Hipp hurra....Allt går att fira.

De sista som hände innan läggdax igår var att jag kollade på ett program på tv som handlade om äldre damer som bodybuildade, de var helt sjukt som dom såg ut. Såg ut som karlar och en del lät som en hel karl med, tycker nästan synd om dom. Klart dom har ju valt de själva, men något sjukt är det när en dam på 50+ håller på sådär.
Innan dess var det prat i telefon för hela slanten. Hemskt vad tiden går snabbt när man pratar med vissa människor, visserligen hade vi som vanligt mycket att reda ut, alltifrån droger och spelberoende till att göra barn, ganska stort svängrum där kan tyckas, men det är väl de som kallas själva livet.
Efter 2timmar och 20 minuter med luren i örat sa vi slutligen godnatt till varandra, och hade de inte varit för att jag blivit av med en av hundarna så hade de förmodligen blivit nån timme till.

Dagen idag startade med ett besök på mvc, jag hade skött mej, väger nu 73 kg, 11kg sen invägningen i vecka åtta nu fattas de bara ett kg till så är jag upp i samma vikt som jag var för sju veckor sen då min fru beslöt sej för att lämna mej.
Hjärtljuden idag tyder tydligen på en flicka, men magen ser ut som om jag väntar en pojk sas de, ja de är inte lätt när det är 50/50. Till och med blodvärdet var bra idag 122, de har pendlat mellan 90-100 hela tiden, så de är ju possetivt.
Vi pratade mycket om förlossningen idag, och om smärtlindring, och barnmorskan menade med på att de är inte lätt och veta vad man behöver för smärtlindring förens man är där, men de kan vara bra att känna till dom olika metoderna, får väl bli att läsa på lite då.
Sen skulle jag fylla i något sorts formulär till försäkringskassan, de skulle även fyllas i namn, person nr, och telefon nr på partnern, Hmmm vad skulle jag skriva där? Vi är ju trots allt gifta än.. Jag skrev namn och sen skrev jag att vi för tillfället hade separerat, vad tycks om de? Det är en knivig situation det här, men vem har sagt att de ska vara lätt.

Förövrigt är det idag exakt 5 år och 4 mån sedan jag träffade min livs kärlek, jag har firat den dagen sen första månaden, till min sk frus stora förtret, för hon glömde nästan alltid de, ibland sa jag inget förens vi skulle lägga oss på kvällen, för jag vill ge henne en ärlig chans att komma ihåg det, men oftast var det jag som fick säga grattis, hon blev lika besviken varje gång att de inte var hon som var först. Nu mera har vi ju flera dagar som skulle firas, den 9:e då som är att vi träffades, den 12:e då förlovade vi oss på ett underbart maldiverna. Och sen har vi den 27:e med, det var dagen vi gifte oss i ett soligt stockholm Sen kan vi även plussa på med att vi plussade den dagen och vi var så lyckliga.
Allt detta firar vi nu med att äntligen hitta skilsmässopapprerna i brevlådan, men så lätt ska de inte gå, med tanke på att jag köpt åtta st spermier depåer i Danmark som vi står på bägge två så kommer jag inte skriva på förens hon skrivit över dom på mej. För vad ska hon med dom till hon är ju uppenbart inte intresserad av barn.

Idag kommer mina föräldrar hem från sin resa i usa, de verkar som om allt gått bra, förutom att inte väskorna var med, men de är ju skönt att slippa bära på dom, kommer väl hemkörda sen en dag. Nu ska jag köra och hämta dom på stationen...

Mycket på spisen i Jockarp

Blod och lögner.....

Idag har det fikats med Maria och Merry, de var trevligt, även om nu inte Merry var ett dugg intresserad av att  varken fika eller leka med grabbarna som de var tänkt, men ben är gott, tydligen.
Sen drog killarna och jag och brossan och hans grabbbar upp på berget för en tur, de började bra men avslutatdes lite sämre. Igår hade dom varit ute och jagat rådjur och tydligen lyckats att fälla ett med, men dom vill tydligen inte ta med sej hela djuret hem, utan är så rara att dom lämnar magpaketet i skogen.
Fyra lyckliga grabbar hitta detta maginnehåll och börjar genast att äta och rulla sej i godsakerna, Mmmm väldigt tacksamt, hem och in i badkaret, kan säga att de såg nog ut så på Stockholmsblodbad år 1520, det är visst på dagen med 7/-9 nov, konstigt....På eftermiddagen var det dax för mer fika, de är jobbigt att vara stadsanställd, mycket fika blir det..

Skulle ju in till psykologen idag, men tyvärr ringde hon återbud, så nu får vi vänta tio dagar till. Får se om vi klarar det, hade verkligen behövt henne idag med tanke på att det bubblar upp nya saker hela tiden , lögn efter lögn radas nu upp, att man bara orkar, vad är det som är så svårt med att hålla sej till sanningen?

De senaste på fronten är att min sk fru inte skulle få vara med om att uppfostra vårt barn, och att jag och mina föräldrar skulle bestämma allt, jo tjena, och med tanke på den sits hon satt mej i så blir det kanske så med, för hur ska jag kunna klara allt själv? Men valet har iallafall inte varit mitt.
Och sen har vi en annan lögn som de dragits till med i hopp om att kanske kunna få sympati från något håll och det är att hon har velat gå i terapi, och jag har sagt blankt nej, konstigt med tanke på att jag går till en psykolog var tionde dag, varför gör inte hon de då?
Till en annan vän sa hon helt sonika att de enda hon ångrade eller hade ångerst för i sitt beteende var att hon inte hade lämnat mej innan, de är tuffa ord att få höra. Jag undrar innan vad då? innan jag blev gravid eller innan hon lovade mej evig trohet och att älska mej i nöd och lust...

Jag kallar detta för efterkonstruktion och ett försök att rättfärdiga detta grymma hon gjort mot oss, men tyvärr det finns absolut inget försvar mot detta och det vet både hon och hennes familj. Kanske därför dom mår så dåligt så att dom till och med måste sjukskriva sej, det lär nog bli fler sjukskrivningar, för detta är bara början, jag ger mej inte förens sanningen kommit fram.
Och det bästa hade varit om hon kunnat ge en vettig förklaring till sina handlingar i stället för att ljuga och tro att vinden ska blåsa förbi.....De kommer inte att hända, jag ska se till att de stormar reält och att det stormar länge.

Nu sitter jag här i soffan med två grabbar jämte mej och ett litet barn som jag antar har fått hicka, för hela magen hoppar, sen spetsats det till med en och annan spark också, härliga under.....Jag bara väntar och njuter.

Skymning över Jockarp

Barnfunderingar och solsken...

Gårdagen avslutades med en riktig brakmiddag, mina bägge grabbar var också medbjudna och dom skötte sej galant. Värdparet hade en liten franskbulldogg tjej vid namn Greta. Greta var bara 14 veckor gammal, men de var en tuff tjej, dom lekte nog tre fyra timmar av dom fem vi var där, så jag kan ju säga att grabbarna har sovit som små stockar i natt, och det är fortfarande två slagna hjältar som ligger här, frågan är då bara, hur gick det för lilla Greta, hon behöver nog lite massage idag...

Denna dagen startade med solsken och två minusgrader. Matade hästarna och tittade ner på en frostigt dimmigt vesan. Det är helt otroligt vad vackert det är, dom som aldrig sett en soluppgång över vesan måste sakna något i sitt liv. Fantastiskt vad naturen har att ge oss och oftas hinner vi inte med att se det, tyvärr.

Det värsta med denna söndagen är att jag har fått den grymmaste förkylningen som nånsin skådats på vår jord, och de är inte bara snoken som läcker, de har nu också satt sej på stämbanden så de låter som att jag varit och tullat i barskåpet, vilket inte hade varit en så god idè med tanke på att jag är gravid och nykterist nu mera. Förhoppningsvis släpper det, för i morgon är det dax för hjärnskrynklaren igen och då är det bäst att man sjungt upp ordentligt.

Idag har jag passat på mellan snytningarna att läsa lite i vänta barn boken, det är en bra bok, och de känns som om jag ligger lite efter, jag har lagt allt detta åt sidan och bara försökt att förstå varför min sk fru lämnat mej, men nu måste jag ta tag i smärtlindring och ev en dola, många frågor som man inte ens ska behöva tänka på innan något så stort, fint och underbart ska till att ske. Men nu är ju inte mitt liv som alla andras.
Det är ju lite jobbigt när man kommer till kapitlet vad det gäller partnerns hjälp och stöd, det gäller från förlossningen och framåt, de står att partnern har en stor betydelse den första tiden, dels att underlätta för mamman, genom avlastning med praktiska saker och att ge trygghet, och de är bra om partnern kan vara hemma den första tiden, för det har stor betydelse för framtiden. Att vara två om de nya barnet stärker gemenskapen i familjen....Är det någon som har någon idè hur jag ska lösa det?

Kan bra säga till min sk fru att jag trodde du visste vem du var och vad du ville, men nu skulle jag nog inte välja dom orden.
Du har nog lämnat mej i den värsta sits man kan lämna en människa i, men de måste ju vara skönt att vara så kall och hård så att man slipper tänka på någon annan människa  än sej själv. Jag skulle vilja att du var det trädet som jag kunde luta mej imot när vårt barn ska födas till dennna värld. Men du har valt att stänga oss ute.

Livet är hårt, men det är värt att leva.

Jockarp

Allhelgona blodiga natt....

Ja det kan man verkligen säga att det blev en blodig natt, vaknade upp av att det rann blod från bägge mina näsborrar, allt var typ derdränkt av blod, så upp och stoppa bomull i hålen och sen bädda om.
Sen gick det väl nån timme och då var det dax igen, kattslagsmål på gårdsplanen, vilket resulterade i att två små kamphundar flög upp som projektiler och började skälla. Efter att jag lyckats få dom i säng igen så kunde vi sova ostört till sex snåret, de var ju skönt.

Idag är det ju allhelgonadagen och då ska man ju tänka på alla döda som har funnits runt omkring en som man älskat och som man saknar, själv har jag satt kransar och ljus på min gamla mormors grav och på farmor och farfars, och givetvis på min älskade mormor och morfars grav.
Jag är väldigt tacksam och glad över att dom inte är i livet idag, (kan man säga så?) För jag vill bespara dom allt som jag varit med om den sista tiden, min mormor och morfar, har alltid stått vid varandras sida i nöd och lust som dom lovade varandra en lucia dag för en väldig massa år sen.
Jag tror att dom hade köpt min livsstil och tanken på barn och fru, även om dom var gammelmodiga i vissa saker, men en sak dom inte hade köpt kan jag garantera och det är att man lämnar inte någon i sticket som väntar barn, och som man dessutom lovat livslång kärlek. Hoppas bara att dom inte snurrar i sina gravar på grund utav min sk frus påhitt.
En annan sak som var lite skojig var att min sk frus mor och mormor och morfar kom till kyrkogården när jag var där, och när mamman såg min bil, så backade hon runt hörnet på församlingshemmet, och stannade och pratade med mormorn, hon hade förmodligen viljat köra där i från, och jag hade inte blivit förvånad, bättre fly än illa fäkta , men det är ju lite mera stake i mormorn så dom vågade sej fram.
Jag sa ett par väl valda ord, men de spelade inte så stor roll. Morfar där i mot,, kramade om mej och sa stackars barn, jag de kan man ju säga om man vill, jag beklagade dom iaf att dom hade ett så fegt barnbarn.
Mormorn sa att barnbarnet har aldrig älskat någon så mycket som hon gjort med mej, väldigt konstigt sätta att visa de på tycker jag, så här har hon inte gjort mot något av hennes ex innan. Hur får man ihop det?

Men min fillosofi är att det har mycket med uppfostran att göra. Har man själv upplevt att ens föräldrar skilt sej och valt att inte orka kämpa när det stormar lite, ja då är det nog legalt från sin egen familj att göra likadant själv, Kan ju säga att jag hade nog fått världens rödast bakdel och ett förmaningstal att gå tillbaka till min fru och reda upp allting om jag betett mej på detta viset som nu jag blivit behandlad.
Men har man själv spelat offer i alla dagar så är det ju lätt att fortsätta på den invanda stigen och det har ju gått i rakt nedstigande led vad det gäller den släkten. Buuuhhu vad de är synd om dom.
Säger bara cry me a river.
Räknar kallt med att dom inte lever efter mottot hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen....Dom är nog hellre lyckligt ovetande än att få veta den grymma sanningen....

Faktum kvarstå, jag gav henne mitt hjärta och hon tog det, och hon krossade de som om det inte var värt någonting för henne. Och hon gör samma sak med vårat barn, jag ger henne ett barn, men hon vill inte ha det.
Märklig värld vi lever i.

Stora funderingar i Jockarp

Jag är på väg.....framåt.

Väcktes av en reäl tungkyss alá norfolkterrier, kl 05,30, den var varken sensuell eller uppskattad, men så blir det om man ligger och drar sej.
Ju längre man sover ju kortare blir ju livet, så upp och hoppa.
Utfodring av djuren och en promenad gör att man blir redo att möta dagen med nya ögon.

Har varit hos en arbetskamrat på förmiddagen, han har skadat sin hand illa på jobbet, men han är en riktig fighter, många långa turer till handkirurgen i Malmö har det blivit, men han kämpar på.
Det är annat de än vad man kan säga om min sk fru, hon är nu mera enbart intresserad av att få med sej halva barskåpet, men halva bebisen då, vill hon inte ha den??? Vi prioriterar helt klart olika saker, men vi tänker ju sällan på vad vi har, men de man saknar tänker man på, och hon saknar väl en reäl fylla då, så tolkar jag det.

Jag funderar mycket på var skilsmässopapprena har tagit vägen, hade ju varit bra om dom kunde infinna sej här någon gång så man kan skriva på. En fru vara bara så länge äktenskapet håller, men en ex-fru har man för alltid, undrar om hon tänkt på de, tvivlar starkt på de, frågan kvarstår, varför gifta sej när man vill skilja sej tre veckor senare, Hmmm ekvationen går inte i hop..Eller ?

Men just nu känns det som om hon är ett glashus och jag är en sten, tiden börjar bli knapp, hennes dagar är räknade, på många olika sätt.
Och jag känner att mitt hjärta inte värker så mycket längre.....Hon kommer att ångra sej på många olika sätt.
Kanske hon vaknar upp en dag och kommer på allt hon har förlorat en underbar och fantastisk fru sen kan vi ju plussa på världens åttonde underverk som snart ska komma, vilken som förövrigt har uppvisning i lilla magen nu :-)

Eftermiddagen tillbringades med ett par vänner och deras fantastisk två söner, det var full fart i Jockarp vill jag lova, deras lille kille och min hjälte/hjältinna, kommer nog få mycket skoj i hop, ja mammorna med föresten.

Sen bar det i väg på gratismiddag igen, jag behöver aldrig handla mer känns det som, och i morgon kväll blir det middag i mörrum...

Även fått iväg en del mail idag som är väldigt viktiga för min framtid, jag för andras framtid med, de ser ljust ut på Vilhelmssonska fronten och det tacka jag mitt kontaktnät för.
Jag är stark och jag har en jävulsk plan....Jag tror att jag smider mina vapen när ingen ser. Och varje utgång är en ingång till något annat.. Den som lever får se.

Lyxkväll i Jockarp

Döden hade varit de bästa....

Idag var de sjätte gången som jag var hos psykologen sen jag blev bedragen och lämnad.
Det var tänkt att vi skulle prata om förlossningen, men det är lätt att samtalen tar stickvägar och dom vägarna handlar enbart om de grymma som jag och mitt ofödda barn blivit utsatta för.
Psykologen menade på även idag att det är en fruktansvärd sits jag blivit satt i, och att det hade varit lättare om min sk fru hade avlidit i en sjukdom eller i en olycka.
Då hade det varit lättare att förstå och bearbeta att man blivit lämnad, då hade ett sorgearbete påbörjats, och man hade vetat att hon aldrig mer skulle finnas i våra liv.
Men i detta fallet så finns det ju en chans att hon skulle kunna tillfriskna och komma på vilket fruktansvärt övergrepp hon gjort mot oss.
Vi pratade även mycket om de som jag kommit fram till vad det gäller att när knytet är ute så är även hon det .Och då kommer jag ju ha så  mycket annat att tänka på och de ska bli helt underbart. För just nu kommer jag inte framåt och det är enligt psykologen för att jag inte fått något ordentligt avslut på förhållandet, ingen vettig, rimmlig förklaring till varför hon lämnat oss.

Jag har ju mina egna funderingar till varför hon inte gett någon förklaring och det är helt enkelt så att hon inte själv vet varför, där av alla lögner och försök till smutskastning, som dock inte verka gå hem.
Ja att de möjligt vis går hem i hennes egen familj, de är ju inte så konstigt för dom har ju inte velat se vad hon gjort,eller höra vad jag har att säga om de hela, vilket givetvis inte ska behövas, hennes handlig säger ju allt.
Men blod är ju tjockare än vatten hur irrationellt beteendet än må vara, men med tiden kommer nog även dom få se att dom gått på världens nit. Och jag kan knappt bärga mej tills den dagen kommer, då gäller det att hålla i hattten.
Med lögner kan man kanske ta sej framåt i livet men aldrig tillbaka.

Eftermiddagen tillbringade jag med min nästkusin, vi tog en promenad med hundarna och sen var det fika och en välbehövlig datorutbildning för hela slanten, de tacka vi för. Hon är väldigt pedagogisk.
Vi fick ta en fika till när det dök upp ett par jobbakompisar till mej som var kaffesugna, här snackar vi oväntat besök.
Tog en lite sväng på berget med min bror också innan mörkret föll över Jockarpscity, och sen blev det pannkaksfest men ungarna, härligare avslutning på dagen får man ju leta efter...

Fin dag i Jockarp

Höst prassel....

Vilken underbar morgon att vakna upp till, regnet piskade mot fönstret och de blåser sådär härligt som de bara gör på höstarna, sen att de är mörkt med är bara som sylt på en ost macka.
Fejjade och donade lite på morgonkvisten, sen var det dax för en promenad med bror och alla hundarna.
Vi gick upp på vackra ryssberget, de är verkligen få förunnat att efter en minut från att man stängt dörren bakom sej, så står man i en fantastisk bokskog. Nu när alla löven lämnat träden och falligt ner på marken så är de bara så mysigt att gå och prassla bland dom. För några veckor sen var det annat än höstlöven som prasslade, då var det min sk fru som stod för PRASSLET. Kärlek lovar stort men håller tunt.

I eftermiddags har jag varit på marknaden i stan, de var trevligt, jag var där med min bror och hans familj, de var ju inte så värst mycket varken knallar eller folk, men vi tog en fika på stan och de är ju mysigt.
Och jag gick med huvudet högt, så jag ber om ursäkt om de var någon jag inte hälsade på, de var inte min mening.

Idag är det exakt en månad tills den nye Vilhelmsson ska komma, de är väl inte så stor risk att det blir på dagen, men man får ju räkna så.
Det är väl med blandade känslor som man ser fram i mot de hela, de lär ju inte bli som jag har tänkt mej,
men vad ska man göra, när man får leva efter dom val som andra mäniskor gör.
Men jag kommer aldrig mer sätta mej i en sits där det hänger på någon annans val, jag ska vara fri fri fri.
Den tiden med ringar på fingrarna är definitivt förbi, jag som trott på äktenskapet, men det är ju inte lönt med tanke på att andra människor tar så väldigt lättvindigt på något som är så allvarligt, och att skaffa barn kan man ju med ta med en nypa salt tydligen.....

Nej min sk fru är nog gåtan som jag aldrig löser klart

Jockarp i mitt hjärta.

I nöden prövas vännen...

Man ligger slagen en stund, man reser på sej, borstar av sej, och går vidare med en lärdom rikare.
Det stämmer nog men än så länge håller jag på att resa mej. Jag har en bit kvar att gå.

Tiden läker alla sår heter det ju, men det tvivlar jag starkt på, vissa sår är så djupa att det är omöjligt, dom bleknar nog men försvinner gör dom aldrig.

Som tur är så har jag ju en fantastisk familj och helt otroliga vänner, och de får jag tacka min lyckliga stjärna för.
Jag är helt säker på att jag har betydligt fler vänner nu än innan min sk fru bedrog och lämnade mej, många vänner har jag fått bättre kontakt med och andra som jag inte pratat med på ett tag har hört av sej för att visa sin sympati och få reda på vad som hänt.
Det är nog bara en enda vän som vänt mej ryggen, och det är ju lite synd med tanke på att det är en av mina äldsta vänner, vi har varit vänner i 20 år. Men när jag tänker på det så är det ju inte så konstigt egentligen, han är en mesig karl som inte vågar stå för vad han tycker, han är förmodligen nertryckt av sin sambon som nu råkar vara min sk frus syster.
Och har man då inte tillräckligt med kurage så man kan stå upp för vad man tycker, ja då blir det nog så här.
Men i nöden prövas vännen, och han tillhör nu mera inte den skaran som kan kalla sej min vän.

Lugn kväll i Jockarp

Långa dagar...Korta nätter.

När dagarna börjar redan vid tre snåret på morgonen så blir det väldigt långa dagar.
Men inget ont som inte har något gott med sej, jag är grymt kreativ på småtimmarna, i natt bytte jag sida i sängen och låg där jag inte legat på fem år, vet inte om det var därför men när jag vaknade så snurrade de en väldig massa tankar igenom huvudet, man tänker klart på nåt vis när man är uppe och väcker tuppen.
Iaf kom jag fram till att när mitt barn är fött så är det dax att börja tänka med hjärnan och inte med hjärtat, så man kan säga att mitt liv kommer att ha levts före och efter barnafödandet, så är det kanske för alla föräldrar vad  vet jag.
Sammanfattningsvis kom jag fram till att när knytet är ute så är även min sk fru ute ur vårt liv, de låter väl som en sund tanke?
Jag kom även på att man vill nog inte ha mej som ovän, de är något vissa personer har fått erfara och andra ska få. Klockan är snart slagen..

Jag har även fått lite praktiska saker gjorda idag, jag har varit i Kristianstad och kopplat ut ballongen (airbagen) på min bil så att inte knytet ska få en luftfärd när mamma kör lite vilt.
Sen passade jag även på att veckohandla så har man det gjort.

Nu är det dax att mata hundarna och ge sej ut på en förfriskande promenad, kanske kommer jag på någon annan kreativt som jag kan använda i mitt liv som pågår....

Jockarp

Även denna dagen har gått....

Dagen började tidigt, för tidigt, men de är ju så när dag och natt och alla timmar ser likadana ut. Men det är ju skönt att tiden går iaf.
Börjad med att sköta undan de som måste göras,allt känns på rutin och redan gjort, men de ska göras ändå.
Djuren ska ha mat och även jag behöver lite energi..
Förmiddagen tillbringades hos en fotograf, var ju bara tvungen att ta lite bilder på min växade mage, de är ju bara en månad kvar tills underverket ska göra en storslagen entrè, de blev en hel del fina bilder både med kläder och en del utan, det är tydligen legalt att ta lite halvnaket när man går med mage...De är ju något jag aldrig skulle gjort om mitt liv sett ut som de borde just nu.

Sen var de dax att ta imot besök från en gammal arbetskamrat som jag inte träffat på säkert fyra, fem år, vi gick så klart igenom allt som hänt i mitt liv den senaste tiden, och hon som alla andra fattade noll. Det är ju skönt att de inte bara är jag som inte förstår, vi pratade mycket om barn och om hur det kan bli och att de säkert kommer att lösa sej jätte bra för vår del även om de inte ser så ut nu.
Vi diskuterade mognad och omognad, och att det är nog ingen människa som vet om hon eller han är mogen för barn förens man står där med lilla knytet i famnen, men man måste ju våga ta steget.

Kvällen avslutades med en trevlig tacomiddag men trevliga människor, även där kom diskussionen upp om allt som hänt och att de nog inte kan vara lätt att vara den personen som har lämnat mej, och att behöva leva med detta beslut för resten av sitt liv även om jag har väldigt svårt att hitta någon form av empati för henne, och de var det förövrigt ingen annan heller som gjorde. Vi reosonerad ungefär likadant, att hon har gjort valet och borde därför vara den lyckligaste människan på jorden. Man har ju alltid val och dom får man stå för. Man kan ändra dom men de krävs mod och en väldig massa förståelse och förlåtelse för att man ska lyckas med de. Och de tror ja tyvärr inte att det finns i detta fallet...

Middagen var iaf god, och jag hade en väldig massa händer på min mage och det uppskattades av både mej och de lilla knytet, för det var ett väldigt sparkande, ja en hel uppvisning faktiskt Mysigt. Det är nog många som inte kan förstå att de är en viktig del i en graviditet med en massa närhet och ömhet, en närhet och ömhet som jag nu har blivit snuvad på och som jag måste försöka klara mej utan eller också få på surrogatisk väg. Och i kväll fick jag mycket närhet vilket betyder mycket för oss, vi får helt enkelt passa på.

Nu är det kväll i Jockarp

Bearbetning pågår....

Jag har kommit fram till att jag levt ett lyckligt liv i 33 år 9 mån och 20 dagar, det var ju synd att det inte varade längre, men som alla säger efter regn kommer solsken....
Ska försöka berätta i korthet om vad som hänt i mitt liv och varför lyckan vänt mej ryggen.
Jag är en snart 34 årig tjej som har levt i hop med en tjej i över fem år, vi har varit lyckliga, ja de är klart att man har sina upp och nergånga, men de hör ju till. Vi har pratat om familj och barn i flera år och för ett år sen startade vår bebisresa. Eftersom att jag var den äldre i vårt förhållande och även den med fast jobb så var ju saken biff, vi skulle börja med mej. Men det blev jobbig och krånglig, de tog sex försök innan de till slut gick vägen, och vi var givetvis jättelyckliga, kommer ihåg de som i går när vi plussade den 27/3-10, de var en härlig känsla. Vi var så lyckliga och vi gladdes båda två åt de lilla livet som växte i min kropp.
Den 27/7-10 bestämde vi oss för att lova varandra evig trohet, jag var inte jättesugen på de, men var tvungen med tanke på barnet och för att min sambo skulle få adoptera de lilla knytet, sagt och gjort, vi sa ja till varandra på Djurgården i Stockholm, vi hade en fantstisk dag solen sken och vi hade med oss två vänner som vi träffade på vår förlovningsresa till Maldiverna, dom var våra vittnen.
Jag kände ett stort allvar i stunden då jag lovade att aldrig lämna min älsklings sida och jag sa ja, högt och myndigt, men med en nervös röst givetvis. Vi åt sen en underbar middag på mårten trotzig i gamla stan och livet kunde inte vara bättre.

Men alla mynt har sin baksida och tydligen även detta myntet som lovat mej evig trohet.
Den 12/9 när min fru visat att hon inte längre vill ta på varken mej eller på magen och inte viljat vara nära på ett tag så frågade jag rent ut vad problemet var, VARFÖR vill du inte vara nära mej, vill du INTE ha detta barnet längre? Man kan ju säga att hade jag veta vad hon tänkt att svara så hade jag nog aldrig ställt frågan, för jag hoppas verkligen att ingen annan människa på jorden ska få ett sådant svar slängt i ansiktet... Hon sa helt iskallt.
- Jag ville ha barnet för ett år sedan, men nu vet jag inte.
Hur tror ni man reagera på ett sånt svar? Min reaktion blev väldigt blandad, jag kände så många känslor i min kropp som jag aldrig annars känt, jag blev rädd, arg, ledsen , och inte minst besviken, jag slängde hennes pockert bok som hon höll på att läsa, den fick hon slängd i ansiktet, och sen fick hon även en lusing på axlen. Jag har nu i efterhand pratat men många människor som inte förstår att jag klarade hålla mej så kall som jag ändå gjorde, jag borde vält hela Blekinge enligt många.

Men eländet fortsatte, hon åkte till Stockholm på helgen den 17-19-9 och kom hem och packade sin väska och flyttade till sin syster, på tisdagen den21/9 fick jag ur henne att hon varit otrogen mot mej, första gången tre veckor efter att vi gift oss och sen en gång till på helgen när hon var i stockholm, Jag antar att hon berättade detta för mej för att hon ville att jag skulle slänga ut henne, men de gjorde jag inte,jag sa bara lugnt att detta måste vi kunna lösa för vår och för vårt barns skull, då säger hon bara, du måste vara knäpp som vill ha tillbaka en människa som varit otrogen mot dej, vid jag svara de måste väl ändå vara mitt beslut.
Helgen efter flyttar hon och de var väldigt upprivande att se en person som man levt och älskar bara vara helt likgiltig, iskall, hon flyttade nästan allt på en dag, vilket i sej var skönt, men måste man överdriva och ta med sej mjöl, te, och tamponger, är det inte lite väl magstarkt?

Men i min värld så är hon sjuk, ingen frisk människa gör så här mot någon annan, "kalla fötter" inför barnet eller en psykos, ja vad vet jag, men man kan inte bara gifta sej och sätta barn till världen, älska en person så mycket och sedan tre veckor senare vända ut och in på hela ens värld. Jag kan inte göra det iaf, jag älskar fortfarande henne, hon som gjort mej och vårt ofödda barn så ont..

Jockarp.