Skogens design…..

Plommonskål.

Mollie hade handbollsmatch och jag placerades i sekretariatet. Jag gillar det då kan man se matchen samtidigt som man gör en insats för laget. Dom fick prygel men dom spelade bra vilket var glädjande.

Annars har tiden mest spenderats i verkstan bland våra svarvalster. Det är så väldigt många förfrågningar om vi inte ska sälja det vi gör och hitintills har vi inte varit redo. Men nu känner vi oss lite närmare dagen då vi faktiskt kan börja sälja lite egenproducerat. Vi jobbar på en instagramsida just nu vilket ska bli kul att dra igång. Ut över de svarvade har vi även börjat göra egen designade skärbrädor som vi gillar väldigt mycket.

Och så har vi nu fixat vår stämpel, vårt märke. Vid namn Skogens design. Boom.

Det rullar på.

Akacia skål 

Skärbräda i Ask.

Jockarp.

Finjasjön…..

En mat termos med champinjonsoppa, en termos med hett vatten till kaffe och äggmackor packades ner i ryggsäcken sen var vi redo. Mollie lämnades i skolan, en skola som just nu inte innehåller så värst många elever. Dom är 30 barn i vanliga fall i hennes klass nu var dom 9.

Hur som, hon till skolan och vi vidare mot Hässleholm och närmare bestämt Finja och dess sjö. Vi skulle vandra Finjasjön runt.

Det var en folktom plats vilket var skönt, vinden ven och det var väldigt kyligt när vi började vår vandring. Det var en skiftande tur. Träskmark, asfalt och mjuka stigar. Jag gillade det. När det var dags för lunch satte vi oss mot ett träd i och lät vintersolen leka med oss.

Hundarna älskade det och när vi efter 2,2 mil åter var tillbaka i bilen somnade dom tvärt. Vi var en aning slita även vi men det var en underbar skön trötthet.

Jockarp.

Friskförklarad….

Att bada men en vän är en riktig höjdpunkt, det blåste snålt och även lite regn föll på oss när vi satt på altanen och släppte ut allt som fanns inom oss, en riktig rensning. Inget klagande eller jämrande utan helt enkelt bara en utrensning av jobb, relation, familj och fritid. Tja livet helt enkelt. I två timmar satt vi där och blurrade i det varma vattnet. Mollie kom förbi och frågade om vi fortfarande satt i plurret. Japp.

Hon var på sitt rum den största delen av kvällen, vi har nämligen möblerat om och satt in lite nya möbler. Hon städade och dammade och flyttade runt på pinalerna. Jag minns min egen barndom när jag själv höll på precis så där. Jag byggde om mitt lilla rum till ett kontor sen satt jag där och lekte. Mollie är inte riktigt där. Men hon grejar med sitt på sitt vis.

Jag har inte tränat så mycket på sistone, ryggen smärtade nån vecka sen fick jag träningsvärk efter dagarna i skidbacken. Men eftersom jag jobbade hemifrån via teams och middagsrasten var satt till 1,5h så snörade jag på mej mina löparskor, visslade på Kennet sen drog vi upp på berget. Vi körde 5 km och det var mycket uppförslut. Jag kände att det brände i halsen, jag blev andfådd, en känsla jag sällan känner ;)

Mollie kom hem innan mitt eftermiddagspass avslutats men hon är stor nu och begriper det där med hänsyn. Så inga problem där inte.

Vi åt rester vilket gjorde att matlagandet inte tog så lång tid, bra var det för jag skulle på styrelsemöte med handbollsklubben. Mollie ville inte hänga med så hon och hennes lille kamphund fick bli hemma.

Jockarp.

På rull……

Vi har varit på rull en hel del den sista tiden vilket har gjort att jag inte prioriterat att skriva. Men nu kände jag en saknad efter det.

Ja den senaste veckan har verkligen varit upp och ner och smärtsam. Fröken särbo har inte mått prima och självklart påverkar det. Jag har försökt att stötta men när smärtan kommer finns det inte mycket man kan göra när man sitter på läktaren. Det är en obehaglig upplevelse.

Vi fick ta ett besök i den kungliga huvudstaden för ett läkarbesök. Efter det fortsatte vi norr ut ett par timmar och hamnade på Jädraås Herrgård. Hallo vilket ställe. På platsen hade det förr i världen funnits järnbruk och allt runt om kring vittnade om dess historia. Jag önskade så att vi haft mer tid och lite bättre väder för att utforska det lilla samhället. I stället tog vi en dag i Kungsbergets skidanläggning. Årlig Premiär för bräda och jag blev imponerad av mej själv. Det gick väldigt bra. Med mer mod och en aning nonchalans så vurpade jag rejält ett par gånger. Höger handen fick sej en rejäl smäll så den blev blå. Även bakhuvudet for i backen men en smäll. Men hjälmen skyddade innehållet som väl var.

Mollie har lirat handboll, det var dom första två matcherna denna säsongen. Jag var inte med och hejade men jag fick uppdatering om hur det gick. Mollie strutade vilket gladde mej oerhört.

Hon har börjat skolan och allt ter sej normalt ja förutom att vi fortfarande lever i en pandemi. Det är många som är sjuka runt om kring oss och även många barn i Mollies skola är hemma för diverse sjukor. Så länge vi mår bra är jag enormt tacksam. Det kan vända snabbt.

Vi har röjt i verkstan och fått lite bättre ordning. Jag har även fixat en ny liten variant på en lampa. En svarvad botten, en lampa i och en vas med nåt grönt trevligt. Vipps så fint ;) mer än nöjd minsann.

Jockarp.

Mörker…..

Hon är pigg iaf…..

Jag vet inte vad jag ska säga om det nya året. Men det har börjat tufft. Men det är väl då man ska se på saker positivt. Att allt bara kan bli bättre. Ja jag hoppas det.

Jag har tagit ledigt lite till på grund av vinterlovet. Jag prioritera att vara ledig när Mollie är det. Jag vet att det kommer en tid då hon inte bryr sej om vilket och då kan jag ju faktiskt prioritera att ta ledigt när jag vill. Var sak har sin tid.

Just nu befinner vi oss i Göteborg och jag är en aning rastlös. Vädret suger, regn, snö, regn om vartannat. Jag har en smärta i ryggen som kommer och går. Så har det varit i flera veckors tid och jag börjar bli en aning less på det. Detta gör att löpning inte känns som något bra alternativ. 

Ja på det stora hela känns det mörkt. Och ja. Det måste få finnas tid i livet när jag får känna så. (Bara det inte vara allt för länge)

Jockarp. 

Firande…..

Nytt år. Jag hann precis som vanligt fylla år dagen innan nyår. Det blev en fin dag som började med skönsång och kaffe på sängen.

Vi packade in oss i bilen och rullade mot Stockholm. Tanken var en utlandsresa men vi orkade inte med allt som pandemin stället till med. Så vi tog minsann bilen i stället. Några små stopp på vägen innan vi slutligen hamnade vid skutan Cinderella. Vi körde ombord, bytte om och tog oss till restaurangen som skulle bjuda oss på buffé från kocklandslaget. Det blev en njutfull sittning. Vi minglade runt en sväng på båten men vi var inte på festhumör utan gick in i vår hytt. 

Vi startade nyårsdagen med en räkmacka sen tog Mollie och jag en drink. Det gäller att passa på. Vi kom i land på eftermiddagen och då checkade vi in på ett hotell. En galet god nyårsmiddag slank ner. Mollie tog sushi, jag tog bibimbap och fröken särbo tog en Ramen. Alla var väldigt nöjda över sina val. Vi köpte med oss lite snacks och bingolotter sen la vi oss i hotellsängarna. Alla somnade innan tolv men jag vaknade igen av att jag trodde tredje världskriget drog igenom. Herregud. Folk är tokiga med sitt smällande. Jag kröp närmare fröken särbo och hon önskade mej ett gott nytt år sen somnade vi igen. Ett bra nyår helt enkelt ;)

Jockarp.

God jul…..

Okej så här är det. Jag avskyr julen och jag har nog alltid gjort det. Varför vet jag inte. Men när man har världens bästa och julälskande dotter så får man minsann ta sej i kragen. Gården har pyntats julfint, julkolor och kakor fixade. Klapparna var inköpta. Tja allt var klart för den stora dopparedagen. Detta gjorde att jag hade massa tid till annat. Halv sju på morgonen stod jag i jobbarbyxor och kängor på fötterna. Mössan åkte på huvudet och sen gick jag ut. Ved kördes på skottkärra in i källaren. 

Mollie vaknade och hörde av sej. Vi tog en promenad med miste K på berget innan det var dags för varm choklad och sista avsnittet av julkalendern. Vi satt tätt tillsammans i soffan och smuttade på det goda. En fin avslutning på programmet vilket var fint sådär på julaftonsmorgonen.

Mollie pysslade med sitt och jag fortsatte att köra ved, snön vällde ner och det blåste hårt. Jag tog en paus från jobbet och gick in i verkstad och svarvade mej en ljusstake. Mysigt. 

När jag kom ut såg jag att en häst rymt från hagen så den fick jag försöka lura in i stallet och låsa in i en box (det blev förmodligen i fel box) kall som en isbit gick jag raka vägen in och hoppade in i duschen.

Vi la oss i soffan och började titta på Hobbit filmen. Jag somnade som en stock. Jag hörde Mollie säga något om att du tittar ju inte mamma. Nä men jag lyssnar mumlade jag.

Innan klockan slog tre klampade vi in på undantaget. Vi såg stearinljuset tändas sen var det Kalle. Jag låg nära Mollie i soffan och herregud jag somnade igen. Jag fick ju nästan skämmas lite. Jag vaknade iallafall till julklapparna skulle delas ut.

Dags för julmaten och den slank ner i stora mängder. Efter det var det julklappsspelet som avlöstes med spelet Mig. Det lirade vi ett par vändor innan det var dags att bege sej hem igen.

Temperaturen stod på minus 8 grader. Jag var bara tvungen att gå ut på altanen och ta mej ett julaftonsdopp. Det var inget vidare att ta sej upp ur det varma vattnet, det var ihopbitning av tänderna minsann.

För en julhatare som jag så tycker jag att dagen förflöt väldigt enkelt. Så god jul alla fina.

Jockarp.

Arla morgon……

Shou sugi ban en japansk teknik.

Många sjuklingar och människor som vill vara lediga innan jul. Det var anledningen till att jag lillejulafton klev upp 04:00 och staplade pinnar i 8h. Man får försöka hjälpas åt. Men nu väntar lite välbehövligt jullov ihop med min dotter.

Mollie hade under dagen hjälpt mormor att städa inför julen, morfar satte in granen och myset klädde den. Bäst teamjobbet minsann.

Kvällen blev fantastiskt. Det var så längesen jag och Tant N drabbade samman men nu fick vi till det. Till uppesittarkvällen. Lite turbulent gällande duttande och glädjen var stor när hon duttat fram 25000 kronor. Att det sen visade sej att hon tagit helt fel siffror gjorde inte det hela mindre roligt precis ;) jag slog till och vann en hundring vilket jag var väldigt glad över. Självklart hade jag önskat att det var Mollie som pluttat fram det. Jag tror hon hade blivit väldigt glad.

Hemma i byn var vi sent och det blev hopp i lopplådan bums. Det hade varit en lång dag.

Myskväll….

Jockarp.

Fullrulle…..

Herregud vad vi har legat i. Grillning på torget mitt i julyran med Handbollsförening. Det var en trevlig stund, att prata med folk och samtidigt göra något bra för föreningen. Hemma klockan fyra på eftermiddagen igen och då drog vi igång med julbaket. Både pepparkakor och lussebullar. Kolorna hade jag levererat tidigare på dagen. Det går bra nu liksom ;)

Mollie har haft bestyr med sitt rum, alla kläder hon äger hade hon tagit ut och lagt på golvet. Jag informerade henne om att högarna skulle vara vikta och placerade i rätt hylla innan julen kom. Hon hade legat i minsann, för allt var vipps borta, jag har dock inte kollat vart kläderna ligger nu, men jag litar på henne.

Hon börjar bli en aning trött på skolan nu, hon pep lite om det häromdagen. Och som den förstående moderna jag är så sa jag till henne.
-Skit i att gå dit dom sista dagarna då.
Hon tittade på mej frågande och jag flinade lite, hon flinade hon med och sa:
- Så kan man väl inte göra.
-Klart man kan sa jag och la upp ett jätteskratt ;)
Jag vet att hon är alldeles för redig för att stanna hemma från skolan så jag var inte så värst orolig över att hon skulle vilja stanna hemma ;)

Jag har varit i verkstan och lekt lite, så himla mysigt. Jag testar nya saker och allt blir så vackert. Jag lägger ut krokar överallt gällande allt som handlar om trä och svarvning. Just nu har jag svartek på lut vilket känns enormt lyxigt. Och spännande.

Jockarp.

Hon kan inte se…..

Hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar det. Vi hade en hel dag framför oss Tillsammans. Jag tog en sväng med Kennet på berget så han skulle vara nöjd sen begav vi oss i väg. Mot Kristianstad. Vi satt och småpratade i bilen. Vi höll varandra i handen, jag smekte henne på kinden, jag hade ett väldigt stort behov av att vara nära henne. Hon verkade känna detsamma. 

Vi shoppade, åt god buffé. Samtalade och skrattade en massa. Jag är flockledare i vår flock men vi är helt jämställda. En tillit till varandra och dom starka band vi har till varandra kändes så starkt. Känsla av lycka fyllde mej till brädden. Och hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar henne. Jag visade henne lycka, tacksamhet och kärlek. Det var det som fanns i mej.

Hemma efter en hel dag på stan och hon började slå in klapparna till jul. Jag avskyr klappar och jag avskyr julen. Men den är viktigt för Mollie och kanske blir den även viktig för mej en vacker dag. Hon var lycklig när hon höll på och jag fixade med annat. Hon frågade mej ibland vad jag tyckte och vad hon skulle skriva på etiketterna. Jag njöt av stunden trots avskyn.

Mollie gick upp och jag och en kär vän hoppade i badet på altanen. Det blåste snålt och månen var stark mellan molnen. Välbehövliga samtal. Timmarna gick och tre timmar senare gick vi upp lagom skrynkliga. Klockan var sen men Mollie kom och sällskapade oss vid godisskålen. Och där satt vi en stund alla tre.

Vännen åkte hem och jag kramade min dotter godnatt. Jag tackade henne för en formidabelt bra dag och sa att jag älskar henne. Hon sa som hon alltid säger innan jag stänger dörren till hennes rum. - Vi ses i morgon mamma, med ögonen. - Ja det gör vi hjärtat blir mitt svar.

Jag gick nöjt ner och kröp ner i min säng. Och det slog mej att det kändes som att jag ännu en dag hade lyckats visa henne vad som finns i mitt hjärta…..

Jockarp.

Firar…..

Livet har blivit betydligt enklare. Efter att avtjänat straffet på två månader är jag nu åter fri. Jag tvättade bilen utvändigt och dammsög henne invändigt. Sommardäck byttes ut mot vinterdäck och hon ställdes åter på i trafik. Vi var redo. Och gosse vilken frihet. Jag körde Mollie till skolan och på vägen slog jag till henne lite lätt på armen för att få hennes uppmärksamhet, jag pekade på hastighetsmätaren och flinade. Kolla här då sa jag. 70 km på skylten och 70 på mätaren i bilen. Vad duktig du är sa Mollie och även hon flinade. 

Jag har satt fart på benen igen nu när snön nästan smält bort. Kennet och jag rasslade in en mil och det kändes helt underljuvligt. Herregud vad jag mådde bra.

När man har fina och hjälpsamma människor i livet så vill jag självklar betala tillbaka lite. Jag fixade därför en tårta för att fira lite. Det uppskattades. Så roligt att glädja.

Tårtdags…..

Jockarp.

Julgran och svarv…..

Mollie kom hem sent från skolan, men det var fortfarande lite ljus kvar av dagen. Vi tog oss upp i skogen för att hämta hem årets julgran. Hon gillar det, jag gillar det och Kennet gillade det. Vi fick tag på en helt lagom gran, som vanligt har jag hellre en lite mer ofin gran som jag huggit själv i egen skog än en perfekt gran som är inhandlad. Det är liksom känslan av att ge sej ut på granspaning som jag gillar bäst.

Tanken var att vi inte skulle ta in granen riktigt än men vi kunde inte låta bli. Så in med den och kläder och ljus på.

Mollie hade givetvis smugglat med sej en minigran hem, den satte hon i en vas som hon pimpade juligt. Hon fortsatte sen med att dra fram alla tomtar och änglar hon hittade och placerade ut dom i huset. Jag stannade upp, andades och räknade några siffror. Det är svårt när man inte gillar julen och förstå hennes entusiasm. Men jag försökte verkligen vara glad och peppande för hennes skull.

Jag har hängt i verkstan några timmar. Jag fick en beställning av en vän. Det är lite otäckt att göra något till någon annan när dom vet om det. Det blir liksom lite press. Jag blev iallafall nöjd över resultatet. Dock vet jag inte om den kommer hålla. Jag har snabbtorkat den i micron innan jag svarvade på träklumpen. Men jag hoppas den är okej.

Jag passade på att svarva lite mer när jag ändå var på plats och jag njuter verkligen av både arbetet och resultatet. 

Jockarp.

Hjärtan……

Dom där två <3

Fortfarande är hela berget snötäckt. Jag har lagt löpaskorna på hylla några dagar nu. Det är inte värt det. Jag vill inte springa och skada mej.

Eftersom det har stått 12h pass på schemat över helgen så har det inte hänt så mycket annat.

Men Mollie har varit på handbollsmatch. Ibland spelade dom väldigt bra, ibland lite sämre men jag uppskattar att se henne i gympahallen.

När vi kom ut från avslutad match stod fröken särbos bil utan luft i däcket. Vi fyllde på lite vit sörja och pumpade upp däcket och det verkade minsann fungera. Det finns mycket bra saker idag. Skönt Allt att slippa fällkorset.

Mollie har varit på julbord med mormor och morfar på Eriksberg. När hon kom hem så var det korvsmakning. Hon hade delat upp korven i bitar och vi fick en varsin tandpetarna att plocka dom små korvbitarna med. Hon var ivrig att vi skulle gissa vilken sorts korv det var. Jag gissade fel och det tyckte hon var sååååå roligt. Det eftersom jag är ett väldigt fan av korv ;)

Det har varit sparsamma timmar på berget nu men ibland räcker det med några få minuter för att jag ska få energi och bli mer vaken och observant på allt som händer. Jag fann en sten som med snöns hjälp fått formen som ett hjärta. Jag tänkte på fröken särbo och log. Naturen alltså…..

Jockarp 

Ekorren…..

Bara jobb i sikte. Ekorrhjulet rullar på och det går inte att bromsa det just nu. Att det är en rejäl nerförsbacke gällande när jag får tillbaka mitt indragna körkort gör att jag ändå ser en ljusning i tillvaron. Det är inte mycket som behövs för att glädja ;)

Denna veckan andas vi handboll. Träningar och matcher avlöser varandra. Fyra dagar av sju ska min dotter stå i gumpadojorna på fötterna och en handboll i näven. Hon är glad och hon är med i ett fantastiskt team.

Jag fastnade en roterande del och nageln delades på mitten. Blodvite och smärta följde. En konversation i mitt huvud. Och frågan Hur dum får man bli? Ja det finns något som heter learning by doing. Inte alltid bra vill jag lova.

Det finns andra glädjeämnen i mitt liv just nu och det ska jag absolut njuta av.

Jockarp.

Nya alster……

Ett riktigt vinterland. Ja det är så det är just nu. Allt blir med det lite långsammare, lite tystare. Att inte ha något körkort denna tid gör mej faktiskt inte så mycket, jag är bara glad över att slippa köra.

Fröken särbo har kommit och dagarna består mestadels av svarvning och att leta och förbereda material för nästa vackerhet. Vi har kommit igång ordentligt och det är farligt mysigt. 

Mollie har haft pulka med sej till skolan varje dag och hon är verkligen lycklig i det vita som omger oss. Hon har varit på handbollstränings i veckan och snart stundar det nya matcher. 

Jag har gått klart en utbildning som jag tycker var mycket givande. Intressanta ämnen och en rejäl ögonöppnare. Att jag fick träffa en hel skara av trevliga människor var minsann grädden på moset. 

Jockarp.

Oklädd……

Från denna till

Denna…

Efter nio timmars sömn var jag redo att möta en regnig november morgon. I regnkläderna och vidare upp på berget. Jag gick inte i nån raketfart utan lufsade mest fram på stigarna. Kennet var det lite mer klipp i.

Vi väckte Mollie vid halv tio och vi hade morgonmyset klart i huvudet. Den första advent skulle vi nämligen göra varm choklad med marshmallows och grädde. Mollie var pigg och det gick snabbt att sno ihop den varma koppen. Vi satte oss i soffan och småpratade medans vi njöt. Jag tände ett ljus och Mollie drog av dikten om det första ljuset.

Vi drog igång busungarnas låt. Tomten jag vill ha en riktig jul på stereon och jag pillade fram texten. Sen sjöng vi för glatta livet tillsammans ;) anledning till det var att Mollie hade den i läxa till den kommande lektionen i musik.

Hon gick upp och jag gick ut. Jag var i verkstan stora delar av dagen och jag levererade från träd till ljusstake. Det var ett experiment och det var kul. Två nya och väldigt olika ljusstakar står nu klara i det Måndagårdska palatset.

Vi åt middag i soffan och kollade på frågeprogram. En lugn stilla stund vilket behövdes. Min dotter satt fortfarande i morgonrocken. Hon hade inte ens lyckats få kläder på sej under dagen. Herregud.

Jockarp.

Fest….

Tre nätter i vedsvängen och uruselt med sömn. Jag har släppt det där för längesen. Inte värt att hetsa upp sej. Jag sover liksom inte mer för det.

Jag kom hem klockan sex lördag morgon och klockan nio satt jag i bilen igen med en termos kaffe på väg till Eslöv. Det var dags för handbollsmatch och jag vill gärna vara med och stötta och heja på laget.

Mollie dundrade in två mål vilket gjorde mej superstolt. Det var jag inte sen att berätta för henne.

Vi var inte hemma förrän på seneftermiddagen och Mollie var helt slut. Hon somnade på soffan och jag lät henne va. Jag fick upp och städade hennes runt, fixade och donade och gjorde det fint inför hennes stundande 11-års kalas.

Jag väckte henne och hon var helt slut. Jag lätt henne vara och hon fick komma igång igen i sitt eget tempo. Gästerna rullade in. Och till bords sattes sju kompisar. Jag hade fixat pizza. Jag köpte tre familjepizzor vilket var en felbedömning. En åts upp dom andra fick jag frysa in :) 

Tjejerna hoppade i plurret och där stannade dom i över en timme. Sen var det dags för tårta. Den hade vi fixat själva och Mollie var så stolt. När jag kom med tårtan och tänkte dra av en sång för min dotter stoppade hon mej. Du får inte sjunga mamma. Nähä inte? Jag respekterade henne men när en av hennes kompisar ställde sej upp och sa! Nu ställer vi oss upp och sjunger för Mollie så gick det bra att även den tårtbärande mamman fick sjunga med.

Ljusen blåstes ut och jag lämnade dom runt bordet.

Halv tio avslutades festligheterna och jag gick och hämtade Kennet som hängt på undantaget under festen. Hem och jag formligen rasade i sängen. En intensiv men fin dag var till ända och jag somnade minsann helt ovaggad.

Ett tag sen ❤️

Jockarp.

11 år…..

En nyvaken elvaåring…

Jag tassade upp tidigt, pannkakssmeten stod redo i kylen. Bara att dra igång alltså. Under tiden dom gräddades gjordes dom sista förberedelserna, ljusen tändes och jag sjöng upp mej :)

Med ballonger och paket tog vi trappan upp till övervåningen. Jag sjöng och Kennet hoppade runt och jagade ballongerna. En elvaårig tjej mötte mej med sömndruckna ögon. Hon log och det gick en il av tacksamhet genom min kropp. Tårarna brände. Det är bara hon och jag. Vi har hittat vår egen väg under elva års tid. Men på födelsedagar blir det ändå märkbart hur liten vår familj faktiskt är.

Hon blåste ut ljusen och kramade mej och sa att hon glömt att det var hennes födelsedag. VA!!! Sa jag. Hur kan du glömma denna speciella och fantastiska dag, det är ju den viktigaste dagen på hela året. Vi kramades igen och hon började öppna sina paket. Hon var så tacksam för det hon fick, men jag ursäktade mej ändå att hon bara fått mjuka presenter. Hon åt sin lussebulle och gullade med sin lille hund som precis bitit sönder två balkonger.

Pannkakorna slank ner sen väntade det en dag i skolan för fröken elvaåring. Själv tog jag Kennet på en mils löpning på berget. Vi behövde det båda två. Jag fyllde sen upp källaren med ved. Jag älskar att ha fullt på lagret. Sen blev det verkstads häng. Jag eldade i kaminen, städade hela utrymmet, fröken särbo hade varit stressad sist hon var där så allt var upp och ner. Två skottkärror med spån efter svarven sopades ihop och forslades bort. Jag färdigställde en skål av rötad Björk och startade upp med ett nytt projekt. Men tiden flög iväg och plötsligt stod hon där igen. Hon den viktigaste lilla människan i mitt liv. Jag frågade hur dagen varit under tiden vi åt. Sen spelade vi en runda kallaha. 

Hon somnade på soffan en stund och jag lät henne vara. Klockan slog 18 och då skulle vi fira med tårta. Mormor och morfar kom och med sej hade dom sina små kamphundar. Efter tårtintaget. Fortsatte vi spela spel. Så himla mysigt. Hon och jag och Kennet i soffan. Vi är lyckliga tillsammans.

Handboll och Terrier….

Jockarp.

I väntans tider……

Jag aktiverar mej vilket är bra, löpning och promenader på berget. Och sen jobb. Mycket jobb. 
Men vi har hunnit med en hel del annat med. Bland annat har vi fira min far på farsdag med ett restaurang besök. Mollie älskar att fira, typ allt. Jag är lite mer tillbakadragen när det gäller det just nu. 

Jag väntar fortfarande på den där Remissen, att det ska dimpa ner ett brev i lådan med mer information. Posten kommer bara varannan dag här ute på landet nu för tiden och innan har jag brytt mej noll gällande det. Jag kan låta bli att kolla lådan veckor i sträck. Nu är det dock ett helt annat fokus. Jag har fullständig koll på vilka dagar brevbäraren kör förbi. 

Jag har suttit i verkstan och täljt, jag känner mej lite som Emil i Lönneberga nu förtiden. Jag har inte börjat tälja trägubbar än men det kommer kanske ;) Jag har även inventerat lite vedhögar som kommit hem, färsk björk, bär träd och ett träd vid namn Akacia. Jag blev lite extra intresserad av trädet när jag googlade det och det stod att det tillhör familjen ärtväxter. Hur långsökt är inte det liksom. Hur det är att tälja och svarva i det får framtiden utvisa.

En vän kom på besök och vi tog en löptur. Jag älskar att umgås och att röra mej. Vi tog mördabacken och när vi kom upp kände vi att vi hade så mycket mer att prata om så vi fortsatte att springa och prata. Jag blev uppdaterad på hennes familjeliv och på hennes nya jobb. Det händer en del i livet och när man ses för sällan så krävs det en längre uppdatering ;) 

Jockarp.

Nya kläder…..

Design by Mollie

Det var längesen, väldigt längesen men igår när jag vaknade kände jag igen den där vidriga känslan. Ångest, det var bara en liten uns av smaken men det gör mej väldigt illa till mods. Jag vet vilken medicin jag ska ta. Det har jag lärt mej. Så jag klev upp, hoppade i kläderna och begav mej ut. Ut på berget. En timme strosade jag omkring i höstens färger, jag höll mej på stigarna där träden stod tätt. Jag omfamnades av det stora. Det var en skön känsla och när jag stod hemma på gården igen var jag fri från obehaget som startar upp min dag.

Vi gjorde inte så mycket mer under förmiddagen utan vi var tillsammans och fixade och donade i vårt hem. Det stod handbollsmatch på schemat för Mollie och jag skulle sitta i sekretariatet. Det gick sådär så vi fick ringa in experthjälp. Jag är så tacksam för den hjälpande handen. Matchen förlorades men jag tycker dom var duktiga ändå. 

När vi kom hem lagade vi middag och åt. Efter det så pysslade Mollie med en present till en av kamphundarna som snart ska fylla år. Hon gjorde en tröja av gamla kläder och på den klistrades det på reflexer. Att hon orkar ;)

Själv parkerade jag mej i soffan och var på det stora hela helt orörlig under kvällen.

Jockarp.