Nytt såg……

06:00 pannlampa på huvudet och upp på berget. 5km springning innan dagen vaknat, Humf nästan innan jag själv vaknat herregud så trött jag var. Men jag välte ändå ner kilometrarna. Dock rann det blod från näsan och ner på tröja Innan jag var hemma.

In i duschen och det gjorde underverk. Pigg som en mört väckte jag upp min dotter för ännu en dags lek i paradiset. Hon såg inte riktigt likadant på situationen som sin mamma ;)

Hon till skolan och jag till mötetssittning. Framdriften var okej vilket är glädjande. Efter massa timmar med dialoger som för oss framåt i projektet var jag lagom mossig i huvudet. Livet sliter ibland.

Innan jag körde hem fick jag ta en sväng till stora staden Karlshamn. Min bank har stängt i Sölvesborg så alla bankärenden som inte kan skötas över nätet får göras i grannkommunen. Det blev ett trevligt besök.

Mot byn, jag hämtade upp min far sen begav vi oss till andra sidan berget. Jag skulle ha ett nytt motorsåg. Denna gången blev det ett eldrivet. Prislappen på 11000 sved en aning men ja vill man ha bra grejer så kostar det. (Jag har ingen källa på det dock men alla säger ju så, så det måste väl stämma ;) )

Jag provade sågen och det var helt underbart. Herregud vilken maskin. Materiell lycka va.

Middagen lagades och vi åt friskt. Efter det var det lagom med en promenad med Kennet på berget, efter det en fika hos mina föräldrar.

Mollie ville fortsätta med sina länder med spik, trä och garn. Så hon pillade med det och jag svarvade. Herregud det blev så vackert så jag blev tårögd. Vilket livfullt trä. Jag var lycklig när jag luffsade in igen.

Ett samtal med fröken dejt, vi stämde av våra dagar. Och vi pratade om längtan. Jag saknar henne onödigt mycket just nu. Men på torsdag har jag henne i min famn igen, det är minsann på tiden det.

Men innan dess ska jag göra mängder med saker. Dagarna är fyllda från 05:30-21:30 denna veckan. Jag är glad över min superaktivitetskroppsavslutning. Mitt lägsta tempo är enormt högt, det är bra det….

Jockarp. 

Träslöjdande….

Tre timmars sömn efter ett 12h nattpass med att stapla pinnar. Inte precis optimalt. Kaffe i kroppen och en lätt promenad på berget. Livet blev ljust.

Det var dags att fira far så myset och jag tog en sväng in till Ica och köpte några trisslotter, choklad och en traktortidning. Mollie slog sen noga in alla grejerna i olika paket med olika mängd papper, tejp och snöre på. Jag vilade lite på soffan med Kennet medans hon fixad med det.

Klocka 14:00 var det dags för kalkonmiddag och jag åt på tok för mycket för den rörelse jag åstadkommit dom senaste dagarna. Jag blev så vidrigt mätt. Nästa så jag mådde dåligt. Detta sjuka beteende fick mej att tänka på dom människor i världen och i Sverige som inte kan äta sej mätta.

Inte klokt ändå att det är på detta viset.

För att minska mitt ogynnsamma mående så gick jag ut till svarven när vi kom hem. Jag funderade på en springtur men den tanken slog jag ur hågen väldigt snabbt. Svarven har jag saknar och det var ett väldigt bra beslut som fattades. Mollie var också med ute i verkstan och hon höll på med sin Sverigetavla i trä. Det är väldigt mysigt när hon är med mej ute bland trä, spikar och dammet. 

Jag svarvade mej ännu en ljusstake och jag blev väldigt nöjd, det är en sån enorm tillfredställelse och jag blir så lycklig över att skapa med mina händer.

Två Samariner slank ner i förebyggande syfte på grund av frossandet innan på dagen och jag somnade väldigt tidigt. Helt ovaggad faktiskt ;)

Jockarp.

Skrattanfall…..

Promenad med Kennet på berget klockan sex, jag ramlade ner i ett stort dike när jag skulle fippla med låtlistan på min telefon. Jag kravlade mej upp och flinade. Dåre. Jag höll hårt i ficklampan resten av turen. När jag kom hem hade det börjat ljusna. Ja det var ju så dags då ;)

Mollie skulle ha med sej en kabeltrumma till ett projekt i skolan. Jag vill inte köra sånt bråte i min fina bil så morfar tog både kabeltrumman och myset till plugget.

Jag tog ett träningspass på 15 km och jag hade småbyxor på mej. Herregud så sjukt.

När jag kom hem tog jag en sväng ner till brevlådan. Där låg ett brev från Landstinget med en remiss i. Dagen för besök var en lördag. Det är väl konstigt ändå.

Lite mat i magen sen tog jag mej an vedhögen. En kär vän ringde och frågade vad jag gjorde och om jag kunde tänka mej bjuda på en kopp kaffe. Självklart.

Det var ett mysigt besök och när hon lämnade mej kände jag att jag saknar henne. Men med det besöket blev det inte mycket gjort innan jag skulle hämta upp Mollie i skolan. 

Jag tänkte att jag skulle svarvat en fin skål också och njutit lite av hantverket men det blev det inte tid till. Livet kom emellan helt enkelt och jag gillar livet.

En kort sväng med Kennet på berget sen skulle vildsvinssteken tillagad. En brak middag och den välte vi tillsammans ner.

Mollie ville måla mina naglar och det fick hon såklart göra. Det var mysigt, om det blev bra? Nä knappast. Men vad gör väl det.

Hon spelade lite piano för mej efter målandet och det var väldigt mysigt att ha henne på nedervåningen.

Och så den 11/11 var en dag som jag skrattade hysteriskt mycket. Kanske den dagen på året som jag skrattat mest på. Anledningen till det var att jag gick med i en FB-grupp. Jag är inte så värst aktiv på FB men nu kommer jag nog vara det ;) 

Gruppen hette ”fullständig ointressant information” ja jag skrattade så jag visste inte vart jag skulle ta vägen flera gånger under dagen. Vilken fantastik grupp. Riktiga glädjespridare. Att jag fick med Mollie på tåget gjorde det hela än mer kul. Vi låg i soffan och gapskrattade innan det var dags för mej att dra iväg på ett nattpass med att stapla pinnar.

Jockarp.

Seger…..

Trygg på berget.

Herregud vad det ska hända mycket hela tiden då. Kan det liksom inte bara vara lugnt nån gång eller ett tag i alla fall.

Nix pix det verkar inte så. Inte i Leonora Vilhelmssons liv inte.

En av mina favoritpersoner kom med en bekännelse klockan halv sex en morgon. Jag blev väldigt ledsen över det han berättade. Jag betedde mej kanske inte riktigt som den kompis som förväntades av mej men jag blev bedrövad och även jag måste få ha dom känslorna. Att få bli riktigt ledsen.

Vi har följt varandra i 15 år och det har varit förtroliga samtalat och är det någon jag skulle ge min kassaskåpsnyckel till så är det till honom. 

Nu kommer det att förändras och det är något vi får hantera. Något jag måste hantera. Jag bröt ihop lite men nu har jag kommit upp på banan igen. Jag har pratat om mitt mående med både vänner, mina föräldrar, Mollie och fröken dejt. Ibland behöver jag bara prata så blir det lättare.

Och så har jag löpningen som tillflykt, Kennet och jag tog en mil på berget och för dagen stötte vi ihop med fyra poliser en hund och två polisbilar. Jag slog av på takten och frågade om det hänt något om dom letade efter någon. Nix dom var ute och tränade med polishundarna. Jag var väldigt glad över att jag hade Kennet fast i selen. Han är ju oftast lös på berget.

Men den där dom hade i snöre var nog inte precis någon jycke man lattjade med utan konsekvenser. Vi snackade en stund sen drog vi vidare på vår tur.

Mollie skulle spela match på kvällen så mat var tvunget att lagas tidigare på kvällen. Innan dess brottades jag en timme med mitt internet och leverantören. Efter massa olika tester och förändringar så tror vi att vi är något på spåret. Internetet svajar i alla fall inte så mycket nu som innan. Vi får väl se om det håller i sej.

Handbollsmatchen ja. Herregud så roligt det var. Dom vann matchen och Mollie skrällde och gjorde minsann mål även i denna matchen. Jag var såååå stolt när jag satt på läktaren och njöt av lagets glädje över segern. Så fina tjejer och så roligt för dom….

Mollie pratade mycket om matchen och innan nattningen kramade jag om henne och gratulerade henne till framgångarna. Hon tackade artigt som hon alltid gör när hon får komplimanger. Jag log och pussade henne på pannan. Hon är fantastiskt.

I sängen och på bästa sätt avslutades dagen med ett dejtsamtal.

Jockarp.

Promenerande….

Vi kickade igång dagen men 5km springning på ett mörkt Ryssberg. Jag körde utan musik för dagen, jag ville ta in, vara medveten av allt som sker runt om mej. Jag såg ett par glänsande gröna ögon i min pannlampa, jag visste att det inte var mina, jag visste att det inte var Mr Kennets. Det var någon annan som stod helt blixt stilla och tittade rakt på mej. Helvete vad skraj jag blev. Jag stannade till en stund, fortfarande med lampan tänd som mötte det gröna. Jag tittade bort, tittade tillbaka och fortfarande glodde djuret rakt på mej. 

Kennet uppfattade inte händelsen vilket var bra. Slutligen vände ögonen sej ifrån mej och hoppade vidare. En hjort eller rådjur vilket av det vet jag inte men jag var glad över att det inte var en vildgris, dom slipper jag helst att möta.

Mollie väcktes från sin törnrosasömn, frukost och skjuts av mej till plugget. Jag körde vidare för att infinna mej på ett möte som skulle vara till 14:00. Jag tackade för mej då och begav mej för att hämta upp Mollie i plugget, hon och tillhörande kompis hämtades upp sen drog vi hem.

Apelsin och glass till kidsen. En tur på berget för mej och Kennet. Promenad denna gång och det var verkligen behagfullt.

Jag fick information om att min bil skulle in på lagning näst vecka, tydligen var den svårlagad så dom behövde ha den hela veckan. Hjorten gjorde ett bra jobb så att säga. Eftersom jag har en dejt inplanerad med ett restaurangbesök på Heaven 23 på torsdag kväll så behöver jag verkligen en bil. I telefonkö för att boka en hyrbil blev jag sittandes en halvtimme. Lagom kul men jag behöver verkligen kärran. Nu är allt löst (tror jag) i alla fall.

Kvällen bestod för övrigt av handboll för myset och en lätt och en skön promenad för mej.

Tja de var den dagen det ;)

Jockarp. 

Lugna gatan…..

Hemma 

Hemma på Jockarpskmark igen. En skitstor tvätthög mötte mej, ja så är det ibland, jag slängde i en maskin sen selade jag på Kennet och själv hoppade jag i löparkläderna. Jag var en aning seg i kroppen, kanske för att min skönhetssömn fick stryka på foten när jag var på dejt. Eller var jag helt enkelt bara seg. Jag orkade inte analysera det utan la i ett lugnare tempo så jag kände att det blev trivsamt. Det blev det, efter några kilometer var jag mitt vanliga jag. Det går bra för det mesta med löpningen nu, jag har sluppit smärtan i ryggen, jag tror nästan att jag kan friskförklara mej. Jag hoppas det i alla fall.

En ny maskin tvätt slängdes i efter att jag brottar ner milen. Islandsresan bidrog ju med några extra plagg till maskinerna, men nu är allt tömt vilket är skönt.

Jag hämtade upp myset från skolan och hon informerade mej innan hon hann öppna dörren i bilen att hon gjort ett nationellt prov under dagen. Det verkar varit lattjo, i alla fall så verkade det så på henne.

Hon hade även med sej ett Tyska prov hem. 49/53 svar var rätt. Hon var nöjd och jag var stolt. Nu sitter provet på kylskåpet, 

Vi körde till Ica. Det var dags att veckohandla. Mollie var med, det är kanon det. Hjälp med kassarna. Tummen upp på det.

En promenad med Kennet innan jag började laga min dotters favoriträtt. Jag gjorde lite extra käk så hon kan ta en vända till av godsakerna även idag. Ja ibland är jag ju för snäll alltså ;)

Kvällen blev extrem lugn, jag startade upp Tv vilket var lite problematiskt, (den har vilar för länge) en påse nötter och en ett glas öl. En chill stund.

Precis när jag lagt mej i sängen ringde fröken dejt för att säga godnatt. Saknaden blev onaturligt stor efter henne när vi lagt på. Jag vände på mej i sängen och försökte trycka bort känslan av längtan efter hennes närhet. 

Jag log och tänkte. Tack gode gud för henne, för att jag längtar efter henne. Det måste väl vara något bra va?

Jockarp.

Den 4:e dejten…..

En bro…under en bro.

Jag och Kennet lämnade byn när vi väckt upp Mollie från dom döda. Hon var helt slut efter Islandstrippen. Det var inte jag ;)

Jag var väldigt pigg, vi körde mot Göteborg och resan tog tre timmar. Kaffet stod klart hos min dejt när jag kom fram. En lyx jag gärna vänjer mej vid. 

Vädret var okej så vi beslutade oss för att ta en sväng, Kennet behövde komma ut och röra på sej lite. Mot smithska udden. Det var vackert där och det fanns en hel del historia knuten till platsen. Bland annat var det på den platsen där blåvalen (malmska valen) som finns på naturhistoriska museet strandade och fick sätta livet till under plågsamheter. 

Man har även brutit och skeppat gatsten från egen hamn på platsen till bland annat Tyskland. Olika historier men på samma plats.

Vi läste lite om detta men annars var vi mest på platsen för att njuta av den vackra naturen.

Vi tog en sväng till röda Sten. Under Älvsborgsbron, där minglade vi en stund innan vidare färd mot ett mathak. Inte vilket hak som helst, Nix pix vi skulle till Långedragets världshus. Det var otroligt vackert och smakfullt i restaurangen, lite folk och en väldigt, väldigt speciellt hovmästare vid namn Hans. Jag vet mycket om Hans nu och Hans vet en hel del om Leonora.

Hans hade en portugisisk vattenhund vid namn Curly hon var alltid på plats när Hans jobbade. Men hon höll sej på avstånd från den lille Jack Russel killes som var på besök i restaurangen. Klokt av Curly ;)

Maten då, jo gosse så gott, det var absolut bland den godaste fisk och skaldjurs sopporna jag någonsin tagit i min mun.

Gode värld säger jag bara. Min dejt slog till med en Hjort som jag givetvis fick en bit av som jag lät smälta i munnen. Fin mat och ett bedårande vackert sällskap. Hon ville inte ha någon dessert på restaurangen så notan betalades och vi körde hem. 

Kvällen och natten var även den väldigt behagfull. Givetvis var min sömn inte högsta prio. Men jag fick vackert hålla fingrarna i styr då det väntade jobbedag för min dejt. Sömn var nödvändig.

Kennet skulle upp runt fyra och göra stan, så vi tog en sväng, det ösregnade så utsiktsplatsen som vi passerade bjöd inte på nåt speciellt uppsendeväckande. Han gjorde vad han skulle sen var det sängen igen. Stora skeden, lilla skeden, stora skeden. Jag det var en hel hög med olika skedar och jag må säga att jag uppskattar allt som handlar om närhet med denna kvinna. Sked som sked.

Klockan var slagen och jag njöt av att vara med henne i hennes morgonbestyr, att se hennes vardag. Att veta vad hon pratar om när vi i framtiden pratar om just det specifika. Jag Älskar att få uppleva och skapa minnen i mitt inre.

En fin morgon alltså.

Eftersom det envisa ösregnet fortfarande höll i sej så gav jag henne lift till Sahlgrenska innan jag och Kennet vände hemmet. Jag körde minsann henne ända fram till dörren. Storstilat må jag säga ;)

Ja det var dejt fyra det, en mycket bra dejt må jag säga.

Femman får vänta på sej lite men vi är där båda två, där att vi vill ses igen. 

Dom spanar dom där två….

Jockarp.

Upplevelser och längtan…..

Att vara med henne är magiskt…

Det blev en lugn sista morgon på Island. Vi tog god tid på oss innan vi klev upp, vi åt en extra lång frukost. Tänderna borstades och vi gick ut på stan. Vi sög in det sista av Rejkavik för denna gången. Vi tog bussen till flygplatsen. Där käkade vi, shoppade lite och satt och kollade på folk. Jag älskar flygplatser. Människor på väg på alla håll i världen. I sorg och glädje, i jobb eller privat. Alla ha sin historia och alla är på väg in i framtiden. Det är något speciellt med den känslan.

Sammanfattningen av dagarnas får nog ändå bli fantastiskt. Att ha möjligheten att ge Mollie det jag gör genom resa och låta henne se världen är lyxigt. Vi ser världen på olika sätt, olika sorters resor men vi får vara med om så mycket och möta så många olika människor, se så många olika platser, äta en massa god mat. Och framförallt modet att våga. Hon tar sej fram obehindrat med flyg, tåg, buss och till fots. Jag bekymrar mej aldrig när jag reser med min dotter. Vi klarar allt tillsammans. Och att som mamma känna den tryggheten är nog även det väldigt ovanligt. Men vi är bäst tillsammans. Hon och jag mot världen.

En vända hem och springa på berget med Mr K och nu bär det av en snabb vända för att pussa på en fager böna på västra sidan av landet. 

Herregud vad jag längtar efter hennes närhet. Hon har lovat att hon ska pussa omkull mej när jag kommer och det är verkligen något jag ser framemot. Jag Älskar att bli omkullpussad av henne.

Nu längtar jag efter henne…

Jockarp. 

Fullspäckad dag….

Brakfrukost och en morgonpromenad ner till den gamla hamnen. Det var minusgrader men vindstilla, det skulle bli en galet vacker dag, jag hade inga tvivel om det.

Vi bordade båten sen bar det iväg i soluppgången. Gosse så fint det var. Naturen är otroligt vacker och med klart väder bli allt ännu vackrare. Vi åkte ut på böljan den blå och det informerades om att vi kanske inte skulle få se val. Det var det dummaste jag hört. Vi fick inte bara se en, vi fick se tre stycken var av den ena var helt ny i gänget. Vi hade en marinbiolog med oss som berättade en massa intressanta saker om dessa underbart ståtliga djur. Mollie var sjövild när hon såg valarna och bara att se hennes glädje gjorde dagen till en höjdpunkt.

Tre timmar var vi till sjöss och det var tre bra timmar i livet det.

Vi spatserade hemåt och jag tog en kaffe innan det åter var dags att bränna iväg, vi har ett noga avvägt schema, inte för stressigt men inte heller för lugnt. Mycket ska betas av och tiden är knapp.

Vi kom till den blå lagunen runt tre snåret och i plurret låg vi i två timmar. Vi drack drinkar och gjorde ansiktsmasker. Men det mesta tiden gled vi bara omkring väldigt nära varandra. Jag hade Mollie i min famn och det var lite tillbakakänsla på det, hon är ju egentligen för stor för mej att ha i famnen men i vattnet orkade jag snurra runt med henne. Det var mysigt att småprata lite och hon informerade mej om saker om lagunen. Om grader, liter och ålder. Hon är intresserad av fakta må jag säga.

Tillbaka i huvudstaden var vi inte förrän runt halv åtta och då var vi grymt hungriga. Mollie valde hak och det blev för dagen ett vetiamesiskt hak. Ja mer exotiskt blir det nog inte ;)

Gott var det i alla fall. Efter maten gick vi till crêpes haket igen. Jag tog samma som dagen innan men myset slog till med en glass.

Fulladdade med käk var vi kanoredo för hemgång och vila i sängen, jag avslutade dagen med en kopp kaffe liggandes under täcket. Herregud så mysigt.

Jockarp. 

Naturligt…..

Herregud vilken dag. Vi startade upp med en brakfrukost vid sjusnåret, klockan åtta var vi ute på stan och flög runt. Vi skulle på utfärd.

Vi var på en massa olika ställen men det som fascinerade oss mest var två saker.

Ja jag har redan varit på ställena ett par gånger innan men att få uppleva det igen ihop med Mollie stäppade liksom upp upplevelsen en hel del. Att få se hennes nyfikenhet och glädje maxade min egen upplevelse.

Vi åkte till den enda naturlige geysern på ön. Och den bjöd upp till skådespel, tänk ändå att varje 6-9 minut året om sprutar den vatten, ibland upp till 30 meter högt. Helt sjukt vad lite varmtvatten och tryck kan göra. Vi blev varnade för dom heta temperaturerna i vattnet som sippade fram. Jag hade extremt svårt att låta bli att lägga handen i vattnet. Men förnuftet tog överhand, det skulle blivit rejäla brännskador om jag misslyckats med att hålla styr på mina lemmar.

Vidare åkte vi till Gullforsen. Ett gigantiskt vattenfall, och nära kom vi också. Mollie var fascinerad av det, det var mycket större än hon trodde. Innan vi lämnade fallet tog vi en värmande varmchoklad med grädde på. Det var en kylig men makalöst vacker dag. Vi hade verkligen tur, solen lös på oss hela dagen.

När vi kom hem gick vi ut och käkade, Mollie valde mathak och det var minsann inte ett av dom billigaste alternativen men jag sket i vilket, vi var ju liksom på semester ;)

Innan vi gick hem stoppade vi till på ett crêpeshak och välte ner en varsin crêpes med Nutella.

Jag samtalade med min dejt en stund, jag ville höra hur hennes dag varit. Det känns fint att få ta del av händelser från hennes liv. Enkla eller svåra, båda är lika viktiga. 

En kopp kaffe innan tänderna borstades och det var dags att krypa ner i sängen, herregud så gott. Både kaffet och sängen.

Jockarp. 

Mot Island….

Promenad med hunden, äggstekning till dottern. Jodå som vanligt var servicecentralen igång. Men dagen skulle skilja sej åt från övriga dagar.

Vi fick lift till stan och där hoppade vi på tåget mot Kastrup. Två timmar senare hoppade vi av. Igenom säkerhetskontrollen och vidare till pölsehaket. 

Från gate 14 A tog vi oss sen hela vägen till Reykjavík .

När vi hoppade ur planet möttes vi av en väldigt kylig överraskning. Herregud jag har ju sprungit med småbyxor hemma och nu fnulade jag på att krypa i långkallingarna.

Vi tog en promenad i stan innan vi gick till hotellet. Mollie uppmärksammade ett hak som hade inhemsk mat. Det ville vi ha. Lamm och fisk ställdes fram på bordet och vi smakade av varandra. Farligt gott må jag säga. Kostnaden för läckerheterna blev 7000 isländska kronor. Jag undrar om jag kommer lära mej det där med pengarna innan vi ska hem igen. Hur svårt ska det va?

Ett hotell mitt i stan, det låg helt perfekt och damen i receptionen var lika pratglad som jag. Till min stora glädje fanns det kaffe på rummet. Det är alltid ett extra plus tycker jag. Så gott att kunna ta en kopp när helst man blir sugen. Lite som hemma liksom. 

Jag gick en kvällstur för att kolla upp lite saker till nästkommande dag, Mollie blev kvar på hotellet. När jag hittat det jag sökte ringde jag upp min dejt. Det blev ett långt samtal. Jag tycker att samtalen med henne är helt underbara. Jag njuter varje gång jag har henne i luren, jag lär samtidigt känna fler och fler dela av personen. Och jag gillar delarna, mycket.

Jockarp.

Fullsmetad dag…..

 

Halv fem skulle den något morgonpigge Jack Russel upp, då skulle jag också upp. Jag välte ner en kopp svart innan jag hoppade i mina springskor. Ut på berget, och ja nå säga att det var dystert.

Jag har befunnit mej på berget ända sen jag var en liten liten tjej. Jag kan varje stig och jag hittar som i min egen ficka. Men denna morgon var det svart och en extrem dimma. Jag klarade knappt att följa vägen, flera gånger fick jag vända på huvudet mot sidorna för att med hjälp av pannlampan lokalisera mej. Det var en skön tur, speciellt när jag kom hem igen ;)

En skön dusch senare och utkamning av hår så var jag redo att lämna hemmet. Jag skulle på en akutsjukvårdsutbildning. Jag brukar genomgå en sån om året och jag är tacksam för att jag får den möjligheten. Denna gången fick vi även köra HLR på barn vilket var nytt för mej. Det simulerades olika senario som vi gemensamt skulle lösa. Givetvis blev det en hel del skratt vilket gör det hela lite mindre dramatiskt. En kul och lärorik dag alltså.

Jag checkade ut och drog hem i full rulle. Myset som varit hemma under dagen hämtades upp. Vi skulle till frissan. Tydligen var sista gången jag satt under saxen den 7/3-22 så nog var det behövligt alltid. Vi har blivit berikade med väldans mycket hår på huvudet både jag och Mollie. Japp vi är glada för det, för det mesta.

Hem från frissan, mat lagades och vi åt litegrann, det väntade träning för oss båda två. Mollie handboll och jag ännu en springtur. Så inte för mycket mat i magen, risk för håll är överhängande. 

Vi kom hem sent, och mer mat vältes ner sen packade vi det sista inför dagens tripp. Hejdå Sverige..

Jockarp.

Kalasande…..

Boooom

Efter en vilodag från löpningen var jag redo att anfalla berget igen. Kroppen var extremt kraftfull, en bra känsla. Halv nio var jag tillbaka i palatset och då möttes jag av min leende dotter som öppnade ytterdörren. Men herregud är du vaken utbrister jag. Japp jag har varit vaken sen halv sju löd svaret. Onödigt tidigt konstaterade jag då hon har höstlov.

Hon drog igång muffinsbaket direkt efter avslutad frukost. Hon skulle baka till mormor som för dagen fyllde år. 

Halv tio satt vi i bilen på väg till C4:a för att ordna med en present till mormor. Fixat och klart.

Hem igen och jag kapitulerade på soffan. Herregud jag var helt färdig. Jag blev nästan lite orolig över tröttheten men sen kom jag fram till att det förmodligen vara sviterna efter helgens vaken natt.

Vi firade mormor med kakorna som myset bakat, himmelskt goda. Hon är grym på det där min dotter. Efter fikat tog vi tag i packning inför en kommande resa, dagen idag är fullsmetad till bredden så jag kände ett moget behov av att se över våra pinaler. Och tur var väl det. Jag provade mina badkläder och antingen hade dom förstorats i lådan eller hade jag krympt. Vi passade liksom inte alls ihop längre.

Kvällens middag intogs på en krog i Kristianstad med mormor och morfar. Firande av 65 åringen fortsatte alltså. Väl hemma igen tog vi ett bad och pratade om stjärnorna och politik. Skiftande samtal alltså.

Tidigt i säng för mej där jag avslutade dagen med att samtala med en underljuvliga böna från västkusten.

Saknaden efter henne sved när jag la på luren. Bitterljuv känsla.

Åhh Herregud, idag ska jag ju klippa mej…..behövligt minsann.

Jockarp.

Helg i oktober…….

Pussar och leende…..

Sista helgen i oktober startade upp med springning på ett kolsvart berg, pannlampa på. Det bjöds på stark vind och tretton grader. Inte illa för denna tid minsann.

Lilla fröken skulle spela handboll så vi åkte iväg, två matcher väntade och det gick väldigt bra. Så roligt att se dom spela så bra. Att Mollie strutade var extra roligt, det var ett tag sen nu så hon behövde den boosten. 

Vi for hem, jag fixade med lite käk och hon duschade. Kennet och jag lämnade henne sen till sitt öde. 

Vi skulle till Västkusten. Tre timmar i från henne. Så nära har jag inte varit henne på ett par veckor och gud ska veta att jag längtade.

Jag fick en välbehövlig kaffe när jag kom innanför dörren och hon tog ett glas rött, vilket hon var väl värd efter ännu en dag på operation för att hjälpa sina medmänniskor.

Vi gjorde oss redo för resten av kvällen.

Mot mathaket, ett speciellt ställe må jag säga det där spanska köket. Kennet gjorde succé så klart. Alla kollade och pekade och klappade. Vilken magnet han är.

Efter maten strosade vi på stan. En sväng in på Danskens bar vilket var kul. Kennet gjorde trix och det klappades åt hans skills. Det verkar vara sug efter Jack Russells i Göteborg för han blev klappade och gullad med vart han än gick.

Vi strosade genom Haga hem och det var så mysigt att gå och kika in i dom små butikerna på den kullerstensklädda gatan. Vi stannade till vid en godisbutik och vi kände oss som i pippilångstrumpsfilmen när kidsen stod utanför butiken och suktade efter godsakerna där inne.

Hålla handen, pussas och kramas var andra aktiviteter vi avnjöt på vår väg genom stan, en galet mysig kväll för lantisen i storstan, högst betyg minsann. 

Att klockan ställdes tillbaka en timme var någon vi båda såg som underbart, en hel timme till tillsammans. En timme kanske känns futtigt men den timmen var värd så mycket för oss. Tiden är knapp när vi ses. Och jag tog vara på den på bäst sätt. Få timmars sömn.

Jag låg och tittade på henne när hon sov, jag lät mina fingrar utforska varje millimeter av hennes ansiktet i morgonljuset, jag följde varje linje, så skönt att med lätta fingrar smeka över hennes vackra ansikte. Pannan, ögon, kind, läppar, haka. Varje lite bit mötte mina känsliga fingertoppar. Hon öppnade sina ögon, log mot mej stängde ögonen igen och jag kunde inte sluta le. Gosse så vacker hon var där i morgonljuset. Bland det vackraste jag sett. 

Kennet skulle ut och göra stan halv fem så vi var ute och mötte halloweenklädda människor som var på väg hem från fest. Jag konstaterade snabbt att jag var lycklig över att jag inte var en av dom. Usch, men visst, var sak har sin tid och jag har varit där jag med.

Jag kröp försiktig ner i sängen igen och placerade mej som den stora omfamnade skeden. Herregud vad jag njöt. Där låg jag tills det var dags att kliva upp igen. Kennet och jag tog en sväng till och när vi kom tillbaka möttes jag av en nyduschad och fräsch nyponros som var igång med att fixa frukost till mej. Vilken lyx.

Det blev en hel del mys och gos under dagen men innan vi skulle lämna storstaden tog vi en promenad upp på Ramberget. Kennet behövde en tur innan bilfärden och det var en fantastisk vacker dag. Blå himmel och 16 grader varmt. Vi satt en stund på toppen och pratade och planerade för nästa dejt. Det krävs en del planering men vi har samsyn kring nästa möte. Båda vill fortsätta att ses.

Dom brutala farvälen kommer jag aldrig att lära mej hantera. Förvisso är det enklare när man vet att man ska ses igen men det smärta ändå hårt i mej.

När jag kom hem till byn. Slängde jag i mej en omelett sen hoppade både myset och jag i plurret, jag ville ha en uppdatering på hur hennes söndag varit och hur vi ska planera den kommande veckan. Det stundar ju höstlov.

Blåa dagar…..

Jockarp. 

Slappa…..

Ägg och bacon beställdes och levererades på B&B i Jockarp under fredagsmorgonen. Barnet åkte till skolan och jag körde inom stan och köpte frallor. Det stundade frukostdejt med en kär vän. 

När jag kom hem var hon redan på plats, frukosten bullades upp och det slank ner en aning för många i min magen, herregud så mätt jag blev. Klockan blev halv tolv innan vi kramades hej då. Det är fint med människor som man inte vill bli av med. Det är ju ett toppbetyg det ;)

Mollie hämtades upp klockan ett. När jag väntade på henne stod temperaturen i bilen på 17 grader. Det fanns ingen i hela universum som kunde hålla mej ifrån berget. 10 km till på veckans konto. 

Det var så otroligt vackert. Herregud vilket lyxigt liv jag lever. Att naturen kan vara så vacker, befriande och helande. Det är lite Magiskt det må jag säga. 

Jag sprang hem och lämnade Mr K sen drog jag iväg i livet igen. En kompis till mej har lagt undan en massa svarvämnen, Ask, äpple och körsbär. Det hämtades upp. Jag samlar på mej minsann vilket är bra för framtida bruk.

Hem igen och mat lagades och åts. Efter det tog jag ett avslappnande dopp på altanen. Allt var mörk och stilla. Där låg jag i det varma vattnet, ibland blundade jag och ibland tittade jag upp mot en himmel som var täckt med stjärnor. Det var helt fantastiskt. Jag kände lugnet som köpt runt min kropp och jag var helt avslappnad. Så skön känsla. 

En skål jordnötter och en kall öl smuttades det på under tiden jag spelade en match Kalaha med min dotter. Som jag förövrigt för dagen vann. Det är inte ofta det men plötsligt händer det.

Jockarp.

Indiansommar……

Jag lämnade palatset halv sju. Jag skulle på utflykt till Ljungby. Vädret var inte så muntert men det är inte så mycket att göra åt det. Mörkret skingrades på vägen upp och där på ett stort kalhygge såg jag två älgar. Herregud, jag blir alltid så glad när jag ser vilda djur. Jag stannade till en stund och njöt av vackerheten. Det är mäktigt.

Anledningen till besöket i metropolen var att jag skulle gå en utbildning. Det gick fint och det kändes väldigt bra när vi efter en stor lunchbuffé tackade för utbildningen och vände hemåt. 

Jag hann precis hem till att Mollie slutade plugget så jag hämtade upp henne. Hon blev överlycklig av att se mej. Så fint att se hennes lycka.

Hallå det var 15 grader i luften. Helt klart var det indiansommar i Jockarp. Inget kunde stoppa mej från att ge mej ut i småbyxor på berget. Kennet fick också följa med. Och det märktes att det var varmt. Han hoppade i det härliga vattenfyllda diket så fort han fick chansen. 

Mat lagades till Mollie. Jag var övermätt efter buffén så jag avstod faktiskt middagen. Men Mollie behövde mat, det stundade handboll för unga fröken.

Jag piffade till mej och gjorde mer redo för avfärd. Det väntade vuxenaktivitet för mej och en kär vän.

Jag hämtade upp henne på vägen sen bar det av mot Kristianstad. 

Och vilken kväll det blev. Vi parkerade oss på rad nummer två och framför oss kom det upp fem musikanter och så hon. Wow,Wow,Wow. Melissa Horn. Kvinnan som följt mej genom åren med ledsamheter. Hon som i varje avslutade relation plågat mej med sina texter som träffat rakt in där det svider som mest. Nu sved det inte. Jag har ett ljus inom mej som hon inte kunde nå. Det var en skön upplevelse. Avskalat och vackert.

Hon var bedårande, charmig i sitt mörker. Vilken upplevelse. Jag njöt av varje liten sekund med henne.

Efter ett par timmars njutning vände vi hemåt och vi var verkligen påfyllda med musik och energi. Vi hade kunnat kört hur länge som helst i bilen. Resan hem blev liksom lite för kort.

Jag hade lite svårt att somna vilket är ovanligt men jag var väl fylld till bredden av beröring i mitt inre. Känslan var upprymd.

Jockarp.

Nya idéer…….

Nya försök. 

Jo minsann det stod ledigt i min almanacka igår, det endast för att jag ska på en utbildning idag. Jag kan ju inte jobba både dag och natt. Nix pix. Så tredje fastedagen började med en lugn promenad med den lille hunden. 

Hem och kaffe. Där kände jag att jag inte mådde helt bra. Jag har aldrig haft några större problem innan när jag fastar men nu kändes det inte helt hundra. Jag bestämde att jag skulle avvakta tills jag lämnat Mollie i skolan sen skulle jag ta ett beslut. 

När jag kom hem från skolan mådde jag precis som vanligt så det var nog bara en liiiten dipp. Dags för en löptur och den blev väldigt lugn. Men jag tog mej ändå an Mördabacken, jag tänker inte mesa. Kennet fick följa med även om jag tänkte att han kunde vara hemma, det har blivit mycket springning även för honom. Men en sån liten sväng överlever han tänkte jag.

När vi kom hem så gick vi ut i verkstan. Jag har under en tid förberett ett nytt projekt. Jag tänkte göra en skål med kastanjer. Det var så roligt att svarva med kottar så då tänkte jag minsann att kastanjer också skulle bli kul. Sådär kul visade det sej att det var.

Jag var nästan helt nöjd och skulle bara jämna ut lite till på vissa ställen. Så flög den ur sitt fäste från svarven. Jag flinade bara åt det. Vissa dagar skulle jag börjar lipa men detta var inte en sån dag.

Jag satte dit skålen igen men det var skadad i kanten vilket var trist.

Men jag ser det som en lärdom, en utbildning, ett försök. Nu återgå jag nog till kottar igen ett tag ;)

Men jag ska spara alstret. Hux flux kommer jag på nåt annat kul och då kanske jag behöver en tilltuffsad kastanjeskål.

Veckohandlingsdags. Jag hämtade myset från skolan sen var det iväg. Det var mycket som skulle handlas, det var nästan helt tomt i kylen och tydligen stundar det halloweenfest på skolan och då skulle det medhavas lite godsaker.

Hem igen och in med varorna sen började jag laga middag. Innan vi satte oss till bords hade jag fastat lite på övertid 75 h blev det denna gången. Och att börja med en tallrik mat som min dotter gav 19,5/20 poäng var ju inte helt fler. Jag surade lite för avdraget med 0,5 och jag frågade vad det berodde på. Odågan svarade då att potatisen var för varm. Jag spände ögonen i henne och sa:

-va fan.

Hon flinade åt mej och sa att jag var en utomordentlig bra kock och att hon älskade maten. Jag smekte henne på kinden och tackade för dagens poäng.

Jag blev mätt som en plätt så Kennet och jag la oss på soffan en kvart innan vi tog en lite promenad till på berget. Det var en fantastisk promenad. Vindstilla och 13 grader varmt. Inte klokt ju det är ju snart November. 

Jockarp.