Pizza och dans....

Hon är dansant :)

Dags igen då. Upp i ottan och iväg mot gymmet. Det blev ett stenhårt pass men jag var ruggigt pigg. Det hade blivit få timmars sömn men kroppen var spänstig och det var bra kräm i benen. Lungorna funkade utomordentligt bra dom också så jag bara öste på.
Dusch och kaffe med grabbarna sen var det dags att ta tag i dagens arbete.

Den inre tjänsten består men jag var tvungen att ta mej ut lite och få lite frisk luft, ja behövde sortera lite. Det har hänt så mycket dom senaste dagarna och jag behöver lägga allt i rätt fack i hjärna och hjärta.
Gällande dom senaste dagarna så har jag fått så mycket lovord om hela mej, allt från utseende, sätt och förstånd. Det är inte fel att bland annat bli kallad för smart och snygg, det går liksom hem det ;)
Jag har kramats mycket och det mår jag bra av, speciellt dom kramarna som varar lite längre, inga snabba ytliga kramar här inte. Tack för det.

Jag stämplade ut runt tre snåret och begav mej hem, mitt mys hämtades upp på undantaget, hon var pigg som en liten mört. Arbete i källaren tog fart, hon fortsatte med att dra in spikar i vedträden, för dagen hade hon finklänningen på sej. Det är min tjej det.
Jag körde lite ved under tiden myset härjade med sitt.
Min icke kaffedrickande vän med son kom och förgyllde vår kväll, med sej hade dom pizza, bara att sätta sej och äta alltså, enkelt.
Jag tog en kaffe på det och det passade perfekt med en bit nutella kaka.

Vi hade en mysig stund ihop, vi dansade, eller ja, vi rörde oss till musik, alla på sina egna små sätt. Det som kändes rätt just då. Den känslan är sjukt tillfredsställande, ingen press, man bara existerade.
Vi slängde oss i soffan och samtalade, lite gnabb mellan barnen, som betedde sej som om dom levt ihop hela sina liv, syskongnabbet var ett faktum.
Mycket skratt och en hel del tårar blev det innan det var dags för lopplådan, Mollie var övertrött så somnade gjorde hon inte förrän efter nio, det är lite sent det när det är skola. Men helgen är ju i antågande så jag tror att vi löser det.

Det var en härlig dag men det var mycket tankar som skulle benas ut så jag var helt slut när kvällen kom. Pang jag slocknade enkelt.

Dagens arbete....

Jockarp.

En miss och Amors pilar.....

Sjukt stor morot, fyller hela flaket ;)

Jag har haft besök av en fröken som numera är fru. Jag har upplevt saker som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.
Separationer är minsann bra i bland, det kickar mej till göra saker jag aldrig skulle drömma om, om jag varit i ett förhållande. Alltså har jag mina ex att tacka för mycket av dom stora sakerna som skett/sker i mitt liv.
Inom en snar framtid kommer mitt liv att förändras, kanske för alltid, vem vet.

Jag har alltid haft det enkelt med att prata och det är bra. Problem blir det dock när jag ska hålla tyst. Det är liksom emot min natur, jag blir sprickfärdig av att inte få dela med mej om vad jag känner och vad som händer i mitt liv.
För ja, det har hänt så otroligt mycket bra i mitt liv just nu som jag ännu inte kan dryfta om här på bloggen. Det kommer, var så säkra men än är jag (vi) inte redo.
Men jag kan ge en liten ledtråd, för er som är skärpta och har en liten Sherlock Holmes inom er kan ni ganska enkelt förstå vad det handlar om.
Exakt!
Det handlar klart om kärlek.
Jag är väldigt lycklig och glad just nu. Det bubblar och pyser i hela min kropp, jag fnittrar ideligen och känslan är underljuvlig.

Men ni alla fantastiska människor som är en del av mitt och Mollies vardagliga liv genom bloggen. Ni som alltid fått hela mej. Ni kommer att hållas på halster ett tag till och det är på grund av andra människor, det handlar alltså inte om mej. Jag är öppen med min läggning och med mitt liv, men alla har det inte riktigt så.
Men det känns som om Amors pilar kommer flyga hej vilt runt mej, det bara viner till. Frågan är väl bara var dom träffar.
Under tiden får ni glädjas med mej i min lycka. Tack :)

Ännu en kväll somnade jag leendes efter att jag fått en godnatt puss av min underbara lilla dotter.

Detta kan vara kvinnan som förändrar mitt liv <3
När vi är redo ska jag vända henne ;)

Jockarp.

Julgran i Mars....

Mysmorgon...

Ibland behöver jag ledigt och distans från vardagssaker. Det är en av fördelarna med att ha en ekonomisktrygghet. Jag behöver inte gå till jobbet en dag om jag inte vill. Det ville jag inte igår. Det händer så mycket på det privata nu så jag ansåg mej inte ha tid att gå till bruket. Och jag litar på mina grabbar, att dom håller ställningarna.
En kaffe i soffan helt allena klockan sex på morgonen. Det är inte så dumt de.
Mollie väcktes klockan sju och hon pimpades inför skoldagen. För dagen ville hon ha en fläta i håret, så en fläta blev det. Sockersöt självklart. Vi hade en superskön morgon och jag lämnade henne själv i skolan, det är lyxigt det.

Jag drog hem och upp på berget, 13 km skramlade jag ihop utan att blinka, det gick så enkelt. Jag sprang förbi en gran som var pimpad, Ryssberget är verkligen speciellt. Jag fick stanna och ta en bild på granen.
Hem och mat och dusch. Jag körde till den andra gården på ägorna och där provades motorsåg och vedklyven. Det gick fint må jag säga.
Jag drog en repa med fyrhjulingen och det var en skön känsla, jag behövde lite vind i ansiktet.

Eftermiddagen var mycket intressant och lärorikt. Nya människor och nya kontakter kom i min väg. Jag blev åter boostad enormt och jag gillar det. Ibland är människor så väldigt enkla, varför är det inte alltid så?

Mollie och jag hade en mysig stund ihop på studsmattan. Det är sällan att vi hoppar på vintertid, för dagen var det skor på.
Hon har ett projekt i källaren och det består av att dra in spikar i vedträ, meningslöst kan tyckas men inte för henne, så jag låter henne hållas.
Vi åt gemensamt middag och eftersom att det var tisdag så öppnade vi en burk Nutella till efterätt. Så jobbar vi.

Pimpad mitt i skogen...

Jockarp.

Sniksemlan....

Mums ;)

Morgonfritids och enligt schemat var inget som det skulle. Jag fattar inte varför det ska vara så förbenat svårt att få till ett program som alla lätt kan använda. Det var alltså inte en tid som stämde överens med den tänkta verkligheten denna veckan på min dotters tider. Jag fattar inte att dom orka har det på det viset. Hur som, vi styrde upp tiderna, i alla fall dom jag hade i huvudet.

Jag drog till jobbet och längtan hade varit svår efter mina kära jobbarkompisar och nej det är inte så märkligt. Morgonkaffet slank ner och en av grabbarna bjöd på sniksemlor. Ett intern skämt som åter ballade ur en aning. Gosse vad saknaden kommer bli stor när projektet är över.

Jag hoppade över dagens sista möte, jag hade annat på spisen, siktet var inställt på en löptur. Hem och ombyte skedde likt stålmannen, in och ut typ. Rundan blev liten men motståndet var enormt. Vinden som piskade mej piskade extremt hårt, jag började på landsvägen men det bytte jag fortast möjligt till skogen och något läigare vägar.

Jag hämtade myset på undantaget och vi körde omgående ut till Mjällby kött och video (Extra) Jakten fortsatte efter den köttätande blomman som Mollie blivit lovad. En kändis som jobbade där fick hjälpa oss att reda ut det hela. Inga blommor av den sorten fanns hemma men hon lovade beställa. Jag bad myset välja en blomma att ta med hem och hon är helt otrolig. Hon valde en blomma enbart för att hon sett ut ett nät som omslöt blomman, de nätet tänkte hon pyssla med. Gahh ibland är hon för mycket. Visst att blomman var helt okej, men ändå.

Helstekt kyckling ala Vilhelmsson levererades och ja, utan att skryta så folk mår illa av det så var det åter hysteriskt gott. Jag tror inte det finns en enda kock i universum som skulle lyckas bättre än jag med den maträtten :) Men så har jag tränat en livstid, en 40-årig livstid.

Efter maten dansade vi så all mat höll på att komma upp och det av två anledningar, den ena för att rörelsen triggade reflexerna i mage och strupe, men även att låtvalet föll på Owe. Den snubben alltså han har ett fan i Jockarp som inte går av för hackor, och det fanet är inte jag *Klök.

Vi satte oss ner i soffan efter dansen, Mollie kröp upp i min famn och vi pratade om lite olika saker, bland annat om vad som ska inträffa i palatset i närtid. Jag ville att vi skulle vara överens om det som sker. Vi tummade och lovade att försöka hjälpa varandra. Hon pratade om skolan om att hon berättar saker där som kanske inte jag uppskattar, vi hade ett bra samtal där hon var vidöppen i sina tankar och ord. Hon kändes trygg i att berätta för mej vilket jag självklart uppskattar. Musslor det finns ingen plats för er i vårt liv. Så hej då.

Pysselvänlig ;)

Jockarp.

Fötter på jorden....

Att dra ut på berget halv sju på morgonen är lyxigt, inte en människa syntes, konstigt ;) Jag stötte däremot på både mufflonfår och hjortar. Fåren hade lamm och dom var grymt söta. Dom blev rädda för mej och drog i väg i all hast, synd jag gillar att springa och titta på dom när dom står kvar lugnt och äter. Det är så rofyllt.
Jag dundrade på över berget och helgen har inneburit över fem mils löpning och höjdmeter som får Kebnekaise att blekna.
Jag drog över länsgränsen men jag kom tillbaka. Det är viktigt att hålla fötterna på jorden och veta vart man kommer ifrån. Jag ska försöka minnas den raden ;)
Att springa fastande är skönt och bra men jag var faktiskt lite matt i benen när jag kom hem, det kostar alltså på att inte fylla på depåerna innan träning.

Myset var vaken när jag kom hem, hon och mormor kollade igenom startfältet till finalen i Mellon. Owe hit och Owe dit ;)

Attentat i vedhögen...

Vi tog oss hem och vedkörningen tog fart, myset och morfar körde lastaren och jag körde skottkärran. Hon älskar att åka stora maskiner och helgen har vi kollat in både traktor, lastare och grävmaskin. Vilken lycka.

Vi var ute stora delen av dagen och det var blåsigt och småkyligt. Vi var helt slut när vi väl gick in i värmen. Den sköna känslan när man kommer hem helt väderbiten och sätter sej ner med en tallrik varm mat. Godare än så blir det inte.
Mollie kollade lite på teve och jag smålurade lite med huvudet på en kudde och min ena hand på min dotters kropp. Jag ville känna henne nära mej. Känna att hon var där.

Efter lurande på soffan, slank det ner en kaffe sen var jag på banan igen, hela palatsets övervåning sögs rent och golven torkades. Det känns väldigt bra inför framtiden nu måste jag säga. Det mesta är i sin ordning.
Ordning, när vi ändå var igång med övervåningen klapp vi hela undervåningen med. 300 kvadrat palats är nu tipp topp. Så jobbar vi.

Vi hann med en liten cykeltur, det var längesen sist. Vårkänslor även för myset alltså.
Det blev en söndag med massor av saker gjorda, det går bra nu :)

Jockarp.

Simmärken....

På toppen humör....

Halv sju och jag lämnade palatset springandes, det var frost men skönt, jag drog långt upp på berget där inga hus syntes, jag sprang på små stigar, hoppade över rötter och stenar och jag log. Jag funderade på vad som komma ska. Jag älskar att ha saker planerat och nu är min agenda sprängfylld och det med saker som är utanför min trygghetszon, jag ska kasta loss och kasta mej ut på okänt vatten och jag bara njuter av pirret.
Det är så sjukt mycket jag, jag vet vem jag är och det är en förutsättning för min kommande utmaning.

Jag kom hem sprängfylld av energi, min dotter satt med mormor och löste Sudoku.
Vi gick hem och hon harplar ur sej:
- Jag är kär i en kille mamma!
- Okej.
- Men han är kär i några andra flickor i klassen.
- Jaha.
- Han slutade var kär i mej i vintras.
- Okej hur känns det då, att han inte är kär i dej?
- Det var inte roligt, men nu känns det lite bättre.
Vad säger man om sånt, livet är hårt och det börjar tidigt tydligen ;)

Jag älskar att min dotter delar med sej så självklart av vad hon upplever och känner. Hon får ta del av mina känslor och mitt mående och lika självklart kommer det ur henne som ett rinnande vatten. Skönt.

 

Jag donade lite med tvätten och in kommer min lilla idésprutare med en flöjt och säger:
- Kolla på det här mamma, man kan spela flöjt på ett annat sätt.
In med flöjten i näsan sen drog hon av gubben Noak ;) skojar bara, om gubben Noak. Men hon spelade med näsan, vi flinade och jag frågade henne var hon får allt i från.
- Det bara kommer.

Vi körde till simskolan och Mollie mys Vilhelmsson tog hem sex stycken simmärken. Det blev kostsamt för mamman, men jag kunde inte bry mej mindre faktiskt. Hon var så enormt stolt och jag berättade för henne att jag också var stolt över henne.

En liten väninna kom på besök och jag passade på att tvätta bil och motorcykel. Jag röjde upp i källaren, sotade pannan och förberedde för att få in mer ved i utrymmet.
När jag kom in var målandet ett faktum, jag bara log, orkade inte göra något annat, men det som målats var händer och fötter.
Vi fikade på våfflor och det åts friskt. Trevligt med matglada gäster. Tjejerna började dansa och jag röjde disken.

Lördag kväll och det betydde sångtävling. När programmet var slut frågade Mollie mej om jag visste vilken låt hon skulle rösta på nästa vecka. Ajax sa jag.
Nä du jag ska ju rösta på OWE.
Humf jag trodde hon hade glömt Owe, men icke sa Nicke ;)

Jaha dags igen ;)

Jockarp.

Allt kan hända....

Vigare än sin mamma ;)

Jag stod för morgonkörningen så det blev tidig uppstigning. Halv sju var vi på morgonfritids och vi pratade med fröken om hundar och hundraser. Att samtalen varierar väldigt är något man fått lära sej när man blev mamma, det skiftar snabbt.
En stor kram och en önskan om att alla som befann sej i rummet skulle få en fin helg, därefter gick jag.
Bruket och ett par koppar kaffe med grabbarna, det ballade ut direkt. En dag utan skratt på mitt jobb finns nog inte. Och det är jag klart väldigt glad över.

Jag hade problem med att hitta fokus, jag försökte men jag hittade inte någon bra väg in i min tänkta uppgift. Det är jobbigt när det blir så. Men även denna sköna sol har ju sina fläckar.

Jag åt en god soppa till lunch och varje gång jag gjort soppa så tänker jag, varför gör jag inte soppa oftare? Det var grymt god och sällskapet gick inte heller av för hackor.

Ett regn föll på mej när jag stämplade ut och det gjorde mej absolut ingenting, jag visste var jag var och vart jag skulle. En kvart senare stod jag hemma i palatset och valde outfit för dagens träning.
För säkerhets skull tog jag min självlysande väst på mej sen drog jag ut i ett vansinnigt tempo. Jag tog en liten tur på sex km, precis lagom innan det var dags för uppfräschning och middag.
Vi drog över berget till min icke kaffedrickande vän.
En underbar kväll bjöds det på. God mat som vi gemensamt fixade, glada barn och chill i soffan. Ett chill Som hux flux förändrades till en fotboll och basket match. När man har med barn att göra kan allt hända.

Vi drog hem över berget och vi såg en massa hjortar, så fint en stjärnklar afton, jag är lyckligt lottad som får uppleva allt det där vackra som kommer framför näsan på mej.
Vi var hemma sent och tänderna fick sej en snabbtur av borsten sen var det hopp i säng. Jag låg kvar och myste med min dotter som knoppade in omgående. Det hade varit en lång men fin dag i hennes liv. I min med ;)

Det blev ännu en kväll som jag kröp ner under mitt täcket med ett leende på läpparna. Tankar om att livet är fantastiskt och att det kan hända vad som helst bakom nästa krök. Jag älskar det, jag älskar livet. Det går bra nu :)

Jockarp.

Mammografi och finnar...

Jag väckte min dotter, hon var seg som gummi att få ur sängen. Jag fixade frukost och serverade det på silverfat, det enda hon behövde göra själv var att tugga och det gjorde hon som väl var ;)
Jag lämnade henne på morgonfritids lite efter sju, vi kramades och jag sa att jag älskade henne sen gick jag.
Jag körde till lasarettet i Karlshamn och en sån boost jag fick där innan klockan var åtta skulle jag lätt kunna vänja mej vid att få dagligen.
Mammografi och jag gick in med bar överkropp. Tjejen som skulle utföra själva fotandet kunde inte sluta att ge mej komplimanger för min kropp. Du är väldigt vältränad och snygg, bla, bla bla. Vidare pratade hon om att hon behövde träna att hon slarvat med det, sen tog hon mitt ena bröst och stoppade in i själva kameran, sen fortsatte hon att blarra om att jag var så grymt vältränad. Hon ville ha reda på hur jag kunna få den kropp jag hade och ja, jag försökte verkligen berätta det för henne mellan bilderna på mina bröst och hennes prat om min kropp.
Hon frågade om jag hade inplantat. VA! sa jag, skulle inte tro det, jag blev litet besviken på henne i det läget, hon som ser bröst hela dagarna borde väl rimligen se skillnad på det. Eller?

Jag gick ut från rummet och funderade på vad tusan som hände där inne egentligen, Vilken morgon, helt sanslöst. Jag flinade hela vägen till bruket och när jag väl kom innanför dörrarna berättade jag för grabbarna om min morgon. Jag bad dom bosta mej likt den bönan varje morgon, vi får se hur det går med det :)
Vi fortsatte att prata kropp under dagen. Och mina grabbar är ett sällsynt gäng det är en sak som är säker.
Vid middagen klagade jag över att jag fått ungdomsfinnar i pannan, finnar vart tionde år och så kommer dom nu när jag absolut behöver vara finnfri på grund av en lite aktivitet som ska till att göras kommande vecka.
Grabbarna säger då:
- Det är säkert stress,
jag är inte stressad, kontrar jag med.
- Eh det är inre stress.
Eller mens säger den andre då :)
Snacka om att vi har ett öppet förhållande i vår grupp. Jag vet var han menade men jag kunde inte låta bli och säga att han borde läsa biologiboken, Mens sitter inte i pannan ;)
Detta fördes på tal vid ett flertal gånger under eftermiddagens övningar.
Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?

Hem till mitt mys och det var en underljuvlig eftermiddag, Jag funderade på om det var ljuset som gjorde att vårkänslorna knockat mej så otroligt mycket dom sista dagarna. Skönt är det i alla fall.
Jag inventerade ägorna och vedreserverna lite, det börjar tryta i källaren så nu är det snart dags att börja leverera lite på den fronten.

Ännu en kväll dansade vi så svetten öste av oss. Vi är helt galan när vi drar igång ;)

Jockarp.

Topplock av....

Den här godingen lever jag med ;)

Gymmet, japp. Jag är i en sån sjukt grym form nu så jag vet inte om jag någonsin kommer kunna blir i bättre trim. Den här 40-åringen slår nog det mesta i sin väg, go känsla.
Jag ser ofta människor i min vardag som ger upp, som inte orkar se till att kroppen är i god form. Människor som på kvällen har en vision om att förändras dagen efter. I morgon ska jag börja träna, i morgon ska jag börja äta bättre, i morgon. Det är försent. Man behöver börja idag. Tiden bara går och man kommer längre och längre i från sitt tänkta jag.
Ibland blir jag chockad över hur man bara låter sin kropp och sin själ bara förfalla. Det kan tyckas var knäppvarning på mej att jag analyserar och vänder och vrider på allt som kommer i min väg, men det är ju jag och det är ett sätt att hålla mitt inre i trim. 1,5 kilo hjärna måste ha lite motstånd den behöver ha lite gympa precis som övriga kroppen och det får den av mina funderingar.
Jag älskar att vara i trim, jag känner mej snygg och känner jag det så blir huvudet lite mer lättjobbat. Det hänger ihop.

Huvudet fick prestera under dagen, topplocket lättade vid två tillfällen. Den ena gången var när jag försökte komma i kontakt med Mollies skola. Jag ringde alla nummer jag hade och slutligen vände jag mej till kommunens växel. Bönan där testade också alla nummer men inget svar. Vi ringde på vaktmästaren och på mat tanterna men ingen svarade. I över en halvtimme höll jag på med kontaktsökning utan att lyckas, slutligen svarade vaktmästaren och han fick en skrapa som hette duga av mej och vidare gick han för att hämta rätt person. Jag var helt oxtokig över det inträffade. Nu var det inget allvarligt denna gången, men det hade kunnat varit det. Skärpning på den fronten önskas alltså.

Andra gången locket lättade var angående mitt jobb, dårar som inte begriper ska inte blanda sej i om man inte har en ödmjuk syn på sakerna. Kom inte och försök topprida mej, att slå mej på fingrarna gällande detta gör ingen ostraffat.
Möte inplanerades i ärendet.

För att bättra på humöret bjöds det på semla, det är snart dags för en socker avvänjning igen, men jag är inte riktigt redo för det. Jag har lite annat på lut först ;)

Jag tackade för mej och körde och hämtade myset, hon hade en massa saker på sin agenda när vi kom hem. Själv gick jag ut och tog tag i lite vårbrukande. Mullvardshögarna är höga och många, dessa ströks till. Jag röjde upp lite i sandlådan och på altanen, det såg trevligt ut när jag gick in.
Övervåningen angreps vidare. Kläder och tyger i mängder sorterades och magasinerades. Lådor flyttades och vi möblerade lite i rummen. Det blev riktigt fint. Hemtrevligt liksom. Mollie älskar att vara på övervåningen, hon hittade lite böcker och kramdjur som hon grejade med. Mysigt.

En kaffe hos min bror hann vi med innan nattningen. Myset hängde med kusinerna och vi blarrade om jobbet och om träning. Härligt.
När vi vände hemåt kände jag vår i luften. Jag älskar den känslan.
Jag älskar även min by och det kändes lite extra under gårdagen. Varför vet jag. Jockarp i mitt hjärta.

Upps....

Jockarp.

Semlor....

Gånger två...

03:18 god morgon, jo tjena. Jag vaknade upp och det var omöjligt att somna om. I det läget hade det varit underbart om det legat en människa bredvidd mej som jag älskade som jag kunnat lägga mej nära tätt intill. Men nepp det var tomt. Skit samma lika bra och gå upp. Jag roade mej med tvätten och att sätta fyr i pannan, jag fixade inför dagen och gymmet blev berikat av mej väldigt tidigt.
Löpningen ja, den var en sån dag då jag inte ville sluta springa, dom tillfällena är få vad det gäller löpbandet men när det väl inträffar är den en cool känsla. Jag log, lyssnade på musik och formulerade en text i huvudet, en text som kom från hjärtat via mina stämband och ut i svären. Jag gillar det och jag har lätt att formulerar mej när jag rör mej framåt.

Möte, möte, möte samma sak men olika ämnen. Det var givande, frågan är väl bara vad det ger. Kommer vi framåt? förhoppningsvis. Det bjöds på semlor och för dagen klapp jag två. Väldigt goda må jag säga.
Sista mötet skulle sluta 16:00 och när klockan stod på den tiden lyfte jag min snygga bak och gick. Jag hade inte tid för övertid.

Hem och myset hämtades på undantaget och vi drog vidare direkt. Simövning och för dagen tog hon minsann dubbla pass. En liten flicka som vi delade dusch med hade diabetes och det pratade vi om en stund, det är bra att upplysa dom små om att det finns barn som inte är helt krya. När duschande var över kom det ett gäng äldre damer och den ena av dessa damer hade även hon diabetes. Mollie såg hennes lilla knapp som satt på armen och sa:
- Hon har också diabetes.
Ja sa damen och sen pratade vi lite till om det.

Vi körde hem och middagen lagades. Vi åt, fixade med disken sen drog vi i gång stora baket. Snabb som vinden snodde vi ihop en cheescake och en Nutella kaka. Imponerande må jag säga. Vi väntar åter igen gäster och dessa ska det imponeras stort på, så jobbar vi ;)

Lilla fröken tjorv satte sej i min famn och med balsam spray och en borste började operation lösa upp tjorvor. Fy säger jag bara, lilla fröken har fantastiskt vackert och fint hår men det tjorrar ihop sej så man håller på att bli galen. 45 minuter senare var hon vacker som den prinsessa hon är. Jag var nöjd men en liten kamaxel hade jag allt ådragit mej.

Hon var danssugen så vi drog igång, svetten öste av mej och jag snurrade Mollie så hon tjöt rakt ut. Armarna kommer bli ömma i några dagar, men det var det helt klart värt.

Smetslickning är grejer det :)

Jockarp.

Min utmaning....

Hmm ja henne tar man inte var man ställer henne.

Jag levererar verkligen vad det gäller träningsmässigt just nu, Marathon distans i helgen och måndag morgon drämde jag till med ytterligare km på löpbandet. Håret hade inte torkat från duschen från kvällen innan och jag svettades rikligt så håret var åter helt dyngsurt när jag hoppade av bandet. Det är lite småfestligt att börja veckan på det sättet.

Jobbet gick som vanligt bra, mötena avlöste varandra och på grund av ett långdraget möte missade jag kontrollen av foten. Men nja den känns bättre nu så jag kanske hoppar över det momentet.

Jag hade en konstig känsla som mullrade inom mej många gånger under dagen. En känsla över att jag ville ringa till en person som funnits i mitt liv tidigare bara för att höra hur hon mår. Mycket märkligt att det dyker upp från ingenstans och ligger och gnager under flera tillfällen.
Min jobbarkompis började prata om horoskop med mej, det var en bra brytning på mina tankar, jag började fundera över om jag trodde på det eller inte. Inte blev nog mitt slutgiltiga svar på den frågan.

Vi pratade om jordens befolkning och om att inom en snar framtid kommer det vara Indien som står för det land med flest människor, det är väl konstigt. Jag trodde på Ryssland, det är ju så stort till ytan, men vi kom fram till att stora delar av det landet kan det inte ens växa en morot på, kallt och otjänligt. Tydligen är det otrevligt även på andra sätt, enligt min källa så mister en kvinna i timmen livet på grund av våld. Det låter inte klokt i mina öron. Våldsdåden utförs av män, men det var ingen överraskning precis. Hemskt.

Jag lämnade bruket och drog till Bowlinghallen, det var ingen konst att vara en stjärna i det gänget ;) Jag drog in fem strikar och det var jag väldigt nöjd med. Och nej allt är inte en tävling, men nästan allt.
Vi åt god mat och det kramades en hel del. En trevlig tillställning.

Visst att det var trevligt men jag ville ändå hinna hem innan nattningen så jag skyndade mej, men till vad egentligen? Jag hann inte mer än komma innanför dörren förrän jag och min ilskna lilla dotter rök ihop. Är det något jag avskyr är det lögner och dumheter, lögnerna slapp jag undan men dumheterna fick jag allt smaka på och jag blir oxtokig i dom lägena. Har jag sagt att det är läggdags så är det läggdags, förhandling onödig.
Förvisso gillar jag att hon utmanar mej, barn som inte vågar stå upp för sej själva eller för något dom tycker är inte något jag förespråkar, men för dagen hade jag hellre sett att vi hade kunnat få en mysig stund den lilla tid vi sågs. Men nej det blir inte riktigt som man tänker sej.

Från löparskor till det här....

Jockarp.

Kalasande...

Tjohooo

Söndags morgon och ingen löpning på morgonschemat. Annorlunda må jag säga. I stället gjorde sej myset kalasfin efter frukost. Det stundade kalas.
10:00 checkade vi in på Randiz lekland. Vi blev mottagna av min icke kaffedrickande vän och hennes son, det var den lille mannen som fyllt år. Det var ett glatt möte, dom har varit saknade.
Mollie såg fram emot festligheterna väldigt, vi springer inte precis ner dörrarna på dessa lekland.
Paketöppning startade och Lego blev dagens stora paketvinnare.
Leken tog fart och det var härligt att se alla glada barn och vuxna. Jag hängde med Mollie en stund bara för att kontrollera alla olika konstellationer av lekar. Jag ville ha koll på hur anläggningen var uppbyggd så att faror minimeras. Jag provåkte lite olika saker, hoppade och klättrade. Inga bekymmer där inte.
En matrast och sen fortsatte leken. Ingen ville sluta. Men allt har ett slut så vi tackade för oss och drog vidare.

In till Ekohallen, vi behövde lite flyttlådor och vi letade vidare efter den köttätande blomman, vi kammade noll även denna gång. Men nu har vi fått ett hett tips som vi hoppas ska ge utdelning.

En ny butik har öppnat ;)

När vi kom hem hängde det en blomma och en chokladask på dörren. Att bli uppskattad på de sättet gör mej glad. Blommorna sattes på bordet och chokladen tog två andra hand om :)

Soppa lagades och två tallrikar tryckte min dotter i sej, jag åt ingen, inte just då. Jag skulle nämligen ut på mitt älskade berg. Ordningen är återställd, snön är borta och tjälen släpper. Svampkänning ännu en dag under sulorna alltså, Skönt när det sviktar. Ännu en halvmara las under mina fötter och det var lite tungt på sina ställen. Mycket vatten och grymma backar, duggregnet föll på mej och tröjans dragkedja gick sönder, mycket som hände på ett par timmar på berget alltså.

Frusen, trött och hungrig kom jag hem och vad passar då bättre än att värma en slurk soppa. Det var strid om maten, Mollie ville ha mer. Jaha lika bra att dela med sej då.

Nya lakan i sängarna och jag klarade det utan att kasta upp. Det är så sjukt trist, måtte jag träffa en böna snart som kan dela den uppgiften med mej. Att byta lakan blir lite roligare då.
Nyduschad kröp jag ner i mina rena fräscha lakan och gosse vad jag njöt. Att man kan känna en sån tillfredsställelse är helt sjukt. Och än bättre blir det till sommaren när lakanen torkat i sommarvinden. Mmm jag längtar till sommaren och snart är den här ;)

Jockarp.

Heting....

Asså den där kocken :)

Myset kom insmygandes med sitt kramdjur till mej redan halv sex. Hon frågade om det var morgon, nepp sa jag kryp ner till mej och sov löd order.
Halv sju kröp sen jag försiktigt upp för att inte väcka mitt nu sovande mys.
Mormor kom klockan sju och jag gick ut och gav hästarna varmt vatten. Temperaturen visade på fem minus men det kändes inte så.

Springandes angrep jag backe efter backe och det var en fantastisk vinterdag. Det kändes som om jag sprang i en vacker vintertavla. Det var så otroligt vackert och solen steg och mötte mitt ansikte, den var varm. Så underbart. I två mil njöt jag sen var jag åter hemma på borggården.

En tallrik yoggi med lite frön och nötter sen väntade duschen. Vidare var det dags för simskola.
Fyra barn för dagen och Myset var bäst i klassen, hon levererade stort både på ryggsimmet och flytandet. Hon imponerade stort både på mej och på simfröken. En rolig stund alltså.

Vi drog till Maxi och handlade, vi är ute efter en blomma som fångar flugor, myset har tjatat om det ett tag men det verkar vara svårare än väntat allt lyckas köpa en. Vi fick ta ett par andra blommor medans vi letar vidare.

Kaffe i söderläge med en sol som vräkte ner på oss passade perfekt efter vår utfärd. Det är så lyxigt att bara gå ut och sätta sej med sin kaffekopp. Lantliv när de är som bäst.

En sjukt god kycklinggryta lagades, det blev en het historia, väldigt passande :)
Fyra matlådor blev över och det är bra att fylla på frysen emellanåt. Efter middag blev det en tupplur i soffan. Herregud vilket chill liv. Jag ser mej ha tid till lite vila nu för tiden jag hinner med det jag ska ändå och det är bra.

Vi kollade gemensamt på en film och ja det gick inte att hålla lipen borta. Det är inte utan att jag längtar till dessa barnfilmer är historia och triller, komedier och rysare står på min dotters film listor. För dagen var det nalle puh som fick mej att gråta en skvätt, ja pinsamt jag vet men är man en känslig tjej så är man.

Mellon ja det börja bli en vana en trevlig sådan. Vi satt tätt ihop uppkrupna i soffan och Mollie hade fixat med själv mallen för att hållas statistik på låtarna. Vi är lite oense angående hur skala ser ut. ibland har hon poäng mellan 1-100 och ibland 1-40. Inte lätta att veta.

Min absoluta favorit i årets tävling var helt klart vår käre same. Att ett par futtiga rader text kan knocka så med en gång och med sån kraft det var imponerande. Jag föll nog lite för fröken Aninia, en skön tjej :)
Vi tog en sen tandborstning och jag gick och sjöng raderna i en värld full av strider. Då säger Mollie plötsligt.
- Dom sjöng styre mamma.
Nä du det gjorde dom inte, sen flinade vi gott åt det och provsjöng styre några gånger :) Vi hade en supermysig kväll ihop. Lättlevt.

Många bra låtar enligt myset :)

Jockarp.

Flickvän sökes....

Monkey business :)

Dom första orden som kom från min mun när jag vaknat och klivit upp var, eh men va fan. Hela palatset var fullt med snö. Hur gick det till? Jag var inte förberedde på det. Jag väntade på våren jag.
I mina kängor och full rulle på kärran mot brukets gym. Jag drog in ännu några km till veckans samling. Det  kändes bra. Foten var mycket bättre vilket var konstigt. Jag skickade ändå ett mail till sjuksyrran på jobbet och fick en tid på måndag. Ja nu är det inget återvändo. Nu ska det redas ut.

Jag levererade bra på jobbet och det kändes toppen att avsluta veckan på topp. Det märktes tydligt att det var fredag, fredagsstämningen infann sej tidigt på dagen. Nivån på skämten var alltså en bra bit under bältet och jag skrattade hysteriskt. Vilket ängagäng vi är.

Min lilla invit med tårtor gjorde succé, man kan inget annat göra än att älska Leonora Vilhelmsson när hon kommer med alla dessa goda inslag i vardagen. Grabbarna var nöjda och så även jag.
Innan vi gick hem sa vi till varandra att vi redan längta till måndag, det måste väl ändå ses som ett extremt gott betyg till vår arbetsplats och till vår projektgrupp.

Myset var på fritids några timmar men det var sparsamt, mormor både lämnade och hämtade henne under mitt arbetspass. Dom satt och myste i soffan när jag kom hem och informationen om att det ätits jordgubbar nådde mej, vilka livsnjutare dom är dom där två ;)
Vi drog hem och började laga mat. Myset dukade och donade lite med maten. Vi lyssnade på musik och jag älskar att höra min dotter sjunga med i låtarna. Det är så hemtrevligt på något sätt.

Myset chillade i soffan efter middagen och jag tog tag i en garderobs inventering. Jag är så sjukt effektiv när jag väl kommer i gång. Tre garderober rensades ut och jag provade diverse kläder. Jag konstaterade krasst att jag har en massa kläder som har tjugo år på nacken men fortfarande sitter dom som en smäck på mej. Ja, vad det betyder är ju enkelt att räkna ut. Matchvikten har varit densamma under alla dessa år. Helt sanslöst kan jag tycka. Jag hittade även några guldkorn och några brallor klippte jag till så att dom passar bättre in under sommarmånaderna. Ny garderob alltså :)

Min dotter ville att jag skulle natta henne och det gör jag mer än gärna, jag låg jämte henne och hörde hur hennes andetag blev lugnare och djupare ju fler sekunder som gick. Det är en skön känsla att ligga bredvid henne och lyssna på henne, hon är helt trygg och att känna den känslan gör mej varm i hela kroppen.
Min dotter mår toppen och jag är världen bästa mamma.

Hittade den här gamla tröjan ;)

Jockarp.

Dårarnas paradis.....

Snart ryker vintermössan....

Uppstigning vid femsnåret. Jag satte fötterna på golvet och reste mej. Aj. Min fot gick knappt att gå på, smärtan var enorm. Jag linkade ut i badrummet och borstade mitt vackra garnityr. Hopp i löparkläderna, matlådan togs ur kylen, datorväskan och påsen med gympadojorna togs i nävarna sen gick jag ut. Det smärtade fortfarande men inte lika mycket. Jag checkade in på gymmet och när jag fick skorna på fötterna var smärtan minimal, märkligt.
Jag tog ett ganska lugnt pass, visst att jag var grymt svett, men jag lät dom tänkta intervallerna vara.

Dagen fortskred och jag hade en lagom go smärta hela dagen och nu är jag nära att ta mej till sjukstugan på jobbet. Det som gör att jag håller mej borta från stället är förmodligen att jag är något rädd för hur domen kommer att falla. Ett brutet ben i foten skulle med all sannolikhet betyda vila. Turligt nog är det översidan som inte är i form. Hade det varit någon annan del hade det nog varit omöjligt att träna.

Vi hade ännu en sjukt kul dag på kneget, mina kollegor var i sitt esse och jag tjöt av skratt flera gånger under passet. Dårarnas paradis helt klart ;)

15:00 kom myset och mormor och mötte upp mej vid grinden på bruket för vidare färd. Dom hade varit ledig under dagen och hunnit med att köpa nya byxor. Dom visade min dotter stolt upp för mej innan jag ens hann fram till henne.
Café Mandeltårtan var målet för dagens utflykt. Gaaah jag älskar deras mandeltårtor och för dagen tog jag två bitar, ja, jag vet att det inte är okej, men jag kan inte låta bli. Jag faller för frestelsen och jag faller hårt när det gäller denna specialitet.
Eftersom jag öppnat mitt lönebesked och nåtts av infon om att månaden gett mej närmare 80 papp kände jag att min generösa ådra kittlade mej. Tanken var att köpa en hel tårta till fredagsmyset med grabbarna på jobbet men tyvärr med alla sportlovs lediga och fikasugna människor fanns det bara ett par futtiga bitar kvar. Dom tog jag dock men jag fick dryga ut festligheterna med några tårtbitar av choklad. Dom går hem dom med, det är jag säker på :)
Medan jag gluffsade i mej tårtbit nummer två tog myset en glass, även den är speciell. Karlskrona glass. Utomordentligt god. En riktig svulltorsdag, så jobbar vi.

Kvällen kändes lång men det berodde nog främst på att jag slutade tidigt och att det var ljust så länge.
Vi styrde upp sysslorna gemensamt i hemmet vilket är bra. Mollie rustas för sitt liv som vuxen och jag får hjälp. Win win.

Så sjukt gott...

Jockarp.

Andra planeter....

Dansk design

Sportlovsvecka och det passade utmärkt med en fridag mitt i veckan.
Planen och sällskapet var klart sedan innan så det var egentligen bara att packa väska och dra iväg. Men nej, nej, nej. Så enkelt får det inte vara.
Jag vaknade av ett mess runt sexsnåret med informationen om att min icke kaffedrickande vän låg med spyspannen. Alltså förstod jag omgående att skulle utflykten bli av så blev det med två personer mindre än vad det var tänkt.

Myset vaknade och vi kramades en bra stund i soffan och jag passade på och fråga henne om hon ändå ville åka i väg, bara hon och jag. Hon bad att få återkomma efter frukosten. Det går fint sa jag.
Frukost och kaffe och lite chill vi teven i form av fixarna (tydligen det nya nu)
Jag frågade henne ännu en gång om hon ville åka och svaret blev ja.

Klockan nio satt vi på tåget och pysslade lite i en pysselbok. Jag njöt i fulla drag av att bara sitta på en stol bredvid min dotter. Jag lyssnade på henne när hon kom på hur det skulle vara i boken och ibland frågade hon mej om hjälp med att berätta vad det stod i texten.

Två timmar senare hoppade vi av på Kastrups flygplats. En trappa upp och vi hoppade bums på den förarlösa Metron, Mollie blev helvild när hon kom in i tåget, sprallig av tanken på att ingen körde tåget helt enkelt. Jag bara log åt henne.

En kilometers promenad och där nådde vi vårt mål. Den vackra byggnaden välkomnade oss och innanför dess väggar finns det 20 000 djur, sju miljoner liter vatten och 53 akvarium. Jag gillar stället skarpt och en av anledningarna är klart byggnaden, jag tycker att den är vacker och att den sen också ligger fantastiskt vackert intill vattenkanten gör ju inte saken sämre precis.

Vi strosade runt och kollade på alla fiskarna, fåglar och andra djur som rymdes i bygget. Det var  mycket folk på plats, det roade jag mej med att kolla på. Ganska flat tätt också vilket gjorde det ännu lite intressantare. Det gäller att hålla sej uppdaterad ;)

En lunch i form av fish and Chips med utsikt över Öresund. Vackert så det gjorde ont i mej.
Efter maten tog vi en tur ut till Uttrarna Moije och Agnes, dom är både Mollies och mina favoriter så dom hälsade vi på en bra stund. Dom är super söta och väldigt aktiva.

Vi vände hemåt efter en snabb fika på flygplatsen medan vi väntade på tåget.
Det blev en dag som inte blev som det var tänkt men det blev väldigt bra ändå vilket jag är glad för. Och vi har redan nya utfärder planerade med våra vänner, det gäller bara att alla håller sej på benen ;)

Spännande...

Jockarp.

Rättvist...

Jomensåatte....

Ett stenhårt pass på löpbandet startade runt halv sex och avslutades när svetten formligen sprutade ur mej. Den starten på dagen är precis vad jag behöver. Huvudet fungerar mycket bättre när kroppen rör sej framåt. Mitt huvud funkade kanon under gårdagen. Jag ställde frågor, sökte svar och fann dom. Det är en enorm tillfredsställelse.
Ibland ser det inte ut så utan frågor ställs och svar söks men jag hittar inte riktigt rätt. Det är då jag blir låg och analyserar så mycket så huvudet håller på att flyga i luften. Jag måste få svar på mina frågor annars mår jag inte riktigt hundra. Men gårdagen var alltså en dag med enorm svarsfrekvens.

Några möten på jobbet och diskussion om min framtid. Det ser fint ut på den fronten. Jag kommer att jobba dagtid ett tag till vilket är glädjande. Allt blir enklare för myset och det är det viktigaste. Jag blir också enormt flexibel och kan i princip sätta mina egna tider, flex är fint och ledighet är fint det med.
Det är extra viktigt nu när jag har en del på spisen gällande den privata delen av mitt liv. Det känns som Gud hör bön. Jag var nöjd, belåten och enormt tacksam över att jag får alla dessa fina möjligheter just nu. Det känns väldigt rättvist på något sätt.

Lätt i sinnet? Ja.
Att jag inte mådde prima häromdagen gjorde mej inget, jag tog mej ur svackan och det stärker mej. Jag vet vad jag är kapabel till, jag kan vända mörkt till ljust. Det gäller bara att fokusera på allt det ljusa i mitt liv just nu.
Det började jag med bums när jag körde hem från jobbet. Jag hade solen i ögonen, solbrillorna sattes på näsan och jag drömde mej bort till doften av jordgubbar, sommaräng och nyslaget hö. (Läst den texten i en bok. Min bok) Jag flinade lite för mej själv när raden bubblade upp. Och så tänkte jag, fan tänk att du skrivit en bok Leonora. Ja ibland fattar jag det inte riktigt.

Myset hämtades upp på undantaget för vidare färd till simskolan, hon var lite trött men när hon mötte simfröken piggnade hon på sej. Jag älskar att se min dotter glad och när hon pratar med allt och alla blir jag extra glad. Att våga prata med människor är en god egenskap och den besitter lilla fröken Vilhelmsson, tja den stora fröken Vilhelmsson med ;)
Simningen gick fint och vi missade ett pass när vi var på semester så de ska vi ta igen redan till helgen.

Hem och middagen värmdes och åts. Målarfärgerna togs fram och det levererades ett par alster innan det var dags att hoppa i lopplådan.
Vi kramades och sa att vi älskade varandra, vi formade hjärtan med våra händer och sa god natt.

Den 21/2-17 var en dag som åkte ner i braigalådan med en rejäl smäll. Jag somnade med ett stort leende på mina läppar.

Min lilla sockertopp....

Jockarp.

Tvivel....

Jag tränade ett pass på gymmet och mådde toppen, men någonstans på förmiddagen förändrades det drastiskt. Jag mådde inte bra, jag började funderar på saker jag haft och vad jag gått igenom. Jag tänkte på det fysiska och saknaden efter det.
Varför det kom vet jag, jag såg något som kickade igång den delen av mina 1,5 kilo hjärna. Sen spann den vidare mot min vilja, jag tryckte undan det men det envisades med att åter komma upp till ytan. Det blev giganternas kamp där inne i huvudet på mej.

Jag behövde musik för att sortera, valet föll på Lasse och hans Låt Tvivel. Jag behöver höra raderna: "De kallas tvivel det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör" Jag behövde associera mej med texten och tänka. Leonora det är okej, det är okej att tvivla, okej att inte alltid må bra.
Jag behövde höra Lisa Ekdahl sång i tveksamhetens tid. Med raderna: "När tveksamheten gror då jag är långt från beslut, då ingenting är som man tro, inget är som det ser ut"
Ungefär så kände jag, jag var långt från beslut, beslut som inte jag kunde fatta. Jag var svag.

Jag tog mej i kragen när jag grottat ner mej, lite nedbrytning behövs ibland för att känna fighting spiriten börja bubbla igen. Och som väl var började det att bubbla.
Ulf Lundel fick hjälpa mej att se ljust på framtiden igen. Ibland behöver jag höra vackra texter, låta dom komma in i mej runda mitt hjärta, kittla till lite och få mej att må så otroligt bra. Att höra texter som få mej att tro på framtiden att tro på mej själv. Låten Isabella var den som vände min dag från mörker till ljus, texten som följer beskriver den jag är när jag mår bra. Jag är vacker, modig och ingen jävel kan ta mej ;)

"Vacker är den som reser sig, som vågar tro
som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsliga nattkvarter
vacker är den som är sårbar, vacker den som ser"
Jag var tillbaka i mitt vanliga jag när jag avslutade sången med raden
"Isabella låt inte dom jävla ta dej"

Jag älskar min styrka att kunna vända svart till vitt. Men för dagen låg det lite kvar och skvalpade i kölvattnet. Det fick min icke kaffedrickande vän råda bot på. Ett samtal med henne där jag fick lufta mej rejält. Likt ett rinnande vatten for det sista lilla tvivlet ur mej. Så skönt.

Jag kunde lugnt sätta mej i soffan med min dotter och titta på festinbjudningarna och vidare roade vi oss med att titta på hundvalpar, jag var lätt igen. Lätt och stark. Tack för det.

Massa inbjudningar blir det...

Jockarp.

Bellman....

Orientering....

Efter en sen afton med glitter och glamour sov unga fröken Vilhelmsson till halv nio. Mormor kom så jag drog ut på berget en morgontur. 2 mil bankade jag till med. Det var gråmulet och det kom lite regn i duggformat. Det var skönt, jag gillar alla väder när jag har löparskorna på fötterna, alla skiftningar i vädret har sin charm.

Hemkommen och en känning i de nedre regionerna, en nalkande urinvägsinfektion kanske. Jag drack upp 1,5 lite tranbärssaft i ett svep, det gjorde susen. Några toabesök senare så kändes det bättre.

Mollie gjorde en orienteringsbana inomhus till mej i form av postitlappar. Dessa sattes upp överallt och min uppgift var att så snabbt som möjligt springa banan och samtidigt plocka ner lapparna. Snabb som vinden lyckades jag med mitt uppdrag.

Mums.

Vi diskuterade middagsmaten och hon ville absolut inte ha hel kyckling vilket jag planerat för. Jag brydde mej inte utan lagade den utomordentliga goda rätten och när vi satte oss till bords och hon tog första tuggan sa hon.
- Det är ju gott mamma.
Ja de vet jag väl, kommer du ihåg det till nästa gång nu då sa jag och ruffsade till henne lite i hennes vildvuxna hår.
Vi flinade lite och sen drog hon igång och berätta Bellman historier på löpande band. Väldigt underhållande måste jag säga ;)

Hon var pigg och febran var som bortblåst.
Städning är veckans höjdpunkt så det satte hon fart med efter maten, hon drog in ytterligare 20 spänn, det damp in på hundkonton direkt. Hon kämpar på med andra ord.

En tur upp till kusinerna livade upp vår eftermiddag, myset pysslade och var nöjd med det, jag drack kaffe och samtalade, det var jag nöjd med. En bra eftermiddag alltså.

Kvällen bestod av dans, både Owe Thörnkvist, Roger Pontare och Lisa Ekdahl drog vi av. Vidare kollade myset på Just Dance och dansade till det, men då var måttet rågat för mej. Jag satte mej i soffan och njöt av min nu pigga dotter. Hon är underljuvlig när hon dansar ;)

Dans och jojo....

Jockarp.

Sjuksyrran....

Mys i soffan gäller...

Ja att myset inte var i form märktes tydligt då hon sov som en stock till klockan åtta. Det gjorde jag med och det var en sensation.
Febern togs och hon hade något förhöjd temp men hon var pigg. Vi gick upp till undantaget och jag sa hej då och gav mej ut på berget.
Tjälen hade börjat släppa så stora delar på min halvmarathon distans kändes det som om jag sprang på en svamp. Go känsla.
Jag sorterade tankarna och filosoferade över livet. Det slog mej att en människohjärna väger cirka 1,5 kilo, jag grubblade lite på vad jag använde den vikten till. Mycket handlar om att sortera saker, vart dom läggs vet jag inte, men jag analyserar och sen försvinner dom så småningom.
Jag ska försöka bli bättre på att använda 1,5 kilo till något mer än just sortera och analysera. Jag skulle ju kunna göra något riktigt bra av det. Men jag är inte där än. Det krävs förmodligen lite snurr och analyserande och en tydlig målbild innan jag är redo att använda den till något annat än de jag gör nu ;)

Vi begav oss hem och jag tog en sen frukost, fasteträning är bland det bästa jag vet men ack vad hungrig jag blir innan jag får mat i kistan.
Vi la oss på soffan en stund, vi behövde tydligen det. En extrem chill helg så här långt.

Våfflor, ja när koden väl knäckts så har jag lätt för att snöa in, våfflor varje vecka jo jag tackar ja. Vi bjöd ner mormor och morfar och jag fick tvinga i mormor den sista våfflan, inget skulle gå till spillo. Hon höll på att somna på stört.

Myset och jag satte oss gemensamt med datorn och Power Point och gjorde en inbjudan till hennes tänkta fest. Från att det skulle vara en tjejfest med tjejerna i klassen så växte det snabbt till att vi ska bjuda in alla och det är tydligen över trettio barn. Hur jag ska reda upp det i palatset med mat och snacks det vet jag inte i detta nu men det löser sej väl. Vill myset bjuda alla så får hon bjuda alla. Så jobbar vi ;)

Tanken var mellomys med vänner men med ohälsan så ställde vi in, vi var inte redo för utfärd, i stället kröp vi upp i soffan med en skål chips och lite annat gott. Vi lyssnade och vi pratade om musiken, mysigt att umgås på ett lite vuxnare sätt. Musik förenar.
Glädjen såg inga gränser i min dotter när det stod klart att hennes favorit gick bums till final. Hon formligen älskade Owe och Owes låt. Själv valde jag att inte komentera det hela ;)

Helt feberfri efter tjugonde gången...

Jockarp.