Allt är bra……

Julaftonsmorgon stillsam. Vaknar upp vid nio och är galet  trött. Tar oss upp njuter av granen, tar en kopp kaffe. Sen börjar kaoset. Kennet får sin första julklapp. Lyckan är total. Han river upp paketen och börja kasta med sin leksak. Rakt på min kaffekopp som dimper ner i golvet rakt på mattan. Jaha.

Jag och frun ger varandra julklappar. En mysig stund. Mollie vaknar upp och kommer ut i vardagsrummet. Hon väljer en klapp att öppna.

Hon drar iväg med mormor och morfar upp i skogen för att grilla korv med sina kusiner. Jag, frun och Kennet tar en löptur. Alltså så skönt.

Hem och fixa med maten. Allt klart 14:00. Mina föräldrar kom och vi åt innan Kalle. Helt sjukt vad mätt jag blev. Jag somnade en stund till Kalle ankan. När jag vaknade upp var det dags för kaffe och mandelmussla. Julklapparna delades ut och vi spelade julklappspelet till skratt och stim. Precis som det ska vara.

Vid 18:00 var vi klara och alla var nöjda och glada. Mina föräldrar tog sej hem och vi gick ut på altanen och tog oss ett dopp. Jag satt där i det varma vattnet med kvinnan jag älskar och kände den där totala lyckan. Att allt är bra. Ja, allt är bra.

Vi slog oss ner i soffan en stund och ja, allt är så galet bra.

En perfekt julafton var till ända.

Jockarp.

Stolt och pynt…..

 Årets julgran….

Allt är fixat inför julen, jag ligger lågt som vanligt, ingen panik.

Mollie och jag var ute och hämtade granen och den sattes in under fredagen Och aldrig nånsin har vi haft en vackrare gran. Eller i alla fall pyntet. Allt som sitter i granen är skapat i verkstan. Ja alltså hallå så fint det är. Jag blir lycklig så fort jag stiger upp på morgonen och ser alla julkulor, ekollon och kottar som hänger på rödgranens små gröna grenar.

Lycklig blev jag även över fröken Vilhelmssons betyg. Det var full leverans. Hon stolt, jag stoltare.

Söndag och jag välte ner en kopp svart sen begav jag mej iväg för att hämta hem en pelarborr, en Arboga E100 närmare bestämt. Det var en vacker pjäs. 

Mollie hade en kompis på besök så vi lämnade hemmet när borren var på plats. Vi drog till Kristianstad och kollade på folk. Och folk det var det där. Herrgud säger jag bara. 

Vi käkade buffé sen längtade jag hem.

Nu lite jobb kvar sen väntar jullov även för mej. Det ska bli fint minsann.

Årets granpynt…

Jockarp.

Slit och släp……

Jag känner mej pigg igen efter dusten med lunginflammationen. Den var seg och jag har känt av det i kroppen under rörelse. Men nu är träningen igång igen vilket är skönt.

Jag är inne i en nattvecka och under dagarna har jag kört lite fyspass i vedhögen. Det har varit rejält med motstånd med stora stockar men det räntar på bra när dom väl är klyvda.

Vi håller på att fixa inför julen, medans ungarna var på julavslutning på handbollen så tog vi en sväng till affären. Det är inte så ofta jag är i matbutiker nuförtiden, min fru sköter det för det mesta, men det var riktigt trevligt att gå runt med henne och fixa inför julbordet. Vi tog en liten matbit tillsammans innan vi körde och kollade in dom handbollspelande barnen.

Och lille Kennet, han har fortfarande strut på sej. Hans klobrott läker med det tar tid, för lång tid enligt mej. Men förmodligen är det helt i fas ;)

I skrivande stund har jag tre jobbpass kvar innan det väntar en längre ledighet. Det känns fint, det känns som vi alla i familjen behöver ledighet och snart är det ett nytt år och vi kommer snart vara på väg mot våren. Det ser jag framemot väldigt mycket.

Jockarp 

Lucia……

Helgen startade upp med dejt med min fru. Vi gick ut på ett favvohak i city. Vi åt gott sen strosade vi genom stan upp till kyrkan. Där väntade det luciatåg, jag passade på att växla några ord med prästen gällande konfirmationen som min dotter nu ska genomgå.

Luciatåget var fint. Duktiga barn och de vackra levande  ljusen fyllde kyrkan till bredden. En fin stund alltså.

Lördagsmorgonen startades upp med en gemensam springtur. Det var så mysigt att springa tillsammans och småprata om livet. Kennet var lycklig han med. Han älskar våra springturer på berget.

Kidsen skulle lira handboll så det var inpackning i bilen och färd mot hallen. Tyvärr fick dom prygel med dom verkade inte så nedslagna för det. Skönt som mamma.

Kvällen blev lugn i soffans hörn. 

Ibland hittar jag en lapp när jag kommer 
Hem från jobbet ❤️

Jockarp.

Lübeck….

Vi lämnade hemmet vid sex på morgonen och körde söderut. Vi passerade Malmö, for över bron och vidare genom Danmark. Vidare med färjan till Tyskland.

Det var mysigt att rulla på neröver. Vi kom ner till Lübeck vid lunch och vi började äta bums.

Alltså att gå på julmarknad är brutalt. Det luktar underbart vart man än går. Vi startade med varm choklad, fortsatte med brända mandlar, bretzel. Det var bratwurst, Nutellapannkaka, jordgubbar doppade i choklad. Ja alltså det var helt omöjligt att vara hungrig på en plats som den.

Vi tog några vänder i ett shoppingcentrum innan vi gick hem till hotellet för vila. Vi spelade lite spel och chillade. Man blir trött av all mat. 

När mörket kom gick vi ut igen, vi ville se den vackra staden i sin ljusprakt. Och det var verkligen vackert. 

Vi var nöjda med dagen och mätta ;)

Jockarp.

Klo och prov…..

Kennet har ju brutit en klo som opererats. Vi har varit noga med att skydda tassen när vi varit ute på berget. Han har även fått följa med oss på springturer som han älskar. Och det har funkat bra.

Jag provade att ta av bandaget för en lite lugn promenad på berget. Osmart gjort, jag trampade på en gren som givetvis flög upp på hans tass som resulterade i att såret gick upp, man blir ju tokig. Det blödde rejält när vi kom hem så förbandet åkte fram igen.

Jag har grejat i verkstan på min lediga tid. Jag har gjort ringar av äggskal och jag jag har fixat julbocken. Nu är den klädd med granris och ljus. Även min prototyp med julstjärnor utomhus färdigställdes. Kul.

Mollie har varit kry hela veckan och diskat av prov på löpande band. Sju prov på fyra dagar. Bra marscherat minsann. Resultaten var inget att klaga på vilket var skönt.

Jockarps.

Jesus……

Helgen kickades igång med brandövning och på kvällen var det julbord.

Mollie skulle på fest så henne dumpade jag av innan jag fortsatte mot julbordet. Och ja, det var galet gott och galet fint. Ibland brukar det vara slafsigt och folk äcklat sej över maten, men inte här. Jag hade en mycket trevlig stund. Mollie skulle hämtas upp 22:00 så jag checkade ut i lagom tid för att hinna hämta upp min dotter.

Lördag morgon begav vi oss med tåg till Köpenhamn. En heldag för att fira Mollies födelsedag. Mormor och morfar, hon och jag. Och vi åt oss genom hela dagen ;)

Söndagen startade upp med en springtur på berget med fru och hund. Det var så himla skönt. Redo för dagen liksom.

Mollie skulle gå på första konfirmationträffen och under tiden körde vi på julskyltning i Kristianstad.

Det var mysigt att bara strosa runt och titta på folk. Vi tog en fika för att värma oss lite.

Mollie hade fått ta nattvarden och dom hade hängt med jesus i fem timmar så hon var trött när hon kom hem. Så efter en god pasta med lax så ville hon vara i fred.

Jag funderade lite på varför hon skulle konfirmera sej, hon är inte ens döpt in i församlingen. Helt rätt känner jag där. Vill hon så får hon fatta det beslutet själv och hon vill tydligen. Hon är intresserad av religon så vi får väl se vart det bär hän. Och kristendommen känns ju ganska harmlös om man jämför med andra religoner. Och det gör ju jag såklart.

Jockarp.

Sjukstugan……

Sjukstugan håller i sej. Jag fick ett samtal från Mollie om att hon mådde illa. Jag var i verkstan och fick släppa allt och springa in. Hon hade spytt ner vardagsrummsgolvet. En gigantisk spya. Ja det var bara att börja toka upp. Mattan åkte in i tvättmaskinen och jag hämtade en handduk för att badda min dotters huvud. Antagligen har hon åkt på myckoplasma igen. Det verkar vara segt.

Hon piggnade på sej men jag höll mej hemma med henne hela dagen. Lite dammsugning, tvätt och disk hann jag med innan min fru kom hem. Då hade jag även hunnit laga middag till familjen.

Vi myste några timmar i soffan innan det var dags för mej att ta ett nattpass för att förtjäna brödet som ska ätas. En helt okej helg ändå. Trots sjukt barn och skadad hund.

Jockarp.

Fjortis ❤️

Hon har fyllt fjorton år. Wow. Alltså vi har fixat 14 år tillsammans och det har faktiskt gått väldigt bra.

Vi gick upp tidigt och fixade med paket, flagga, ljus och lite gott. Tomteblossen tändes och vi drog i gång den sedvanliga jag må hon leva. Det var en fin stund där med henne i sängen.

Kennet var som vanligt sjövild, han älskar födelsedagar. Vi fick ta det lite försiktigt med honom eftersom han blivit opererad efter en bruten klo. Men han fick vara utan sin strut runt halsen under själva uppvaktandet.

Mollie var fortfarande inte i topptrim så hon åkte till skolan under de lektioner som hon prioriterade.

Morfar fick agera taxi under dagen och köra henne fram och tillbaka.

Hon orkade ha fest på kvällen. Och det var ju fint. Att den första snön föll fick mej att tänka på dagen då hon föddes. Det regnade när jag åkte in till bb och det låg snö ute dagen vi åkte hem. 

Vi åkte till min frus syster med familj. Vi ville ge tjejerna lite föräldrafritt, vi käkade pizza och kollade på spåret. Det var mysigt.

När vi kom hem hjälpt jag Mollie att röja upp lite. Hon var trött efter dagen. Men hon var nöjd över sin fjortonde födelsedag. Jag var glad för hon var glad.

Jockarp.

Het helg…..

Helgen var en upplevelse.

Vi lämnade kidsen och drog iväg. Lördagen startade med en brunch på ett innehak i Kristianstad. Efter det gled vi runt på stan och gjorde lite ärende. Så skönt att göra det i lugn och ro.

Vi körde vidare till en bykrog i Österslövs. Där checkade vi och la oss i sängen en stund. Lyxigt att bara vara och vara tillsammans.

18:30 gick vi till bords. Fyra rätter innehöll kvällens sittning och det var tema gås. Trevligt och lite oväntat. Gåsmiddag är inte ofta man äter. Det började med svartsoppa, alternativet var kantarellsoppa och de valet var enkelt.

Ja sen matade vi på i ett par timmars tid.

När vi var klara och parkerat oss i sängen igen kände jag en enorm trötthet flyga på mej. Mätt som en plätt somnade jag och sov i tio timmar. Herregud så skönt.

Frukosten intogs och det var njutbart. Vi checkade ut och hämtade upp barnen. Mollie hade haft hög feber och det höll i sej. Över 40 grader och jag var orolig.

Hon höll sej vilande och vi var ute i verkstan några timmar. Min fru gjorde en fin smörkniv och själv svarvade jag lite ekollon till julgranen.

Mat och lite chill innan vi gick banarnas på julstjärnorna. Jag det är tidigt men min fru är tokig i julen så nu är vi igång ;)

Mollie var fortfarande risig när det var läggdags och natten blev tuff.

Jockarp.

Friskförklarad…….

Febern är borta men hostan kvarstår, men nu bryr jag mej inte, nu har jag friskförklarat mej själv.

Det betyder att jag åter är på plats på kneget sisådär 8h om dygnet. Men det finns mer tid ;)

Jag tog med kidsen ut i skogen för att grilla korv. Min fru var hos frissa och skulle bli kvar där hela kvällen, väskan packades och hunden selades på sen gick vi. Dom var slitna efter skolan och tomma på energi. Jag försökte hålla humöret uppe på hela gänget.

Jag tände grillen och slängde på lite korv. Jag serverade varmchocklad. Nu började dom mjukna. När jag även tog fram vispad grädde fanns det inga gränser för lyckotjuten. Så ska dom muntras upp dom små liven.

Efter matintaget var det helt annat ljud i skällan. Vi hade härliga samtal på vägen hem och det uppskattades av oss alla.

Jag tog ett dopp på altanen. Jag behövde värmen runt min kropp och kylan i mitt ansikte. Sån lyx. Stjärnorna var blyga under kvällen men månen kämpade på bakom några

Små moln. Tyst, lugnt, varmt och skönt. En viktig stund.

Jag har unnat mej stunder i verkstan när jag blivit piggare. Jag har bra flyt, jag utmanar mej själv med nya projekt och det tvingar mej till att klura, fundera och försöka.

Jag mår fint av det.

Svartek 

Jockarp.

Frestelse……

Fy fan vad risig jag är. Det där med lunginflammation är verkligen inte min grej. Natten var fruktansvärd och jag hostade som om det aldrig skulle ta slut. 

Hennes hand på min varma nakna hud i ett försök till lugnande. Att känna henne nära där i mörkret mitt i eländet var ändå helt fantastiskt. Jag var inte ensam.

Jag var så sjukt trött jag ville bara vila. Men varje gång jag drog ner luft i mina lungor så rostade det till, det kittlade och en attack av hosta följde. Jag fick inte ner så mycket luft så jag fick kraft att hosta i den styrkan jag behövde.

Som väl var fick jag paus mellan attackerna och fram mot morgonen sov jag utan hostan. Men jag var skraj. 

Dagen har till stor del spenderats i soffan med den lille hunden. Han som för övrigt var livrädd i natt när jag drog igång.

Han fick en lugn promenad på berget i morse annars har han också legat stilla på en filt.

Det är ändå ett plus att det är tyst och lugnt i palatset under dagarna. Jag orkar liksom inte med någonting. Jag är totalt kraftlös. 

Mamma kom inom med frestelser till mej i form av killevipp och glass men nä inte ens det föll mej i smaken.

Just nu funderar jag på om det inte vore bättre om läkaren satt in antibiotika i går, om sen proverna visar något annat så kunde vi avbrutit. Jag bara går och väntar, väntar och hostar.

Jockarp.

Lunginflammation…..

Uppvaktad..  

Jo jag tackar jag. Jag har tydligen rykt på en lunginflammation, men eftersom det är oklart vad som orsakat den så sätts det inte in antibiotika förrän proven är klara. Detta kan tydligen ta några dagar. Hostmedicin utskriven och förmaning om att inte arbeta. Nähä.

När jag var på labbet för att ta prover gratulerade sköterskan mej till giftermålet och sa att jag säkert fått lunginflammationen i Italien. Det tror jag dock inte sa jag och hänvisade till trillingen av barn vi har här hemma som alla varit krassliga. Vi flinade båda två.

Ja nu blir det soffan några dagar, men tydligen inte för mycket för då kan det förvärras. Promenad med Mr K får väl klassas som lugn aktivitet.

Lite bekymmersamt är det dock när jag läser om sjukdomen. Det kan ta upp till en månad innan man är återställd. Konditionen kommer vara väldigt risig vid den tiden känns det som.

Ingen marathonform här alltså.

Jockarp.

Vargen kommer……

Inte ens jag har lyckat ducka från bakterierna i år. Det var några år sen jag var risig i feber och nu har det hänt igen.

Ungarna har knockats en efter en under en månads tid och så var det alltså tid för mej. Jag har haft lite feber några timmar varje dag och en sån där helt underbar härlig torrhosta. 

Eftersom jag redan har en bokad tid hos läkaren så tänkte jag vänta med att även ta denna åkomman. Kanske dumt men så fick det bli.

Jag är inne i en nattvecka vilket gör det redan lite extra jobbigt för kroppen, men den krigat på.

Just nu är jag mest tacksam för att alla andra i familjen mår bra. En i taget är bättre än alla på en gång ;)

Vi var på handbollsträning och tjejerna kör nu ett pass i vecka med klisterboll. Mollie ogillar det skarpt men vi får väl se om det vänder eller hon tappat gnistan helt.

Och så sägs det att det siktats varg på berget. Tydligen väldigt när oss. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det låter ju fullt rimligt. Jag är dock en aning orolig över Kennet som springer runt lös på domänerna.

Jockarp. 

Skraj…..

Välkommen vardag. Ja kidsen är åter på plats i borgen. Huset fylls med liv, stök och plock i en salig blandning. Det är mysigt med det märks ju vilka det är som inte gör det dom ska. Det märks tydligt vilka det är som håller hemmet i schack. 

När vi var ensamma hemma levde vi lite lyxigare. Vi hade ingen att ta hänsyn till och det var väldigt skönt. Vi kunde äta rester, det fanns liksom kvar mat från föregående dag. Den timmen det tar att laga mat och röja upp kunde vi göra annat på.

En dag lyxade vi till det ännu mer. Vi gick på resturang. Enkelt gott och trevligt. Jag funderade mycket på det där. Det där när kidsen flyttar. Det kommer bli ett helt annat liv. Att fixa för två i stället för till fem. Tvätthögen kommer vara så liten så liten. 

Jag har inte tänkt på det men så var det ju faktiskt innan några år. Då när det bara var jag och Mollie. Men då var det bara jag dom fixade, nu är vi faktiskt två vuxna som hjälps åt och vi är två som försöker forma ungarna till att klara ett liv själva. 

Detta fick mej att fundera lite till. Det är så sjukt mycket dom inte har en aningen om hur man gör. Allt från att hänga upp tavlor till attt starta tvättmaskinen till att tanka en bil. Dom vet fan ingenting egentligen, ingenting om hur man sköter ett hem. Lite konstigt ändå att dom bygger fågelholkar på slöjden i skolan men dom lär sej inte hur man byter en propp. Ja jag vet att det är vår skyldighet att lära dom detta men jag börjar faktiskt bli lite skraj inför framtiden.

Jockarp. 

Hemma själva…..

Där går hon 

Det är en vecka sen vi sa ja till varandra. Herregud vad tiden går. Jag har fortfarande resan så färskt i minnet. Jag upplever vigseln om och om igen. Det var helt galet fint.

Anna och jag tittade på den inspelade filmen på ceremonin. Det var väldigt väldigt vackert. Talen vi höll för varandra var nästan samma men med olika ord. Vi delar alltså den upplevelsen av livet vi lever. Vi pratade båda om tilliten, tron och kärleken. Jag blir varm inombords när jag tänker på hennes ord till mej där på bron. Jag känner mej så viktigt för henne och jag vet att jag också är det.

Vi säger ofta att vi är tacksamma för varandra, tacksamma för att vi fick möjligheten att mötas och älska varandra. Det är så enkelt så enkelt.

Ja allt är så fint men redan nu står jag inför en utmaning. Något jag inte är van vid.

Mollie mys har lämnat boet. Hon har höstlov och då passade det tydligen fint att åka till London med mormor.

Jag får vara hemma och jag vet faktiskt inte om det nånsin har skett under våra 14 år ihop. Det att hon åker iväg utan mej. Konstig känsla.

Samtidigt känner jag en spänning över att vi vuxna ska få spendera några dagar hemma helt utan barn. Det har heller aldrig hänt.

Jag undra just vad jag och frun ska hitta på för nåt mysigt ;)

Jockarp 

Bröllopsfoto……

Vi är visa av erfarenheten. Venedig är helt överbefolkad under dagens timmar. Vi vaknade upp tidigt på morgonen och när jag kände att även min fru var vaken sa jag: - ska vi klä på oss och gå ut och ta bilder.

En halvtimme senare var vi åter igen i våra bröllopskostymer. Vi mötte dagens ljus på Rialtobron. Gosse så vackert. 

Vi strosade runt hela Venedig och fotade innan vi slog oss ner för en kopp kaffe.

Jockarp