Vilken soppa.....

Snart byter jag ut kontorsstolen mot denna skönhet ;)

Ännu en morgon på gymmet, jag tog ett lugnt pass. Jag låg på 10-11 km/h jag var pigg men jag höll mej stadigt i det tempot, jag såg passet som ett återhämtningspass. Jag bara njöt och lyssnade på musik, tänkte, snurrade och flummade. 30 minuter höll jag på, svetten torkades ur pannan, duschen, ett leende mot mej själv i spegeln, en tummen upp för det jag såg. Jag var redo för dagen.

De svider i ögonen, hjärnan går på högvarv, en nysning kan just nu få mej att behöva backa bandet ett par kvartar. Fullt fokus på uppgiften alltså. Två skärmar med operatörssystem, flödesscheman, föreglings och sekvensschema. Det blandat med att levererar riskbedömningar och analyserar både mina egna och andras risker gör att jag blir trött i huvudet. Ja det är vad jag kallar vardag på jobbet. Och nää det är inte ett dugg jobbigt. När man finner saker meningsfullt så är längtan stor att det ska bli en ny dag som utvecklar mej ännu mer. Jag gör ett bra jobb och jag känner en oerhörd stolthet i det.

Ett långmöte på eftermiddagen gjorde att det bli tight med tid, jag passerade en av våra skönheter (trucken) på vägen hem, jag log och knäppte en bild och längtade lite efter att åter får sitta där ;)
Dåligt med tid, japp jag fick skynda mej, suven fick ligga i vänsterfilen hela tiden hem mot byn. Myset hämtades upp och upp på motorvägen in i vänsterfilen igen, mot Bromölla och simskolan. Pust stånk, vi hann.
Hon simmade på, pratade och för dagen var hon lite småbusig så jag fick ta ett litet samtal med henne om att vi snart ska iväg på badresa och då vore det bra om hon fokuserade på att lära sej att simma nu. Leende sa hon okej mamma.

Vi tackade för lektionen och piffade till oss en aning, vidare mot Maxi, vi klarade oss utan fadäser med bilen denna gången.
Veckohandlingen gick som smort, vi slog även till med två buketter Tulpaner, underljuvligt, jag älskar blommor och det verkar som om det gått i rakt nedstigande led, myset valde färg.
Vi fick med allt på listan vilket resulterade i fyra påsar, det och en datorväska en skolväska en gympakasse och en väska med badkläder skulle bäras in. Och varför, jag bara undrar varför går man inte två gånger i stället för att packa på sej allt detta på en gång?
Fingrarna vitnade och armarna riste innan jag lyckades ta mej upp för palatsets stora trappa. Jag förbannade den just då, trappan alltså.
Jag flinade när jag kom upp och sa till Mollie:
- De gick ju bra det där ;)
Hon bar ett paket vindruvor och bara glodde på mej.
Din mamma är en dåre sa jag när jag gick innanför dörren.
Det värsta är att jag vet att jag kommer att göra precis likadant nästa gång och nästa och nästa.

Vi lagade soppa till middag, vi har varit dåliga på det och jag vet inte varför, myset älskar nämligen soppa. Det får bli bättring på det.
När vi satt och sörplade i oss maten och doppade ett par brödskivor i tallriken slog det ner som en blixt, tankar på mattermosen, självklart ska vi ju ha soppa i den en dag och ge oss i väg på utflykt. Det är så livet ska vara, soppa i en tallrik sittandes på en sten vid en sjö, eller en stubbe i skogen, en parkbänk i stan, var som skulle det funkar. Lätt. Soppa är perfekt överallt :)

Lite allvar tack...

Jockarp.

Supernova....

Pang, pang...

Måndag morgon, gott, äntligen lite vardag. Mot gymmet. På bandet och jag öste på i 25 minuter och kom en bra bit. Svett som en gris övergick jag till att få ut lite frustration med hjälp av en säck att slå på.
Det är något som stör mej på morgnarna, jag är vek i psyket, ingen motståndskraft. Jag låter tankar som inte är gynnsamma spela ett spratt med mej och jag ogillar det skarp. Under dagen växer jag mej starkare och avslutar alltid dagen i en känsla som är jag. Dom fyra S:en. Stark, Snygg, Smart en Supernova helt enkelt ;) Det är så det ska vara och då helst när jag på morgonen slår upp mina grönbruna, jag är inte där än, men snart.

Den inre tjänstgöringen fortsätter. Jag är sjukt grym just nu, jag levererar storstilat och visst att vissa justeringar måste göras men på det hela är jag nöjd och inne i ett gott flow. Jag öser på helt enkelt. När jag känner mej socialt rubbad drämmer jag iväg ett mail till min kontorsgranne om frågan vad han har i matlådan. Vi tramsar en stund bakom skärmarna och ibland hör man ett hysteriskt skrattanfall från rummet intill, det över våra små sjuka brev. Härligt att kunna liva upp stämningen på ett enkelt sätt. Min kära kontorsgranne är även en av dom jag diskuterade meningen med livet med förra veckan. Han gav mej ett boktips igår, jag bara älskar när det finns lite eftertänksamt. Boken heter Gör det nu-eller ångra dig i graven. Självklart får det bli en vända till bibblan för att se om vi kan leta reda på denna till synes intressanta bok.

Snubbelrisk....

Utflexning klockan 15:00. Jag ville hem i tid. Myset hade hängt med mormor och morfar hela dagen för att förlänga sitt jullov lite. Hon hade handlat mat och solskyddsfaktor till vår kommande resa, bra där. Hon hade gjort köttbullar, ätit dom samma, även glass hade tydligen slunkit ner. Spel hade spelats, alster hade gjorts av papper, sax och tejp. Hon hade självklart även myst med kamphundarna. En bra dag i hennes liv alltså. Skönt.

Vi rullade hem och lagade lite mat. Handlalista skrevs, de nalkas besök i borgen. Jag röjde lite, en del små tomtar och annat mojs som tillhör julen förflyttades in i ett skåp. Julduken rök all världens väg och en ny las på bordet, en duk jag faktiskt aldrig sett innan, jag undrar just hur den hamnat här? Färgen var blå.

Mollie grejade med sitt och hon hade gjort en anordning. Ett säkerhetslarm, rummet var larmat, jag väljer nog att kalla det belamrat istället. Hon fick hållas en stund sen var det saneringsdags. Jag tog en vända med dammsugaren när jag ändå var igång och bevisligen innehöll inte pärlspannen lika många pärlor som dagen innan det fick jag klara bevis för, det lät som ett smatterband när mattan sögs.

En tipsrunda hann vi med innan chill i soffan, en av frågorna var: Vilket är det fulast namnet? Fasen eller Fan. Humf ja vad ska man säga, kreativt, jag hade aldrig kommit på en sån fråga i en frågesport, men min dotter är av en sällsynt sort. Och hon ville nog smaka på orden lite. Bara det inte blir mersmak på det :)

Jockarp.

Bra mat från Sveriges bönner...

De ska börjas i tid :)

Efter nattsuddandet sov myset till halv nio. Härligt för henne. Jag var dock uppe i vanlig tid, kaffe och fart i pannan. Gröten gjordes och serverades på silverfat när prinsessan af Månsagården äntligen masade sej upp.
Det var en fin vinterdag, vinden var måttlig och kylan osträng, de enda som kanske saknades var den stora gula boll på himlavalvet, den lös med sin frånvaro. Vi gick ut, jag körde ved och Mollie målade på en trävägg med sina kritor, jag gillar när den lilla konstnären flyttar ut från ateljén, ut i det fria. En nästa Zorn kanske.
Jag filosoferade stora delar under vedkörningen på min framtid. Jag gillar dom där rutinmässiga jobben när man gör saker utan att tänka, att man rör sej framåt och använder sin muskelmassa utan att fundera på det. Tankarna blir friare när min kropp gör något fysiskt och friare tankar det gillar jag starkt.
Det var samma tankar som snurrade varv på varv, ena sidan är säkerheten dunderstor att det blir som jag förväntar mej, andra sidan är de nattsvart och att jag då ställs inför att själv lägga sten på sten för att bygga mina broar. För en gång skull behöver jag verkligen att likt Muhammed, att berget denna gång ska komma till mej.

Mina filosofiska övningar fortsatte när myset gick till morfar och skulle kolla på slalom. Jag hoppade i min roll löparLeonora. För dagen tog jag tights, jag hamnade i himmelriket, allt satt där det skulle och det var lagom motstånd. Mina Asics levererade som vanligt, trots de snorhala och förrädiska isfläckarna kände jag mej trygg. Hej hopp jag avslutade veckan med två pass i Mördabacken, bara för att jag kunde ;) Go känsla att gå in i ännu en ny vecka med massa mil på måbrakontot. Det går bra nu, kroppen är ruggigt stark.

Att vara sex år måste vara väldigt jobbigt, myset är inne i ett stadie just nu att allt hon tar i försvinner, går sönder eller välter. Hon snubblar och sitter inte still en sekund, myror i brallan är ett milt uttryck vad det gäller Mollie Myset Vilhelmsson just nu.
Gårdagens prövning för mamman var helt klart när pärlspannen med 15000 pärlor "råkade" hamna på vardagsrumsgolvet. Jag var redo att hämta en påse av papper att andas i för att inte tappa fattningen helt. Käkarna bets ihop så knappt luften kom emellan. Jag hatar verkligen pyssel men jag konstaterade snabbt (ännu en ny lärdom) att jag hatar ännu mer när pysselsakerna inte är i dom förpackningarna som det var tänkt.
Sanering pågick en stund och jag flinade lite när jag gick med sopborsten, det är ju ändå ingen fara Leonora, det är lite pärlor, det var ingen giftig gas eller vätska som rann ut, det var inga bomber, granater eller annat dödligt, det var pärlor....Men ändå det var ju 15000 vilket i den tappningen kändes som stjärntals med pärlor. *klök*

Middagen blev nästan helt gratis, morfar hade gjort något jobb till någon snubbe och fått en laddning kyckling. Den tillagades, det ihop med potatisen som även den är gratis vältes ner ihop med sås och för dagen spetsade jag till med lite socker i form av lingonsylt.
När vi satt vid bordet och åt sa Mollie plötsligt:
- Bra mat från Sveriges bönner.
Jag höll på att flina runt och självklart bad jag henne att säga det igen.
Bra mat från Sveriges bönner sa hon igen. Hon måste hört det på någon reklamsnutt men det är helt klart något jag ska börja säga vid matbordet :) Härligt.

Mums...

Jockarp.

Tungt och lätt....

Tungt, snorigt bergpass...

Jo,jo självklart skulle vi inte slippa undan vintern i år. Det var lite småflingit av vitt på gårdsplanen när jag slog upp mina grönbruna ögon och mer skulle det visst bli.
Mollie åt frukost och jag drack kaffe. Jag klädde mej i en mjukisdräkt med långkallingar under och så hoppade jag i mina blågröna löparjuveler. Dom sitter som en smäck på fötterna och för dagen hade jag vinterskrud även på sockarna. Jag var redo alltså. Upp på berget, 2,5 mil och det var faktiskt jobbigt, det var längesen jag kände ett motstånd så länge som jag gjorde på gårdagens tur. Jag analyserade det självklart. Lång tur, kall luft och jobbigt för lungorna att värma luften, en halv decimeter snö att springa i och sist men inte minst, mjukistygsjoggingoverall. Nu vet jag anledningen till att det finns löpar taights och springtröjor. Kläderna blev supertunga när den blöta snön la sej på kläderna, väger jag 53 pannor i vanliga fall så kom jag innanför dörren med dubbel vikt.

Hungrig som en liten varg våldtog jag kylskåpet och lastade upp kykling och pasta i en rejäl hög. Allt slank ner. Kylan tar på kroppen. En het dusch sen var jag på banan igen.
Lite chill i soffan med myset som jag äntligen lyckats få in efter att hon jobbat i snön med att göra Olaf i smältformat.

Skrivbordsstädning gällde annars skulle hon kamma noll i veckopeng, inte en chans, hon tog tag i det bums. Bra där! Hon fortsatte när hon ändå var igång, mattan rullades ihop, jag är stor nu jag vill inte ha en rektangulär rosa matta, jag vill ha en rund. Jaha. Mattan byttes och jag rufsade till henne i håret och frågade: är stora fröken nöjd nu? Ja det är jättefint mamma. Och visst är det.
Under städpasset hittade vi hennes kikare och hennes fågelbok, fågelskådningen var ett faktum. Hon såg skator och fågelsångare om det informerade hon mej ljudligt ;) jag smålog åt hennes entusiasm.

Yessss.

Eftermiddagen förgylldes med en ny icke kaffedrickande bekantskap och hennes son. Och ja här pratar vi inte om polemikiskt krig, nä här va det på liv och död och väldigt fysiskt. Bowling är en hård sport.
Vi hade en hjärtlig men stenhård kamp på banan som jag för dagen tyvärr förlorade. Inte okej.
Vi tog en fika på cafet och en ide kläcktes om vidare häng. Ingen blev gladare än jag, så himla trevligt med spontana tillställningar. Vi köpte lite snacks till barnen sen bar det i väg mot Jockarp.
Vi tog en husesyn sen blev det åter lite spelande, Alfapet och steka ägg spelet.
Samtalen var fantastiska, att man kan prata om allt med en människan man nyss träffat är fantastiskt. Men jag mötte helt klart andra sidan relationsmässigt, den totala motparten och det var skönt att kunna hitta en form av förståelse för varför saker sker. Vi babblade på från kväll till natt. När våra nyfunna vänner lämnade Jockarp stupade myset som en slagen hjälte ner i sängen och somnade pang.
En helt underljuvlig kväll för oss båda när palatset fylldes upp med människor, nya människor. Tack för det.

Lättlevt.

Hmm, jag behöver nog en sked..

Jockarp.

Klämt finger....

Palatset sett från Vesan...Kärlek.

Jo jag tackar jag -14 grader vi uppstigningen, det var frost på palatsets fönster, otroligt vackert. Det kändes som om jag befann mej mitt i ett vintrigt vykort.
Vi åt en lugn och lång frukost och klockan nio kom min kära vän, löpakompis och till lika hotelldirektör. Hon förgyllde ett par timmar av mitt liv. Vi tog en tur på berget där vi inkluderade mördabacken, ett kärt återseende. Vi ha gått där så många gånger med barnvagnarna och med barnen på vår ryggar i selarna. Det var härligt att gemensamt få springa upp för backen. Det gick sakta men vi hade mycket att prata om, väldigt mycket. Hela jag tankades med energi, att ha vänner som man får berätta saker som bubblar upp i huvudet, att inte bli dömd för sina tokigheter är helt underbart. Jag har några få sådana människor i mitt liv och dom är otroligt viktiga.

Det vykortsvackra vädret höll i sej och myset och jag var ute stora delar av dagen, vi cyklade, körde ved och hängde nere på Vesan. Det är ett ställe som är vackert sommar, vinter, höst och vår. Jag njuter alltid när jag får gå i myllan (frusen för dagen) och sprätta lite. Jag informerade Mollie om vilka marker som tillhör palatset och hon funderade och frågade på om allt möjligt, en fråga hon ställde var varför andra odlade på vår jord, jag gick inte in allt för mycket på det, det är svårförklarade saker det där. Lite som vad är meningen med livet ;)

När vi skulle gå in hör jag världens skrik, myset Vilhelmsson hade klämt sej i dörren, blånaglen var ett faktum, vatten på och sen en häfta. Stora kramen av mamma sen var hon på banan igen. Gaah jag vet hur ont det där gör. Aj.

Jag pillade lite med min låtlista för löpning och jag har en klar favorit just nu, den heter Hurts och sjungs av Emeli Sandé. Den är en helt sjukt grymt bra text och tempot är i kalibern att man lätt kan springa ihjäl sej. Jag älskade det. Mycket känslor. För er som tränar och behöver lite nytt bra att trycka till med ladda ner den, mitt tips.

När jag pillat färdigt med listan lurade jag en timme på soffan, sjukt skönt, när man är i min ålder är det bra att vila lite middag har jag hört ;) myset grejade med sitt pyssel, mysigt att vara i ett töcken och höra henne när hon grejar med sina små projekt.

Vi tog oss i kragarna och rensade i ett par köksskåp innan middagen, fint och hemtrevligt med ordning. En fråga jag fick för ett tag sen var om jag var pedant. Och mitt spontana svar var nej. Men jag har analyserat mej själv lite på sista tiden och jag är nog ganska pedant. Jag gillar att tvättkorgen är tom och tvätten är ihopviken. Jag gillar att diskmaskinen är tom och diskbänken är ren. Toaletterna ska vara fräscha och sängen ska helst vara bäddad, de kan den vara nu eftersom att jag är både först och sist med att kliva upp, toppen ju. Jag älskar ett rent matbord och mina nycklar ska ligga på sin plats, bilen ska helst vara ren och kaffebryggaren ska inte flyttas på. Nu snackar vi 5S. Ja, jo jag är helt klart pedant. Eller jag gillar ordning och reda.

Reda och reda ut, vi har filosoferat ett tag på polstjärnan, vilken av stjärnorna det är. Vi gav det en ny chans under gårdagskvällen. Jag har lärt mej att polstjärnan är den stjärnan som lyser starkast (förutom jag då) ;) att den ingår i lilla björns stjärnbild och att den befinner sej ca 400 ljusår från jorden. Följdfrågan blev då självklart vad är ett ljusår, det la jag några kvartar på att försöka få grepp om. När jag läste och funderade över det där med ljusår slog de mej plötsligt att jag vet så lite. Och ändå vet jag ju en hel del. Hur som polstjärnan har vi från och med nu full koll på. Skönt.

Lite helgmys i soffan till en program med några små tecknade fiskar avslutade vår kväll. Jag la inte så mycket fokus på programmet utan lite mer på popcorn skålen.

En dag som åker ner i raktefart i braigalådan. Pang.

Mys och bus i soffan ;)

Jockarp.

Kyligt...

Min lilla köksa ;)

Ja det här med att vara skogsbonde har ju väldigt många fördelar. En av dom är att man håller sej i form när man ska se till att vedföråden fyllas upp. En annan fördel är att när man en vintermorgon tittar på utomhustempen och den visar på -11 och man vet att man utan extra kostnader kan lyxa till det inomhus med +25. Det kan ju få en på toppenhumör bums.

En ledig dag och det började med sovmorgon för mej till halv sju, lilla fröken Vilhelmsson låg kvar under täcket en timme till, jag lät henne göra det. Frukost på det och vi laddade för en aktiv dag.
Lite små måsten som skulle fixas sen styrde vi suven mot Bromölla och badhuset. En härlig stund i det varma vattnet, lite lagom med folk, ingen ståplats denna gången. Myset skulle självklart vara i den stora bassängen, det skulle inte jag, alldeles för kallt för mej. Jag nöjde mej med att titta på henne när hon simmade.
Det var mycket hoppande och skvättande, men rätt som det var blev hon still i vattnet och så öppnade hon munnen och frågade:
- Var kommer prickig korv i från?
Va? Bara sådär. Barn ;)
Jag berättade för henne var körven kom från och sen simmade hon vidare.

Hem och en delikat måltid intogs, jag bara älskar att laga mat när tid finnes och det gör det hela tiden just nu. Underbart. Några samtal med jobbet och lite mailande hann jag med medan myset pysslade på sitt rum.

Vi tog en tur med cykeln, det var bitande kallt, morfar mötte oss och jag fick informationen om att myset var välkommen att hänga med honom en stund. Vad gjorde jag då? Jo jag gick hem klädde på mej fyra lager tröjor och två lager byxor sen gav jag mej i väg. Mördabacken hej, hon bjöd mej inte ens på motstånd denna kyliga dag. Nordanvinden var den som provocerade mej så hornen i pannan kom fram. Vinden var den som visade sej vara det största motståndet för dagen, isande kall, de sved i pälsen på mej.
Men just såna dagar ska minnena användas. Jag plockade fram ett ess ur ärmen på rocken. Sommarkvällar i hörnsoffan på altanen, ett duntäcke nerkrupen och utsikt över berget. Att ligga där och se svalorna flyga vilt och kvällen blir mörkare och mörkare. Till slut är det bara mörka konturer av träden på berget som syns, dom första stjärnorna tänds och det endast för mej. Detta var bilder och känslor jag plockade fram, jag lurade hela min kropp. Vips var jag uppe på backens krön och jag kände solen i mitt ansikte och jag tänkte på sommaren och dess underljuvliga kvällar. Himmel vad jag längtar dit.

Dusch två för dagen. Alfapet efter det och middag. Vilka lata, lugna och lyxiga dagar det bjuds på just nu.

Jag har fixat en liten överraskning till myset, jag älskar att överaska och nu är det alltså lilla fröken Vilhelmsson som blir offret för mina äventyr.
Jag har berättat datumet för äventyret och vi har skrivit upp det i almanackan, hon försökte med alla sätt ta reda på var vi ska men jag tiger som muren. De ät så sjukt kul ;)

Jaha och kvällen. Självklart dans, funderar på att gå en danskurs, eller inte. Eh vi får se.

De finns inget dåligt väder, men kallt....

Jockarp.

Jag gillar att gilla mej själv...

Världens bästa jobbarkompis har köpt pysselböcker till myset :)

Jag har inlett detta året sockerfritt, allt med tillsatt socker går alltså bort just nu och tanken är att det ska hålla i sej fram till vår nästa resa. Jag mår bra av att köra perioder utan socker och jag mår bra av att köra perioder med. När vi ska resa är det nästan omöjligt att köra sockerfritt, mat ute innehåller en massa saker som man inte har en aning om och det är nog en helt del socker där i. Och glass vill jag äta när jag ska vara i värmen.
Men hela Januari är planerad sockerfri, härligt :)

Jag fick åter en fråga om jag var fåfäng, nja det vet jag inte, inte extremt. Men jag gillar att känna mej fräsch och vältränad, jag gillar att gilla mej själv alltså. Väldigt osvenskt att stå upp för det och säga att man är nöjd med sej själv. Men sån är jag och jag tror att alla människor vill gilla sej själva, men en del orkar bara inte förändra sej så att dom kommer i det läget.

Jag funderade lite över det när jag fått frågan och jag tror att det ligger till så här. Att gillar man sej själv och är trygg i det utförandet/utseendet man har så kan man också älska andra betydligt lättare. Man behöver alltså inte lägga så mycket energi och fokus på att försöka älska sej själv (det gör man ju redan) och då kan man alltså överösa andra människor med den kärleken i stället. Logiskt, visst?

Det slog mej i samma fundering att dom tjejer jag har varit ihop med har inte varit nöjda med sej själva. Det har alltid varit gnäll på för stor mage (kolla jag ser gravid ut) eller jag har för liten rumpa (din är mycket snyggare) Vad är problemet, om man inte gillar något så ändra det eller faca det, sluta gnäll och lev med skavankerna om du inte orkar göra något åt det. Det är nämligen bara du själv som kan förändra det. Den gravida lookalike magen kan man påverka, rumpan kan man träna upp. De finns en massa möjligheter.
Allt är så enkelt i min värld när jag har valet och kunna påverka saker själv, värre är det med saker man tvingas till, andras val. Det tycker jag är tufft och orättvist. Herregud vad vis jag är, måste ha med åldern och göra ;)

Jag konstaterar samtidigt att det är många som är inne och tittar och läser inlägget som heter löparmage och det är ju bra. Där ger jag ju lite tips om hur man kommer i form och kanske kan finna lite kärlek till sej själv på ett enkelt sätt. 5-10 mils löpning i veckan, det har varit melodin för mej så att jag kan flytta fokus från att vara onöjd till super nöjd med min kropp. Men alla måste hitta sin egen väg.

En av de två kockarna ;)

En fråga jag ställer till människor i bland är, är du nöjd över ditt liv? är du nöjd över hur det blivit och vad du gjort med din tid? Oftast svarar personerna att dom är nöjda, min följdfråga blir då. Är detta verkligen meningen med livet, är det inte mer?
Jag testade dessa frågor på mina jobbarkompisar vid middagen i går. Det blev väldigt heta diskussioner, någon hävdade bestämt att jag hade för mycket tid över. Att man ska ha så mycket på spisen hela tiden så att det aldrig ska bli tid eller ork över att ställa sej dessa typer av frågor.
En annan tyckte att man skulle vara nöjd om man tog sej upp på morgonen och var frisk. Där kände jag bara, att lite mer ska man väl kunna kräva av livet, jag vill inte sitta i gungstolen när jag är 80 år och vara tacksam och glad över livet för att jag tagit mej upp på morgonen. Jag kräver något mer.
Någon tyckte att det handlade om att fortplanta sej. Jaha för att jag har ett barn ska jag vara nöjd och inbilla mej att jag hittat meningen med livet, nää mej lurar man inte.

Diskussionerna fortsatte på eftermiddagen och i vissa perioder tror jag att mina kollegor ställde sej frågan om dom skulle ringa psyk och få mej inlagd, jag snurrade hejvilt. Jag gillar det och jag gillar att dom faktiskt la ner lite energi på att reflektera över mina frågor och funderingar. Jag är tacksam över det, men för den sakens skull har jag inte funnit meningen med livet. Inte helt i alla fall.
För att bryta detta samtal la jag förslaget att vi skulle fundera lite på vår kammare och återuppta samtalen nästa vecka.
Vi la ner för dagen och jag grottade ner mej i mitt jobb och jag lärde mej den tuffa vägen att ett icke sparat dokument finns inte. Gör om gör rätt. Tre timmars jobb ogjort. *morr*

Kvällen bjöd på så god mat så jag nästan blev tårögd, gosse vad vi åt. Efter middagen spelade vi Alfapet, ett mycket bra spel för barn och vuxna, tre matcher utspelade sej i det Månsagårdska palatset och jag fick för dagen stryk med 2-1. Revanschen är ett faktum.
Och självklart blev det lite disco innan läggdags, sjukt kul ;)

Koncentration...

Move your body.....

Jockarp.

Genrer Punk....

Jag vet inte anledningen men varje gång jag passerar almanackan som hänger i köket flinar eller ler jag.
Varför? Inte en aning men kanske kan det vara att det står Januari på den.
Att jag har ett helt orört år framför mej som redan är laddat med så mycket roligheter. Resor mot ett givet mål, men jag räknar även med att det blir andra resor där målet just nu är helt okänt för mej.
Ett år jag förfogar för helt och hållet själv, ingen hänsyn behöver tas. Jag kan hitta mina egna vägar och faktiskt gå på dom och se efter var dom leder.
Att jag står inför stora förändringar är inget jag tvivlar på. Hela mitt liv är ett äventyr och jag vet att med min gränslöshet kommer det ske en massa oväntade saker.
Jag känner mej pillimarisk utan någon direkt anledning, jag gillar känslan. Jag passera väggen med almanackan ofta just nu.

Vardagen jo, den är vardaglig men det är för att jag väljer det just nu, jag är inne i rutinstimmet. Jag vet att det varar max 2 månader sen kommer det stå kaos i pannan på mej, vägarna kommer att delas och jag tvingas välja. Jag kommer att forsa fram på okänt vatten, det ska bli så sjukt spännande och se var jag hamnar. Jag tänker (just nu) att jag bara ska följa med, men nja, det sägs att det bara är döda fiskar som följer strömmen. Där går alltså de i stöpet ;)
Just nu njuter jag i alla fall av att träna varje morgon på gymmet. Att checka in runt halv sex på morgonen, angripa löpbandet och låta pulsen öka, vara själv med mina tankar, lyssna på musik och låta kroppen svettas enormt.
Att ta en uppfriskande dusch, kaffe på de med grabbarna och vidare angripa dagens arbete. Ja, jag har fortfarande inre tjänst. Jag är bunden till min dator, men jag gillar det. Jag måste gilla det så då gör jag det. Enkelt, flexibelt och anpassningsbart :)

Jag hörde en låt som fastnade någonstans bland hammare, stigbyglar, städ och annat mojs som finns inne i örat. Det var en låt med Adele som heter Water under the bridge. En textrad som etsade sej fast bums var If you're gonna let me down, let me down gently. Hur fungerar det i praktiken? Det är nog något jag kommer att fnula på ett tag tror jag. Intressant rad det där. Jag undrar om jag skulle kunna lyckas svika någon och göra det försiktigt. Ingen har lyckats svika mej på ett försiktigt sätt inte än i alla fall.

Musik det är något som åter upptar mycket av min tid. Jag funderade på det under en löptur. Om jag skulle sätta in mej själv som person i en musikgenrer. Alltså inte den musiken jag gillar utan helt enkelt den musiken som hela jag som personlighet representera. Lite konstig fundering men sån är jag :)
Hur som så funderade jag på om min personlighet kunde passa in i en Rockig genrer, nja kanske, jag är ju tuff och hård i bland. Klassiskt går bort, jag är inte så mesig, aldrig. Death metal går bort likaså. För extremt hårt.
Jag var inne på lite soft, romantiskt och lugn musik, jag är en stor del av det också.
Men till slut kom jag på vilken musik jag skulle passa bäst in på. Självklart är det ju Punk. Att jag inte slog huvudet på den spiken bums är för mej lite märkligt.
Ge mej en väg jag tror på och jag går på den, jag stoppar inte förrän jag nått mitt mål, jag är som en missil som är fastlåst på målet, det finns bara den vägen att gå, framåt mil efter mil. Rebellisk och ibland provocerande. Punk det är jag det. Skönt att jag redat ut det så jag kan fylla min hjärna med nya intressanta funderingar :)

Jockarp.

Det är något som inte stämmer....

Inget att fundera på va?

Idag ska jag recensera och beskriva min upplevelse av en bok jag precis läst.

Jag fick en bok av tant N när vi sågs sist. Jag fick den recenserad i stora drag och efter att jag läst på baksidan var jag osäker på om jag var redo.
Det visade sej att jag var det trots att igenkännande faktorn var enormt hög. Boken heter Det är något som inte stämmer och är skriven av Martina Haag. Jag har läst många böcker av Martina och jag har gapskrattat rakt ut. Det gjorde jag inte nu kan jag säga. Detta är en bok som handlar om en skilsmässa, hennes skilsmässa.
Man får följa med henne när det går upp för henne att hennes man varit otrogen, där har hon kämpat med att förändra sej själv för att lösa fnurrorna på trådarna och duga. Men hon kämpade mot ett mål hon aldrig kunde nå.
Hennes man hade träffat en annan och var redan klar med sin bearbetning. Han var redan någon annanstans. Tänk så var det för mej också. Martina Haag var lika rövknullad som jag.
Jag kände en enorm tillhörighet till henne i boken. Jag har upplevt allt det hon beskriver. Varje känsla.
Hon beskriver hur hon möter skräcken i stället för att fly, lite som att föda barn. Så länge man kämpar emot smärtan och är rädd gör det skitont, men när man ger upp och låter smärtan komma så försvinner den, inte helt såklart, men den blir hanterbar. Man letar hela tiden efter det hanterbara i sorgen.

Hon åker upp till fjällen och lever som stugvärd i tre veckor, det är platser jag besökt. Jag tänker mej en plats likt Tarfaladalen som jag besökte i samband med vår vandring upp på Sveriges högsta berg. En fantastisk plats där tre glaciärer mynnar ut i en lite sjö. Bedårande vackert.
Jag tänker mej en plats så ödslig där inga bilvägar finns. Jag tänker mej platser där man hör tystnaden. En sån plats behöver jag också, en hydda i skogen där ingen kan hitta mej. (Jag kan inte det, jag har ansvar för mer än mej själv,) men detta är alltså en plats Martina väljer för att läka sina vidöppna saltade sår.

En mycket bra bok som jag tycker att alla ska läsa. Både dom som Martina och jag som blivit enormt svikna av dom vi kanske älskade mest. Men jag tänker också att det är en bok som motparten (svikaren) ska läsa och ta till sej.
Finns det någon form av empati så kanske man kan lära sej något av den, att man inte ska behandla människor som man inte själv vill bli behandlade, för jag garantera, ingen vill bli behandlade på detta sätt som hon beskriver i boken.
Och ja, jag vet vad jag pratar om ;)

Tack för boken tant N.

Jockarp.

Budapest.....

Födelsedags frukost. Groteskt...;)

Jag kan historien om dessa tre prinsessor :)

Jag har varit på många resor genom åren och jag har firat många födelsedagar på olika ställen i världen.
Jag har stått på ett par brädlappar i alperna och svischat ner för svarta backar. Jag har befunnit mej på djurparker, Jag har stått vid Eiffeltornets fot. Jag har ätit födelsedagsmiddag till vidunderlig utsikt över Akropolisklippan. Jag har sett mina fotspår suddas ut av vågorna på kritvita stränder.
Detta är bara ett axplock av mina födelsedagar, att få möjligheten att fylla fyrtio och även då kunna resa och fortfarande känna ett enormt sug av att upptäcka saker gör mej glad.
Jag har befunnit mej i en helt fantastisk stad, en stad jag aldrig besökt och faktiskt trodde jag att jag inte skulle vilja återkomma, men där hade jag fetefel. Jag vill dit igen. Vilken stad, vilka människor, vilket hotell, vilken mat, vilket väder och vilken historia.

Vi checkade in på det första femstjärniga hotellet som byggdes i Budapest. Man saknade absolut inget och utsikten över Donau var magnifik, häpnadsväckande och helt otroligt vacker.
Vi började att hoppa i sängarna, vi var helt tokiga men det hör till att man provhoppar ;)

När vi var färdighoppade gick vi ut, ett stenkast från hotellet fanns ett torg med hur mycket mat som helst, där var stället jag åt min födelsedagsmiddag dag två.
Planen sen tidigare hade varit en lyxig buffé, men när förutsättningarna kastades om radikalt ändras även jag. Min 40-års middag blev istället i form av en Langos med gräddfil och ost på en träbänk på ett vackert torg fullt med vänliga människor. Jag blev förälskad i staden och det har säkert att göra med att det enkla blev så otroligt vackert.
Vi tog en båttur på Donau på kvällen och även det var enkelt, att sitta på en båt och se både Buda och Pest sidan upplyst med tusentals lampor, det kändes som om det var så vackert enbart för mej, för min födelsedag. Det var en skön känsla.



Mamma Du vet hur mycket jag älskad dej Från Mollie.
Det var den finaste presenten jag fick på min 40-års dag.
Tack.

På kvällen funderade jag lite över resan och resesällskapet, tanken var att jag skulle dela rum med en vuxen kvinna som jag älskade. En person som jag skulle leva resten av livet med. Hon kanske skulle ta sej ett glas rött innan kvällen blev natt.
I stället satt jag och lyssnade på min dotter när hon läste i en Mumintrollbok för mej. Jag kände mej snuvad på något just där och då, men jag vägrade att låta en otrogen människa som inte kan behandla mej med respekt och värdighet förstöra min dag.

Jag pussade min dotter god natt tog en kudde och satte mej i fönsterkarmen och tittade ut mot floden där alla lamporna speglade sej i det stilla vattnet. Jag tog upp en bok som jag fått och som jag inte trodde att jag skulle vara redo att läsa. Det var en barmhärtig kväll. Jag andades, tittade på utsikten och njöt. Jag mådde bra och jag var så värd det.

Hjältarnas torg, ett fantastiskt torg, vackert och stort. Historien om torget tänker jag inte berätta om här, men det var intressant.
Kedjebron även den enormt vacker under kvällen när den var upplyst, den första bron som förenade de bägge städerna Buda och Pest. Historisk viktig alltså. Parlament Den största byggnaden i Ungern och den näst största parlamentsbyggnaden i Europa.
Budaslott eller Palatset mötte oss när vi gått över kedjebron, Mollie och jag beslöt oss för att gå upp, vårt andra sällskap åkte linbanan upp. Vi var starka. Ner åkte vi däremot. Vi tittade på vaktbytet, gick på ett Café och åt tårta och tittade på lite utgrävningar. Spännande.

Vi stoppade i oss en massa intressant och spännande föda. Vissa nyttigare än andra.
Vädret var fem minus och solen vräkte ner på oss från en klarblå himmel. Jag undrar om Budapest någonsin varit vackrare än under min födelsedag och nyår 2016/2017?

Lycklig över resan? Självklart.
Det kommer bli ett fantastiskt bra år detta. Rocken är full av ess och jag ska ha väldigt roligt på kuppen :)
Känslan av att jag är ostoppbar ligger kvar men även en del av den okontrollerad sidan av mej följer med mej in i det nya året.

2024 blir det OS i Budapest. Vi hängde på ringarna :)



Med de sällskapet så blir det självklart en tur i parken med lek ;)

Jockarp.

I lådan...

Tro det eller ej, men jag höll mej i lådan :)

Ledig dag. Mys med myset i sängen, frukost i form av gröt till min dotter, ut på berget i löpaskorna. Möjligheten till långtur fanns inte så jag angrep mördabacken två gånger och turen slutade på 14 sköna km.
Lite kaffe och lunch på det. Lilla fröken har helt snöat in på klyftpotatis och mej gör det inget. När vi satt oss till bords sa hon plötsligt, det är bra med potatis mamma för det skördar vi ju själva. Ja visst är de sa jag, väldigt prisvärt och mycket gott. Vi var överens, det enda gnället var att hon tyckte att jag gjort för lite, vad ska vi nu ha i kväll var följdfrågan.

Vi fick besök av tant N och hon hade julklapp och en försenad födelsedagspresent med sej till myset. Presenterna var helt i min dotters smak. Pyssel i stora högar och självklart tog det fart bums. Hon pysslade och vi drack kaffe och nja vi löste väl inte alla världsproblemen men det var i alla fall skönt att lufta sina problem och att känna igen sej i hennes. Förståelsen var stor från oss båda och det är skönt.
Vi lyssnade lite på musik och tog det väldigt chill. Härliga och behövliga timmar ihop alltså.

Granarna, mm nu skulle dom ut. Jag ville absolut inte ha dom kvar över nyår, jag vet var det barrar hän då ;)
Jag gick ut för att hämta sågen, jag stod med ett Huskvarna motorsåg i näven men där fick jag hejda mej själv. Så extrem kan jag bara inte vara och jag var lite lömsk på vilket håll sågspånen skulle spruta när jag satte svärdet mot stammen på granen. Jag ville inte få spån på min fina linneduk som precis varit på kemtvätt. Näpp jag stannade alltså i lådan för en gång skull och valde i stället messågen. Jag delade granen på mitten och bar ut den. Gud så smidigt.
Mysets gran åkte samma väg men den delade jag inte. Barruppsugningen var ett faktum. Jag sög hela palatset rent när jag ändå var igång och det är alltid skönt att komma hem till ett perfekt hem efter en resa.

Vi delade en familjepizza med morfar och när klockan var halv sju hade vi fortfarande inte tagit fram väskorna och börjat packa. Gaaa. På det oundvikliga alltså.
De första som stoppades ner i min väska var ett par Asics nibus gel. Ja, där var jag ganska nöjd faktiskt, det viktigaste nere ;)
Mollies första val var inte så dumt det heller, en elefant med dockkläder, fyra böcker och spel. Hehe. Redo för mat och kulturresan alltså. Vi fick justera packningen något men det blev en snål packning. Som Winnerbäck sjunger i låten Där elden falnar  -Du måste alltid packa lätt som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett. Jag gillar texten, vi reser ju alltid, i någon form, varje dag. Och nog kan det var skönt med en lätt packning, även om jag ibland känner det som om jag asar på en Amerikakoffert likt den Karl-Oskar och Kristina hade med sej över Atlanten då en gång för längesen. Dom fixade det och det kommer även jag att göra. Min rygg är stark

Lite kaffe för min del och myset ordnade med en skattjakt till mej. Jag frågade var det var för skatt jag skulle söka efter innan jag gick i väg på äventyret, det är ett pyssel jag gjort och sen ska du få en kram med. Hon vet allt hur hon ska smörja sin mamma.

Himmelriket på jorden :)

Jockarp.

Subban....

Arbete och fritids. Vi hade en härlig morgon, gröt, kaffe och väldigt lugnt, ingen hets, hej flextid. Jag kasade in vid halv åtta på jobbet, kokte lite kaffe och loggade in på datorn. Det enda sällskapet var jag själv, det bästa alltså ;)
Jag var ensam hela dagen förutom när det kom förbi någon snubbe ibland och växlade några få ord.
Jag grottade ner mej i våra system och för dagen hittade jag en hel del fel, resultaten av dessa fel blev att även det jag pysslade med blev fel och med en systemtekniker som har jullov blev det tvärstopp just där. Nya vägar fick trampas upp men det är jag fenomenal på.
Jag åt middag med grabbarna och det var lite mysigt när vi inte var hela gänget till bords.

Jag har berättat om min ålderskris (som väl är börjar den släppa nu) det gör att vissa människor i min omgivning för min ålder på tal, kanske lite väl ofta. Just nu har jag släppt det och med det är jag inte mottaglig för deras drygande. 40 är det nya 20 sägs det.
Häromdagen roade jag mej med att bena ut mej själv lite och gjorde en åldersanalys.
Jag blir snart 40, men ser ut som 30, är vältränad som 20 och med ett självförtroende som en 5-åring, det där stadiet när man kan själv. Där är jag ;)
Jag kan själv för att jag måste kunna själv, enkelt liksom. När jag tittar på det så här så är jag väldigt nöjd med att jag ska fylla 40. Jag är en coool tant.

Flex in flex ut. Japp ibland får man ju passa på.
Jag hämtade upp mitt mys som blivit upphämtad på fritids av mormor, hon såg trött ut men piggnade på sej när jag föreslog lite sällskap spelande när vi kom hem. Snabb som blixten var skorna på och hon var ute i bilen innan jag hann säga hej.

Hmm ja, i bland flyttar det ut subbor från palatset men i går flyttade det faktiskt in en subba. Hon var fin. Svart och blank. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om henne än, jag känner kanske att man skulle kunna förvänta sej lite mer för 7 papp, men det tar kanske lite tid innan vi lärt känna varandra på djupet. Men helt klart var det trevligt att mina Sonos play:5 fick lite sällskap. Och än en gång är jag glad över att jag bor i palatset och inte i en lägenhet i stan, risk för att gransämjan skulle blivit något negativt påverkad efter vår lilla testspelning ;)

Mexikanskt tema på middagen, kyckling med en het sås made by me. Det ska mycket till att imponera på mej men i går var jag ruggit grym, jag blev impad. Jag älska mina fria tyglar i köket. Mollie åt utan sås hon är inte mycket för det, så jag kunde härja fritt med kryddorna och dom små chilifrukterna. Mums.

Jo visst ja, jag skickade det helt fantastiska brevet i går också, Jag levererar snabbt när jag bestämt mej. Det skickade med snigelposten. Det biter hårdare då.
Det var lite problem för jag hittade ingen brevlåda att posta det på. Det kändes som om Karlshamn är den enda staden i Sverige utan brevlådor. Men som en uppenbarelse kom brevbäraren med sin gula lilla bil. Jag stoppade honom och frågade om hjälp fanns att finna i honom. Det gjorde det. Han tog hand om brevet och jag önskade honom ett fint slut på året och ett gott nytt. Han önskade mej detsamma. Jag älskar folk med service yrken som fattat att det är det dom har. Tummen upp för brevbäraren alltså.

Kvällen bestod av dans och nya låtlistor, sällskapsspel och planering inför resan. En bra kväll med andra ord.
Vid nattningen skulle lilla fröken promt gå och lägga sej själv, det är något som sker oftare och oftare och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det fanns en tid då jag längtade till att hon skulle lägga sej själv, men den tiden förändrades med singellivet. Jag vill inte uteslutas från nattningen. Kanske dags att förlika sej med tanken på att min dotter blir större och större....

Jockarp.

Visa luggen...

Hopp, hopp....

- Mamma! om du vill mysa kan du komma in här nu.
De var orden från min dotter halv sju på morgonen, ja, jag vill inget annat än att mysa.
Jag bytte säng och kröp ner tätt in till henne och sen planerades dagen.

Fyr i pannan, kaffet koktes och gröten hälldes upp på tallriken. Redo för dagen alltså.
Vi lyssnade lite på musik och sen bar det ut på berget för mej. En halvmara till i benen på fastande mage, känslan var bra, något segt i första backen men 6 mil på tre dagar ska väl kännas lite.
En god löpjul är till ända.
Jag roade mej stora delar av turen med att sjunga. När jag fick enorm motvind funderade jag lite på det. Att inga plan lyfter i medvind, det gäller nog mej med. Jag behöver motståndet för att prestera och nu tänker jag inte löpning, nej livet.
Dessa tankar gjorde mej än säkrare på att det där brevet jag funderat på att skriva faktiskt ska skrivas och skickas. Det kommer att göras snart. Jag högprestera alltid när jag har ett givet mål. Det har jag nu och det är vansinnigt kul. Mer om det framledes alltså :)

Fullt ös...

En liten väninnan kom och hälsade på myset. Och det är väl fantastiskt, jag intervjuade pappan lite vid lämningen om vem han var och vad han jobbade. Det visade sej att han hade en bilfirma i stan, passar perfekt för jag har en trasig bil. I bland behöver inte Muhammed komma till berget :)
När tjejerna angrep studsmattan passade jag på att köra ved. Väninnan var grymt imponerad av våra vedreserver. Hehe Söta dom är.
Regnet öste ner och vi sprang in och fikade lite. Jag hade lite utfrågning av kompisen, jag vill ju ha reda på vad det är för några min dotter umgås med. Lika bra att sätta ribban direkt.
Efter avslutad fika frågade jag om dom ville dansa med mej, det ville dom. Vi drog på musiken och jag tror att Mollies kompis kom i något slags chock dom första sekunderna när myset och jag drog i gång med våra schyssta moves. Chocken släppte som väl var och vi hade väldigt kul, vi fick öppna dörren det var stekhett i palatset och full dans gjorde att svetten öste av oss.

Lite paus i dansen och tjejerna började måla, rätt som det var kom dom utspringandes till mej och tjöt, visa luggen.
- Va?
Visa luggen.
Jaha varför det?
Jag visade luggen och frågan blev, varför har du så lång lugg.
Alla dessa underbara funderingar man har när man är sex år, jag älskar det.

Kvällen, hm ja den var extremt mysig. Vi poppad lite korn och spelade spel. När vi tröttnade på det så dansade vi igen. Vi har så sjukt kul ihop just nu jag och lilla fröken Vilhelmsson.

Luggad ;)

Jockarp.

Motståndskraft noll....

Juldagschill...

Efter en fin men lång julafton ville lilla prinsessan inte vakna från sin skönhetssömn. När jag kände mej bättre till mods och kaffet var klart och det var fyr i pannan gick jag in till henne och kröp ner under täcket med det nya örngottet, mysigt.

Hon ville inte mysa så värst länge när hon kom på att hon hade en massa saker från kvällen innan som väntade henne.
Vi fixade lite med några nya spel, dom monterades ihop innan gröten.
Ett missöde skedde när Mollie skulle förflytta sin tallrik och sitt glas till diskbänken. Glaset slant och det var skärvor av glas i hela köket och mitt i det stod min lätt chockade dotter. Still löd order från mej. Jag lyfte försiktigt upp henne i min famn och bar iväg henne. Blodet rann från hennes fot. Jag är lagom tuff i dom lägena. Lugnet behölls och jag tröstade. Men nog känner jag mej liten och ensam i dom situationerna.

Jag har under den senaste tiden tagit aktivt avstånd från vissa sociala medier. FB är en sida bland annat som jag totalvägrat.
Jag plågar mej alltså inte mer än nödvändigt med att få se hur bra allt i världen är. Jag vet nämligen att det inte är så. Och kan man inte hålla sej till sanningen så får det vara. Jag vill inte ha information som är förljugen, jag är inte redo för det just nu, jag har ingen motståndskraft mot det i nuläget. Jag vill ha fina saker omkring mej men det ska vara saker som är sanna.
Jag fick ta del av en fruktansvärd statistik och det var att på julafton är det över 3000 barn som ringer till Bris. Vilket fantastiskt samhälle vi lever i va? 3000 barn.....Hemskt.

Det finns alltid tid för mys i palatset..

Ett barn som inte behöver prata med Bris tog en lite cykeltur hon var så otroligt glad över sin cykel mitt lilla mys. Lycklig var jag som fick vara med och se henne.
Efter trippen landade vi i soffan till filmen Rapunzel, Jag attack vilade lite och lyssnade bara med ett halvt öra, men det verkade vara en fin film.

När morfar kom hem från sin golfrunda fick myset hänga med honom och jag fick tid på mitt älskade berg.
Det är minsann vackert även en gråmulen decemberdag när regnet duggade lätt. Det är något visst med dom grusade vägarna och backarna som rullar upp och även då ner. Kroppen kändes lite tung men sinnet behövde det och det lättade under mina timmar där ute.
Jag funderade lite på skogen jag sprang igenom, på den fina självföryngringen av gran och bokplantor. Dom små plantorna som ska växa sej större och större. Jag tänkte på Mollie om hur hon växer och snart är så stor så hon inte vill eller behöver ha mej så tight i sitt liv. Tiden går fort.
Jag tänkte på ett brev jag ska sätta mej ner och skriva. Jag tänkte på mycket minsann, Jag gillar den typen av tankar. Dom stärker mej som människa, jag blir kreativ och av den sidan av mej blir jag lycklig. Bra där!

Nöjd...

Middagen levererades av superkocken, gosse vad grym jag är i köket ;) Vi åt stora lass och en kaffe på maten smakade utsökt. Myset var badsugen och bada fick hon, en gegga skulle provas och gegga var det, knappt jag fick väck det från badkaret efter avslutad lek, men kul var det.

Kvällen bestod av sällskapsspelande, jag fick storstryk men vad gör väl det, det var en bra dag och jag är väldigt stryktålig har jag märkt :)

Jockarp.

Underbara jul....

Han kom i år med ;)

Julaftons morgonen startade i sängen med en sur smak av ångest. Jag fick trycka undan och försöka mej på en lösning, dagen skulle bli pest annars det visste jag. Ett inre krig utspelades alltså i min kropp, det var min start på dagen det. Demoner hej.

Jag har en ny bekantskap. Hon hade skrivit ett brev till mej under natten, jag läste det, blev glad och svarade. Jag tror att det var min räddning.
Bekantskapen har inga som helst problem med att jag visar upp mina mörka sidor, att jag kan berätta saker som inte vore passligt i samhället för övrigt. Förmodligen är det saker som varje människa ibland tänker men aldrig skulle dela med sej av. Hon har berättat att hon känner likadant för mej, att varsågod Leonora här får du min baksida. Det känns bra. Vi förstår varandra och förståelse är viktigt i livet.

Julklapparna välde in och det var inte materiella julklappar, nej. Det började redan när vi gick upp på loftet på stallet och hittade tomten efter att vi räknat ut att han befann se där. Gröten var uppäten och Mollie är skärpt.
Glädjen var så enormt stor i min dotter när hon hittade den sovande tomten på en halmbale. Hon fick en liten klapp i form av en marsipangris, superlycklig och hon pratade på om tomten efter att han fått julakramen.

En tallrik gröt i magen på Myset, en provsmakning på grisen, träningskläder på mej och sen gick vi upp till undantaget. Mormor mötte upp oss och sa till Mollie att hon skulle titta i morfars verkstad. Hon gick in och i hörnet stod det en cykel med en guldig rosett på styret. Åhh vilken fin cykel det står där sa Mollie, Mmm sa vi.
Det sitter ett kort på pakethållaren läs på det uppmanade jag min dotter. Hon läste orden: God Jul Mollie från mormor och morfar. När orden landat och förståtts av henne blev hon överförtjust, är den till mej tjöt hon och kastade sej i famnen på sin mormor. Det var min andra julklapp för dagen det.
Jag var så stolt över min dotter och över mej själv just där och då. Att jag lyckats uppfostra henne att inte ta saker för givet och att vara tacksam och glad. Cykeln var begagnade och har säkert 15 år på nacken. Men min dotter brydde sej inte ett dugg. Hon hoppade upp och drog i väg med världens största leende. Jag kunde inte sluta le jag heller. Vilken tjej jag har.

Tredje julklappen till mej var på 13 km löpning innehållande två vändor i mördabacken. Jag sprang uppför likt tomtarna som kom ut ur sina lugna vrår, det var tipptapp tipptapp. Vilken dag detta var. Börjar ju nästan gilla julen ;)

Palatset städades och en märklig känsla infann sej i mej, golven torkades av med Ajax golvrengörning med doft av liljekonvalj och där stod julgranen, jag fick inte ihop doften av vårblommor med julgranen som stod där i salens hörn.
Mollie hjälpte mej med lunchdukningen. Servetterna valde hon, tre med julmotiv och en med påskkycklingar på. Men det är ju påskservetter sa jag, ja men jag tycker den är fin svarar hon. Ja då kör vi på det. Vi gör ju som vi vill :)

Lunch i palatset och det kröp i min dotter, hon ville ge bort klapparna hon gjort, där damp min fjärde klapp ner för dagen. Att se henne vara så ivrig för att ge värmde mitt inre till gränsen av överkokning. En stoltare mor fanns nog inte på vår jord just då.

Jag gav Mollie ett par klappar jag med, hon fick en handduk och ett nytt påslakanset. Och ja där kom klapp fem. Att någon kan bli så glad över en handduk och ett påslakanset gör mej överlycklig. Hon hoppade upp i famnen på mej och kramade mej och sa:
- Tack mamma vad fina saker jag fått av dej.
Jag kramade om henne och sa att hon är värd allt det bästa och att jag älskar henne.

På kvällen befann vi oss 500 meter från palatset närmare bestämt hos kusinerna.
Fantastiskt trevligt och härliga människor runt bordet, avslappnat och skönt.
Den sjätte och sista presenten och kanske den allra finaste som myset levererade kom när hon sa:
De ligger en massa julklappar under granen, när ska dom andra barnen få dom?
Hon var så osjälvisk i de ögonblicket så det brände till bakom ögonlocken på mej. Hon imponerade på mej så många gånger denna den 24/12-16 så jag ser en framtid så ljus för min dotter.
På frågan om klapparna ruffsade jag henne lite i håret och sa:
- Dom ska nog snart börja öppna klapparna och kanske att det finns en liten klapp även till dej i högen :)
Kvällen blev väldigt sen och vi var inte hemma i palatset förrän halv elva, Myset stupade i säng, hon var helt slut den lilla stackaren.

Ett stort tack till alla i min underljuvliga familj som gjorde dagen minnesvärd och ett extra stort tack till Mollie som verkligen regerade med sin osjälviska och empatiska sida. Hon må vara liten men hennes hjärta är stort.
Kärleken till henne ser inga gränser.

Jockarp.

Vin och en stubbe.....

Jobb och bus...

En natt på sjukan gör ju en knappast utvilad. Jag bestämde mej för att hålla ihop och ösa på med vår lista hur seg jag än var. Mollie skrev bara fler och fler punkter på to do listan vilket försvårade det hela ännu mer. Nu står det dans på listan sa hon och ja då så, då dansar vi :)
Vi tvättade bilen ihop och som vanligt gick det över styr och jag blev dyngsur.
Att jag lever utanför lådan ganska ofta är ingen nyhet men igår tog jag det kanske lite väl långt.
Jag tyckte att trappan och golvet i källaren så lite trist och skitigt ut så innan jag kopplade loss högtryckstvätten och ställde undan det gick jag bananas i källaren med vattnet.
Jag var ganska nöjd efter avslutat arbetet, de enda lilla trubblet var att vattnet sprutat in inomhus i fastan, jag flinade medans jag la mej ner och knätorkade ytan. Din dåre var orden jag fick fram om mej själv ;)

Jobb...

Ved körde vi in och vi tar det nu till nya höjder vad det gäller logistik. Nu har vi två kärror, Myset står i vedskjulet och lasta kärrorna och jag kör in dom. Vilket oslagbart team vi är. Vädret var helt otroligt ljuvligt, jag gick i en enkel tröja och ett par tunna brallor. Ljumma vindar och en sol som kittlade mej i ansiktet var jag än gick, helt omöjligt att inte le. Lättlevt.
Morfar kom med traktorn och då var arbetet slut enligt Vilhelmsson junior. Hon skulle åka i skopan. Mm det är bra att hon får testa på. Jag hörde henne tjuta av lycka hela vägen upp till undantaget. Underbara lilla unge :)

Tjoho...

Mer på listan, japp, lite kolor ska medtagas på julefirandet så det styrde vi upp. Inga bekymmer för oss, sensationellt välgjorda och himmelskt goda som vanligt.
Tjyvsmakningen var ett faktum. Under det momentet började Mollie och gråta, tydligen hade en mandel kommit lite fel på en av henne tänder och smärtat. Just det här med barn och deras gråtande var något jag la mycket fokus på under en tid i mitt liv som mamma. Det fanns en tid när det inte gick en enda dag utan att det var barnlip i palatset. Jag ställde mej då frågan när kommer den dagen då ingen av barnen lipar. Svaret har jag nu. Det går många dagar mellan gångerna just nu vilket är skönt men jag har inte tänkt på det förrän nu när det inträffade. Konstigt, jag tror att jag ska tänka på det lite oftare och uppskattad det mer. Himmel vad skönt det är :)

Lite nytänkande och kladdande i mellanåt...

En punkt som stod på listan som jag bävat för. Jag har till och med funderat över om jag inte skulle ta en flaska vin med mej och gå ut och sätta mej på en stubbe i skogen när den pilsnern skulle lösas.
Något jag avskyr som pesten är när system som ska användas av många användare är svårbegripliga och fruktansvärt opedagogiska. Ett sånt system är det som används i kommunenen där man ska lägga in barnomsorgstiderna. Jag ser ilrött varje gång jag går in på sidan. Det är så tungjobbat så det finns inte. Finns det inga som jobbar på forskning och utvecklingssidan på kommunen?
Livet hade varit så enkelt med bara en simpel Excell fil där man kunnat skriva in datum, Nää kommunen väljer ett system utan datum där man ska gissa sej till vilka dagar som tillhör vilka veckor. Självklart funkar det säkert ypperligt för dom som har sina barn på fritids samma tider året runt, men vilka har det i dagens samhälle?
Denna gången gick det fint utan varken vin eller stubbe men så rörde det sej endast om fyra dagar. Snart dags att pinas igen alltså *Klök*

Städade gjorde vi....

Tomten ska ju få gröt och den gjorde vi, utanför lådan så det rungade i hela palatset. Vem har sagt att tomtegröt inte kan innehålla havregryn kokta i vatten formade till en gröt, tillbehör i form av kanel, jordgubbssylt och mjölk. Lätt att vår tomte kommer att sprida denna gröttallrik vidare ända till nordpoolen :) Mollies tomtegröt....
Gröten sattes ut i stallet, det är supermysigt att gå ut på kvällen och lyssna på ljudet som uppkommer när hästarna tuggar i sej enselaget. Det doftade underbart en blandning av häst och häst skit. Väntan återstår nu och det var ett pirrigt litet mys som lämnade stallet.

Som övriga svenska så satt vi med uppe och spelade bingo. Mollie var helt slut men hon vill så gärna vara uppe, hon kämpade på så hon kunde spela tvåans bingo innan hon kapitulerade. Jag var sliten jag med men jag fick vacker vänta ut henne, jag har ju faktiskt köpt några små julklappar till henne och dom skulle slås in. Så dags liksom :)

Made by Myset :)

Jockarp.