Jag är inne i en period i livet då det snurrar runt saker i hög hastighet i mitt huvud. Där jag ifrågasätter mitt liv. När jag ser krasst på det så kan jag bli en aning förbryllad. En normal människa jobbar 40 h i veckan. Hen jobbar fem av veckans sju dagar. Varför?
Jag tänker tillbaka på när jag var ung, tanken om att jobba, tjäna pengar och vara fri. Det är inte riktigt så det blev. Ibland känner jag mej som en slav. Slav i konsumentsamhället. Jag jobbar för att få frihet, men jag har inte tid för friheten för att jag jobbar. Hej ekorrhjulet.
Jag funderar på Mollie. Hon håller redan på i full fart att förberedas och formas in för detta samhället. Hon går i skolan och ska lära sej än det ena än det andra, ibland helt onödiga saker för att hon sen ska kunna tjäna samhället. Som en robot som programmeras. Hon skolas för att hoppa in i ekorrhjulet även hon. Och ja så har det väl sett ut under lång tid nu. Frågan är väl bara. Varför gör vi det. Varje gång man känner att man gjort något extra, att man kan får en bonus så straffas man lika snabbt med en brutal skatt på det.
Att el och dieselpriserna är våldsamt höga och att lönen inte hänger med i utvecklingen verkar inte vara något som någon bryr sej om. Nä vi köper bara detta rakt av. Varför?
Ska jag jobba hela mitt liv för att jag den dagen jag blir pensionär får smaka på friheten. Är det först då man blir fri? Det är iallafall då som det kommer in en slant på kontot utan att jag behöver ge av min tid. Men är det verkligen såhär det skulle bli? Mitt liv? Var det inte mer än ett ekorrhjul?
Jockarp.
Du skriver väldigt bra Leonora.Visst är det hemskt att man ska jobba och slita för att följa ledet och hänga med i konsumtionshetsen.Jag tror inte på att köpa sig lycklig.
SvaraRaderaMin dröm är att bo i typ en sjöbod utan allt materiellt.