Vi sprang från hennes gate till en gate som skulle ta oss till Pisa. Allt klaffade och vi for iväg. Vi landade och fixade en hyrbil. Sen startade en magisk resa. Jag har sett och upplevt så mycket den senaste veckan så det är svårt att ta in allt och att får uppleva det med min fru var så klart pricken över i:er.
Vi började i Pisa. Tog oss vidare ner till Saturnia för att bada i dom varma källorna. 37 grader i vattnet och det samma i luften.
Vidare mot Siena, med ett par stopp på vingårdar i Toscana.
Siena en stad jag aldrig haft nån längtan till men nu gav det möjlighet för ett stopp. Och det var värt det.
Den stora hästkapplöpningen skulle äga rum i staden och det var sjukt häftigt, allt handlade om detta och det var en enorm stolthet som dom olika distrikten visade upp. Och det snäckformade torget där det skulle äga rum var förberett för kamp. Vi lämnade Siena efter en åskande natt.
Vi tog sikte mot Florens, vi gjorde några fina stopp längs vägen, mer vin, mer bergsbyar i Toscana.
Florens var mäktig. Vi bodde precis intill torget med den magnifika kyrkan Santa Maria del Fiore. Vi strosade ner till Ponte Vecchio. Den enda bro som överlevde andra världskriget. En speciell bro på många sätt.
Och kvällarna i Florens var svårslagna. Musik i varje gathörn, människor som dansade och sjöng. Jag blev lycklig av det.
Vidare mot Bologna för ett snabb stopp. Detta är Italiens mathuvudstad. Vi åt en lunch där men blev inte imponerade. Vidare mot Ravenna, Dantes stan eller en av Dantes städer. Men det är just i Ravenna han ligger begravd, detta till Florens stora förtret. Även Ravenna imponerade stort på mej med sin historia och sin mosaik.
Mot Rimini. En badort som min fru vistats mycket i som barn, det vill jag uppleva. Vi bestämde oss för lite bad och vila så där stannade vi två nätter. En lite typiskt turiststad.
Vi tuffade sen vidare med vår lilla Fiat Panda mot Verona men vi hann trycka in ett besök även i Ferrara. En mysig stad med mycket historiska byggnader och galet med kullersten. Jag gillade det skarpt.
Mot Verona, där lämnade vi bilen och kvällen i Verona var även den magisk. Historia, Romeo och Julias balkong och så Dante. Denna stora poet han gör sej påmind överallt.
Vi lämnade Verona med tåg. Sista stoppet blev Milano. Alltså att gå upp från tunnelbanestationen Domo och möta den gigantiska kyrka gav mej gåshud över hela kroppen. Duomo di Milano var bland det mäktigaste jag har sett. 3400 statyer finns på kyrkan och varenda en av dom har sin egna historia. Storslaget må jag säga.
Flyg hem och hjärtat fyllt med känslor och minnen. Wow vilken ynnerst att kunna få uppleva allt detta vackra.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar