskat mej så tror jag att livet med vuxen närhet är slut. Det är det inte. Det är nästan så att jag gillar att jag har fel och det händer minsann inte ofta, att jag har fel alltså ;)
Hehe, jag är på gott humör, nästan lite pillimarisk. Känslan är bra. Jag skratta och är glad och det kommer från själen och hjärtat, det är inget påklistrat. Det är ett högt och ljudligt skratt.
Så skönt.

På jobbet blev det ett par timmars övertid men jag såg inte det som så jobbigt, det var kul och Mollie ska jag hänga med dygnets alla timmar under helgen. Jag hade ett fysiskt och skitigt arbete och det var bra. De var många goda skratt och humorn var självklart under bältet.

Taaadaaaa...

Min första karta blev ett fiasko, vi testade men det gick inte riktigt som vi tänkt oss. Skam den som ger sej, en ny investering i form av ett något mindre karta och även inplastad visade sej vara ett lite mer lämpligt val.
Det blev dunderbra, nu ska den bara sättas upp på väggen men det får bli ett jobb för nästa vecka. Myset har redan testat att sätta magneter på den och så långt är allt väl. Det kommer bli toppen snyggt, övertygad.

Journalisten jag ska träffa ringde och vi pratade en stund om vinklingen på reportage, jag tror att det kan bli bra. Vi blurrade lite om Stockholmare om hur fantastiskt benägna dom är att kalla allt för kaos. Lite snö, det är bara vatten, kallt vatten. Helt otroligt att dom kan få det att låta som en naturkattastrof. Samma visa varje år.. Sanslöst.

Dusch och hem. Tankning av bil och påfyllnad av spolarvätska. Allt klart med andra ord. På kvällen hjälptes vi åt att packa en lite väska. Kaffekokaren laddades så det bara ska vara att trycka på knappen. Förberedelsen och logistik är viktig.

Kvällssagan handlade om isbjörnar, intressant, tydligen finns det bara ca 20 000 isbjörnar på vår jord, det låter lite det tycker jag.

Jockarp.

Pladask.....

Mycket på gång....Jobb.

Upp i arla morgon, i bilen och mot bruket. Ingen snö i sikte men det och det Amerikanska valet blev ändå dagens snackis.
Jag förstår inte varför alla gnäller om valet, demokratin har talat, det är ungefär dit hän jag kommer varje gång jag tänker på det. Demokrati....alla har sina egna val och ansvar över det. Som med allt annat i livet.
Startar man krig med någon som vill kriga då får man räkna med krig. Enkelt. Det börjar ju redan i småskolan, ger man sej in i leken får man leken tåla. Om inte har man gjort ett felaktigt val. Men då kan det visa sej vara för sent ;)
Sen tycker jag nog att man skulle kunna lösa det mesta utan krig, men det är vad jag tycker det.
Gällande snacket om snön och att den faktiskt kom så kommer jag bara till slutsatsen att fyrhjulsdrift är det bästa som hänt bilvärlden, nja och automatlådan med förstås ;)

Jobbet gick fint, mycket utvecklande arbete under dagen, jag har mycket kunskap just nu och det känns bra. Mina jobbarkompisar har börjat leta nya jobb till mej och det kommer bra förslag varje dag. Det är kul att dom engagerar sej.
Det är mycket klappar på axeln nu och frågor om hur vi mår kommer dagligen, vi är rädda om varandra och det är viktigt i denna värld. Dom frågar nog mej lite extra och det uppskattar jag, hur mår du Leonora, har det släppt lite eller hur är det? Jag ler och berättar hur jag känner just i frågande stund, sen ler jag igen. Jag gillar att le, jag har nog gjort det för lite på sista tiden.

Jag blev sen från jobbet och myset hämtades inte förrän det började skymma, det var mysigt att komma hem till palatset och tända upp hela huset. Det är ovanligt att vi kommer hem när det är mörkt, men det är nog dags att vänja sej.

Sockertoppen.....

På vår kommande utfärd har vi faktiskt bokat in oss på ett hotell, Myset älskar hotell och har man en hotelldirektör som bästa vän så får man minsann lov att utnyttja henne, ja hon vill bli utnyttjad ;)
Det där med myset och hotell, jag vet inte var det kommer i från men hon har ju rest extremt mycket. I ärlighetens namn tror jag faktiskt att hon skulle kunnat roat sej på ett hotellrum en hel vecka.
Jag tror att vi ska hoppa lite i sängarna när vi checkat in, är det ok tro?

Vi har stopp i hela fabriken och jag hade nog behövt vara där men nej, jag måste ta hand om mej själv när jag känner det behovet. Jag har lovat att jobba än hårdare den kommande veckan. Det är mycket ta och ge. Ungefär som ett bra förhållande ska vara, så såg det inte riktigt ut nu sist. Det var betydligt mer på ge kontot från min del, men jag tror på en bättring.

Jag har fått en nu bekantskap, damen i frågan känner mej inte och jag känner inte henne, än. Vi har pratat en del och igår fick hon reda på att jag skrivit en bok. Vi bestämde att jag skulle skicka ett ex till henne och innan hon läst den skulle vi inte höras mer. Hum en liten dispens la jag in om. Jag vill kunna fråga henne dagligen om hur hon mår. Det var ok. De ska bli så sjukt kul att höra hennes recension om boken.
Jag var tydlig med att berätta för henne att hon kommer att falla pladask för mej när hon läst boken, det gör alla, hetero som homo. Jag har ju omvänt kvinnfolk förr :)

I bland behöver jag havet,,,,

Jockarp.

Is och brända skepp....

En sommarbild från Jockarp. De ser mörkt ut...

Aldrig mer deppig, ja de var med dom tankarna jag tacklade dagen. Jag hade sjukt ont i huvudet men jag bet ihop, jag kämpade på med att verkligen vara mej själv. Jag pratar just nu väldigt mycket och det är bra, proppen ur. Jag känner igen mej själv i det avseendet och det är bra.

Jag ställs snart inför stora förändringar i mitt arbete och visst ibland hopar sej dom mörka molnen. Men mycket vatten ska rinna under broarna.
Och jag gillar förändringar och utmaningar, det är ju jag.
Jag pratade med en kille på jobbet som växte tio meter i mina ögon. Han har tre killar som han tvingats ta hand om och fostra nästa helt själv, han har haft en ledande roll på företaget och har jobbat skift. Han berättade om hur hans barn upplevt hans arbete och det var bara positivt. Det var glädjande för mej, jag blev stärkt. Detta kommer gå galant och näää jag kommer inte att nöja mej med att gå tillbaka till ruta ett. Möjligtvis en tid. Men det känns som att jag hellre far framåt mot min vilja än jag vänder. Jag känner mej klar med den delen av mitt liv.

Vi var på simskolan och myset var superglad, hon gillar det och det är bra. Jag träffade på en människa som betytt väldigt mycket för mej under en tid.
Känslorna stängdes av. Jag hade ingen lust att prata och hon var som en isbit och det gjorde det enkelt för mej, Jag kände ingenting. Lite konstigt kan jag tycka men det är väl så att om man blir behandlad svalt är det svårt att känna något, enkel matematik. Kärlek föder kärlek. Hat föder hat och är det tillräcklig kyligt blir det till is. Hon är min isdrottning just nu och det lär dröja innan hon tinar upp för mej. Det är inte många skepp kvar att bränna nu.
Jag är en underbar och kärleksfull vän men behandlas jag inte med respekt Blir jag lätt en fruktad ovän.

I bilen hem berättade Mollie om att det hänt en sak i skolan under dagen. Jag pratade med henne om det och det var skönt. Skönt var det även att det damp ner ett mail med samma uppgifter som Mollie haft. Detta mail kom från hennes fröken. Glädjen var stor över att hon informerade mej. Jag har en enorm tillit till fröknarna just nu. Och ordet tillit är ett ord jag älskar, inte bara för att det är en palindrom utan även för dess innebörd.

Vi kommer att ta bonnpermis och dra ut på äventyr. Mollie har fått fritt från skolan och vi har nya däck på bilen. Detta kommer bli toppen.
Jag kommer att ge en intervju i en tidning under vår semester och jag har blivit lovad en superjounalist. Jag har pratat med henne och det kändes toppen. En trevlig kvinna.
Myset har jag lovat att gå på ett lekland och det blir perfekt miljö för en intervju. Skrikande ungar runt om kring en ;) det kan sluta precis hur som helst.

Det kommer bli underbart med ett miljöombyte och den nykomna friheten som jag fått är faktiskt väldigt skönt. Jag behöver inte se till att en familj på fem personer har det bra, jag kan släppa det och omfamna min egen dotter och låta henne befinna sej under mina beskyddande vingar. En liten flock passar mej bra just nu. Ett lugn infinner sej.
Jag vet dock inte hur länge det håller i sej, jag vet ju hur jag är. Rastlös. Men nu njuter jag i alla fall.

Hungrig efter simskolan....

Jockarp.

Här vill jag leva, här vill jag dö...

Vårt hem vår borg....

En natt när jag var Don Quijote och slog mot alla världens väderkvarnar. Den var helt fruktansvärd då jag vaknade två timmar efter insomnandet och det var lögn att somna om. Självklart blev dagen otroligt tuff.
Jag körde till bruket och stämplade in tidigt. Jag var orolig i kroppen hela dagen, jag var ledsen och nerstämd och jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag gick mina egna rundor, jag ville inte vara bland folk, nästa sekund satt jag nästan i knäet och pratade med mina vänner. Jag ville vara själv och jag ville vara nära. Jag kände mej gråtmild och yber känslig. Ja de var en mycket märklig dag. Och nu vet jag anledningen till det, men måtte de inte bli någon repris på det.

Utstämpling och färd mot mysets skola, jag var trygg i mitt besök. Jag förväntar mej alltid det oväntade och det är en bra förutsättning.
Fröknarna var underbara och vi rätade ut det mesta. Vissa saker var missförstånd. Medans andra saker som jag och även dom oroade sej för att det skulle kunna bli större saker av vädrades.
Själva logistiken gällande kapprummen och krokarna till kläderna var en sak jag ogillade starkt vilket dom fick till sej. En sexåring kan ha det lite tufft med att flytta sina kläder till tre olika platser på en och samma dag. Ingen hade tänkt på det, men nu har vi det ;)
Fröknarna berättade att myset hade berättat om vårt nya hemförhållande och det var jag glad för. Glad för att hon är så öppen och lätt till känslor. Lik sin mor.
Vi avslutade sittningen med att tacka varandra för lyhördheten och snabb återkoppling. Att vi alla ser det som viktigt att Mollie har det bra. Dom tackade för förtroendet jag givit dom med att få ta hand om och skola min dotter. Jag räknar med en fortsatt god dialog.
Jag fick lite känslan av att bryts en pennspets så vässar vi den igen. Vi har något väldigt bra här. Så tack.

Grymt....

Under kvällen började Mollie åter igen att prata om min bok, hon ville göra en egen så vi hjälptes åt med det. Hon blev väldigt nöjd. Vi tog även ett par ex av min bok och slog in i fina paket. Hon tänkte ge ett varsitt ex till sina fröknar. Helt okej för mej.

Gällande mitt erbjudande om resan över nyår och min 40 år dag så rullar det in intressenter på löpande band, jag har inte fallit pladask än och jag har en plan B som det lutar åt just nu. De kommer hur som helt bli en helt fantastik och minnesvärd resa, det har jag bestämt.

Under nattningen av myset låg jag och tittade på det vackra taket i det Månsagårdska palatset. Jag funderade på den stora guldsked som även jag fötts med i min mun.
Palatset på över 300 kvadrat, vårt hem vår borg, vår trygga plats på jorden. Där vi kan leva i ro. Berget bakom ryggen och åkrarna framför med allt vad det ger oss. Värme, mat och rejält med klirr i skattkistan.
Jag har världens bästa jobb, fritt och rysligt bra betalt.
Ett kontaktnät som inte går av för hackor och människor som älskar mej endast ett stenkast från dörren.
Vi är fullt friska och starka som små björnar Och sen har jag ju myset.
Må du aldrig mera vara deppig Leonora Vilhelmsson, det var orden som klingade i mitt huvud när jag pussade min sovande dotter på kinden.
Så otroligt tacksam jag var i det ögonblicket.

Lite matkärlek ;)

Jockarp.

Spel och inventering....

Convers inventering :)

En givande helg, med många nya kontakter. Det gillar jag, jag behöver fly in i social kontakt med människor jag känner men även i form av utmaning som gers av nya kontakter. Jag konstaterar snabbt att när jag är i ett förhållande är de det som gäller till alla procent i världen, det behövs inte så mycket annat i mitt liv då. Familjen prioriteras fullt ut, inga behov av kroghäng eller nya kontakter. Men utan det bubblar det i hela kroppen, jag suktar efter människors tankar, ord och hjärnor. Jag behöver ha lite att analysera helt enkelt.

Jag har under helgen träffat på en ny bekantskap som har ett barn i samma ålder som Mollie. En person som är villig att umgås med barnen och hitta på bus. Det är viktigt att inte klänga sej fast i det gamla, nej nya människor, nya erfarenheter och nya kärlekar.

Vi har möblerat om i palatset vilket vi tyckte var på tiden, med mer plats, yta och luft känns det nästan som förr. Jag gillar förr. Precis lagom med grejer, jag tror aldrig att jag ska bli sambo igen :) Eller ja, vi får se..
Vi passade på att dammsuga och torka golven och lagra mysets alla alster i en stor låda.
Vi satte upp en lampa i vardagsrummet, gick en tipsrunda som myset gjort. Vi inventerade skorna och vi har lekt gömme och spelat spel.

Och rätt svar är x

En god vän spenderade nästan hela söndagen i palatset. Hon kom med ljumma färska frallor och en dundergod kaka.
Mollie fick en present i form av armbandspyssel. Självklart startade hon upp omgående med att pyssla.
Vi samtalade om livet i största allmänhet om att vara eller icke vara :) Jobb och gemensamma bekanta, vi diskade av en hel del.

Jag har levererat lite löpning. När Mollie var på kalas i gympasalen på hennes skola drog jag iväg på rundan runt bron. Jag var pigg i benen. Även en tur under söndagsmorgonen hann jag få till. Viktigt.
Jag hade medvind hem så sista km gick rysligt fort.

Givetvis har vi lagat utomordentligt god mat. Mollie tjatar om trerätters men just gällande det har jag satt stopp. Jag känner mej inte riktigt i fas för det. Men snart så.
Vi har badat badkar och självklart har vi kramats mycket.

Efter nattningen av myset läste jag lite gamla blogginlägg, jag valde ut dom populäraste och det som var bland det sjukaste var det inlägget när vi blev anmälda till socialen. De slog mej att det är minsann inte lite vi har fått utstå Mollie och jag på grund av mitt val av tjej. Jag hoppas att hon kan förlåta mej. Myset alltså.

Nu börjar en tuff vecka, med start idag med samtal på mysets skola, jag hoppas att jag kan hålla tårarna borta. Men jag är inte säker på det. Det är känsligt, väldigt känsligt.

Redo för spel....

Jockarp.

Insikter....

(Ett inlägg som bör läsas högt)


Ska jag dö ska jag ha levt och inte bara hukat mej för världen. Mmm han träffa mitt i prick herr Winnerbäck.
Just nu känner jag livet i mej. Det är absolut en av fördelarna med att leva ett självständigt liv. Man tvingas fatta sina egna beslut, ingen står och fångar upp en när man faller, fallet kan bli hårt men styrkan när man reser sej blir grymt mycket större.
Jag kommer ofta på mej själv nu att jag har huvudet betydligt högre än på länge. Det är upp till mej att finna lyckan, jag kan inte förlita mej på en endaste liten själ. Det är en utmaning och det är bra.

Jag har kommit till många slutsatser dom senaste dagarna.
En av dom är att jag inte är lätt att leva med, men samtidigt är jag svår att vara utan. Det som många faller för med mej är min sociala sida, jag tvivlar aldrig på den. Jag är trygg med att slänga käft med allt i från företagsledningar, präster till bönder och små barn. Jag är stark socialt. Det är skönt.
En annan sak som slagit mej är att det människor älskar med mej i början i en relation kan bli mitt fall. Mitt driv i att utvecklas, se och uppleva nya saker kan bli för mycket för människor i min närhet, vad som driver mej i detta vet jag inte. Men visst är det alltid så att det är en passiv och en drivande i en relation. Jag är inte den passiva.

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket på varför vissa människor lyckas få fram mina värsta sidor, varför mina roller är så olika. Grymt social till osocial om det inte passar. Glad och livlig svänger snabbt till en bitter gnällröv. Ibland kommer jag på mej att jag är deppig och då blir jag deppig över att jag är deppig, jag som har allt. Varför är det så?
Att kunna face sina bra och dåliga sidor är en styrka, det är det första steget till att kunna förändras. Om man vill förändras.
Det slog mej att jag har varit väldigt lycklig men ändå väldigt olycklig den sista tiden. En ond cirkel brukar det visst kallas, i den cirkeln har jag befunnit mej och inte vetat hur jag ska ta mej ut, nu var det förvisso inte bara jag som hade ansvaret att bryta cirkelns mönster, det fanns fler i familjen som även Skulle kunnat vara kapabel till det. Men det är ändå skönt att komma till insikt över att det är något väldigt bra det som skett.
Jag brukar kännetecknas som en glad, humoristisk, lycklig och sprallig människa, en människa som står upp mot orättvisor och dumheter. En människa som sätter upp till synes ouppnåeliga mål, kämpar sej framåt och på något märkligt sätt lyckas nå det mål som sett som omöjligt. Men den Leonora Vilhelmsson jag varit den sista tiden har jag inte riktigt känt igen.

Det har helt klart varit för mycket påverkan utifrån för att det skulle vara gynnsamt. Det har varit socialen, Polis och andra hot mot vår familj, saker som egentligen inte skulle rört mej och Mollie, men som vi har blivit indragna i på alla tänkbara sätt.
Visst, jag vet att det finns personer som betett sej som svin och nu hoppar högt av glädje över det som skett. Att man lyckats förstöra. Men hoppa inte allt för högt. Jag tror på Karma ;)
Jag har stått rakryggad upp för människor i min närhet när ingen annan gjort det och jag tror även på karma i det fallet. Att någonstans längre fram i livet kommer det att uppskattas det jag gjort.
Den generositet jag har haft, jag har tagit hand om andras barn när det inte fanns något intresse alls för att ta hand om det man satt till världen. Att de nu skördas frukt och slårs för bröstet om hur fantastisk man är det bjuder jag på. Jag vet vad jag vet och jag är stolt över mej själv.
Så länge hjärtat är fyllt av kärlek och tro så finns det även hopp. Mitt hjärta är sprängfyllt.

Nu funderar jag på om jag behöver träffa en beteendevetare eller om allt är solklart efter detta inlägget? ;) någon som har en åsikt i ämnet och vågar stå upp för det?

Såhär uppfattar i alla fall min snart sex åriga dotter allt som hänt.

Om det stämmer till 100% är jag inte helt övertygad om...Men det är hennes bilder.
Några lyckliga några olyckliga....

Jockarp.

Hur mår du?

Hundpromenad...

Ett samtal om gröt kickade igång min dag. Myset kröp upp till mej och in under täcket. Jag frågade vad hon ville ha till frukost och efter det kom en utläggning på tio minuter gällande havregrynsgröt, mannagrynsgröt och tomtegröt. Tänk vilka intressanta ämnen man kan samtala om en fredagsmorgon. Valet föll slutligen på mannagrynsgröt. Bra val.

När man levt tillsammans med andra människor och under den tiden fokuserat helt på att ta del av hur personerna mår, när man har analyserat och samtalat om det dagligen. Från det till att inte veta något om statusen gällande måendet, det kan ibland tära hårt på mej. I går ställde jag i alla fall frågan som fortfarande är väldigt viktig för mej:
- Hur mår du?
Svaret var blandat, bra och dåligt.
Jag önskar att jag vågat be om en utveckling på svaret och kunna analysera om jag kunnat gjort något för att förändra det dåliga. Men där tog jag ett steg tillbaka. Hade jag kunnat gjort något så hade det förmodligen framkommit.

Myset och jag är hundvakt så det var bara att palta på sej och ut i det något grå Novembervädret. Hon skrattade hela rundan och det fortsatte sen hela dagen, jag vet inte vad det var med henne men mysigt var det. Skratt föder skratt så ja, jag skrattade en del jag med. Underljuvligt.

Vi körde in till stan och gjorde lite bankärende, jag samtalade med en vacker gravid kvinna som inte förstod mitt civilstånd alls. Då är vi två blev mitt svar ;) Vi drog vidare till biografen, en helt fantastisk film vid namn trolls. Vi skrattade mycket och det var mycket känslor vilka träffade mej hårt rakt i bröstet ett par gånger. Jag höll om min dotter under stora delen av filmen, så mysigt.

Direkt därifrån till tant N god nyttig fika och sällskapsspel. En toppen eftermiddag. På väg hem fick vi köra inte till stan igen för att köpa mjölk. Efter det tog vi en tur till Lasses kiosk, jag tror inte att jag varit där sen jag var gravid. Helt sjukt när jag tänker på det. När man gick i högstadiet var man där varje vecka.

Kvällen spenderades med min bror med familj, det spelades inomhuskubb så stumparna rök. Mollie var helt tokig. Ett trevligt spel men väldigt vilt :)

Min lille dräng...

Jockarp.

Snurrande....

Linbana ;)

Efter en grymt het natt som resulterade i dyngsura lakan var det bara att börja bädda nytt. Kan svettandet bero på övergångsåldern tro ;)
En löptur halv sju var precis den starten på dagen som faller mej i smaken. Svett var jag ju redan så det var bara att ge sej iväg. Solen steg och det var ett frostigt landskap jag mötte, underbart. Jag sprang över bron och där mötte jag en äldre herre. Han gjorde tummen upp och sa: Kämpa, kämpa. Jag antog att han syftade på löpningen men där behövde jag verkligen inte kämpa. Varje steg var enkelt, jag var ruggigt stark. Nä i stället associerade jag till min situation i övrigt.
Att varje dag trycka undan känslor från hjärtat som är fina och vackra, bara för att överleva, det är att kämpa det.
Att allt vackert och fint som finns inuti mej måste tryckas undan för att inte äta upp mej helt. Det är inte sunt. Kärlek och lycka skulle virvlat fritt från mej men nu ligger locket på. Jag orkade i alla fall flina lite åt att han utan att veta satte huvudet på spiken så extremt. Pang.

Myset och jag fick agera taxi till mina föräldrar som ska ge sej ut på en resa. Puss och kramkalas i bilen sen drog vi hem igen.
Dagen var helt tom, vi kunde göra vad vi ville och det gjorde vi. Vi roade oss med att göra en linbana till Mollies lilla utter. Först var vi inne sen kom vi på en annan lösning med tvättlina utomhus. Lite ved körde vi in och mellis i form av knäckemackor intogs.

Jag skrev ett brev till skolan och jag kunde inte låta bli att gråta när jag skrev det, Mollie undrade vad det var med mej och jag kunde inte på något vis i världen förklara det för henne. Det var så extremt känslosamt att se en text om att mitt barn inte mår bra.
Hon hämtade snorpapper till mej, jag snöt mej och tog mej samman.
Brevet fick jag återkoppling på innan läggdags vilket gjorde mej glad. Ett möte är nu bokat till på måndag. Synd att det ska behövas men skönt att det går undan.

Vi tog oss in till stan och till bibblan, gud vad jag älskar det stället. Fem nya böcker till myset och ingen till mej, men jag insöp alla hyllorna med böcker, omslag och texter. Jag blir lugn i den miljön.
Vi handlade lite mat och festligheter eftersom att det är lov.
Inom pressbyrån en sväng och där fick jag en bamse kram av kassörskan, jag sa att jag behövde lite mänsklig värme och närhet och det fick jag. Tack.
Stärkt av kramen drog vi vidare till gummiverkstan och beställde ett par nya däck, det behövs nu när vi ska ge oss på turné igen.

Under kvällen fick vi besök i palatset och kaffekannan fylldes och tömdes. Mycket trevligt må jag säga ;)

Dagen var väldigt upp och ner, men det är ju så att upp och ner är lika långt, men det är långt i från lika lätt. Jag föredrar när livet går uppåt men samtidigt går det lättare när det fysiskt går nerför, det är märkligt. Den funderingen snurrade jag några varv. I det läget var jag leende ;)
Jag älskar att snurra, helst ska det vara med en annan människa men ibland får det duga med mej själv.

Innan vi skulle gå och läsa sagan för kvällen tog vi på oss ytterkläderna och gick ut på altanen och satte oss för att titta på en helt fantastisk himmel. Det formligen kryllade av stjärnor. Jag var världens mest lyckliga människa i det ögonblicket. Det fanns inte ett problem eller bekymmer ens i närheten av oss. Det var jag, Mollie och tusentals stjärnor. Och vi befann oss på den vackraste platsen på jorden.
Total lycka.

Vi hann självklart pyssla lite med ;)

Jockarp.

Pain in the ass....

Exakt så här kommer det till att bli, det är jag som har hornen :)

Jag är överväldigade.
Över 5000 unika besökare på min blogg igår och det är nog nära rekord på en dag det. Det är ju roligt. Roligt är ju även att det är 5000 som har tagit del av mitt erbjudande och 5000 som pratar med en person var om det, ja ni fattar, det rullar på. Tack.
Hittar jag inte en medresenär så är det inte ni mina läsares fel i alla fall :) Tack ni alla som delat länken och tack för all härlig feedback. Kärlek till er.
Jag har dock mitt önskeresesällskap klart i hjärnan och hjärtat. Vi får väl se hur det går.

Dagen började inte riktigt lika kul. Nä blodtrycket for upp på max och topplocket var nära att lätta när jag åkte till fritids med min dotter. Större oreda är nog inte möjligt och när jag sen fick feedback av mat tanten om hur Mollie verkar må i skolan blev jag rosenrasande. Hon berättade för mej att min dotter är nedstämd och ledsen. Varför har jag inte fått ta del av den informationen av personalen?
Ett brev till rektorn är ett måste. Behandlas inte min dotter väl i skolans värld så kommer dom få en pain in the ass i form av mej under hela hennes skoltid. De kan dom fethajja.
Jag kom till jobbet och mina vänner där fick ta del av en lejonhona som röt till så hela savannen tömdes på andra djur.
Dom förstod min ilska och frustration väl. En liten tjej som inte ens har fyllt 6 år ska inte behöva klara sej själv stora delar av dagen. Jag var som ett monster men det skiter jag i. Min dotter är viktigast för mej.

Detta genomsyrade sen stora delar av min arbetsdag, jag fick kräka av mej både här och där och många tyckte att det kunde ju räckt med de ena eländet jag utsatts för de senaste veckorna. Men vi konstaterade gemensamt att det ofta är så, en olycka kommer sällan ensam och det är ofta dom starka människorna som testas. Och nog har jag testats alltid. Och stark det är jag bevisligen.
I ett försök att muntra upp mej spelade dom ett par låtar med Jill Jonsson. Dom skrev till och med ut hennes kontaktuppgifter till mej. Vilka polare alltså ;)

Jag hittade en mycket fin och talande text. De kändes som om den skrivits av mej, Jag kände igen mej till 200% Det var mej rakt igenom. Huvudet på spiken. Lappen med texten satte jag upp på mitt kontor.
Mina vänner lovade dyrt och heligt att dom skulle köra mej. Tack.

Hem till min lilla kärlek som var hemma på undantaget. Hon var pigg och glad till min stora glädje. Vi firade att vi nu har höstlov med en pizza. De fick jag sota för på kvällen, jag tror jag drack en hel spann med vatten.
Vi tände lite ljus i vardagsrummet och vi var uppe längre än vi skulle, men är det lov så är det.

?

Jockarp.

Dagens erbjudande....

Vi två....

Idag ska mitt inlägg handla om ett erbjudande.
Eftersom att mitt liv dom senaste veckorna/månaderna och kanske åren visat sej ha varit en lögn så har det även resulterat i att jag får ta konsekvensen av en annan människas handlande. Jag är ganska bra på det trots att jag absolut inte ser någon som helst glädje av att göra det. Men någon måste plocka upp dom söndriga skärvorna som just nu ligger utspridda lite överallt. Någon måste se till att få till en lösning. Och självklart är den någon jag.
Jag tycker att om man planera saker tillsammans så löser man också sakerna tillsammans. Men nepp så är det inte riktigt för alla. Vissa lever efter mottot bättre fly än illa fäktas. Eller helt enkelt skita i allt.
Ni liksom jag minns nog vad som hände för nästan exakt sex år sedan, när jag blev lovad evig trohet och det sattes ett lite barn till världen, anledningen till det var att två människor som älskade varandra kämpade på mot ett gemensamt mål. Det var absolut inte självklart att det skulle lyckas med dom kämpade på och det resulterade ju slutligen i lilla myset. Jag minns det som igår.

Nu har det hänt igen, tja inte lika allvarligt men det är slående hur likt det ändå är. Det handlar om ett beslut som två människor som älskar varandra fattar.
Att när man gemensamt beslutar om något är det just det, gemensamt. Det är enkelt att förstå i min värld. Men så är det inte i allas världar.....När ska jag lära mej det?

Nu till erbjudandet.
Här erbjuds en gratis resa till Budapest mellan den 29/12-2016 - 1/1-2017. Vad ingår. Jo.
Tur och retur i lilla flygplanet.
Boende på hotell med 5 stjärnor med utsikt över Donau.
Medresenär i form av snyggflatan.
En 39 åring.
En 40 åring.
Det garanteras en upplevelse i världsklass med humor, värme, omtänksamhet och ärlighet. Kulturella inslag i massor och mat i hysteriska mängder.
Låter detta lockande? Tveka då inte att höra av er.
Erbjudsgivaren kräver inget mer än att man står för sitt ord om beslut fattas om resan. Tack på förhand.

OBS! Erbjudandet är öppet för alla.


Jockarp.

Dynga....

Allt klär en skönhet :)

Dagen började med bråk och slutade med kärlek, underbart att det inte var tvärtom.
Jag gratulerade min mor på födelsedagen sen lämnade jag Månsagården för att ta mej till bruket. Myset skulle vara hemma med mormor för att hon skulle slippa fritids.
Dom hade en fantastisk dag och man kunde lätt tro att det var myset som fyllde år. Dom hade gjort stan och en hel säck med nya kläder från polan och lilla pyret manikängades i palatset på kvällen. Hon är bra bortskämd mitt lilla mys, ja, jag med förstås ;)
Dom fixade med en special kaka på ett café utanför Kristianstad. En kaka som är så god att det inte går att beskriva i ord. Mums.

På jobbet var det fullt upp, jag slapp undan att hänga över dator och pärmar under dagen vilket jag var glad över. Mindre glad var jag över att det var svinkalt i huset där arbetet skulle utföras. Jag fick ta på mej långkalsonger och långkalsongströja och ändå frös jag som en hund.
Vi hade trubbel med en press som pressar ur vattnet från slam, hela pressen var fylld med skit. Detta skulle spolas bort och vem var där, jo jag.
Jag såg ut som en gris och jag fick även ofrivilligt smaka några nypor av dyngan.
Jag fann ändå glädje och det var över att jag inte jobbade på ett reningsverk och det med det skulle varit folkaskit i stället. Tvi.

En het dusch där fingrarna och händerna smärtade som om det kokte i dom, jag hatar kyla och nu hade det varit kyligt.
Jag drog hem och rakt in i kalasandet. Det var trevligt och skönt att bara sätta sej i stugvärmen och dricka en kopp kaffe. Myset var på alerten och ville leka med sin kusin hela tiden. Jag log åt dom, lycka över att se att myset mår bra.

Fysisk kontakt och känslan av att min hud träffade en annans människas hud var oerhört viktigt i går. Jag la mej därför med min kind mot min dotters kind och bara var där. Värmen strömmade igenom hela min kropp, det var viktiga sekundrar för min existens.
Vid nattningen sa jag till Mollie att jag älskade henne och att hon var det bästa som hänt mej. Hon vände sej mot mej och sa:
- Jag älskar dej med mamma.
Tårögt fick jag fram ett tack.

Mössprovning...

Jockarp.

Snyggeflatan....

Japp här är hon ;)

Vi sov som små grisar myset och jag, halv sju den nya tiden vaknade vi upp ur vår härliga dvala, hon var lugnare på söndagsmorgonen så det blev ett längre och härligare mysande.
Jag filosoferade över min styrka, ännu en gång har jag hanterat en livskris utan hjälpmedel, jag fick förvisso en dos tabletter utskrivna av herr doktorn men det var just in case. Tanken var aldrig att dom skulle nyttjas.
Att jag är stolt över min kropp och framförallt huvudet är inget någon någongång ska kunna mista sej på.
På grund av det huvudet och den kroppen kommer jag under hösten att ge en intervjuv i en tidning. Hur repotaget ska vinklas vet jag inte riktigt än, men om jag fattar rätt så är dom i behov av kvinnor som jag, kvinnor med styrka och civilkurrage. Det ska i alla fall bli sjukt kul. Lite reklam för boken och sjukt mycket reklam för mej själv, det är det som är tanken. Ibland glömmer jag att jag är gay det får jag inte glömma att förmedla ;)

Efter frukosten tog jag en löptur på en timme, jag kände mej fräsch, jag såg fräsch ut och jag var fräsch.
Efter löpning och dusch hade jag lite egotid framför speglen och ja, jag är ta mej tusan som en flaska årgångs vin, jag blir bara bättre och bättre med åren Jag tror aldrig jag varit i bättre form och inte snyggare heller. Men man kallas inte för snyggeflatan för inte...
Självförtroendet är det inget fel på ;)

Egotiden varade inte så länge det var dags för ett extra pass i simhallen, vi har missat ett par gånger på grund av semester, så det ska simmas igen.
Myset var överlycklig då en liten tjej som bott under samma tak som hon i över tre års tid var på plats, dom härjade hej vilt i poolen så fröken fick styra upp dom lite. Bra att man kan umgås på ett vettigt sätt trots alla hugg i hjärtat.

Ännu en delikat middag levererades och jag uppskattar det väldigt när det bara är myset och jag som är i köket. Vi får tid för varandra och att göra maten ihop med henne är underljuvligt. Vi gillar köket båda två.

Vi har postat inbjudningskorten till kalaset och kartan som är tänkt till väggen är upphämtad, nu hänger det mest på mina fantastiska jobbarkompisar om lösningen är möjlig. Jag tror det kommer bli sjukt snyggt. Spännande.

Eftermiddagen passade utmärkt till att titta till ägorna lite, vi tog fyrhjulingen upp på berget och kollade på avverkningarna. De såg bra ut. Det var solen i ögonen och vinden i håret. Så lyxigt att köra runt på sina egna ägor och se hur skogen växer och genererar slantar på kontot. Lilla fröken Vilhelmsson är helt klart född med en guldsked i mun, men om det vet hon inget än.

Frihet...

Jockarp.

Helande....

Hmm, alla dessa val..

Som dagtidare har jag lärt mej att uppskatta helgerna väldigt mycket. Ett mys kom och kröp ner tätt in till mej. Må hon aldrig sluta med det. Myrorna innanför hennes skinn gjorde dock att det inte blev så långvarigt.
Frukost och hon hängde vid teven en stund. Jag tog tag i biltvätt och den sken som solen i Karlstad innan klockan var åtta. Bra där.

En löptur i mördabacken. Himmel vad jag saknat att utmana min kropp upp för den gigantiska vägg, en vägg som för dagen var täckt av löv i alla höstens färger. Så otroligt vackert. Hela berget var som en enda stor vacker tavla.
Under den senaste tiden har jag tappat över fem kilo i vikt och jag är inte dummare än att jag fattar att det flesta av dom kilona var härliga fina muskler. Men trots mindre muskelmassa så flög jag upp för väggen. Kroppen var tillbaka i styrka och den känslan var enorm.
När jag kom upp för backen och började vända hemåt fick jag en myskänsla i hela kroppen, jag brukar kunna få den när jag ska gå och lägga mej på kvällen, jag blir fnittrig och måste flyga runt lite under täcket innan jag lugnar mej. Den känsla brukar jag inte känna på dag. Men i går kom den och jag flinade och la mej ner i en lövhög och bara skrattade. Löpning är läkande och helande.

Utmaning..

Myset började skriva inbjudningskort till sitt kalas, det var ett väldigt bry med att välja ut korten, tänk om man haft så enkla bekymmer i livet ;)
När hon var klar lagade vi lunch. Tacosoppa och gosse vad god den blev. Vi välte i oss ett par lass sen var det dags för arbete.
Trädgårdsmöblerna skulle in och myset slet som ett djur med att hjälpa mej. Jag kramade om henne och tackade för hjälpen. Kaffe i solen på altanen var ett måste. Myset tog kanelbullar, jag avstod.

En cykeltur till kusinerna och det var mysigt, dom pysslade och lekte gömme. Jag socialiserade mej mest.
Cykel hem och middag i magen, sen var det bara en enda stor fest. Myset började med Nutella och fortsatte sen med chips.
Jag blev mätt bara av att titta på henne ;)
Ett ögonblick funderade jag faktiskt på att värma lite glögg, men jag slog bort den tanken och tog lite nötter i stället. Glöggen lär man väl hinna med i vinter tänker jag.

Jaha! och där låg jag och flinade...

Jockarp.

Känslomässig loppis....

Dagen började med en förväntansfull liten häxa, det var dags för spökfest på skolan. Myset formligen hoppade ur sängen för att klä på sej. Hon var redo innan klockan slog sex. Vi körde i snigelfart till skolan för att hänga på låset halv sju.
Hon log sitt varma mysiga leende mot mej och jag förstod att hon var lycklig över att hon fått sin efterlängtade häxdräkt. Mina läppar formades även dom i världens största leende. Det var en underbar morgon.

Myset hämtades av mormor och dom körde till frisören. Jag hade haft ett snack med min dotter kvällen innan om hur viktigt det var att sköta sej när man var hos frissan, sist var det mycket trams och det är inte ok.
Hon fick välja fredagsmiddagen fritt om hon skötte sej, om inte så hade hon fått svälta ;)
Hon skötte sej utmärkt, klippningen tog bara en halvtimme så dom hade även hunnit med en vända till cafét.

Middagen ja. Mm jag avskyr att äta tacos på fredagarna, de enbart för att stora delar av svenska folket gör det, jag är inte stora delar, jag är jag och jag gillar tacos på en tisdag. Hur som ett löfte är ett löfte och myset valde tacos så taco blev det. Vi jobbade som ett grymt team i köket och de är härligt att vara igång med matlagningen igen. Jag är en sjukt grym kock och det ska ju utnyttjas.

Blommysteriet är olöst i skrivande stund, jag trodde att jag hade någon på lut men det var fel, vederbörande önskade dock att hon kunnat ta åt sej äran och varit så påhittig. Men icke.
Antingen kommer svaret till mej eller så måste jag söka svaret och det är det som är lite oklart i detta nu.
Kontakter från människor jag inte har varit i kontakt med på länge har plötsligt puppat upp som små gummor i lådan, jag skannar av alla dessa kontakter för att se om jag kan finna en lösning och om svaret på personen som väntat på mej finns där.
Det är spännande men ändå lite skrämmande. Dörrar stängs bakåt och nya öppnas framåt, visst är det väl så.

Det som är sorgligt med att stänga dörrarna bakåt är att en väldigt fin person som tagit stor del i mitt och kanske framförallt i Mollies liv bara kan försvinna.
Att två små barn som levt stora delar av sina liv ihop med Mollie och mej och som jag verkligen har försökt att behandla med kärlek och respekt bara försvinner. När ingenting av det är värt något längre, det är sorgligt.
Det är tuff att face tomheten som sköljer över mej och känslan av att jag tog en kula för familjen och fick en smula tillbaka. Så blåst liksom.

Men när värdet i en relationer ses som en loppis, det är bara att sälja, köpa och byta ut då blir det så och sånt gillar jag inte.
Framåt ska jag vara mer på min vakt. Lyssna på magkänslan, säger den problem, stå då emot och ge inte efter (som sist) för lite charm ;)
Hädanefter är jag ingen man bara sliter på ett tag och sen slänger närhelst man vill. Jag är en människa med enormt mycket känslor. Lek inte med dom.
Jag ska leta fram mitt ego och det är därifrån allt ska börja.

Efter att myset lagt sej lyssnade jag på min nya kärlek (Jill) och tittade på gamla foto. Jag kom fram till att jag snart måste göra ett tidningsreportage så jag får lite nya proffs bilder på myset och mej ;)

Jockarp.

Häxor....

Okej, ibland är jag seg och lite slow. Men jag tog mej i kragen och kollade på programmet så mycket bättre. Och det ångrar jag inte.
Två favoriter direkt, Lisa Ekdahl och Jill Johnsson. Den sistnämda levererade en tolkning av Tommy Nilssons låt öppna din dörr som sällan skådats. Hela hjärtat flög runt i kroppen på mej, vilken jävla superlåt. Helt otroligt. Det är precis så det ska vara. Så mycket känslor så jag kunde inte reda ut allt. Fantastiskt. Jag är nog lite kär i Jill.

Min vana trogen lämnade jag bruket klockan tre, det gäller att passa på, snart är det högtryck igen.
Jag hämtade upp mitt mys och vad hittade jag henne? Jo vid pysselbordet. Var annars?
Vi körde till pressbyrån för att hämta ut vår nya klocka. Vidare drog vi till Ekohallen och gjorde av med ett par papp. Ny resväska, ny Micro, en häxdräkt till myset och lite annat bra att ha.

Vi hann inte mer än hem förrän hon skulle klä på sej sin dräkt, sockersöt såklart, jag provade jag med, men jag nöjde mej med hatten.
Jag fixade med micron, ställde klockan och lärde mej dom enklaste knepen, jag måste ju veta hur jag ska poppa cornen :)

Klockan åkte upp och vi blev supernöjda både myset och jag, det passar liksom perfekt in i en regnbågsfamilj.

Vid nattningen frågade Mollie mej om vi skulle flytta. Aldrig blev mitt svar, kanske lite väl snabbt, jag ångrade mej jag vill så gärna höra hennes utveckling i ärendet.
Jag frågade henne om hon ville flytta:
- Nej det vill jag inte och vi behöver säkert 3000 resväskor om vi ska flytta.
Ja det var hennes perspektiv på det hela. Skönt att det inte blev något jobbigt snack, jag orkar inte med det just nu, lite lättsamt så där var perfa.

När myset somnat gick jag in i mitt eget sovrum och tände lite ljus och bara låg där helt still och njöt av ljusen, tystnaden och att jag mår bra. Det är det viktigaste.
Enkelheten.

Jockarp.

Hoppla, hoppla, uppvaktad....

Det finns alternativa vägar ;)

Efter de mycket händelserika dagarna på jobbet var det skönt med lite lugn. Jag gav klartecken för att köra igång och vi var glada allihop att vi kommit så långt vi gjort på stoppet. Jag tror på något sätt att det var bra att markera för alla att vi tar säkerheten på allvar. Det har verkligen inte varit smärtfritt det här projektet. Säger man något annat då ljuger man friskt.
Skyddsrond gicks och det var inte mycket nytt där, vi strök en del vilket var skönt. Det känns som att vi är ikapp på något vis nu.
Nätverket låg nere på vårt kontor så jag hade inte mycket att tillföra, jag spatserade därför hem redan tre.
Myset var hämtad av mormor på fritids. så den saken var redan biff.

Jag drog hem och hoppade i löparkläderna och ut. En mil levererade jag, helt lagom. Det är skönt att hålla träningen lite nere just nu, det har varit tuffa pass och mycket träning, jag behöver vila fysiskt och psykiskt. Så milen var helt perfekt.

När myset och jag kom hem stod det en blomma på trappan till det Månsagårdska palatset.. Oj vem är den ifrån var ju första tanken som slog mej.
Jag öppnade pappret och fann en vacker orkidé. Är inte det utanför lådan så säg. Man brukar ju oftast ge bort en bukett. Jag gillar utanförlådan starkt. Så jag log.
Jag läste på kortet som hade formen av ett hjärta, det snurrade fort nu, vem är det ifrån?

Texten i kortet var:
Jag har väntat på dig, vill du träffa mig?

Shit, vad svarar man på sånt och framförallt till vem svarar jag?
Detta är så spännande så jag håller på att spricka.
Självklart upptog detta mina tankar stora delar av kvällen, min gayradar skannade av vilka människor jag har/haft i min närhet som skulle kunna gjort detta? Är det någon jag känner?
Tankarna snurrade även åt hållet att det skulle vara en skämt, men vem lägger pengar på en blommar att ge bort bara för att skämta? Ingen jag känner i alla fall. Nej jag ska nog ta detta som en invit. Och ja, självklart vill jag träffa denna person som är så utanför min låda. Och mod saknar personen inte heller. Jag gillar mod ;)

Var du än är och vem du än är, tack för den fina blomman.

Jockarp.

Flattätt....

Jag hann inte parkera bilen på jobbet förrän jag förstod att det skulle bli trubbel och en tuff dag.
Ett skyddsombudsstopp som hade nonchalerats. Det skulle kunna vara straffbart det.
Näven slogs i bordet och anläggningen stoppades bums. Utan bedövning.
Sen avlöste mötena varandra hela dagen för att räta ut det inträffade.
Jag kunde inte mer än för företagets sida och min egna privata medmänskliga sida vara glad över att ingen skadats under arbetet.
Då hade med alla sannolikhet huvudena rullat lätt från ledning och nedåt. Hua..

Något som däremot inte var så tufft var att jag stötte ihop med en flata på jobbet, hur ofta händer det? Kul var det i all fall, en böna från Växjö som var yber intresserad av min situation på arbetet. Självklart delade jag gladeligen med mej av mina erfarenheter. Detta mellan två möten så jag fick avbryta utfrågningen men erbjöd mina tjänster vid ett annat tillfälle.

Från en tuff dag på jobbet vidare hem till sockertoppen, hon var på hugget. Läxan skulle göras och efter lite diskussion gällande favoritleksaker började hon skapa. Det är nästan omöjligt att stoppa henne i dom lägena.
Men jag fick avbryta, det var dags för simskola. Det verkade som om det lättade lite med bentagen och det var glädjande. På vägen hem höll hon på att somna i bilen, det tar på krafterna.
En enkel middag lagades och till kvällsmyset och Dora i soffan blev det en morot. Lyxigt.

En vägg som passar perfekt till en stor tavla har plötsligt blivit ledig. Planen klar, handling pågår, konsekvensen återstår att se.
Tanken är en världskarta men när jag beställde den så blev den kanske lite väl stor. Jag lider emellanåt av storhetsvansinne ;)
Den mäter hela 195 cm på längden och 120 på höjden. Känns som om en tapetserad fondvägg hade varit en bra lösning. Nja vi får se hur det blir när den blir uppsatt. Palatset är stort så jag är inte jätteorolig över att inte kunna husa den.
Problemet jag ser just nu är att den inte ska välta hela väggen, jag har nämligen en speciell plan på hur tavlan ska sättas upp. Jag är inte riktigt som alla andra, nepp.

Jockarp.

Jag beklagar....

Måndagsmorgonen och det betydde morgonfritids för myset.
Vi hade en helmysig morgon, allt gick bra, till och med kamning av vildvuxet hår ;)
Puss och kram och orden jag älskar dej sen var hon redo för sin dag och jag trodde att jag var redo för min.

Jag tog en kaffe med mina underbara kollegor och då hade jag inte en aning om att jag skulle stänga ner hela fabriken, att all produktion på min avdelning skulle stoppas. Men det var det som hände.
När man påpekat fel och brister en längre tid och man känner att inte allt görs vad det gäller säkerheten, då har jag som skyddsombud rätta att lägga ett stopp enligt kap 6 §7 i arbetsmiljölagen. Det är en begäran om åtgärd.
Nu är det endast jag eller arbetsmiljöverket som kan häva stoppet och det känns bra. Det är viktigt att det här projektet fortsätter utan att någon drabbas av någon svår olycka, skada eller dödfall, att alla kommer hem helskinnande till sina familjer efter en dags arbetet. Jag tror nog att det är det företaget kräver av mej.

Jag hann även med att diskutera en kommande riskanalys gällande slutna utrymmen och även göra lite efterforskningar i ärendet.  Det är minsann inte lite att tänka på. Lärorikt och roligt.
Annars var det mest regn, regn och regn.

En sak jag tycker är väldigt jobbigt är att beklaga sorgen till någon som mist någon nära. Jag vet inte om det blir lättare med åren när man har tränat mer, men just nu är det super tufft att säga, jag beklagar sorgen, hur mår du min vän?
Detta har jag ståt framför ett antal gånger de sista veckorna och jag gillar det inte.
En arbetskamrat far har precis lämnat jordelivet och samtalen med honom handlade om vad som är viktigt i livet. Familj, kärlek och pengar på banken, det var typ dom kriterierna vi kom fram till. De sista är inte superviktigt men livet ter sej bra mycket enklare om man har mat på bordet.

Jag lämnade kneget och hämtade upp det viktigaste i mitt liv. Självklart satt hon vid pysselbordet.
Vi körde bums ut till Mjällby kött och video även kallat Extra ;) Där köpte vi några pumpor och om jag förstod fröken rätt hade hon redan planen klar med vad hon skulle göra med dom.
Hem och ytterkläderna åkte av, färger fram och pysslandet var ett faktum.
Jag sorterade hennes låda med papper undertiden, skönt att få det gjort.

Vi hade en chill kväll med mycket pyssel, kramar och skratt.
Lättlevt.

Jockarp.