Vi landade i ett regnigt Venedig men det var sista dropparna vi såg innan hemfärden. Så ska det se ut. Vi strosade runt i gränderna, åt glass. Varje kväll år vi gemensam middag och det var verkligen helt underbart.
Det ordnades en lite möhippa för oss och det blev en fin eftermiddag på stan.
Detta skedde timmarna innan vi skulle äta bröllopsmiddagen. Den intogs och sen gick min blivande och jag hem för att byta om.
Alla var redo och det skapades magi och minnen huller om buller.
Klockan 00:00 då dygnet precis slog över till den 22/10
gick ”dansade” vi upp mot bron till tonerna av Jocke Bergs låt -det känns perfekt.
På bron stod våra vackra barn och vänner och tog emot oss.
Vigselförrättare som givetvis var en av vännerna hälsade oss välkomna upp på bron.
Det var magi att stå på en av Venedigs vackra broar med min stora kärlek bredvid mej.
Mollie kom fram med ringasken som jag och Anna gjort tillsammans. Bara det kändes helt fantastiskt. Det gemensamma liksom. Och att min dotter kom med den kändes helt rätt. Så fint.
Vigseln var vacker och när ringarna prydde våra fingrarna dansade vi i tomteblossens sprakande sken till Jens Hults underbart fina låt -ingen annan. Varje litet ord i låten träffade precis helt rätt.
Herregud så lycklig jag var när jag dansade med henne, hon min underljuvligt fina fru.
Skålandet skedde med champagne och även jag tog en liten mun champange, det kändes helt rätt att göra en avvikelse med alkoholen tillsammans med alla vackra människor där på bron.
Ja det krävs nog ett tag för att få ordning på alla känslor. Och kanske behöver jag inte får ordning på det, utan jag kan kanske faktiskt bara njuta av allt fin som hänt i mitt liv just här och nu.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar