Vänner…

Jag sprang en sväng med Kennet på berget. Jag lipade lite, sprang och lipade lite till. Försökte hålla fokus på musiken i mina lurar i öron men det funkade sådär, den ena sorgliga låten efter det andra kom. Musik träffar jämt helt perfekt brutalt mitt i hjärtat när man är känslig och skör.

Jag tänkte på en vän jag inte träffat på ett tag. Jag stannade och messade henne, min fråga var om hon var kaffesugen. Svar kom bums och det var hon. En timme senare stod hon hemma på gården med fika och en fin blomma till mej. Herregud vad tacksam jag är över mina vänner. Vi samtalade i timmar om sånt som var viktigt för oss. En fin stund, en behövlig stund. 

Det behövdes fyllas på i kylen så jag fick lift till stan. In i affären, Mollie hjälpte mej med kassarna både i affären och hemma i palatset. Hon kan mycket nu men inte allt. Något hon kan är att göra ischoklad, det pysslade hon med en stund när varorna var på plats.

En annan behövlig vän kom efter hon avslutat dagens arbetspass. Vi låg i soffan och åt clementiner och pratade om saker som var viktiga i våra liv. Även vissa oviktiga saker tog vi upp och det var väldigt skönt. Skönt att allt inte behöver vara så allvarligt. När hon lämnade mej kände jag att dagen faktiskt varit väldigt bra. Jag hade prioriterat bort alla måsten, alla onödiga måsten och faktiskt varit i nuet, prioriterat människor, vänner. Människor jag tycker om. Dom som är så viktiga.

Jockarp.