Åtta stygn…..

Pigg och glad….

Jag är så galet grymt imponerad av min kropp. Jag sprang 42 195 meter och jag kände mej precis som vanligt. Helt galet. Dagen efter kände jag att det stramade lite i benen men det var helt klart överkomligt och jag var vid väldigt gott mod. Jag åt som en liten ponnyhäst vilket jag tillät mej själv att göra. Kroppen behöver näring för att reparera muskelfibrerna.

Jag har inte tagit något löppass sen loppet men jag känner ett härligt sug men jag måste hålla mej i skinnet. Jag har nämligen sytt åtta stygn på min kropp och dom behöver läkas i lugn och ro. Bekymret är att dom Inte ska plockas bort förrän om 10 dagar och jag vet faktiskt inte om jag får springa innan dess. 

Istället för löpning har jag staplar pinnar i några dagar och fröken särbo och jag har hängt i verkstan och testat diverse experiment. Kul.

Mollie skulle ha utvecklingssamtal och det gick åt pipsvängen som så många år före detta. Jag fattar inte vad problemet är men även denna gången började hon gråta. Efter samtalet tog vi en promenad i skogen och pratade om händelsen. Jag bad henne försöka sätta ord på dom känslorna hon får när vi har utvecklingssamtalet. Hon hade svårt med det tyvärr. Men kanske det kommer en dag. Jag hoppas det.

Jockarp.