Den sagolika....

Man behöver inte resa så långt för att hitta nya smultronställen. Vi lastade bilen med två vuxna och två barn och åkte över till Bornholm. Det var 28 år sen jag sist var på ön, då med helt andra människor och helt andra prioriteringar.

Vi checkade in på vårt "slott" och gav oss av bums. Vi tog en promenad i den helt bedårande lilla byn Gudhjem. Jag tror aldrig jag sett så många vackra hus och så vackra och väldoftande trädgård på ett och samma ställe. Det var så otroligt vackert vart jag än såg.

Vi gick på klipporna intill det vilda blå gröna havet, ingen stress, vi bara var där och insöp allt som kom i vår väg. 

Kidsen tog ett bad och hoppade från bryggan i det för mej allt för kalla vattnet.

Med båten ut till fantastiska Christiansö och den lilla grannön Fredriksö som man lätt kunde komma över till via en hängbro. Så har det inte alltid varit, förr i världen fick man vackert ta båten över. På öarna bor 78 fastboende. Nio barn går i skolan och dom har två lärare. Lite lagom skolklass det där ;) Det är endast människor som är födda på ön eller dom som jobbar där som får bo där. Allt ägs av staten.

Lek och bus och lite chill var vad vi pysslade med. Vi tog självklart en liten extra titt på kanonerna som förr skulle försvara Danskarna mot fiende. 

Vi spenderade årets varmaste dag vid den fantastiska stranden Dueodde. Sanddynorna var gigantiska och sanden var vit och finkornig. Området är naturskyddat för att bevaras vilket jag tycker är ett korrekt beslut.

Årets varmaste dag, vad passar väl bättre än att svalka sej med en glass. Det gjorde vi i alla fall, en brutalt stor glass ;)

Den slank ner ;)

Lite lek, vi drog till Braendegårdshaaven. Vilket förr hette Joboland och är Danmarks äldsta lekland vilket märktes. Det var som att komma tillbaka en bra bit i tiden. Karuseller och bergodalbanor var manuella. Väldigt roligt att se och uppleva.
Vattenlandet kändes dock betydligt yngre och där härjades det en bra stund. Vi tog oss ut på sjön med roddbåt men det var tungt att ro när årorna fylldes med sjögräs.

Vi hann även med ett besök på Hammershus, den ståtliga borg som Lunds Ärkebiskopar styrde över på 1100-talet. Man förstår enkelt att borgen har en lång och hemsk historia. Mycket våld och död, LeonoraChristina satt fängslade under ett års tid på 1600- talet och mellan dessa århundraden hände det med all sannolikhet massa hemskheter. Hua.
På 1700-talet revs borgen och nu finns alltså bara ruiner kvar. Mäktiga sådana.

Ja det var bland annat detta vi pysslade med under våra fyra dagar. Och att det tog mej 28 år att återvända fattar jag inte. Det Jag vet nu är att det absolut inte kommer att dröja 28 år till innan jag åter besöker denna sagolikt vackra ö.

Jockarp.