Barnens gård....

Pang...

Måste visa mina färdigheter lite ;)

En fredag ledig och den startade tidigt. Myset vaknade förväntansfull redan klockan halv sex på morgonen, det är ovanligt det.
Hon fick lugna ner sej lite med en pysselbok och färgpennor. Jag tog en liten lätt morgonlöptur på 6 km. Det kändes bra efter maran, benen var pigga och lungorna funkade fint i den kalla morgon luften.

Hem och gröt i magen, duschen och väskan packades.
Dags för utfärd och den gick till barnens gård som gulligt nog bjöd regnbågsföräldrar på inträdet denna Karlskrona Pride vecka. Perfekt för oss alltså.

Så ljuvligt ;)

Vi lekte och hade superskoj liten som stor. Vi klappade kaniner, höns och getter. Det hoppades studsmatta och hoppborg. Vi gick i labyrinter och vi kastade ägg. Detta varvades med att åka i hölasset.
Vi hade matsäck med oss och alla åt som små ponnyhästar av den goda kyckling salladen. En termos kaffe vältes ner och barnen fick en varsin liten kaka till efterrätt. Jag och fröken flickvän lever utan tillsatt socker just nu så vi hoppade över just den lilla detaljen av vårt intag.

Vi åker spindel...

Trissen och jag somnade i bilen på vägen hem, det var väldigt skönt, jag var sliten av allt arbete och trissen av all lek. Vi vaknade till liv när vi kom in till vår egna lilla stad där ett ärende skulle uträttas.
Vi tog en torgarunda i stan och vad skådade våra ögon, jo en vacker flagga i regnbågens alla färger. Sölvesborg leverera alltså.

Kvällen bestod av kalas för min bror, det blev en trevlig stund där det mesta samtalen handlade om vår kommande resa. Den kommer bli så väldigt bra.

Vackert.....

Jockarp.

Världsrekord....

Test körning på jobbet och det är dagar vi i projektet längtat efter i tre års tid, nu äntligen. Det har blivit långa dagar men tiden har prioriterats bra.
Att jag just nu har världsrekordet i mest antal körda fub på vår nya linje gör ju inte det hela mindre roligt precis ;)

Jag var ledig för att gå till mysets skola och se hur hon kommer att få det, vilka lokaler hon ska vistas i och vilka lärare, vilken skolsköteska och vilka fritidsledare hon ska träffa under dagarna.
Jag träffade föräldrarna till mysets kommande kompisar vilket var super trevligt.
En kramruta fanns på golvet och jag frågade vad det var.
- Ställ dej i rutan så får du se hur länge du får stå där sa mysets kommande fröken.
Jag tog ett steg in och vips var det en annan vacker kvinna som var kramsugen, en kram i rutan, det kändes utomordentligt bra att det fanns en sån ruta. Med tanke på att min dotter är så väldigt fysisk och älskar att kramas.

Vi hade en dag till ledig i veckan och då gick vi på musikal. En helt fantastisk upplevelse. Artisterna var handikappade barn och ungdomar och det blev liksom en helt annan känsla. Helt otroligt härlig stämning och vi satt på första parkett. Kanon. Mollie tycket om föreställningen och hon sa ingenting om att barnen som medverkade inte betedde sej riktigt som hon är van vid att barn gör. Det kändes bra att hon vet om att människor kan vara olika.

En hel hög med olika känslor har det alltså bjudits på denna veckan och det känns mer än bra. Efter en torsdag som slutade 23.30 på bruket så ta vi en ledig fredag som kom väldigt spontant och den ska vi nu njuta av hela familjen.
I dag väntar utflykt.
Vidare är det en vecka kvar att jobba sen kommer en väldigt efterlängtad och välbehövlig semester.
Det känns lätt nu :)

Jockarp.

Mara 7....

Mitt lilla sockertroll...

Lördag middag och vi hoppar på tåget och åker över sundet. Nummerlappen skulle hämtas ut. Lappen till mitt sjunde marathon.
Vi fixade det lätt efter lite trubbel med att hitta rätt väg, men vi hade god tid på oss.
Vidare tog vi bussen ner mot nyhamn. Underbart ställe med en hög puls för dagen. Vi stannade till på en restaurang och åt lite Dansk delikatess i form av smörgåsar ;)
En glass passade utmärkt i det varma vädret. Så underbart mysigt och romantiskt att bara strosa runt hand i hand och titta på folk.

Framåt kvällen åkte vi över sundet igen och tog in på ett hotell som min kära vän ordnat till oss. Väldigt special price for us. Tack för det.
En sväng upp runt lilla torg och vidare till ännu en restaurang. Tapas stod på menyn. Sex rätter, vin till fröken flickvän och vatten till mej.
Promenad till hotell och hopp i bingen.

Söndag morgon och uppladdningen bestod av en lätt frukost och två resorb. Väskan packades och vi begav oss.
Köpenhamn marathon, start 09,30 i småbyxor och lilltröja. Det var helt rätt klädval. Helst hade jag villat springa helt naken. Det var fruktansvärt varmt stora delar av loppet och vinden blåste kraftigt mot och med.
Detta lopp rankar jag bland dom tuffaste hittils. Värmen höll på att knäcka mej redan vid 18 km och då brukar jag normalt njuta som mest.
Vid 39 km fick jag en kick av att pussa på fröken flickvän som stod och hejade från ett café, hon bjöd mej på puss och lypsyl.

Lycklig som en lärka tog jag mej alltså i mål ännu en gång. Efter en spya i en golvbrunn, några klappar på ryggen och frågan om ur jag mådde piggnade jag på mej och lyckade hitta fröken flickvän i myllret av människor. Vi strosade sen vidare och pratade om loppet och om vilken härlig helg vi haft.

Tåget hem till mitt lilla mys som hängt med mormor och morfar. Hon hade hunnit gå på restaurang, varit på marknad och köpt en superstor ballong helt själv. Hon hade badat och cyklat.
Jag hade köpt en ny pysselbok till henne och den angrep vi bums efter att tänderna borstats. Vi låg i hennes säng och småpratade om fin fem fel och prick till prick.
Hon somnade i min famn efter orden om att vi älskar varandra.

Själv somnade jag trött och lycklig efter en ostbricka i fröken flickväns famn.
Vilken helg.

Den smakade bra den sjunde medaljen :)

Jockarp.

Skolan....

Nya favvospelet...

Min dotter åkte till skola för första gången. Det var stort. När jag ringde och frågade henne hur det var hann hon inte ens säga hej innan hon började berätta om allt som skett på skolan. Helt underbart att höra henne redogöra för hur rummen såg ut, till och med toaletterna har hon nu koll på.

Jag lämnade jobbet tidigt just för att jag förstod att det varit lite anspänningar för henne på skolan. Hon var spänd, förväntansfull och lite nervös.
Jag hämtade upp henne på tusenfotingen och jag fick ta del av en massa bilder från dagen. Hon berättade att hon kände barnen och rabblade namn jag inte hade koll på. Hon hade gjort en teckning och så länge det finns papper och penna är mitt mys nöjd ;)
Vi lämnade dagis och körde och köpte glass. Vädret var inte det bästa så vi satte oss och åt i bilen. När glassen var slut körde vi till Bromölla och gick på teater. Pappa kapsyl som blev jagad av en dinosaurier. Super trevligt och det var massa av glada barn och vuxna.
Sång och musik i förtiofem minuter.

Vi hade en konflikt under kvällen. Jag var inte dummare än att jag förstod att min dotter var trött efter dagen och med det lite extra känslig. Men regler är regler vare sej man är pigg eller trött.
Det hela slutade i alla fall med att vi satt tätt ihop i soffan och myste i tysthet.

Jag har jobbat mycket även denna veckan men nu under lite mer ordnade former vilket gör betydligt enklare för hela familjen.
Fröken flickvän och myset fick äta trerätters middag utan mej under fredagen, just på grund av mitt jobb.
Dom hade haft en mysig kväll med middag och frisörlekar. Tyvärr hann jag inte hem till nattningen av min dotter men lite  mysande med fröken flickvän hann jag i alla fall med ;)

Jockarp.

Sommarblomster....

Guld....

Jobb jo visst blir det mycket jobb, men som väl är syns det väldigt tydligt i lönekuvertet. Det gör det hela liksom lite mer värt. Att man jobbar på en firma som uppskattar sin personal och avlönar dom väl gör livet enklare.
Att man emellanåt inte känner sej uppskattad hör väl mer eller mindre till på en arbetsplats. Men den 25:e känner jag mej väldigt uppskattad ;)
Det kan i sin tur kanske leda till en liten extra tripp eller lite lyxigare hotell på utfärderna. Glädjande.
All min semester är även den planerad och det blir inte allt för mycket ledigt men den tid jag ansåg som viktigt fick jag fritt på. Skönt.
Sommaren är till de största fullbokad och nu känner jag det väldigt viktigt att leva i friheten, det är inte möjligt så länge till. När myset börja skolan får man försöka rätta in sej lite efter deras regler och planer för mitt barn, så har det inte varit dessa första sex åren i hennes liv. Vi har gjort som vi har velat. Hela tiden ;)

Nu när gympan är slut hade vi måndags kvällen fri. Det var pysslande, målande och spelande. Så skönt, så avslappnat och så härligt. Vi bara chillade ihop hela kvällen. En lite cykeltur ner på Vesan blev ett friskt avbrott i chillandet. Det var isande kallt och vinden var inte nådig. Vi hittade ändå guldkorn i form av letande efter en härlig blombukett. Gula, vita, blåa och lila blommor bestod den slutligen av. Underbart med sommarblommor.

Innan vi gick in hittade lilla fröken Vilhelmsson den perfekta stenen att måla på och det gick inte på något vis att motstå att ta in den och börja måla. Jag gillar det, det är mysigt att se henne när idéerna sprutar ur henne.

På väg hem....

Jockarp.

Lek och bus....

Tävling...

En tuff vecka på jobbet som avslutades lördag kväll klockan 21,00.
Jag hann hem sen dundrade jag in i sängen och klappade ihop. Det har förvisso varit bra daga/kvällar på jobbet och vi har producerat fint.

Myset har haft det bra, hon har hängt med mormor och morfar och även varit i Hällevik med fröken flickvän på en barnfestival.
Där hade dom åkt bandvagn, gjort fågelholk, lekt med lera och badat. Lite småtjurig var jag för att jag missade allt det roliga men ibland blir det så.

Vad jag inte missade var utfärden till Randiz nya fräscha lekland i Kristianstad. Det har blivit ett toppen ställe och det var lek i timmar. Tre små svettiga tjejer fick vi slutligen med oss i bilen för vidare färd till en restaurang, Lilla mini vill till restaurangen där man får ballonger, det var hon helt ensam om att vilja. I stället tog vi in på ett Indiskt hak. Alla var superhungriga efter lekande och tallrikarna slickades. Härligt att se.
När maten var uppäten gick mitt mys fram till kvinnan som serverade oss och tackade för den goda maten. Bra uppförande och en god uppfostran ;) stolt blev jag i alla fall. Man ska uppskatta saker eller kan det lika gärna vara.

Min löpning har varit liten den gångna veckan vilket har varit bra och helt enligt planen. Ett Marathon inom radien av denna veckan gör att milen ska hållas ner och kroppen ska vila i form.
De mesta fokus ligger just nu på mitt stora mål för året. 9 mil snyter man inte ur näsan allt för enkelt och jag är lite orolig. Men det hör väl till.

Nu väntar ännu en tuff arbetsvecka, en veckan som kommer att avslutas med en resa ihop med fröken flickvän, Härligt.

Jockarp.

Grisar...

Smågrisar fram och.....

I tron om att arbete skulle ske under lördagen drog jag ut på en tidig löptur. 12 goa km och jag var hemma innan halv åtta. Skön känsla.
Min chef ringde och informerade mej om att jag skulle infinna mej på bruket efter middag. När jag var på undantaget för att lämna myset så ringer det åter från bruket och infon om att jag inte behövde ut och köra under lördagsdygnet. Gott och det öppnade upp för ännu en härlig löptur.
Myset och mormor begav sej till stan och till genrepet inför gympauppvisning. Jag sprang en 12 km till och anlände till gympasalen så att jag kunde se min dotter showa. Hon var redo för uppvisningen.

När myset somnat för kvällen parkerade sej fröken flickvän och jag oss i hörnsoffan på altanen, med ett duntäcke om oss åt vi en delikat ostbricka. Det var en helt perfekt avslutning på en bra dag.

Bak...

Söndagen betydde arbete, myset fick vara med mormor och det stundade ju gympauppvisning. Det hade gått toppen bra och hon var nöjd med sin insats.
Dom fortsatte ner till Hörvik till en restaurang. Myset tömde tallriken ;)
Jag vände hem mot byn vid sjutiden och det var skönt att hinna hem till nattningen.

Måndagen och den bjöd på möjlighet till att flexa ut tidigt. Jag drog hem och tvättade bilen, fröken flickvän dumpade två små busfrön hemma och drog sen vidare i livet. Vi hade en mysig, livlig och busig kväll i hop. Tjejerna blandade lera och grisade ner sej medan jag grillade kött. Innan dom andra kom hem var maten klar och barnen låg i karet och rengjorde sej.

Ingen ville gå in från trädgården den underbara sommarkvällen, jag låg under en filt och lyssnade på barnskratt. Myset studsade förbi mej, kramade mej och sa att hon älskade mej. Så underbart att hon bara stannade upp och fick infallet av att kramas. Det är bland det mest fantastiska jag som mamma kan vara med om. Det är stort.

Rena smågrisar ;)

Jockarp.

Första badet....

Ingen kruka här inte ;)

Åhhja nu är livet märkligt enkelt. Jag stannade hemma under fredagsförmiddagen och vid niosnåret ringde dom från bruket och sa att det inte skulle bli någon körning av den nya linjen, alltså förblev jag hemma. Myset och jag tog en cykeltur till kusinerna och dom bjöd på kaffe och macka. En andra frukost vältes alltså ner i mysets mage.

Vi tog ut alla kamphundarna vilka nu var fyra till antalet. Ingen vågar sej in på våra marker just nu. Efter uppdraget med att kissa hundarna gick vi hem och packade badväskan, siktet var inställt på stranden.
Det var folktomt och helt underbart. Bara myset och jag och stranden. Vi badade lite, eller myset badade lite. Jag var på land. Vi gick längs kanten och plockad snäckskal som vi fantiserade om. Vi grävde och byggde i sanden. En underbar stund alltså.
Det blev lite småkyligt så vi vände hemåt och en vän och hennes lille grabb kom på besök, vi fikade och gick en lite runda, myset cyklade bredvid oss. Vi pratade om nutid, framtid och dåtid. Super mysigt.

På kvällen tog jag med mej mina föräldrar, myset och fröken flickvän på restaurang. Jag stod för fiolerna. Det är trevligt att bjuda ibland.
Vägga fiskrestaurang, det smakade himmelskt, jag var i allas tallrikar och smakade, jag var grymt hungrig. Jag blir ofta det dagen efter ett långpass.

På vägen hem körde vi inom en butik och köpte fredagsmys i form av mandlar och nötter till myset. Hon är helt insnöad på det just nu, vilket är bra.
Lite chill i soffan med en skål blandat med mandel och nötter avslutade vi sen dagen. En bra ledig dag. Tack för den.

Lite krukigare...

Jockarp.

Berget...

Det fantastiska vädret håller i sej vilket jag antar att hela svenska folket njuter av just nu.
En dag ledigt och hur börjar den bäst? Jo med löpning på berget så klart. Jag lämnade en djupt sovande familj och drog iväg. Klockan stod på sju och värmen var redan påtaglig. Småbyxa och lilltröja på. Jag tog på min ryggsäck som jag fyllt med vätska sen bar det iväg på berget där himlen var klarblå och boklöven var så grönt gröna så det gjorde nästan ont i mej av vällust.
Det var mycket människor ute och rörde på sej den ljuva morgon vilket jag förstår till fullo. Tre timmar njöt jag och sista biten hem var jag ruggit stark.

När jag kom hem mötte jag fröken flickvän i trädgården, hon hade precis lämnar myset hos en dagisvännina. Vi åt en gemensam frukost på altanen och allt var enastående härligt. Jag placerade mej i en solstol och där stannade jag en bra stund.
Fröken flickvän pimpad altanen vilket behövdes så att vi äntligen kunde sätta ut möblerna.

Vi hämtade upp myset och körde vidare till glassbåten, det var premiär och det var gott. Lite småkyligt vid vattnet vilket gjorde att vi slök glassen och sen begav vi oss snabbt hem till hettan vid berget ;)

Mollies kusin kom och tjejerna studsade och visade upp sina konster, dom målade och gjorde halsband. Supermysigt. Vi tog lite mellis på altanen och de smakade bättre än nånsin.

Medan tjejerna målade stenciler under parasollet så klippte jag gräsmattan en andra gång denna veckan, det hade faktiskt växt en bra bit. Gott jobb.
Vi var trötta på kvällen av all sol och frisk luft. Thaimat serverades och glupskt åts det upp. Sjön suger och även berget suger.

Jockarp.

Nästan ledig....

Ibland hittar man något spännande :)

Från att ha jobbat som en tok i flera veckors tid piffade jag till med två dagars ledighet. Tisdagen var tänkt att myset och jag skulle ha en heldag ihop men under tidens gång gick det upp för mej att hon måste till dagis. Hon skulle nämligen träffa sina nya fröknar. Jag fick köra in henne till lunchen och hämta henne klockan två, fröknarna var kvar när jag kom och det var trevligt att träffas, den ena fröken kände jag sen barnsben men den andra var en helt ny bekantskap. Hon verkade bra och myset gillade dom.

Vi körde från dagis till Kristianstad, nya kläder stod på listan och det är liksom mormor och mysets grej så jag höll mej lite utanför. Hon bytte om till sin nya fina klänning och sina nya fina byxor, även dom nya trosorna åkte på i affären ;)

Kvällen var underbar och vi kastade lite gris och sparkade på bollen, den var en underljuvlig avslutning på vår nästan lediga dag.

Onsdagen den blev bra den med, vädret höll i sej och jag fixade med allt som stod på min lista på jobbet, den var klar klockan tre så då flexade jag ut nöjd och belåten. Jag hämtade upp myset som var i full färd med att måla dagishusväggen med vatten. Alla barnen lekte med vatten och dom flesta var mer blöta än torra. Härligt.

Vi tog en gemensam cykeltur, jag hade löparkläder och skor på mej och rundan slutade på 6 km, jag var grymt impad av min dotter som cyklade hela rundan medan jag sprang. Det kallar jag kvalitetstid det.
Vi studsade studsmatta och middagen bestod av grillat.
På kvällen kom mysets kusin ner och det blev en skön avslutning på kvällen med att spela steka ägg spelet.
En väldigt skön vecka alltså och än är den inte slut.
Lättlevt.

Här hjälps alla till.....

Jockarp.

Pollenchock....

Med arbete hela helgen kändes det mer skönt att ta ledigt under måndagen. Myset har varit inackorderad på undantaget så henne har jag knappt sett. Ju mer viktigt var det att vara tillsammans på fridagen. Vi började med frukost, sen körde vi till kyrkogården och vattnade blommorna, vidare drog vi till Karlshamn för att fixa lite med fröken flickväns bil. Vi tog en andra frukost i form av pannkakor på gula M:et medan vi väntad. Efterrätt i form av en glass i den ljuvliga vårsolen.

Vi körde hem och hämtade kamphundarna. Dörren på baksidan öppnades och den behölls sådan under dagen. Gud så skönt.
Vi åt lunchen på studsmattan och jag la mej ner och njöt i solens sken. Den värmde gott. Myset kröp upp till mej och sa att hon älskar mej. Det var en bra dag något annat kan jag inte säga.
Vi studsade lite och jag la mej över henne och kittlade henne till hon kiknade av skratt. Jag älskar min lilla dotters skratt.

Jag stack emellan med gräsklippning. Det var grymt behövligt. När vi ändå var i farten började vi på att piffa till altanen, den kommer bli urtjusig. Välkommen sommar typ.

Jag lagade mat och förberedde för familjens middag. Allt var klart innan dom skulle bege sej till gympan, fröken flickvän var dagens taxi.
Jag tog på mej löpskorna och begav mej ut på en välbehövlig tur på berget. Jag lekte i tre timmar på stigar och skogsvägar. Jag passerade Trollestenen, det var ett tag sen jag passerade stenen med texten -Skogens vän- Jag gillar stället.
Jag fortsatte att leka uppför och nerför. Den känslan när man inte vill sluta springa, den är obetalbar och den infann sej.
Jag var sliten när jag kom hem, stenarna hade slagit upp i sulan och fötterna var ömma, men nej det spelade ingen roll. Allt var bara helt underbart. Löpning när den är som bäst.
Det enda som oroade mej något var mängden pollen jag fick i mej under de tre timmarna jag var i skogen. En polenchock vore inte helt omöjligt.

Jockarp.

Fredagsmys......

Vad månne det bli?

Ännu en hektisk vecka har nått helgen. Det flyter på bra och vi kommer framåt även om vi ibland tar ett steg bakåt på jobbet.
Kvällarna har inte blivit allt för sena och jag har varit hemma i vettig tid ett par dagar.

Myset har varit på gympa, hon har cyklat. Promenerat med hundarna och busat.
Höjdpunkten på hennes vecka var nog ändå när dom på dagis skulle försöka att hålla Sverige rent, skräpplockardagen.
Hon har pratat om den dagen som om hon skulle på ett tivoli.
När vi på morgonen körde till dagis så sa hon förväntansfullt:
-  Detta är den bästa dagen på dagis på hela året.
Jag flinade och njöt av mitt lilla pyre.

Fredagseftermiddag och klippning stod på agendan.
Jag flexade ut tidigt och drog till frissan, myset var redan på plats. Hon löste fin fem fel och klippningen gick fint. Hon tog bara topparna, hennes plan är att hon ska ha lika långt hår som sin mamma. Vi får väl se det, hon tröttar kanske innan.

Kvällen med kärleken och det var verkligen behövligt. Bara vi två.
Jag mötte fröken flickvän i badrummet efter att jag lämnat av myset på undantaget, hon var bedårande vacker i sin klänning.
Vi for till Karlshamn och till en restaurang. På restaurangen utspelades en teater och gåtan på det mord som skedde skulle besökarna lösa.
Mellan akterna serverades det underbart god mat och dryck.
Min bordsdam blev under kvällen bara vackrare och vackrare, jag hade stora problem att hålla ögonen i från henne.
Lite miljöombyte gör susen för förhållandet ;)
Mordet löstes och efter fyra timmar vände vi hem mot byn igen. Inga barn hemma vilket var väldigt ovanligt och mysigt. Vi tände lite ljus och njöt ännu mer av varandra. Jag somnade efter midnatt lycklig i fröken flickväns famn.
En helt perfekt kväll.

Lättlevt.

Konstnärs affären :)

Jockarp.

Övertid....

En vecka som bestått av arbete från morgon till sena kvällen är till ända. Jag avslutade veckan lördag kväll klockan 21,00. Dessa sena kvällar har medfört att myset har sovit över hos mormor och morfar en natt och att hon blivit upphämtad väldigt sent dom andra kvällarna. Jag har sett henne tio minuter och det har varit tid då tänderna ska borstas och sagan ska läsa. De har alltså varit en mycket icke rolig vecka med familjen.
En meningsskiljaktighet med fröken flickvän gjorde inte precis heller veckan roligare. Vi löste den förvisso men tiden innan lösningen var inte rolig.

Jobbet däremot har varit intressant och givande. Det har handlat om ventiler, pumpar, vakuumtankar, flis, bark, transportband, skruvar, avlopp, lut, oljor, vatten och mycket mycket mer. En salig blandning och väldigt utvecklande.
Vi har lyckats med att få igenom materialet i alla ändar, flisen till stack och barken till sin plats. Mycket arbete kvarstår för att få linjen att prestera så som förväntat men vi är helt klart en bra bit på vägen.

Vi har varit ett bra gäng och vi har jobbat strukturerat tillsammans, vi har skrattat hejdlöst av roligheter och av trötthet. Med trettio timmars övertid så är man trött och med det fnittrigare än vanligt ;)
Vi har ätit gemensamma middagar på restauranger vilket har tightat oss än mer.
Detta härliga gäng kommer bli den absolut största saknaden efter det avslutade projektet, just nu vet jag inte hur det ska gå.

Löpningen har fått stryka på foten en hel del under veckan och söndags morgonen bestod därför av en väldigt tidig uppstigning. Jag sprang två timmar på frostig mark och solen stigandes på en klarblå himmel. Jag sprang på stigar och på skogsvägarna och jag njöt i fulla drag. Jag sprang sakta och bara njöt av naturen, de slog mej att björk och bok denna vår slår ut samtidigt. Det är inte ofta det sker. Vitsipporna stod i full blom och den tinande frosten droppade från grantopparna en helt fantastisk upplevelse.

För att få in mer löpning tog jag en tur i mördabacken innan middagen. Jag samlade in nästan tre mil. De var viktigt mil det. Dom rustar mej för ännu en extremt tuff vecka.

Jockarp.

Press....

Det är en oehörd press på hela gänget som jobbar stenhårt med att få i gång en helt ny fabrik i fabriken. Denna pressen får inte gå överstyr så att olyckor och skador sker. Av ett enda felsteg kan det bli fruktansvärda konsekvenser. Vissa tappar humöret och låter det gå ut över andra, andra som vill lika mycket och kämpar lika hårt. Jag är orolig.
Just nu är jag stolt över hur projektet har genomförts och över det jobbet jag själv gjort, men det kan bli ett fiasko på en sekund, en allvarlig olycka med personskador som följd. Jag är inte lugn förrän vi stänger projektboken och lämnar över nycklen.

Med detta i tankarna största delen av dagarna är det än viktigare att ha en del i livet som balanserar upp. Och det har jag. Jag tar löpturer klockan fem på mornarna och jag njuter varje steg. Jag umgås med min familj och främst då mitt mys, hon får mej att begripa vad som är viktigt när jag tappar det.
När hon säger till mej att hon älskar mej och att hon vill kramas då vet jag att jag gjort rätt även om det ibland känns fel.

Hon skulle besöka tandläkaren så jag tvingade mej fri mot protester. Stenhårt sa jag att jag har något som är viktigare än ett projekt, det finns andra som kan täcka upp en eftermiddag för mej.
Detta blev en toppen eftermiddag. Vi fikade, vi kramades, vi shoppade, vi kramades, vi lekte, vi kramades, vi badade, vi kramades, vi spelade fotboll och vi kramades.
Så mycket kraft jag fick vilket jag vet att jag behöver.
Jag satte mej ner och pratade med min dotter om att jag förmodligen har en tuff vecka på jobbet att vi kanske inte ses så mycket men att hon kommer få vara med mormor och morfar.
När hon svara mej med att det går bra mamma jag tycker det är bra hos mormor, vi pysslar och leker.
Det är så enkelt i bland att prata med en femåring, lika ofta är det väldigt svårt. Men många gånger är det inte så stor grej för dom som det är för oss vuxna, självklart är det lika ofta som en sak är mycket större för en femåring än för en vuxen. Men slutsatsen är att det är ofta som jag tror att myset ska reagera negativt som hon vänder det till något positiv och jag älskar det.

Vad jag mer älskar är att Herr Winnerbäck nu är på gång med en skiva och även släppt ett härligt litet smakprov. Bra där Lasse.

Det gick förövrigt väldigt bra hos tandisen, inga hål, välskött och bild togs så vi har koll på sexårständerna. Det noterades även att en liten tand är på väg att vilja lämna. Vi får väl se när det sker.

Jockarp.

Bro....

Cykelverkstan...

En ledig dag, så ovant.
Den var enkel att fylla, jag ställde klockan och halv sju var jag ute med mina löpardojor. 2.2 mil slutade turen på, tanken var något längre men lite kroppsliga bestyr gjorde så att jag avbröt i stället för att fortsätta. Det är inte alltid enkelt att vara kvinna.

Frukost med familjen. Mollie hade varit tydlig med att hon inte skulle äta förrän jag kom hem. Det var ovanligt och underbart att avnjuta gröten och kaffet runt fullt köksbord.

Vi tog en liten cykeltur och lite servic på cyklen sköttes undan, luft i däcken och en spänd kedja, nu är vi på banan igen.
En kopp kaffe slank ner på undantaget.

Fröken flickvän och fröken bonus var på äventyr men vi andra roade oss med än det ena och än det andra
Lite pyssel och målande med myset och mini genererade i energipåfyllning. Vissa dagar ger familjen väldigt mycket, söndagen var en sådan dag. När dom två kreativingarna kommer ihop sej kan vad som helst hända. Lite kritor och en cykel, vips var den nymålad ;)

Ja det var mycket cykel och det är skoj att hon gillar det så mycket. Vi lastade med den och for in till stan. In till bron. Den angrep vi i full vind från sidan och vi fick kämpa på. Vi körde över den och kom till lekplatsen, där hängde vi en stund. Liten värld, hux flux kom kusinen med mamma till platsen. De lektes en stund sen cyklade vi tillbaka, vidare till ICA för att köpa lite grädde, vi lyxade till söndagen och slog till med varsin glass. Så jobbar vi.

Kvällen bestod av att laga lite god mat och äta den, lite tittande på teve och vips var denna helgen över, det var en kort rackare.

Jockarp.

Nymålat och regnbus.....

Nymålat i Jockarp ;)

En mycket tuff vecka går mot sitt slut. Jag har befunnit mej mesta tiden av dygnet på bruket. Jag har varit hemma och sovit och ätit, träningen har varit minimal och busandet med barnen likaså.
Jag fick gå upp klockan fem för att springa en tur på 8 km, hemma innan sex och in i duschen. Allt för att kvällarna ska kunna gå oavkortat till familjen.
Dom små har inte märkt någon skillnad, knappt fröken flickvän heller, hon har sovit som en gris när jag gått upp ;)

Regn är kul....

Jag skulle springa mitt första ultralopp idag men det blev inställt för min del, i stället blev det en dag på bruket. För första gången har jag fått fatta ett aktivt beslut och hoppa över min fysiska och så viktiga ansträngning (löpning). Skulle jag valt att springa loppet skulle det betyda en hel dag från hemmet och familjen. Jobbet hade krävt min närvaro under söndagen och alltså hade det blivit noll tid på hemmaplan under helgen, detta vore inte okej. Så ja, det var en enkel lösning. Jag fick byta löpning med arbete.
Jag vet att vi är inne i ett skede på jobbet som kräver mycket av många, men jag vet även att det är övergående och nu när jag hittat en lösning på att kunna springa kortrundorna redan klockan fem på morgonen känns det helt ok.
Dom långa passen måste fortfarande ske under helgerna, och redan i morgon har jag planerat in ett långpass. Jag är nämligen helt medveten om att man springer inte mellan Sälen och Mora utan att träna. Och tiden börjar faktiskt bli knapp.

Myset har det inte gått någon nöd på under veckan, hon har blivit lämnad på dagis av fröken flickvän och hämtad tidigt av mormor, hon är lycklig när hon får kampera med mormor och kamphundarna. Hon njuter i fulla drag när hundarna är med och hämtar upp henne på förskolan sen är det lek till jag kommer och hämtar henne.
Hon ska ha det bra även om jag måst jobba mer än vanligt och det viktiga stunden med nattning har vi haft. Vi har småpratat om månen och om planeter och stjärnor, det är underljuvligt att ligga och filosofera med en människa som ser på livet med helt andra ögon än en själv.
Jag är lyckligt lottad.

Mysa är viktigt...

Jockarp.

Cykel, Cykel....

Bubbelbad har fått en ny innebörd.

Att jag ska springa ett ultralopp på lördag kom inte som en överraskning precis, jag har varit anmäld en längre tid. Däremot så var inte Paris marathon inplanerad just då. Två veckor mellan så krävande lopp är inte optimal och jag har velat fram och tillbaka en veckas tid nu på hur jag ska göra.
Traillopp i fruktansvärd stigning, på små stigar nere i Brösarp är inte det lättaste.
Men ett beslut har nu fattats och det är att jag ska genomföra det. Jag mår prima fysiskt, ja förutom mina tår som håller på att ge upp helt, men den smärtan tror jag mej kunna hantera. De ska bli väder som är perfekt för mej och det finns en bra plan för min dotter. Det som är lite småjoxigt med loppet är att dom inte delar ut vatten på flaska eller mugg så allt måste bäras med och fyllas på i egna privata behållare. Det är ovant för mej. Jag räknar med att vara ute i ganska många timmar och jag ska angripa loppet med en ödmjukhet, detta är helt nytt, men ack så spännande.

Fastkörning på stranden....

Jag tog en tripp på sex km under morgonen, mest för att få igång kroppen och att ha träningen för dagen gjord.
Myset var hos mormor och självklart cyklades det en hel del.
Detta fortsatte sen, vi drog ner till Hörvik för att gå på Fiskerian och med oss hade vi myset cykel. Vi cyklade på stranden och vid småbåtshamnen, underbart härligt.
Middagen intogs och det var supergott.
Ännu en liten tur på cykeln sen körde vi hemåt. Jag hann knappt få ut cykeln från bilen förrän hon skulle på den igen. Vi tog en tur på berget upp för de värsta backarna. Vi stoppade till och plockade en stor bukett vitsippor. Ljuvligt.

Kvällens mat som ställdes på bordet var en kyckling korma gjort totalt från grunden och det var så gott så jag längtar redan till den kommande matlådan.
Mat är en trevlig del av livet.

Vårt blommiga köksbord ;)

Jockarp.

Skattjakt....

Jag känner mej ikapp med kaloriintaget och vilan efter loppet. Jag vet sen tidigare att kroppen kräver mycket av mej dagarna efter. Den suger i sej energin den får av matintaget och jag njuter av det. Jag välter i mej det mesta jag kommer över och ändå kräver kroppen mer.
Jag har vilat i sex dagar, på tok för länge med tanke på hur fräsch jag var efter loppet. Men jag kände helt enkelt inte för att springa. Men så plötsligt en frostig lördagsmorgon kändes det rätt. Jag snörade på mej skorna och begav mej ut klockan sju på morgonen, solen steg upp över Vesan och luften var frisk. Suget efter att låta muskelfibrerna känna samma känsla som i Paris gjorde att jag siktade in mej på mördabacken. Njutningen var total, jag tog det lugnt uppför, tänkte på varje steg jag tog, peppade mej om att jag är i mitt livs form, att jag var stark.
Resten av turen log jag över min styrka, jag log åt vitsipporna som öppnade upp sina blommor när solens stråla värmde dom. Våren ger styrka.

På skattjakt....

Fröken flickvän drog på träning och jag och myset gjorde pannkakasfrukost. Det stektes till höger och till vänster. En härlig morgon.
Efter frukost pärlade vi lite pärlplattor, myset var tvungen att stilla sin pysselgen.
Jag stod ut en stund men sen gick det inte längre, jag föreslog ute aktiviteter.
Hon köpte det och jag körde ved medans hon lekte med kamphundarna i trädgården.

Svetten öste av mej och en dusch fick piffa till mej. Det väntade utfärd. Vi körde till Karlshamn och Boön. Där slog vi oss ner på klipporna och jag la mej ner i fröken flickväns famn och lyssnade på vågorna som lugnt slog in mot land.
Jag hade med mej chokladguldpengar som jag kastade iväg när myset inte såg, när hon sen hittade pengarna blev hon helvild. Skattletandet varade en bra stund men sen tog hungern över.
Vi körde till Vägga för matintag.
Myset och jag valde pastasallad med kräftstjärtar och räkor, fröken flickvän tog vin kokta musslor. Det smakade himmelskt.

Sen eftermiddagen bestod av en cykeltur till kusinerna och där busades det hej vilt. En helt perfekt dag alltså. Lättlevt.

Jockarp.

Syning....

Vi kom hem sent efter vår Paris tripp och myset somnade bums.
Mormor tog ledigt från sitt jobb för att myset skulle slippa gå upp allt för tidigt, i stället tog dom det lugnt och åt bacon och ägg till frukost, dom satt och myste lite i soffan innan det var dags för avfärd till dagis.
Alla som ska börja skolan går i något som kallas för sexårsklubben och för dagen skulle dom till gympasalen för att träffa andra sexåringar. Mormor skjutsade myset dit, vidare gick hela gänget tillbaka till dagis. Det hade tydligen varit en kul stund.

Jag var på jobbet i vanlig tid, men lite småtrött det var jag allt när jag vaknade av en underljuvlig fågelsång. Jag fattar inte varför dom börjar sjunga halv sex på morgonen. Sov...

På jobbet blev det lite snack om mitt lopp och det är alltid skoj att prata om det, jag är ju liksom väldigt stolt över min fysiska förmåga. En jobbarkompis berättade för mej att han börjat springa men att han var helt färdig efter ett par km. Ta det lugnt var mitt råd. Man kan inte gå från soffan rakt ut och tro att man blir en löpare som kan njuta av sin löpning, det tar tid för kroppen att vänja sej.

Jobbet flöt på fint och eftersom jag hade ett möte under eftermiddagen som slutade vid utsatt tid kom jag hem i vettig tid. Myset var redan hämtad och det var skönt att se henne på hemmaplan och att hon var vid god och pigg vigör.

Vi var ute och busade lite och hoppade hage, då är det vår. Lite ved kördes in under tiden fröken flickvän fixade med maten.
Det var några sköna timmar som gav energi. Jockarp är något visst på våren.

Lilla fröken har sytt nu igen ;)

Jockarp.

Paris, Paris....

En lekplats i Paris :)

Vi lämnade byn tidigt och några timmar senare stod vi och lokaliserade oss intill triumfbågen. Känslan var härlig.
Vi checkade in på ett tjusigt hotell några hundra meter från bågen och genom mitt fönster såg jag den. Kanon läge alltså.
Vi strosade runt lite på gatorna och vi åt en god middag. Allmänt lugnt. Dag två fortsatte i samma lugna tempo, vi tog en tur till Eiffeltornet och Mollie blev överlycklig, hon hoppade och tjöt vid tornet.
En båttur på Seine vilket även det betydde vila. Det var supermysigt att bara göra Paris utan en massa måsten, det flesta sevärdheter har vi redan diskat av innan om åren.
Tidigt i säng även denna kväll efter en god middag.

Den stora dagen började med en ensam frukost utan mormor och myset, det var skönt att kunna fokusera på sitt eget. Jag återvände snabbt till rummet och klädde mej i min löparutfit. Jag kände mej stark. Jag pussade och kramade myset och begav mej till Champs-Elysees. Denna fantastiskt vackra paradgata som nästan är två kilometer lång. Det vimlade redan av människor och det luktade starkt av tigerbalsam.
Jag tog några bilder och begav mej sen snabbt till starten. Det var hårt bevakat av poliser och helikoptern cirklade över våra huvud. 57000 människor med ett gemensamt mål. Den känslan måste upplevas för att förstå.

Sömnig på väg till starten...

Pang starten gick och jag sprang paradgatan ner. Det kändes underbart, jag var pigg och ofta under loppet tänkte jag på att jag befann mej i den vackra, romantiska och historiska staden Paris. Vi sprang förbi många kända platser och jag njöt.

Det första tre milen gick som vanligt superbra. En mara sägs börja där någonstans och det stämmer så väl. För dagen var jag pigg i benen men jag märkte att pulsen låg något högt, anledningen tror jag stavas värme. Det var hett i vårsolen och min kropp var inte van. Så var det för många andra också och för en del slutade det med ambulansfärd. Så ville jag inte att min dag skulle sluta så jag slog av något på tempot, detta skedde undermedvetet.
Jag sprang in i mål och kände att det fanns lite mer kraft i kroppen och jag njöt väldigt när speakern skrek att in i mål kom en svensk. Stolt över min nationalitet och över mitt lopp.
Det tårades i ögonen när jag fick min 6:e maraton medalj runt halsen.
Denna gången var jag ensam vid målet men jag gladdes enormt även om jag inte kunde dela den med någon nära och kär.
Jag fick min tröja och började gå mot hotellet. Jag kände att innerhållet i min magsäck bestående av apelsin, banan och vatten ville ut. Jag släppte allt i en rabbatt intill målfållan. Underskönt att få ut all mjölksyra och genast känna sej i form för att fylla på med mer näring. Den känslan kommer nog enbart efter ett marathonlopp ;)
Jag lufsade hemåt och innan jag kommit fram möttes jag av en storleende Mollie och mormor. Så skönt att åter se dom.
Av 57 tusen löpare kom 41 tusen i mål och jag hade 15088 personer framför mej. Mer än godkänt alltså. Tiden blev 04:01:47. Lycka.

Dagen efter var jag i topptrim, något lite stel och jag kände tydligt att två tånaglar kommer att lämna mina fötter. Men självklart var det värt det.

En kanondag i parken......

Vi drog i väg tidigt till Disneyland, det skulle bli en heldag för myset och hon hade verkligen superkul. Lite småköer men hon stod ut. Hon åkte och åkte och hon sprang i labyrinter, hon åt popcorn och pannkakor. Hon skrattade och hon kramades. Hon var lycklig som en lärka. Skönt att se.
Vi vände inte hem förrän sent på kvällen med tåget och alla var nöjda och tillfreds.

En härlig resa till en underbar stad där jag än en gång måste tacka mina medresenärer som gör detta möjligt för mej. Tack.

Stolt givetvis...

Jockarp.