En bättre torsdag.....

Kennet och jag startade dagen på berget, det blev en lugn promenad i stället för en löptur, jag tror att det var ett klokt beslut. Massa nysnö hade kommit och det var tungt att pulsa fram, men gosse så vackert det var.

Efter att vi fått förmiddagskaffet och ett par skivor surdegsbröd i magen var vi redo att gå ut och köra in ännu mer ved. Kennet är med mej hela tiden, förutom när det kommer fåglar förbi, antingen hoppandes på marken eller flygandes en meter över hans huvud. Han blir helvild. Jag trodde det var en grythund vi köpt men den där herren går nog mer åt fågelhund verkar det som.

Mollie kom hem med taxin och jag började brassa middagen bums, svamp och pasta. En av hennes absoluta favoriter. Vi bjöd ner morfar på middag. Han har opererat bort blindtarmen precis så lite bortskämd med mat får han allt bli.

Han tog hand om Kennet under kvällen. Myset och jag drog till Vångabacken för att åka i backen. Hon på skidor och jag på Snowboard, jag ger mej icke. Det är klurigt men jag måste säga att det är fantastiskt att vara 44 år och känna att man faktiskt kan lära sej nya saker. Vågar lära sej nya saker. 

Men ja, det är varken snyggt eller speciellt kontrollerat än, men jag hoppas att övning ger färdighet.

Vi åkte ett par timmar sen var vi trötta båda två. När vi kom hem gick jag raka vägen ut på altanen och hoppade i det 38 gradiga vattnet. Där låg jag och tittade på stormånen och molnen som passerade i raketfart. Det var så otroligt vackert och avslappnande. Motvilligt fick jag ta mej upp i fyra minus, men hade jag legat i en längre stund hade jag med all sannolikhet somnat.

Jag kramade min dotter god natt och tackade henne för en superfin dag. Hon verkade ganska nöjd hon med ;)

Jockarp.

Mer snö......

En kall morgon mötte oss när vi öppnade dörren för att ta oss till skolan. Jag hade löparkläder på mej och Kennet hade sin sele på sej. Mollie hade datorväskan och gympakassen i högsta hugg. Vi var alla redo att fånga dagen.

Vi lämnade av Mollie och begav oss hem igen, ut på berget. Det sved på fingrarna och det brände om kinderna av den kyliga luften men jag andades frihet i lungorna. Jag älskar stunderna på berget, lugnt, stilla och bara vi. När jag tittade ut över fälten så såg jag bara dimma, eller om det var moln. Kanske befann jag mej ovanför molnen denna morgon. 

Vi tog en längre tur än vanligt och Kennet var en aning trött när han kom hem. Men han sattes i laddstället en stund och en timme senare pockade han på min uppmärksamhet igen. Det var lunchdags tyckte han.

Jag tog några vändor med skottkärran, det väntar rejält med minus här i södern till den kommande helgen och ved kan man inte få för mycket av. Åtta timmars jobb till så är det fullt precis så som jag vill ha det.

Jag hade ännu en eftermiddag i vedsvängen och när jag körde hem snöade det för fullt, det gick långsamt på vägarna. Väl hemma i palatset möttes jag av Jack Russel herren. Han var pigg, glad och vaken, min dotter var det inte.

Jockarp.

Lyckorus.....

Kallbad.....

En vecka som innehållit en väldiga massa av lyckorusning.

Vi tog en sväng till kallbadhuset, det gick höga vågor och graderna var futtiga två. Jag blev lurad att temperaturen var 4 men den var alltså dubbelt så kallt ;) Några lugna sköna timmar i ömsom 80 gradig bastu och ömsom i Östersjön kalla vatten. Uppfriskande och jag kände mej så ren och len efter stunden.

Självklart har vi bakat bröd, det gör vi nästan jämt när fröken Särbo är på plats i Jockarp. Vi testade tunnbröd och vi gräddade dom på vår egenbyggda pizzaugn. En ny erfarenhet och det var fantastiskt gott. Vi bakade ett par nya rostbröd. Mollie älskar dom verkligen och hon själv provade på att baka gifflar. Väldigt gott.

Vi har lirat en match i paddel med några goda vänner, tyvärr fick vi prygel men revanschsuget väcktes. Så jag tror att det blir en ny match inom en snar framtid.

Vi har lagat galet god mat, fisk och skaldjursoppa, hjortstek och potatisgratäng. Brutalt gott. Nja Mollie uppskattade inte gratängen, hon var helt övertygad om att den var en Jansson. Det spelade ingen roll vad vi sa, hon ville inte ha ;)

Mollie och jag har pluggat landskap och sjöar i Sverige under ett par veckors tid, det stundar prov i ämnet i morgon. Just nu kan hon det som ett rinnande vatten. Vilket känns bra.
Vi har haft ett bekymmer med en enkel beskrivning på vad fastland är. Enkelt kan tyckas men nä det är faktiskt lite klurigt.

Kennet har blivit av med sin tratt och är fit fore igen efter sin operation. Därför har vi tagit upp vårt glädjeämne löpning. Han blir smått tokig när han ser att löparbrallorna åker på. Även myset var med oss en sväng i skogen med löpskor på fötterna. 

Helt klart en bra vecka.

Jockarp.

Öst-väst......

Det är sällan vi har ordentligt med snö i söder men det kom minsann rikliga mängder, vilket strular till det mesta. Men det finns en annan sida av det och det är vackerheten. Och den väger minsann upp det en hel del. Kennet och jag har varit uppe på berget och lekt i orörd snö, Mollie har åkt pulka i skolan, precis så som det ska vara vintertid.

I helgen var vi på västra sidan av vårt land, där var det snöfritt, men vägen upp till Göteborg bjöd på 16 minus, det var så kallt så det rök på vägen vilket gjorde vår resa lite besvärligare än vanligt. Men upp kom vi. Och gosse vad jag har saknat min tjej, det var 14 långa dagar sen jag sist såg henne. Det är på tok för länge det.
Helgen blev lugn, vi var ute vid havet och hoppade på klipporna, vi värmde oss inomhus med varm choklad. Livet var rysligt enkelt.

Årets första semla var ett faktum, som vanligt smakade det mer, men för dagen stoppade intaget vid en ;)
Vi vände hem mot öst på söndagskvällen och det blev sent innan myset hoppade i lopplådan. Det väntade skola för henne dagen efter och som väl är så är hon inte så känslig så upp och iväg kom hon.

Jockarp.

Meningslöst....

Godmorgon världen....

Sista natten med att stapla pinnar är över och glad är jag. Jag klev upp efter tre timmars sömn och snörde på mej mina löparskor. Kennet fick vara kvar på undantaget medans jag rev av en underljuvligt skön mil på berget. 

Sol, sol älskade sol. Tänk vad det kan förändra ens humör. Jag log stora delar av dagen och det trots att jag hade ett intressant men tungt samtal om meningen med livet med fröken särbo. Det vi kom fram till under samtalet var att det finns ingen mening. Skrämmande vid första tanken, men vid andra tanken kan man se något väldigt positivt. Att man kanske inte ska ta livet så allvarligt.
Intressanta funderingar som ledde till att jag kom till insikt om att historian i sej är meningslös men när man upplevde historian så var den meningsfull. 

Det är lätt att hamna i en snurr av känslor och tankar om saker som hänt en tidigare i livet. Och ja, självklart påverkas vi alla av händelser vi upplev eller på något sätt tagit in. Det är lätt att säga att man ska släppa saker till andra människor men likväl vet jag hur svårt jag själv har att släppa min egen historia.
Vi pratade om tro. Att det kanske är enklare när man tror, att man kan lägga sitt liv i guds händer (vilken gud man nu än har) 

Tankar om att någon jag älskar skulle ryckas i från mej, jag skulle frågat mej varför, varför fick inte den människa leva vidare, hon var ju viktig för mej och jag älskade henne. Jag hade ställt frågorna jag aldrig skulle kunnat få något svar på. Och jag hade ställt dom om och om igen.

Om jag vore troende kunde jag förlikat mej med tanken om att gud hämtade hem henne till himlen. Att hon skulle haft en annan mycket större och viktigare uppgift än att finnas i mitt liv. Och att vi skulle mötas igen.
Jag undrar om livet vore enklare. Många säger att Livet är tufft, hårt, jobbigt, eländigt, orättvist. Och ja så är det säkert men likväl så är livet det bästa som hänt mej. I alla fall hittills ;)

Jag hade dessa tankar med mej hela dagen och när jag kröp ner i badet på altanen på kvällen och jag vände blicken upp mot himlen. Så var inte min tanke gällande hur vida gud existerar eller inte. Nä det jag fokuserade på och de som slog mej denna stilla kalla vinterkväll var hur otroligt vacker himlen var. Alla stjärnor som lyste så starkt och klart. Vad var meningen med det? Jag flinade åt tanken på att snart skulle den himlen vara historia för mej men just där och då höll jag på att börja lipa på grund av dess vackerhet.
Alltså var den meningsfull för mej, trots mitt meningslösa liv.

Och nä. Allt är då rakt inte meningslöst <3

Jockarp.

Och så lite sol.....

Det var en lugn start på dagen, Kennet och jag drog upp på berget medans Mollie fortfarande låg och sussade i bingen. Det var minusgrader och lite småslirigt på vår väg. Vi höll oss på stigarna och det var en lekfullhet som smittade av sej, Kennet busar och jag busar, sen springer vi lite till. Under springpassen har han full koll på vart jag befinner mej och ibland drar jag in på en stig han inte förväntar sej, då vänder han och kommer efter mej i raketfart. Jag älskar att se honom i full fart.

När vi kom hem skötte han sina sysslor genom att agera väckarklocka till Mollie. Hon var trött men hasade sej ändå ner till frukostbordet. Hon frågade vad jag hade för planer för dagen, dom var oplanerade var mitt svar. Hennes blev detsamma så därför frågade jag om hon var intresserad att baka ett par bröd. Hon gillar inte surdegsbröden lika mycket som jag så jag föreslog att vi skulle baka ett rostbröd till henne. Hon nappade på idén. En hel del moment under fyra timmar skulle utföras. Lite paus emellan vilket var skönt. 

 

Brödet gräddades och det blev okej, men inte mer än så. Mollie tyckte att det var supergott och det var det viktigaste, jag tyckte dock att mitt estetiska öga fick sej en smäll. Jag är van vid vackra surdegsbröd, detta såg ut som typ en vanlig tråkig rostbrödslimpa. 

12 h nattpass i vedsvängen väntade så jag gav mej av på mitt och Mollie och Kennet gick till undantaget. Morfar och Mollie skulle laga mat och käka chips till filmen den ofrivilliga golfaren ;)

Jockarp.

Vinterland......

Kennet skulle upp och titta till hemmanet klockan halv sex på morgonen, när han var klar med den sysslan gick vi raka vägen in i bingen igen. Vi sov till halv nio. Snudd på världsrekord ;)

Vi hoppade upp muntra och redo för dagen. Vi klädde oss för en tur på berget.
Nere vid gården var det barmark men 120 meter över havet var marken snötäckt. Det blev en mysig tur på 7 km med mycket lek och spårande i snön. 

Lagom blaskig om fötterna sprang Kennet raka vägen upp till Mollie för att väcka henne. Hon har sena vanor både på kvällarna och på mornarna nu.

Jag bakade ett par laddningar av surdegen, ett bröd och några frallor. Frallorna angrep vi till brunch. Vi hade en mysig stund vid köksbordet.

Mollie tog en vända i duschen sen skulle vi iväg och uppvakta en ettåring. Paketen öppnades och vi gick på en promenad, Mollie ville även hon följa med. Turen blev ca 7 km och det i ett ganska raskt tempo.
 Innan vi kom hem gick vi inom kvarnen i byn, jag skulle se om det fanns nån säd på råg som jag kunde inhandla. Det fanns det tyvärr inte men vi fick oss ett studiebesök av kvarnen och lite historia runt den. Tydligen var den i drift redan på 1300-talet och skatten betalades då till Danskarna. Tiderna har förändrats men kvarnen står kvar och än är den i drift. Fantastiskt.

Kennet träffade kvarnhunden en bordercolliekille. Dom blev kompisar bums och sprang runt på gårdsplanen och lekte medans jag gick och drog in doften av nymalet mjöl.  

Kvällen blev stillsam, vi åt middag och Mollie fixade med fredagsmyset. Hon skar upp en melon som hon serverade mej vid tv-bordet. Vi chillade tillsammans en stund till Legomaster. Hon la sej med huvudet i min famn och jag log och njöt av hennes närhet. Den är inte självklar nu längre så dessa stunder av närhet känns extra viktiga.

Jockarp.

Bagaren....

Tidiga mornar i vedsvängen. Det är jobbigt men samtidigt skönt att ha hela eftermiddagen och kvällen ihop med myset.

Hon ville baka Biskvier och så fick det blir. Det är onödigt många moment i mitt tycke men det gick bättre än förväntat. Mollie höll ut genom hela processen, allt från att skålla och skala mandeln till att doppa dom i chokladen och sen självklart till provsmakandet.

Hon bjöd ner mormor på ett smakprov och mormor är en riktig kakkännare och Mollie fick väl godkänt för sitt första biskvibak. Roligt att glädja andra.

Kennet och jag har varit på berget och aktiverat oss i form av springning. Han är lik mej i det avseendet att han blir mycket trevligare när han varit i skogen och rört på sej. Vi har mått fin fint på kvällarna och varje kväll har jag avslutat på altanen i min badbalja. Det är en lyx som jag är glad över att jag prioriterade och unnade mej.

Jag har inte bakat något surdegsbröd på ett par veckor och jag känner en enorm saknad efter det så därför när jag såg en ledig dag i almanackan så matade jag degen. Den hade tredubblat sin storlek efter några timmar och den var redo att användas. Jag imponeras och kommer nog alltid fascineras av konsten att baka bröd med ynka tre ingredienser.

Brödet och frallorna ska bakas under dagen och spänningen är typ olidlig ;)

Bra drag i den ;)

Jockarp.

Fulla dagar.....

Ny sats....

Tillbaka till verkligen, det svider med det är ett måste. Det kallas balans. Mollie har fortfarande lov och det är fint att hon faktiskt kan få en del av lovet hemma med kompisar, det börjar bli viktigare och viktigare.

Jag hade en underbar natt i fröken Särbos famn, vi låg så nära varandra och vi var vakna till och från hela natten, det är som om vi behöver extra närhet innan det är dags att vi ska vara ifrån varandra. Jag låg vaken från klockan tre, jag tittade på henne ibland, och ibland tryckte jag mej närmre.
Jag plågas väldigt av att inte kunna hålla om, att vara nära, att känna min hud mot hennes när vi är långt ifrån.

Hon smekte min kind under en bilfärd och jag kände hennes beröring en lång stund efter, det slog mej då att jag önskade att jag alltid skulle få känna den känslan. Men det är kanske samma sak där, det där som kallas balans. Ja jag hade kanske inte uppskattad det lika mycket om jag alltid känt av hennes hand mot min kind. 

Men nu är vi i från varandra igen och det på obestämd tid. Jag märker att jag lägger om mitt liv en aning. Jag fyller liksom dagarna till bristningsgränsen, speciellt dom första dagarna när vi är ifrån varandra.

Efter avslutat arbete tog därför Mollie och jag Kennet med oss ut på berget på en springtur, jag trodde aldrig att jag skulle få med mej Mollie ut men hon var på direkt när jag föreslog aktiviteten. Hon fick välja väg, eller stig. hon valde en för mej okänd, den var fin och det var en fin stund vi hade tillsammans.

När vi kom hem duschade hon av sej sen skulle hon till en kompis. Jag fortsatte att aktivera mej, jag slängde ut den ena granen, det var dåligt med barr på, Mollie hade tydligen bommat det där med att vattna ;)

Mat lagades och jag gjorde en ny sats kombutcha, för dagen valde jag björnbär till smaksättning. Jag röjde stora delar av huset men jag lät bli dammsugaren, efter en överläggning med mej själv konstaterade jag att det var bättre att ta det när gran nummer två är utkastad. Fyra maskiner tvätt efter resan tvättades och torkades, moment vikning får även det vänta. Jag avskyr det som pesten.

Mollie hörde av sej med frågan om hon fick sova över hos sin kompis och självklart gick det fint, in till stan med diverse bra att ha grejer sen hem igen. Jag tog mej ett skönt bad på altanen innan jag var redo för läggdags. En okej och aktiv dag som innehöll en hel del saknad.

Jockarp.

 

Nytt år......

Vi tre.....

Jul, födelsedag och nyår har passerat i en väldig fart. Fina dagar med människor jag uppskattar att vara nära.

Jag jobbade nattpassen i vedsvängen över julen. Jag gick av på lördagsmorgonen och då tuffade vi iväg med fullpackad bil norröver. En vecka i fjällen väntade.

Körningen gick bra, fröken Särbo körde den längsta biten så jag kunde vila efter min slitsamma jobbnatt.

Mollie roade sej med att spela spel.

Vi mötte en snötäckt stuga efter 80 mil. Allt var så vitt och så tyst. Jag njöt i fulla drag.

Det fixades med all packning och sängarna bäddades.

Dag ett i backen och vi valde Idre, dom som gnäller på att man gör utflykter till fjällvärlden nu har nog inte själva varit där. Köandet till liftarna som många gnäller om var inget vi märkte av. Allt var lungt och skönt och det kändes väldigt säkert.

Men dom andra dagarna valde vi ändå att testa Himmelfjäll och Fjätervålen, det sistnämnda är absolut den nya favoriten.

Vi åkte hela dagarna och på lunch åt vi korv och bröd som vi hade med oss i en mat termos. Kaffe till oss och oboy till myset. alla nöjda.

På kvällarna lagade vi goda middagar i stugan och varje kväll avlutades med bastubad. En lyxig tillvaro.

På min 44:e födelsedag blev jag uppvaktad på sängen med skönsång och tårta. Jag var den lyckligaste bönan på jorden, vilka tjejer jag hade runt mej som fixat så fint.

Och så var det nyår. En fantastisk fin dag i backen med mycket skratt gjorde oss redo för att fixa med en tre rätters meny i stugan. Vi klädde alla på oss klänningar och gjorde oss fina. Maten var fantastisk. Alla började känna av tröttheten och vi öppnade champagnen redan klockan nio så vi kunde inta sängen runt tio. Gott nytt år liksom ;)

Ett nytt år och vilken start. Jag har testat många saker i livet men jag har aldrig testat snowboard. Det skulle visa sej vara den perfekta tiden för det. Jag hade världens bästa lärare med mej i form av min kära särbo och proppen åkte liksom ut och jag förstod hur det var tänkt att framföra den där brädan. Jag var så otroligt stolt och lyckligt när jag klarade åka ner för backen utan att dratta på baken. Jag säger hej då till skidor och Hej, hej till snowboard. Vilken känsla. 

Efter sex dagar i backen hade jag inte riktigt fått nog men hemfärd väntade.

Det blev en jobbig färd hem eftersom det kommit en halv meter nysnö. Men vi tog det med ro och hem till byn kom vi. 

Så jag vad ska jag säga, tack för slutet och ännu större tack för början. Det känns som det kommer bli ett fint år.

Jockarp