Körkortslös……

Händelsernas helg. Ja minst sagt. Jag har lyckats bli av med mina stygn vilket känns betydligt bättre även om klådan består. Min käre vän som är sjuksyrra fick fixa med att klippa bort trådarna. Det var bra sytt och stygnen satt väldigt nära huden vilket ställde till det en del, men slutligen fick hon bort eländet.

Mollie och jag har pysslar, det var hennes idé och jag brukar ogilla det, men faktiskt uppskattade jag det väldigt denna gången. Hon gjorde en lykta och jag gjorde kastanjefigurer. En mysig stund ihop. 

Jag har även lyckats bli av med mitt körkort under helgen vilket inte var lika kul. Men jag vet att jag har förtjänat det under alla mina år på vägarna. Jag är en buse så är det. Så böter på 4600 och indraget kort. 

Jag var hos fröken särbo och jag hade ett tufft dygn. Jag var glad att jag var i hennes våld. Jag tycker att efter jag fått corona vaccinet så har mitt minne blivit väldigt dåligt. Det skrämmer mej och jag gillar inte att bli rädd. Så med för lite sömn, indraget körkort och ett minne som sviktar brakade jag ihop ett litet tag. Jag blev väldigt ledsen och kunde inte riktigt förstå varför. 

Fröken särbo tog mej i sin famn och tröstade. Jag berättade om min rädsla över minnet. Eller minnet jag inte har. -Om du blir senil gifter vi oss och så flyttar jag in med dej och tar hand om dej sa hon. Det kan ha varit det finaste någon nånsin sagt till mej. Jag var skör och behövde tröst och kärlek och det fick jag. 

Vissa dagar är väldigt jobbiga att hantera och då är det skönt att veta att det finns någon som kan lyfta en. Jag har helt klart hittat min lyftkran.

Jockarp.