Gnälldag.....

Ibland behöver man lufta sej, att ha en väldigt nära vän är helt klart en av dom bästa ventilerna. Vi tog en promenad och jag fick lyssna på en vardagsbeskivning jag tror att jag skulle blivit tokig av. Ja det blev hon också ;) 

Jag babblade på om min vardag, om hur det är att vara särbo och om hur framtiden ser ut, just nu är det väldigt oklart. Efter över en timmes promenad så flinade vi och sa:
- Det är bra att få gnälla av sej ibland.
Vi sa hej då och jag tuffade hem över berget. Jag flinade lite där jag satt i min ensamhet bakom ratten, över hur sjukt bra vi har det. 
Min familj, mina vänner, mitt hem. Gosse vad jag är lyckligt lottad. Men trots det behöver jag gnälla av mej lite ibland.

När vi kom hem var det dags att  grädda ett surdegbröd. Så himla roligt eftersom att jag malt 100% av mjölet själv och det kommer från mina marker. Det är fantastiskt och jag är oerhört tacksam även över det. Att ha möjlighet till det. Att mala mjölet själv gör liksom att brödet blir godare, bara av tanken liksom.

Mollie kom hem från skolan och vi käkade middag tidigt. Vi hade en gemensam kvällsaktivitet planerad. Det var åter dags att inta Vångaberget.
För dagen hade vi med oss Mollies ena kusin vilket var väldigt roligt. Dom två åkte skidor och dom roade sej själva vilket var bra så jag kunde fortsätta i lugn och ro att träna på min bräda. Jag hade ett par fina åk vilket var bra att ha med sej hem i bagaget. Bra för självförtroendet.

Natten bestod av att stapla pinnar och det blev ett långt och helt vaket dygn. Min det var ett bra dygn, helt klart.

Jockarp.