Meningslöst....

Godmorgon världen....

Sista natten med att stapla pinnar är över och glad är jag. Jag klev upp efter tre timmars sömn och snörde på mej mina löparskor. Kennet fick vara kvar på undantaget medans jag rev av en underljuvligt skön mil på berget. 

Sol, sol älskade sol. Tänk vad det kan förändra ens humör. Jag log stora delar av dagen och det trots att jag hade ett intressant men tungt samtal om meningen med livet med fröken särbo. Det vi kom fram till under samtalet var att det finns ingen mening. Skrämmande vid första tanken, men vid andra tanken kan man se något väldigt positivt. Att man kanske inte ska ta livet så allvarligt.
Intressanta funderingar som ledde till att jag kom till insikt om att historian i sej är meningslös men när man upplevde historian så var den meningsfull. 

Det är lätt att hamna i en snurr av känslor och tankar om saker som hänt en tidigare i livet. Och ja, självklart påverkas vi alla av händelser vi upplev eller på något sätt tagit in. Det är lätt att säga att man ska släppa saker till andra människor men likväl vet jag hur svårt jag själv har att släppa min egen historia.
Vi pratade om tro. Att det kanske är enklare när man tror, att man kan lägga sitt liv i guds händer (vilken gud man nu än har) 

Tankar om att någon jag älskar skulle ryckas i från mej, jag skulle frågat mej varför, varför fick inte den människa leva vidare, hon var ju viktig för mej och jag älskade henne. Jag hade ställt frågorna jag aldrig skulle kunnat få något svar på. Och jag hade ställt dom om och om igen.

Om jag vore troende kunde jag förlikat mej med tanken om att gud hämtade hem henne till himlen. Att hon skulle haft en annan mycket större och viktigare uppgift än att finnas i mitt liv. Och att vi skulle mötas igen.
Jag undrar om livet vore enklare. Många säger att Livet är tufft, hårt, jobbigt, eländigt, orättvist. Och ja så är det säkert men likväl så är livet det bästa som hänt mej. I alla fall hittills ;)

Jag hade dessa tankar med mej hela dagen och när jag kröp ner i badet på altanen på kvällen och jag vände blicken upp mot himlen. Så var inte min tanke gällande hur vida gud existerar eller inte. Nä det jag fokuserade på och de som slog mej denna stilla kalla vinterkväll var hur otroligt vacker himlen var. Alla stjärnor som lyste så starkt och klart. Vad var meningen med det? Jag flinade åt tanken på att snart skulle den himlen vara historia för mej men just där och då höll jag på att börja lipa på grund av dess vackerhet.
Alltså var den meningsfull för mej, trots mitt meningslösa liv.

Och nä. Allt är då rakt inte meningslöst <3

Jockarp.