11 minuters putsning....

All runners are Beautiful...

Vi lämnade palatset tidigt. Färd med tåg till Kastrup. Allt klaffade och vi hann med en vända i Taxfree butiken. Mollie fick en liten ryggsäck i form av en rosa dinosaurie. När vi stod i kassan började hon gråta. Jag frågade vad som hänt. Då säger hon med tårarana rinnandes ner för kinderna:
- Mamma, man kan gråta för att man är glad. Jag är glad över min ryggsäck.
Ja ni fattar, det var inte enkelt för mej att hålla tårarna tillbaka i det läget. Vilken underbar liten människa jag har i mitt liv.

Med den nya väskan så drog vi mot Prag. Vi tog oss till Expot för att hämta ut min nummerlapp. Redan där börjar det pirra i kroppen inför det som komma skulle. Att deras logga för loppet var All Runners Are Beautiful gjorde inte saken mindre känslosam. Här spelar det liksom ingen roll om man är elit eller en vanlig bonnläpp, alla tävla på samma villkor och alla gör en hjälte insatts när dom tar sej i mål i ett Marathon.

Vi checkade in på ett av dom lyxigaste hotellen i stan. Detta hotell låg mitt över det Astronomiska uret vilket gjorde att vi hade full koll på tiden och vad döden pysslade med ;)
Rummet var lika stort som palatsets vardagsrum och det är inte litet det, det var smakfullt inrett, lite slottsmiljö och det gillar jag skarpt. Sängen provhoppades och den var hoppvänlig.

Provligg innan hoppningen ;)

Loppet startade 09:00. Jag kände att jag hade det i mej, jag har tränat grymt hårt hela vintern och det till följd efter en separation. Jag väljer att se saker positivt och detta var en av fördelarna med att bli bränd och blåst på de jag trodde var besvarad livslång kärlek. Kniven i ryggen resulterade i löparskor på fötterna minst sex dagar i veckan och många veckor har det blivit upp i mot tio mil på berget.

Så vad hände då? Jo jag hade en ny spellista på spotify, jag hade ett leende på mina läppar, jag hade tankar i mitt huvud om att detta skulle bli ett skönt, roligt och perfekt lopp. Ben, hjärta, hjärna var i symbios och självklart ger det resultat. Jag sprang från start till mål, inte ett enda promenadsteg tog jag och jag var pigg. I never hit the wall och den känslan, den är obeskrivbar. Jag bara sprang på, km efter km med min musik och mitt leende.
Detta var mitt första Marathon lopp som jag faktiskt sprang fortare andra halvan av loppet, km tiden låg på 5:31 sista milen och det imponerad minsann. Jag hade tre mil i benen men ändå låg jag på en tid som jag sällan har hemma på berget.
I mål sprang jag till publikens jubel och gap om Go Sweeeeden. You are a hero.
Tårarna brände och det klumpade sej i halsen när jag stod med min nionde Marathon medalj runt halsen och personbästaputsning på 11 minuter.
Tiden blev 03:47:25 Stoltheten såg absolut inga gränser. Jag har en fantastisk kropp och ett pannben som måste vara metertjockt ;)

Dagen efter satte jag fötterna på golvet och räknade med smärta. Icke sa Nicke. Jag var som vanligt, något stel i vaderna men nä jag är så otroligt imponerad av min kropp och hur jag rustat den för ansträngningen.
Kalla mej gärna skrytmåns, men gör inte det förrän ni själva sprungit några Marathonlopp ;)

Den medaljen smakade otroligt bra...

Jockarp.

Silverbibeln....

På palatsets trappa ;)

Morgonfritids och jag stötte ihop med en gammal klasskompis mamma som skulle hoppa in och jobba i matbespisningen. Henne ville jag växla några ord med. Mollie blev tvärsur i bilen, hon tyckte inte att jag respekterat henne. Hon pratade med mej och jag avbröt henne för att prata med en annan människa och ja hon hade en poäng där faktiskt. Jag uppförde mej inte riktigt korrekt. Det var inte lönt just då att diskutera det inträffade men på kvällen tog jag upp det och vi pratade om det och det kändes bra för oss båda.

En dag på jobbet som stavades effektivitet, eller ska jag säga delegering och förhandling ;) punkterna med mitt namn som ansvarig på listan raderades ut en efter en och den känslan var helt sjukt skön.
Ett haveri gjorde dock att en riskanalys behövde göras innan hemfärd, där sprack den möjligheten att flexa ut. Trist men det är ändå viktigare att jobben utförs på ett säkert sätt.

Under min dag på jobbet blev jag även uppringd av radio P4 Kristianstad, dom sökte en löpare till sitt lag i Humlestafetten och dom undrade om jag kunde ställa upp. Min undanflykt blev dock att jag inte kunde springa den tänkta sträckan på 2,3 km för jag har ett Marathon på söndag. Same same ;)

Jag körde hem och hämtade mitt mys, min icke kaffedrickand vän och son kom. Det kändes som en evighet sen sist vi sågs. Vi blurrade och barnen gnabbades. Ut och studsmattan angreps, lite fysik aktivitet vände moll till dur. Vi hade alla en mysig stund på mattan. Vi fortsatte med att kasta gris. Mollie är inte sportslig i sitt sätt att agera när vi utövar grenen. Hon kastar taskigt och då gärna till mej. Inte okej ;)
Lite vattenlekar följde och mammorna satte sej bekvämt i stolarna på altanen. Skönt häng.

Kvällen bestod av pizza och av att packa lilla väskan igen. Nu bär det av till en stad som svenskarna stormade 1648 och tog med sej ett krigsbyte i form av en silverbibel. Den finns numera i Uppsala och 2011 kom den med på Unescos lista över världsminnen.
Vaclav Havel hade en version om att den skulle återföras till sin ursprunksplats, men så har inte skett. Ja ni som kan er historia kan snabbt räkna ute vart jag är på väg ;)
Nu ska vi inte dit för att grotta ner oss i bibeln utan jag ska springa 42 195 meter och försöka mej på att ta hem den 9:e Marathon medaljen till Jockarp. Det känns inte omöjligt.

På återhörande.

Jockarp.

Regnbågsbarnens kämpe....

Ingen löpning men väl sovmorgon, jag hasade mej upp klockan sex och satte fyr i pannan. Matlådan i handen sen begav jag mej ut.
När jag gick utanför palatsets dörr och satte nyckeln i låset och vred om för att låsa, ilade det i hela kroppen av vällust. Solen värmde min rygg och jag log av lycka.
Jag gick ner för trappan och tänkte, detta är en morgon jag ska plocka fram en gråmulen Novembermorgon när livet känns mörkt och tungt. Då ska jag tänka på denna Majmorgon då livet var ljust och enkelt.

Morgonen fortsatte med en kopp kaffe och en massa problem. Tack det bara vältes över oss. Vi började bums med att försöka reda upp bekymrena, 1,5 kg hjärna fick aktiveras, dom grå gnoddes hårt. Vi vände och vred på bekymrena och teoretiska lösningar blossade upp. Hur det ser ut i praktiken har vi inte en aning om än, men det har vi inom en snar framtid.

Möte under eftermiddagen och torsdagsfikan slank ner. Det har blivit en trevlig aktivitet det.
Jag tackade för mej och körde för att hämta upp mitt mys. Vi drog vidare till ICA för att komplitera lite till Tacosen.
Jag hade fått tips om att det var en artikel om mej i en tidning. Vi hittade tidningen och det var verkligen vackra ord. Regnbågsbarnens kämpe Leonora stod det. Den titeln går minsann inte av för hackor. Hittills har pressen varit god mot mej men jag antar väl att det kommer att skrivas km vis med rader om jag nu kommer bland dom fyra bönderna som ska följas i sommar. Och hur det kommer att vinklas och läggas fram har jag inte en aning om. Men just nu gläds jag väldigt av deras proffsiga journalistik. Dom skriver om saker som hänt, fakta utan vinkling. Bara den bittra sanningen. Den är nog så säljbar antar jag ;) Nyheter för Sverige och historia för mej, det känns bra.

Hem och när vi kom upp på borggården låg det en blombuket neranför trappan. De var en stor vacker bukett. Vem den var i från vet jag inte. Ett namn stod det men de finns nog en hel del kvinnor i Sveriges rikes land med det namnet. Stort tack i alla fall vem du nu än är.

Vi gick in och började laga mat, morfar bjöds ner från undantaget och kamphundarna var självklart med. Vi tömde alla faten, så ska det se ut.

Kvällen blev väldigt blåsig och vi satt i soffan och lyssnade på den vilda vinden som virvlade upp jord från Vesan in i våra fönsterkarmar. Hej sandstorm typ. Vi höjde temperaturen inomhus och kröp upp tillsammans i soffan.
Vid nattningen hörde vi fågelsång och Mollie frågade mej varför sjunger fåglar?
Svar på det. Varför sjunger du och jag ;)

Jockarp.

Våga vinna.....

God morgon ;)

Nä det var omöjligt. Jag behöver springa så jag tassade åter ut halv sex och drog iväg. Fötterna fick möta asfalt en stund, allt för att förbereda dom på vad som komma ska. Men jag fick en längtan till den ljusgröna skogen så upp på berget sprang jag. Jag sprang förbi hav av vitsippor och jag kunde inte låta bli att inte lägga mej ner i den vitgröna böljande massan. Jag skrattade rakt ut, det var något vilt i mej som var tvunget att komma ut och att skratta verkade vara en god ide.
Jag var redo för dagen.
Dusch och kaffe med mina vänner följde. En underbar morgon.

Förmiddagen bestod av arbete och eftermiddagen av att lyssna på en inbjuden föreläsare. Det var en bra och givande dag med andra ord.

Jag körde och hämtade upp mitt mys och där stötte jag ihop med en fröken på skolan som jag aldrig pratat med innan. Vi började att prata om min medverkan i bönnerna. Hon började med att säga:
- Tusen nya vägar kommer att öppnas för dej Leonora. Och ja hon har nog en poäng där. Vidare blurrade vi lite och så sa hon:
Du! Man lever bara en gång, du gör helt rätt.
Det känns skönt att människor tycker att det är skoj och att dom uppmuntrar och gläds med mej. Det är stort.

Jag funderade lite på dom tusen vägarna och just nu har jag inte en aning om vart detta kommer att leda mej, men en sak jag vet med all säkerhet är att det kommer att leda mej framåt och jag kommer vara med om ett stort äventyr. Kärlek är ett äventyr och kärlek är stort. Störst. Jag känner att jag gjort helt rätt val.
För varför skulle jag sitta hemma i palatset och vänta på någon som kanske aldrig skulle komma? Och nä man lever bara en gång och det stämmer allt för väl det som brukar sägas:
-Man ångrar bara sånt man inte gör. Jag gillar inte att ångra och jag gillar inte att inte göra något. Passitivitet är verkligen inte min grej.
Kan jag påverka något själv så gör jag det. Jag vågar för att vinna och det är min styrka i allt.
Host* jag vet även att det reta en hel hög med människor som är för slappa för att göra något själva för att förändra något och då blir det liksom lite extra kul. Grädden ligger på moset så att säga.
Kan jag provocera människor som försöker sabotera mitt liv så gör jag det. Lite energi till er idag alltså. Varsågod ;)

På tal om grädde, ja inte på moset men väl på glass. En onsdag mitt i veckan passade det fröknarna Vilhelmsson utmärkt att äta en tallrik glass efter maten. Mollie tog chokladsås och jag hällde rinnande grädde på min glass och det blir så sjukt gott när den något varmare grädden stelna på glassen. Tänk att hitta sånna guldkorn i vardagen.

En promenad med kamphundarna upp i byn, det var skönt att röra sej lite efter mat och glass. Mollie cyklade och det går väldigt bra just nu, hon håller sej till höger på vägen och hon kan cykla i mitt gångtempo. Mysigt att kunna småprata lite med varandra.
En fin dag. Pang ner med den i braigalådan.




Säkerhet först....

Jockarp.

Regnbågsband....

Sockersöt....

Jag sov till klockan sex när klockan ringde, det var ovanligt men ack så skönt och behövligt.
Ingen morgonlöpning, det kommer bli en ovanlig vecka men så är det, jag måste samla kraft inför de stundande loppet. Jag roar mej i stället med att äta stora mängder mat. Det är en hobby jag också gillar starkt ;)

En skön tisdags morgon på bruket med mina vänner, vi drack kaffe och surrade om livet. Vi pratade alkohol och hur vilt festandet varit under Valborg. En kille berättade att han inte druckit på 13 månader och såg ingen som helst anledning till det längre. Vi förstod varandra till 100% jag har varit absolutist i 7-8 år nu och jag har inte heller saknat dom alkoholhaltiga dryckerna. Dom andra däremot gillar att ta några pilsner och groggar. Helt okej för mej. Vad som däremot inte är okej för mej det är när människor som dricker håller på att truga på mej och tycka att jag ska dricka, det känns som om anledningen är att dom ska döva sina egna samveten.
Jag kan bli helt oxtokig på sånt. Jag trugar liksom inte på dom att dom inte ska dricka så vad ger dom rätten att gnälla på mej. Nej jag är hel allergisk mot sånt.

Det blev en dag med möten, en hel dag sittandes på ändan, hmm, jag var less på det när jag cyklade hemåt. Eftermiddagen bjöd mej förvisso på viktiga intressanta samtal och två morotsmums med kaffe. Gött.

Jag körde hem till undantaget och hämtade upp min dotter för vidare färd till simskolan. För dagen skulle flytväst på och hon var sötare än vanligt när hon simmade runt i sin väst och sin lilla glugg i munnen. Hon var glad och vid gott mod hela lektionen.
En liten kille frågade mej efter att dom hoppat bomben och klättrat upp på kanten om vi varit med i teve. Ja sa jag det har vi, så du på programmet? Ja blev svaret.

Vi körde hem och lagade middag. När jag kockade mannekängade Mollie nya kläder som hon och mormor investerat, dom är helt galna dom två när dom släpps lösa i en klädbutik. Helt okej för mej, bara det inte går överstyr.
Efter middagen kröp vi upp i soffan tillsammans och bara var, vi satt klistrade ihop under filten, helt underbart med närheten och värmen som spred sej.

Jag har fått ett fint armband på posten, jag vet egentligen inte varför och jag vet egentligen inte vem personen är som skickat det till mej. Det är sånt som bara händer Leonora Vilhelmsson. Jag blev i all fall väldigt glad över det, det var väldigt mycket jag, sånt gillar jag. Så tack.

Nytt snygg ;)

Jockarp.

Rinnande guld....

Lantliv...

Städdag ja ibland får man ta tag i måsten, första maj var en perfekt dag för det. Hela palatset dammsögs och golven moppades. Mollie hjälpte till med sin lilla mopp. Perfekt, vi bor ju ihop och då får man hjälpas åt.

Hon fick en stunds vila när jag piffade till suv:en en smula, både utsidan och insidan fick en välbehövlig sanering. Jag fortsatte outtröttat med att köra lite ved. Jag slutade inte där, nepp kuddarna till soffan och stolarna på altanen bars ut. Lika bra att ösa på när har tempot uppe.

Min icke kaffedrickande vän med son kom över berget och förgyllde vår dag. Pannkakor gräddades och det åts friskt.
Vi tog en cykeltur på Vesan med kamphundarna, det blåste friskt men det var ändå mysigt.

Frihet utan ansvar typ....

Hemma igen pysslade barnen inne medan mammorna satt och brunade sej på altanen, vilket liv säger jag bara.Vi satt i brassestolarna i två timmar och bara pratade och snurrade om livet. Jag älskar det.
När vi kom in hade det tydligen varit någon form av skeppsbrott. En lek med frihet under ansvar, humf. Det gick sådär. Alla fick hjälpa till att röja.
En glass i solen och lite studsande avslutade vår gemensamma tid ihop.

Det kliade lite i mej, jag var sugen på en löptur. Myset gick upp på undantaget och jag hoppade i mina skor, för dagen valde jag småbyxor. Det blev en skön premiär.
Jag hade siktat in mej på en liten lätt tur men när jag närmade mej mördabacken gick det inte att hejda, hon bjöd upp mej till dans och jag var danssugen.
Eftermiddags solen sköljde över mej när jag lätt tassade upp för branten. Än en gång var hon chanslös och jag log.

Log gjorde jag även när det började rulla nerför berget. Jag sträckte ut mina armar likt det Zlatan gör när han lyckats struta målet. Jag sprang svajande med mina armar utsträckta som om jag skulle kunna lyfta.
Jag tittade på ändarna av mina armar och såg guldet rinna ur mina händer.
Jag såg en punkt där allt passade och stämde. Jag var mitt i den punkten. Jag sprang i nuet och guldet rann.
Jag hade i det ögonblicket precis allt jag behövde. Jag behövde inget mer just där och då. Jag kände mycket och det kändes bra. Leendet var stort..




Småbyxor = Frihet :)

Jockarp.

Allt för dej, bara du...

Denna miljön är min träningsplats. Vackert....

Sista långpasset innan mitt nästa Marathon startade klockan 06:00. Berget var fruset men solen var på gång. Det var underljuvligt att se när solen värmde den frusna kalla vägen så att en lätt dimma steg från marken.
För dagen var jag klok nog att ikläda en mössa. Bra där!
Jag funderade över att detta åter är ett år då björk och bok spräcker sina knoppar samtidigt. Jag undrar vad det beror på. Björkarna brukar alltid vara först. Kan det ha något med att bokarna slår ut av ljuset och björkarna slår ut av temperaturen. Jag vet inte och jag vill gärna ha reda på anledningen.

Jag lyssnade på Lisa Ekdahl och det hände något speciellet i mej när jag hörde låten -om bara du-
Jag har hört den massvis med gånger men just denna dag, just där uppe på berget förstod jag varje liten stavelse. Det ilade till i hela kroppen på mej. Hur fantastisk är inte den låten, den texten, den kvinnan. Om jag någon gång skulle stöta ihop med henne så ska jag kyssa henne och berätta vilken fantastisk låt det är.

Ser hur vi två faller isär
Ingenting är helt
trasig är du trasig är jag
När alla tappat tron på oss Ser jag igenom din fasad Jag ser igenom din fasad
Om bara du kan se hur jag se dig Om bara du kan se hur jag ser dig
Allt för dig
Bara du
Allt för dig Bara du

Tänk så fint, även om allt runtomring rasar så spelar det ingen roll, hur trasiga vi än kan vara så ska det finnas så mycket kärlek som kan övervinna det.
Det svåra kan just vara att personen man älskar ska förstå hur jag ser på henne. Det är inte lätt.
Jag har sagt i mina tidigare förhållanden att jag skulle vilja byta plats med min flickvän för att känna vad hon känner för mej och att hon skulle kunna få möjligheten att få känna alla fantastiskt vackra känslor jag känt för henne. Ja jag vet att det är flummigt men tänk vad enkelt det kunnat vara då ;)
Allt för dej, bara du.

Från känslor till affären, Mollie ville baka så det var bara att köra och handla. Vi hann knappt innanför  dörren förrän hon var igång. Vi bjöd mormor på fika när muffinsana var så där underbart ljumna. Mums.

Gräset klipptes och vi studsade lite studsmatta. Mollie vill in och vila lite på soffan och jag satte mej på en solig och läig plats på altanen. Där slumrade jag till till doften av nyklippt gräs och fågelsång, de var inte svårlevt det inte ;)
Jag vaknade till och tog tag i trädgårdsmöblerna. Nu är dom på plats efter diverse slit. Här ska njutas.

Vi körde över berget till våra vänner på grillfest, fantastiskt gott och hiskliga mängder med mat. Trevligt sällskap triggar aptiten.
Mollie hade en önskan om att få fira Valborg där hon brukar göra det och det gick att lösa, vi for över berget igen hem till vår sida och till brasan där. Otroligt vackert som alltid när brasan tänds till tonerna av att vi alla sjunger nationalsången.

Mollie vann på barnlotteriet och min helt otroligt vackra dotter gav bort en av sina egna lotter till en lite tjej som går i ettan på hennes skola. Den lilla ettan vann också och det på lotten hon fick från Mollie.
Jag blir så otroligt glad och stolt över henne och det berättade jag för henne när vi åkte hem.
Även jag hade en toppenkväll. Det var många kramar och många skratt. Total lycka just där och då.

Mollies lottovint, tatto pennor ;)

Festdags...

Jockarp.

Smygförminskat....

Solhatt på..

Sovmorgon, ja vi bättrar oss. Halv åtta vaknade myset och kom in till mej. Jag låg och drog mej och roade mej med att läsa lite.
Jag tror att jag är den enda människa på jorden som anser att min sömn förstörts genom att jag jobbar dagtid istället för skift ;) I alla fall sovmorgonen, jag har liksom aldrig det nu för tiden.

Upp och frukost, lite arbete med att köra ved, pannan sotades ut och jag satte fyr. Mollie kom ner hon också och hon började göra en pilbåge. Jag ogillar vapen men jag lät henne hållas, hon var kreativ.
Lite paus i form av kaffe. Det blev många pauser, men vi hade gott om tid.
Kamphundarna hämtades och Mollie pimpade dom med halsband och solhattar, självklart egengjorda.

En löptur på eftermiddagen, jag tänkte mej ett långpass med regnet öste ner så jag ändrade mej och tänkte mej i stället en liten sväng. Men vädret förändrades och så även min runda, det blev en tur mitt emellan mina tänkta rundor. Bra när man kan vara flexibel.
Jag hann med att prata lite kärlek och sorg med några bybor som jag passerade. Hur underbart är inte det då. Att man öppet kan prata om saknaden till en annan människa, sorgen man har efter personer man haft i sitt liv och älskat innerligt. Jag är glad för att jag är så öppen, det öppnar nämligtvis upp andra människors känslorbanker. Jag gillar det stenhårt.
Tänk att kvinnor och män oavsett ålder kan prata om samma saker, samma erfarenheter, samma upplevda känslor. Ja det är stort.

Vi käkade pizza ihop med mina föräldrar. Myset välte nästa i sej hela sin, jag fick stötta till med ett par bitar. Jag var hungrig som en varg så det gick fint.
Hem och hopp i badet, Mollie gnällde om att hon ville att jag skulle bada med henne, men jag hade jobbat med veden och sprungit, jag var allt annat än fräsch och jag var verkligen inte på badhumör. Hon fick allt bada själv. Vilket gick utmärkt. Jag höll henne sällskap med att läsa en tidning på bardkarskanten. Det var mysigt.

Vi hoppade i soffan i morgonrockarna och kollade passande nog på Pyjamashjältarna. Mollie käkade chips och Jag kokte lite kaffe. Och där ska jag säga att jag blev ilsk som ett bi. Jag har köpt nytt kaffe och när jag jämförde två paket såg jag att det senast köpta var mycket mindre än dom andra som stod i skåpet. Dom har alltså smygförminskat paketet, priset var nämligen detsamma. Morr* Inte ok.

Inte okej....

Jockarp.

Film och bilder....

Fördelar med att vara med i tidningen, man får fina bilder :)

En vilodag ingen löpning, i stället blev det mys med min dotter och morgonfritidsleverans.
I skolan skulle det ske ett kulmästerskap, Mollie skulle enbart medverka genom att heja. Hon var lika glad för det.
Jag körde till bruket och vi styrde minsann upp en hel del. Det var snålt med personal i projektet vilket gjorde att störmomenten uteblev. Lite socialiserande och mycket jobb. Bra där!
Vid lunch fick jag ett samtal från en mamma  som har ett barn i Mollies klass. Frågan löd.
- Får Mollie följa med oss hem?
- Självklart.

Jag lämnade bruket några timmar senare och jag kände ett jättebehov av att köpa blommor till en tjej. Inom blomsteraffären och ett fång rosor investerade. Jag älskar blommor och jag älskar att ge bort blommor, speciellet när det uppskattas.

Myset hämtades upp hos kompisen och vi körde hem för ett kort stopp i byn. Kickbiken lastades sen drog vi.
Upp till undantaget en snabbis och där låg tidningen på bordet. Vem prydde hela första sidan där om inte Leonora Vilhelmsson. Snygga bilder och okej text. Tummen upp för det.

Åhh ja, vad hon föll ;)

Vi fortsatte över berget som för dagen börjat grönska väldigt, småbokarna var utslagna och dom stora var en bra bit på väg det är så underbart och det sker varje år.
Min icke kaffedrickande vän och son var på bettet. Ut med kickbikarna bums och det var superskönt. Vi körde till en lekplats och lekte lite. Det var så enkelt, det var precis så som det ska vara ;)

Innan vi gick in för att laga mat tog vi en vända till den lokala mataffären. Tidningshyllan var fullproppad av sladder om den heta bonden. Jag köpte självklar några tidningar ;)
Det bjöds på Taco och vi åt väldigt friskt. Kaffe på maten för mej och ett väldigt behagligt häng i soffan följde.
Jag fick ta del av en modevisning med klänningar. Det är så otroligt vackert med långklänningar, speciellt när dom sitter på en vacker kvinna. Ja jag njöt i fulla drag. Det finns så mycket vackert runt mej ;)
Kvällen blev sen innan myset och jag åter åkte över berget.
Jag fick bära in min 30 kg klump till dotter, det var ingen lätt bit det. Pust.

Fyran släppte åter en filmsnutt och den var så hysteriskt rolig och samtidigt väldigt seriös. Likt Mälaren, en blandning av sött och salt.
Det var så väldigt mycket jag. Mm jag är imponerad faktiskt. Länk kommer här :)

http://www.tv4.se/bonde-s%C3%B6ker-fru/klipp/skogsbonden-leonora-vilhelmsson-s%C3%B6ker-k%C3%A4rlek-i-bonde-s%C3%B6ker-fru-3911758

Jockarp.

Drömliv...

För ett tag sen fick jag möjligheten att träffa och lyssna på Tobias Karlsson, ni vet han som drog runt mat-Tina till en vinst i Let´s Dance för några år sedan. Han berättade sin komma ut historia. Han berättade hur tufft hans liv hade varit.
Han avslutade det hela med att berätta att han just i detta nu levde sitt drömliv.
Jag har tänkt mycket på det på sista tiden och det är det som är så bra att lyssna på andra människor. Man tar in, analyserar och funderar. Jag har funderat mycket på Tobias och hans ord. Drömliv.

När jag slår en liten titt i min backspegel så ser jag också väldigt tuffa saker som jag tvingats ta mej igenom. Men jag ser också väldigt mycket vackert.
Jag tror att det är det som gör att jag varje dag går upp med ett leende på läpparna, att jag varje dag försöker vara glad och tacksam, att jag varje dag vill stötta och hjälpa människor i min närhet. Att jag varje dag vill vara en bra människa. (ibland misslyckas jag)

Jag tror att tårarna och skratten har format mej, att jag har behövt allt detta i mitt liv för att lära mej.
I min bok skrev jag någonstans att sorgen är kärleksen pris. Och ja, det var så jag kände då.
Men trots allt det tuffa med kärlek och sveken så är längtan efter att få träffa någon ny kvinna att leva med resten av livet mycket större än rädsla att åter bli sårad och bränd.
Jag är glad för att jag kan se på saken på det sättet, jag ser det nämligen inte alls som självklart.

Jag har en tung ryggsäck som jag just nu bär väldigt lätt. Jag lever just nu mitt drömliv. Och det allra bästa i det är att jag vet att mitt drömliv idag kommer att förändras. Förhoppningsvis kommer det att även i framtiden kännas som att jag lever mitt liv precis som jag vill. Att jag lever mitt drömliv från nu in i framtiden och för evigt.
Visst låter det sunt och visst låter det som om det skulle vara genomförbart.

Allt jag åstadkommit och gått igenom dom senaste sju åren är upplevelser och saker som vissa andra människor inte hinner med/eller tvingas gå igenom på en hel livstid. Med det känns som om jag är rustad på bästa sätt för framtiden. Min backspegel är totalt knökafull men mitt fönster framåt är fri från dynga. Jag har väldigt bra sikt framåt och det ska jag försöka behålla.

Det känns som om vem som helst kan luta sej mot mej nu för jag är så otroligt stark. Jag är en orubblig klippa och att känna den känslan är få förunnat skulle jag tro. Jag är lyckligt lottad och jag har vett att uppskatta det :)

Jockarp.

Äckligt pigg.....

Äckligt pigg kl 05:00 på morgonen ;)

Goda vanor är bra och just nu har jag en vana som gör att jag mår förträffligt bra. Jag vaknade supertidigt redan klockan fyra. Jag låg och drog mej en stund, jag funderade lite och jag gick upp. Tankarna spelade mej ett spratt så det var bättre att ge sej ut med sina goda vanor. Löpning i mördabacken, den känslan att starta dagen så gör att jag njuter väldigt. Svetten öste av mej och jag bara log. I det läget funderade jag över att jag levt den mesta tiden av mitt liv utan att springa, hur har jag överlevt? Ja det fattade jag inte.
Tänk att jag aldrig känt att jag inte vill ut och springa. Otroligt.

Jag var rustad för dagen och lite jobb fanns på min agenda. Det gick bra och jag fick mycket gjort. Jag har en sjuk kapacitet när jag väl är igång. Vi la upp resterande jobb i veckan och det känns väldigt bra.

Jag tog mej hem till min dotter som hade befunnit sej i skogen ihop med kamphundarna. Fyra små busar, myset, mormor och fikakorgen. Vilket liv min lilla tjej har. Om jag är född med guldsked i mun så har hon fått en hel slev. Och ja, min dotter ska skämmas bort. Lantliv, kärlek och värme.

Allt annat än varmt var det på eftermiddagen, ännu en hagelskur bjöds vi på, vad är detta för väder, jag bara undrar. Det är helt fantastiskt väder på morgonen sen är det som om det går troll i det.

Vi lagade middag ihop. Klyftpotatis och kyckling. Vi är ett grymt team och med Rolls-Royce spisen är vi helt oslagbara. Vi hade roligt i köket, Mollie ställde äggklockan och hämtade jobbarvantar till mej som hon tyckte att jag skulle använda när jag rörde runt i grytorna. Snacka om att vara utanför den berömda boxen. Mollie har inte heller någon box det är jag helt övertygad om.

Kvällen bestod av att läsa in mej på nästa resmål, det duggar tätt med resor nu och det är bra, denna gången ska jag förvisso leverera några mil i mina sköna asics men lite kulturella inslag och god mat kommer jag att få plats med.

Mollie hade besök av sin lille hund och dom lekte frisör en stund. Dom älskar verkligen varandra, annat var det innan, när hon var liten ville han helst att hon skulle försvinna från jordens yta fortast möjligt.

Dom där två <3

Jockarp.

Sumobrottaren....

Jo jo....

Jodå mördabacken fick besök klockan sex på morgonen. De var en fin runda, solen sken och det var lite småkyligt, mössan hade jag lämnat hemma. Jag stötte ihop med lite bybor som rastade sina hundar. Vi hälsade glatt på varandra och växlade några artighetsfraser.

En dusch och sen myste jag lite med min dotter som vaknat. Jag drog i väg och mormor tog myset till skolan.
Min dag bestod av verksamhetsplanering och nog var jag verksam alltid. Vi hade en kul dag helt enkelt. Vi åt god mat och det skrattades mycket.
Jag känner mej enormt avslappnad just nu och jag tror att det beror på att jag fått så mycket god respons på min kontaktannons. Jag tror verkligen på att hon kommer att hitta mej, hon den där tjejen som är menad för mej. Kanske har hon redan gjort det, utan att vi är helt i fas ;)

Jag hämtade upp min dotter från skolan, hon var i full färd med att göra pärlplattor *klök* super glad var jag att jag slapp den övningen.
Vi drog till simskolan och för dagen gick det bättre, hennes ordinarie grupp och hon hade det superkul med sina kompisar. Skönt.

Jag frågade min dotter om vad hon ville ha till middag och det första hon säger är att hon vill ha musslor, jo tjena, jag fixar inte till musslor en tisdagskväll efter simskolan, det gör jag bara inte.
Jag fick förhandla lite med henne, jag är en god förhandlare så valet föll på körv istället ;)  Medan jag fixade med den något enklare variant av middagsmat så rotade Mollie fram två inbjudningar till ett par fester. Besvikelsen såg inga gränser på min dotter när det stod klart för henne att hon inte skulle kunna vara med på något av kalasen. Vi har flugit iväg några hundra mil då så ja, det är hel kört. Hon blev ledsen och sprang in på sitt rum.
Hur förklarar man för en sex-åring att livet består av en del besvikelser, att hela livet kommer bli så. Det är bara så att besvikelserna ändrar lite karaktär under livets gång.
Jag valde att fråga henne om hon ville vara i fred eller om hon ville prata om det. Hon valde att ligga under täcket ensam en liten stund. Ett bra val tror jag för hon piggnade på sej. Hon kom ut till mej igen och hon åt en tallrik mat som skulle få en sumobrottares mat tallrik att blekna. Helt sanslöst att hon kan välta i sej så stora mängder. Imponerad var jag.

Jockarp.

Gåtor och skratt....

Egengjord kulpåse ;)

Nej. Vardagen har fortfarande inte infunnit sej. Måndagen började med att jag lämnade min dotter vid skolan, vi kramades, pussades och formade våra händer som hjärtan och blåste hjärtat mot varandra.
Vi sa att vi älskade varandra och Hej då.

Jag körde hem i ett otrevligt regnväder. Ett besök i form av en journalist och en fotograf kom till det Månsagårdska palatset. Det är roligt att visa upp sitt hem, det har jag absolut inga problem med. Jag är stolt över min borg. Så jag tog dom på en snabb husesyn.
Jag berättade i stora drag om vad som hänt de senaste åren, jag har bra koll.
Vi tog lite bilder och jag blev lovad några stycken vilket jag tacksamt tar emot.

Vi tackade varandra för stunden och dom körde, själv körde jag till bruket, det kändes som om jag behövde några timmars arbete. Jag har saknat mina vänner och jag har saknat mitt jobb. Ledighet är inte alltid bra.
Jag uppdaterade mej på hur läget var och hur det såg ut i vår anläggning. Jag hann inte ut och titta i verkligheten men det hoppas jag att jag kan göra senare i veckan.

Jag hade ett samtal på telefonen med fröken producent, jag gillar henne skarpt, hon är rättfram och rak. Vi pratade om tjejer (och om killar) vi pratade om framtiden. Vi pratade även om de kontakter jag redan fått. Förmaningstal följde och jag förstod. Jag har lätt att förstå. Jag är smart det var vi rörande överens om.
Hon var något överaskad över att det redan kommit så många brev till mej, det kan vara för att jag är som hon sa....
- liiite snygg ändå.
Jag skrattade rakt ut och korregerade hennes ord något och sa att jag är ju skitsnygg ;) Vi flinade båda två. Jag gillar att skratta.

Jag pratade med min icke kaffedrickande vän, jag var tvungen att bubbla av mej lite om allt som händer. Skönt.
Jag hämtade upp mitt mys på skolan och körde hem till byn.
Mormor och morfar var hundvakt, så inte mindre än fyra kamphundar finns nu att tillgå på undantaget. Mollie älskar dom alla och hon ville dit bums. Hon fick lift med morfar i traktorn, själv tog jag en liten joggingtur.

Hon hämtades upp igen och vi gick hem och lagade mat. vi roade oss med att ställa gåtor till varandra.
Vad är det som är grönt och åker upp och ner?
- En gurka som åker hiss.
Vad är det som är rött och åker upp och ner?
- En tomat.
Ja så höll vi på en stund och vi skrattade hysteriskt åt vår låga nivå. Allt möjligt åkte i den där hissen.
Ibland är livet enkelt och lätt, den stunden ihop med min dotter var extremt lätt.

:)

Jockarp.

Utelåst....

Ja här hjälps vi åt...

17 km för att hålla huvudet i trim och kroppen tight, det räckte en söndags morgon. Jag var hemma halv åtta och den känslan är kanon. Jag funderade klart en hel del det gör jag alltid på mina löppass. Men trots att huvudet arbetar konstant så finner jag en slags vila i rörelsen och det är superskönt. Jag har hittat helt rätt. Ny information jag får till mej bearbetas fint på berget bland stenar rötter och för dagen även bokar som spruckit ut och jag anade en ljus spröd nyans av grönt, det är på gång.

Hemma väntade mitt mys hon var förväntansfull inför dagen. Det gillar jag att se, att det spritter i kroppen på den lilla sexåringen. Jag känner igen mej själv så tydligt i henne.

Vi åt en tidig lunch, men det funkar fint om man är uppe tidigt.
Vi hängde tvätt ute och solen öste ner på oss, fantastiskt skönt väder. Jag satte mej på altanen med en kopp kaffe och tittade på tvätten, jag älskar tvätt på strecket. Det ser så hemtrevligt ut. Livet var så där underbart lättlevt. Det är så det ska vara.

Tvätten torkade snabbt och det var tur det för hagelskurarna avlöste varandra resten av dagen. Vilket väder, från sommarkänslor till vinterfeeling.

Vårbruket är igång ;)

Vi drog till simskolan, vi låg ett pass efter nu för att vi varit på semester. Mollie började gråta och ville inte gå i vattnet, hon kände inte dom andra barnen och det var anledningen till utspelet. Jag fick slutligen i henne i vattnet och då släppte allt. Skönt.

När vi kom hem kom en kompis till Mollie på besök, alla hennes vänner älskar att vara i palatset, anledningen kan jag räkna ut. Mollie har en skit cool mamma som är med i leken och fixar med glass i stora lass. Bara det liksom ;)
Tjejerna dansade och jag var med en stund men jag blev trött och intog soffläge. Tempot var högt på fröknarna, alldeles för högt för mej.

Jag svarade på mail en stund men sen behövdes det lite fysisk rörelse. Vi gick ut och dom bägge fröknarna röjde palatsets källare totalt. Ibland får man släppa på vissa saker. Och roligt hade dom ;)

Vad som var mindre roligt var att dom sprang in i huset och låste dörren och är det något jag är allergisk emot så är det dumheter, detta var en sådan. Jag hade där efter ett rysligt tydligt förmaningstal för dom bägge att det är förbjudet i alla lägen att göra på det viset. Dom förstod. Ja det hade nog varit omöjligt att inte förstå. Jag var extremt tydlig ;)

Jag fick ett mail till mej under gårdagen från en person som jag inte känner, men det visade sej att vi har en gemensam vän. En vän som tyvärr är väldigt sjuk just nu.
Denna personen visste en hel del om mej och det är väldigt fascinerande i sej. Att människor vet vilken jag är men jag har inte en aning om vilka dom är. I mailet skrev han att han hört många superlativ om mej och även att han själv förstått att jag var ett fenomen till människa.
Det måste jag säga att jag aldrig har hört någon beskriva en annan människa på det sättet.
Ja jag blev rörd. Hur skulle jag inte kunna bli det. Ett fenomen i en positiv mening det slår högt det.

Jag hade faktiskt svårt att finna ett svar som var så kraftfullt så han skulle förstå vad det betydde för mej att han skrev och önskade mej lycka till på min resa som jag har framför mej.
Stor tack är litet i sammanhanget.

Hum, frihet under ansvar, jo tjena ;)

Jockarp.

KnäppJeppar.....

Mitt berg min morgon....

Ordningen är återställd, ut på berget 06:00. 23 ljuvliga kilometer avverkades till en bedårande vacker morgon. Det är något visst med morgon ljuset.
Det var skönt att byta ut avgasluften i Rom till doften av vitsippor och den friska lantluften på berget.

När jag sprang funderade jag över min medverkan i teve. Hur sjukt bra programmet blev utan en enda omtagning, är inte det helt fantastiskt egentligen. Jag måste vara superenkel att jobba med. Ett ämne helt enkelt ;)
Tv4 släppte ännu en filmsnutt och den var sjukt bra även den, jag gör mej bra på bild helt enkelt. Inget snack om den saken. Och det är ju bra med tanke på att det handlar om att sälja sej själv.

Ja och kontakterna fortsätter att ösa in till mej vilket är superskoj. Det  finns förstås även en del knäppJeppar som kommit upp ur sina hålor.
Jag har lärt mej under årens lopp att mental styrka, fantastisk fysik och mycket pengar triggar igång vissa människor. Jag besitter alla tre kriterierna och har självklart fått plocka några kulor på grund av det.
Med offentliggörandet av min medverkan i bonde söker fru så började avundsjukan åter klia och skava på vissa människor.
Så medan jag tränar och håller min kropp i supertrim blir snyggare och lyckligare och även hittar nya roliga vägar att gå så sitter vissa andra i soffan och dricker läsk, äter chips och låter kroppen förfalla och finner lycka genom näthat. Sorgligt är ordet som sveper förbi mej.
Jag är glad att jag kan ge energi åt andra människor men det vore bättre om man lägger energi på sej själva och sin familj än att kasta paj på mej över nätet.
Självklart kommer jag fortsätta att ge er energi, jag är väldigt givmild i mitt sätt ;)

Dusch och iväg, min icke kaffedrickande vän med son hämtades upp och vi körde till Kristianstad. In i en leksaksaffär. Myset skulle på kalas så present investerades. Vi tog en fika på mitt favorit café. En chillevipp till mej och en kladdkaka till myset.
En underbar stund med min käre vän, vi bubblade på som vanligt om allt som händer, mycket känslor. Att ha kakorna och äta dom, att ändra sej, att förändra sej, ja om allt som kan hända i en relation.
Vår tid tillsammans är oftast alldeles för kort och så även denna dag. Myset skulle på kalas så det var bara att dra vidare.
Under tiden hon var på fest på en krog i stan så gick jag till Ica och handlade lite smått. Jag satte mej sen på en parkbänk mitt på torget och började läsa manuset jag fick till mej för ett tag sen. En timme satt jag där och bara lät hjärnan och hjärtat följa med på resan en tonårig tjej har gjort.

Myset hämtades upp och alla barnen kom fram och blarrade om att dom sett oss på teve. Så söta dom var.

Fläskar till med ett par supersnygga bilder på heta bonden.
För jag märker ju att vissa går igång stenhårt på min charm, min utstrålning
och på min förmåga att efter varje motgång resa mej och bli starkare. Njut nu för det gör jag :)

Jockarp.

Sju kullar.....

Paus på trappan....

Mmm, Rom är romantiskt...

Ja att Rom inte byggdes på en dag har jag full förståelse för. Dessa fantastiskt vackra byggnader, fontäner, trappor och statyer är inga direkta hafsverk. Det är 8-10 år sedan jag var i Rom senast och jag minns det inte så vackert som jag upplevde nu.
Vi bodde precis vid spanska trappan och Mollie älskade platsen, jag vet inte hur många gånger hon sprang upp och ner i trappan. Jag gjorde det också men det var med löparskorna på och jag piskade trappan under morgontimmarna. På dagarna var trappan full av människor som satt och njöt av livet med en glass i handen.

Colosseum är ett ställe jag tänker återkomma till och gå en guidad tur, men det är en sån våldsam historia på Teatern så jag kände att Mollie helt enkelt var för liten just nu. För liten var hon dock inte för att besöka Påvens domänder. Vi hade beställt en guidning på Svenska och min dotter är helt fenomenal. I tre timmar gick vi i museet, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan. Och hon hängde med utan ett enda ord som var gnällröst på. Jag är djupt imponerad av henne. Vi pratade om hur Vatikanen var uppbyggt och hur stor förmögenhet kyrkan satt på, den var inte liten den. Mollie räckte upp handen och frågade fru guide om hur många träd det fanns i Vatikanen, den frågan kunde hon dock inte svara på :)
Sixtinska kapellet har jag aldrig besökt innan och det var häpnadsväckande jag hade helt enkelt slut på ord för att kunna beskriva det jag såg av Michelangelo målningar. Där han beskriv gamla testamentet på ena sidan och det nya testamentet på den andra sidan. Målning när han framställer den yttersta domen, hua den var hemsk, den var vacker.
Anledningen till många av målningarna var att kunna få människor som inte var läskunniga att ändå kunna ta del av bibeln. Jag är otroligt glad över att jag har sett detta live. Foto förbud rådde på platsen så det var bara att lyda och sätta sej ner och njuta.
Peterskyrkan var bedårande vacker, det minns jag sen sist jag var på plast. Den gången kysste jag en kvinna i biktbåset, för att jag kunde det. Denna gången lät jag moget bli det ;)

Fontana di Trevi, pengkastning...

Colosseum....

Vi gick till Pantheon med den magnifika kupolen som mäter 43 meter och ett ljusinsläpp på nästan 9 meter. Vilken teknik gällande byggnationer det fanns redan för 2000 år sedan, det är fantastiskt imponerande.
Vi passerade Fontana Di Trevi den vackraste fontän jag sett och Mollie kastade självklart ett mynt över axlen ståendes med ryggen mot fontänen. Detta sägs betyda att man får tur och att man ska återvända till Rom. Det är förbjudet att bada i fontänen men dom som kan sin filmhistoria vet att Anita Ekberg badade i fontänen i filmen La Dolce Vita. När hennes motspelare i filmen dog stängdes fontänen av och sveptes in i svart. (Lite historia så där)

Vi gick i parken Villa Borghese och där hittade vi cykel uthyrare. Självklart skulle vi cykla. svängradien var allt annat än bra på cykeln så vi hamnade i periferin ibland och vi skrattade hejdlöst när vi skulle försöka backa odjuret till cykel ;)

Givetvis välte vi i oss mängder av mat, pizza, pasta var populärast. Och glassen, ja den Italienska glassen är något speciellt. Gosse vad vi skyfflade in denna godsak.

Mollie sov som en lite griskullting under en värmelampa på båda flygningarna. Inga bekymmer där heller alltså.
Ännu en fantastisk resa att lägga ner i minnesbanken gällande upplevelse. Tack för det.

Cooola cykeln ;)

Flygresan...

Jockarp.

Direktsändning och personporträtt...

Tripp, trapp, trull ;)

Jag har skrivit det innan och gör det igen. Mitt liv är hysteriskt omväxlande, från lantliv att sitta på en stubbe och filosofera till storstadsliv och träffa människor jag aldrig trodde jag skulle få möjlighet att göra. Nog är jag glad för vart mina väga bär mej. Lite småkrokiga är dom, men det är spännande.

Vi kom sent till huvudstaden, vi checkade in på hotellet, vi hoppade sedvanligt i sängen och tänderna borstades sen var det bums i säng.

Uppstigning och hotellfrukost ihop med den andra bonden som skulle medverka i nyhetsmorgon. Mollie levererade verkligen socialt, hon drog på världens största leende när hon såg honom, hon hade sett honom på tv och kände igen honom. Hon kramade honom och det var verkligen mysigt att se hennes sociala sida.
Taxi till Tv-huset och in i sminket, inte mycket att göra på mej konstaterades det snabbt, dom funderade på mascara men eftersom jag aldrig haft det så vill dom inte riskera att jag skulle pilla mej i ögonen och kladda ner mej i direktsändning ;) Här kör vi med naturlig skönhet all in.

Vi blev bjudna på ännu en frukost men jag tackade nej. I stället passade jag på att fråga Fredrik Reinfeld om en selfi när han och hans nya vackra kvinna kom in genom dörren. Han var inte så talförd men det var jag ;)

Sändningen gick bra, det såg bättre ut i Tv än det kändes och det var ju bara att det var på det hållet.
Det var lättsamt och väldigt mycket säljning av mej själv. Mollie var grym hon med, hon parkerades på en soffa intill TV-köket så hon såg oss hela tiden, hon satt tyst och still som ett ljus. Vilken tjej säger jag bara.

Pang rakt ut i taxin mot flygplatsen. Mollie klapp en räkmacka där prislappen var på 160 spänn, helt sjukt enligt mej, knappast värt det va?

Vi flög hem och vi hann knappt landa förrän Expressen hörde av sej och vill har några rader från mina stämband, det fick dom ;)

Mollie och jag harvade ridbanan men fyrhjulingen, vi behövde få lite lantluft innan kvällens begivenheter som blev en riktigt tjejkväll. Mina närmaste tjejkompisar kom och käkade pizza med oss och självklart kollade vi på premiärprogrammet av Bonde söker fru tillsammans. Underbart att ha dom samlade i palatset.

Nu är nästa väska packad. Mot evigheternas stad <3

Mitt i ett äventyr....

Jockarp.

Konstrunda....

Konst eller nåt....

Sovmorgon, det var skönt, jag vaknade förvisso vid sex men låg kvar i sängen. Jag hade en icke trevlig känsla, det stavas ångest. Jag vet inte varför den lille otrevlige figuren gör sej påmind emellanåt när jag slår upp mina grönbruna ögon. Den är som bortblåst när jag sätter fötterna på fiskbensparketen, men lik väl retas jag av det.

Vi åt frukost i sakta mak och tog oss sen upp på undantaget för att släppa ut kamphundarna.
Solen vräkte ner på oss, lite annat än dagen innan det.

Vi tog oss hem igen och studsade lite studsmatta, jag blev trött och landade i mysets säng, hon kom efter och kröp upp till mej. Vi sov en gemensam middagslur, hur lyxigt är inte det då? Tankarna gick att vi skulle tvingas vara upp lite längre än vanligt med tanke på det sena flyget som skulle ta oss till huvudstaden, så lite vila var nog smart.

Lättillgänglig konst...

Mollie hängde med mormor och morfar till en restaurang för intag av lite näring, själv gjorde jag av med en hel del av den varan. För dagen gick min löptur till stan, asfaltlöpning, nerom golfbanan över Sölvesborgsbron och vidare hem.
Jag stannade och tog lite bilder, dom hade pimpat bron med lite människor, det stundar konstrunda och detta var tydligen någon form av konst.
Jag sprang förbi pusskylten som står vid hamnen, jag funderade på vilken jag kommer att stå där och pussas med näst ;)
Jag sprang förbi glassbåten och den var redan på plats och var öppen, det var ovanligt tidigt det noterade jag.
Jag stötte ihop med en gammal klassare, det var helt underljuvligt att se henne och hennes fina familj, vi träffas sällan men vi vet precis var vi har varandra. Hon skulle släppa allt för mej om jag behövde henne och det är en ömsesidig känsla det. Skönt att veta var man har varandra.

Myset Vilhelmsson måste fått något skumt i sej för nu ville hon bada igen, två dagar i rad det tillhör absolut inte vanligheterna. Hon tvättade till och med håret. Sanslöst.

Jag tog en snabb dusch och tryckte i mej lite mat, bilen tankades och sen bar det av. Mot flygplatsen.

Jockarp.