Utveckling.....

God morgon......

Fyra nätter i vedsvängen är till ända. Och jag vaknade upp och kände mej en aning olustig, jag kunde inte sätta fingret på den där känslan. Fröken särbo ringde och vi pratade om det en stund, vad det kunde vara. Den där smaken av likgiltighet, den är bland den värsta smak jag vet och det var just så det kändes. Vi kom fram till att utomhusvistelse kan råda bot på det mesta. Jag hoppade motvilligt i löparskorna, satte på Kennet selen och drog iväg. Snorhalt på vägen men jag hade ingen brådska. Jag höll på att självmedicineras och den bestod av rörelse och utevistelse. Hur länge jag ville var det bara jag som bestämde. Skön känsla och den andra känslan av likgiltighet var som bortblåst när jag hade spänt musklerna för att ta men upp för mördabacken. 

Hallå. det är världens bästa medicin.

Kennet och jag kom hem och var väldigt nöjda båda två. Han la sej i soffan och chillade och jag tog faktiskt upp en bok och började läsa. En bok som jag fått av min tjej i julklapp. Det är en tragisk titel på boken och dess innehåll verkar inte vara mindre hemskt. Titeln -Veronika bestämde sej för att dö-. Ja sådär lagom munter. Den verkar intressant i alla fall vilket gör mej nyfiken på att läsa mer.

Mollie har tränat handboll och eftersom idrottshallarna i kommunen håller stängt så var det utomhusträning som gällde. Mollie hade tippat och slagit upp båda händerna och båda knäna. Det sved som eld när hon skulle in i duschen. Hua.

Vi har hunnit med skidbacken ännu en dag och jag höll mej ifrån backen. Jag var funktionär och hjälpte till att ställa in skidorna till besökarna i stället. Mollie och hennes kusin åkte tillsammans vilket var väldigt glädjande. Fint att se den stora och den lilla kusinen kampera i backen ;)

Även det årliga utvecklingssamtalets med Mollies fröken ha klarats av i veckan och ja, jag är enormt stolt över min dotter. Och det med all rätt.

Jockarp.