Sjukstugan……

Sjukstugan håller i sej. Jag fick ett samtal från Mollie om att hon mådde illa. Jag var i verkstan och fick släppa allt och springa in. Hon hade spytt ner vardagsrummsgolvet. En gigantisk spya. Ja det var bara att börja toka upp. Mattan åkte in i tvättmaskinen och jag hämtade en handduk för att badda min dotters huvud. Antagligen har hon åkt på myckoplasma igen. Det verkar vara segt.

Hon piggnade på sej men jag höll mej hemma med henne hela dagen. Lite dammsugning, tvätt och disk hann jag med innan min fru kom hem. Då hade jag även hunnit laga middag till familjen.

Vi myste några timmar i soffan innan det var dags för mej att ta ett nattpass för att förtjäna brödet som ska ätas. En helt okej helg ändå. Trots sjukt barn och skadad hund.

Jockarp.

Fjortis ❤️

Hon har fyllt fjorton år. Wow. Alltså vi har fixat 14 år tillsammans och det har faktiskt gått väldigt bra.

Vi gick upp tidigt och fixade med paket, flagga, ljus och lite gott. Tomteblossen tändes och vi drog i gång den sedvanliga jag må hon leva. Det var en fin stund där med henne i sängen.

Kennet var som vanligt sjövild, han älskar födelsedagar. Vi fick ta det lite försiktigt med honom eftersom han blivit opererad efter en bruten klo. Men han fick vara utan sin strut runt halsen under själva uppvaktandet.

Mollie var fortfarande inte i topptrim så hon åkte till skolan under de lektioner som hon prioriterade.

Morfar fick agera taxi under dagen och köra henne fram och tillbaka.

Hon orkade ha fest på kvällen. Och det var ju fint. Att den första snön föll fick mej att tänka på dagen då hon föddes. Det regnade när jag åkte in till bb och det låg snö ute dagen vi åkte hem. 

Vi åkte till min frus syster med familj. Vi ville ge tjejerna lite föräldrafritt, vi käkade pizza och kollade på spåret. Det var mysigt.

När vi kom hem hjälpt jag Mollie att röja upp lite. Hon var trött efter dagen. Men hon var nöjd över sin fjortonde födelsedag. Jag var glad för hon var glad.

Jockarp.

Het helg…..

Helgen var en upplevelse.

Vi lämnade kidsen och drog iväg. Lördagen startade med en brunch på ett innehak i Kristianstad. Efter det gled vi runt på stan och gjorde lite ärende. Så skönt att göra det i lugn och ro.

Vi körde vidare till en bykrog i Österslövs. Där checkade vi och la oss i sängen en stund. Lyxigt att bara vara och vara tillsammans.

18:30 gick vi till bords. Fyra rätter innehöll kvällens sittning och det var tema gås. Trevligt och lite oväntat. Gåsmiddag är inte ofta man äter. Det började med svartsoppa, alternativet var kantarellsoppa och de valet var enkelt.

Ja sen matade vi på i ett par timmars tid.

När vi var klara och parkerat oss i sängen igen kände jag en enorm trötthet flyga på mej. Mätt som en plätt somnade jag och sov i tio timmar. Herregud så skönt.

Frukosten intogs och det var njutbart. Vi checkade ut och hämtade upp barnen. Mollie hade haft hög feber och det höll i sej. Över 40 grader och jag var orolig.

Hon höll sej vilande och vi var ute i verkstan några timmar. Min fru gjorde en fin smörkniv och själv svarvade jag lite ekollon till julgranen.

Mat och lite chill innan vi gick banarnas på julstjärnorna. Jag det är tidigt men min fru är tokig i julen så nu är vi igång ;)

Mollie var fortfarande risig när det var läggdags och natten blev tuff.

Jockarp.

Friskförklarad…….

Febern är borta men hostan kvarstår, men nu bryr jag mej inte, nu har jag friskförklarat mej själv.

Det betyder att jag åter är på plats på kneget sisådär 8h om dygnet. Men det finns mer tid ;)

Jag tog med kidsen ut i skogen för att grilla korv. Min fru var hos frissa och skulle bli kvar där hela kvällen, väskan packades och hunden selades på sen gick vi. Dom var slitna efter skolan och tomma på energi. Jag försökte hålla humöret uppe på hela gänget.

Jag tände grillen och slängde på lite korv. Jag serverade varmchocklad. Nu började dom mjukna. När jag även tog fram vispad grädde fanns det inga gränser för lyckotjuten. Så ska dom muntras upp dom små liven.

Efter matintaget var det helt annat ljud i skällan. Vi hade härliga samtal på vägen hem och det uppskattades av oss alla.

Jag tog ett dopp på altanen. Jag behövde värmen runt min kropp och kylan i mitt ansikte. Sån lyx. Stjärnorna var blyga under kvällen men månen kämpade på bakom några

Små moln. Tyst, lugnt, varmt och skönt. En viktig stund.

Jag har unnat mej stunder i verkstan när jag blivit piggare. Jag har bra flyt, jag utmanar mej själv med nya projekt och det tvingar mej till att klura, fundera och försöka.

Jag mår fint av det.

Svartek 

Jockarp.

Frestelse……

Fy fan vad risig jag är. Det där med lunginflammation är verkligen inte min grej. Natten var fruktansvärd och jag hostade som om det aldrig skulle ta slut. 

Hennes hand på min varma nakna hud i ett försök till lugnande. Att känna henne nära där i mörkret mitt i eländet var ändå helt fantastiskt. Jag var inte ensam.

Jag var så sjukt trött jag ville bara vila. Men varje gång jag drog ner luft i mina lungor så rostade det till, det kittlade och en attack av hosta följde. Jag fick inte ner så mycket luft så jag fick kraft att hosta i den styrkan jag behövde.

Som väl var fick jag paus mellan attackerna och fram mot morgonen sov jag utan hostan. Men jag var skraj. 

Dagen har till stor del spenderats i soffan med den lille hunden. Han som för övrigt var livrädd i natt när jag drog igång.

Han fick en lugn promenad på berget i morse annars har han också legat stilla på en filt.

Det är ändå ett plus att det är tyst och lugnt i palatset under dagarna. Jag orkar liksom inte med någonting. Jag är totalt kraftlös. 

Mamma kom inom med frestelser till mej i form av killevipp och glass men nä inte ens det föll mej i smaken.

Just nu funderar jag på om det inte vore bättre om läkaren satt in antibiotika i går, om sen proverna visar något annat så kunde vi avbrutit. Jag bara går och väntar, väntar och hostar.

Jockarp.

Lunginflammation…..

Uppvaktad..  

Jo jag tackar jag. Jag har tydligen rykt på en lunginflammation, men eftersom det är oklart vad som orsakat den så sätts det inte in antibiotika förrän proven är klara. Detta kan tydligen ta några dagar. Hostmedicin utskriven och förmaning om att inte arbeta. Nähä.

När jag var på labbet för att ta prover gratulerade sköterskan mej till giftermålet och sa att jag säkert fått lunginflammationen i Italien. Det tror jag dock inte sa jag och hänvisade till trillingen av barn vi har här hemma som alla varit krassliga. Vi flinade båda två.

Ja nu blir det soffan några dagar, men tydligen inte för mycket för då kan det förvärras. Promenad med Mr K får väl klassas som lugn aktivitet.

Lite bekymmersamt är det dock när jag läser om sjukdomen. Det kan ta upp till en månad innan man är återställd. Konditionen kommer vara väldigt risig vid den tiden känns det som.

Ingen marathonform här alltså.

Jockarp.

Vargen kommer……

Inte ens jag har lyckat ducka från bakterierna i år. Det var några år sen jag var risig i feber och nu har det hänt igen.

Ungarna har knockats en efter en under en månads tid och så var det alltså tid för mej. Jag har haft lite feber några timmar varje dag och en sån där helt underbar härlig torrhosta. 

Eftersom jag redan har en bokad tid hos läkaren så tänkte jag vänta med att även ta denna åkomman. Kanske dumt men så fick det bli.

Jag är inne i en nattvecka vilket gör det redan lite extra jobbigt för kroppen, men den krigat på.

Just nu är jag mest tacksam för att alla andra i familjen mår bra. En i taget är bättre än alla på en gång ;)

Vi var på handbollsträning och tjejerna kör nu ett pass i vecka med klisterboll. Mollie ogillar det skarpt men vi får väl se om det vänder eller hon tappat gnistan helt.

Och så sägs det att det siktats varg på berget. Tydligen väldigt när oss. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det låter ju fullt rimligt. Jag är dock en aning orolig över Kennet som springer runt lös på domänerna.

Jockarp. 

Skraj…..

Välkommen vardag. Ja kidsen är åter på plats i borgen. Huset fylls med liv, stök och plock i en salig blandning. Det är mysigt med det märks ju vilka det är som inte gör det dom ska. Det märks tydligt vilka det är som håller hemmet i schack. 

När vi var ensamma hemma levde vi lite lyxigare. Vi hade ingen att ta hänsyn till och det var väldigt skönt. Vi kunde äta rester, det fanns liksom kvar mat från föregående dag. Den timmen det tar att laga mat och röja upp kunde vi göra annat på.

En dag lyxade vi till det ännu mer. Vi gick på resturang. Enkelt gott och trevligt. Jag funderade mycket på det där. Det där när kidsen flyttar. Det kommer bli ett helt annat liv. Att fixa för två i stället för till fem. Tvätthögen kommer vara så liten så liten. 

Jag har inte tänkt på det men så var det ju faktiskt innan några år. Då när det bara var jag och Mollie. Men då var det bara jag dom fixade, nu är vi faktiskt två vuxna som hjälps åt och vi är två som försöker forma ungarna till att klara ett liv själva. 

Detta fick mej att fundera lite till. Det är så sjukt mycket dom inte har en aningen om hur man gör. Allt från att hänga upp tavlor till attt starta tvättmaskinen till att tanka en bil. Dom vet fan ingenting egentligen, ingenting om hur man sköter ett hem. Lite konstigt ändå att dom bygger fågelholkar på slöjden i skolan men dom lär sej inte hur man byter en propp. Ja jag vet att det är vår skyldighet att lära dom detta men jag börjar faktiskt bli lite skraj inför framtiden.

Jockarp.