Och så lite sol.....

Det var en lugn start på dagen, Kennet och jag drog upp på berget medans Mollie fortfarande låg och sussade i bingen. Det var minusgrader och lite småslirigt på vår väg. Vi höll oss på stigarna och det var en lekfullhet som smittade av sej, Kennet busar och jag busar, sen springer vi lite till. Under springpassen har han full koll på vart jag befinner mej och ibland drar jag in på en stig han inte förväntar sej, då vänder han och kommer efter mej i raketfart. Jag älskar att se honom i full fart.

När vi kom hem skötte han sina sysslor genom att agera väckarklocka till Mollie. Hon var trött men hasade sej ändå ner till frukostbordet. Hon frågade vad jag hade för planer för dagen, dom var oplanerade var mitt svar. Hennes blev detsamma så därför frågade jag om hon var intresserad att baka ett par bröd. Hon gillar inte surdegsbröden lika mycket som jag så jag föreslog att vi skulle baka ett rostbröd till henne. Hon nappade på idén. En hel del moment under fyra timmar skulle utföras. Lite paus emellan vilket var skönt. 

 

Brödet gräddades och det blev okej, men inte mer än så. Mollie tyckte att det var supergott och det var det viktigaste, jag tyckte dock att mitt estetiska öga fick sej en smäll. Jag är van vid vackra surdegsbröd, detta såg ut som typ en vanlig tråkig rostbrödslimpa. 

12 h nattpass i vedsvängen väntade så jag gav mej av på mitt och Mollie och Kennet gick till undantaget. Morfar och Mollie skulle laga mat och käka chips till filmen den ofrivilliga golfaren ;)

Jockarp.