Hostan hänger kvar men det är bara att bita ihop. Kennet och jag gick upp runt halv sju. Mollie fick sova vidare, hon skulle ha hemstudier. Men vi tog oss upp på berget vilket bjöd på en fantastisk morgon. Minusgrader och en soluppgång som var helt underljuvlig.
Mollie har varit pigg men har ändå varit tvungen att vara hemma. Men nu har restriktionerna släppts och då även familjekarantän. Detta betyder skola för unga fröken. Det gläder oss båda. Hon har haft lite tråkigt trots att hon bakat kakor, spelat spel och varit ute och lekt. Jag är glad att hon kan gå för jag har bekymmer med hennes skolböcker. Förvisso fixade vi talen med gradskivan utan problem men jag känner ändå nånstans att min skoltid är förbi ;)
Jag har varit i verkstan mycket. Mollie säger att jag slöjdar om någon frågar henne var jag är. Jag tycker hon är gullig. Men hängt med svarven har jag verkligen gjort. Jag blir bättre och bättre, modigare och modigare. Och ja, jag älskar skapandet. Från en vedbit till en skål. Wow på det.
 |
| Valnötsskål |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar