Den 4:e dejten…..

En bro…under en bro.

Jag och Kennet lämnade byn när vi väckt upp Mollie från dom döda. Hon var helt slut efter Islandstrippen. Det var inte jag ;)

Jag var väldigt pigg, vi körde mot Göteborg och resan tog tre timmar. Kaffet stod klart hos min dejt när jag kom fram. En lyx jag gärna vänjer mej vid. 

Vädret var okej så vi beslutade oss för att ta en sväng, Kennet behövde komma ut och röra på sej lite. Mot smithska udden. Det var vackert där och det fanns en hel del historia knuten till platsen. Bland annat var det på den platsen där blåvalen (malmska valen) som finns på naturhistoriska museet strandade och fick sätta livet till under plågsamheter. 

Man har även brutit och skeppat gatsten från egen hamn på platsen till bland annat Tyskland. Olika historier men på samma plats.

Vi läste lite om detta men annars var vi mest på platsen för att njuta av den vackra naturen.

Vi tog en sväng till röda Sten. Under Älvsborgsbron, där minglade vi en stund innan vidare färd mot ett mathak. Inte vilket hak som helst, Nix pix vi skulle till Långedragets världshus. Det var otroligt vackert och smakfullt i restaurangen, lite folk och en väldigt, väldigt speciellt hovmästare vid namn Hans. Jag vet mycket om Hans nu och Hans vet en hel del om Leonora.

Hans hade en portugisisk vattenhund vid namn Curly hon var alltid på plats när Hans jobbade. Men hon höll sej på avstånd från den lille Jack Russel killes som var på besök i restaurangen. Klokt av Curly ;)

Maten då, jo gosse så gott, det var absolut bland den godaste fisk och skaldjurs sopporna jag någonsin tagit i min mun.

Gode värld säger jag bara. Min dejt slog till med en Hjort som jag givetvis fick en bit av som jag lät smälta i munnen. Fin mat och ett bedårande vackert sällskap. Hon ville inte ha någon dessert på restaurangen så notan betalades och vi körde hem. 

Kvällen och natten var även den väldigt behagfull. Givetvis var min sömn inte högsta prio. Men jag fick vackert hålla fingrarna i styr då det väntade jobbedag för min dejt. Sömn var nödvändig.

Kennet skulle upp runt fyra och göra stan, så vi tog en sväng, det ösregnade så utsiktsplatsen som vi passerade bjöd inte på nåt speciellt uppsendeväckande. Han gjorde vad han skulle sen var det sängen igen. Stora skeden, lilla skeden, stora skeden. Jag det var en hel hög med olika skedar och jag må säga att jag uppskattar allt som handlar om närhet med denna kvinna. Sked som sked.

Klockan var slagen och jag njöt av att vara med henne i hennes morgonbestyr, att se hennes vardag. Att veta vad hon pratar om när vi i framtiden pratar om just det specifika. Jag Älskar att få uppleva och skapa minnen i mitt inre.

En fin morgon alltså.

Eftersom det envisa ösregnet fortfarande höll i sej så gav jag henne lift till Sahlgrenska innan jag och Kennet vände hemmet. Jag körde minsann henne ända fram till dörren. Storstilat må jag säga ;)

Ja det var dejt fyra det, en mycket bra dejt må jag säga.

Femman får vänta på sej lite men vi är där båda två, där att vi vill ses igen. 

Dom spanar dom där två….

Jockarp.

Upplevelser och längtan…..

Att vara med henne är magiskt…

Det blev en lugn sista morgon på Island. Vi tog god tid på oss innan vi klev upp, vi åt en extra lång frukost. Tänderna borstades och vi gick ut på stan. Vi sög in det sista av Rejkavik för denna gången. Vi tog bussen till flygplatsen. Där käkade vi, shoppade lite och satt och kollade på folk. Jag älskar flygplatser. Människor på väg på alla håll i världen. I sorg och glädje, i jobb eller privat. Alla ha sin historia och alla är på väg in i framtiden. Det är något speciellt med den känslan.

Sammanfattningen av dagarnas får nog ändå bli fantastiskt. Att ha möjligheten att ge Mollie det jag gör genom resa och låta henne se världen är lyxigt. Vi ser världen på olika sätt, olika sorters resor men vi får vara med om så mycket och möta så många olika människor, se så många olika platser, äta en massa god mat. Och framförallt modet att våga. Hon tar sej fram obehindrat med flyg, tåg, buss och till fots. Jag bekymrar mej aldrig när jag reser med min dotter. Vi klarar allt tillsammans. Och att som mamma känna den tryggheten är nog även det väldigt ovanligt. Men vi är bäst tillsammans. Hon och jag mot världen.

En vända hem och springa på berget med Mr K och nu bär det av en snabb vända för att pussa på en fager böna på västra sidan av landet. 

Herregud vad jag längtar efter hennes närhet. Hon har lovat att hon ska pussa omkull mej när jag kommer och det är verkligen något jag ser framemot. Jag Älskar att bli omkullpussad av henne.

Nu längtar jag efter henne…

Jockarp. 

Fullspäckad dag….

Brakfrukost och en morgonpromenad ner till den gamla hamnen. Det var minusgrader men vindstilla, det skulle bli en galet vacker dag, jag hade inga tvivel om det.

Vi bordade båten sen bar det iväg i soluppgången. Gosse så fint det var. Naturen är otroligt vacker och med klart väder bli allt ännu vackrare. Vi åkte ut på böljan den blå och det informerades om att vi kanske inte skulle få se val. Det var det dummaste jag hört. Vi fick inte bara se en, vi fick se tre stycken var av den ena var helt ny i gänget. Vi hade en marinbiolog med oss som berättade en massa intressanta saker om dessa underbart ståtliga djur. Mollie var sjövild när hon såg valarna och bara att se hennes glädje gjorde dagen till en höjdpunkt.

Tre timmar var vi till sjöss och det var tre bra timmar i livet det.

Vi spatserade hemåt och jag tog en kaffe innan det åter var dags att bränna iväg, vi har ett noga avvägt schema, inte för stressigt men inte heller för lugnt. Mycket ska betas av och tiden är knapp.

Vi kom till den blå lagunen runt tre snåret och i plurret låg vi i två timmar. Vi drack drinkar och gjorde ansiktsmasker. Men det mesta tiden gled vi bara omkring väldigt nära varandra. Jag hade Mollie i min famn och det var lite tillbakakänsla på det, hon är ju egentligen för stor för mej att ha i famnen men i vattnet orkade jag snurra runt med henne. Det var mysigt att småprata lite och hon informerade mej om saker om lagunen. Om grader, liter och ålder. Hon är intresserad av fakta må jag säga.

Tillbaka i huvudstaden var vi inte förrän runt halv åtta och då var vi grymt hungriga. Mollie valde hak och det blev för dagen ett vetiamesiskt hak. Ja mer exotiskt blir det nog inte ;)

Gott var det i alla fall. Efter maten gick vi till crêpes haket igen. Jag tog samma som dagen innan men myset slog till med en glass.

Fulladdade med käk var vi kanoredo för hemgång och vila i sängen, jag avslutade dagen med en kopp kaffe liggandes under täcket. Herregud så mysigt.

Jockarp. 

Naturligt…..

Herregud vilken dag. Vi startade upp med en brakfrukost vid sjusnåret, klockan åtta var vi ute på stan och flög runt. Vi skulle på utfärd.

Vi var på en massa olika ställen men det som fascinerade oss mest var två saker.

Ja jag har redan varit på ställena ett par gånger innan men att få uppleva det igen ihop med Mollie stäppade liksom upp upplevelsen en hel del. Att få se hennes nyfikenhet och glädje maxade min egen upplevelse.

Vi åkte till den enda naturlige geysern på ön. Och den bjöd upp till skådespel, tänk ändå att varje 6-9 minut året om sprutar den vatten, ibland upp till 30 meter högt. Helt sjukt vad lite varmtvatten och tryck kan göra. Vi blev varnade för dom heta temperaturerna i vattnet som sippade fram. Jag hade extremt svårt att låta bli att lägga handen i vattnet. Men förnuftet tog överhand, det skulle blivit rejäla brännskador om jag misslyckats med att hålla styr på mina lemmar.

Vidare åkte vi till Gullforsen. Ett gigantiskt vattenfall, och nära kom vi också. Mollie var fascinerad av det, det var mycket större än hon trodde. Innan vi lämnade fallet tog vi en värmande varmchoklad med grädde på. Det var en kylig men makalöst vacker dag. Vi hade verkligen tur, solen lös på oss hela dagen.

När vi kom hem gick vi ut och käkade, Mollie valde mathak och det var minsann inte ett av dom billigaste alternativen men jag sket i vilket, vi var ju liksom på semester ;)

Innan vi gick hem stoppade vi till på ett crêpeshak och välte ner en varsin crêpes med Nutella.

Jag samtalade med min dejt en stund, jag ville höra hur hennes dag varit. Det känns fint att få ta del av händelser från hennes liv. Enkla eller svåra, båda är lika viktiga. 

En kopp kaffe innan tänderna borstades och det var dags att krypa ner i sängen, herregud så gott. Både kaffet och sängen.

Jockarp. 

Mot Island….

Promenad med hunden, äggstekning till dottern. Jodå som vanligt var servicecentralen igång. Men dagen skulle skilja sej åt från övriga dagar.

Vi fick lift till stan och där hoppade vi på tåget mot Kastrup. Två timmar senare hoppade vi av. Igenom säkerhetskontrollen och vidare till pölsehaket. 

Från gate 14 A tog vi oss sen hela vägen till Reykjavík .

När vi hoppade ur planet möttes vi av en väldigt kylig överraskning. Herregud jag har ju sprungit med småbyxor hemma och nu fnulade jag på att krypa i långkallingarna.

Vi tog en promenad i stan innan vi gick till hotellet. Mollie uppmärksammade ett hak som hade inhemsk mat. Det ville vi ha. Lamm och fisk ställdes fram på bordet och vi smakade av varandra. Farligt gott må jag säga. Kostnaden för läckerheterna blev 7000 isländska kronor. Jag undrar om jag kommer lära mej det där med pengarna innan vi ska hem igen. Hur svårt ska det va?

Ett hotell mitt i stan, det låg helt perfekt och damen i receptionen var lika pratglad som jag. Till min stora glädje fanns det kaffe på rummet. Det är alltid ett extra plus tycker jag. Så gott att kunna ta en kopp när helst man blir sugen. Lite som hemma liksom. 

Jag gick en kvällstur för att kolla upp lite saker till nästkommande dag, Mollie blev kvar på hotellet. När jag hittat det jag sökte ringde jag upp min dejt. Det blev ett långt samtal. Jag tycker att samtalen med henne är helt underbara. Jag njuter varje gång jag har henne i luren, jag lär samtidigt känna fler och fler dela av personen. Och jag gillar delarna, mycket.

Jockarp.

Fullsmetad dag…..

 

Halv fem skulle den något morgonpigge Jack Russel upp, då skulle jag också upp. Jag välte ner en kopp svart innan jag hoppade i mina springskor. Ut på berget, och ja nå säga att det var dystert.

Jag har befunnit mej på berget ända sen jag var en liten liten tjej. Jag kan varje stig och jag hittar som i min egen ficka. Men denna morgon var det svart och en extrem dimma. Jag klarade knappt att följa vägen, flera gånger fick jag vända på huvudet mot sidorna för att med hjälp av pannlampan lokalisera mej. Det var en skön tur, speciellt när jag kom hem igen ;)

En skön dusch senare och utkamning av hår så var jag redo att lämna hemmet. Jag skulle på en akutsjukvårdsutbildning. Jag brukar genomgå en sån om året och jag är tacksam för att jag får den möjligheten. Denna gången fick vi även köra HLR på barn vilket var nytt för mej. Det simulerades olika senario som vi gemensamt skulle lösa. Givetvis blev det en hel del skratt vilket gör det hela lite mindre dramatiskt. En kul och lärorik dag alltså.

Jag checkade ut och drog hem i full rulle. Myset som varit hemma under dagen hämtades upp. Vi skulle till frissan. Tydligen var sista gången jag satt under saxen den 7/3-22 så nog var det behövligt alltid. Vi har blivit berikade med väldans mycket hår på huvudet både jag och Mollie. Japp vi är glada för det, för det mesta.

Hem från frissan, mat lagades och vi åt litegrann, det väntade träning för oss båda två. Mollie handboll och jag ännu en springtur. Så inte för mycket mat i magen, risk för håll är överhängande. 

Vi kom hem sent, och mer mat vältes ner sen packade vi det sista inför dagens tripp. Hejdå Sverige..

Jockarp.

Kalasande…..

Boooom

Efter en vilodag från löpningen var jag redo att anfalla berget igen. Kroppen var extremt kraftfull, en bra känsla. Halv nio var jag tillbaka i palatset och då möttes jag av min leende dotter som öppnade ytterdörren. Men herregud är du vaken utbrister jag. Japp jag har varit vaken sen halv sju löd svaret. Onödigt tidigt konstaterade jag då hon har höstlov.

Hon drog igång muffinsbaket direkt efter avslutad frukost. Hon skulle baka till mormor som för dagen fyllde år. 

Halv tio satt vi i bilen på väg till C4:a för att ordna med en present till mormor. Fixat och klart.

Hem igen och jag kapitulerade på soffan. Herregud jag var helt färdig. Jag blev nästan lite orolig över tröttheten men sen kom jag fram till att det förmodligen vara sviterna efter helgens vaken natt.

Vi firade mormor med kakorna som myset bakat, himmelskt goda. Hon är grym på det där min dotter. Efter fikat tog vi tag i packning inför en kommande resa, dagen idag är fullsmetad till bredden så jag kände ett moget behov av att se över våra pinaler. Och tur var väl det. Jag provade mina badkläder och antingen hade dom förstorats i lådan eller hade jag krympt. Vi passade liksom inte alls ihop längre.

Kvällens middag intogs på en krog i Kristianstad med mormor och morfar. Firande av 65 åringen fortsatte alltså. Väl hemma igen tog vi ett bad och pratade om stjärnorna och politik. Skiftande samtal alltså.

Tidigt i säng för mej där jag avslutade dagen med att samtala med en underljuvliga böna från västkusten.

Saknaden efter henne sved när jag la på luren. Bitterljuv känsla.

Åhh Herregud, idag ska jag ju klippa mej…..behövligt minsann.

Jockarp.

Helg i oktober…….

Pussar och leende…..

Sista helgen i oktober startade upp med springning på ett kolsvart berg, pannlampa på. Det bjöds på stark vind och tretton grader. Inte illa för denna tid minsann.

Lilla fröken skulle spela handboll så vi åkte iväg, två matcher väntade och det gick väldigt bra. Så roligt att se dom spela så bra. Att Mollie strutade var extra roligt, det var ett tag sen nu så hon behövde den boosten. 

Vi for hem, jag fixade med lite käk och hon duschade. Kennet och jag lämnade henne sen till sitt öde. 

Vi skulle till Västkusten. Tre timmar i från henne. Så nära har jag inte varit henne på ett par veckor och gud ska veta att jag längtade.

Jag fick en välbehövlig kaffe när jag kom innanför dörren och hon tog ett glas rött, vilket hon var väl värd efter ännu en dag på operation för att hjälpa sina medmänniskor.

Vi gjorde oss redo för resten av kvällen.

Mot mathaket, ett speciellt ställe må jag säga det där spanska köket. Kennet gjorde succé så klart. Alla kollade och pekade och klappade. Vilken magnet han är.

Efter maten strosade vi på stan. En sväng in på Danskens bar vilket var kul. Kennet gjorde trix och det klappades åt hans skills. Det verkar vara sug efter Jack Russells i Göteborg för han blev klappade och gullad med vart han än gick.

Vi strosade genom Haga hem och det var så mysigt att gå och kika in i dom små butikerna på den kullerstensklädda gatan. Vi stannade till vid en godisbutik och vi kände oss som i pippilångstrumpsfilmen när kidsen stod utanför butiken och suktade efter godsakerna där inne.

Hålla handen, pussas och kramas var andra aktiviteter vi avnjöt på vår väg genom stan, en galet mysig kväll för lantisen i storstan, högst betyg minsann. 

Att klockan ställdes tillbaka en timme var någon vi båda såg som underbart, en hel timme till tillsammans. En timme kanske känns futtigt men den timmen var värd så mycket för oss. Tiden är knapp när vi ses. Och jag tog vara på den på bäst sätt. Få timmars sömn.

Jag låg och tittade på henne när hon sov, jag lät mina fingrar utforska varje millimeter av hennes ansiktet i morgonljuset, jag följde varje linje, så skönt att med lätta fingrar smeka över hennes vackra ansikte. Pannan, ögon, kind, läppar, haka. Varje lite bit mötte mina känsliga fingertoppar. Hon öppnade sina ögon, log mot mej stängde ögonen igen och jag kunde inte sluta le. Gosse så vacker hon var där i morgonljuset. Bland det vackraste jag sett. 

Kennet skulle ut och göra stan halv fem så vi var ute och mötte halloweenklädda människor som var på väg hem från fest. Jag konstaterade snabbt att jag var lycklig över att jag inte var en av dom. Usch, men visst, var sak har sin tid och jag har varit där jag med.

Jag kröp försiktig ner i sängen igen och placerade mej som den stora omfamnade skeden. Herregud vad jag njöt. Där låg jag tills det var dags att kliva upp igen. Kennet och jag tog en sväng till och när vi kom tillbaka möttes jag av en nyduschad och fräsch nyponros som var igång med att fixa frukost till mej. Vilken lyx.

Det blev en hel del mys och gos under dagen men innan vi skulle lämna storstaden tog vi en promenad upp på Ramberget. Kennet behövde en tur innan bilfärden och det var en fantastisk vacker dag. Blå himmel och 16 grader varmt. Vi satt en stund på toppen och pratade och planerade för nästa dejt. Det krävs en del planering men vi har samsyn kring nästa möte. Båda vill fortsätta att ses.

Dom brutala farvälen kommer jag aldrig att lära mej hantera. Förvisso är det enklare när man vet att man ska ses igen men det smärta ändå hårt i mej.

När jag kom hem till byn. Slängde jag i mej en omelett sen hoppade både myset och jag i plurret, jag ville ha en uppdatering på hur hennes söndag varit och hur vi ska planera den kommande veckan. Det stundar ju höstlov.

Blåa dagar…..

Jockarp. 

Slappa…..

Ägg och bacon beställdes och levererades på B&B i Jockarp under fredagsmorgonen. Barnet åkte till skolan och jag körde inom stan och köpte frallor. Det stundade frukostdejt med en kär vän. 

När jag kom hem var hon redan på plats, frukosten bullades upp och det slank ner en aning för många i min magen, herregud så mätt jag blev. Klockan blev halv tolv innan vi kramades hej då. Det är fint med människor som man inte vill bli av med. Det är ju ett toppbetyg det ;)

Mollie hämtades upp klockan ett. När jag väntade på henne stod temperaturen i bilen på 17 grader. Det fanns ingen i hela universum som kunde hålla mej ifrån berget. 10 km till på veckans konto. 

Det var så otroligt vackert. Herregud vilket lyxigt liv jag lever. Att naturen kan vara så vacker, befriande och helande. Det är lite Magiskt det må jag säga. 

Jag sprang hem och lämnade Mr K sen drog jag iväg i livet igen. En kompis till mej har lagt undan en massa svarvämnen, Ask, äpple och körsbär. Det hämtades upp. Jag samlar på mej minsann vilket är bra för framtida bruk.

Hem igen och mat lagades och åts. Efter det tog jag ett avslappnande dopp på altanen. Allt var mörk och stilla. Där låg jag i det varma vattnet, ibland blundade jag och ibland tittade jag upp mot en himmel som var täckt med stjärnor. Det var helt fantastiskt. Jag kände lugnet som köpt runt min kropp och jag var helt avslappnad. Så skön känsla. 

En skål jordnötter och en kall öl smuttades det på under tiden jag spelade en match Kalaha med min dotter. Som jag förövrigt för dagen vann. Det är inte ofta det men plötsligt händer det.

Jockarp.

Indiansommar……

Jag lämnade palatset halv sju. Jag skulle på utflykt till Ljungby. Vädret var inte så muntert men det är inte så mycket att göra åt det. Mörkret skingrades på vägen upp och där på ett stort kalhygge såg jag två älgar. Herregud, jag blir alltid så glad när jag ser vilda djur. Jag stannade till en stund och njöt av vackerheten. Det är mäktigt.

Anledningen till besöket i metropolen var att jag skulle gå en utbildning. Det gick fint och det kändes väldigt bra när vi efter en stor lunchbuffé tackade för utbildningen och vände hemåt. 

Jag hann precis hem till att Mollie slutade plugget så jag hämtade upp henne. Hon blev överlycklig av att se mej. Så fint att se hennes lycka.

Hallå det var 15 grader i luften. Helt klart var det indiansommar i Jockarp. Inget kunde stoppa mej från att ge mej ut i småbyxor på berget. Kennet fick också följa med. Och det märktes att det var varmt. Han hoppade i det härliga vattenfyllda diket så fort han fick chansen. 

Mat lagades till Mollie. Jag var övermätt efter buffén så jag avstod faktiskt middagen. Men Mollie behövde mat, det stundade handboll för unga fröken.

Jag piffade till mej och gjorde mer redo för avfärd. Det väntade vuxenaktivitet för mej och en kär vän.

Jag hämtade upp henne på vägen sen bar det av mot Kristianstad. 

Och vilken kväll det blev. Vi parkerade oss på rad nummer två och framför oss kom det upp fem musikanter och så hon. Wow,Wow,Wow. Melissa Horn. Kvinnan som följt mej genom åren med ledsamheter. Hon som i varje avslutade relation plågat mej med sina texter som träffat rakt in där det svider som mest. Nu sved det inte. Jag har ett ljus inom mej som hon inte kunde nå. Det var en skön upplevelse. Avskalat och vackert.

Hon var bedårande, charmig i sitt mörker. Vilken upplevelse. Jag njöt av varje liten sekund med henne.

Efter ett par timmars njutning vände vi hemåt och vi var verkligen påfyllda med musik och energi. Vi hade kunnat kört hur länge som helst i bilen. Resan hem blev liksom lite för kort.

Jag hade lite svårt att somna vilket är ovanligt men jag var väl fylld till bredden av beröring i mitt inre. Känslan var upprymd.

Jockarp.

Nya idéer…….

Nya försök. 

Jo minsann det stod ledigt i min almanacka igår, det endast för att jag ska på en utbildning idag. Jag kan ju inte jobba både dag och natt. Nix pix. Så tredje fastedagen började med en lugn promenad med den lille hunden. 

Hem och kaffe. Där kände jag att jag inte mådde helt bra. Jag har aldrig haft några större problem innan när jag fastar men nu kändes det inte helt hundra. Jag bestämde att jag skulle avvakta tills jag lämnat Mollie i skolan sen skulle jag ta ett beslut. 

När jag kom hem från skolan mådde jag precis som vanligt så det var nog bara en liiiten dipp. Dags för en löptur och den blev väldigt lugn. Men jag tog mej ändå an Mördabacken, jag tänker inte mesa. Kennet fick följa med även om jag tänkte att han kunde vara hemma, det har blivit mycket springning även för honom. Men en sån liten sväng överlever han tänkte jag.

När vi kom hem så gick vi ut i verkstan. Jag har under en tid förberett ett nytt projekt. Jag tänkte göra en skål med kastanjer. Det var så roligt att svarva med kottar så då tänkte jag minsann att kastanjer också skulle bli kul. Sådär kul visade det sej att det var.

Jag var nästan helt nöjd och skulle bara jämna ut lite till på vissa ställen. Så flög den ur sitt fäste från svarven. Jag flinade bara åt det. Vissa dagar skulle jag börjar lipa men detta var inte en sån dag.

Jag satte dit skålen igen men det var skadad i kanten vilket var trist.

Men jag ser det som en lärdom, en utbildning, ett försök. Nu återgå jag nog till kottar igen ett tag ;)

Men jag ska spara alstret. Hux flux kommer jag på nåt annat kul och då kanske jag behöver en tilltuffsad kastanjeskål.

Veckohandlingsdags. Jag hämtade myset från skolan sen var det iväg. Det var mycket som skulle handlas, det var nästan helt tomt i kylen och tydligen stundar det halloweenfest på skolan och då skulle det medhavas lite godsaker.

Hem igen och in med varorna sen började jag laga middag. Innan vi satte oss till bords hade jag fastat lite på övertid 75 h blev det denna gången. Och att börja med en tallrik mat som min dotter gav 19,5/20 poäng var ju inte helt fler. Jag surade lite för avdraget med 0,5 och jag frågade vad det berodde på. Odågan svarade då att potatisen var för varm. Jag spände ögonen i henne och sa:

-va fan.

Hon flinade åt mej och sa att jag var en utomordentlig bra kock och att hon älskade maten. Jag smekte henne på kinden och tackade för dagens poäng.

Jag blev mätt som en plätt så Kennet och jag la oss på soffan en kvart innan vi tog en lite promenad till på berget. Det var en fantastisk promenad. Vindstilla och 13 grader varmt. Inte klokt ju det är ju snart November. 

Jockarp.

Spring, spring, spring…..

Vi har det bra på
Berget 

Fastedag två började som alla andra dagar. Med ett par koppar svart kaffe. Booom redo för dagen.

Det sedvanliga tugget och barn till skolan, för dagen med badkläder. Simundervisning stod på schemat.

Jag lallade hem igen och hoppade i mina löparbrallor och dojorna sen bar det iväg. Kennet och jag bjöds på sol under tiden vi ute och lekte. 10 km och det på helfastande mage. Och ja jag kände av det i början, lite seg i kroppen och pumpen slog lite onödigt hårt. 

Kroppen tog enbart på reserverna. Jag vet att den blir stressad i dessa situationer men jag är övertygad om att viss stress kan vara bra för att förbereda den för framtida duster. För övrigt är jag oftast väldigt snäll vid min kropp. Men nu fick den kriga en aning. 

Så 30 km joggning har jag tuggar i mej på helfastande magen och mer skulle det bli. Ingen ska säga att man inte kan träna och fasta samtidigt, det gäller bara att anpassa det.

Eftermiddagen bestod av att stapla pinnar och gosse ska veta att jag staplade, en kollega har vrickat foten så han är sittande i fast position och med det blev det extra stapling för mej, 

Mollie hade både pianolektion och handbollsträning, logistiken sköttes av mormor. Nimt med egen taxi när det kör ihop sej.

Hon var vaken när jag kom hem och jag fick som vanligt en stor kram vid dörren. Jag älskar välkomnande både från min dotter och vår hund. Båda är så glada över att se mej (ja hur kan man inte vara det 🤪 )

Jag var brutalt trött så Kennet fick komma ut en sväng i trädgården sen var jag tvungen att kapitulera i sängen. Och herregud vad jag älskar min säng, mina nattduksbord, Ja hela mitt sovrum gör att jag vill vara där. Så mysigt.

Lite bus hinner vi alltid med…

Jockarp.

Fasta…..

Färgglada kläder för att kompensera..

Allt är svart. Totalt mörker. Usch måndagen hade liksom inget kul alls att erbjuda var min första tanke. Jag vill mötas av solens första strålar då den stiger över dimmiga fält. Se ljuset skifta i olika nyanser. Nu var det svart, svart och åter svart.

Jag greppade ficklampan och gav mej ut på berget med Kennet. Klockan var sex på morgonen och redan hade jag varit vaken i två timmar. Två timmar då jag roat mej med att tänka på en kvinna. Helst hade jag viljat sova men det var omöjligt och tankarna var trevliga.

Efter hundpromenader hann jag med en kopp kaffe innan det var dags att väcka unga fröken Vilhelmsson. Hon låg i min säng eftersom hon haft insomningsproblem på kvällen. Hon var overkligt pigg när jag väckte henne. Trevligt må jag säga.

Hon fick lift till plugget sen var det iväg för mej.

Upp på berget som var helt täckt i dimma. Gråmulet och så lite regn på det. Perfekt löparväder alltså;) jag trummade på och var väldigt pigg i kroppen. Jag är verkligen förvånad över den styrkan jag just nu har i löpningen. Jag behöver liksom inte spara på något utan bara springa på. Det är en sjukt skön känslan.

Jag började storlipa mitt i löppassen då jag hörde en låt i lurarna som träffade mej med enorm kraft. Jag släppte och lät det komma. Ibland behöver jag lipa och igår var en sån dag. Trots att jag är väldigt glad så behövde trycket lättas på. Låten är otroligt vacker och mina tankar med den vackerheten berörde mej verkligen.

Jag har kört 24 h fasta i två dygn men har nu gått över till ett 72h pass. Jag gillar fastan då jag känner mej utrensad och ren efteråt. Att bränna närmare 2 mil på berget gör det hela lite mer brutalt. Kolhydratstömningen gick extra snabbt kan man ju säga.

Det får bli lite lättare pass resten av dagarna. Onsdag vid lunchtid är jag klar med fastan denna gången. 

Jag kör när det inte påverkar mitt sociala liv med min dotter. Eftersom jag ska stapla pinnar nu så kommer vi inte äta middag tillsammans vilket gör att hon inte påverkas alls av detta. Vilket är bra. 

Ungar kan få för sej en massa saker som inte är hälsosamt i livet och min skyldighet som mamma är att minimera dessa ohälsosamma saker. Nu säger jag inte att fasta är Ohälsosamt. Men det är inget kids ska pyssla med.

Godnattsamtalet med min dejt lovades att hållas kort. Det gick sådär. Det är en omöjlighet när man ska lära känna varandra. Det var ett fint samtal då vi bland annat pratade om vår litenhet. Jag uppskattar fina samtal.

Jockarp.

Sliten…….

Ibland får jag beställning på en selfie 

Pust och stånk, en jobbhelg är över och förbi, men just nu är vi inne i en period av sju dagars jobb på raken. Jag älskar att  komprimera saker så jag är nöjd. Men det finns en baksida, det släpar efter en aning i palatset när jag inte är hemma och styr upp saker.

Det som mötte mej efter gårdagens 12 h pass med att stapla pinnar var en rejäl hög med disk, lilla fröken Vilhelmsson hade bakat en morotskaka. Den hade visst blivit brutalt god så diskhögen kunde jag liksom svälja lite lättare med hennes stolthet.

Och så var det tvätthögen. Jag har varit rysligt duktig på att tvätta och torka tvätten men att vika den har inte blivit av på si sådär en 3,4,5, 6,7 maskiner så högen var inte en hög det var ett berg som mötte mej. Det mesta var träningskläder och underkläder vilket gjorde det hela lite enklare. Vikningen uteblir på dessa plagg. Tack för det. Men det tog ändå en rejäl stund. Och Mollie fick en ny härlig hög att sortera och lägga i sin garderob, redo för en ny skolvecka alltså.

Efter tvätthögen hade jag ett långt mysigt samtal med fröken dejt. Vi håller just på att planera in dejt nummer tre och hon har redan bokat in oss på en resturang som heter det spanska köket. Jag behövde inte fundera så värst länge på vad dom kunde tänka ha för mat på det stället, jag är ganska skärpt jag ;)

Jag ser framemot den kommande lördagskvällen väldigt mycket. Att sitta med vackert sällskap och käka tapas. Det låter som ljuv musik i mina öron det. Och eftersom att fröken dejt nu har gått och blivit smått förälskad i Kennet (hej hundtricket) så ska han också få följa med till restaurangen, hovmästaren har redan okejat hans besök.

Men innan dess väntar en lång vecka. En lång vecka av längtan. 

Fördelen är att den är fylld till bristningsgränsen med saker som ska berika mitt liv på ett eller annat sätt. Jag ser framemot ännu en vecka i det som absolut är det bästa som hänt mej. Nämligen livet…..nu kör vi. Välkommen vecka 43.

Jag vet inte hur han ska palla en utekväll….

Jockarp. 

Unikt…..

Ett träd med några hundra år på nacken. En gammal Ek sågades ner. Den togs om hand, kördes hem från skogen. Den låg på jorden ett tag och där sprang jag rakt på den. Jag sa till min far att den ska jag ha. En bild i mitt huvud hade tagit fart. Jag vet att det är extremt svårt att såga raka trissor med motorsåg, än svårare när trädet är så stort och det var just storlek Som gjorde att jag ville lägga vantarna på det.

Att vi nu råka ha ett eget mobilt sågverk hjälpte mej lite på traven att nå mitt tänkta mål. Men, samma sak gäller där. Man brukar såga med fibrerna inte mot. Det fanns inga garantier på att det skulle funka men vi var tvungna att testa. Och ja glädjen var stor när vi upptäckte att det gick utomordentligt bra. Vi sågade ut 4 bitar av den tänkta biten sen ytterligare 4 bitar av en ännu större bit, en bit som hade två kärnor som jag  har andra tankar och planer om.

Jag tog med mej bitarna till verkstan och gjorde ett halvhjärtat försök med att bränna på det. Jag tänkte att svarta nattduksbord skulle kunna vara snyggt. När jag kom halvvägs tänkte jag. Vad fan gör du? Alltså trädet var så otroligt vackert i sin livfullhet och det tog jag bort. Vad tänkte jag på? Nä jag ombestämde mej där och då. Trädets naturlighet skulle bevaras. Jag ruggade till ytan. Inte helt slätt jag ville ha livet kvar och herregud vilket smart drag det var.

Jag oljade in det rikligt och det blev bara vackrare och vackrare. Och jag bara njöt av min klokhet ;)

Konsolerna borrades upp på min vackra tegelvägg i sovrummet och när jag la på mina ekskivor så började jag nästan lipa. Det var så tillfredställelse och en sån lycka. Ingen i hela världen har sånna nattduksbord som jag har och ingen kommer nånsin att få det. Dessa är unika och affektionsvärde är enormt högt.

Farsan höll med, han hade inte trott på min idé. Han kunde liksom inte se det framför sej,

Men när han såg det på plats sa han till och med att mitt sovrum skulle passat i en heminredningstidning. Jag flinade åt honom och frågade hur många sånna tidningar han hade läst i sina dagar ;) han flinade han med och sa eh du fattar.

Och ja, jag fattade.

Nu återstår bara att måla konsolerna i tegelfärg. Och köpa nya lampor som ska fästats på sänggaveln. Sen ska jag bara njuta av det rum jag skapat. 

Japp jag är stolt, så stolt.

Jockarp.

Berlin…….

Sliten efter nätter med att stapla pinnar vaknade jag halv tio och kände en enorm längtan efter en annan människa. 

Jag är så glad över att ha någon att skicka godmorgon sms till, någon att ringa och säga godnatt till. Någon att dela dagens händelser med. Det är så otroligt vackert, men det tillkommer även en brutal längtan emellanåt. När jag vaknade kändes den omåttligt stor. 

Jag hade inte så många val. I springskorna, springsele på Kennet och sen ut i ett bedårande vackert höstväder. Den där känslan man får ibland, den där att man skulle kunna springa hur länge som helst. Den infann sej. Lycka.

Jag skulle hämta upp min dotter i skolan för att hon skulle slippa åka runt hela kommunen och lämna av andra barn. Innan dess tog jag en sväng till Ica. Jag gnällde för kassörskorna om hur dyrt allt är och att det enda roliga med att handla mat just nu är att få träffa dom ;) 

Dom fnittrade där bakom kassorna. Jag rev av en komplimang till den ena kassörska om att hon var väldigt fin i håret. Hon hade färgat håret rosa för att uppmärksamma denna viktiga månad. Det var en fin gest tycker jag. Jag funderade samtidigt över om vi nånsin kommer kunna lyckas besegra cancern.

Jag gick inom grönaskylten på väg till bilen, jag är sällan i den affären men jag kände att med ny dejt behöver mitt barskåp uppdateras en aning. Jag skulle ha något som likna Cava.  

Prosecco heter det visst och jag hade bekymmer med uttalet och killen i butiken flinade lite när han rättade mej. Jag flinade jag med och tackade för all hjälp. 6 flaskor senare var jag redo för upphämtning av barn och färd hem till byn.

Jag har även bokat min födelsedagsresa och eftersom min mor hade lite bekymmer att hålla mej kvar i magen till min tänkta födelsedag den 4/1 så blir det som vanligt en kombinerande födelsdagsresa och nyårstripp. 

Jag har dubbdäck på min bil och med det är man inte välkommen in i Tyskland och Mollie vill till Tyskland. Så resan fick planeras om en aning. Nu blir det flyg till Berlin i stället för bil. Och istället för bara jag och Mollie så blir det en resenär till på vår tripp vilket gör mej oerhört lycklig över att vi lyckats få till.

Berlin över nyår sägs vara magiskt och så är även sällskapet.

Fin hund 

Fina flaskor 

Jockarp.

Avtal och mästerverk……

Min lilla handbollspelare <3

Vi har jobbat med ett stort projekt på hemmaplan under ca åtta månaders tid nu. Det har varit många möten, kilometervis med Mail och timmar i telefon. Men så igår var äntligen dagen inne då motparten, vi och vår jurist var nöjda med upplägget.

Avtalen signerades till kaffe och utsökt äppelkaka. Nu har vi gjort vår del och kan luta oss tillbaka och hoppas på god framfart i projektet. 

Mollie fick lift av morfar till pianolektionen eftersom jag var upptagen med underskrifter och att fika. Hon hade lurat med honom till dollarstore efter lektionen. Hon hade inte lyckats få med honom in, Morfar satt kvar i bilen. Men ändå, så gulligt av honom att skjutsa henne till hennes önskan. 

Middag lagades och åts sen var det träningsdags, handboll för lilla fröken och springning för mej. Löpningen gick bra, jag är förvånad över att det går så lätt. Det kan ha varit äppelkakan tidigare på dagen som gav mej lite extra skjuts eller möjligen att jag är några kilo lättare nu. Jag bryr mej egentligen inte om anledningen, jag njuter över min starka kropp ;)

Jag fick till mej från bloggläsare att dom beställt Tove Franks mästerverk av mina fötter. Alltså det är stort att mina fötter hänger på främmande människors väggar. Jag minns vad jag sa till Tove när hon visade mej bilden för första gången.

- Det är absolut den finaste bilden någon tagit på mej.

Jag flinade lite när jag sagt det. Ett par fötter. 

Men faktum är att jag älskar just den bilden på mej själv. Dom mörka sulorna och steget framåt säger faktist en hel del om mitt liv. 

Och ja, jag är så otroligt glad över att även andra människor kan uppskatta och se det vackra i tavlan. Så stort tack för det och även för återkopplingen till mej. Det gläder…

Jockarp.