Vi som alla andra är chockade över det som händer i Europa. Vi pratar mycket om kriget, vi uppdaterar oss och söker information. Mollie är intresserad och bedrövad av mycket hon läser. Jag silar inte. Istället pratar vi om det hon hört eller läst och vad hon tänker och känner om det.
Vi har bestämt att öppna vårt hem för kvinnor och barn från Ukraina om det behövs. Vi har pratat mycket om det och det är inte barnen som startar krig, det är inte heller speciellt ofta som kvinnor starta krig. Därför är vårt hem öppet för dom.
Jag har skickat till migrationsverket och erbjuder vår öppna dörr. Bara tanken på att Mollie tyckte att det var en bra idé gör mej stolt och glad.
Vi pratade om hur vi skulle vilja bli bemötta och vad vi skulle behöva om det var vi som var på Flykt från ett krig. Vad skulle varit viktigast för oss? Jo. Att vara tillsammans, få mat och ett tak över huvudet. Det är Precis det vi kan och vill erbjuda någon eller några familjer från Ukraina.
Nu väntar vi på svar, kanske kommer det eller kanske inte. Jag vet inte hur sånt fungera. Under tiden kan vi bara hoppas på att kriget tar slut väldigt fort och att inte fler oskyldiga kommer till skada. Men det är ett önsketänkande kanske.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar